Klicka här för att läsa ett utdrag ur boken som pdf - Catholica
Klicka här för att läsa ett utdrag ur boken som pdf - Catholica
Klicka här för att läsa ett utdrag ur boken som pdf - Catholica
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
[Gud] vill <strong>att</strong> alla<br />
människor skall<br />
räddas och komma till<br />
insikt om sanningen.<br />
1 Tim 2:4<br />
Du kan inte alls<br />
<strong>för</strong>eställa dig h<strong>ur</strong> mycket<br />
du intresserar Gud; han<br />
är lika intresserad av dig<br />
<strong>som</strong> om du vore den enda<br />
människan på jorden.<br />
JULIEN GREEN<br />
(1900–1998, fransk<br />
<strong>för</strong>f<strong>att</strong>are)<br />
Man måste känna<br />
människan och mänskliga<br />
ting <strong>för</strong> <strong>att</strong> älska<br />
dem. Man måste älska<br />
Gud och gudomliga ting<br />
<strong>för</strong> <strong>att</strong> känna dem.<br />
BLAISE PASCAL,<br />
(1623–1662, fransk<br />
matematiker och filosof)<br />
Gud är kärlek.<br />
1 Joh 4:16<br />
Kärlekens mått är<br />
måttlös kärlek.<br />
HL. FRANS AV SALES<br />
(1567–1622, framstående<br />
biskop, briljant andlig<br />
vägledare, ordensgrundare<br />
och kyrkolärare)<br />
Den kristna<br />
glädjens källa är denna<br />
<strong>för</strong>säkran om <strong>att</strong> vara<br />
älskade av Gud, <strong>att</strong> vi<br />
är personligen älskade<br />
av vår Skapare …, med<br />
en passionerad, trofast<br />
kärlek, en kärlek <strong>som</strong> är<br />
större än vår trolöshet<br />
och våra synder, med<br />
<strong>för</strong>låtande kärlek.<br />
PÅVEN BENEDIKT X V I<br />
(f. 1927), 1 juni, 2006<br />
SEKTION ETT<br />
Var<strong>för</strong> vi har <strong>för</strong>måga <strong>att</strong> tro<br />
1 Vad är syftet med vårt liv <strong>här</strong> på jorden?<br />
Vi finns på jorden <strong>för</strong> <strong>att</strong> vi skall lära känna och älska<br />
Gud, <strong>för</strong> <strong>att</strong> göra gott enligt hans vilja, och <strong>för</strong> <strong>att</strong> en<br />
dag komma till himmelen. [1–3, 358]<br />
Att vara människa innebär <strong>att</strong> komma från Gud och <strong>att</strong><br />
gå till Gud. Vårt <strong>ur</strong>sprung sträcker sig längre tillbaka<br />
än till våra <strong>för</strong>äldrar. Vi kommer från Gud, i vilken all<br />
himmelsk och jordisk lycka har sitt hem, och han väntar<br />
på oss i sin eviga, oändliga lycksalighet. Under tiden<br />
lever vi på denna jord. Ibland känner vi <strong>att</strong> vår Skapare<br />
är nära; ofta känner vi ingenting alls. För <strong>att</strong> vi skall<br />
kunna hitta vägen hem sände oss Gud sin Son, <strong>som</strong><br />
befriade oss från synden, frälser oss från allt ont, och<br />
leder oss osvikligt in i det sanna livet. Han är “vägen,<br />
sanningen och livet”<br />
(Joh 14:6). 285<br />
2 Var<strong>för</strong> skapade Gud oss?<br />
Gud skapade oss av fri och osjälvisk kärlek. [1–3]<br />
När en människa älskar, flödar hennes hjärta över.<br />
Hon vill dela sin lycka med andra. D<strong>ett</strong>a har hon fått<br />
från sin Skapare. Fastän Gud är <strong>ett</strong> mysterium, kan<br />
vi ändå tänka på honom på <strong>ett</strong> mänskligt sätt och<br />
säga: Ur sitt “överskott” av kärlek skapade han oss.<br />
Han ville dela sin ändlösa lycka med oss, <strong>som</strong> är hans<br />
kärleksskapelser.<br />
K APITEL ETT<br />
