Byggnadshyttan på gotland 2001–2002

Byggnadshyttan på gotland 

2001–2002

edaktionskommitté: 

Håkan Lindkvist, Åke G. Sjöberg, Jan Utas, redaktör. 

Författarna är själva ansvariga för sina artiklars innehåll. 

omslag: Fårö kyrka. Medeltida portal, framtagen för 

dokumentation vid kyrkans restaurering 2000–2002. 

omslagsfoto: Louise Borgö, Länsmuseet på Gotland. 

produktion: Byggnadshyttan på Gotland, Visby 2003. 

grafisk form: Helena Duveborg. 

trryck: Snabba Tryck, Visby 2003. 

© Respektive författare 

ISBN-91-974679-0-1

I N N E H Å L L 

Förord……………………………………………………………………………………………………… 

Håkan Lindkvist 

Stiftelsen Byggnadshyttan på Gotlands verksamhet 2001–2002 ……………7 

Joakim Hansson 

Restaureringen av Kaplanen 6 i Visby …………………………………………………19 

Jan Utas 

Restaureringen av Fårö kyrka 2000–2002 ……………………………………………30 


Ombyggnad av ett fritidshus vid Verkegards på Fårö…………………………51 

Tor Broström 

Klimatstyrning i kyrkor 

– konstant relativ fuktighet för skonsamt inomhusklimat……………………… 55 

författarna 

Broström, Tor, tekn.dr., lektor vid Högskolan på Gotland 

Hansson, Joakim, fil.dr., kyrkoantikvarie vid Länsstyrelsen på Gotland 

Lindkvist, Håkan, byggnadsingenjör, hyttmästare 

Utas, Jan, arkitekt MSA, avdelningschef Kulturmiljövård vid 

Länsmuseet på Gotland 

5

F Ö R O R D 

Stiftelsen byggnadshyttan på gotland bildades i mars 1986 av 

Riksantikvarieämbetet, Föreningen Gotlands fornvänner, Samfälligheten 

Gotlands kyrkor och Gotlands kommun. Dess stadgar fastställdes av 

regeringen i september samma år. 

I enlighet med sitt uppdrag har Byggnadshyttan sedan mitten av 1980- 

talet utfört och medverkat i vård och underhåll av de medeltida kyrkorna 

på Gotland, Visby ringmur och ruiner samt kulturhistoriskt värdefull 

bebyggelse i övrigt på Gotland. Hyttan har – enligt uppdraget – utbildat 

hantverkare och tillverkat byggnadmaterial, främst bränd och släckt kalk. 

Till uppdraget hör vidare »att utveckla metoder för restaurerings- och 

underhållsarbeten samt att sammanställa och sprida kunskaper och erfa- 

renheter från hyttans verksamhet.« 

En skrift om hyttans verksamhet under de senaste åren ligger således 

inom dessa uttalade uppdrag. Hyttan har i samarbete med många andra 

goda krafter utvecklat nya eller gamla metoder – det kan gälla det rent 

praktiska byggnadsarbetet såväl som konserveringstekniker. Det kan även 

gälla beslutsprocesser där exempelvis kyrkfolkets förväntningar möter anti- 

kvariska intressen och principer samt byggnadstekniska möjligheter. Allt 

skall därtill rymmas inom ekonomiskt möjliga ramar. En skrift om hur hyttan 

arbetar kan komma byggnadsvården i stort till nytta. 

De uppsatser eller rapporter som finns att läsa i denna skrift ger alla på 

olika sätt bilder av hyttans arbete, ja även om hyttan i arbete. 

Hyttans styrelse har till reaktionskommitté utsett styrelsens vice ord- 

förande Åke G. Sjöberg, arkitekten vid Länsmuseet Jan Utas tillika supple- 

ant i styrelsen på Gotlands fornvänners mandat samt hyttmästaren Håkan 

Lindkvist. Jan Utas är skriftens huvudredaktör. 

Jan Björklund 

Styrelsens ordförande 

Sedan detta förord blev skrivet och innan boken kommit i tryck avled Jan Björklund i 

januari 2003. 

5

Minnesord över Jan Björklund vid Byggnadshyttans 

sammanträde den 23 januari 2003 

Ordförandestolen är tom. Jan Björklund är borta. Stolen kan vi nog åter- 

besätta, men Jan Björklund har vi för alltid förlorat. Med honom har vi för- 

lorat en vän och en mycket väsentlig medmänniska. 

Jan Björklund har varit denna styrelses ledare och därmed hyttans främ- 

ste re p resentant alltsedan starten för nu snart två decennier sedan. Och han 

behövdes. Vår verksamhet var ingen självklarhet i det ögonblick den skulle 

sättas igång. Både utåt mot samhället och det faktiska behovet av hyttans 

byggnadsverksamhet samt inåt, gentemot en organisation som skulle ska- 

pas, blev Jan Björklund en oerhört betydande kraft. 

Det är naturligt att han som ledande gotländsk ämbetsman var ”bra” för 

oss att ha. Men viktigare var att han som person var den bästa vi kunde få. 

Hans ovanliga balans mellan äkta entusiasm och distans – detta att nästan 

svalt kunna se problem uppifrån och från sidan, att se dem som en del av 

en större helhet – gjorde honom till en ledare. Hans vänlighet och hans 

omsorg värmde, hans humor gladde. Hans kunnighet tedde sig för oss 

nästan obegränsad. 

Med sitt skarpa intellekt kunde han strukturera problemen, med några 

muntra vändningar kunde han då det behövdes återföra samtal och över- 

läggningar till kärnfrågorna från andras yvigare utvikningar. 

Ja, vi behövde honom och vi behöver honom. Jag vet mig aldrig i vårt 

gotländska samhälle ha känt någon som varit så behövd. 

Han var också en nära vän. Vi sörjer honom djupt och ägnar honom en 

stund av eftertankens och saknadens tystnad. 

Åke G. Sjöberg 

Vice ordförande


STIFTELSEN BYGGNADSHYTTAN PÅ GOTLANDS 

VERKSAMHET 2001–2 0 0 2 

B Y G G N A D S H Y T TANS BAKGRUND OCH ORGANISAT I O N 

En byggnadshytta är enligt Nationalencyklopedien en »arbetsorganisation 

kring ett större bygge, framför allt under medeltiden, renässansen och 

barocken. Förutom byggmästare/arkitekt och stenhuggare ingick i bygg- 

nadshyttan olika hantverkare, såsom murare, kalkrörare, timmermän och 

smeder. Stenbrottens grovhuggare och byggplatsens hantlangare tillhörde 

vanligen också organisationen. Den reglerades av stadgar och hade egen, 

intern rättskipning. Byggnadshyttan hade högre status och friare rättställ- 

ning än de till städerna bundna yrkesskråna. Ordet kan också beteckna en 

verkstadslokal i vilken medlemmarna i organisationen utförde en del av 

sina arbeten«. 

Byggnadshyttan på Gotland 

Byggnadshyttan på Gotland bildades 1 9 8 6 som en stiftelse med syfte att var- 

aktigt säkerställa den hantverkskunskap som fordras för re s t a u rering av 

ä l d re bebyggelse. Stiftarna är Riksantikvarieämbetet, Samfälligheten Got- 

lands kyrkor, Gotlands kommun och Föreningen Gotlands forn v ä n n e r 

(huvudman för Länsmuseet på Gotland). Två re p resentanter från re s p e k t i v e 

av de båda förstnämnda org a n i s a t i o n e rna och en för vardera av de sist- 

nämnda bildar tillsammans med en opartisk ordförande hyttans styre l s e . 

Alltsedan starten har ordförandeposten anfört rotts länsrådet Jan Björklund. 

B a k g runden till hyttans tillkomst är det omfattande vårdbehovet hos den 

stora mängden kulturhistoriskt värdefulla byggnader på ön med de 92 

medeltidskyrkorna och ringmuren och ruinerna i Visby som främsta repre- 

sentanter. Förutom att medverka vid underhållet av dessa skall man enligt 

stadgarna utbilda hantverkare och utveckla hantverksmetoder, tillverka 

byggnadsmaterial samt sammanställa och sprida vunna kunskaper och 

erfarenheter. 

7

STIFTELSEN BYGGNADSHYTTAN PÅ GOTLAND 

Byggnadshyttans Kalk AB 

Stiftelsen äger 9 0 p rocent av dotterbolaget Byggnadshyttans Kalk AB. Bola- 

gets verksamhet, som startade 1 9 9 1, innebär tillverkning och försäljning av 

kalk och kalkprodukter och andra material för kulturhistoriskt värdefull 

bebyggelse. 

Kalkbolaget har ingen personal anställd, tjänster för administration och 

produktion köps av stiftelsen. 

Personal 

Hyttmästare och chef för Byggnadshyttan är sedan 1997 Håkan Lindkvist. 

Han är byggnadsingenjör och har tidigare varit verksam i olika funktioner 

hos entreprenadföretag i Skåne, bland annat som arbetschef hos JM AB 

(John Mattson Byggnads AB) och som vd för mur- och putsspecialistföre- 

taget Pukab i Malmö. 

I övrigt bestod Byggnadshyttans personal vid utgången av år 2001 av en 

kamrer/kanslist, två arbetsledare, en konservator för måleri på trä och 17 

bygghantverkare. 

Byggnader och anläggningar 

Byggnadshyttans kontor ligger i Gamla Residenset, ett knuttimrat hus från 

1640-talet beläget mycket centralt invid Donners plats i Visby innerstad. 

Inom endast ett par hundra meters radie finns några av verksamhetens när- 

maste samarbetspartners inom länsstyrelse, länsmuseum och högskola. 

Huset, som är byggnadsminnesförklarat, ägs av huvudmannen för Läns- 

museet på Gotland. 

Kalkbolaget är sedan 1996 ägare till fastigheten S:ta Maria 37 i Visby, 

belägen alldeles intill Domkyrkan. Fastigheten köptes nämnda år in från 

Föreningen Gotlands fornvänner. På tomten finns två sammanbyggda 

medeltida stenhus, »Johan Målares hus«, vilka även dessa är byggnads- 

minnesförklarade sedan 1966. Husen har totalrenoverats av hyttan och 

inrymmer i dag en lägenhet, studentrum och lokaler. 

Byggnadshyttans förråd, verkstäder och personalbyggnader m.m. ligger 

på av Gotlands kommun förhyrd mark vid Djupkvior i södra utkanten av 

Visby. Anläggningen är mer eller mindre under ständig utveckling. För när- 

varande inryms där verkstäder för specialsnickeri, för specialglasmästeri 

8

samt för materiel och utrustning; arbetsledningskontor med personalut- 

rymmen och arkiv; konservatorsateljé, kall- och varmförråd för byggnads- 

material och maskiner, samt kalkgravar för lagring av våtsläckt kalk, m.m. 

I anslutning till Djupkviorförrådet ligger »Katedralen«, en kyrkobygg- 

nad i miniformat. Den uppfördes 1995–1996 som övningsobjekt av elever 

från byggnadsvårdsutbildningen vid Högskolan på Gotland och instruktö- 

rer från Byggnadshyttan. Idag används den bland annat för provning och 

utveckling av klimatstyrutrustning för kyrkobyggnader. 

I Hejnum, drygt två mil nordost om Visby, ligger på arrenderad mark 

den vedeldade kalkugn som används vid framställningen av Byggnads- 

hyttans våtsläckta kalk. Kalkbrottet, varifrån kalkstenen till bränningen 

hämtas, ligger i omedelbar anslutning till kalkugnen. Kalkstenen bryts 

enligt avtal med ägarna till fastigheten Hejnum Rings 3:1. På platsen finns 

också en fungerande tjärdal (gotl. sojde). 

Kalktillverkningen 

Byggnadshyttan tillverkade för Kalkbolagets räkning ca 60 ton våtsläckt 

kalk under 2 0 0 1, varav ca 4 0 ton avyttrades. Av dessa köptes ca 2 1 ton till- 

baka av Byggnadshyttan för att användas i byggverksamheten. 

Försäljningen under 2 0 0 1 var lägre än genomsnittet för de senaste åtta 

å ren. Orsakerna är vid sidan om ökad lokal konkurrens bland annat att man 

vid fasadarbeten på kyrkorna numera oftast inskränker sig till putslagning 

istället för omputsning och invändigt till rengöring istället för kalkavfärg n i n g . 

