2 - Femte Statsmakten

Femte 

Statsmakten 

1 

#2.2010

2 2 3 3 

Ledare 3 

Matilda Lann 

Tema: Sport 4 

Malin Österberg 

Kåren överklagar beslut om att bli del av Sus 6 

Leonard Goldberg 

Enkät: Läser du sportsidorna? 7 

Karin Moberg 

Hallå där Jacob Sillén 7 

Jacob Sjölin 

Sportjournalister - ett undantag? 8 

Jesper Lindqvist 

Bloggen styr Petras livsstil 9 

Caroline Nilsson 

Frilans är framtiden 10 

Peter Dovärn 

JMK-student ute på banan 11 

Julia Brynolfsson 

Med datorn som växelspak 12 

Peter Dovärn 

Krönika: Sportslig (icke)gemenskap 13 

Niki Malouppas 

Profilen: Erik Niva 14 

Sebastian Mattsson 

#2.2010 

www.femtestatsmakten.se 

Kvinnor blir inte insläppta 22 

Clara Guiborg 

Krönika: primitiva instinkter 23 

Ella Rudberg 

Axel bloggar - men bara i sidled 24 

Lina Fröding 

Andres Lokko 26 

Martin Karlsson 

Begagad kurslitteratur 28 

Lisa Berlin 

JMK:s nya tillskott 29 

Sofie Hallén 

Krönika: I väntan på de gröna fälten 30 

Andreas Rågsjö Thorell 

En dag med George Strachal 31 

Elisabet Åberg 

Stig Hadenius ur tiden 34 

Martina Ölander 

Svensk patriotism och jantelagen 35 

Ella Rudberg 

FS debatt 36 

Nyheter i korthet 38 

Minna Korsgren 

I nästa nummer 39 

Ett litet break i hetsandet 

Nu börjar hetsens tid. B-kursarna hetsar 

klart B-uppsatsen, C-kursarna hetsar 

med C-uppsatsen, A-kursarna hetsar 

av bara farten. Men de som hetsar allra 

mest är JP:arna och i viss mån masterstudenterna. 

Det är nämligen dags att 

styra upp höstens praktik. Flest intervjuer 

vinner. Och får man inte platsen 

på ABC eller Studio 1 så kan man ju lika 

gärna jobba på Hänt extra hela livet? 

(förlåt alla ni som faktiskt ser en charm 

med att fabricera lögner om bonde söker 

fru-kändisar). 

Nej, så illa tror jag inte att det är. Detsamma 

gäller för alla som hetsar inför 

antagningen till höstens produktionskurser. 

Flaggskeppen. Utbildningarna 

som ska ge hantverket. 

Jag ser praktiken och de praktiska utbildningarna 

på JMK som bara en av vägarna 

in. En annan är bloggarna. Eller nätverkandet. 

Eller frilansandet. Eller bemanningsföretagen. 

Eller utlandsstudier. Eller bara 

en överdos av lite jävlar anamma. 

Jag träffade på en före detta kursare här 

om dagen. En tjej som tackade nej till 

journalistisk produktion för att gå en researchutbildning 

istället. Hon praktiserar 

idag på P3 dokumentär. 

Låser man sig vid att det bara finns ett 

alternativ så tenderar världen att krympa. 

En plan b eller bara flera alternativ är 

inget att skämmas för. 

Så mitt i alla hets, dumpar vi nu ett skönt 

nytt nummer, med tema sportjournalistik. 

Den hetsigaste av alla journalistiska 

genrer. Mardrömmen vore väl 

om alla journalister höll samma tempo 

som sportkommentatorerna. Då fanns 

det snart bara jobb för hälften av oss. 

Tempo är förvisso bra, men glöm inte 

att det fortfarande måste vara roligt och 

att ett litet break kan behövas då och då. 

Så mitt råd till er alla hetsare: sätt er på 

balkongen (eller på en uteservering), ta 

ett glas schysst rödvin och läs Femte 

statsmakten. Unna er det. Det tänker i 

alla fall jag göra. 

FEMTE STATSMAKTEN är studentkåren vid JMK:s studenttidning. Den ges ut av studentkåren men fungerar som 

en fristående enhet som granskar kårens verksamhet och Institutionen för journalistik, media och kommunikation. Innehållet 

i tidningen präglas av dess målgrupp, vilken främst är studenterna på JMK. Femte statsmakten syftar också till att fungera 

som en plattform för blivande journalister som vill skaffa sig praktisk erfarenhet. Alla som läser på JMK och är medlem i 

studentkåren vid JMK får engagera sig i Femte Statsmakten. 

LEDARE // 

MEDVERKANDE I DETTA NUMMER TEXT: Andreas Rågsjö Thorell, Caroline Nilsson, Clara Guiborg, 

Elisabet Åberg, Ella Rudberg, Jacob Sjölin, Jesper 

Chefredaktör och 

ansvarig utgivare 

Redigeringschef 

och redaktör 

Redaktör 

Redaktör 

Redaktör 

Redaktör 

Redaktör 

Redaktör 

Webbredaktör 

Matilda Lann 

Caroline Åkerlund 

Dante Thomsen 

Malin Österberg 

Minna Korsgren 

Sara Steinholtz Sparby 

Olof Adlercreutz 

Sebastian Mattsson 

Patrik Lythell 

VILL DU KONTAKTA NÅGON I REDAKTIONEN? 

Skriv då till: förnamn.efternamn@femtestatsmakten.se 

MATILDA LANN 

Chefredaktör & ansvarig utgivare 

matilda.lann@femtestatsmakten.se 

Lindqvist, Julia Brynolfsson, Leonard Goldberg, Lina Fröding, 

Lisa Berlin, Karin Moberg, Malin Österberg, Martina Ölander, 

Martin Karlsson, Minna Korsgren, Niki Malouppas, Peter 

Dovärn, Sebastian Mattsson och Sofie Hallén. 

FOTO: Karl Persson, Kristina Olander, Emelie Fågelstedt, 

Karin Moberg, Caroline Nilsson, Peter Dovärn, Lina Fröding, 

Terese Andrén, Lisa Berlin, Elisabet Åberg och Fredrik 

Mårtensson. 

ILLUSTRATION: Elina Borg Björnström och Sari Vettenranta. 

REDIGERING: Caroline Åkerlund, Matilda Lann, Joanna Davis, 

Yvonne Rogell, Dante Thomsen, Olof Adlercreutz, Jessica 

Stensell, Rebecka Ljung, Minna Korsgren, Jacob Sjölin, Henrik 

Nygren, Jessica Shanti Sall, Peter Dovärn och Karl Persson.

4 5 

Tema: 

Sport 

Svettlukt och sockiplast, en fröken med visselpipa 

och du är vald sist igen. Sport är inte alltid 

roligt. Vem kan med gott samvete säga att de såg 

fram emot idrottslektionerna? Vem uppskattade 

att med dödsångest slänga sig handlöst mot en 

plint eller att springa terränglöpning tills blodsmaken 

kom i munnen? För att inte tala om den 

årliga friidrottstävlingen där prestigen klasserna 

emellan var större än i ett fotbollsderby mellan 

AIK och Djurgården. 

SKOLIDROTT ÄR ÄNDÅ något bra som får barn att 

röra på sig och förhoppningsvis hitta något som 

de faktiskt tycker om. Som spökboll. Spökboll 

borde enligt min mening vara en sport, en sport 

som man tävlar i och som ingår i OS. Varför är 

inte spökboll en sport? Somliga menar att e-sport 

och StarCraft är det, andra hävdar att schack kvalificerar. 

Bör man kanske skilja på sport och idrott? 

I ÅR ÄR DET både OS-år och VM i fotboll och 

det är på tiden att uppmärksamma sportjournalistikgenren. 

I det här numret dyker Femte Statsmakten 

ner i sportens värld och frågar sig bland 

annat varför det i samband med sport plötsligt 

är okej att vifta med den svenska flaggan. Efter 

landslagets bronsmedalj i fotbolls-VM 1994 samlades 

tiotusentals blå- och gulmålade svenskar på 

gatorna för att hylla sina hjältar. Inte i något annat 

sammanhang visas svensk stolthet på ett mer 

övertydligt sätt. Varför är patriotism accepterat 

när det handlar om sport men inte annars? 

EFTERSOM SPORT INTE bara är fotboll har vi 

pratat med JMK-studenten Josefin Lundin som 

berättar hur det är att volta med en rallybil i 130 

km/tim. Josefin Lundin är ofta ensam tjej på 

tävlingarna men framhäver att rally är en av få 

sporter där kvinnor och män tävlar mot varandra 

och på samma villkor. 

ERIK NIVA, SPORTNÖRDEN och journalisten på 

Aftonbladet, har bland annat skrivit 500 boksidor 

om fotboll och blivit utsedd till Årets Sportjournalist. 

Erik Niva själv säger att han egentligen 

bara berättar om världen genom sporten och att 

sporten i sig inte är det viktigaste. Men faktum 

kvarstår, svenska fans älskar honom och om inte 

Erik Niva är rätt profil för ett sportnummer så är 

ingen det. 

NU ÅTERSTÅR BARA att du plockar fram träningsskorna 

ur garderoben och låter dig inspireras 

av maratonbloggaren Petra Månström. Eller så 

lutar du dig tillbaka, lägger fötterna på soffbordet 

och njuter av ett fullspäckat sportnummer av 

Femte Statsmakten. 

Läs på temat: 

Är sportjournalister ett undantag? 

Krönika: sportslig (icke)gemenskap 

JMK-student på banan 

Med datorn som växelspak 

Hallå där... Jacob Sillén 

Profil: Erik Niva 

Kvinnor blir inte insläppta 

Axel Bloggar i sidled 

TEXT Malin Österberg 

ILLUSTRATION Elina Borg Björnström 

Svensk patriotism och jantelagen 

”Greenerna är så snabba att bollen inte 

stannar förrän den har slutat rulla.” 

Göran Zachrisson 

”Hela bollen måste 

ligga stilla.” 

Ralf Edström 

”Det står 0-0, och det 

beror på att ingen av 

lagen har gjort något 

mål.” 

Agne Jälevik 

”Man gör inga mål i utvisningsbåset.” 

Rolle Stoltz 

”Det ser mörkt ut på Kameruns 

avbytarbänk.” 

Arne Hägerfors under Sverige- 

Kamerun i VM i USA 1994

6 7 

Kåren överklagar beslut 

om att bli del av SUS 

Universitetsstyrelsen har nu beslutat att JMK:s studentkår ska ingå i Stockholms universitets 

studentkår, SUS. Beslutet har väckt reaktioner och en överklagan har lämnats in från JMK:s studentkår. 

Beslutet om att SUS tar över JMK:s studentkår 

har fått både positiva och negativa 

reaktioner. Andrey Tibajev, ordförande 

i SUS, är positiv till beslutet. Han tror 

inte att studenterna kommer att märka 

någon skillnad. 

– Det kommer ske förändringar på två 

punkter. Den ena punkten är att vi kommer 

behöva godkänna JMK:s nya kårrepresentanter 

rent formellt. Den andra 

punkten är att vi får statsbidraget istället 

för att det går direkt till JMK:s kår, säger 

Andrey Tibajev. 

KÅROBLIGATORIET FÖRSVINNER den 

1 juli. I och med det kommer kårerna att 

få statliga bidrag per elev. Dessa pengar är 

öronmärkta för studiebevakning. Det är 

pengar JMK:s studentkår då blir av med. 

Johan Falkman, ordförande för JMK:s 

studentkår, ser inget positiv i detta. 

– Det innebär att vi kommer få släppa vår 

studiebevakning, huvudansvaret kommer 

nu att ligga hos SUS, säger han. 

JMK:s studentkår har därför lämnat in en 

överklagan, men det kan ta upp till flera 

månader innan det kommer ett besked 

om JMK:s studentkår får vara självständig. 