Människan är mottaglig <strong>för</strong> Gud<br />
3 Var<strong>för</strong> söker vi Gud?<br />
I våra hjärtan har Gud lagt en längtan efter <strong>att</strong> söka<br />
och finna honom. Hl. Augustinus säger: “Du har<br />
skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt tills det<br />
finner ro i dig.” Denna längtan efter Gud kallar vi<br />
Religion. [27–30]
Det är nat<strong>ur</strong>ligt <strong>för</strong> människan <strong>att</strong> söka Gud. Alla våra<br />
strävanden efter sanning och lycka är till slut <strong>ett</strong><br />
sökande efter den ende <strong>som</strong> absolut stöder oss, <strong>som</strong><br />
absolut tillfredsställer oss, och <strong>som</strong> absolut tar oss i sin<br />
tjänst. En person är inte fullständigt sig själv <strong>för</strong>rän<br />
hon har funnit Gud. “Var och en <strong>som</strong> söker sanningen<br />
söker Gud, vare sig hon inser det eller inte” (Hl. Edith<br />
Stein). 5, 281–285<br />
4 Kan vi med vårt <strong>för</strong>nuft veta <strong>att</strong> Gud finns?<br />
Ja. Det mänskliga <strong>för</strong>nuftet kan nå säker kunskap om<br />
Gud. [31–36, 44–47]<br />
Världen kan inte ha sitt <strong>ur</strong>sprung och sitt mål i sig själv.<br />
I allt <strong>som</strong> existerar finns mer än vi inser. Ordningen,<br />
skönheten och världens utveckling pekar bortom<br />
RELIGION<br />
Allmänt s<strong>ett</strong> kan<br />
vi <strong>för</strong>stå religion <strong>som</strong> en<br />
relation till det <strong>som</strong> är<br />
gudomligt. En religiös<br />
person känner igen<br />
något gudomligt <strong>som</strong><br />
den kraft <strong>som</strong> skapade<br />
honom och världen,<br />
något han är beroende<br />
av och <strong>som</strong> han är<br />
ordnad efter. Han vill<br />
behaga och ära gudomen<br />
genom sitt sätt <strong>att</strong> leva.<br />
Förnuftet är<br />
människans <strong>för</strong>nämsta<br />
<strong>för</strong>måga. Förnuftets<br />
högsta mål är kunskapen<br />
om Gud.<br />
HL. ALBERTUS MAGNUS<br />
(ca. 1200–1280, dominikansk<br />
präst, vetenskapsman och<br />
forskare, kyrkolärare, och en<br />
av Kyrkans största teologer)<br />
[Människorna]<br />
skall söka Gud,<br />
<strong>för</strong> <strong>att</strong> kanske kunna<br />
treva sig fram till honom<br />
och finna honom; fastän<br />
han ju inte är långt ifrån<br />
någon enda av oss. Ty<br />
”i honom är det <strong>som</strong> vi<br />
lever och rör oss och<br />
är till”.<br />
Apg 17:27–28<br />
DEL E TT — VAD VI TROR [ I] KAPITEL 1: MÄNNISKAN ÄR M OTTAGL IG F ÖR GUD<br />
14<br />
15
Det <strong>för</strong>håller sig<br />
så <strong>att</strong> människor i sådana<br />
sammanhang enkelt<br />
övertygar sig själva<br />
om <strong>att</strong> det <strong>som</strong> de inte<br />
vill skall vara sant är<br />
falskt eller åtminstone<br />
tvivelaktigt.<br />
PÅVEN PIUS XII i encyklikan<br />
Humani generis 2, utgiven<br />
1950<br />
Människans unika<br />
storhet är ytterst s<strong>ett</strong><br />
grundad på hennes<br />
<strong>för</strong>måga <strong>att</strong> känna<br />
igen sanningen. Och<br />
människor längtar efter<br />
<strong>att</strong> få veta sanningen.<br />
Men sanningen kan<br />
bara nås i frihet. Så är<br />
det med alla sanning,<br />
vilket tydligt framgår<br />
av vetenskapshistorien;<br />
men i synnerhet gäller<br />
d<strong>ett</strong>a de sanningar där<br />
människan själv, människan<br />
