Arbetsblad
Arbetsblad
Arbetsblad
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Ellära övningshäfte<br />
tilläggsuppgifter och arbetsblad.<br />
Innehåll<br />
• Ohms lag, Kirchoffs lagar<br />
• <strong>Arbetsblad</strong>: Matematikhjälpmedel vid användning av Kirchoffs<br />
lagar<br />
• Magnetism och elmaskiner<br />
• <strong>Arbetsblad</strong>: Indikering av läge med dubbla magneter<br />
• <strong>Arbetsblad</strong>: Magnetisk krets<br />
• <strong>Arbetsblad</strong>: Hystereskurvan<br />
• Formel för exponentiellt växande och avtagande förlopp<br />
• Växelström, impedans, effekt, transformator<br />
• 3-fas Växelström<br />
• Elsäkerhet<br />
• Asynkronmotorn<br />
• Likströmsmotorn<br />
• (Elmotorstyrning)<br />
• Lösningar<br />
© 2004 William Sandqvist
Ohms lag, Kirchoffs lagar<br />
OHMs lag<br />
T1<br />
a) Beräkna den resulterande resistansen R RES för de tre<br />
parallellkopplade grenarna.<br />
b) Beräkna strömmen I och spänningen U.<br />
c) Beräkna de tre belastningsströmmarna I 1 I 2 och I 3 samt<br />
spänningen U 1 över 3 Ω-motståndet.<br />
+<br />
1 Ω<br />
U<br />
-<br />
E<br />
12 V<br />
I<br />
8 Ω<br />
I 1 I 2 I 3<br />
1 Ω<br />
3 Ω<br />
+<br />
U 1<br />
-<br />
102<br />
8 Ω<br />
Kirchoffs strömlag<br />
T2<br />
Man har två glödlampor för 220 V och två strömbrytare. Nu vill<br />
man ansluta de båda lamporna till 220 v nätspänning på sådant<br />
sätt att de tänds med var sin strömbrytare, men den ena lampan<br />
ska kopplas så att den bara kan tändas om den andra redan är<br />
tänd.<br />
Vilket av koplingsschemorna är det rätta? (Båda lamporna ska<br />
kunna lysa med full styrka).<br />
a)<br />
c)<br />
220 V<br />
220 V<br />
b)<br />
220 V<br />
220 V<br />
d)<br />
103<br />
T3<br />
Beräkna de fyra strömmarna I 1 I 2 I 3 och I 4 .<br />
10 A<br />
I 1<br />
I 4<br />
E<br />
1 Ω<br />
I 2<br />
I 3<br />
2 Ω<br />
2 Ω 2 Ω<br />
104<br />
Kirchoffs lagar<br />
T4<br />
Beräkna strömmen genom 10 Ω-motståndet. Åt vilket håll flyter den?<br />
2 V 4 V<br />
10 Ω<br />
25 Ω 100<br />
Ω<br />
105<br />
2
T5<br />
Bestäm strömmen I.<br />
10<br />
Ω<br />
20 Ω<br />
I<br />
3 V<br />
6 V<br />
9 V<br />
107<br />
T6<br />
Bestäm strömmen I.<br />
I<br />
4 V<br />
0,2 Ω<br />
0,2 Ω<br />
I 1<br />
I 2<br />
40 Ω<br />
80 Ω<br />
3 V<br />
108<br />
Spänningsdelning<br />
T7<br />
Figuren föreställer en så kallad bryggkoppling. Beräkna spänningen<br />
mellan punkterna A och B, U AB .<br />
501 Ω<br />
499 Ω<br />
10 V<br />
B<br />
U AB<br />
A<br />
499 Ω<br />
501 Ω<br />
109<br />
(Superposition, strömgrening)<br />
T8<br />
Beräkna strömmen genom 10 Ω-motståndet i uppgift T4. Använd superposition och strömgrening.<br />
Tvåpolssatsen<br />
T9<br />
Ersätt den givna tvåpolen med en enklare som har en emk i serie med en<br />
resistor.<br />
2 V<br />
A<br />
2 Ω<br />
2 Ω<br />
B<br />
110<br />
3
(T10)<br />
4 k Ω 4 k Ω<br />
100 V<br />
16 k Ω<br />
12 k Ω<br />
A<br />
E K<br />
R I<br />
A<br />
B<br />
B<br />
