30.09.2013 Views

Klicka här för att läsa ett utdrag ur boken som pdf - Catholica

Klicka här för att läsa ett utdrag ur boken som pdf - Catholica

Klicka här för att läsa ett utdrag ur boken som pdf - Catholica

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

[Gud] vill <strong>att</strong> alla<br />

människor skall<br />

räddas och komma till<br />

insikt om sanningen.<br />

1 Tim 2:4<br />

Du kan inte alls<br />

<strong>för</strong>eställa dig h<strong>ur</strong> mycket<br />

du intresserar Gud; han<br />

är lika intresserad av dig<br />

<strong>som</strong> om du vore den enda<br />

människan på jorden.<br />

JULIEN GREEN<br />

(1900–1998, fransk<br />

<strong>för</strong>f<strong>att</strong>are)<br />

Man måste känna<br />

människan och mänskliga<br />

ting <strong>för</strong> <strong>att</strong> älska<br />

dem. Man måste älska<br />

Gud och gudomliga ting<br />

<strong>för</strong> <strong>att</strong> känna dem.<br />

BLAISE PASCAL,<br />

(1623–1662, fransk<br />

matematiker och filosof)<br />

Gud är kärlek.<br />

1 Joh 4:16<br />

Kärlekens mått är<br />

måttlös kärlek.<br />

HL. FRANS AV SALES<br />

(1567–1622, framstående<br />

biskop, briljant andlig<br />

vägledare, ordensgrundare<br />

och kyrkolärare)<br />

Den kristna<br />

glädjens källa är denna<br />

<strong>för</strong>säkran om <strong>att</strong> vara<br />

älskade av Gud, <strong>att</strong> vi<br />

är personligen älskade<br />

av vår Skapare …, med<br />

en passionerad, trofast<br />

kärlek, en kärlek <strong>som</strong> är<br />

större än vår trolöshet<br />

och våra synder, med<br />

<strong>för</strong>låtande kärlek.<br />

PÅVEN BENEDIKT X V I<br />

(f. 1927), 1 juni, 2006<br />

SEKTION ETT<br />

Var<strong>för</strong> vi har <strong>för</strong>måga <strong>att</strong> tro<br />

1 Vad är syftet med vårt liv <strong>här</strong> på jorden?<br />

Vi finns på jorden <strong>för</strong> <strong>att</strong> vi skall lära känna och älska<br />

Gud, <strong>för</strong> <strong>att</strong> göra gott enligt hans vilja, och <strong>för</strong> <strong>att</strong> en<br />

dag komma till himmelen. [1–3, 358]<br />

Att vara människa innebär <strong>att</strong> komma från Gud och <strong>att</strong><br />

gå till Gud. Vårt <strong>ur</strong>sprung sträcker sig längre tillbaka<br />

än till våra <strong>för</strong>äldrar. Vi kommer från Gud, i vilken all<br />

himmelsk och jordisk lycka har sitt hem, och han väntar<br />

på oss i sin eviga, oändliga lycksalighet. Under tiden<br />

lever vi på denna jord. Ibland känner vi <strong>att</strong> vår Skapare<br />

är nära; ofta känner vi ingenting alls. För <strong>att</strong> vi skall<br />

kunna hitta vägen hem sände oss Gud sin Son, <strong>som</strong><br />

befriade oss från synden, frälser oss från allt ont, och<br />

leder oss osvikligt in i det sanna livet. Han är “vägen,<br />

sanningen och livet”<br />

(Joh 14:6). 285<br />

2 Var<strong>för</strong> skapade Gud oss?<br />

Gud skapade oss av fri och osjälvisk kärlek. [1–3]<br />

När en människa älskar, flödar hennes hjärta över.<br />

Hon vill dela sin lycka med andra. D<strong>ett</strong>a har hon fått<br />

från sin Skapare. Fastän Gud är <strong>ett</strong> mysterium, kan<br />

vi ändå tänka på honom på <strong>ett</strong> mänskligt sätt och<br />

säga: Ur sitt “överskott” av kärlek skapade han oss.<br />

Han ville dela sin ändlösa lycka med oss, <strong>som</strong> är hans<br />

kärleksskapelser.<br />

K APITEL ETT<br />

Människan är mottaglig <strong>för</strong> Gud<br />

3 Var<strong>för</strong> söker vi Gud?<br />

I våra hjärtan har Gud lagt en längtan efter <strong>att</strong> söka<br />

och finna honom. Hl. Augustinus säger: “Du har<br />

skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt tills det<br />

finner ro i dig.” Denna längtan efter Gud kallar vi<br />

Religion. [27–30]