– Under tiden som överklagan tas om 

hand kommer vi sätta samman grunderna 

för en ideell förening, säger Johan Falkman. 

Kårens verksamhet här på institutionen 

kommer inte försvinna bara för att 

vår kårstatus gör det. All vår verksamhet 

kommer att fortsätta till hösten, oberoende 

av vad som händer med vår överklagan. 

ANDREY TIBAJEV håller med om att det 

är lättare att driva en ideell verksamhet 

Johan Falkman 

är JMK-kårens 

ordförande. 

Han berättar att 

kårverksamheten 

i höst kommer 

att fortsätta 

som vanligt, 

trots uppköpet. 

TEXT Leonard Goldberg 

FOTO Kristina Olander & Emelie Fågelstedt 

om man får statliga bidrag för det men 

han är inte orolig för JMK:s kår. 

– Om statsbidraget ges till en gemensam 

studentkår används pengarna mer resurseffektivt, 

säger han. Funktionärer kan 

arvoderas, vilket gör att de kan sätta sig in 

extra noga i sina ärenden. Jag tror också 

det är viktigt med en central representation 

för alla studenter. 

JOHAN FALKMAN lägger mer tyngd på 

pengarnas inflytande. 

– Ska man vara lite cynisk, tror jag det 

är pengarna som styr. SUS kommer bli 

av med många medlemmar när kårobligatoriet 

försvinner och vill nog därför 

utvidga sin kår så att den får fler medlemmar. 

Men jag vet inget säkert, det är bara 

spekulationer. Men det kommer inte bli 

någon skillnad för eleverna här på JMK, 

Studenterna behöver alltså inte oroa sig 

för verksamheter som Femte Statsmakten, 

JMK-TV, Radio JMK eller pubarna. 

De kommer alla att vara kvar i höst, avslutar 

han. 

JMK-enkäten: 

Läser du rosasidorna? 

TEXT & FOTO Karin Moberg 

Björn Jonsson, V10JKand 

– Ja, jag läser helst om 

hockey och fotboll. Sportsidorna 

är en viktig del av 

tidningen. 

John Lofterud, V10JKand 

– Ja, jag är sportintresserad. 

Jag läser mest om 

fotboll. 

Yvonne Rogell, V10J1 

– Nej, inte särskilt ofta. 

Kanske om det är någon 

sport som jag är intresserad 

av, men oftast handlar 

det bara om fotboll. 

Elina Borg Björnström, 

H09JP 

– Nej, det intresserar inte 

mig alls. 

Olof Adlercreutz, H09JP 

– Nej, jag tycker inte att 

det är så intressant. Det är 

för ensidigt, handlar bara 

om elitserien och allsvenskan 

och inte så mycket 

mer. Johan Esk är en av 

anledningarna till att jag 

inte läser – han är så sjukt 

dålig! 

Hallå där... 

… Jakob Sillén, Radiosportens chef som är 

spelande förbundskapten för Sportjournalisternas 

Klubblandslag i fotboll. Ett landslag 

i fotboll för media men som vi inte läst 

om i media. TEXT Jacob Sjölin 

FOTO Pressbild, Radionytt.se 

Vad är Sportjournalisternas landslag i fotboll för något? 

– Stockholms sportjournalister har drivit ett lag i uppåt 30 

år. SKS, Sportjournalisternas klubb Stockholm, är en del 

av Svenska sportjournalistförbundet. Vi har en viss spännvidd 

på fotbollskunnandet i laget, från glada amatörer till 

riktigt skickliga före detta elitspelare, som Robert Laul till 

exempel. 

Vilka journalister är med i laget? 

– Det varierar men till exempel Robert Laul (Aftonbladet), 

David Fjäll (SVT), Niklas Holmgren (Viasat), Anders Fredriksson 

(Canal plus), Emil Karlsson (Aftonbladet) Kalle 

Karlsson (Expressen) och ibland Patrik Ekwall (TV4). Till 

matcherna går platserna främst till de som varit med och 

tränat frekvent eller ställt upp tidigare. Man ska förtjäna 

sin plats. 

Hur står sig laget i den internationella konkurrensen? 

– Vi har ett årligt utbyte med Finland, en match i Stockholm 

på våren och en i Helsingfors på hösten. Oftast brukar 

hemmalaget vinna, då det är lättare att få ihop spelare 

till hemmamatcherna. 

Får även studenter och andra än sportjournalister 

vara med och träna? 

– Är man inte med i SKS kostar det 20 kronor per träning. 

Vi vänder oss främst till sportjournalister, men är man i 

branschen och kan få in en fot där så kan man nog komma 

in i landslaget även som student.

8 9 

Sportjournalister - ett undantag? 

Frågan om sportjournalister kan behålla en objektiv ställning i sitt arbete är starkt debatterad i 

en tid då allt fler personer kan betraktas som journalister, inte sällan med internet som forum. I 

och med detta borde frågan kanske omformuleras: Kan journalister överlag behålla en objektiv 

ställning i sitt arbete? 

De främsta anledningarna till att det finns 

personer som vill bli sportjournalister 

kan tyckas vara att de först och främst gillar 

journalistyrket samt att de gillar sport. 

Många av de som gillar sport sympatiserar 

ofta med någon klubb, spelare, tränare 

eller liknande. Intresset kring själva 

ämnet i sig leder ofta till en debatt där just 

sportjournalisters objektivitet kan ifrågasättas. 

Går det för en sportjournalist att 

vara objektiv samtidigt som han/hon privat 

inte har en objektiv inställning? 

– Det är ofrånkomligt att ha favoritlag. 

De flesta som jobbar med sportjournalistik 

har på något sätt en bakgrund inom 

sportens värld, jag spelade själv fotboll i 

en elitklubb tills jag var 19 år och håller 

fortfarande på den klubben. Däremot 

skulle jag aldrig låta det påverka min bevakning, 

säger Pär Andersson, sportchef 

på Expressen. 

Frågan om objektivitet hos sportjourna- 

lister ses alltså inte alls som ett problem 

av Pär Andersson. Enligt honom gäller 

detta även för de journalister som inte 

bevakar sport. Exempelvis så ställs de 

journalister som dag ut och dag in bevakar 

den svenska politiken inför ett liknande 

moraliskt dilemma då inte heller de är 

helt åsiktsbefriade när det talas om deras 

specialområde. 

FÖR VISSA SPORTJOURNALISTER 

brister det såklart lite när det kommer 

till att vara helt objektiva. Skribenten och 

författaren Marcus Birro är ett bra exempel 

på detta. Han är ett stort fan av 

italiensk fotboll i allmänhet och Roma i 

synnerhet och skriver gärna om detta på 

sin blogg på Expressens hemsida. 

– Marcus Birros sätt att skriva är helt 

okej. Det är ingen hemlighet att hans favoritlag 

är Roma och Italien. Men eftersom 

han är krönikör och bloggare får han 

gärna skriva ur det perspektivet, säger Pär 

TEXT Jesper Lindqvist 

ILLUSTRATION Sari Vettenranta 

Andersson men medger samtidigt att det 

hade varit problematiskt för Birro att 

skriva nyhetstexter. 

TROTS PÄR ANDERSSONS övertygelse 

om journalistens objektiva inställning så 

inser även han att det alltid kommer att 

finnas vissa svårigheter att som sportjournalist 

vara hundra procent objektiv. 

Detta säger sig självt, då tolkningar av olika 

situationer är subjektiva och uppfattas 

olika av olika personer. Enligt Pär finns 

det dock utrymme för att ibland släppa 

lite på det objektiva tänkandet. 

– Absolut. Det är bara utvecklande för 

journalistiken, men då ska det göras i krönikor. 

Inte i nyhetstexter. Sen är det även 

så att när Sverige spelar fotbollslandskamp, 

eller under nyss avslutade OS, är 

ju mycket av bevakningen, inte minst i tv, 

byggd på ”Heja Sverige”-tema. Det tror 

jag är ofrånkomligt inom journalistiken, 

säger han. 

Bloggen styr Petras livsstil 

Hon skriver reportage och artiklar till Svenska Dagbladet, men i hennes jobb ingår också att 

blogga. Hon har en nischad blogg om löpning, där fokus ligger på Stockholm Marathon 2010. 

För journalisten Petra Månström är detta ett motivationsmedel. 

I ungefär fyra år har Petra Månström 

jobbat som journalist. Hon har frilansat, 

arbetat på flera av Sveriges välkända 

tidningar och idag finns hon på Svenska 

Dagbladet, där hon skriver Maratonbloggen 

– en blogg som är inriktad på hennes 

träning inför Stockholm Marathon 2010. 

PETRA MÅNSTRÖM HAR tagit alla 

svenska löparintresserade med storm 

och bloggen har idag ett snitt på 15.000 

– 18.000 besökare i veckan. Petra Månström 

hade anmält sig till Stockholm Marathon 

redan sommaren 2009, efter att ha 

blivit inspirerad av andra löparbloggar. 

Hon hade ingen tanke alls på att själv 

blogga förrän chefen på Svenska Dagbladet 

började tala om att starta träningsbloggar 

på tidningen. Eftersom hon redan 

var anmäld till 2010 års maraton tog 

hon på sig bloggrollen. 

– Jag fick offra mig, skrattar Petra Månström. 

Jag tänkte också att det skulle bli 

en bra morot för mig för att verkligen 

komma ut och springa de där passen, eftersom 

jag inte tyckte att det var så himla 

kul att springa. 

I DECEMBER 2009 började Petra Månström 

att löpträna regelbundet och i och 

med det startade hon bloggen på Svd.se. 

Ämnena hon skriver om är inte alltid helt 

seriösa utan hon vill främst få igång en 

debatt på bloggen. 

HON SKRIVER BLAND annat om hur 

man raggar i spåret, om man blir smalare 

av maratonträning och huruvida det 

är snyggt med män i tights eller ej. Petra 

Månström skriver ofta med glimten i ögat 

och med massor av humor. 

Petra Månström är journalist, bloggare - och nu 

även joggare, som tränar för Stockholm Marathon. 

DET BÄSTA MED att skriva på bloggen 

är enligt henne själv att hon får så bra 

kontakt med alla sina läsare. 

– Du får första kommentaren direkt, efter 

några sekunder. Om du skriver en pappersartikel 

kanske du får ett mail inom någon dag och 

ibland får man ingen respons över huvud taget. 

TEXT Caroline Nilsson 

FOTO Caroline Nilsson & privat 

FLER OCH FLER privatpersoner startar 

bloggar som är nischade mot löpning och 

många andra har förstått att det är något 

på gång. Media har uppmärksammat att 

löpning är ett hett ämne just nu och man 

ser ämnet i flera olika tidningar. 

– Jag tror att löpningen är så het för att 

det passar oss stressade människor. Vi behöver 

inte passa några tider, vi kan bara 

planera in passet precis då det passar. Det 

är så enkelt, säger Petra Månström. 

SJÄLV GILLADE HON inte att springa i 

början men nu när bloggen och träningen 

har varit igång i ett par månader så har 

relationen till löpningen ändrats. 

– Generellt så ska jag säga att jag tycker 

det är roligt. Vissa pass är jätteroliga att 

komma ut på och man bara längtar, som 

att springa långpass på en solig dag. Men 

att ge sig ut och springa en mil i mörker 

och kyla, det är fortfarande inte kul, säger 

hon menande. 

PETRA MÅNSTRÖMS BÄSTA motivationstips 

för att komma ut och igång med 

löpningen är att berätta för folk vad du 

gör, starta en blogg och köp ett par löparskor 

sedan är det bara ut och springa.

10 11 

JMK-dagen erbjöd möjligheter för både aspirerande journalister och arbetsgivare att knyta nya kontakter. Möjligheter som många tog i JMK:s caféteria. 