<strong>som</strong> sådan, står<br />
på spel, sanningarna om<br />
anden, sanningarna om<br />
gott och ont, om livets<br />
stora mål och horisonter,<br />
om vår relation till Gud.<br />
Dessa sanningar kan inte<br />
nås utan djupgående<br />
konsekvenser <strong>för</strong> vårt<br />
sätt <strong>att</strong> leva.<br />
PÅVEN BENEDIKT XVI,<br />
9 januari, 2006<br />
Att någonting är<br />
obegripligt gör det inte<br />
mindre verkligt.<br />
BLAISE PASCAL<br />
(1623–1662)<br />
dem själva mot Gud. Varje människa är mottaglig <strong>för</strong><br />
det <strong>som</strong> är sant, gott och vackert. Inom sig hör hon<br />
samvetets röst, <strong>som</strong> driver henne till det <strong>som</strong> är gott<br />
och varnar henne <strong>för</strong> det <strong>som</strong> är ont. Var och en <strong>som</strong><br />
följer denna väg <strong>för</strong>nuftigt finner Gud.<br />
5 Var<strong>för</strong> <strong>för</strong>nekar människor <strong>att</strong> Gud finns, om de<br />
kan lära känna honom genom <strong>för</strong>nuftet?<br />
Att lära känna den osynlige Guden är en stor<br />
utmaning <strong>för</strong> det mänskliga sinnet. Många skräms<br />
bort av det. En annan anledning till <strong>att</strong> man inte vill<br />
lära känna Gud är <strong>att</strong> man i så fall måste ändra sitt<br />
liv. Den <strong>som</strong> säger <strong>att</strong> frågan om Gud är meningslös,<br />
efter<strong>som</strong> den inte kan besvaras, gör saker och ting<br />
allt<strong>för</strong> lätt <strong>för</strong> sig. [37–38] 357<br />
6 Kan vi överhuvudtaget f<strong>att</strong>a Gud <strong>som</strong> begrepp?<br />
Går det <strong>att</strong> tala meningsfullt om honom?<br />
Fastän vi människor är begränsade och Guds oändliga<br />
storhet aldrig kan passa in i människans begränsade<br />
<strong>för</strong>eställningar, kan vi ändå med rätta tala om Gud.<br />
[39–43, 48]<br />
För <strong>att</strong> kunna uttrycka någonting om Gud, använder vi<br />
ofullständiga bilder och begränsade begrepp. Allting<br />
vi säger om Gud måste där<strong>för</strong> göras med <strong>för</strong>behållet<br />
<strong>att</strong> vårt språk inte kan motsvara Guds storhet. Där<strong>för</strong><br />
måste vi ständigt rena och <strong>för</strong>bättra vårt språk om Gud.<br />
K APITEL TVÅ<br />
Gud närmar sig oss människor<br />
7 Var<strong>för</strong> behövde Gud visa sig <strong>för</strong> <strong>att</strong> vi skulle<br />
kunna veta h<strong>ur</strong>udan han är?<br />
Människan kan genom <strong>för</strong>nuftet veta <strong>att</strong> Gud finns,<br />
men inte h<strong>ur</strong> Gud egentligen är. Men efter<strong>som</strong> Gud<br />
så gärna vill <strong>att</strong> vi skall lära känna honom, har han<br />
uppenbarat sig <strong>för</strong> oss.<br />
[50–53, 68–69]<br />
Gud var inte tvungen <strong>att</strong> uppenbara sig <strong>för</strong> oss. Men<br />
han gjorde det — av kärlek. Precis <strong>som</strong> man i mänsklig
kärlek bara kan veta någonting om den älskade<br />
personen om han öppnar sitt hjärta <strong>för</strong> oss, så kan vi<br />
bara veta någonting om Guds innersta tankar där<strong>för</strong> <strong>att</strong><br />
den evige och mystiske Guden har öppnat sig <strong>för</strong> oss av<br />
kärlek. Ända sedan skapelsen, genom patriarkernas och<br />
profeternas tid ända fram till hans slutgiltiga<br />