Det är nat<strong>ur</strong>ligt <strong>för</strong> människan <strong>att</strong> söka Gud. Alla våra<br />

strävanden efter sanning och lycka är till slut <strong>ett</strong><br />

sökande efter den ende <strong>som</strong> absolut stöder oss, <strong>som</strong><br />

absolut tillfredsställer oss, och <strong>som</strong> absolut tar oss i sin<br />

tjänst. En person är inte fullständigt sig själv <strong>för</strong>rän<br />

hon har funnit Gud. “Var och en <strong>som</strong> söker sanningen<br />

söker Gud, vare sig hon inser det eller inte” (Hl. Edith<br />

Stein). 5, 281–285<br />

4 Kan vi med vårt <strong>för</strong>nuft veta <strong>att</strong> Gud finns?<br />

Ja. Det mänskliga <strong>för</strong>nuftet kan nå säker kunskap om<br />

Gud. [31–36, 44–47]<br />

Världen kan inte ha sitt <strong>ur</strong>sprung och sitt mål i sig själv.<br />

I allt <strong>som</strong> existerar finns mer än vi inser. Ordningen,<br />

skönheten och världens utveckling pekar bortom<br />

RELIGION<br />

Allmänt s<strong>ett</strong> kan<br />

vi <strong>för</strong>stå religion <strong>som</strong> en<br />

relation till det <strong>som</strong> är<br />

gudomligt. En religiös<br />

person känner igen<br />

något gudomligt <strong>som</strong><br />

den kraft <strong>som</strong> skapade<br />

honom och världen,<br />

något han är beroende<br />

av och <strong>som</strong> han är<br />

ordnad efter. Han vill<br />

behaga och ära gudomen<br />

genom sitt sätt <strong>att</strong> leva.<br />

Förnuftet är<br />

människans <strong>för</strong>nämsta<br />

<strong>för</strong>måga. Förnuftets<br />

högsta mål är kunskapen<br />

om Gud.<br />

HL. ALBERTUS MAGNUS<br />

(ca. 1200–1280, dominikansk<br />

präst, vetenskapsman och<br />

forskare, kyrkolärare, och en<br />

av Kyrkans största teologer)<br />

[Människorna]<br />

skall söka Gud,<br />

<strong>för</strong> <strong>att</strong> kanske kunna<br />

treva sig fram till honom<br />

och finna honom; fastän<br />

han ju inte är långt ifrån<br />

någon enda av oss. Ty<br />

”i honom är det <strong>som</strong> vi<br />

lever och rör oss och<br />

är till”.<br />

Apg 17:27–28<br />

DEL E TT — VAD VI TROR [ I] KAPITEL 1: MÄNNISKAN ÄR M OTTAGL IG F ÖR GUD<br />

14<br />

15


Det <strong>för</strong>håller sig<br />

så <strong>att</strong> människor i sådana<br />

sammanhang enkelt<br />

övertygar sig själva<br />

om <strong>att</strong> det <strong>som</strong> de inte<br />

vill skall vara sant är<br />

falskt eller åtminstone<br />

tvivelaktigt.<br />

PÅVEN PIUS XII i encyklikan<br />

Humani generis 2, utgiven<br />

1950<br />

Människans unika<br />

storhet är ytterst s<strong>ett</strong><br />

grundad på hennes<br />

<strong>för</strong>måga <strong>att</strong> känna<br />

igen sanningen. Och<br />

människor längtar efter<br />

<strong>att</strong> få veta sanningen.<br />

Men sanningen kan<br />

bara nås i frihet. Så är<br />

det med alla sanning,<br />

vilket tydligt framgår<br />

av vetenskapshistorien;<br />

men i synnerhet gäller<br />

d<strong>ett</strong>a de sanningar där<br />

människan själv, människan<br />

<strong>som</strong> sådan, står<br />

på spel, sanningarna om<br />

anden, sanningarna om<br />

gott och ont, om livets<br />

stora mål och horisonter,<br />

om vår relation till Gud.<br />

Dessa sanningar kan inte<br />

nås utan djupgående<br />

