Meddelanden af Societatis pro Fauna et Flora Fennica - Helda
Meddelanden af Societatis pro Fauna et Flora Fennica - Helda
Meddelanden af Societatis pro Fauna et Flora Fennica - Helda
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
234<br />
dessa tvä former ej vara identiska. Icke heller med de i<br />
Herb. norm. utdelade exx. fräii Öland, hvilka <strong>af</strong> Hackel uppgifvas<br />
vara den med F. glauca närä beslägtade F. ccesia<br />
Sm., öfverensstämmer den finska formen, säsom i den i<br />
Sällskap<strong>et</strong>s <strong>Meddelanden</strong> publicerade uppsatsen redan angifvits.<br />
Hvad äter d<strong>et</strong> frän den geogr<strong>af</strong>iska utbredningen<br />
hemtade skäl<strong>et</strong> vidkommer, sä talar d<strong>et</strong> snarare för F. duriuscula<br />
än för F. glauca, da den omtvistade formens fyndorter,<br />
d<strong>et</strong> sydligaste Finlands kuster och öar, äro vida närmare<br />
den förut kända närmaste fyndorten för den förra,<br />
näml. Upland, än Pfalz, södra Schweiz och Böhmen, hvilka<br />
enligt Hackel äro den senares nordligaste fyndorter. För<br />
öfrigt vore en fyndorts större eller mindre <strong>af</strong>ständ frän en<br />
växts förut kända utbredningsomräde icke nägot tillräckligt<br />
skäl att bestrida riktigh<strong>et</strong>en <strong>af</strong> en pä morfologiskä grunder<br />
gjord bestämning. Excmpel pä dylika <strong>af</strong>lägsna fyndorter<br />
för andra växter vore ju nog kända. Men som sagdt, är<br />
d<strong>et</strong> verkligen <strong>pro</strong>f. Hackels äsigt, att denna form är F. glauca<br />
(Lam.), sä torde den väl vara d<strong>et</strong>; i sädant fall vore dock<br />
beskrifningen i hans monogr<strong>af</strong>i ej tillförlitlig. — Hr Brenner<br />
förbehöll sig att ytterligare fä äterkomma tili frägan.<br />
Herr Ä. ArrJienius förevisade en hittills obeskrifven<br />
Stellaria-Siri frän rysk-lappska halfön, hvilken växt blifvit<br />
förvexlad med Ruprechts St. liebecalyx. Föredr. kallade den<br />
nya arten St. ponojensis ; närmare skuUe härom meddelas<br />
i en skild uppsats.<br />
Herr Hult meddelade, att öfverforstmästaren von Zweygbergh<br />
i sin trädgärd i Jyväskylä eger en vacker grupp <strong>af</strong><br />
Salix alba L., sannolikt den nordligaste i Finland. Gruppen<br />
bestär <strong>af</strong> tre träd. D<strong>et</strong> högsta när 12 m<strong>et</strong>ers höjd och<br />
eger tre stammar, hvilkas omkr<strong>et</strong>s en m<strong>et</strong>er öfver . marken<br />
den 22 juli 1887 var 79,5 cm., 64 cm. och 60 cm. D<strong>et</strong><br />
andrä träd<strong>et</strong> är äfvenledes tre-stammigt, och stammarna<br />
mätte samma dag pä samma höjd 70 cm., 68 cm. och 17,5<br />
cm. D<strong>et</strong> tredje träd<strong>et</strong> är enstammigt med en omkr<strong>et</strong>s <strong>af</strong><br />
47 cm. Träden bilda medelpunkten i en tät och frodig<br />
grupp <strong>af</strong> björk, lind, lönn och lärkträd, öfver hvilkas top-
Change language