a) Bestäm spänningen mellan A och B (den sk tomgångsspänningen).<br />
b) Bestäm den ström som skulle gå genom en ledare med mycket liten resistans, om den kopplas in<br />
direkt mellan A och B i figuren (den så kallade kortslutningsströmmen.)<br />
c) Bestäm en krets bestående av en emk E K i serie med en resistans R I (enligt figuren) som är<br />
ekvivalent med den givna kopplingen, om denna betraktas från punkterna A och B.<br />
d) Bestäm den maximala effektutvecklingen som kan erhållas i ett motstånd inkopplat mellan<br />
punkterna A och B. (Använd resultatet från uppgift c.)<br />
111<br />
4
<strong>Arbetsblad</strong>: Matematikhjälpmedel för Kirchoffs lagar<br />
problem:<br />
Kirchoffs strömlag<br />
I 1 +I 2 +I 3 = 0<br />
två maskor:<br />
1+2I 1 -3I 2 = 0<br />
5+4I 3 -3I 2 = 0<br />
hyfsa, tre ekvationer:<br />
I 1 +I 2 +I 3 = 0<br />
2I 1 -3I 2 +0 = -1<br />
0-3I 2 +4I 3 = -5<br />
på matrisform:<br />
( Jämför med Ohms lag R·I = U )<br />
med Matematica:<br />
( Använd bokstaven J i stället för I som är protected i Matematica )<br />
R= {{1, 1, 1} , {2, -3, 0} , {0, -3, 4}}<br />
U= {{0}, {-1}, {-5}}<br />
J= Inverse [ R ] .U<br />
Matematica svarar:<br />
( Man startar beräkningen med Shift + Enter )<br />
med Matlab:<br />
R = [ 1 1 1<br />
2 -3 0<br />
0 -3 4 ] ;<br />
U = [ 0 -1 -5 ]' ;<br />
J = R \ U<br />
Matlab svarar:<br />
J =<br />
0.3077<br />
0.5385<br />
-0.8462<br />
5
Magnetism och elmaskiner<br />
Permanenta magneter<br />
T11<br />
Rita in det magnetiska fältets riktning i nedanstående bilder.<br />
S<br />
N<br />
S<br />
N<br />
N<br />
S<br />
a)<br />
b)<br />
112<br />
c)<br />
113<br />
Elektromagneter<br />
T12<br />
Figuren visar ett snitt genom en strömgenomfluten slinga och det magnetiska<br />
fältets utseende kring ledaren. Markera i figuren strömmens riktning ( med • om<br />
den är riktad upp från pappret och med × om den är riktad in mot papperet).<br />
116<br />
T13<br />
Rita ut fältet kring spolen.<br />
I<br />
114<br />
T14<br />
Hur påverkar spolarna varandra? De är fritt rörliga i förhållande till varandra.<br />
F =? F =?<br />
I<br />
a)<br />
I<br />
I<br />
b)<br />
I<br />
115<br />
6
Elektromagnetens dragkraft (enkel magnetisk krets)<br />
T15<br />
a) Beräkna dragkraften på det lösa järnstycket om flödestätheten är 1,0 T.<br />
Genomskärningsarean är 25 cm 2 .<br />
b) Enligt det använda järnets magnetiseringskurva krävs det en fältstyrka på<br />
900 A/m för att erhålla flödestätheten 1 T. Beräkna den mmk [At] som<br />
behövs till järnets magnetisering. Flödets medelväg i järnet (streckat) kan<br />
uppskattas till 1,0 m. Luftgapen är vardera 1,0 mm.<br />
119<br />
Induktionslagen<br />
T16<br />
En permanentmagnet avlägsnas från en spole. Rita in den inducerade<br />
strömens riktning i figuren.<br />
I =?<br />
S<br />
N<br />
118<br />
Kraften på strömgenomfluten ledare i magnetfält<br />
T17<br />
En viss motor kan i princip anses uppbyggd så att rotorn består av en<br />
spole med rektangulärt tvärsnitt som befinner sig i luftgapen mellan<br />