konsekvenser <strong>för</strong> vårt<br />

sätt <strong>att</strong> leva.<br />

PÅVEN BENEDIKT XVI,<br />

9 januari, 2006<br />

Att någonting är<br />

obegripligt gör det inte<br />

mindre verkligt.<br />

BLAISE PASCAL<br />

(1623–1662)<br />

dem själva mot Gud. Varje människa är mottaglig <strong>för</strong><br />

det <strong>som</strong> är sant, gott och vackert. Inom sig hör hon<br />

samvetets röst, <strong>som</strong> driver henne till det <strong>som</strong> är gott<br />

och varnar henne <strong>för</strong> det <strong>som</strong> är ont. Var och en <strong>som</strong><br />

följer denna väg <strong>för</strong>nuftigt finner Gud.<br />

5 Var<strong>för</strong> <strong>för</strong>nekar människor <strong>att</strong> Gud finns, om de<br />

kan lära känna honom genom <strong>för</strong>nuftet?<br />

Att lära känna den osynlige Guden är en stor<br />

utmaning <strong>för</strong> det mänskliga sinnet. Många skräms<br />

bort av det. En annan anledning till <strong>att</strong> man inte vill<br />

lära känna Gud är <strong>att</strong> man i så fall måste ändra sitt<br />

liv. Den <strong>som</strong> säger <strong>att</strong> frågan om Gud är meningslös,<br />

efter<strong>som</strong> den inte kan besvaras, gör saker och ting<br />

allt<strong>för</strong> lätt <strong>för</strong> sig. [37–38] 357<br />

6 Kan vi överhuvudtaget f<strong>att</strong>a Gud <strong>som</strong> begrepp?<br />

Går det <strong>att</strong> tala meningsfullt om honom?<br />

Fastän vi människor är begränsade och Guds oändliga<br />

storhet aldrig kan passa in i människans begränsade<br />

<strong>för</strong>eställningar, kan vi ändå med rätta tala om Gud.<br />

[39–43, 48]<br />

För <strong>att</strong> kunna uttrycka någonting om Gud, använder vi<br />

ofullständiga bilder och begränsade begrepp. Allting<br />

vi säger om Gud måste där<strong>för</strong> göras med <strong>för</strong>behållet<br />

<strong>att</strong> vårt språk inte kan motsvara Guds storhet. Där<strong>för</strong><br />

måste vi ständigt rena och <strong>för</strong>bättra vårt språk om Gud.<br />

K APITEL TVÅ<br />

Gud närmar sig oss människor<br />

7 Var<strong>för</strong> behövde Gud visa sig <strong>för</strong> <strong>att</strong> vi skulle<br />

kunna veta h<strong>ur</strong>udan han är?<br />

Människan kan genom <strong>för</strong>nuftet veta <strong>att</strong> Gud finns,<br />

men inte h<strong>ur</strong> Gud egentligen är. Men efter<strong>som</strong> Gud<br />

så gärna vill <strong>att</strong> vi skall lära känna honom, har han<br />

uppenbarat sig <strong>för</strong> oss.<br />

[50–53, 68–69]<br />

Gud var inte tvungen <strong>att</strong> uppenbara sig <strong>för</strong> oss. Men<br />

han gjorde det — av kärlek. Precis <strong>som</strong> man i mänsklig


kärlek bara kan veta någonting om den älskade<br />

personen om han öppnar sitt hjärta <strong>för</strong> oss, så kan vi<br />

bara veta någonting om Guds innersta tankar där<strong>för</strong> <strong>att</strong><br />

den evige och mystiske Guden har öppnat sig <strong>för</strong> oss av<br />

kärlek. Ända sedan skapelsen, genom patriarkernas och<br />

profeternas tid ända fram till hans slutgiltiga<br />

uppenbarelse i sin Son Jesus Kristus, har Gud talat<br />

om och om igen till mänskligheten. I honom har han<br />

utgjutit sitt hjärta <strong>för</strong> oss och gjort sitt innersta väsen<br />