Under året har kontakterna fortsatt med det tyska företaget Isotec för ev. 

leverans av kalk till deras putsrenoveringssystem. Prov har skickats för test 

och analys, men något försäljningsavtal har ännu inte tecknats. 

Ekonomi 

Omsättningen år 2001 var för Stiftelsen Byggnadshyttan ca 14,5 milj. kr, 

för Byggnadshyttans Kalk AB ca 0,7 milj. kr. Av verksamhetens intäkter 

och kostnader är fyra procent respektive knappt en procent hänförliga till 

Kalkbolaget. Den redovisade vinsten uppgick till ca 0,6 milj. kr. Fördel- 

ningen av arbetsvolymen mellan kyrkorestaureringar och övriga entrepre- 

nader har under året varit 55 procent kyrkoentreprenader och 45 procent 

profana och övriga arbeten. 


9


UTFÖRDA RESTA U R E R I N G S P R O J E K T 

Kyrkorestaureringar 

De kyrkore s t a u reringar som Byggnadshyttan utför på uppdrag av Samfällig- 

heten Gotlands kyrkor görs normalt på löpande räkning. Av de utvändiga 

projekten lämnar Samfälligheten varje år ut något eller några för anbuds- 

räkning på öppna marknaden. Hyttan har sedan sin tillkomst vid sidan av 

ett större antal utvändiga arbeten svarat för samtliga invändiga restaure- 

ringar. När arbetena lämnas ut till privata byggnadsfirmor fungerar hytt- 

m ä s t a ren som byggledare. Under 2 0 0 1–2 0 0 2 var det fallet vid de utvändiga 

restaureringarna av Ala och Hellvi kyrkor. 

Av hyttans re s t a u reringar under samma tid kan man i första hand nämna 

den ut- och invändiga restaureringen av Fårö kyrka (se separat artikel), 

motsvarande arbeten i Bäl kyrka, samt de omfattande invändiga arbetena 

i Bro kyrka, de sistnämnda färdiga först vid adventstid 2002. 

R e s t a u re r i n g s å t g ä rd e rna under 2 0 0 1 på Bäl kyrka innebar en reparation av 

t o rnhuven och klockdäcket, putslagning och kalkavfärgning av fasadern a 

samt montering av en ny åskskyddsanläggning. De efterföljande invändiga 

arbetena har i allt väsentligt varit inriktade på en framtagning av de medel- 

tida kalkmålningarna i kyrkorummet. En re f e re n s g rupp bestående av re p re- 

sentanter för Riksantikvarieämbetet, Samfälligheten Gotlands kyrkor, för- 

samlingen, länsstyrelsen, länsmuseet och de engagerade konserv a t o re rna har 

s t y rt arbetena. De kommer senare att beskrivas i en särskild publikation. 

I Bro kyrka rengjordes väggarna och valven i kyrkorummet med kalkmål- 

ningar från flera sekel i samband med restaureringen. Arbetena i kyrkan 

kom att bli betydligt mer omfattande än vad som ursprungligen var plane- 

rat. När det på ett par ställen sviktande trägolven skulle stabiliseras upp- 

täcktes att under dessa fanns de medeltida golven bevarade i stort sett 

intakta. Koret hade som brukligt golv av gravstenar medan det i tornet och 

i långhuset låg kraftiga plankor, förbundna med dymlingar. 

10 

Under 2001–2002 utfördes utvändiga reparationsarbeten på bl.a. Fole kyrka. >> 

I Bro kyrka upptäcktes ett välbevarat medeltida trägolv under det nuvarande golvet. 

Foto Louise Borgö, Länsmuseet på Gotland.


11


Dendrokronologiska dateringar (årsringsdateringar) av torn- och lång- 

husgolven gav säkra fällningstider för virket: för torngolvet vintern 

1214–1215 och för långhusgolvet vintern 1302– 1303. De erhållna date- 

ringarna bör med ett tillägg för ev. lagrings- och torkningstid ange bygg- 

nadstiden för respektive byggnadsdel. Tidpunkterna stämmer väl överens 

med de konsthistoriska dateringarna: omkring år 1200 för tornet respek- 

tive omkring år 1300 för långhuset. 

Sedan den fasta bänkinredningen och 1800-talsträgolven avlägsnats 

kunde de medeltida golven dokumenteras. Därefter monterades de bort för 

att återläggas sedan rötskadade delar av trägolvets bjälkar bytts ut och 

stengolvet jämnats till och fogats. 

Innan återläggningen gjordes en begränsad, arkeologisk undersökning i 

långhuset. Syftet var i första hand att utröna om det nuvarande gotiska lång- 

huset och dess kända, romanska före t r ä d a re på platsen föregåtts av en ännu 

ä l d re träkyrka. Några tecken på en sådan hittades inte, utom möjligen re s t e r 

av en begravning från sen vikingatid, men den romanska kyrkans plan kunde 

fastställas. Långhuset konstaterades ha haft samma bredd som koret, vilken 

även överensstämmer med det nuvarande korets bredd. Således bör denna 

byggnadsdel i sina murar inrymma delar av den romanska kyrkans kor. 

Vid den arkeologiska undersökningen påträffades även ett antal väl- 

bevarade begravningar, varav flera från den romanska kyrkans tid. Tre 

gravkamrar i långhusets främre del och i koret kunde konstateras ha 

använts långt fram i tiden, enligt arkivaliska uppgifter så sent som 1816. 

För att skydda originalgolven av trä lades därefter i tornet och långhuset 

nya plankgolv in ovanpå de gamla. De nya golven utfördes med likartad 

utformning och teknik som de ursprungliga. Ett par luckor fungerar som 

titthål om man önskar få en glimt av originalen. 

I Gammelgarn kyrka gjordes under 2 0 00–2 0 0 1 en rengöring av väggar och 

valv, och kalkmåleri från 1790-talet togs fram och rekonstruerades. Dra- 

perimålningar runt trefönstergruppen i koret och vid predikstolen upp- 

målades på nytt, och valvstrålar och socklar fylldes i med svart. Den fasta 

i n redningen konserverades, trägolven i kyrkorummet renoverades, och i torn- 

rummet lades ett nytt kalkstensgolv in ovanpå det befintliga betonggolvet. 

12

Fasadöversyner av större omfattning utfördes under 2001 på Martebo, 

Tingstäde och Träkumla kyrkor. Fasaderna på den sistnämnda kyrkan put- 

sades 1 9 9 6 som ett experiment, där olika typer och behandlingar med kalk- 

bruk prövades. Bland annat putsades tornet med bruk berett av kalk som 

släckts i samband med blandningen på plats. Sommaren 2002 åtgärdades 

flera av de kyrktorn som fått skador på fasadputsen under vintrarna från 

1998 och framåt. Det ovanliga väderläge som första gången noterades den 

20 februari 1998 med dygnslångt slagregn från sydsydväst och ett efterföl- 

jande temperaturfall på närmare 25°c medförde extrema påfrestningar för 

kalkbruket. Liknande väderlägen förekom ytterligare en gång nämnda vin- 

ter och vid åtminstone fyra tillfällen den därpå följande vintern. Stora ska- 

dor uppstod på framförallt högt belägna byggnadsdelar, bland annat på 

tornen på Barlingbo, Gothem, Stenkumla och Rute kyrkor, varav de tre 

förstnämnda hörde till dem som putsades om så sent som sommaren 1997. 

Nu reparerades de skadade tornen, huvudsakligen berördes sydfasa- 

derna. I några av fallen valde man vid reparationen att endast grovputsa 

ytan och avstå ifrån avfärgning för att minska risken för nya, iögonfallande 

frostskador. Dock bibehölls materialvalet, luftkalkbruk berett av våtsläckt 

kalk, som varit det traditionella på kyrkorna sedan medeltiden. 

Fole kyrka reparerades utvändigt genom omläggning av faltaken över 

k o r, långhus och sakristia på täta underlag av råspont och asfaltpapp. Dess- 

utom reparerades och avfärgades fasadputsen och kalkstenfasaderna på 

tornet foglagades. Nya inspektionsbryggor byggdes på vindarna, bland 

annat för att man skall komma åt att studera det ursprungligen utvändiga 

kalkputsskikt från omkring år 1250 som alltsedan 1280-talet bevarats 

skyddat av sakristians tak. 


Hyttan har även fungerat som generalentre p renör vid utbyte av de elektriska 

v ä rmesystemen i Lokrume och Etelhem kyrkor. I en lång rad andra kyrkor 

har underhållsarbeten av olika slag och av varierande omfattning utförts. En 

årligt återkommande arbetsuppgift är bland annat administrationen av de 

många tjärstry k n i n g a rna av brädklädda tornhuvar och tak som utförs av 

enskilda firmor på uppdrag av Samfälligheten Gotlands kyrkor. 

13


14

Restaureringsarbeten på profana byggnader m.m. 


Två byggprojekt på Fårö har genomförts under 2001–2002. Det ena, en 

totalrenovering av ett fritidshus av kalksten vid Verkegards, beskrivs i en 

separat artikel. Det andra är ett restaureringsprojekt omfattande en hel 

gårdsanläggning från 1700- och 1800-talen, också vid Verkegards. Restau- 

reringen utförs etappvis med stöd av kulturmedel från länsstyrelsen, och nu 

har bland annat manbyggnaden reparerats utvändigt, en fristående kölna 

( a n o rdning för torkning av malt m.m.) samt en jord k ä l l a re har fått nya tak. 

Gaustäde i Bunge, en annan gårdsanläggning från nämnda tid, har ända 

sedan 1980-talet genomgått en grundlig etappvis restaurering. År 2002 har 

invändiga restaureringsarbeten i manbyggnadens sal utförts. 

Samma år lades spåntaket om på kalkladan vid Barläst i Lärbro. 

Sockenmagasinet på Fole kyrkogård har re s t a u rerats utvändigt, faltaket har 

lagts om och fasaderna har putsreparerats och kalkavfärgats. 

I Visby har hyttan varit entreprenör för ett antal arbeten av olika dignitet, 

bland annat en utvändig restaurering av ett helt bostads- och affärskvarter 

från 1930-talet vid Stora Torget, kv. Nunnan. Entreprenaden innebar 

omputsning och avfärgning av fasader, målning av fönster och plåt m.m. 

Ett medeltida bostadshus vid Södra Slottsgränd har reparerats genom- 

gripande efter en fuktskada. Rivning, sanering och återuppbyggnad av 

bjälklag, väggar och inredning hör till de vidtagna åtgärderna. 

I det medeltida Kapitelhuset vid S:t Drottensgatan har invändiga restau- 

reringsarbeten utförts, bl.a. har nya blyglasfönster tillverkats, ett nytt trä- 

golv har lagts in och väggarna har foglagats. 

I Östergravar utanför Dalmansporten byggdes en gångbro. 

I Hejnumkalkugnen bröts tre ugnar sten och brändes. Packstenen forslades till 

D j u p k v i o rf ö rådet där kalken våtsläcktes för långtidsförvaring i kalkgravar. 


UTBILDNING OCH KUNSKAPSSPRIDNING ETC. 

Högskolan på Gotland 

Hyttans anställda deltar i Högskolan på Gotlands kurs »Tillämpad bygg- 

nadsvård och traditionella hantverk« som instruktörer i de praktiska 

momenten. Vidare tar hyttan emot ett antal praktikanter samtidigt som de 

egna hantverkarna ges möjlighet att delta i Högskolans föreläsningar och 

andra aktiviteter. 

Doktorandstipendium 

Byggnadshyttan och Samfälligheten Gotlands kyrkor har tillsammans med 

P a rtek Nordkalk AB, Svenska kyrkans församlingsförbund, Scancem Rese- 

arch AB samt Murverksrådet AB bildat en intressegrupp, vilken under fyra 

år finansierar en doktorandtjänst, inriktad på utveckling av putsbruk. Hyt- 

tan och Samfälligheten bidrar med 75 000 kr per år vardera, d.v.s. totalt 

150 000 kr per år. Projektnamnet är »Beständig puts på murverk«. Dok- 

torandtjänsten innehas av civ.ing. Kristin Balksten. Projektet bedrivs inom 

ramen för Företagsforskarskolan NMK (Naturliga material med inriktning 

mot miljö- och kulturvård) vid Göteborgs universitet. Forskarskolan syftar 

till att öka utbytet mellan naturvetenskapliga, tekniska och humanistiska 

discipliner och vidareutveckla beständiga, kulturv å rdande och miljömässigt 

bärkraftiga material och behandlingsmetoder för byggnader och andra 

konstruktioner, såväl kulturhistoriskt intressanta som övriga. 