Frilans är framtiden 

Journalistiken går under en väldig förändring, något som JMK-dagen upplyste om. Vad är det 

för förändringar och hur kommer det att påverka yrket i framtiden? 

Det som genomsyrade hela dagen var hur 

journalistens roll i framtiden kommer att 

te sig. Få yrken går under en sådan stor 

förändring som journalistiken gör i dag. 

Ett stort intresse för yrket och nya, 

tekniska möjligheterna ligger i grunden 

för förändringen. Vad kommer denna 

profetia att innebära mer konkret? 

METROS CHEFREDAKTÖR, Per Gunne, 

resonerade kring detta. 

– Tiden för fast anställning hos tidningar 

är i princip över. Det vi kommer se mer 

av är anställning i form av kortare projekt 

och större användning av frilansare, säger 

Per Gunne. 

CAMILLA BJÖRKMAN, frilansare vid 

bland annat Aftonbladet och Cosmo- 

politan, sade upp sin fasta anställning för 

att börja skriva för olika tidningar istället. 

– Frilans är verkligen jätteroligt och 

det som krävs för att lyckas är att man 

verkligen försöker och inte ger upp, även 

om någon tacker nej till en artikel, säger 

Camilla Björkman. 

Hon säger även att om intresset är att 

tjäna pengar så är frilans mycket mer inkomstbringande 

än fast anställning hos 

en tidning. En utav fördelarna som hon 

ser med att vara frilansare är att man 

arbetar på sina egna vilkor och väljer 

oftast själv vad texten ska handla om. 

ELIN LINDBERG studerar journalistiskt 

skrivande vid JMK. Trots att tiden var 

bristande så tycker hon att semina- 

TEXT & FOTO Peter Dovärn 

riet ”Insidertips från Hill & Knowlton” 

verkar vara det mest intressanta. Maria 

Ströman läser journalistikvetenskap och 

hon höll Per Gunne som en klar favorit 

under dagen. 

– Hela dagen var väldigt givande eftersom 

vi fick chansen att möta de som vill 

anställa oss och detta var en bra överblick 

av vad de förväntar sig av oss, säger 

Maria Ströman. 

ATT EN FÖRÄNDRING är igång håller 

de flesta med om. Däremot så ska man 

inte se det hela på ett så negativt sätt. Det 

kommer självklart att kräva mer av journalisten 

då det blir mer bollar att hålla 

i luften. Däremot blir det ett mera självständigt 

jobb som man själv har ett större 

ansvar för än tidigare. 

JMK-student ute på banan 

Plötsligt tvärvände bilen i 130km/h, frontalkrockade med en stor sten och la sig upp och ner på 

rallybanan. Det var under Svenska Bilsportsförbundets rallyskola som Josefin Lundin utsattes 

för denna obehagliga situation. Fyra timmar senare var hon tillbaka och snabbare än någonsin 

på banan. TEXT Julia Brynolfsson 

FOTO Lundin Motorsport 

Josefin Lundin i sin bil. Josefin in action 

– Rally har alltid varit en stor del av mitt 

liv. Min förebild är pappa och han tävlade 

fram till 1991. Under min uppväxt 

har vi alltid tittat på rally, antingen på 

TV eller på olika tävlingar runtom i landet, 

säger Josefin Lundin. 

NÄR JOSEFIN LUNDIN fyllde tretton 

år fick hon licens som kartläsare. Då 

har man ansvar för att informera föraren 

om den rätta och säkraste vägen 

fram till mål. Som sextonåring avancerade 

hon till co-driver. Då beskriver 

man istället vägen med hjälp av siffernoter, 

vilket gör det enklare att planera 

sträckan i förväg. 

JOSEFIN LUNDIN ÄR 20 år och är 

själv förare sedan ett år tillbaka. Hon 

kör för Taxinge motorklubb och har 

precis gjort ett klassbyte. I år ska hon 

köra i den två-hjulstrimmade klassen 

i sin nya Ford Focus som för tillfället 

står hemma i familjen Lundins garage 

för renovering. 

– Jag har bestämt mig för att inte vara 

tjejen som står hjälplös längs banan, 

utan jag ska kunna mecka själv. Idag 

kan jag bland annat byta stötdämpare, 

bromsar och växellåda, säger Josefin 

Lundin stolt. 

RALLYSPORT TILLHÖR IDAG en av 

de mest jämställda sporterna, i alla fall 

ute på banan. Där handlar det enbart 

om vad som sker mellan ryggstödet och 

pedalerna, oavsett kön och fysiska förutsättningar. 

Josefin Lundin menar att 

trots att killar springer ifrån henne på 

fotbollsplanen har man på körbanan 

exakt samma möjligheter, där är det 

snarare hon som kan gasa ifrån. Däremot 

är 99 procent av rallyförarna killar 

och Josefin Lundin är ofta ensam tjej på 

tävlingarna. 

– Jag vill bli en förebild för andra unga 

tjejer både inom och utanför sportvärlden. 

Jag vill visa att om man är tillräckligt 

stark och har viljan ska man ge sig 

fasen på att klara det man vill, oavsett 

om man är kvinna eller man, säger Josefin 

Lundin. 

Hon möts ständigt av förutfattade 

meningar som att tjejer inte hör hemma 

inom motorsporten. Men från att 

ha varit en charmig företeelse är hon 

plötsligt med i den riktiga leken och i 

fighten om medaljplats. Men det finns 

en positiv sida av att vara tjej i denna 

mansdominerade värld, Josefin Lundin 

sticker ut och syns mer och mer i media 

vilket lockar fler sponsorer. 

IDAG LÄSER HON sin första termin 

journalistikvetenskap på JMK och hon 

har förhoppningar om att kunna sammanföra 

rally och journalistik i framtiden. 

Kunskapen från JMK menar hon 

också kan komma att hjälpa henne i 

relationen med media och arrangörer 

och med Josefin Lundins ambition och 

många bollar i luften har vi knappast 

sett henne för sista gången. 

– Det handlar inte enbart om vem som 

är snabbast i skogen utan också om att 

få uppmärksamhet. Innan jag är bäst 

ska jag synas lika mycket som tävlingens 

vinnare, avslutar Josefin Lundin.

12 13 

Med datorn som växelspak 

Curling, golf och gång. Ja, det finns många annorlunda sporter att engagera sig i. Men det tar inte 

slut där. Niklas Bratt är en av de som har valt att engagera sig i så kallad e-drifting. 

Kortfattat så handlar det om att ha 

en kontrollerad sladd igenom en kurva. 

En domare bedömer fart, stil och 

kontroll genom kurvan. Niklas Bratt 

som studerar till pilot sysslar med esportens 

motsvarighet till drifting. 

– Drifting är en stor grej, speciellt i Japan. 

Alla japaner kan karate och drifting, säger 

Niklas Bratt. 

I E-DRIFTING SÅ TÄVLAR man oftast 

en mot en där det gäller att slå den andra 

genom att få till en bättre kurvtagning 

med sladd. När man kör en mot 

en så får man även extrapoäng för hur 

nära man är bilen man tävlar mot när 

man sladdar. Spelet heter ”rFactor” och 

Niklas Bratt är medlem på en community 

med över 1000 medlemmar som alla har 

samma intresse: e-drifting mot varandra 

över internet. Tillsammans anordnar de 

tävlingar som man måste kvalificera sig 

in till, där de utser den bästa av de alla. 

Upplägget låter väldigt likt en sport, eller 

hur? E-sport har dock en lång väg att 

gå till att bli accepterad av gemene man. 

– Man säger inte direkt att man sysslar 

med sånt här. Folk finner det väldigt 

märkligt att man lägger ned så mycket tid 

och intresse på något som de bara anser 

är ett spel, säger Niklas Bratt. 

” Alla japaner kan 

karate och 

drifting 

” 

DET ENDA SOM KRÄVS för att något 

ska få kallas för e-sport är att det behövs 

teknisk utrustning (dator, tv-spel eller liknande) 

för att genomföras. Fotbollsspel, 

bilspel och fightingspel är andra vanligt 

förekommande e-sporter. På senare tid 

har e-sport bara blivit större och i många 

spel anordnas det stora event och tävlingar 

över hela världen med en stor prispott. 

Cyberathlete professional league är en 

organisation som bland annat anordnar 

tävlingar i Counter-strike. Totalt uppgår 

prissumman till 150 000 dollar. Det 

finns ett flertal proffs som livnär sig på 

TEXT & FOTO Peter Dovärn 

att åka runt och delta i sådana tävlingar. 

ÄVEN DESSA ”SPORTER” har liknande 

problem som e-drifting, det är väldigt 

svårt att bli accepterade av folk som 

inte är insatta i dem. Men enligt Niklas 

Bratt blir det allt mer accepterat med esport 

och speciellt e-drifting. Han menar 

att ju fler som provar på det, desto 

fler kommer att finna att det är okej. 

– Det som behövs för att e-sporten ska 

kunna bli etablerad är just nu bara tid. 

När intresset ökar så ökar även sponsringen. 

Och som alla vet, money makes 

the world go around, säger Niklas Bratt. 

Fler kända e-sportspel 

StarCraft: Brood War 

Strategispel som är väldigt populärt i 

Sydkorea. 

Counter Strike 

Actionspel där man spelar som terrorist 

eller insatsstyrka. 

Sportslig 

(icke-) 

gemenskap 

niki.mallouppas@femtestatsmakten.se 

Det är under internationella tävlingar som den 

svenska själen märks mer än i vanliga fall. Detta 

är speciellt påtagligt när sporttävlingar såsom OS 

drar igång, då den svenska fanan och den gemensamma 

svenska identiteten plockas fram. Sportjournalistiken triggar 

och förstärker de nationella känslorna ytterligare bland 

annat genom sportkommentatorer och ”experter” och ett 

storslaget språkbruk. 

I vardagen är den nationella identiteten inte lika viktig då 

ens identitet är mer avgörande i den situation man befinner 

sig i. Det är i större tävlingssammanhang när Sveriges 

stolthet står på spel och när man måste välja sida som den 

nationella känslan bryter fram. Det är okej att sjunga kampsånger, 

det är okej att måla svenska flaggan i ansiktet. Det är 

okej att vara svensk. Sporten tillåter patriotism, som annars 

känns som obehaglig. 

I sådana lägen kan även vänner med olika nationella identiteter 

munhuggas. Vanligtvis brukar svenskar och norrmän 

hålla varandra om ryggen, men under vinter-OS har mediekonsumenterna 

kunnat följa en, av media rapporterad, hård 

jargong mellan svenska och norska idrottare. Det är dock 

inte endast i Sverige som det förekommer. Det förekommer 

även, mer eller mindre, i andra länder. Fotbollsländer som 

Italien och England, till exempel, är kända för sina hängivna 

supportrar. 

Sporten lockar fram en skapad nationalkänsla där det är 

”vi” mot ”dem”. Vi” mot ”dem”- tänkandet finns även på 

lägre plan. Olika lag inom Sverige konkurrerar även de och 

därför existerar också grupperingar där. Inom andra sfärer 

utanför sporten är den känslan inte lika accepterad, även om 

den existerar, eftersom den känslan oftast kan betraktas som 

harmlös inom sportgemenskapen. Det är inte accepterar 

att tänka i ”vi” och ”dem” i fråga om olika etniska grupper, 

exempelvis, eftersom det då är en fråga om rasism. 

Nu när vinter-OS lidit mot sitt slut och lämnat ett stort 

tomrum hos sportfantasterna, förvisas de patriotiska känslorna 

till vinden för att sedan plockas fram redan i sommar 

då fotbolls-VM i Sydafrika inleds. 

KRÖNIKÖR / 

Niki 

Mallouppas

14 15 

Erik Niva 

Årets sportjournalist 

Text: Sebastian Mattsson Foto: Karl Persson 

Fredrik 

Strage 

Popsveriges meste musikskribent 

Text: Kaj Dabrowski Foto: Karl Persson

16 17 

Erik Niva älskar Tottenham intill döden – men vägrar att bli en enögd idiot. 