synligt <strong>för</strong> oss.<br />

8 H<strong>ur</strong> uppenbarar Gud sig i Gamla testamentet?<br />

Gud visar sig i Gamla testamentet <strong>som</strong> Gud, <strong>som</strong><br />

skapade världen av kärlek och <strong>som</strong> <strong>för</strong>blir människan<br />

trogen även när de har fallit bort från honom i synd.<br />

[54–64, 70–72]<br />

Gud gör det möjligt <strong>att</strong> erfara honom i historien:<br />

Med Noa upprättar han <strong>ett</strong> <strong>för</strong>bund <strong>för</strong> <strong>att</strong> rädda allt<br />

levande. Han kallar Abraham <strong>för</strong> <strong>att</strong> göra honom till<br />

“fader till många folk” (1 Mos 17:5) och välsigna “alla<br />

släkter på jorden” i honom (1 Mos 12:3). Israels folk,<br />

<strong>som</strong> <strong>här</strong>stammar från Abraham, blir hans särskilda<br />

egendom. För Mose presenterar han sig med namn.<br />

Hans mystiska namn jhwh, <strong>som</strong> vanligen<br />

skrivs Jahve på svenska, betyder “Jag är den jag<br />

är” (2 Mos 3:14). Han befriar Israel från slaveriet<br />

i Egypten, upprättar <strong>ett</strong> <strong>för</strong>bund med dem på Sinai,<br />

och genom Mose ger han dem lagen. Gång på gång<br />

sänder Gud profeter till sitt folk <strong>för</strong> <strong>att</strong> mana dem till<br />

omvändelse och till <strong>för</strong>nyande av <strong>för</strong>bundet. Profeterna<br />

proklamerade <strong>att</strong> Gud skall upprätta <strong>ett</strong> nytt och<br />

evigt <strong>för</strong>bund, <strong>som</strong> skall med<strong>för</strong>a en grundläggande<br />

<strong>för</strong>nyelse och slutgiltig frälsning. D<strong>ett</strong>a <strong>för</strong>bund<br />

kommer <strong>att</strong> vara öppet <strong>för</strong> alla människor.<br />