Nordiskt forum för byggnadskalk 

Föreningen Nordiskt forum för byggnadskalk, i vilken Byggnadshyttan är 

medlem, anordnade 2001 sitt årliga seminarium på Gotland. Byggnads- 

hyttan, Samfälligheten Gotlands kyrkor, länsstyrelsen och länsmuseet var 

engagerade med förevisningar, guidning, sponsring m.m. Nordiskt forum 

för byggnadskalk är ett nätverk som syftar till att främja kunskapsupp- 

byggnad och erf a renhetsutbyte mellan olika yrkesgrupper som arbetar med 

kalk och murat byggande. Vid seminariet 2002, som hölls i Århus i Dan- 

mark, valdes f.ö. hyttmästaren in i styrelsen. 

16

Byggnadsvårdsläger 


Vid 2001 års byggnadsvårdsläger på fastigheten Norrbys i Väte socken 

medverkade personal från Byggnadshyttan med instruktörer, material och 

utrustning samt som sponsor. Kursen behandlade främst fönsterrenovering 

och putslagning. 

Klimat i kyrkor 

Hyttan har tillsammans med bland annat Samfälligheten Gotlands kyrkor, 

el.ing. Peter Ström vid PS Elteknik AB, Gotlands Energiverk AB (geab) och 

länsmuseet engagerat sig i ett projekt angående klimatstyrning i våra kyr- 

k o r. Projektet har initierats av tekn.dr. Tor Broström vid Högskolan på Got- 

land. Syftet är att pröva hur luftfuktighet och temperatur tillsammans 

påverkar klimatet i en kyrka. Provningarna har utförts i »Katedralen« vid 

hyttans förråd vid Djupkvior med lyckat resultat (se f.ö. separat artikel). 

Under 2002 installerades systemet i full skala i Fårö kyrka. 

Studiebesök 

Scottish Lime Center m.fl. deltagare i EU-projektet Lime Works besökte Gotland 

under två dagar hösten 2 0 0 1, då de bland annat studerade hyttans kalktill- 

verkning, lagring av kalk, arbetsmetoder, putsning av kyrkor m.m. Pro j e k t e t 

Lime Works ingår i Rafaël-programmet och syftar till re s t a u rering av kalkugnar 

och återupptagande av traditionella metoder för bränning av byggnadskalk. 

Byggnadshyttans personal gjorde under 2 0 0 1 en studieresa till Rom, och 

styrelsen besökte medeltidsstaden Soest i Westfalen m.fl. orter i denna del 

av Tyskland. I månadsskiftet maj/ juni 2002 mottog hyttan ett svarsbesök 

av kollegor från byggnadshyttan i Soest under ledning av Hüttenmeister 

J ü rgen Prigl. Hyttan där svarar för den omfattande nyhuggningen av fasad- 

sten vid restaureringen av kyrkan Maria zur Wiese i Soest. 

Inom ramen för arbetet i referensgruppen för Lau kyrkas restaurering, 

där hyttmästaren ingår, deltog denne i maj 2 0 0 2 i en studieresa till Åboland 

i Finland med besök i bland annat en lång rad medeltida kyrkor. 

Teknik- och utvecklingsmöten 

Hyttans anställda samlas fyra gånger per år till s.k. teknik- och utveck- 

lingsmöten. Programinslag är information om t.ex. nya metoder, redskap 

och litteratur, samt föredrag, grupparbeten och företagsinformation. 

17


Konferensdeltagande 

I maj 2 0 0 2 deltog re p resentanter för Byggnadshyttan i Svenska kyrkans och 

Riksantikvarieämbetets konferens kring det kyrkliga kulturarvet. Mötet, 

som samlade dryga hundratalet deltagare, hölls i Visby, och hyttan bidrog 

liksom Samfälligheten Gotlands kyrkor till sponsringen av konferensen. 

Hyttmästarens uppdrag 

Förutom det ovan nämnda styrelseuppdraget i Nordiskt forum för bygg- 

nadskalk har hyttmästaren sedan starten 1 9 9 9 och fram till 2 0 0 2 varit ord- 

förande i f i b o r ( F ö retag inom byggnadsvård och re s t a u rering), en rikstäck- 

ande intresseorganisation för konsult- och entreprenadföretag verksamma 

inom byggnadsvårdssektorn. Grunden för medlemskap i fibor är doku- 

menterad erfarenhet av kvalificerade restaureringsarbeten. Fibor skall 

verka för att det byggda kulturarvet vårdas och bevaras och att vikten av 

särskild kompetens för uppgiften uppmärksammas. 

Hyttmästaren ingår vidare i styrgruppen för ett projekt med syfte att 

utveckla arbetsinstrument för antikvarisk projektering av byggprojekt som 

berör kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, »Utveckling av användar- 

anpassade antikvariska bygghandlingar«. Projektet genomförs av Stock- 

holms byggnadsantikvarier AB med anslag från Riksantikvarieämbetet; en 

första etapp är färdigställd. 

Hyttmästaren deltar även som medlem i en referensgrupp för projektet 

»Konkurrenskraftigt murverksbyggande genom effektiviserad informa- 

tionshantering«, vilket drivs av Lunds tekniska högskola och finansieras av 

Svenska byggbranschens utvecklingsfond (SBUF) samt Mur- och puts- 

information (MPI). 

Vid de årliga konferenserna för de kyrkliga stiftens fastighetsrådgivare 

har hyttmästaren representerat Visby. I de flesta stift, dock inte i Visby, 

finns en sådan rådgivare, vanligtvis stiftets fastighetschef, som har till upp- 

gift att till församlingar och andra lämna råd om underhåll, bygg- 

nadsteknik, antikvariska frågor etc. 

Förberedelserna för Lau kyrkas restaurering har under 2001–2002 

bedrivits som ett samarbetsprojekt mellan Lau församling, Samfälligheten 

Gotlands kyrkor, Högskolan på Gotland, Byggnadshyttan, länsstyrelsen, 

länsmuseet och Lau hembygdsförening. Hyttmästaren har som nämnts 

varit ledamot av den i den referensgrupp som bildats. 

18

Joakim Hansson 

R E S TAURERINGEN AV KAPLANEN 6 I VISBY 

Inärheten av domkyrkan i v i s b y ligger fastigheten Kaplanen 6 ( S ö d r a 

Kyrkogatan 1 5), även kallad Ada Blocks hus eller Reinickska huset efter ett 

par tidigare ägare. På tomten finns två stenhus, sannolikt från 1 2 0 0-talets för- 

sta hälft, och en stallbyggnad i skiftesverksteknik från 1 7 0 0-talet. Byggna- 

d e rna är sedan 1 9 6 6skyddade som byggnadsminnen enligt kulturm i n n e s l a g e n . 

Stenhusen har ursprungligen haft annan funktion: det större har fungerat som 

magasin medan det mindre varit bostad. På gården har funnits ytterligare fyra 

eller fem stenhus som endast är kända genom arkeologiska utgrävningar. I 

samma kvarter finns flera andra medeltidshus, bl. a. det Häggska huset. 

Stenhusen på fastigheten skadades synbarligen under orostiderna i sam- 

band med Valdemar Atterdags erövring av Gotland i mitten av 1300-talet. 

Genom dendro k ronologiska dateringar (årsringsdateringar av trä) kan man 

belägga att de reparerades på 1380-talet, och att följande renovering 

skedde 1475 då man lade in ett nytt bjälklag i det mindre stenhuset. Under 

1600-talet påbörjades en omvandling av det stora stenhuset från magasin 

till bostadshus, fullbordad först under det följande seklet. År 1684 bytte 

dess dåvarande ägare, handelsmannen Gabriel Hansson Wahrendorff, ut 

bjälklagen i det stora huset. Sålunda gjordes flera renoveringar och moder- 

niseringar under 1600- och 1700-talen, då gården uppenbarligen hade en 

glansperiod som borgargård. 

Fastigheten köptes 1 9 5 0 av apotekare Ada Block, en av 1 9 0 0-talets stora 

kulturpersonligheter på Gotland. Den hängde då ihop med Häggska husets 

fastighet. Byggnaderna på den inköpta delen var sedan 1 9 2 6 indelade i flera 

b o s t ä d e r. Apotekare Block inledde 1 9 5 2 en re s t a u rering där hon utgick från 

sin stora samling av gotländska antikviteter. Restaureringen, som slutför- 

des först under 1960-talet, gav respektive rum en särskild stilprägel. Exte- 

r i ö rt skedde förhållandevis små förändringar, medan interiören rensades på 

så gott som alla tillskott från 1800-talet och framåt. Ada Block eftersträ- 

vade att återskapa interiörer främst från gårdens storhetsperiod under 

19


1600- och 1700-talen. Som byggnadsvårdare får man dock närmast 

beteckna henne som en vetgirig amatör. Många av de intressanta detaljer 

som kommit fram vid den nu utförda restaureringen måste ha varit fullt 

synliga i samband med hennes restaurering, men några försök till framtag- 

ning eller noggrannare dokumentation gjordes inte. 

20 

År 1965 donerade Block hela fastigheten till Föreningen Gotlands forn- 

vänner. Byggnaderna användes efter hennes död 1968 och fram till 1996 

som tjänstebostad för landsantikvarien. Sistnämnda år såldes fastigheten, 

köpare var undertecknad, byggnadsantikvarie Joakim Hansson, med 

sambo, läkaren Kristina Fritz. När vi tillträdde fastigheten var allt målat i 

en institutionsgrå färgskala. De flesta golv var belagda med parkett, och en 

av husets kalkelugnar hade rivits bort. Köket var inrett i en f.d. pigkam- 

mare på andra våningen med köksbänkar i två olika arbetshöjder, en för 

apotekare Block och en för hennes trotjänarinna, Maja Göthberg, som var 

mycket liten till växten. 

För oss som nya ägare var byggnaderna en stor utmaning. Vi gjorde upp 

en restaureringsplan, vars interiöra delar förverkligades i två etapper 

1998– 1999 respektive 2000– 2001. Projektet har understötts av läns- 

styrelsen med kulturmedel. Restaureringen har haft som utgångspunkt att 

å t e rföra interiöre rna till husens blomstringstid under 1 6 0 0- och 1 7 0 0- t a l e n , 

d.v.s. samma utgångspunkt som Ada Block hade en gång i tiden. Skillna- 

den har legat i att denna gång har noggranna iakttagelser gjorts då det gäl- 

ler utformning av snickerier, beslag, färgsättning, o.s.v. Ada Block hade ju 

en målsättning med renoveringen som var viktig för henne, nämligen att 

skapa de rätta miljöerna för sin antikvitetssamling, men nu skulle byggna- 

den inte vara ett privat museum utan ett hem för en barnfamilj. 

De viktigaste funktionella förändringarna har varit att flytta köket till 

dess ursprungliga plats i nedre våningen av det mindre stenhuset och att 

inreda tredje våningen av det stora stenhuset till bibliotek. Den sistnämnda 

våningen hade på 1800-talet inretts med en tjänarinnekammare, som dock 

revs på 1950-talet, och därefter stod den oanvänd. Båda ändringarna var 

stora utmaningar som krävde stor varsamhet och skicklighet av hant- 

verkarna. Alla detaljer specialritades av oss och utformades i samråd med 

dem. Rummen är genom sina färger, snickerier och övrigt hantverk en 

blandning av modernt boende och gångna tiders charm.


I de andra utrymmena har originalytor tagits fram så långt det varit möj- 

ligt under mängder av skivor. Där det existerat endast fragment har man 

utgått från dessa vid re k o n s t ruktionen. Rummens färgsättning härstammar 

inte från en tidsepok, utan olika rum är från olika tidsepoker. Vi har inte 

velat ta bort de yngsta lagren av äldre originalytor där de har förelegat. 

Sålunda finns i två av rummen i andra våningen, salen och förmaket, fält- 

indelningar som sannolikt är utförda av målaren Johan Mejholm någon 

gång under 1700-talets sista decennier. Målningarna var väl bevarade på 

träväggarna men i det närmaste bortsopade på de putsade ytorna. De flesta 

av de målade dörröverstyckena återfanns under flera lager av tapeter, och 

fältindelningen kunde kompletteras på de putsade ytorna utgående från de 

bevarade fragmenten. Under Mejholms målningar finns ytterligare två eller 

tre lager av måleri från tidigare perioder. I den gula salongens väggfasta 

skåp finns även rester av måleri från tiden före 1684 då man som nämnts 

bytte bjälklaget. Här ser man barockslingor i rött som sannolikt är målade 

av Johan Bartsch d.y. 