Femte Statsmakten har mött Årets Sportjournalist. 

– Det fattade jag i de tidiga tonåren, 

att jag aldrig skulle bli bra. 

Så sammanfattar Erik Niva själv 

sin egen blygsamma spelarkarriär i 

Malmberget där han växte upp. Insikten 

om att hans talang på planen 

var begränsad nådde honom relativt 

tidigt och träffade tämligen hårt. 

Precis som många andra i hans generation 

växte Erik upp med SVT:s 

”Tipsextra” och redan i förskoleåldern 

hade fotbollsintresset lyckats 

slå rot. När tonåren sedan kom och 

hans förmågor inte matchade hans 

stora passion för sporten slog besvikelsen 

till på allvar. Men då såddes 

istället ett annat frö i form av en idé: 

om han inte kunde spela fotboll så 

kunde han i alla fall skriva om fotboll. 

SAGT OCH GJORT. Erik började frilansa 

för Norrbottens-Kurirens sportredaktion 

under gymnasietiden. Uppdraget 

gick ut på att täcka alla sport- 

” Det fattade jag i 

de tidiga tonåren, 

att jag aldrig skulle 

bli bra.” 

evenemang som ägde rum i Gällivare-området. 

Efter gymnasiet följde 

turer hit och dit som till slut mynnade 

ut i journalistikstudier och en redaktionell 

praktik som förde honom till 

Stockholm och Aftonbladets sport- 

bilaga, Sportbladet. Där är han kvar 

än idag och fungerar numera som en 

av bilagans allra mest framträdande 

profiler. Nyss tilldelades han ”Guldskölden” 

– priset som delas ut av 

SvenskaFans.com (vars jury består av 

Sveriges samlade idrottssupportrar) 

till Årets Sportjournalist. 

ERIK NIVAS TEXTER skiljer sig från 

vad man till vardags brukar kunna 

finna i kategorin ”fotbollsjournalistik”. 

Han sysslar vanligtvis inte med 

rena referat eller matchsammandrag. 

Istället förlitar han sig ofta på 

ett annat journalistiskt verktyg – det 

djuplodande reportaget. En text om 

fotboll av Erik Niva handlar sällan 

endast om fotboll. Hans utmärkande 

drag är att koppla samman det rent 

idrottsliga med världen utanför. Det 

var den typen av berättande journalistik 

som inspirerade och tilltalade 

honom. 

– Det var just det här att oavsett om 

man skrev om musik eller sport eller 

vad man än skrev om så fanns det en 

förståelse för att allt i världen hänger 

ihop på ett eller annat sätt. Om man 

ska förstå ett musikband i Glasgow 

bör man kolla hur de lever sina liv 

i Glasgow. Ska man förstå fotbollsklubben 

Celtic från Glasgow bör 

man kolla på de kvarter som klubben 

är sprungen ur. Det tyckte jag var intressant 

på ett helt annat sätt än ett 

vanligt matchreferat någonsin kunde 

vara, säger han, och tillägger: 

– Hade inte fotbollen fungerat som 

en så oerhört effektiv genväg för att 

förstå mer om världen så tror jag inte 

att jag hade haft det här jobbet. 

Att fotbollen kan fungera som ett 

verktyg för att förstå ett samhälle 

” Hade inte fotbollen 

fungerat som 

en så oerhört 

effektiv genväg för 

att förstå mer om 

världen så tror jag 

inte att jag hade 

haft det här 

jobbet.” 

kan förvåna vissa. Men Erik bidrar 

med ett exempel: i Rumäniens huvudstad 

Bukarest finns ett antal 

ERIK NIVA 

fotbollsklubbar. Varje klubb representerar 

en intressegrupp i staden. 

Det avsatta kommuniststyret har sin 

klubb, aristokraterna har sin klubb 

och romerna har sin klubb. Genom 

att observera hur relationerna mellan 

klubbarna ser ut menar Erik att man 

på så sätt kan få en hyfsat klar bild av 

hur maktbalansen ser ut mellan olika 

befolkningsgrupper i Rumänien. 

Fotbollen kan alltså synliggöra strukturer 

i samhället som annars kan vara 

rätt svåra att ana för en person som 

inte är bekant med landet. 

SAMTIDIGT SOM HAN betonar fotbollens 

viktiga samhälleliga roll, så 

ser Erik hur fotbollens expansiva 

ekonomiska utveckling i flera fall har 

lett till att sporten och framför allt 

klubbarna har tappat kontakten med 

sina rötter. Fotbollen har växt till en 

global jätteindustri och flera euro-

18 19 

peiska klubbar är numera multinationella 

storföretag som bär få spår av 

sitt förflutna som ideella föreningar. 

Erik menar att i till exempel England 

har den lokala identitetens roll i fotbollen 

tonats ner mer och mer, vilket 

gör sporten till en sämre symbol för 

samhället i stort: 

– Tidigare var det så att åkte man 

till stadion Anfield i Liverpool så 

kom man därifrån och visste väldigt 

mycket mer om staden Liverpool än 

vad man gjorde innan man åkte dit. 

Och riktigt så är det inte idag. 

DET ÄR INTE BARA i frågor kring 

förlorad lokal identitet som den engelska 

fotbollsvärlden utmärker sig 

– den engelska fotbollsjournalistiken 

är även den omdiskuterad på grund 

av dess faiblesse för sensationslysten 

tabloidjournalistik. Nu senast har 

man i den brittiska pressen kunnat 

läsa om en otrohetsskandal där den 

engelska landslagskaptenen John 

Terry spelat huvudrollen. I Sverige 

har sportjournalisterna till skillnad 

från sina brittiska kollegor traditionellt 

sett valt att låta bli att rapportera 

om saker som rör privatlivet. När 

Sven-Göran Eriksson under 00-talets 

första hälft plågades av mediala 

otrohetsrykten borta i England 

berättar Erik att de svenska sportjournalisterna 

hade nys om ett ”parallellfall” 

inom svensk fotboll – som 

ingen hade några planer på att skriva 

om. Nyheten nådde aldrig allmänhet- 

en. Erik anser dock att den svenska 

sportpressen har utvecklats i brittisk 

riktning de senaste åren och att en 

förändring mycket väl kan ha skett: 

– Skulle en liknande situation uppstå 

snart så vetefan om inte någon redaktion 

hade kunnat göra en annorlunda 

bedömning, säger han. 

PRECIS SOM EN politisk reporter 

brukar dölja vem han eller hon röstar 

på, så brukar vanligtvis fotbollsjour- 

nalister tala tyst om vilka lag de håller 

närmast hjärtat. Inte Erik. Han är – 

och har alltid varit – ett öppet Tottenham 

Spurs-fan och anser inte att 

det gör honom till en sämre sportjournalist: 

– Jag har inte riktigt fattat det där, 

att bara för att man är en supporter 

så måste man per automatik bli en 

enögd idiot, säger han och tillägger: 

– Jag tillhör inte den där skalan som 

tycker att alla straffar mot Spurs är 

fel och alla straffar för Spurs är automatiskt 

korrekta, och jag förstår 

mig inte riktigt på den typen av supporterskap. 

I SOMMAR ÄR fyra långa års väntan 

över. Fotbolls-VM i Sydafrika 

rullar igång. Erik ska vara på plats 

och bevaka mästerskapet för Sportbladets 

räkning. Han blir tillsammans 

med Lars Lagerbäck, nyligen 

utsedd till tränare för det nigerianska

20 21 

landslaget, det närmaste vi kommer svenskt 

deltagande i mästerskapet då det svenska 

fotbollslandslaget som bekant misslyckades 

med att kvala in. Något som Erik är lite kluvet 

inställd till. 

” Jag har inte riktigt 

fattat det där, 

att bara för att man 

är en supporter så 

måste man per 

automatik bli en 

enögd idiot” 

– Jag tycker det är trist personligen, men 

rent professionellt tycker jag att det är skönt. 

För jag är egentligen mer intresserad av alla 

övriga historier. EM senast tyckte jag var helt 

uppåt väggarna felbalanserat, för vi brydde 

oss bara om Sverige på vår redaktion, menar 

han och tillägger: 

– På så sätt är jag rätt tacksam för att jag kan 

hoppas på ett mästerskap där inte Sverige 

skymmer den övriga tävlingen och alla andra 

berättelser. Nu kommer väl Lars Lagerbäck 

att göra det på egen hand ändå. 

LAGERBÄCK-KOMMENTAREN och den 

torra humor som den rymmer är klassisk Niva-slagfärdighet. 

Samma avslappnade tonfall 

som har vunnit honom mängder av anhängare 

bland svenska fotbollsfans. En av dem 

kommer förresten fram till oss där vi står på 

Riddarholmens bro och frågar Erik vad han 

tror om kvällens Champions League-match 

mellan italienska Inter och engelska Chelsea. 

När mannen har gått frågar jag Erik om han 

kände honom sedan tidigare. 

– Nä, svarar han rappt och huttrar lite i kylan. 

ERIK NIVA 

Född: 28 november 1978 i Malmberget 

Bor: Fredhäll, Stockholm 

Arbetsplatser: Norrbottens-Kuriren, 

FourFourTwo, Aftonbladet 

Meriter: Utsedd till bästa krönikör, bästa bloggare 

och bästa sportjournalist alla kategorier i 

SvenskaFans.coms omröstning ”Guldskölden”

22 23 

Kvinnor 

blir inte 

insläppta 

Trots en hög rankning gentemot 

sin manliga motsvarighet 

så för damfotbollen en förtvinande 

tillvaro i media. Men 

vad beror det egentligen på? 

Dålig PR eller att kvinnorna 

inte släpps in? 

TEXT Clara Guibourg 

ILLUSTRATION Elina Borg-Björnström 

Svenska damlandslaget i fotboll uppnådde 

en fjärdeplats i FIFA:s senaste världsranking, 

medan herrlandslaget landade på 

en föga imponerande 43:e plats. Victoria 

Svensson, Marta och Hanna Ljungberg 

är bara några exempel på fotbollsspelare i 

världsklass som spelat i Damallsvenskan. 

Om dessa uppgifter kommer som en överraskning 

så finns det en enkel förklaring. 

Trots imponerande prestationer och topprankade 

spelare får damfotbollen i Sverige 

endast en bråkdel av den mediala uppmärksamhet 

som riktas mot dess betydligt sämre 

rankade motpart, herrfotbollen. Anders 

Nilsson bloggar om damfotboll för Expressen 

och han erkänner att det var svårt 

att övertala tidningen att en blogg om enbart 

damfotboll var en bra idé. 

– Det tog ett bra tag innan jag fick någon att 

nappa på det, säger Anders Nilsson och förklarar 

att det finns många anledningar bakom 

mediernas måttliga intresse för sporten. 

EN SNABB TITT på Dagens Nyheters 

sportsidor bekräftar Anders Nilssons påstående. 

Över tre sidor ägnas åt herrfotboll, 

fans av damfotboll får nöja sig med en kort 

notis. 

– Det är ju inte så superhett i media, 

och det är väl inte så himla hett om man 

tittar på det rent publikmässigt heller. 

Anders Nilsson menar att publiken och 

mediernas bristande intresse är en ond cirkel 

och tycker att Svenska Fotbollsförbundet, 

SvFF, och Elitföreningen Damfotboll, 

EFD, är de riktiga bovarna i dramat. 

– Man är för oproffsig där, helt enkelt. Vi 

har en bra liga, men den paketeras och 

marknadsförs inte särskilt bra. Kanske bor- 

de SvFF åka på studiebesök till den amerikanska 

damligan, säger Anders Nilsson. 

MADELEINE KLEBERG är medieforskare 

på JMK. Hon håller med om att det är en 

komplex fråga. 