9 Vad visar oss Gud om sig själv när han sänder<br />

sin Son till oss?<br />

I Jesus Kristus visar oss Gud det fulla djupet av sin<br />

barm<strong>här</strong>tiga kärlek. [65–66, 73]<br />

UPPENBARELSE<br />

Uppenbarelse<br />

innebär <strong>att</strong> Gud öppnar<br />

sig, visar sig, och av fri<br />

vilja talar till världen.<br />

Vi kan inte tala<br />

om Gud, men ve den <strong>som</strong><br />

håller tyst om honom.<br />

HL. AUGUST INUS<br />

(354–430, kyrkolärare, den<br />

tidiga Kyrkans viktigaste<br />

<strong>för</strong>f<strong>att</strong>are och teolog)<br />

D<strong>ett</strong>a är hans<br />

[teologens] uppdrag: <strong>att</strong><br />

göra de avgörande orden<br />

hörda i vår och andra<br />

tiders mångordighet,<br />

i övermåttet av ord.<br />

Genom ord, det innebär<br />

<strong>att</strong> närvarandegöra<br />

Ordet, Ordet <strong>som</strong><br />

kommer från Gud, Ordet<br />

<strong>som</strong> är Gud.<br />

PÅVEN BENEDIKT X V I,<br />

6 oktober, 2006<br />

Allt <strong>som</strong> sägs om<br />

Gud <strong>för</strong>utsätter något<br />

<strong>som</strong> sagts om Gud.<br />

HL. EDITH STEIN<br />

(1891–1942, judekristen,<br />

filosof och karmelitnunna,<br />

koncentrationslägeroffer)<br />

DEL E TT — VAD VI TROR<br />

16<br />

17<br />

[ I] KAPITEL 2: GUD N ÄRMAR SIG O SS MÄNNISKOR


I Jesus Kristus<br />

antog Gud <strong>ett</strong> mänskligt<br />

ansikte och blev vår vän<br />

och broder.<br />

PÅVEN BENEDIKT X V I,<br />

6 september, 2006<br />

INKARNATION<br />

(från latinets<br />

caro, carnis = kött, “bli<br />

till kött”): Det <strong>att</strong> Gud<br />

gjort sig till människa i<br />

Jesus Kristus. D<strong>ett</strong>a är<br />

grunden <strong>för</strong> den kristna<br />

tron och <strong>för</strong> hoppet<br />

om mänsklighetens<br />

frälsning.<br />

Många gånger<br />

och på många<br />

sätt talade Gud i forna<br />

tider till våra fäder<br />

genom profeterna, men<br />

nu vid denna tidens slut<br />

har han talat till oss<br />

genom sin Son.<br />

Heb 1:1–2<br />

Endast genom<br />

Jesus Kristus vet vi vad<br />

Gud, livet, döden, och vi<br />

själva är.<br />

BLAISE PASCAL<br />

(1623–1662)<br />

Jag har ingen<br />

fantasi. Jag kan inte<br />

<strong>för</strong>eställa mig Gud<br />

Fadern. Allt jag kan se<br />

är Jesus.<br />

SL. TERESA AV CALCUTTA<br />

(1910–1997, grundare<br />

av Kärlekens missionärer,<br />

vinnare av Nobels fredspris)<br />

Genom Jesus Kristus blir den osynlige Guden synlig.<br />

Han blir en människa <strong>som</strong> oss. D<strong>ett</strong>a visar oss h<strong>ur</strong> långt<br />

Guds kärlek sträcker sig: Han bär hela vår börda. Han<br />

går varje stig med oss. Han finns där i vår övergivenhet,<br />

i våra lidanden, vår rädsla <strong>för</strong> döden. Hans finns där när<br />

vi inte kan komma vidare, så <strong>att</strong> han kan öppna porten<br />

till livet <strong>för</strong> oss. 314<br />

10 Har allting blivit sagt med Jesus, eller<br />

fortsätter uppenbarelsen även efter honom?<br />

I Jesus Kristus kom Gud själv till jorden. Han är<br />

Guds sista Ord. Genom <strong>att</strong> lyssna till honom, kan alla<br />

människor från alla tider veta vem Gud är och vad<br />

<strong>som</strong> är nödvändigt <strong>för</strong> deras frälsning. [66–67]<br />

I och med evangeliet om Jesus Kristus är Guds<br />

uppenbarelse fullkomlig och avslutad. För <strong>att</strong> göra<br />

det begripligt <strong>för</strong> oss, leder den Helige Ande oss allt<br />

djupare in i sanningen. Guds ljus bryter så kraftfullt<br />

in i många enskildas liv, <strong>att</strong> de “ser himlen öppen”<br />

(Apg 7:56). Det är så <strong>som</strong> stora vallfartsorter <strong>som</strong><br />

Guadalupe i Mexiko eller Lo<strong>ur</strong>des i Frankrike kom till.<br />

Visionärernas “privatuppenbarelser” kan inte <strong>för</strong>bättra<br />

evangeliet om Jesus Kristus. Ingen är tvungen <strong>att</strong> tro<br />

på dem. Men de kan hjälpa oss <strong>att</strong> <strong>för</strong>stå evangeliet<br />

bättre. Deras äkthet prövas av Kyrkan.<br />

11 Var<strong>för</strong> <strong>för</strong> vi tron vidare?<br />

Vi <strong>för</strong> tron vidare efter<strong>som</strong> Jesus befaller oss:<br />

“Gå där<strong>för</strong> ut och gör alla folk till lärjungar”<br />

(M<strong>att</strong> 28:19). [91]<br />

Ingen äkta kristen överlåter spridandet av tron till<br />

enbart specialister (lärare, präster, missionärer). Vi är<br />

Kristus <strong>för</strong> andra. D<strong>ett</strong>a betyder <strong>att</strong> varje äkta kristen<br />

vill <strong>att</strong> Gud också skall komma till andra människor.<br />

Han säger <strong>för</strong> sig själv: “Herren behöver mig! Jag har<br />

blivit döpt och konfirmerad och jag har <strong>ett</strong> ansvar <strong>att</strong><br />