I nedre våningens rum i det större stenhuset och i de små kamrarna i övre 

våningen av det mindre stenhuset har färgsättningen med starka kulörer 

rekonstruerats utgående från fragment. I alla rum finns referensytor som 

visar hur väggarnas målning sett ut genom tiderna. Förutom färg s ä t t n i n g e n 

har även en komplettering av golv, snickerier och beslag gjorts. Nästan 

samtliga av byggnadens originallister var borttagna i samband med Ada 

Blocks restaurering. Dessa återskapades nu via de fragment som hittades i 

de olika utrymmena. I samtliga rum finns även fungerande eldstäder: fem 

kakelugnar, en öppen härd och en sandstensspis från 1600-talet. 

Även snickeriarbetena utgjorde betydande utmaningar. Golvet i biblio- 

teket var i mycket dåligt skick och förnyades till två tredjedelar. Stora svå- 

righeter låg i att spänna in de nya golvplankorna av gotländskt kärnvirke i 

det kraftigt krökta golvet. Det har nämligen varit en princip vid renove- 

ringen att det som är snett inte skall rätas upp, om det inte av något skäl 

anses absolut nödvändigt. Även golvet i köket var svårt maskstunget, och 

i några av de mindre rummen hade golven förstörts i samband med inlägg- 

ningen av nya material. Alla dessa golv ersattes med gotländskt kärnvirke, 

utförda med samlade skarvar och spikade med smidd spik. De övriga gol- 

ven lagades. Mest speciella är onekligen golven i stora husets bottenvåning. 

21


Sannolikt lades de in i samband med renoveringen 1684. De upptäcktes 

under ett lager 1960-talsparkett och sönderslagna golv från sekelskiftet 

1900. 

22 

En förutsättning för att praktiskt kunna genomföra arbetet har varit 

goda hantverkare. Byggnadshyttan på Gotland har fungerat som huvud- 

entreprenör och utfört snickeri- och putsarbetena. Jerry Jannehags måleri 

har gjort dekorationsmålningarna, och Nils Ljung genomgången av eld- 

städerna. Hantverkarna har varit fler än dessa, och ett nära och gott sam- 

arbete har rått under restaureringstiden. Genomgående för restaureringen 

har varit att traditionella material och metoder kommit till användning. 

I de flesta rummen fanns lister som härstammade från 1960-talsrestaureringen. Dessa var >> 

inte gjorda efter originalförlagorna. Här och var hittades fragment av dörrfoder etc. från 

1700-talets interiörer. Vid vår restaurering togs de som förlagor vid nytillverkningen. Efter- 

som dörrar, måleri och kakelugnar i de flesta fall härstammar från 1700-talet är det moti- 

verat att använda dessa profiler. De togs fram av Byggnadshyttan. Foto: Joakim Hansson.


23


Före restaureringen var köket placerat i en pigkammare på andra våningen i den mindre 

stenbyggnaden. Det var byggt på 1960-talet, trångt och vid tiden för vårt övertagande kraf- 

tigt nedslitet. Vi ritade en ny köksinredning för det ursprungliga köket med ledning av pro- 

filer och proportioner på det fasta väggskåp från 1700-talet som finns där. Utgångspunk- 

ten har även varit att dölja så mycket som möjligt av de moderna köksmaskinerna. En lokal 

snickare gjorde finsnickeriet och Byggnadshyttan satte upp inredningen. Därefter målades 

den i äggoljetempera. Skåpen är ultramarinfärgade på utsidan och engelskt röda på in- 

sidan. Observera att skåpens dageröppningar är mindre än innermåtten, vilket är ovanligt 

i moderna köksinredningar. Observera även konsolerna mellan över- och underskåp, samt 

krönet. Kostnaden för en sådan köksinredning är densamma som för en standardinredning 

i medelprisläge. Foto: Joakim Hansson. 

24


I köket, som sedan 1960-talets restaurering använts som matsal, hade man synbarligen 

under nämnda restaurering delvis knackat ner kalkputsen från väggarna. På kalkputslagret 

hade man sedan applicerat K C- b ruk. De olika lagren har levt sina egna liv med flagning som 

följd. Vid den nu företagna restaureringen avlägsnades KC-lagret. Därefter kalkputsades 

alla väggar förutom de ytor som hade originalputs bevarad (spiskupan och ett fåtal andra 

ställen). Därvid kunde man även få fram fragment av 1700-talsmålningen. Den ursprung- 

liga färgsättningen var utförd i olika tekniker, bl.a. med kalkfärg och kaseintempera. Köket 

återställdes i 1700-talets färgsättning, men med äggoljetempera. Detta avsteg från princi- 

pen om att använda ursprungliga metoder och material motiverades av att utrymmet skulle 

bli ett kök för en barnfamilj, och att valet av denna färgtyp inte påverkade de ursprungliga 

färgnyanserna. Foto: Joakim Hansson. 

25


På flera ställen saknades smidesdetaljer. Vi köpte in gamla beslag så långt sådana gick att 

få fram till skäligt pris. Vid kompletteringen av övriga beslag gjorde smidesfirma K S Wick- 

man & Son samt smeden Sven Johansson stora insatser. I samtliga fall användes förlagor 

i huset som utgångspunkt. Foto: Joakim Hansson. 

26


I huset finns flera eldstäder. De flesta av dem var i behov av renovering. I skorstenarna lades 

rör in och kakelugnarna sattes om. Där kalkelugnar saknades sattes äldre ugnar upp, ugnar 

som vi själva införskaffat. Uppsättningen var komplicerad eftersom det i de flesta fall rörde 

sig om gamla handtillverkade ugnar. Nils Ljungs kakelugnsmakeri skötte uppsättningen av 

ugnarna. Där kakel måste kompletteras gjordes nya av Eva-Britt Engeström. Foto: Joakim 

Hansson. 

Sid. 28–29: På andra våningen finns tre rum med dekorationsmåleri. I två av dem här- 

stammar måleriet från 1700-talets andra hälft, i ett annat från 1800-talets första hälft. På 

mellanväggarna av trä hade måleriet bevarats bäst. Vid restaureringen utgick man från 

dessa partier. Under de skikt man utgått från finns ytterligare minst två eller t.o.m. tre skikt 

dekorationsmåleri. Vi valde att inte ta bort de översta skikten för att nå de äldsta målning- 

arna. Då skulle ju en del av husets historia ha gått förlorad. Målningarna rekonstruerades 

och kompletterades av dekorationsmålare Jerry Jannehag. De ytor som var väl bevarade 

konserverades sedan hösten 2002 av Byggnadshyttans konservator Maria Ihrsén. Foto: 

Joakim Hansson. 

27


28


29

30 

Jan Utas 

R E S TAURERINGEN AV FÅRÖ KYRKA 2000– 2 0 0 2 

Under åren 2000–2002 utförde Byggnadshyttan en ut- och invändig 

restaurering av Fårö kyrka. Med sin karaktäristiska 1800-talsprägel 

är den något av en främmande fågel bland de gotländska medeltids- 

kyrkorna och har därför ofta behandlats styvmoderligt av konsthistori- 

kerna. I ett av standardverken om dem, Den gotländske ciceronen från 

1926, ägnar konsthistorieprofessorn Johnny Roosval Fårö kyrka blott en 

enda rad: »Av den medeltida kyrkan återstår sedan 1859 års ombyggnad 

så gott som intet«. Arkeologen och hembygdsforskaren John Nihlén avfär- 

dar kyrkan än mer drastiskt i en resehandbok för Svenska Turistföreningen 

1940: »Fårö kyrka, liggande på en grusäng vid havet, saknar intresse«. 

Exemplen kan mångfaldigas. 

Fullt så ointressant är nu inte Fårö kyrka, även om den fått utstå rätt 

omilda behandlingar i samband med renoveringsarbeten under årens lopp. 

Under den nu gjorda restaureringen kom det fram en hel del fakta om kyr- 

kans historia som inte tidigare var kända. Tillsammans med arbetenas re l a- 

tivt stora omfattning med olika typer av åtgärder involverade kan det vara 

befogat att ta den till utgångspunkt för en beskrivning av hur restaure- 

ringsprocessen ser ut i den organisation som byggts upp på ön sedan Sam- 

fälligheten Gotlands kyrkor bildades 1984. 

Restaureringsprocessens planeringsskede 

Samfälligheten har som bekant underhållsansvaret för öns samtliga 92 

m e d e l t i d s k y r k o r, samt för Vi s b o rgskyrkan i Vi s b y, byggd 1 9 6 8. Den senare 

finns med eftersom den tagits upp på Riksantikvarieämbetets lista över kul- 

turhistoriskt värdefulla kyrkor tillkomna efter 1939. 

Vilka kyrkor som skall restaureras och i vilken ordning det skall ske 

beslutas av Samfällighetens församlingsdelegerade på förslag av kyrko- 

nämnden. Normalt sker detta efter samråd med länsstyrelsen, länsmuseet 

och Byggnadshyttan, så att resurserna sätts in där de bäst behövs. De

R E S TAURERINGEN AV FÅRÖ KYRKA 

enskilda församlingarna har ett uttalat tillsynsansvar för sin kyrka för att 

eventuella brister skall komma till Samfällighetens kännedom så snart de 

upptäcks. En stor mängd sådana mindre underhållsarbeten utförs varje år 

på Samfällighetens bekostnad, antingen av Byggnadshyttan eller av 

enskilda entreprenörer. Även genom den löpande verksamheten såsom den 

bedrivs på olika händer av länsstyrelsen, länsmuseet och Byggnadshyttan 

samlas uppgifter regelbundet in om kyrkornas skick, som också kan läggas 

till grund för Samfällighetens prioriteringar. 

När Samfälligheten är byggherre och Byggnadshyttan entre p renör utförs 

arbetena vanligen på löpande räkning efter en beräknad kostnadsram. 

Arrangemanget är en följd av dessa institutioners nära beroende av varan- 

dra. En kontroll av att kostnadsbilden för hyttans arbeten är marknads- 

mässig får man genom de restaureringsarbeten som varje år läggs ut på 

entreprenad till privata byggnadsfirmor. Därigenom uppnås även en efter- 

s t r ä v a n s v ä rd spridning av hantverkskunskap och kompetens på fler händer 

än vad som annars skulle vara fallet. 

De medel Samfälligheten har till sitt förfogande är dels en bestämd del 

av kyrkoskatten (sedan år 2000 kyrkoavgiften), 15 öre per skattekrona, 

dels det s.k. kyrkobyggnadsbidraget från Kyrkofonden som kan utgå efter 

ansökan för varje enskilt projekt, samt dels också bidrag från de statliga 

medlen till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, distribuerade via läns- 

styrelsen. När de sistnämnda kom till 1979 betonades att de gotländska 

medeltidskyrkorna skulle beaktas särskilt. Fr.o.m. 2002 finns även den s.k. 

kyrkoantikvariska ersättningen att söka på motsvarande sätt som kyrko- 

byggnadsbidraget. 

Samfällighetens restaureringsverksamhet följer en fortlöpande treårs- 

planering. Den styrs i hög grad av de sammanfallande tidpunkterna för 

ansökningar om kyrkobyggnadsbidrag och kyrkoantikvarisk ersättning; 

dessa skall vara stiftskansliet tillhanda senast den 30 november ett drygt år 

innan de planerade arbetena får påbörjas. 

Normalt har hanteringen fungerat så att aktuella projekt för årets 

ansökningstillfälle i början av respektive år har diskuterats mellan Samfällig- 

heten, länsstyrelsen, länsmuseet och Byggnadshyttan, varefter Samfällig- 

hetens kyrkonämnd under våren tagit ett beslut om prioriteringsord n i n g e n . 