– Det är inte bara ett medieproblem, utan 

ett samhällsproblem, något som medierna 

medverkar till genom att göra sporten än 

mer osynlig, säger Madeleine Kleberg. 

Hon menar att det är den cementerade 

manskulturen inom idrotten som bidrar till 

att hålla damfotbollen i 

periferin. 

– Herrfotbollen är ett av de tydligaste uttrycken 

för homosocialiteten, det vill säga 

att män bekräftar män, och släpper inte in 

kvinnor. 

Både Madeleine Kleberg och Anders Nils- 

son har förståelse för att kommersiella 

medier måste sälja sin produkt. Madeleine 

Kleberg riktar dock en känga mot public 

service-kanaler som SVT, för att de inte gör 

mer för att skapa intresse för damidrott. 

– SVT behöver ju inte få ekonomi, 

och jag tycker att de kan väl anstränga 

sig lite mer. De kan väl visa lite mer. 

OAVSETT OM LÖSNINGEN stavas marknadsföringskurser 

för SvFF eller fler damfotbollsmatcher 

i public service, så hoppas 

båda två på en förändring. Utvecklingen 

har gått segt hittills, men Anders Nilsson är 

ändå optimistisk inför framtiden. 

– Vi har väldigt mycket som är bra. Det är 

mycket att ta till vara på och vara rädd om, 

men vi måste jobba riktigt hårt, säger Anders 

Nilsson. 

Primitiva 

instinkter 

och nakna 

grekiska 

män 

KRÖNIKÖR / 

Ella 

Rudberg 

ella.rudberg@femtestatsmakten.se 

En tanke är att det från grund och botten ligger i vår 

mänskliga natur att vilja bemästra varandra. Forntida 

alfahanar befäste sin makt genom att visa vem som var 

den mäktigaste bröstdunkaren i flocken och alfahonor bitchade 

sig fram till titeln som största queen bee i horden. 

Förhistoriskt sett har man funnit tecken på att sport började 

utövas i Kina redan 4000 f.kr och sämre ville inte männen i 

Grekland vara, som klädde av sig nakna och började kasta diskus. 

Sedan de välhängda grekernas tid tycks sporten inte bara ha 

engagerat aktörer, utan även attraherat anhängare, vilket håller i 

sig än idag. Några utövar en sport och andra följer den mer eller 

mindre slaviskt. Den tredje parten tappade helt intresset när det 

blev mer påklätt. 

Men vad klassas som sport idag? Slår man upp ordet ”sport” 

i en ordbok finner man ordets ursprung i den fornfranska benämningen 

”desport”, vilket kan översättas till ”tidsfördriv/ 

fritid”. Att utöva sport på sin fritid kan vi komma överens om 

att det finns många hurtiga själar som gör, men det fornfranska 

begreppet omfattar emellertid inte allt vad ordet innebär idag. 

Tävlingssyftet är en grundläggande faktor till att en aktivitet ska 

få kallas sport, annars kan det gå under begreppet idrott, där 

fysisk aktivitet är det väsentliga och inte tävlingen. 

Sport behöver inte innebära att man utövar en fysisk aktivitet, 

då det strategiska tänkandet och den övervakande förmågan 

kan vara av större vikt inom vissa sportgrenar, som till exempel 

i segelsportsammanhang och i mindre fysiskt krävande sporter 

som… typ dart. Alltså kan även slapparslade öldrickande typer 

stolt hävda att de aktivt utövar en sport. 

Många sportgrenar har i och med dagens teknologi växt sig till 

en massindustri - kanaler tävlar om vem som ska få sändningsrättigheter, 

företag tävlar om vem som genom sponsring får 

synas mest i rutan, kanaldistributörerna tävlar om tittare och 

tittarna tävlar i sin tur om pengar och heder. 

Sporten har blivit en sport. Hur strukturerat, välplanerat och 

civiliserat ett sportevenemang utifrån än ter sig idag, lyser de 

primitiva drifterna ändå igenom oss rationella individer när det 

väl kommer till kritan. Folknöjet har sin grund i våra inre bröstdunkares 

och queen bees primitiva behov av att bara vilja spöa 

arslet av varandra.

24 25 

Axel bloggar 

– men bara i Sidled 

Ett område som sport är, likväl som mode eller mat, tacksamt 

och härligt att ta sig an i bloggform. Jag träffade Axel Pileby, 

ena halvan i den framgångsrika JMK-duo som ligger bakom 

sportbloggen Sidled för att höra vad han har att säga om fenomenet 

i stort och hur de själva axlat sportbloggandet. 

VINTER-OS ÄR SEDAN en tid tillbaka 

slut och bara dagar efter utmarschen träffade 

jag Axel Pileby. Han har tagit sig genom 

hela spektaklet med ett stort engagemang 

och det konstanta bloggrapporterandet 

har medfört näst intill sömnlösa 

nätter. Axel började under handbolls-EM 

i år att skriva på Sidled, tillsammans med 

skaparen av sidan, tillika den gode vännen, 

Andreas Lenander. Båda studenter 

på JMK. Som mest kom de under OS 

upp i 4000-5000 läsare. Detta efter en 

uppsvingande effekt av ett telefonsamtal 

från SVT:s OS-studio. 

– Vi märkte genom vår Twitter att de 

följde oss från första början av OS, och 

en dag ringde de upp oss och bad om en 

TEXT & FOTO Lina Fröding 

telefonintervju, live i studion. En timma 

senare satt vi där och snackade lite OS 

med dem! Det var kul, berättar Axel. 

PÅ SIDLED har det betats av såväl resultatrapportering, 

pepp inför kommande 

lopp och moment, kärleksförklaringar 

och allmänna betraktelser, ofta med en 

avslappnad humoristisk ton. Man har 

kunnat läsa en del analyser om såväl den 

nationella som den internationella mediebevakningen 

under OS och där lyser 

både Axels och Andreas journalistiska 

bakgrund kanske extra starkt, rent textmässigt. 

Som läsare kunde man räkna 

med minst ett inlägg om dagen, ibland 

fyra, samt extremt underhållande videodialoger 

Axel och Andreas emellan. Ut- 

rustningen var en enkel kamera, tiden 

kunde vara precis när som helst, och platsen 

i de flesta fall hemma hos Axel. 

– De sociala medierna är väldigt spännande. 

Vi ville inte bara rapportera resultat, 

utan visa på relationen och dynamiken 

mellan mediavärlden och sporten. 

På så vis tycker jag att vi tillförde något 

i det stora utbudet som finns. Dessutom 

behöver inte sport vara så jävla allvarligt, 

vi gillar att se på det med entusiasm och 

humor, säger Axel. 

”SIDLED PÅ VIFT” kallades filmklippen 

där de tu står och (vad det verkar som) 

improviserar fram någon slags sammanfattning 

av dagens väsentligheter. På tal 

om det väsentliga, bör nämnas kärleken 

till inte bara sporten som just sport, utan 

allt runt omkring. Jag vill därför lyfta 

fram fascinationen för sportkommentatorer, 

då den med jämna mellanrum lyser 

igenom starkt. Man får inte sällan lyssna 

till citat åt alla håll, med största möjliga 

engagemang. 

– Det är ju en konst att kommentera 

sport. Det krävs timing och kunskap, och 

det gör verkligen halva upplevelsen, med 

en underhållande kommentator. Alla har 

en relation till dem. Det var för oss inte 

alls svårt att nörda ner oss i ämnet, det 

föll sig ganska naturligt då åtminstone 

jag tycker att det är extremt kul. Det behövdes 

egentligen inte särskilt mycket 

Glada men trötta. De två bloggarna, Andreas Lenander och Axel Pileby ser fram emot att ta det lugnt efter OS-hetsen. 

research, namn och gamla resultat sitter 

någonstans i bakhuvudet. 

DET VISAR SIG att Axel Pileby vill bli 

just sportkommentator. Radio är drömmen 

och då han tvingas namedroppa en 

favorit, väljer han efter meningen ”nu får 

man passa sig”, Radiosportens Tommy 

Åström. Då han måste nämna en sportblogg-favorit, 

dyker meningen ”Sveriges 

mest underskattade sportjournalist” upp 

i samband med affischnamnet Patrik Ekwall. 

ANGÅENDE SIDLEDS framtid är den 

oklar, men inte nerlagd. Nu är det 

enligt Pileby en tid av så kallad OSdepression 

som brukar slå till som 

en dimma dagarna efter spelens slut. 

– Den här gången känns det inte riktigt 

så. Jag har så mycket annat att ta igen och 

vi har slitit så jävla hårt dessa veckor. Jag 

har inte blivit sjuk, än, men mina ögon 

rinner hela tiden. Dom vill bara blunda. 

Så det ska bli skönt att sova lite nu. 

Följ bloggandet 

Kolla in Sidled på: 

http://sidled.wordpress.com/

26 27 

Andres Lokko 

– mannen, kritikern, profeten 

Vårt mediala kosmos expanderar. Tusentals nya bloggande och twittrande röster flyttar 

fram gränserna för var dag som går. Men att nya röster läggs till måste väl också ha bety- 

delse för de gamla? 

Räcker det idag med en tjugoårig 

karriär som kritiker och krönikör för 

att få höras i framtiden? Ett sätt att 

försäkra sig om att orden fortfarande 

väger är kanske att ge ut två stora 

tegelstenar med 1637 sidor text, det 

gjorde Andres Lokko. I volymerna 

”Andres” och ”Lokko” sammanfattas 

kritikerns skrivande med början 

1989. Artiklar är hämtade från bland 

annat de nu mera nedlagda populärkulturella 

magasinen Pop och Bibel 

och från storskalig kvälls- och dagspress 

som Expressen och Svd. 

FÖR ATT BRINGA klarhet i motiven 

till utgivningen och kritikerns 

plats i pressen – idag och imorgon 

– ringde Femte Statsmakten upp exilsvensken 

i London för en intervju. 

Du började skriva 1989. Varför utkommer 

de här antologierna nu? 

– Jag tror att idén dök upp ganska 

simultant med att jag flyttade till 

London. Och då kändes det som att 

”ja, nu kanske vi kan börja prata om 

inte ett bokslut så i alla fall en förändring”. 

ANDRES LOKKO ÄR som kritiker 

och krönikör inte ensam om att 

publicera, förra året utkom också 

DN:s Fredrik Strage med ett urval 

av sina texter. Om det här är de första 

tecknen på en trend, vad betyder 

den i så fall för ert skrå? 

– Det finns nog en liten löjlig känsla 

av att antingen är det framtiden eller 

så är det sista chansen. 

KRITIKERNS NÄRMILJÖ är hotad. 

Vilka som kommer att försvinna 

och bli kvar är kanske för tidigt att 

säga, men det går att se spår av utvecklingen 

enligt Andres Lokko. 

– Rockjournalistiken befinner sig 

överlag i en väldigt ängslig limbo 

och det har inte så mycket att göra 

med att vi skulle ha värdelösa musikjournalister, 

utan det har att göra 

med att annonsintäkterna har försvunnit, 

säger han. 

ETT ANNAT SPÅR av utvecklingen 

är explosionen av nya skribenter 

på internet. Andres Lokko är dock 

inte kritisk till våra nya twittrare och 

bloggare – han tror att de kan komma 

att bli viktiga politiska agitatorer. 

I synnerhet nu i valtider med en 

opinion som influeras av tilltagande 

xenofobiska underströmmar. 

TEXT Martin Karlsson 

FOTO Terese Andrén 

– Jag vill ju se den här frågan om 

motståndet mot just främlingsfientlighet, 

som är så absurt, att den faktiskt 

blir en så viktig fråga att även 

någon som är ansedd som en superytlig 

modebloggare känner bara att 

”jag måste säga att det här är värdelöst”. 

Då tror jag att man når människor 

som annars inte ens skulle 

bry sig, säger han. 

MED ELLER UTAN antologi tror 

Andres Lokko inte att loppet är 

kört för den tryckta pressens popkritiker. 