stator och rotor. Flödestätheten är där 0,75 T. Spolen har 120 varv<br />
(n=120) och den sida som befinner sig i magnetfältet har längden 25 cm<br />
(b=25cm). Strömmen genom spolen är 10 A. Avståndet från den del av<br />
spolen som utsätts för kraftverkan och rotorns vridningscentrum är 10<br />
cm (a=10cm).<br />
Hur stort blir motorns vridmoment i det läge då slingan står vertikalt som<br />
i figuren?<br />
F<br />
a=10cm<br />
F<br />
n=120<br />
b=25cm<br />
117<br />
7
<strong>Arbetsblad</strong>: Indikering av läge med dubbla magneter<br />
Exempel på två magnetfältskänsliga givare:<br />
144<br />
Magnet<br />
Hallgivare<br />
Ett magnetiskt tungelement är en magnetiskt påverkbar<br />
kontakt.<br />
Observera! Eftersom den är tillverkad av ferromagnetiskt<br />
material kommer den att påverka fältet från magneten.<br />
En Hallgivare är en magnetiskt påverkbar elektronikkomponent.<br />
Den är inte gjord av ferromagnetiskt material<br />
och påverkar därför inte fältet från magneten.<br />
• Hur blir magnetfältets styrka från två magneter? Rita i diagrammet till höger i<br />
figuren. Antag att fältet indikeras av en Hallgivare.<br />
[ T ]<br />
0,3<br />
SmCo 10x10x5<br />
[ T ]<br />
0,3<br />
A & B<br />
0,2<br />
0,2<br />
0,1<br />
0,1<br />
0<br />
-5 0 +5<br />
z [ mm ]<br />
z = 0<br />
z<br />
0<br />
-5 0 +5<br />
z [ mm ]<br />
A<br />
B<br />
z = 0<br />
z<br />
S N S N<br />
10 mm<br />
8
Lösning:<br />
[ T ]<br />
SmCo 10x10x5<br />
[ T ]<br />
A & B<br />
0,3<br />
0,3<br />
0,2<br />
0,2<br />
0,1<br />
0,1<br />
0<br />
-5 0 +5<br />
z [ mm ]<br />
z = 0<br />
z<br />
A<br />
0<br />
-5 0 +5<br />
z [ mm ]<br />
B<br />
z = 0<br />
z<br />
S N S N<br />
10 mm<br />
9
<strong>Arbetsblad</strong>: Magnetisk krets<br />
Ett relä finns avbildat till höger i figuren.<br />
Till vänster i figuren visas den magnetiska<br />
krets du ska räkna på. Utgå från att det<br />
använda järnet har permabilitetskonstanten<br />
k m = 2000.<br />
Hur stor mmk, F m , krävs för att dragkraften<br />
ska bli F = 0,5 N (vid 1 mm luftgap)?<br />
(Den magnetiska kretsen har utformats så<br />
att järnets tvärsnittsarea överallt har<br />
samma värde a = 27 mm 2 .)<br />
lgap =1 mm<br />
cc<br />
20 mm<br />
NI<br />
12 mm<br />
a = = = 27 mm 2<br />
153<br />
F<br />
a<br />
b<br />
nc<br />
no<br />
Formler:<br />
Magnetiskt flöde och flödestäthet<br />
B = Φ<br />
B = flödestäthet [ T]<br />
Φ = magnetiskt flöde [ Wb]<br />
a<br />
2<br />
a = magnetpolens area [ m ]<br />
Permabilitet µ<br />
Rm<br />
= reluktans [ A / Wb]<br />
l l = magnetfältets medelväg [ m]<br />
Rm =<br />
µ ⋅ a<br />
2<br />
a = magnetfältets area [ m ]<br />
µ = permabiliteten [ Wb / Am]<br />
Ohms lag för den magnetiska kretsen<br />
Φ = F m<br />
R m<br />
Φ = magnetiskt flöde [ Wb]<br />
Fm<br />
= magnetomotorisk kraft [ At]<br />
Rm<br />
= reluktans [A / Wb]<br />
Flödestäthet och fältstyrka B = µ H B<br />
Magnetomotorisk kraft<br />
Fm<br />
= magnetomotorisk kraft [ At]<br />