hjälpa människorna omkring mig <strong>att</strong> få höra talas<br />

om Gud och ‘komma till insikt om sanningen’ (1 Tim<br />

2:4).” Moder Teresa gjorde en bra jäm<strong>för</strong>else: “Man kan<br />

ofta se kraftledningar längs vägen. Om det inte flyter<br />

ström i dem, så blir det inget ljus. Kraftledningen är


du och jag! Strömmen är Gud! Vi har <strong>för</strong>mågan <strong>att</strong> låta<br />

strömmen flyta genom oss och på så sätt frambringa<br />

världens ljus: JESUS — eller vägra <strong>att</strong> låta oss användas<br />

och, därmed, tillåta <strong>att</strong> mörkret sprider sig.” 123<br />

12 H<strong>ur</strong> kan vi veta vad <strong>som</strong> hör till den sanna tron?<br />

Vi finner den sanna tron i Bibeln och i Kyrkans<br />

levande tradition. [76, 80–82, 85–87, 97, 100]<br />

Det Nya testamentet utvecklades <strong>ur</strong> Kyrkans tro.<br />

Skriften och traditionen hör ihop. Tron <strong>för</strong>s inte i <strong>för</strong>sta<br />

hand vidare med hjälp av dokument. Inom den tidiga<br />

Kyrkan sas det <strong>att</strong> den Heliga Skrift var “skriven på<br />

Kyrkans hjärta snarare än på pergament”. Lärjungarna<br />

och apostlarna upplevde sitt nya liv fram<strong>för</strong> allt<br />

genom en levande gemenskap med Jesus. Den tidiga<br />

Kyrkan bjöd in folk till denna gemenskap, <strong>som</strong> forts<strong>att</strong>e<br />

på <strong>ett</strong> annorlunda sätt efter Uppståndelsen. De <strong>för</strong>sta<br />

kristna höll fast vid “apostlarnas undervisning och den<br />

inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna” (Apg<br />

2:42). De var <strong>för</strong>enade med varandra men hade ändå<br />

Den lycka ni<br />

söker, den lycka ni har<br />

rätt <strong>att</strong> få, har <strong>ett</strong> namn<br />

och <strong>ett</strong> ansikte: det är<br />

Jesus från Nasaret.<br />

PÅVEN BENEDIKT XVI,<br />

18 augusti, 2005<br />

Det finns <strong>ett</strong><br />

trängande behov av<br />

<strong>att</strong> en ny generation<br />

av apostlar skall<br />

träda fram <strong>som</strong> är fast<br />

<strong>för</strong>ankrade i Kristi ord,<br />

<strong>som</strong> <strong>för</strong>mår bemöta vår<br />

tids utmaningar och<br />

är beredda <strong>att</strong> sprida<br />

evangeliet vida omkring.<br />

PÅVEN BENEDIKT XVI,<br />

22 februari, 2006<br />

MISSION<br />

(från latinets<br />

missio = sänding):<br />

Mission är Kyrkans väsen<br />

och mandatet <strong>som</strong> Jesus<br />

g<strong>ett</strong> alla kristna <strong>för</strong> <strong>att</strong><br />