uppenbarelse i sin Son Jesus Kristus, har Gud talat<br />
om och om igen till mänskligheten. I honom har han<br />
utgjutit sitt hjärta <strong>för</strong> oss och gjort sitt innersta väsen<br />
synligt <strong>för</strong> oss.<br />
8 H<strong>ur</strong> uppenbarar Gud sig i Gamla testamentet?<br />
Gud visar sig i Gamla testamentet <strong>som</strong> Gud, <strong>som</strong><br />
skapade världen av kärlek och <strong>som</strong> <strong>för</strong>blir människan<br />
trogen även när de har fallit bort från honom i synd.<br />
[54–64, 70–72]<br />
Gud gör det möjligt <strong>att</strong> erfara honom i historien:<br />
Med Noa upprättar han <strong>ett</strong> <strong>för</strong>bund <strong>för</strong> <strong>att</strong> rädda allt<br />
levande. Han kallar Abraham <strong>för</strong> <strong>att</strong> göra honom till<br />
“fader till många folk” (1 Mos 17:5) och välsigna “alla<br />
släkter på jorden” i honom (1 Mos 12:3). Israels folk,<br />
<strong>som</strong> <strong>här</strong>stammar från Abraham, blir hans särskilda<br />
egendom. För Mose presenterar han sig med namn.<br />
Hans mystiska namn jhwh, <strong>som</strong> vanligen<br />
skrivs Jahve på svenska, betyder “Jag är den jag<br />
är” (2 Mos 3:14). Han befriar Israel från slaveriet<br />
i Egypten, upprättar <strong>ett</strong> <strong>för</strong>bund med dem på Sinai,<br />
och genom Mose ger han dem lagen. Gång på gång<br />
sänder Gud profeter till sitt folk <strong>för</strong> <strong>att</strong> mana dem till<br />
omvändelse och till <strong>för</strong>nyande av <strong>för</strong>bundet. Profeterna<br />
proklamerade <strong>att</strong> Gud skall upprätta <strong>ett</strong> nytt och<br />
evigt <strong>för</strong>bund, <strong>som</strong> skall med<strong>för</strong>a en grundläggande<br />
<strong>för</strong>nyelse och slutgiltig frälsning. D<strong>ett</strong>a <strong>för</strong>bund<br />
kommer <strong>att</strong> vara öppet <strong>för</strong> alla människor.<br />
9 Vad visar oss Gud om sig själv när han sänder<br />
sin Son till oss?<br />
I Jesus Kristus visar oss Gud det fulla djupet av sin<br />
barm<strong>här</strong>tiga kärlek. [65–66, 73]<br />
UPPENBARELSE<br />
Uppenbarelse<br />
innebär <strong>att</strong> Gud öppnar<br />
sig, visar sig, och av fri<br />
vilja talar till världen.<br />
Vi kan inte tala<br />
om Gud, men ve den <strong>som</strong><br />
håller tyst om honom.<br />
HL. AUGUST INUS<br />
(354–430, kyrkolärare, den<br />
tidiga Kyrkans viktigaste<br />
<strong>för</strong>f<strong>att</strong>are och teolog)<br />
D<strong>ett</strong>a är hans<br />
[teologens] uppdrag: <strong>att</strong><br />
göra de avgörande orden<br />
hörda i vår och andra<br />
tiders mångordighet,<br />
i övermåttet av ord.<br />
Genom ord, det innebär<br />
<strong>att</strong> närvarandegöra<br />
Ordet, Ordet <strong>som</strong><br />
kommer från Gud, Ordet<br />
<strong>som</strong> är Gud.<br />
PÅVEN BENEDIKT X V I,<br />
6 oktober, 2006<br />
Allt <strong>som</strong> sägs om<br />
Gud <strong>för</strong>utsätter något<br />
<strong>som</strong> sagts om Gud.<br />
HL. EDITH STEIN<br />
(1891–1942, judekristen,<br />
filosof och karmelitnunna,<br />
koncentrationslägeroffer)<br />
DEL E TT — VAD VI TROR<br />
16<br />
17<br />
[ I] KAPITEL 2: GUD N ÄRMAR SIG O SS MÄNNISKOR
I Jesus Kristus<br />
antog Gud <strong>ett</strong> mänskligt<br />
ansikte och blev vår vän<br />
och broder.<br />
PÅVEN BENEDIKT X V I,<br />