Beställningar har sedan lagts ut på upprättande av programhandlingar, 

31


Fårö kyrka före restaureringen 2000–2002. Foto Jan Utas, Länsmuseet på Gotland 1999. 

vilka färdigställts under hösten och lämnats till stiftskansliet i november, 

samtidigt som programmen vidare b e f o rdrats till länsstyrelsen med ansökan 

om tillstånd för de föreslagna åtgärderna. På nyåret följande år har man 

hållit informationsmöten med de berörda församlingarna, som vanligen 

godkänt förslagen med en eller annan smärre justering. Därefter har läns- 

styrelsen kunnat fatta slutligt beslut om tillstånd för arbetena. På hösten 

samma år har besked om ev. bidrag meddelats från Kyrkofonden resp. 

stiftsnämnden, och efter det påföljande årsskiftet har arbetena kunnat sät- 

tas igång. 

32 

I fåröfallet fanns kyrkan fr.o.m. 1996 med i diskussionerna om mer 

omfattande reparations- och restaureringsarbeten. De skador som anmälts 

av församlingen gällde bl.a. att tornhuven var i behov av tjärstrykning, att 

fönstren var konstruerade så att de inte kunde öppnas för rengöring, och


att puts och kalkning föll ned från tunnvalven invändigt. Efter en storm 

hösten 1998, då tegel blåste av taken i en sådan omfattning att försam- 

lingen såg sig föranledd att spärra av en del av kyrkogården närmast kyr- 

kan, fick Byggnadshyttan i uppdrag att åtgärda bristerna. En närmare 

besiktning gav emellertid vid handen att tegelläkten var i så dåligt skick att 

en total omläggning av taken sannolikt krävdes. Inför påföljande års 

ansökningsomgång besiktigades kyrkan i början av juni mera noggrant av 

h y t t m ä s t a re Håkan Lindkvist och undertecknad. De tidigare iakttagna ska- 

dorna bekräftades, samtidigt som man kunde konstatera att taken, särskilt 

över tvärskeppet, inte bara hade brister i tegelläktningen utan att de även 

var otäta. I juli samma år lämnades i uppdrag till undertecknad att ta fram 

ett program för en utvändig restaurering av kyrkan för ansökan till Kyr- 

kofonden om kyrkobyggnadsbidrag. I november levererades ett sådant pro- 

gram, kompletterat med förslag på invändiga åtgärder i kyrkan. 

Byggskedet 

En restaurering inleds alltid med ett startmöte där hyttmästaren vid Bygg- 

nadshyttan är ordförande. Hyttmästaren fungerar som byggledare för pro- 

jektet, och i de fall arbetena är utlagda på entreprenad till privata bygg- 

nadsfirmor även som byggherrens ombud. Vid startmötet presenteras pro- 

jektet, deltagarna introduceras, och överenskommelser fattas i en rad stan- 

dardfrågor, från var manskapsbodar och materielupplag kan placeras till 

vem som informerar församlingsborna om att vissa gravstenar intill kyrkan 

kan behöva avlägsnas eller täckas in under byggtiden. Startmötet följs av 

byggmöten under hela byggtiden med ca en månads mellanrum. Övriga del- 

tagare i start- och byggmötena är – vid sidan av ett valfritt antal represen- 

tanter utsedda av den aktuella församlingen – ordföranden i Samfällig- 

hetens kyrkonämnd, Bo-Gustaf Sorby, samt ytterligare en ledamot från det 

kontrakt på ön som församlingen tillhör. Vidare deltar representanter för 

de i projektet engagerade entreprenörerna, projektörerna för bygg, el, etc., 

den antikvariske kontrollanten från länsmuseet och oftast även en repre- 

sentant för tillståndsmyndigheten (länsstyrelsen). 

Byggmötena inleds med en besiktning av de pågående arbetena. Däre f t e r 

klaras formaliteterna av i någon kyrkan närliggande lokal. De frågor som 

kommit upp under restaureringens gång diskuteras, och beslut om ev. 

33


ändringar och tillägg av restaureringsprogrammet protokollförs. Som av- 

slutning har församlingen oftast vänligheten att bjuda deltagarna på någon 

form av enklare lekamlig spis. 

34 

Under byggtiden hålls även projekteringsmöten när behovet är påkallat, 

och den antikvariske kontrollanten från länsmuseet följer och dokumente- 

rar arbetena, i huvudsak genom fotografering av olika arbetsmoment och 

byggnadshistoriska företeelser som kommer fram. I projektets initialskede 

hålls även en s.k. antikvarisk genomgång med samtliga hantverkare på 

arbetsplatsen för att ge dem en inblick i kyrkans byggnadshistoria och kul- 

turhistoriska värden, projektets syfte och planerade utförande, samt ev. 

iakttagelser som kan förväntas under byggtiden och som hantverkarna kan- 

ske kan bistå den antikvariske kontrollanten med. Varje besiktningstillfälle 

dokumenteras skriftligt och passerar byggledaren för godkännande. Beslut 

i samband med dessa möten och besiktningar konfirmeras sedan på bygg- 

mötena. På arbetsplatsen förs en byggdagbok där bl.a. temperatur och 

andra väderobservationer av vikt noteras för att t.ex. möjliggöra bedöm- 

ningar av om väderf ö rhållandena under byggtiden kan vara en orsak till att 

fasadputsarbeten misslyckats. 

När arbetena är klara görs såsom vid andra byggentreprenader en for- 

mell slutbesiktning av en av beställaren utsedd besiktningsman, och den 

antikvariske kontrollanten sammanställer en dokumentationsrapport, som 

förutom till Riksantikvarieämbetets och länsmuseets arkiv även tillställs 

b y g g h e rren och respektive församling. I rapporten redovisas förutom samt- 

liga dokument som kommit till i samband med projektet även redogörelser 

för ändringar i förhållande till det ursprungliga programmet och bygg- 

nadshistoriska iakttagelser under byggtiden, liksom byggdagbokens inne- 

håll i komprimerad form. Dokumentationsrapporter finns för samtliga 

hundratalet större re s t a u re r i n g s p rojekt som Samfälligheten utfört under sin 

verksamhetstid och där länsmuseet varit antikvarisk kontrollant. Efter 

garantitidens utgång hålls på sedvanligt vis en garantibesiktning (tvåårs- 

besiktning).


De utvändiga arbetena på Fårö kyrka igångsattes i november 2000 och 

slutbesiktigades den 27 september följande år. Den invändiga restaure- 

ringen påbörjades i stort sett omedelbart därpå, och efter närmare två års 

arbeten kunde hela projektet avslutas på sensommaren 2 0 0 2 genom en slut- 

besiktning den 26 augusti. Ett återöppnande av kyrkan i närvaro av bl.a. 

biskopen ägde rum söndagen den 6 oktober. 

Men innan vi går in på restaureringens detaljer kan en beskrivning av 

kyrkans byggnadshistoria vara på sin plats som en bakgrund. 

Kyrkans byggnadshistoria 

Fårö kyrka består idag av torn, långhus och ett stort tvärskepp, samt en 

sakristia i en utbyggnad åt öster. Av den medeltida byggnadskroppen, san- 

nolikt uppförd i början av 1300-talet, finns faktiskt hela tornet samt lång- 

husets och korets ytterväggar (med undantag för korets östgavel) kvar, men 

knappast något av detta låter sig anas under sentida putslager. Det enda 

som bryter 1800-talsutseendet utvändigt är den svarttjärade tornhuven i 

rokokostil. 

1720-talets ombyggnad 

1700-talet är för Gotland en expansiv period och många stora byggnads- 

företag kom till utförande, inte minst på kyrkorna. Fårö är därvidlag inget 

undantag, och den första omfattande ombyggnaden sedan medeltiden gjor- 

des av allt att döma 1723. Väggarna förhöjdes och nya, större fönster togs 

upp. Samtidigt lades kor och långhus samman till ett kyrkorum, invändigt 

täckt av ett s.k. tredingstak av trä, och utvändigt fick kyrkan ett gemen- 

samt, tegeltäckt sadeltak över dessa byggnadsdelar. Under de följande 

decennierna försågs kyrkan med ny predikstol (1725) samt – i etapper – 

bänkinredning. 

Övriga förändringar under 1700-talet 


En helt ny tornhuv uppfördes efter en brand 1747, orsakad av ett blixt- 

nedslag. Arbetet utfördes av den skeppsbyggmästare från Visby, Johan 

Reinicke, som ett decennium senare anförtroddes nybyggnaden av torn- 

huvarna på Visby Domkyrkas båda östtorn. Reinickes projekt innebar att 

35


Kyrkan som den såg ut 1844, tecknad av P. A. Säve. Reprofoto Antikvariskt-topografiska 

arkivet ATA, Stockholm. 

tornmurarna höjdes ca 6 m och försågs med en tornhuv i tidens stil, den 

huv som ännu är bevarad. Ursprungligen var den dock försedd med fyra 

småtorn (toureller) i hörnen. Tornet stod klart 1751. 

36 

År 1761 gjordes ånyo en rad omfattande byggnadsarbeten då flera nya 

fönster togs upp, stengolv (av ölandssten) lades in i kyrkorummet och inte- 

riören putsades och vitkalkades. Tredingstaket, predikstolen och bänk- 

i n redningen målades av visbymålaren Magnus Möller. På kyrkans norr s i d a 

uppfördes ett s.k. materialhus, och på 1770-talet tillkom där en ny 

sakristia. 

1859–1859 års ombyggnad 

Sitt nuvarande utseende fick dock kyrkan efter en omgestaltning åren 

1858–1859. I huvudsak skedde ombyggnaden efter ett förslag av G. Ph. 

Laurin, upprättat 1857 och godkänt av Kungl. Maj:t. i juni samma år. För- 

utom tornhuvens toureller, sakristian och materialboden revs även kyrkans 

östgavel ned, och ett nytt stort tvärskepp uppfördes. Alla tak täcktes med 

tegel och fasaderna spritputsades och vitkalkades med släta hörnkedjor, 

f ö n s t e romfattningar och fönstersmygar. De två medeltida port a l e rna i södra 

fasaden murades igen och huvudingången förlades till tornets västsida. 

Invändigt revs det gamla tredingstaket och ersattes med ett flackt trä- 

tunnvalv, som i likhet med det nya trätunnvalvet över tvärskeppet revete- 

rades och vitkalkades. Vid byggandet av tunnvalvet över långhuset åter-

användes de av Magnus Möller bemålade bräderna. Predikstolen flyttades 

till långhusets nordöstra hörn och altaret till tvärskeppets östvägg, vilken 

dekorerades med bl.a. en sol. Bänkkvarteren i långhuset utökades och all 

träinredning inklusive de dekorerade bänkluckorna och predikstolen 

målades och förgylldes av en från Öland inkallad målare. 

Reparationer under 1800- och 1900-talen 

Sedan den stora 1 8 0 0-talsombyggnaden har en rad reparations- och moder- 

niseringsarbeten gjorts på kyrkan. Ny läktare med orgel kom till 1875, 

kaminuppvärmning och skorsten 1913. Tornhuven reparerades genom- 

gripande 1 9 3 1, och 1 9 4 7 togs dekormålningen på bänkluckorna åter fram. 

Tegeltaken, som ursprungligen säkerligen låg på öppen läkt, lades om på 

täta undertak 1950 (tvärskeppstaket) och 1954 (långhustaket). 

1967–1969 års restaurering 

Den senaste stora restaureringen av kyrkan utfördes 1967-1969 efter för- 

slag av arkitekt Carl-Olof Deurell, Stockholm. Byggmästare var Henning 

Werkelin, Fårö. Sakristians tegeltak lades om och kyrkan försågs med åsk- 

ledare. 1960 hade blixten slagit ned i tornet, lyckligtvis blott med mindre 

skador som följd. Fasaderna putslagades och avfärgades, och invändigt i 

kyrkan togs vedkaminerna bort och ersattes med elvärme samtidigt som 

trätunnvalven värmeisolerades. Elektrisk belysning installerades också. 

Tak- och valvkonstuktionerna förstärktes och nya trägolv lades in i hela 

kyrkan, ölandsstenen från långhuset återanvändes i tornrummet, där golv- 

nivån sänktes. Bänkarna byggdes om och gjordes bekvämare, och den äldre 

målningen på altartavla och predikstol togs fram av konservator Erik Ols- 

son, Sanda. 

Efter 1960-talsrestaureringen har endast en del underhållsarbeten gjorts 

på kyrkan, efter Samfällighetens tillkomst 1 9 8 4 vanligen på initiativ av för- 

samlingen efter att bristerna uppmärksammats i underhållsrapporter. 