proklamera evangeliet<br />

i ord och handling, så<br />

<strong>att</strong> alla människor fritt<br />

kan bestämma sig <strong>för</strong><br />

Kristus.<br />

DEL E TT — VAD VI TROR<br />

18<br />

19<br />

[ I] KAPITEL 2: GUD N ÄRMAR SIG O SS MÄNNISKOR


APOSTEL<br />

(från grekiskans<br />

apostolos = budbärare,<br />

sändebud): i Nya<br />

testamentet var<br />

det <strong>ur</strong>sprungligen<br />

beteckningen på de tolv<br />

män <strong>som</strong> kallades av<br />

Jesus till <strong>att</strong> bli hans<br />

närmaste medarbetare<br />

och vittnen. Även Paulus<br />

hade <strong>för</strong>månen <strong>att</strong> kunna<br />

betrakta sig <strong>som</strong> en av<br />

Kristus kallad apostel.<br />

Jag har själv<br />

tagit emot från<br />

Herren det <strong>som</strong> jag har<br />

<strong>för</strong>t vidare till er …<br />

Paulus i 1 Kor 11:23<br />

Den heliga<br />

traditionen och den<br />

Heliga Skrift står<br />

där<strong>för</strong> i nära samband<br />

och samverkan med<br />

varandra. Båda har<br />

framgått <strong>ur</strong> samma<br />

gudomliga källsprång,<br />

flyter på sätt och vis<br />

samman till <strong>ett</strong> och<br />

strävar mot samma mål.<br />

Andra Vatikankonciliet, DV 9<br />

MAGISTERIUM /<br />

LÄROÄMBETE<br />

(från latinets magister<br />

= lärare): term <strong>för</strong><br />

Katolska Kyrkans mandat<br />

<strong>att</strong> presentera tron,<br />

<strong>att</strong> tolka den med den<br />

Helige Andes hjälp,<br />

och <strong>att</strong> skydda den mot<br />

<strong>för</strong>falskningar.<br />

rum <strong>för</strong> andra. D<strong>ett</strong>a är en del av vår tro än idag: De<br />

kristna inbjuder andra <strong>att</strong> komma och bli en del av en<br />

gemenskap med Gud <strong>som</strong> <strong>för</strong>blivit o<strong>för</strong>ändrad sedan<br />

apostlarnas dagar i Katolska Kyrkan.<br />

13 Kan Kyrkan ha fel i trosfrågor?<br />

De rättrogna <strong>som</strong> helhet kan inte ta miste om tron,<br />

efter<strong>som</strong> Jesus lovade sina lärjungar <strong>att</strong> han skulle<br />

sända dem sanningens Ande och leda dem fram till<br />

hela sanningen (Joh 16:13).<br />

[80–82, 85–87, 92, 100]<br />

Precis <strong>som</strong> lärjungarna trodde på Jesus av allt sitt<br />

hjärta, kan en kristen lita fullständigt på Kyrkan när<br />

han frågar om vägen till livet. Efter<strong>som</strong> Jesus Kristus<br />

själv gav sina apostlar uppdraget <strong>att</strong> undervisa, har<br />

Kyrkan <strong>ett</strong> läroämbete ( Magisterium) och får inte<br />

vara tyst. Trots <strong>att</strong> enskilda medlemmar i Kyrkan kan<br />

göra fel och även begå allvarliga misstag, så kan<br />

Kyrkan <strong>som</strong> helhet aldrig avfalla från Guds sanning.<br />

Genom tidsåldrarna bär Kyrkan med sig en levande<br />

sanning <strong>som</strong> är större än henne själv. Vi talar om <strong>ett</strong><br />

depositum fidei, <strong>ett</strong> trons <strong>för</strong>råd <strong>som</strong> måste bevaras.<br />

Om en sådan sanning blir offentligt ifrågas<strong>att</strong> eller<br />

<strong>för</strong>vrängd, är Kyrkan kallad <strong>att</strong> åter igen <strong>för</strong>klara “det<br />

<strong>som</strong> alla har trott alltid och överallt” (Hl. Vincent av<br />

Lerins, d. 450).<br />

14 Är Bibeln sann?<br />

“Böckerna i Skriften lär [sanningen] till<strong>för</strong>litligt,<br />

sanningsenligt och utan misstag … [de] har<br />

nedtecknats under inspiration från den Helige<br />

Ande … och … har Gud till upphov” (Andra<br />

Vatikankonciliet, DV 11). [103–107]<br />

Bibeln föll inte ner från himlen, fix och färdig,<br />

inte heller dikterade Gud den <strong>för</strong> mänskliga skrivare<br />

<strong>som</strong> kopierade den mekaniskt. Snarare “utvalde<br />

Gud människor <strong>som</strong> han lät bruka sina anlag och sin<br />

<strong>för</strong>måga. Som verkliga <strong>för</strong>f<strong>att</strong>are skulle de i skrift<br />

utforma allt det och endast det <strong>som</strong> han… ville ha<br />

nedskrivet” (Andra Vatikankonciliet, DV 11). En


faktor vid erkännandet av bestämda texter <strong>som</strong> helig<br />

Skrift var om de var allmänt accepterade i Kyrkan. I<br />

de kristna grupperna var det tvunget <strong>att</strong> finnas <strong>ett</strong><br />

sam<strong>för</strong>stånd: “Ja, genom denna text talar Gud själv till<br />

oss — d<strong>ett</strong>a är inspirerat av den Helige Ande!” Vilka av<br />

de många <strong>ur</strong>sprungliga kristna texterna <strong>som</strong> verkligen<br />