Det finns en framtid. Men 

den kommer att bli svår att nå om 

tidningarna inte förändrar sina föreställningar 

om vad musikjournalistik 

bör vara. 

– Att läsa om musik är fortfarande 

lika intressant men formatet har inte 

lösts, säger Andres och tillägger: 

– Jag tror att det väldigt mycket 

handlar om redaktörer som inte vågar, 

de väntar på någon som bara 

ska berätta ”så här ligger det till, så 

här är det, så här ska vi göra”.

28 29 

Begagnad 

JMK:s nya 

tillskott 

kurslitteratur 

-på kårens hemsida 

Är du ny student och nyfiken på hur du slipper höga kostnader för studentlitteraturen? I bokhyllan 

inne hos kåren kan du både sälja och fynda eller besöka den förlängda bokhyllan ute på 

hemsidan. TEXT & FOTO Lisa Berlin 

Det är inte alla som känner till kårens 

bokhylla men där har den som söker stor 

möjlighet att fynda. Hadenius och Weibulls 

eftertraktade rosa bibel Massmedier 

är en given favorit eller varför inte 

McQuails tegelsten Mass Communication 

Theory. Studentlitteratur hör sällan 

till de roligare inköpen som ska göras så 

därför är det en bra vana att kolla förbi 

kårens hylla innan du springer till Akademibokhandeln 

och pungar ut hundralappar 

som hade kunnat gå till annat kul. 

Fyra fem öl på JMK-puben, minst. 

BOKHANDELN BESTÅR av en anspråkslös 

hylla inne på kårens expedition. Där 

kan du både köpa och sälja kurslitteratur. 

Att köpa är ju inte så svårt, det är bara 

att punga upp kontanter, men att sälja 

böcker innebär en liten, liten procedur. 

DU LÄMNAR IN dina uttjänta böcker till 

kåren och bestämmer ett pris du vill ta 

ut. Kåren har satt upp riktlinjer som kan 

hjälpa dig sätta ett rimligt pris förhål- 

lande till vad boken kostade som ny. Det 

finns inget krav på att böckerna ska vara 

i ett visst skick men är sidorna fullklottrade 

med understrykningar och annat så 

sätter du rimligtvis ett lägre pris. Samtidigt 

lämnar du kontaktuppgifter till kåren 

så att de, när någon är intresserad av 

boken, kan kontakta dig och köpet kan 

avslutas. I hyllan står just nu ett hundratal 

böcker men det finns fler böcker än så i 

omsättning då många väljer att ha kvar 

boken hemma. 

DET ÄR HÄR årets nyhet kommer in. 

Bokhyllan har förlängts ut till kårens 

hemsida under fliken ”Bokhandel”. Där 

kan du se alla titlar som finns för försäljning 

och till vilket pris de säljs, direkt 

över nätet. 

– Jag använder mig av bokhandeln och 

det fungerar väldigt bra, säger Christopher 

Mars, gammal student och aktivitetskoordinator 

för kåren. 

MEN PÅ JMK verkar det inte vara allmänt 

känt att bokhandeln existerar. De 

äldre eleverna har koll men de verkar 

vara dåliga på att berätta för sina nytillkomna 

kollegor att det finns pengar att 

spara. 

– Jag köpte tre böcker för nypris till den 

förra kursen, det var ganska dyrt. Bokhandeln 

låter som en alldeles eminent 

idé, säger Stefan Wikström som är ny 

student på skolan och som gärna har lite 

extra pengar över till JMK-pubarna. 

TIPS! 

• Förutom JMK:s kårbokhandel finns 

även en bokhandel på Frescati som 

har en stor hylla med medie- och 

kommunikationslitteratur. Här kan 

du också sälja dina gamla böcker 

och få ut ett rimligt pris jämfört med 

inköpspriset. 

• Ta också en titt på anslagstavlan 

där många sätter upp annonser på 

böcker till försäljning. 

JMK och plan 5 har fått tillökning. 1 februari i år fick skolan en 

ny lärare vid namn Jörgen Skågeby. Hans yrkesbenämning är 

doktor i informatik och han klassar sig själv som en kulturin- 

tresserad ”idealist” som är lite smånördig. 

Jörgen Skågeby kan sociala medier. Med 

en doktorsexamen i informatik inriktad 

mot analys och design av sociala medier 

är han det nya blodet i JMK:s vener. Han 

är nu och tillsvidare forskarassistent på 

skolan, vilket innebär att han undervisar 

till 20 procent. För närvarande sker undervisningen 

i form av handledning av 

C-uppsatser. 

INNAN JÖRGEN KOM till JMK föreläste 

han främst på Linköpings universitet 

inom ”datormedierad kommunikation”, 

som idag kallas sociala medier. Där föreläste 

han bland annat om användbarhet, 

informationsarkitektur och virtuella 

gemenskaper. Andra yrken han har haft 

före JMK är lärare och medieanalytiker 

med inriktning på nya medier, något han 

själv klassar som mer kommersiellt. 

– Generellt sett är jag intresserad av just 

datormedierad kommunikation och det 

som kommit att kallas sociala medier. 

Jag tycker det är speciellt intressant eftersom 

det är ett område som befolkas 

av så många olika akademiska discipliner 

(till exempel MKV, ekonomi, MDI, hypermedievetenskap, 

journalistik, genusvetenskap, 

psykologi och sociologi) och 

att det därmed uppstår nya kopplingar 

mellan teoretiska ramverk, säger Jörgen. 

ENLIGT JÖRGEN SJÄLV är han en generellt 

kulturintresserad person som är 

en lite smånördig, naiv, lätt tankspridd 

nyanställd forskarstudent på JMK. Hans 

intressen avspeglas enligt honom själv i 

hans förberedelser inför sina föreläsningar, 

då han försöker hitta något i sin närhet 

TEXT Sofie Hallén 

FOTO Privat 

för att illustrera föreläsningens mening. 

– Ofta försöker jag hitta bra och roliga 

exempel som illustrerar det som föreläsningen 

handlar om. Det kan vara från populärkultur, 

forskning, nyheter eller egen 

erfarenhet, säger han. 

JÖRGEN LÄGGER VIKT PÅ hur betydelsefullt 

det är med publikens uppfattning 

om föreläsningen. Att de som närvarat 

lämnar föreläsningssalen med känslan av 

ny kunskap som också är användbar. 

– Mina mål är att få studenter att vilja läsa 

och skriva mer om det ämne som föreläsningen 

behandlar. Särskilt roligt vore 

också att, i samarbete med studenter, 

utveckla framstående uppsatser till tidskriftsartiklar 

eller konferensbidrag, säger 

han. 

MEN ENLIGT JÖRGEN finns tillfällen då 

det är tufft att vara forskare och ingen direkt 

dans på rosor. 

– På det hela taget är det nog kombinationen 

med att publicera sig i forum 

med hög kvalitet och vaska pengar – det 

går ofta hand i hand. Beroende på vilket 

ämne man var verksam inom, kan 

det också vara hård konkurrens om jobben 

efter man har doktorerat. Forskning 

handlar ofta om att övertyga andra om 

att det man skrivit förtjänar att publiceras 

eller att det man kommer att skriva 

är så viktigt att man behöver få pengar 

för att kunna skriva det. Men sedan finns 

det givetvis perioder då undervisning eller 

datainsamling tar mer tid, medger han. 

SÅ VILKA ÄR HANS TIPS för dem som 

vill bli forskare? 

– Svår fråga att svara på utan att bli för 

generell eller klyschig, men att ha ett genuint 

intresse för det man ska eller vill 

forska om är jätteviktigt, svarar Jörgen. 

JMK HAR MER och mer börjat fokusera 

på sociala medier och dess inflytande på 

vårt växande informationssamhälle, vilket 

också börjat synas i undervisningen. 

Det finns ännu mycket information och 

kunskap som inte tas upp eller behandlas 

och det är där Jörgens roll på skolan 

kommer in… 

– Jag hoppas att min bakgrund kan ge lite 

nya perspektiv på deltagande och sociala 

medier. Förhoppningsvis hoppas jag bidra 

till många högklassiga publikationer, 

nya kursmoment (på sikt kanske nya kurser) 

och roliga projekt, säger han. 

Om Jörgen 

Namn: Jörgen Skågeby 

Personlighet: ”idealist” enligt Myer- 

Briggs personlighetstest (se http://www. 

personalitypage.com/INFP.html) 

Ålder: 37 år 

Utbildning: Doktorsexamen i informatik 

inriktad mot analys och design av 

sociala medier 

Roll på JMK: Nya läraren i mediekommunikation 

med inriktning sociala medier 

Anställningsstart: 1 februari 2010 

Hobbies: Utförsåkning, anime och 

repetitiv musik

30 31 

I väntan 

på de 

gröna 

fälten 

I 

år är det tjugo år sen Nelson Mandela återsåg friheten. I 

sommar blir Sydafrika den första afrikanska nationen att 

arrangera ett fotbolls-VM. Men det blir inga soliga dagar i 

boerland för landslaget. Jag kommer att punktmarkera teven i 

alla fall. 

Kanske blir det spontanfotboll med polarna i ett soligt Lilla 

Blecktornsparken. ”Jag är Messi”, ropar jag. ”Du har fetma”, 

skrattar min så kallade kompis. Några astmaruscher och sena 

glidtacklingar senare sitter jag i gräset. Jag påminns om den 

där löprundan som aldrig blev av. Den där ölen som blev tio. 

”Wayne Rooney och Cristiano Ronaldo är ju också 85:or. Man 

får ålderskomplex”, suckar jag. ”Du har aldrig hållit måttet. Inte 

ens i Söderkamraterna” konstaterar kompisen. 

Många bär på minnen från matcher ute i någon söderförort. 

Matcher när man skulle göra Brolin-piruetten som målgest men 

fastnade på avbytarbänken. Autistiskt satt man där och byggde 

obegripliga sandslott i gruset. I pojkrummet fantiserades det. 

Drömmar om San-Siro och guldbollen. Sen insåg man ganska 

snart att det inte kommer att bli någon proffskarriär. Diadoradojor, 

inomhusträningar och matcher i S:t Erikscupen byttes ut 

mot snusprillor, hemmafester och pinsamma raggningsförsök. 

Sexton år har gått sen vi korsade Atlanten. Jag minns sommaren 

94. Varma dagar utan slut. Folkhemsrenässans framför 

dumburken och straffar i Dallas. För våra största hjältar Tomas 

Brolin och Thomas Ravelli verkar VM-94 ha blivit ett trauma. 

Brolin ter sig mer och mer som ett förvuxet barn. Brolin som 

från sjukhussängen efter sin brutna fot mot Ungern hösten-94 

svarade från sjukhussängen: ”så sjuk kommer jag aldrig att bli”, 

på frågan om han tänkte läsa böcker. Ravelli har blivit byfånen 

som underhåller berusad publik med slentrianmässiga slapsticks 

på pseudo-events. 

I Erik Hamréns landslag 2010 är profilerna försvunna. Zlatan 

Ibrahimovic- med karisma orimlig i jante-Sverige, vill inte vara 

med. Kvar finns ett persongalleri lika innehållslöst som TVshop. 

Fotbollslandslaget 2010 är musslor du aldrig behöver 

anstränga dig för att öppna. För det finns inga pärlor innanför 

skalet. Bara grått slem och hårvax. 

När killen i klassen som blir som en kolatorsk när det snackas 

boll frågar ”Såg du Milan-Roma i helgen”. Svarar jag ”Vilken 

match!”. Jag ljuger. Jag som tidigare maskerade mina maratonhelger 

framför italiensk och engelsk ligafotboll har tappat sugen. 

I sommar blir det återfall. Sverige är ju inte med. 