6 september, 2006<br />
INKARNATION<br />
(från latinets<br />
caro, carnis = kött, “bli<br />
till kött”): Det <strong>att</strong> Gud<br />
gjort sig till människa i<br />
Jesus Kristus. D<strong>ett</strong>a är<br />
grunden <strong>för</strong> den kristna<br />
tron och <strong>för</strong> hoppet<br />
om mänsklighetens<br />
frälsning.<br />
Många gånger<br />
och på många<br />
sätt talade Gud i forna<br />
tider till våra fäder<br />
genom profeterna, men<br />
nu vid denna tidens slut<br />
har han talat till oss<br />
genom sin Son.<br />
Heb 1:1–2<br />
Endast genom<br />
Jesus Kristus vet vi vad<br />
Gud, livet, döden, och vi<br />
själva är.<br />
BLAISE PASCAL<br />
(1623–1662)<br />
Jag har ingen<br />
fantasi. Jag kan inte<br />
<strong>för</strong>eställa mig Gud<br />
Fadern. Allt jag kan se<br />
är Jesus.<br />
SL. TERESA AV CALCUTTA<br />
(1910–1997, grundare<br />
av Kärlekens missionärer,<br />
vinnare av Nobels fredspris)<br />
Genom Jesus Kristus blir den osynlige Guden synlig.<br />
Han blir en människa <strong>som</strong> oss. D<strong>ett</strong>a visar oss h<strong>ur</strong> långt<br />
Guds kärlek sträcker sig: Han bär hela vår börda. Han<br />
går varje stig med oss. Han finns där i vår övergivenhet,<br />
i våra lidanden, vår rädsla <strong>för</strong> döden. Hans finns där när<br />
vi inte kan komma vidare, så <strong>att</strong> han kan öppna porten<br />
till livet <strong>för</strong> oss. 314<br />
10 Har allting blivit sagt med Jesus, eller<br />
fortsätter uppenbarelsen även efter honom?<br />
I Jesus Kristus kom Gud själv till jorden. Han är<br />
Guds sista Ord. Genom <strong>att</strong> lyssna till honom, kan alla<br />
människor från alla tider veta vem Gud är och vad<br />
<strong>som</strong> är nödvändigt <strong>för</strong> deras frälsning. [66–67]<br />
I och med evangeliet om Jesus Kristus är Guds<br />
uppenbarelse fullkomlig och avslutad. För <strong>att</strong> göra<br />
det begripligt <strong>för</strong> oss, leder den Helige Ande oss allt<br />
djupare in i sanningen. Guds ljus bryter så kraftfullt<br />
in i många enskildas liv, <strong>att</strong> de “ser himlen öppen”<br />
(Apg 7:56). Det är så <strong>som</strong> stora vallfartsorter <strong>som</strong><br />
Guadalupe i Mexiko eller Lo<strong>ur</strong>des i Frankrike kom till.<br />
Visionärernas “privatuppenbarelser” kan inte <strong>för</strong>bättra<br />
evangeliet om Jesus Kristus. Ingen är tvungen <strong>att</strong> tro<br />
på dem. Men de kan hjälpa oss <strong>att</strong> <strong>för</strong>stå evangeliet<br />
bättre. Deras äkthet prövas av Kyrkan.<br />
11 Var<strong>för</strong> <strong>för</strong> vi tron vidare?<br />
Vi <strong>för</strong> tron vidare efter<strong>som</strong> Jesus befaller oss:<br />
“Gå där<strong>för</strong> ut och gör alla folk till lärjungar”<br />
(M<strong>att</strong> 28:19). [91]<br />
Ingen äkta kristen överlåter spridandet av tron till<br />
enbart specialister (lärare, präster, missionärer). Vi är<br />
Kristus <strong>för</strong> andra. D<strong>ett</strong>a betyder <strong>att</strong> varje äkta kristen<br />
vill <strong>att</strong> Gud också skall komma till andra människor.<br />
Han säger <strong>för</strong> sig själv: “Herren behöver mig! Jag har<br />
blivit döpt och konfirmerad och jag har <strong>ett</strong> ansvar <strong>att</strong><br />
hjälpa människorna omkring mig <strong>att</strong> få höra talas<br />