Den utvändiga restaureringen 2000–2001 


Vid den nu utförda restaureringen var omläggningen av de drygt 700 kva- 

dratmetrarna tegeltak det volymmässigt största arbetet. I övrigt sågs torn- 

huven och fasaderna över, ett nytt åskledarsystem monterades och snicke- 

37


Vid byggmötena under restaureringens gång beses de pågående byggnadsarbetena. Fr. v. 

Håkan Lindkvist, Mats Pettersson och Karl-M. Ekengren, alla Byggnadshyttan, samt Bo- 

Gustaf Sorby och Einar Larsson, Samfälligheten Gotlands kyrkor. Foto Louise Borgö, 

Länsmuseet på Gotland. 

rierna i fönster och portar målades. Invändigt på vindarna gjordes en del 

kompletteringsarbeten. Byggnadsställningar sattes upp runt hela kyrkan, 

ett arbete som är en dryg kostnadspost vid varje kyrkorestaurering. 

38 

Byggmötena under byggtiden, sju till antalet, hölls i församlingshemmet 

intill kyrkan. Församlingen representerades av några av kyrkorådets leda- 

möter med ordföranden Lennart Olsson i spetsen. Utöver de som nämnts i 

inledningen deltog även Einar Larsson som representant för nordertre- 

dingen inom Samfällighetens kyrkonämnd, arbetsledaren Karl-M. Eken- 

gren från Byggnadshyttan, elkonsulten ing. Peter Ström från PS Elkonsult 

AB i Visby, kyrkoantikvarie Joakim Hansson från länsstyrelsen, den anti- 

kvariske kontrollanten Louise Börgö från Länsmuseet på Gotland, samt 

undertecknad i egenskap av projektör på byggsidan.

Tegeltaken 

Täta tak är en första förutsättning för en byggnads goda bestånd. Målsätt- 

ningen med restaureringsarbetena på de gotländska medeltidskyrkorna är 

att se till att alla tak förses med tätskikt som säkrar byggnaderna för fram- 

tiden, även om det innebär avsteg från de antikvariska principerna att i 

största möjliga utsträckning bibehålla kyrkorna med traditionella metoder 

och material. På en kyrka, Rute, bibehålls det understrukna tegeltaket på 

k o ret och det på ursprungligt sätt konstruerade faltaket över långhuset som 

exempel på originalkonstruktionerna. Ytterligare en kyrka med ett under- 

struket tegeltak kommer att bevaras, nämligen Väskinde, där långhustaket 

rekonstruerades 1994 med nytillverkat, handslaget tegel från Danmark. I 

övrigt är målsättningen att de nu befintliga takmaterialen skall bibehållas 

men läggas på täta undertak av t.ex. råspånt och asfaltpapp. Nylagda fal- 

tak utförs på detta sätt med ett lag bräder spikade på läkt på tegeltaks- 

manér. Utseendemässigt är skillnaden liten men ur underhållssynpunkt är 

den stor, då det åtminstone på kort sikt skall mera till än ett försummat 

underhåll för att äventyra takets täthet. I dag finns endast ett fåtal kyrkor 

som ännu återstår att förse med täta undertak. 

På Fårö kyrka fanns som nämnts pappklädda undertak under teglen 

sedan 1 9 5 0-talet, och nu byttes pappen och rötskadade delar av panelen ut. 

Totalt behövde ca 25 % av panelen bytas, det mesta på långhusets södra 

takfall. Vid utbytet av underlagspappen användes skyddsbelagd asfaltpapp 

för att ge så lång livslängd som möjligt. Teglet från 1700- och 1800-talen 

återanvändes, dock blir det vid hanteringen av gamla tegelpannor alltid ett 

visst spill. Man måste därför vid återläggningen komplettera med nytt tegel. 

Det lades på tvärskeppets nordvästra takfall där det bedömdes bli minst 

iögonfallande. En inte alldeles ovanlig synpunkt från församlingarnas sida 

när det gäller utbyte av äldre tegel mot nytillverkat är att man helst vill ha 

det nya teglet på kyrkans framsida för att det skall synas, medan man från 

antikvarisk synpunkt har motsatt målsättning. Det äldre teglet har vanligen 

fått en patina som stämmer väl med den ålderdomliga byggnadens karak- 

tär och bör därför behållas på så stora delar av taken som möjligt och sär- 

skilt på de mest framträdande takfallen. Nytt lertegel saknar de små hant- 

verksmässiga oregelbundenheter och schatteringar i kulör som gör äldre 

tak så estetiskt tilltalande. 


39


Särskilda nocktegel saknas på äldre tegeltak, istället läggs en rad vanliga 

pannor upp och ned på nocken, vanligen spikade och lagda i ett lager kalk- 

bruk för att ligga kvar. På fårötaket fick man slopa kalkbruket eftersom 

takarbetet blev färdigt så sent på året att arbete med kalkbruk inte längre 

var att rekommendera. 

Vid takomläggningen dokumenterades tegelstämplarna på de gamla tak- 

teglen. Åtminstone åtta olika stämplar konstaterades, varav fem kunde identifi- 

eras. Ett par av dem kan knytas till tegelbruk i Lübeck, och en till Ramshults 

t e g e l b ruk i Småland. Sannolikt härrör de tyska teglen från 1 7 2 3års ombyggnad 

– dåvarande kyrkoherden Christian Borg köpte 1 7 2 0in 5 0 0 0tegel till kyrkan, 

d i re k t i m p o rterade till hamnen i Lauterh o rn – medan de småländska kan antas 

h ä rröra från 1 8 5 0-talsombyggnaden. En del kompletteringstegel från annat håll 

har säkerligen kommit in i taket vid senare tillfällen. De olika tegelfabrikaten och 

d ä rmed ofta också formaten gör att det krävs en hel del tålmodigt arbete att sor- 

tera och passa ihop de olika teglen för att få till ett bra tak som ligger väl. 

Skorstenen från tiden med kaminuppvärmning i kyrkan bevarades på 

vinden och på långhusnocken, trots att den alltsedan 1960-talet inte har 

någon funktion. Den har dock något att berätta om kyrkans historia och 

med sitt utförande i huggen kalksten pryder den sin plats. 

Några nya avvattningsanordningar sattes inte upp på taken, utan de gamla 

– som kom till vid 1 9 6 0- t a l s re s t a u reringen – förnyades. De tar enbart hand om 

det vatten som kommer i vinklarna mellan långhuset och tvärskeppen, där 

annars en koncentration av regnvattenflödet skulle kunna ge fuktproblem i 

b y g g n a d s k roppen. Nu anordnades även infiltrationsbrunnar för att säkert 

leda bort vattnet från byggnaden. Målsättningen för de gotländska kyrkorn a 

är att det bör finnas tydliga tecken på att avsaknaden av hängrännor och stup- 

rör medför skada på byggnaden på ett eller annat sätt för att sådana anord- 

ningar skall sättas upp. Av v a t t n i n g s a n o rdningar har begränsad livslängd och 

bör kunna bytas ut med rimliga kostnader, därför används vanligen rännor 

och rör av galvaniserad stålplåt som målas efter några år. 

Tornhuven 

Tornhuvens reparation kunde inskränkas betydligt i förhållande till de 

ursprungliga planerna. Plåtavtäckningarna på de mer eller mindre hori- 

sontella partierna på tornhuven visade sig även vara så pass bra att en ren- 

40

göring och rostskyddsmålning var tillfyllest för att de skulle kunna fort s ä t t a 

att göra tjänst. Även trävirket var i gott skick, och förutom en grundlig 

behandling med trätjära behövde endast några mindre delar bytas ut. Av 

huvens träklädsel kunde konstateras att endast de dekorativa delarna, 

såsom balusterdockor etc., var bevarade sedan 1700-talet medan övrigt 

virke bytts ut, det mesta sannolikt på 1930-talet. 

Originaldelarna hade tjocka tjärlager som vid något eller några tillfällen 

blandats med falu rödfärg. Att så skett åtminstone tre gånger under senare 

delen av 1700-talet och början av 1800-talet kunde även utläsas vid en 

genomgång av kyrkans räkenskaper. Rödfärgning var en modeföreteelse 

under denna tid vilket exempel från en rad gotländska kyrkor visar. Röd- 

färgen i tjäran på tak och tornhuvar löses lätt ut av regnvattnet och följer 

med ned på fasaderna och färgar dem svagt rosa. Vilket om man inte kän- 

ner till detta faktum kan förleda en att tro att dessa kyrkor under denna 

period haft röd kalkputs på fasaderna. På Fårö kyrka kunde det lätt kon- 

stateras att en ställvis relativt kraftig rödfärgning av det äldre putsskiktet 

på tornets övre delar och långhusets västra del kommit till just på detta vis. 

En detalj som ändrades på huven var utgångsluckan i toppen som var 

ovanligt smal. För att göra det lättare för tjärstrykare m.fl. att komma ut 

på taket flyttades luckan något längre ned så att den kunde göras bredare 

och bekvämare. Den gulmålade tuppen samt kulan och stjärnan som krö- 

ner tornhuven togs ned, några mindre skador lagades och alla tre målades 

om. Under den gula färgen fanns ett lager blå färg som möjligen var original- 

målningen från 1749, det årtal som finns inhamrat i tuppens stjärtfjädrar. 

Klockdäcket 


Det pappklädda klockdäcket under kyrkklockan i tornet var otätt och det 

gamla tätskiktet byttes mot ett nytt lager asfaltpapp, denna gång på ett 

mellanlägg av träfiberskivor för att undvika skador p.g.a. träunderlagets 

naturliga rörelser. Klockdäcket i fårötornet är utformat som en relativt 

spetsig, fyrkantig tratt som leder det regn- och smältvatten som kommer in 

genom ljudgluggarna till en invändig, plåtklädd träränna vidare ut genom 

den norra tornmuren. Konstruktionen är unik på Gotland och kan mycket 

väl ha medeltida förebilder att döma av rester av ursprungliga trärännor i 

några tornmurar på annat håll på ön. Den normala formen för klock- 

41


42

däcken är annars en brädklädsel som lutar svagt mot en nästan horisontell 

träränna, vilken i sin tur för ut vattnet genom någon av tornmurarna. Trä- 

rännan har vid renoveringar ofta bytts ut mot en u-balk. 

Fasaderna 

Kyrkans 1 8 0 0-talskaraktär är viktig att behålla, ett försök att återskapa det 

medeltida utseendet skulle medföra mycket stora konsekvenser. Därför var 

inriktningen att eventuella delar av äldre byggnadsstadier som påträffades 

vid restaureringsarbetet skulle undersökas och dokumenteras men därefter 

byggas för igen. En rad frågor rörande kyrkans byggnadshistoria formule- 

rades på ett tidigt stadium och en del av dem kunde besvaras under restau- 

reringens gång. 

Fasadernas spritputs från 1850-talet var i relativt gott skick, och endast 

s m ä rre partier var i behov av reparation. De byggnadshistoriskt motiverade 

u n d e r s ö k n i n g a rna medförde en viss utökning av reparationsarbetena. Man 

kunde konstatera att de medeltida murarna till kor och långhus fanns kvar 

under fasadputsen, och att de båda portalerna i kyrkans sydvägg som syns 

på de tidiga 1 8 0 0- t a l s a v b i l d n i n g a rna finns kvar till omfattningar, tympanon- 

stenar etc. Även långhusets nord p o rtal och den gamla sakristiingången från 

1700-talet kunde dokumenteras. Någon murskarv mellan det förmodade 

medeltida koret och långhuset kunde däremot inte återfinnas. På tornet 

knackades de yttre omfattningarna till de medeltida ljudgluggarna i norr 

och söder fram och mättes in. De dokumentariskt kända förh ö j n i n g a rna av 

långhusets och tornets murverk kunde också beläggas. Putsstratigrafin på 

olika delar av kyrkan dokumenterades, och under spritputsen från 1850- 

talet fanns på torn och långhus två lager puts, varav det innersta troligen 

var medeltida medan det mellersta kan antas härröra från 1720-talet. Det 

kunde också konstateras att man vid reparationen av spritputsen på 1960- 

talet grundat med ett i stort sett rent cementbruk. 