KRÖNIKÖR / 

Andreas 

Rågsjö Thorell 

andreas.ragsjothorell@femtestatsmakten.se 

06.30 – 

09.15 – 

10.00 – 

12.00 – 

13.00 – 

15.00 – 

19.30 – 

En dag med 

George Strachal 

George vaknar och ägnar sig åt 

toalettbestyr, frukost och tidningen. 

För ovanlighetens skull på JMK efter 

08.00. 

Ett kort möte följt av förberedelser 

inför en kurs i källkritik och research 

som ska hållas för åtta Aftonbladetreportrar, 

korrigeringar i bokmanus 

samt en genomgång av fyra inlämnade 

restuppgifter. 

Lunch med Torsten Thurén. De pratar 

om sitt bokprojekt. 

Mejlar, ”skriver rent lite grejer” och 

rensar ännu mer från skrivbordet. 

George tar en längre fikapaus. ”Ibland 

behövs det”. 

Hemkomst. Då är det dags för en kopp 

te och en god bok. Just nu är det Jämlikhetsanden 

av Richard Wilkinson och 

Kate Pickett som gäller.

32 33 

Trodde du att George Strachals vardag bara handlar om journalistik? Då visste du inte att han har 

hållit på med yoga, skrivit en bok om choklad och besökt ”den andra sidan”. 

TEXT & FOTO: Elisabet Åberg 

GEORGE STRACHAL SITTER framför 

mig i sitt arbetsrum. Han utstrålar pondus 

när han sätter händerna bakom huvudet 

och sträcker ut benen framför sig. 

Med jämna mellanrum levererar han eftertänksamt 

fyndiga formuleringar och 

små anekdoter. Visste du till exempel att 

mästaren i källkritik har slagit knut på sig 

själv och utövat yoga? 

– För att det är bra gymnastiska övningar, 

förklarar han. 

JAG TRÄFFAR GEORGE STRACHAL på 

en måndag i en ”stenfet” vecka. 30 artiklar 

och 23 artikelidéer ska läsas och bedömas, 

ett bokmanus ska slutföras och en 

kurs för Aftonbladetreportrar ska hållas. 

Bland annat. 

DENNA MÅNDAG HAR börjat som 

många andra Strachalska dagar. George 

har kokat ett ägg som han har avnjutit 

med en kaviarmacka och en kopp te. 

Samtidigt läste han tidningen. Länge. 

Den har sedan fått följa med från Råsunda 

till Karlavägen. 

MAN SKULLE KUNNA säga att George 

föreläste sig in på JMK. Efter en rad gästspel 

på institutionen utlystes en tjänst. 

George uppmanades att söka den och 

fick den. Och det ångrar han inte. George 

beskriver JMK som ett ständigt seminarium 

där han uppskattar att få diskutera 

högt och lågt med studenterna. 

– Jag lär mig något nytt varje dag. 

INNAN GEORGES JMK-karriär tog fart 

jobbade han som journalist inom tv, radio 

och press. Han kan också titulera sig författare 

– flera gånger om. Googlar du på 

George Strachal får du träffar på böcker 

i flera genrer. De kanske mest oväntade 

titlarna heter ”Choklad”, ”Glass” och 

”Bröd”. Den flärdfulla serien har George 

skrivit tillsammans med en vän som är 

konditor. Men att vara matskribent var 

inte tillräckligt omväxlande för George. 

– Nu är det färdigbakat. Det är för mycket 

journalist i mig, säger han. 

GEORGES CV RYMMER också ett sidbyte. 

Han, hans fru och ytterligare en person 

frilansade ihop. När deras storkund gick i 

konkurs lämnade den en större skuld till 

de tre frilansarna. Familjen Strachal fick 

då leva knapert under en kort period. 

När George då fick erbjudandet att bli 

informationschef på statskontoret tackade 

han först nej, men då satte hans hustru 

ner foten för att ”barnen skulle få mat”. 

ARBETET SOM informationsansvarig 

var dock inte något som passade journalisten 

George. 

– Jag kunde se hur information gömdes 

undan. I korridoren kunde det till och 

med snackas som att demokrati var ineffektivt. 

I ÅR GER GEORGE förhoppningsvis ut 

en ny bok. Boken, som handlar om källkritik, 

har George skrivit tillsammans 

med Torsten Thurén. George vill inte 

avslöja för mycket men säger att han och 

kollegan har haft mycket roligt under tiden 

de har gjort researchen inför de historier 

som boken kommer att innehålla. 

FULLT ÖS MEDVETSLÖS, verkar vara 

George Strachals devis. Det är hela tiden 

nya bollar uppe i luften. 

– Jag har ytterligare åtta stora projekt som 

jag ska hinna klart med innan jag lägger 

tårna i vädret.

34 35 

Stig Hadenius ur tiden 

Stig Hadenius, professor emeritus vid JMK, dog den 11 mars 2010 efter en kort tids sjukdom. 

1990 blev han den första svenska professorn i journalistik vid Stockholms universitet. Stig Hadenius 

var starkt engagerad i mediernas inflytande och betydelse i samhället och i hur journa- 

listutbildningarna utvecklades. 

Stig Hadenius skrev ofta artiklar och 

debatter, i framförallt DN, kring det 

som diskuterades i det svenska samhället 

och mediepåverkan. Han tog sedan 

många gånger dessa debatter med sig 

in i klassrummet och höll föreläsningar 

kring ämnerna. Diskussionerna gjorde 

dem relevanta och verkliga för eleverna. 

– Han tyckte det var kul att träffa studenterna, 

han gillade att få kritik och 

att diskutera, berättar Håkan Lindhoff, 

universitetslektor på JMK, om sin före 

detta arbetskollega. 

– Han gillade att sticka ut hakan, han 

ville vara i hetluften, också på JMK. 

Han hade ett stort kontaktnät och bjöd 

ofta in stora makthavande personer till 

de allmänna föreläsningarna och de 

kom alltid när han frågade. 

STIG HADENIUS HADE också starka 

åsikter om hur journalistutbildningarna 

såg ut och hur de kunde förbättras. Efter 

att Högskoleverket hade publicerat 

en kritisk utvärdering om JMK februari 

2007 kommenterade Stig Hadenius 

riktningen som han tyckte utbildningarna 

hade tagit. 

– Det är viktigt att man får den gamla 

akademiska delen och den praktiska 

delen att respektera varandra och att 

samarbeta på ett fruktbart sätt. Och jag 

tycker att utvecklingen har gått i motsatt 

riktning på utbildningen i Stockholm, 

sade han till Dagens Nyheter. 

HÅKAN LINDHOFF kommenterar detta 

genom att berätta att detta är gamla dispyter 

som pågått länge om hur man ska 

blanda det praktiska med den teoretiska 

delen av journalistutbildningen. Den 

utbildning som Stig Hadenius i detta 

tillfälle talar om hade just då förändrats 

och inte kommit igång riktigt ännu. I 

Håkan Lindhoffs ögon har det nu blivit 

bättre än förut och att det är viktigt att 

de journalistiska utbildningarna satsar 

på metoder och det teoretiska. 

– Studenterna verkar ganska nöjda med 

strukturen som finns nu, säger Håkan 

Lindhoff. 

ETT AV STIG HADENIUS sista offentliga 

framträdan var när han besökte JMK 

under JMK jubiléet i december förra 

året. Han satt i panelen som diskuterade 

Journalistutbildningens betydelse 

för journalistiken – och vice versa. 

Stig Hadenius var mycket aktiv och 

hade ständigt nya projekt på gång ända 

in till slutet. Till våren ska hans senaste 

bok publiceras om svenska Drottning 

Victoria. 

–Han hade skrivklåda, alltid ett bokprojekt 

på gång, berättar Håkan Lindhoff. 

STIG HADENIUS HANN bli chefredaktör 

för Västgötademokraten, pressattaché 

för Stockholms ambassad i Washington 

D.C., docent vid Göteborgs Universitet 

och författare för flera medie- och 

historieböcker, bland annat Massmedier: 

press, radio & TV i den digitala 

tidsåldern, som han skrev tillsammans 

med Lennart Weibull och Ingela Wadbring 

och som är en av huvudböckerna 

i grundkurserna Journalistiskvetenskap 

och Medie- och kommunikationsvetenskap. 

STIG HADENIUS 

TEXT Martina Ölander 

FOTO Fredrik Mårtensson 

Född: 25 juni 1931 

Död: 11 mars 2010 

Meriter: docent vid Göteborgs universitet, 

chefredaktör för Västgötademokraten, 

pressattaché i Washington DC, Sveriges 

förste professor i journalistik. 

Böcker: Massmedier: press, radio & TV i 

den digitala tidsåldern (2008), Drottning 

Victoria av Sverige (kommer ut i våren 

2010) 

Svensk 

patriotism 

och 

jantelagen 

- en kärlekshistoria 

Under jubel hissas den svenska flaggan längs den nakna flaggstången. 

Det är fotbollsmatch, Sverige leder och patriotiska 

känslor överväller oss stolta svenskar. Men hur kommer det sig 

egentligen att vi annars inte svämmar över av kärlek till vår nation? 

TEXT Ella Rudberg 

ILLUSTRATION Elina Borg Björnström 

OSMAN AYTAR, universitetslektor vid 

Stockholms universitet som forskat om 

integration menar att vår svenska historia 

kan ha mycket med oss svenskars neutrala 

förhållningssätt att göra. Efter att ha 

förlorat mot Ryssland i det finska kriget i 

början av 1800-talet tror han att svenskarna 

tappade ”storhetskänslan”. 

– Om Sverige däremot vunnit mot Ryssland, 

hade situationen antagligen sett annorlunda 

ut idag, säger Osman. 

Sandemoses formulering av 

”de tio budorden”: 

1 Du skall icke tro, att du är något. 

2 Du skall icke tro, att du är lika god som vi. 

3 Du skall icke tro, att du är klokare än vi. 

4 Du skall icke tro, att du är bättre än vi. 

5 Du skall icke tro, att du vet mer än vi. 

6 Du skall icke tro, att du är förmer än vi. 

7 Du skall icke tro, att du duger något till. 

8 Du skall icke skratta åt oss. 

9 Du skall icke tro, att någon bryr sig om dig. 

10 Du skall icke tro, att du kan lära oss något. 

”JANTELAGEN” ÄR ett uttryck som inte 

sällan kommer på tal i samband med diskussioner 

om den svenska mentaliteten, 

ofta i negativ benämning. Jantelagens tio 

budord, som kort kan sammanfattas med 

meningen ”du ska inte tro att du är bättre 

än vi” har präglats av det gamla bondesamhället 

med småstadsmentalitet och 

uppdiktades i boken ”En flykting korsar 

sitt spår” av Aksel Sandemose 1933. 

I BERÄTTELSEN ligger fokus på det 

kollektiva i staden Jante, där tio budord 

upprättats/stiftats för att begränsa individen 

som försöker sticka ut. Jantelagen 

kom att bli en träffande beskrivning och 

benämning på svenskars förhållningssätt 

gentemot varandra och begreppet 

används än idag flitigt av oss själva. ”Du 

skall inte tro att du är förmer än vi”, säger 

budord 6 i Aksel Sandemoses bok. 

ATT UTTRYCKA sin stolthet över att vara 

svensk har fallit innanför ramen som 

provokativt och väcker inte sällan debatt 

med fokus på främlingsfientlighet. 

”Jag är enastående! Så spelar man rollen 

som unikum, men kan tyvärr inte komma 

fram med orsaken, för då förvandlas 

enastående plötsligt till enastående svin, 

och då nöjer man sig hellre med att vara 

enastående och vill inte vara världens 

enda svin”, lyder en mening i ”En flykting 

korsar sitt spår”. Belyser man frågan 

i Jantelaganda, har orsak för stolthet (att 

vara svensk) samtidigt inneburit att man 

ser sig överlägsen andra, i detta fall nationaliteter. 