om Gud och ‘komma till insikt om sanningen’ (1 Tim<br />
2:4).” Moder Teresa gjorde en bra jäm<strong>för</strong>else: “Man kan<br />
ofta se kraftledningar längs vägen. Om det inte flyter<br />
ström i dem, så blir det inget ljus. Kraftledningen är
du och jag! Strömmen är Gud! Vi har <strong>för</strong>mågan <strong>att</strong> låta<br />
strömmen flyta genom oss och på så sätt frambringa<br />
världens ljus: JESUS — eller vägra <strong>att</strong> låta oss användas<br />
och, därmed, tillåta <strong>att</strong> mörkret sprider sig.” 123<br />
12 H<strong>ur</strong> kan vi veta vad <strong>som</strong> hör till den sanna tron?<br />
Vi finner den sanna tron i Bibeln och i Kyrkans<br />
levande tradition. [76, 80–82, 85–87, 97, 100]<br />
Det Nya testamentet utvecklades <strong>ur</strong> Kyrkans tro.<br />
Skriften och traditionen hör ihop. Tron <strong>för</strong>s inte i <strong>för</strong>sta<br />
hand vidare med hjälp av dokument. Inom den tidiga<br />
Kyrkan sas det <strong>att</strong> den Heliga Skrift var “skriven på<br />
Kyrkans hjärta snarare än på pergament”. Lärjungarna<br />
och apostlarna upplevde sitt nya liv fram<strong>för</strong> allt<br />
genom en levande gemenskap med Jesus. Den tidiga<br />
Kyrkan bjöd in folk till denna gemenskap, <strong>som</strong> forts<strong>att</strong>e<br />
på <strong>ett</strong> annorlunda sätt efter Uppståndelsen. De <strong>för</strong>sta<br />
kristna höll fast vid “apostlarnas undervisning och den<br />
inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna” (Apg<br />
2:42). De var <strong>för</strong>enade med varandra men hade ändå<br />
Den lycka ni<br />
söker, den lycka ni har<br />
rätt <strong>att</strong> få, har <strong>ett</strong> namn<br />
och <strong>ett</strong> ansikte: det är<br />
Jesus från Nasaret.<br />
PÅVEN BENEDIKT XVI,<br />
18 augusti, 2005<br />
Det finns <strong>ett</strong><br />
trängande behov av<br />
<strong>att</strong> en ny generation<br />
av apostlar skall<br />
träda fram <strong>som</strong> är fast<br />
<strong>för</strong>ankrade i Kristi ord,<br />
<strong>som</strong> <strong>för</strong>mår bemöta vår<br />
tids utmaningar och<br />
är beredda <strong>att</strong> sprida<br />
evangeliet vida omkring.<br />
PÅVEN BENEDIKT XVI,<br />
22 februari, 2006<br />
MISSION<br />
(från latinets<br />
missio = sänding):<br />
Mission är Kyrkans väsen<br />
och mandatet <strong>som</strong> Jesus<br />
g<strong>ett</strong> alla kristna <strong>för</strong> <strong>att</strong><br />
proklamera evangeliet<br />
i ord och handling, så<br />
<strong>att</strong> alla människor fritt<br />
kan bestämma sig <strong>för</strong><br />
Kristus.<br />
DEL E TT — VAD VI TROR<br />
18<br />
19<br />
[ I] KAPITEL 2: GUD N ÄRMAR SIG O SS MÄNNISKOR
APOSTEL<br />
(från grekiskans<br />
apostolos = budbärare,<br />
sändebud): i Nya<br />
testamentet var<br />
det <strong>ur</strong>sprungligen<br />
beteckningen på de tolv<br />
män <strong>som</strong> kallades av<br />
Jesus till <strong>att</strong> bli hans<br />
närmaste medarbetare<br />
och vittnen. Även Paulus<br />
hade <strong>för</strong>månen <strong>att</strong> kunna<br />
betrakta sig <strong>som</strong> en av<br />
Kristus kallad apostel.<br />
Jag har själv<br />
tagit emot från<br />
Herren det <strong>som</strong> jag har<br />
<strong>för</strong>t vidare till er …<br />
Paulus i 1 Kor 11:23<br />
Den heliga<br />
traditionen och den<br />
Heliga Skrift står<br />