44 

Ett titthål i putsen i vinkeln mellan torn och långhus gav vid handen att 

tornets murverk – som man skulle kunna förmoda – stötte stumt mot lång- 

husmuren och att denna byggnadsdel således tillkommit senare än lång- 

huset. Slutsatserna av murverksundersökningarna är att Fårö kyrka 

ursprungligen uppfördes som ett kapell med i stort sett identisk plan och 

mått som Gunfjauns kapell i Ardre, och att detta sedan försetts med ett 

västtorn och övergått till att tjäna som sockenkyrka. 

Fönster och portar 

Samtliga fönsterbågar hade redan före den stora re s t a u reringen – 1 9 9 7 – på 

församlingens önskemål försetts med nya gångjärnsbeslag och gjorts öpp- 

ningsbara för att lättare kunna underhållas. Nu målades och tätades de lik- 

som man gjorde med portblad och ytterdörrar. 

Arbeten på vindarna 

På vindarna utfördes i samband med den utvändiga restaureringen en del 

arbeten. De största rörelserna i trätunnvalven fanns i deras förbindelsezon, 

där man vid 1960-talsrestaureringen satt in en stödbock av trä i fackverks- 

konstruktion för att förbättra statiken. Då den föreföll ha en del brister 

ombads en statiker kunnig på äldre byggnadsteknik, byggnadsingenjör Lars 

Berggren från Lars Berggren Konsultbyrå AB i Sundbyberg, att besiktiga 

stödbocken och lämna förslag till åtgärd e r. Han konstaterade att vissa k o m- 

pletteringar behövdes för att den skulle göra avsedd verkan. Bl.a. sattes nya 

stöd in i några av takstolarna, och i fackverket förstärktes ett antal av knut- 

punkterna så att alla blev jämnstarka. 

Trätunnvalven över särskilt långhuset var angripna av trämask, och i 

samband med att en saneringsfirma behandlade träet avlägsnades den del- 

vis söndertrampade värmesisoleringen av mineralullsmattor, och valvens 

översidor städades. Därvid fick man tillfälle att dokumentera målningen 

från 1761 som redan tidigare kunnat iakttas på begränsade ytor på lång- 

husvalvets översida. Vid ombyggnaden 1858-59 hade bräderna blandats 

huller om buller och spikats med målningssidan uppåt. Nya mineralulls- 

mattor lades därefter ut på valven. Dessutom byggdes nya inspektions- 

bryggor och belysningen kompletterades för att underlätta församlingens 

möjligheter att sköta tillsynen av kyrkan.

Den invändiga restaureringen 2001–2002 

Den invändiga re s t a u reringen startade som nämnts hösten 2 0 0 1. En huvud- 

punkt kom att bli en omrevetering av trätunnvalven i kyrkan. Beslut om 

denna åtgärd togs efter en längre diskussion, där de antikvariska synpunk- 

terna för en reparation och bibehållande av 1800-talsreveteringen fick vika 

för säkerhetsaspekterna: risken för nedfallande puts bedömdes vara för 

stor. I övrigt rengjordes och kalkavfärgades alla väggytor i kyrkorummet 

och i sakristian, trägolven slipades och oljebehandlades och delar av den 

fasta inredningen sågs över av konservator. Främst gällde det predikstolen 

och altaruppsatsen som bl.a. befriades från tjocka lager av gulnande fer- 

nissa. Även under den invändiga restaureringen hölls sju byggmöten, och 

under denna tid byttes några av församlingens representanter ut, bl.a del- 

tog den nye ordföranden Birger Kalström. Dessutom tillkom konservator 

Carl Henrik Eliason och – vid några tillfällen – el-entreprenören Roland 

Kinberg från Roma El & Antennservice. 

Reveteringen av valven 

Den befintliga reveteringen, som härr ö rde från 1 8 5 0-talsombyggnaden, var 

utförd med ett tunt lager kalkbruk på ett lager av vassrör, glest lagda tvärs 

valvbräderna. Rören var fästa till underlaget med ståltråd som virats runt 

pappspikar, inslagna i brädunderlaget. Putsen hade spruckit upp, framför- 

allt i anslutning till brädskarvarna och i hopskärningslinjerna mellan de 

tvärställda tunnvalven. 

En trolig orsak till skadornas relativt stora omfattning kan ha varit el- 

v ä rmesystemet i kyrkan. Det saknade term o s t a t reglering, och enligt uppgift 

hade det vid något tillfälle blivit stående på under ett eller flera dygn, vil- 

ket medfört uttorkning av bl.a. bräderna i trätunnvalven. Även predik- 

s t o l s k o rgen, träspeglarna i läktarbarr i ä ren och kyrkans 1 6 0 0- t a l s e p i t a f i u m 

fick sannolikt sina kraftiga sprickor vid detta tillfälle. 

Ytterligare ett argument för en omrevetering kom fram vid den under- 

sökning från byggnadsställningen som gjordes innan beslutet togs. Spi- 

karna och ståltrådarna som höll reveteringen var på vissa partier helt bort- 

rostade eller hade fått svåra skador. 


45


46


1850-talets dekorationer på altarväggen, vilka avlägsnades på 1960-talet, återställdes i 

samband med restaureringsarbetena. Solen ovanför altaret letades fram ur ett uthus och 

konserverades, och de målade tempelkrönen till sakristians dörrar rekonstruerades. Foto 

Jan Utas, Länsmuseet på Gotland. 

Dokumentation av 1700-talsmålningar 

När reveteringen rivits fick man tillfälle att dokumentera de tre-fyra neder- 

sta bräderna i tredingstaket från 1723, vilka satt kvar på ursprunglig plats. 

1760-talsmålningarna konserverades och täcktes med skyddspapp innan 

den nya reveteringen slogs på. Genom att dessa bräder var bevarade i sin 

helhet kunde man ockå fastställa 1700-talskyrkans och därmed också den 

medeltida kyrkans inre längd. Såsom konstaterades i samband med fasad- 

undersökningen föregående sommar revs uppenbarligen endast den östra 

gavelväggen när tvärskeppet byggdes till 1858–1859. 

Den nya reveteringen var avsedd att utföras med en teknik så nära den 

gamla som möjligt, med vassmattor som underlag, men det visade sig tyvärr 

att det inte gick att få fram mattor i tillräcklig mängd under den tid som 

stod till buds. Därför användes ett galvaniserat putsarmeringsnät av 

48

modernt snitt som fäste för den nya kalkputsen, vilken avfärgades med en 

svagt bruten, vit kalkfärg. Under armeringsnätet spikades tunna träribbor 

på valvdiagonalerna för att ytterligare minska risken för sprickbildning 

p.g.a. temperturrörelser. 

Textilskåp och dekorativt måleri 

I sakristian återställdes en äldre färgsättning på väggarna, och textilförva- 

ring i nytillverkade skåp anordnades, det senare på pastoratets bekostnad. 

I kyrkorummet återställdes det dekorativa måleri på altarväggen som kom 

till vid nybyggnaden av tvärskeppet på 1850-talet men som togs bort hun- 

dra år senare: en sol och två dörrkrön i form av tempelfasader. Rekon- 

struktionerna utfördes av dekorationsmålare Jerry Jannehag. 

Ommöblering 

En viss ommöblering av den lösa inredningen företogs i kyrkorummet. Mest 

iögonfallande är att de två s.k. kutatavlorna från 1 6 0 0- och 1 7 0 0-talen fick 

nya placeringar efter att sedan 1 9 6 0-talet ha hängt bakom skyddsglas under 

l ä k t a ren. Ta v l o rna berättar om två vådliga säljägarf ä rder på Östersjöns is. 

Även krucifixet från 1 3 0 0-talet – det enda medeltida inventariet vid sidan av 

dopfunten – fick en ny placering på långhusets sydvägg där epitafiet över 

prästfamiljen Berentson hängt sedan mycket lång tid tillbaka. Epitafiet flytt- 

tades nu ut i den södra delen av sidoskeppet. 

Slutligen försågs el-värmen med ett regleringssystem där fuktigheten i 

kyrkan hålls på en konstant nivå (se annan artikel i denna publikation). 

Källor och litteratur 

OTRYCKTA KÄLLOR 

Samfälligheten Gotlands kyrkors kyrkoråds (fr. 2000 kyrkonämnds) protokoll 1984–2002. Visby stift. 

Fårö församlings kyrkoarkiv. Landsarkivet i Visby. 

Fårö kyrka, handlingar i Riksantikvariämbetets antikvariskt-topografiska arkiv (ATA), Sthlm. 

Fårö kyrka, handlingar i Riksarkivet i Sthlm. 

Fårö kyrka, handlingar i Gotlands fornsals arkiv i Visby. 


49


TRYCKTA KÄLLOR 

Ambrosiani, Sune, Gotländska kyrkoinventarier. Sthlm 1912. 

Anderberg, Algot, Om tillkomsten av Visby Domkyrkas tornhuvar. Gotländskt Arkiv 1963. 

Bernander, Sven J:son, Fårö kyrkas restaurering. De hundra kyrkornas ö 1968. 

Brunius, C[arl] G[eorg], Gotlands konsthistoria, bd II. Lund 1865. 

Fröberg, Eric, Fårö. Kyrkan. U.å. 

Fårö kyrka. Vägledning. Stencil utg. av Fårö kyrkoråd. U.å. 

Gotländska kyrkor, red. Wennersten, O[skar Vilhelm]. Visby 1901. 

Hallgren, C. J., Gotländska släkter. Visby 1926. 

Hammarhjelm, Bengt, Beredskap på Gotland 175 år 1811-1986. Uddevalla 1986. 

Hedlund, S[amuel?], Fårö kyrka. Sveriges Kyrkor, Gotland, bd II. Sthlm 1935. 

Hilfeling, C[arl] G[ustaf] G[ottfried], CGG Hilfelings gotländska resor 1800 och 1801 del II. Visby 1994. 

Lagerlöf, Erland, Gunfjauns kapell. Sveriges Kyrkor, Gotland, bd IV:3. Sthlm 1952. 

Lagerlöf, Erland, och Svahnström, Gunnar, Gotlands kyrkor, 4:e upplagan. Uddevalla 1991. 

Lemke, O[scar] W[ilhelm], Visby stifts herdaminne. Örebro 1868. 

Lindblad, Ingrid, Invigningskorsen i de gotländska kyrkorna. Gotländskt Arkiv 1972. 

von Linné, Carl, Carl von Linnes gotländska resa, Sthlm 1960. 

Nihlén, John, Gotland. Sv. Turistföreningens resehandböcker, 5:e upplagan. Sthlm 1940. 

Pernler, Sven-Erik, Gotlands medeltida kyrkoliv. Nyköping 1977. 

Roosval, Johnny, Medeltida skulptur i Gotlands Fornsal. Sthlm 1925. 

– Den gotländske ciceronen. Sthlm 1926, 1950. 

Snöbohm, Alfr[ed] Theod[or], Gotlands land och folk. Örebro 1875. 

Spegel, Haq[vin], Rudera Gothlandica Anno 1683. Visby 1901. 

Strelow, Hans Nielssøn, Chronica Guthilandorum. Köpenhamn 1633. 

Svahnström, Gunnar, Visby under 1000 år. Värnamo 1990. 

Svahnström, Gunnar och Karin, Måleri på Gotland 1530-1830. Uddevalla 1989. 

Thunmark-Nyhlén, Lena, Om de gotländska kyrkornas ålder. Gotländskt Arkiv 1980. 

Wijkmark, Axel, Gottlands trupper 1811-1904. Sthlm 1904. 

Visby stift i ord och bild. Sthlm 1951. 

Vår hembygd Gotland 1995. Finland 1996. 

Örman, Roger, Sockenmagasin på Gotland. Gotländskt Arkiv 1990. 

50


OMBYGGNAD AV ETT FRITIDSHUS VID 

VERKEGARDS PÅ FÅRÖ 

Under 2001 var byggnadshyttan entreprenör för en ombyggnad 

av ett fritidshus vid Verkegards på sydöstra delen av Fårö. Anledningen 

till att undertecknad valt att beskriva detta projekt är flera, bl.a. att 

entreprenaden utförts med den mindre vanliga avtalsformen incitaments- 

avtal som grund. Projektet kan även ses som ett bra exempel på hur man 

lyckats utnyttja karaktären hos en gammal byggnad för att skapa en funk- 

tionell och smakfull boendemiljö. Förutsättningar för det goda resultatet är 

bland annat en kunnig arkitekt, en entreprenör med vana från ombygg- 

nadsarbeten och en positiv beställare. 