är inspirerade av den Helige Ande har sedan 300-talet<br />

definierats i den så kallade kánon <strong>för</strong> den Heliga<br />

Skrift.<br />

15 H<strong>ur</strong> kan den Heliga Skrift vara “sann” om inte<br />

allting i den är riktigt?<br />

Bibeln är inte tänkt <strong>att</strong> <strong>för</strong>medla precis historisk<br />

information eller vetenskapliga upptäckter till<br />

oss. Förf<strong>att</strong>arna var dessutom barn av sin tid. De<br />

hade samma kult<strong>ur</strong>ella <strong>för</strong>eställningar <strong>som</strong> världen<br />

omkring dem och de var ofta styrda av felen i dessa.<br />

Allting <strong>som</strong> människan behöver veta om Gud och sin<br />

väg till frälsningen återfinns med ofelbar säkerhet i<br />

den Heliga Skrift. [106–107, 109]<br />

16 Vilket är det rätta sättet <strong>att</strong> <strong>läsa</strong> Bibeln?<br />

Det rätta sättet <strong>att</strong> <strong>läsa</strong> den Heliga Skrift är <strong>att</strong><br />

<strong>läsa</strong> den bedjande, med andra ord, med hjälp av<br />

den Helige Ande, under vilkens inflytande den kom<br />

till. Den är Guds ord och innehåller Guds avgörande<br />

meddelande till oss. [109–119, 137]<br />

Bibeln är <strong>som</strong> <strong>ett</strong> långt brev <strong>som</strong> Gud skrivit till var<br />

och en av oss. Av denna anledning bör jag acceptera<br />

den Heliga Skrift med stor kärlek och vördnad. Först<br />

och främst är det viktigt <strong>att</strong> verkligen <strong>läsa</strong> Guds brev,<br />

det vill säga <strong>att</strong> inte fastna i enstaka detaljer och<br />

strunta i budskapet <strong>som</strong> helhet. Sedan måste jag tolka<br />

hela budskapet med hänsyn till dess medelpunkt och<br />

mysterium: Jesus Kristus, <strong>som</strong> hela Bibeln talar om,<br />

även Gamla testamentet. Där<strong>för</strong> bör jag <strong>läsa</strong> de heliga<br />

skrifterna med den tro <strong>som</strong> gav upphov till dem, samma<br />

Kyrkans levande tro. 491<br />

INSPIRATION<br />

(lat. inspiratio<br />

= inandning): Det<br />

inflytande över Bibelns<br />

mänskliga <strong>för</strong>f<strong>att</strong>are<br />

<strong>som</strong> Gud utövade <strong>för</strong> <strong>att</strong><br />

han själv skulle kunna<br />

betraktas <strong>som</strong> de heliga<br />

skrifternas <strong>för</strong>f<strong>att</strong>are.<br />

KÁNON<br />

(grek. kanan =<br />

måttstock, regel, norm):<br />

den auktoriserade<br />

samlingen av heliga<br />

skrifter i Bibelns Gamla<br />

och Nya testamenten.<br />

BIBELN<br />

“Bibeln” (av<br />

latinets biblia = böcker,<br />

[bok]rullar) är judarnas<br />

och de kristnas namn<br />

på en samling heliga<br />

skrifter <strong>som</strong> kom till<br />

under en period av<br />

mer en tusen år och<br />

<strong>som</strong> är <strong>ur</strong>kunden <strong>för</strong><br />

deras tro. Den kristna<br />

Bibeln är betydligt mer<br />

omf<strong>att</strong>ande än den<br />

judiska Bibeln, efter<strong>som</strong><br />

den dessutom innehåller<br />

de fyra evangelierna,<br />

den helige Paulus brev,<br />

och andra av den tidiga<br />

Kyrkans skrifter.<br />

DEL E TT — VAD VI TROR<br />

20<br />

21<br />

[ I] KAPITEL 2: GUD N ÄRMAR SIG O SS MÄNNISKOR

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!