där<strong>för</strong> i nära samband<br />
och samverkan med<br />
varandra. Båda har<br />
framgått <strong>ur</strong> samma<br />
gudomliga källsprång,<br />
flyter på sätt och vis<br />
samman till <strong>ett</strong> och<br />
strävar mot samma mål.<br />
Andra Vatikankonciliet, DV 9<br />
MAGISTERIUM /<br />
LÄROÄMBETE<br />
(från latinets magister<br />
= lärare): term <strong>för</strong><br />
Katolska Kyrkans mandat<br />
<strong>att</strong> presentera tron,<br />
<strong>att</strong> tolka den med den<br />
Helige Andes hjälp,<br />
och <strong>att</strong> skydda den mot<br />
<strong>för</strong>falskningar.<br />
rum <strong>för</strong> andra. D<strong>ett</strong>a är en del av vår tro än idag: De<br />
kristna inbjuder andra <strong>att</strong> komma och bli en del av en<br />
gemenskap med Gud <strong>som</strong> <strong>för</strong>blivit o<strong>för</strong>ändrad sedan<br />
apostlarnas dagar i Katolska Kyrkan.<br />
13 Kan Kyrkan ha fel i trosfrågor?<br />
De rättrogna <strong>som</strong> helhet kan inte ta miste om tron,<br />
efter<strong>som</strong> Jesus lovade sina lärjungar <strong>att</strong> han skulle<br />
sända dem sanningens Ande och leda dem fram till<br />
hela sanningen (Joh 16:13).<br />
[80–82, 85–87, 92, 100]<br />
Precis <strong>som</strong> lärjungarna trodde på Jesus av allt sitt<br />
hjärta, kan en kristen lita fullständigt på Kyrkan när<br />
han frågar om vägen till livet. Efter<strong>som</strong> Jesus Kristus<br />
själv gav sina apostlar uppdraget <strong>att</strong> undervisa, har<br />
Kyrkan <strong>ett</strong> läroämbete ( Magisterium) och får inte<br />
vara tyst. Trots <strong>att</strong> enskilda medlemmar i Kyrkan kan<br />
göra fel och även begå allvarliga misstag, så kan<br />
Kyrkan <strong>som</strong> helhet aldrig avfalla från Guds sanning.<br />
Genom tidsåldrarna bär Kyrkan med sig en levande<br />
sanning <strong>som</strong> är större än henne själv. Vi talar om <strong>ett</strong><br />
depositum fidei, <strong>ett</strong> trons <strong>för</strong>råd <strong>som</strong> måste bevaras.<br />
Om en sådan sanning blir offentligt ifrågas<strong>att</strong> eller<br />
<strong>för</strong>vrängd, är Kyrkan kallad <strong>att</strong> åter igen <strong>för</strong>klara “det<br />
<strong>som</strong> alla har trott alltid och överallt” (Hl. Vincent av<br />
Lerins, d. 450).<br />
14 Är Bibeln sann?<br />
“Böckerna i Skriften lär [sanningen] till<strong>för</strong>litligt,<br />
sanningsenligt och utan misstag … [de] har<br />
nedtecknats under inspiration från den Helige<br />
Ande … och … har Gud till upphov” (Andra<br />
Vatikankonciliet, DV 11). [103–107]<br />
Bibeln föll inte ner från himlen, fix och färdig,<br />
inte heller dikterade Gud den <strong>för</strong> mänskliga skrivare<br />
<strong>som</strong> kopierade den mekaniskt. Snarare “utvalde<br />
Gud människor <strong>som</strong> han lät bruka sina anlag och sin<br />
<strong>för</strong>måga. Som verkliga <strong>för</strong>f<strong>att</strong>are skulle de i skrift<br />
utforma allt det och endast det <strong>som</strong> han… ville ha<br />
nedskrivet” (Andra Vatikankonciliet, DV 11). En
faktor vid erkännandet av bestämda texter <strong>som</strong> helig<br />
Skrift var om de var allmänt accepterade i Kyrkan. I<br />
de kristna grupperna var det tvunget <strong>att</strong> finnas <strong>ett</strong><br />
sam<strong>för</strong>stånd: “Ja, genom denna text talar Gud själv till<br />