Huset och den tidigare ombyggnaden 

Bebyggelsen på den aktuella fastigheten består av ett bostadshus med bak- 

bygge (den gotländska benämningen på ett tillbygge i vinkel på husets bak- 

sida), samt ett gårdshus. Huvudbyggnaden är troligtvis uppförd vid slutet 

av1800-talet och bakbygget på 1930-talet. Båda är byggda av kalksten. 

En tidigare fastighetsägare hade omkring 1990 påbörjat en omfattande 

ombyggnad som aldrig blev slutförd. Bjälklag, skorstenar och innerväggar 

revs delvis, och man hade påbörjade gjutning av nya grundkonstruktioner. 

Utgångspunkter för ombyggnaden 

De nu utförda ombyggnadsarbetena omfattade de kvarvarande delarna av 

huvudbyggnaden och bakbygget, inte gårdshuset. Redan från början stod 

klart att de på 1990-talet utförda åtgärderna var så genomgripande att en 

ombyggnad med syfte att återställa husets ursprungliga karaktär skulle bli 

svår att genomföra. Detta föranledde såväl fastighetsägaren som arkitekten 

– Mats Fahlander från Fahlander Arkitekter AB i Stockholm – att i huvud- 

sak behålla husets utvändiga utseende men bygga om interiören. 

51

OMBYGGNAD AV ETT FRITIDSHUS VID VERKEGARDS PÅ FÅRÖ 

Upphandlingen 

F ö rfrågningsunderlaget som lämnades till Byggnadshyttan bestod av en kort- 

fattad beskrivning med tillhörande ritningsunderlag. Några administrativa 

f ö reskrifter fanns inte. Förfrågan skedde muntligt med önskemål om att arbe- 

tena skulle utföras som en totalentre p renad, d.v.s. utgångsläget var det nor- 

mala för denna typ av entre p re n a d e r. Svårigheten att beräkna arbetenas slut- 

liga omfattning och därmed de ekonomiska ramarna är för båda parter bety- 

dande. Därför valdes, på initiativ av entre p re n ö ren, att utföra entre p re n a d e n 

på löpande räkning med ett incitamentsavtal som gru n d . 

52 

Kortfattat beskrivet är ett incitamentsavtal (med kostnadsincitatament) 

ett riktprisavtal som utformas så att både byggherren och entreprenören 

har intresse av och möjlighet att påverka slutkostnaden. I slutändan regle- 

rar avtalet hur man mellan sig solidariskt fördelar den besparing eller för- 

dyring som uppkommer i förhållande till det överenskomna riktpriset. 

Ombyggnadens huvudinslag 

De exteriöra förändringarna inskränker sig till en mer harmonisk fönster- 

sättning och några nya terrassdörrar. Två nya skorstenar har tillkommit. 

Däremot är huset interiört helt förändrat. Möjligheten fanns att ordna 

en helt ny planlösning som bättre tog till vara husets vackra läge, i bak- 

bygget revs t.ex. vindsbjälklaget för att skapa ett karaktärsfullt allrum. För 

att understryka rummets enkelhet togs även takstolarnas hanbjälkar bort. 

Konstruktivt löstes detta med ett ramverk av stål som takstolarna vilar på. 

Ledstjärnor för ombyggnaden har varit enkelhet, genomarbetade detalj- 

lösningar och användande av naturmaterial, allt av högsta kvalité. Samtliga 

i n n e rväggar i markplanet är således murade, putsade och målade med kalk- 

färg. I hallen är golvet belagt med kalkstensskivor i stort format, och i 

köket och i allrummet ligger kraftiga golvplank. Under takåsen i huvud- 

byggnadens övervåning är rummens karaktär annorlunda med obehandlad 

furu på golv, väggar och tak. 

Utvändigt har huset fått behålla sina huvuddrag men med tillskott i form av skorstenar och 

terrassdörrar. 

Allrummet i bakbygget där volymen öppnades upp till nock, väggarna putsades och vit- 

kalkades och golvet belades med breda furuplank. Foto Maria Lantz. 

>>


53


Slutkommentar 

Man brukar säga att när man kostnadsberäknar ett rot-projekt (Repara- 

tion, Ombyggnad, Tillbyggnad) ska man fördubbla antalet arbetstimmar 

som man normalt räknar med för att komma sanningen närmast. Det 

stämde i viss mån även för detta projekt. Det kalkylerade timantalet över- 

skreds, men samtidigt gjordes besparingar på annat. Genom incitaments- 

avtalet kunde man, trots avvikelserna från ursprungskalkylen, genomföra 

projektet i en konstruktiv och positiv anda, vilket inte minst gynnade kva- 

litén på de utförda arbetena. 

54

Tor Broström 

K L I M ATSTYRNING I KYRKOR 

– konstant relativ fuktighet för skonsamt inomhusklimat 

Bakgrund och syfte 

Följande rapport beskriver ett pilotprojekt för provning av ett styrsystem 

för konstant relativ fuktighet i kyrkor. 

De gotländska kyrkorna med sina inventarier utgör ett oersättligt kultur- 

arv som vi måste vårda för att kunna lämna över till kommande genera- 

tioner. Kyrkobyggnaden är inte bara en museal företeelse, den ska ju också 

fungera som gudstjänstlokal och erbjuda besökarna och de som arbetar i 

kyrkan ett behagligt inneklimat. Uppvärmning är nödvändig vintertid, men 

vi vet av erfarenhet att olämplig uppvärmning kan leda till allvarliga ska- 

dor på byggnaden och dess inventarier. Uppvärmningen påverkar den rela- 

tiva fuktigheten vilket kan orsaka förödande skador på gamla, målade trä- 

föremål. 

De flesta landsortskyrkor värms upp enbart vid förr ä t t n i n g a r, däre m e l l a n 

håller man antingen en konstant låg gru n d v ä rme eller så slår man av värm e n 

helt. Detta förfarande leder i många fall till riskabla variationer i relativ fuk- 

tighet, särskilt då man ser till skillnaden mellan vinter och sommar. 

Den relativa fuktigheten styrs enklast genom att reglera värm e t i l l f ö r s e l n . 

Den relativa fuktigheten sjunker då temperaturen går upp och vice versa. 

Genom att ändra styrprincip för grundvärmen och inrikta sig mot en kon- 

stant relativ fuktighet, istället för en konstant temperatur, kan man säker- 

ställa ett mer skonsamt inomhusklimat. 

Tekniken för fuktstyrning är väl känd sedan tidigare, men det har inte 

funnits några dokumenterade försök från tillämpningar i kyrkomiljöer. Det 

ligger i sakens natur att man inte bör prova ny teknik direkt i de kultur- 

historiskt mest värdefulla miljöerna. Syftet med detta projekt var att under 

verklighetstrogna omständigheter – dock i en mindre känslig miljö – prova 

och utvärdera en metod för att styra uppvärmningen i en byggnad mot kon- 

55

KLIMATSTYRNING I KYRKOR 

M ä t n i n g a rna genomfördes i den s.k. »Katedralen«, en experimentbyggnad i liten skala med 

karaktär av en liten kyrka. Foto: Hans Blomberg. 

stant relativ luftfuktighet. Försöken ska inte enbart fastställa styrsystemets 

funktion utan även generera kunskap och erfarenhet för kommande drift. 

Målet är att kunna erbjuda en utprovad teknisk lösning med säkerställd 

funktion. 

56 

Pilotprojektet genomfördes av ett antal gotländska företag och organi- 

sationer i samverkan: Byggnadshyttan på Gotland, GEAB, Högskolan på 

Gotland, PS-Elteknik, Samfälligheten Gotlands kyrkor, Siemens Building 

Technologies, Visby, Säveskolan, elprogrammet 

Projektledare har varit Peter Ström, PS-Elteknik. Utvärderingen har 

gjorts av Tor Broström vid Högskolan på Gotland. 

Genomförande 

Mätningarna genomfördes i den s.k. »Katedralen«, en experimentbyggnad 

i liten skala med karaktär av en liten kyrka. Byggnaden är en gotisk kon- 

struktion utförd i tegel och kalksten enligt äldre tekniker. Murarna är skal- 

murar med en tjocklek av cirka 80 cm. Byggnaden är kvadratisk med en 

invändig golvyta på 13 m 2 . Invändigt finns ett kryssvalv där takhöjden är


cirka fyra meter. Sammantaget har byggnaden fukt- och värmetekniska 

egenskaper som liknar de medeltida stenkyrkorna. 

Det styrsystem som provades var av märket Unigyr PRS1 0.8 2, vilket styr 

den relativa fuktigheten i rummet mot ett önskat värde genom att reglera 

värmetillförseln i rummet. Värme tillfördes med ett antal elelement place- 

rade fritt på golvet. 

Relativ fuktighet och temperatur har re g i s t rerats kontinuerligt under för- 

söken med elektroniska datalagrare. 

För att prova systemets funktion under olika klimatbetingelser genom- 

fördes mätningarna under tre perioder: 1. September 2000, 2. Oktober 

2000, 3. December 2000. 

Resultat 

Bild 1 (se s. 58) visar relativ fuktighet (rf) och temperatur under den för- 

sta mätperioden, i september 2 0 0 0. Fuktstyrningen startade efter fem dygn. 

Därefter har mätningarna fortsatt i ytterligare sju dygn. Börvärdet, det 

eftersträvade värdet, för fuktstyrningen var satt till 55%, det uppmätta 

medelvärdet är 54,4 %. Skillnaden är marginell och ligger inom mät- 

instrumentens felmarginal. Avvikelserna från medelvärdet är relativt små. 

I slutet av mätperioden stiger den relativa fuktigheten märkbart under 

några timmar. Detta beror på att värmen slagits av och att dörren varit 

öppen i samband med service av styrutrustningen. 

Bild 2 (se s. 58) visar relativ fuktighet och temperatur under den andra 

mätperioden i oktober 2000. Börvärdet för fuktstyrningen hade nu sänkts 

till 65%. Det uppmätta medelvärdet är 67,0%. Skillnaden ligger även här 

inom mätmetodens felmarginal. 

Bild 3 (se s. 59) visar relativ fuktighet och temperatur under den tredje 

mätperioden december 2000. Börvärdet för den relativa fuktigheten var nu 

75% och det uppmätta medelvärdet är 76,6 %. Även här rör det sig om 

relativt små avvikelser från medelvärdet. 

57


58 

Bild 1. Relativ fuktighet och temperatur under den första mätperioden. 

Bild 2. Relativ fuktighet och temperatur under den andra mätperioden.

Slutsats 


Bild 3. Relativ fuktighet och temperatur under den tredje mätperioden. 

Man kan på grundval av försöken konstatera att fuktstyrningen fungerar 

på avsett vis. Den relativa fuktigheten stabiliseras då styrningen sätts igång 

och värdena ligger sedan på en praktiskt taget konstant nivå. De variatio- 

ner, relativt den önskade nivån, som uppträder är små och kortvariga, och 

utgör alltså inte något problem vad gäller uttorkningsskador. 

Försöket visar att man med befintlig teknik kan anpassa ett elvärme- 

system för styrning mot konstant relativ fuktighet. Nästa steg är att denna 

teknik får provas och utvärderas i fullskala. 

Den mest väsentliga nyttan av denna teknik är att man säkerställer ett 

skonsamt inneklimat och på så vis bidrar till att bevara våra kyrkor. Sam- 

tidigt får man i många fall energibesparingar genom att temperaturen mel- 

lan förrättningar kan sänkas. En intressant bieffekt är att värmen kan slås 

på under sommaren då den relativa fuktigheten blir för hög. Det kan tyckas 

märkligt att värma kyrkan då det redan är varmt, men den höga fukthalten 

59

under sommaren kan vara väl så skadlig som den torra luften under vin- 

terhalvåret. Kostnaderna för denna, mycket försiktiga, sommaruppvärm- 

ning är liten. Uppvärmningskostnaderna, i stort och smått, måste ställas i 

relation till de betydligt större kostnader som kan uppstå till följd av ett 

skadligt inomhuklimat. Om man genom lämplig uppvärmning kan minska 

skador och förlänga intervallerna mellan större inre åtgärder innebär detta 

på lång sikt mycket stora besparingar. 

Fotnot: Rapporten skrevs i våren 2001. Sommaren 2002 togs fuktstyrning enligt den ovan 

beskrivna principen i drift i Fårö kyrka. Fler installationer är under projektering. 

60

Byggnadshyttan på gotland 2001–2002

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?