OSMAN AYTAR SÄGER att han ibland 

uppmanar sina elever att vara stolta över 

sina etniciteter, eftersom han tycker det är 

nyttigt att stå för sin kulturella bakgrund. 

– Lite ”vi och dom” – känsla kan vara bra 

i viss mån, det är när makt och hierarki 

blandas in i sammanhanget som problem 

och konflikter uppstår.

36 37 

FS 

Debatt 

På nätet bevakar vi våra 

vänner, kändisar, politiker och geografiska 

platser runtom i världen. På Facebook 

spionerar vi på våra bekantas semesterbilder, 

vi håller koll på kändisar och politiker 

genom deras bloggar och sociala 

nätverkssidor, genom Google Maps ser 

vi exakt var någon bor och via webcams 

kan vi dygnet runt bevaka kända och 

okända platser världen över. Genom tjänster 

som samlar våra sociala nätverkssajter 

på en och samma sida kan man vara 

ett allseende öga samtidigt som GPSkryddade 

sociala nätverkssidor är på ingång 

där en GPS-tjänst på dina vänners 

mobiltelefoner ska kunna visa dig var de 

befinner sig. 

I VETSKAPEN OM att våra bekanta även 

bevakar oss så som vi bevakar dem anpassar 

vi vårt beteende efter chansen att 

bli sedd - eller risken att bli övervakad. Vi 

lägger inte upp pinsamma bilder, vi väljer 

”Lillebror” ser dig 

– vi övervakar varandra på nätet 

våra ord med omsorg på våra bloggar, vi 

poserar reflexmässigt när en kamera tas 

fram då bilden kan dyka upp på nätet, vi 

tittar frenetiskt omkring oss efter mobilkameror 

när vi snubblar då det finns 

en risk att det hamnar på Youtube. Skillnaden 

mellan vårt “lillebror”-samhälle 

och ett “storebror”-samhälle med en 

övervakande statlig internetpolis är dock 

att vi oftast vill bli sedda på internet, fast 

kanske inte riktigt i det sistnämnda exemplet. 

DEN ENGELSKE FILOSOFEN Jeremy 

Bentham myntade år 1785 begreppet 

Panoptikon i hans ritningar för ett fängelse 

där en fångvaktare har insyn i alla 

fångars celler utan att fångarna vet om 

när eller om de blir övervakade. Som resultat 

anpassar alla fångar sina beteenden 

efter vetskapen om att det finns en risk 

för övervakning. Såsom vi värnar om vår 

frihet reagerar vi starkt mot ett DDRscenario 

där vi självcensurerar oss i vår 

utgående e-post i rädsla för statlig granskning 

men det tål att tänkas på hur vi 

på nätet redan anammat uppförandet i 

ett Panoptikon-fängelse - eller i en diktatur 

för den delen - där vi “övervakar” 

andra utan deras vetskap och censurerar 

oss själva utan att veta när eller om vi blir 

sedda. 

ÄNDA SEDAN ORDEN Internet och 

World Wide Web myntades har vi fortsatt 

att se på Internet som ett globalt “nät” 

och som en “väv” fastän Internet har 

förändrats enormt sedan de begreppen 

först lanserades. Därmed är det välbehövligt 

att börja betrakta navet i vårt informationssamhälle 

på nya och uppdaterade 

sätt. Med tanke på hur “lillebror” 

ser dig på nätet och på hur vi bevakar och 

övervakar varandra och anpassar oss och 

censurerar oss därefter kan man istället 

betrakta Internet år 2010 som ett gigantiskt 

Panoptikon. 

Anders Pettersson 

Svar till FS-Debatt i #1, Läkare ljuger om ECT-behandling 

Behandling med elchocker är inte 

på något sätt riskfritt och KAN innebära 

icke önskvärda bieffekter, 

men det är många gånger ett BÄT- 

TRE alternativ än psykofarmaka 

som ges vid kroniska psykologiska 

tillstånd (vilket i princip alltid innebär 

TUNGA biverkningar). 

Ett fel som många motståndare till 

elchocksbehandling gör är dock att 

FS rättar 

I ledare i FS #1 2010 stod det felaktigt att kåren 

blir en del av, Stockholms universitets studentkår 

SUS. Beslutet har överklagats och vad som 

händer med JMK-kåren är ännu inte avgjort. 

Läs mer om det på sidan 6. 

Vad de flesta tänker på gällande ett övervakningssamhälle är en 

auktoritär stat som övervakar sina medborgare men så som internet 

har utvecklats är det minst lika intressant att ägna uppmärksamhet 

åt hur vi som medborgare bevakar och till och med övervakar 

varandra på internet. 

de blandar in personliga känslor 

och subjektivitet i kritiken. 

”Vem som helst kan förstå att elchocksbehandling 

inte kan vara hälsosamt.” 

säger skribenten, och hänvisar förmodligen 

till att elchocksbehandling 

”verkar”, ”låter” eller ”ser” läskigt ut. 

Att få cellgifter som bryter ner celler 

i kroppen ”verkar, ”låter” och ”ser” 

läskigt ut, men är avgörande vid behandling 

av viss cancer. Det är ingen argumentation 

som håller. 

Någon som vet om vad forskningen 

säger?Självklart är det skamligt att psykiatrin 

och sjukvården undanhållit information 

för patienter och mörkat statistik, 

vilket absolut inte får förekomma. 

Linus, JMK 

Nyhet! 

Nu har du chansen att kommentera tidigare 

debattartiklar. 

Lämna dina kommentarer på: 

www.femtestatsmakten.se/wordpress 

Insändare: Sportsidorna är 

slöseri med papper 

Ett temanummer om sport. Jag blir så 

trött. Känner mig först apatisk, sedan 

irriterad och till sist förbannad. Varför 

i helvete ska sporten få ännu större utrymme 

i media? 

Saken är den att jag faktiskt är intresserad 

av sport. Jag har nog provat på de flesta 

och fastnat för framför allt dans, ridning 

och gymnastik. Men mitt intresse ligger i 

att utföra sporter och inte i att läsa sida 

upp och sida ner om Allsvenskan och 

Elitserien i dessa oräkneliga sportbilagor. 

Sportsidorna är ett slöseri av papper, 

ett hot mot världens naturresurser 

och en fara för mänsklighetens vigör. 

Anledningar till att sportsidorna borde 

tas bort från samtliga dags- och kvällstidningar: 

– Sportsidorna använder sig av ett exkluderande 

språk som endast den mest 

inbitne sportnörden kan tyda. Dags- och 

kvällstidningar borde belysa allmänheten 

och inte rikta sig till en smal grupp. 

– ”Vi mot dem”-fenomenet skapar ett 

slags märklig nationalism där det plötsligt 

blir okej att kalla danskarna för ”jävla 

danskjävlar” och så vidare. Vi journaliststudenter 

får under hela utbildningen 

lära oss att sträva bort från att rapportera 

nationalistiskt, men då det gäller sportsidorna 

kan vi plötsligt bortse från detta. 

ILLUSTRATION Sari Vettenranta 

– Krigsmetaforer och hetsigt språk ger 

vatten på kvarn åt alla dessa sporthuliganer. 

Vissa matcher måste till och med 

ställas in på grund av för stort hot om 

våld. 

– Det läggs mer pengar på att rapportera 

om sporthändelser än om mänsklig misär. 

Jämför antalet artiklar om Zlatans prestationer 

med hur mycket som rapporteras 

om den politiska och ekonomiska situationen 

i många av Afrikas länder. 

Minska medieutrymmet för sport och 

rapportera istället om sådant som spelar 

någon roll! 

Karin Moberg

38 39 

NYHETER 

JMK 

I KORTHET 

Praktiklöner 

Produktionsklassen, H09JP på JMK, 

ställer krav på praktiklöner i en debattartikel 

i branschtidningen Journalisten. 

Det är en reaktion på arbetsgivarnas 

krav om slopade löner för praktikanter 

i kollektivavtalet. 

INRIKES 

Gräv 2010 

747 personer var på årets upplaga av 

Sveriges största grävkonferens, vilket 

är ett rekord uppger arrangören föreningen 

grävande journalister. Under 

konferensen delades det prestigefyllda 

guldspadarna ut för bästa gräv i olika 

kategorier. Bland vinnarna fanns Lena 

Sundström för boken ”Världens lyckligaste 

folk”, Hannes Råstam för dokumentären 

”Thomas Quick - att skapa 

en seriemördare” samt Mikael Ölander 

och Mikael Hylin för avslöjandet ”Jan 

Guillou och KGB”. 

Ny SR-ordförande 

Debatten blev het då Lars Leijonborg 

föreslogs som SR:s nye ordförande. 

Lite för het tyckte många. Till slut föreslog 

förvaltningsstyrelsen Agneta 

Dreber som ordförande för SR. Leijonborg 

får nöja sig med UR. Lars 

Engqvist föreslås fortsätta sitt uppdrag 

för SVT. De formella besluten tas på 

årsstämman den 26 mars. 

PO kritiserad 

Expressens chefredaktör Thomas 

Mattsson accepterar inte Yrsa Stenius 

som pressombudsman. Detta sedan 

Yrsa Stenius meddelat att hon vill 

klandra Expressens avslöjande om Jan 

Guillou. Hon menar att tidningen indirekt 

anklagar Guillou för att ha varit 

spion. Thomas Mattsson har låtit 

trycka upp löpen med olika typsnitt 

som en protest. Yrsa Stenius menar att 

kritiken övergått till att bli rena personangrepp. 

Pressens samarbetsnämnd 

har fortsatt fullt förtroende för PO. 

EU-parlamentet kräver insyn 

Samtliga stora partigrupper i Europaparlamentet 

kräver insyn i kommissionens 

förhandlingar med bland annat 

USA och Japan om ACTA-avtalet. Sedan 

kravet ställdes har kommissionen 

haft en öppen utfrågning om förhandlingarna. 

Nästa förhandlingsrunda sker 

i Nya Zeeland den 12 till 16 april. 

Skräckfilm för Nestlé 

Greenpeace anklagar Nestlé för att 

skövla regnskog och döda orangutanger. 

Det här väljer Greenpeace att 

illustrera i en filmsekvens som väckt 

starka reaktioner både bland tittare och 

på Nestlé. En kontorsarbetare öppnar 

en Kit Kat i filmen och tuggar i sig ett 

orangutangfinger. Nestlé tillbakavisar 

kritiken. 

G RÄ V 

mördare mördare 

spion spion 

pedofil pedofil 

hitta 

TEXT Minna Korsgren 

ILLUSTRATION Sar Vettenranta 

KGB förräderi 

sök 

sök 

hitta hitta 

sanningen sanningen 

Årets grävkonferens slog rekord i antalet besökare. Hela 747 personer deltog. 

UTRIKES 

förräderi 

Källskydd hotat i Estland 

Sex estländska tidningar publicerade 

tomma sidor den artonde mars som 

protest mot landets justitieminister 

Rein Lang. Han har lagt fram ett lagförslag 

gällande källskyddet. Hittills 

har Estland inte någon lag som garanterar 

anonymitet för den som lämnar 

uppgifter till medier men tidningarna 

anser ändå att det här förslaget, med 

alla dess undantag, är ett steg i fel riktning. 

Förslaget gör att journalister kan 

dömas till alltifrån dagsböter till ett års 

fängelse om de skyddar en källa som 

begått något av de brott som lagförslaget 

listar. 

1,3 

Google säljer annonsplatser 

för 1,3 

miljarder kronor varje 

år. Bara TV4 slår 

internetjätten. 

I nästa nummer: 

TEMA PR 

Femte Statsmakten bevakar guldägget 

Kartläggning av medieutbildningar 

Skräddarsydd reklam i sociala medier 

Vad innebär egentligen lobbying? 

Inför Stockholms studentkamp 

#3.2010 

Möt ICA-Stig i exklusiv intervju

40 

www.femtestatsmakten.se

2 - Femte Statsmakten

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?