oss — d<strong>ett</strong>a är inspirerat av den Helige Ande!” Vilka av<br />
de många <strong>ur</strong>sprungliga kristna texterna <strong>som</strong> verkligen<br />
är inspirerade av den Helige Ande har sedan 300-talet<br />
definierats i den så kallade kánon <strong>för</strong> den Heliga<br />
Skrift.<br />
15 H<strong>ur</strong> kan den Heliga Skrift vara “sann” om inte<br />
allting i den är riktigt?<br />
Bibeln är inte tänkt <strong>att</strong> <strong>för</strong>medla precis historisk<br />
information eller vetenskapliga upptäckter till<br />
oss. Förf<strong>att</strong>arna var dessutom barn av sin tid. De<br />
hade samma kult<strong>ur</strong>ella <strong>för</strong>eställningar <strong>som</strong> världen<br />
omkring dem och de var ofta styrda av felen i dessa.<br />
Allting <strong>som</strong> människan behöver veta om Gud och sin<br />
väg till frälsningen återfinns med ofelbar säkerhet i<br />
den Heliga Skrift. [106–107, 109]<br />
16 Vilket är det rätta sättet <strong>att</strong> <strong>läsa</strong> Bibeln?<br />
Det rätta sättet <strong>att</strong> <strong>läsa</strong> den Heliga Skrift är <strong>att</strong><br />
<strong>läsa</strong> den bedjande, med andra ord, med hjälp av<br />
den Helige Ande, under vilkens inflytande den kom<br />
till. Den är Guds ord och innehåller Guds avgörande<br />
meddelande till oss. [109–119, 137]<br />
Bibeln är <strong>som</strong> <strong>ett</strong> långt brev <strong>som</strong> Gud skrivit till var<br />
och en av oss. Av denna anledning bör jag acceptera<br />
den Heliga Skrift med stor kärlek och vördnad. Först<br />
och främst är det viktigt <strong>att</strong> verkligen <strong>läsa</strong> Guds brev,<br />
det vill säga <strong>att</strong> inte fastna i enstaka detaljer och<br />
strunta i budskapet <strong>som</strong> helhet. Sedan måste jag tolka<br />
hela budskapet med hänsyn till dess medelpunkt och<br />
mysterium: Jesus Kristus, <strong>som</strong> hela Bibeln talar om,<br />
även Gamla testamentet. Där<strong>för</strong> bör jag <strong>läsa</strong> de heliga<br />
skrifterna med den tro <strong>som</strong> gav upphov till dem, samma<br />
Kyrkans levande tro. 491<br />
INSPIRATION<br />
(lat. inspiratio<br />
= inandning): Det<br />
inflytande över Bibelns<br />
mänskliga <strong>för</strong>f<strong>att</strong>are<br />
<strong>som</strong> Gud utövade <strong>för</strong> <strong>att</strong><br />
han själv skulle kunna<br />
betraktas <strong>som</strong> de heliga<br />
skrifternas <strong>för</strong>f<strong>att</strong>are.<br />
KÁNON<br />
(grek. kanan =<br />
måttstock, regel, norm):<br />
den auktoriserade<br />
samlingen av heliga<br />
skrifter i Bibelns Gamla<br />
och Nya testamenten.<br />
BIBELN<br />
“Bibeln” (av<br />
latinets biblia = böcker,<br />
[bok]rullar) är judarnas<br />
och de kristnas namn<br />
på en samling heliga<br />
skrifter <strong>som</strong> kom till<br />
under en period av<br />
mer en tusen år och<br />
<strong>som</strong> är <strong>ur</strong>kunden <strong>för</strong><br />
deras tro. Den kristna<br />
Bibeln är betydligt mer<br />
omf<strong>att</strong>ande än den<br />
judiska Bibeln, efter<strong>som</strong><br />
den dessutom innehåller<br />
de fyra evangelierna,<br />
den helige Paulus brev,<br />
och andra av den tidiga<br />
Kyrkans skrifter.<br />
DEL E TT — VAD VI TROR<br />
20<br />
21<br />
[ I] KAPITEL 2: GUD N ÄRMAR SIG O SS MÄNNISKOR