Där tågen aldrig stannar - Göteborgs universitet

Regissörens ord
Var vi än befinner oss på denna vår jord; vilken tid vi än råkar leva i; vilka nära och fjärran relationer
vi än har, måste vi försöka hitta vår egen alldeles unika plats – vårt ”hemma”. Det är en
sårbar vandring, ut i världen och in i oss själva. Ibland är den självklar och trygg, ibland skakig och
rastlös. Ibland är hoten och farorna tydliga och påtagliga, ibland omges vi av en ’flytande rädsla’
som gör det svårt att se var vi ska sätta ner foten för att ta nästa steg.
Vi som har arbetat med ”Där tågen aldrig stannar” under ett par, tre månader har lärt känna tio
människor som är lika komiska, viljestarka, svaga, patetiska, rörande och röriga som vi är. Om
och om igen har vi känt igen oss själva, varandra och andra i Lisen, Rebecka, Jimmy, My, Patrik,
Alejandro, Maja, Sabina, Mats och Linnea.
Nu ger vi och dramatikern Anders Duus dessa människor till er. Väl mött!
Per Nordin, regissör
Per Nordin
Per Nordin är lärare i scenisk gestaltning vid Högskolan för scen och musik.
Pedagog har han varit på del- och heltid sedan 1979. Innan dess utbildade han sig till skådespelare
på Statens skola för scenisk utbildning, som den hette på den tiden.
Per Nordin har gjort omkring 13 uppsättningar på Atelierteatern, Stadsteatern i Göteborg, skådespelarutbildningen
i Milwaukee, USA, samt som (s.k.) slutproduktioner inom ramen för skådespelarutbildningen
i Göteborg.
Uppvuxen i: Karlstad
Antal invånare: 70.000 (på den tiden – tror han.)
Favoritpizza: Vegetariana
Föreningsliv: Nej. Jo, förresten: Mejeribolagets surdegsklubb. (Fast hur mycket förening det är kan
man väl undra.)
Övrigt: Glömde att ta med sig den röda ros som han hade köpt till sin brud när han gifte sig i
rådhuset i den lilla staden Eau Claire i USA. Den låg kvar på köksbordet. Men det gick väldigt bra
i alla fall.
Författarens ord
Den här pjäsen skrevs 2002, som en slutproduktion åt just den här skolan. Den gången blev det
av olika skäl inte av. Och jag gick på Dramatiska Institutet, hade huvudet fullt av andra projekt,
fick något slags genombrott och mina första pjäsbeställningar i samma veva. Vilket gjorde att en
pjäs med tio roller där alla är mellan tjugo och trettio år ganska fort sjönk djupare och djupare ner
i min glömskas byrålåda. Samtidigt har det alltid skavt lite i mig att just den här aldrig spelats. För
mig som dramatiker var den nämligen ett viktigt steg. Dels tematiskt, för att det så tydligt är en
pjäs av en lantis som precis börjat tröttna på alla nedlåtande och idylliserande bilder av småstad och
vill pröva något annat. Men också personligt, för att den så tydligt bär spår av en tid i mitt liv när
jag vinglade hit och dit och undrade vad det skulle bli av den där framtiden egentligen. Och den
pekar rakt fram mot flera av mina senare pjäser.
Man kan se ”Där tågen aldrig stannar” som en politisk pjäs om periferi och utarmningen av
glesbygden. Man kan se det som en existentiell pjäs om livsval och platsens betydelse. Eller som
en relationskomedi med mystiska inslag. Själv upptäcker jag, som ganska nybliven pappa, att jag
umgås med dom här frågorna igen från ett nytt håll. Var ska man leva, hur ska man leva, och för
vems skull?
En text för teatern är ingenting innan den sätts på en scen. Jag är därför djupt glad och tacksam
över att den här nu till sist får möta sin publik i det unika och hedrande sammanhang en slutproduktion
är. Så välkomna till Skitstan. Välkomna till en plats där tågen aldrig stannar.
Anders Duus
Anders Duus
Efter examen på Dramatiska Institutet 2004 har Anders Duus arbetat som dramatiker och dramaturg
på Riksteatern, Dramaten och Regionteater Väst.
Anders Duus skrev ”Där tågen aldrig stannar” 2002 för skådespelarutbildningen i Göteborg.
Det är andra gången som studenter på Högskolan för scen och musik spelar en pjäs av denna
produktiva dramatiker. Hösten 2001 spelades ”Ser åt samma håll” – även den i regi av Per Nordin
- med stor framgång.
”Där tågen aldrig stannar” är liksom den förra pjäsen fylld av värme, knivskarpa iakttagelser kring
vad det är att vara människa och många nypor befriande humor.