Fm = I ⋅ N I = strömmen genom spolen [ A]<br />
N = antal spolvarv<br />
Permabilitetskonstant<br />
−<br />
k m = µ<br />
µ 0 = 4π<br />
⋅10 7 [ A / Wb]<br />
µ = permabilitet<br />
µ 0<br />
k m = permabilitetskonstant<br />
Magnetisk fältstyrka<br />
H = fältstyrka<br />
H =<br />
= µ<br />
NI<br />
l<br />
NI<br />
l<br />
N = antal spolvarv<br />
I = spolström [A]<br />
[ A / m]<br />
l = magnetfältets längd [m]<br />
Magnetens dragkraft/ytenhet (vid luftgapet) Kraft på ledare i magnetfält<br />
F = dragkraft [ N]<br />
F = kraft [ N]<br />
2<br />
F B<br />
2<br />
B = flödestätheten [T]<br />
= a = magnetpolens area [m ] F = B ⋅ I ⋅ l<br />
a 2µ 0 I = ström i ledaren [A]<br />
B = flödestätheten [T]<br />
l = ledarlängd i magnetfält [m]<br />
Inducerad Emk, rörlig ledare i magnetfält<br />
Inducerad Emk i slinga/spole<br />
u = inducerad emk [ V] dΦ<br />
e = inducerad emk [ V]<br />
e = N Φ = I ⋅ L<br />
d t L = induktans [H]<br />
u = B ⋅ v ⋅ l B = flödestätheten [T]<br />
d<br />
l = ledarlängd i magnetfält [m] e = L i ∆<br />
≈ L<br />
i ∆i<br />
= strömändring [A]<br />
dt<br />
∆t<br />
∆t<br />
= tidsintervall [s]<br />
10
Lösning:<br />
F<br />
a<br />
2<br />
−7<br />
B<br />
F 0,<br />
5 ⋅ 2 ⋅ 4π<br />
⋅10<br />
= ⇒ B = 2µ<br />
0 =<br />
= 0,<br />
22 T<br />
2µ<br />
a<br />
−6<br />
0<br />
27 ⋅10<br />
−6 −6<br />
Φ = B ⋅ a = 0, 22 ⋅ 27 ⋅ 10 = 5, 8 ⋅10<br />
Wb<br />
−3<br />
( 12 + 12 + 20 + 20)<br />
⋅10<br />
5<br />
R mJärn =<br />
= 9,<br />
4 ⋅10<br />
A / Wb<br />
−7 −6<br />
4 ⋅ π ⋅10 ⋅ 2000 ⋅ 27 ⋅10<br />
(får försummas)<br />
−3<br />
1⋅10<br />
7<br />
R mgap =<br />
= 2,<br />
9 ⋅10<br />
A / Wb<br />
−7 −6<br />
4 ⋅ π ⋅10 ⋅ 27 ⋅10<br />
Rm = Rmgap + RmJärn = 3⋅10 7 A / Wb<br />
Ohms lag för den magnetiska kretsen:<br />
-6 -7<br />
Fm<br />
= Φ ⋅ Rm<br />
= 5,8⋅10 ⋅3⋅10 = 177 At<br />
11
<strong>Arbetsblad</strong>: Hystereskurvan<br />
En toroidspole med N = 1250 varv är lindad runt en kärna av Wolframstål.<br />
Den magnetiska medellängden i kärnan är l = 0,2 [m]. Genom spolen<br />
passerar likströmmen I = 3,04 A.<br />
a) Hur stor blir flödestätheten i Wolframstålet? B = ? [T, Wb/m 2 ]<br />
b) När man bryter strömmen till spolen blir det kvar en del magnetism i<br />
Wolframstålet. Hur stor blir den kvarvarande flödestätheten (remanensen)?<br />
B = ? [T, Wb/m 2 ]<br />
c) Hur stor motriktad ström måste man tillföra spolen för att avmagnetisera<br />
Wolframstålet? I = ? [A]<br />
I<br />
N<br />
Φ<br />
l<br />
B [T]<br />
1,5<br />
1<br />
0,5<br />
0<br />
0 5000 10000 15000<br />
H [At/m]<br />
277<br />
Magnetiseringskurva för Wolframstål - hysteresiskurva<br />
12
Lösning<br />
a) H N ⋅<br />
=<br />
I 1250⋅3,<br />
04<br />
= = 19000 [ At / m ]<br />
l 0,<br />
2<br />
Ur diagrammet B = 1,6 [T, Wb/m 2 ]<br />
b) Remanenta flödestätheten avläses till<br />
B = 1,2 [T, Wb/m 2 ]<br />
c) Avmagnetisering kräver H = -5000 [At/m]<br />
H ⋅l<br />
5000⋅0,<br />
2<br />
I = = − = −0,8 [ A ]<br />
N 1250<br />
B [T] 1,6<br />
1,2<br />
-5000<br />
H [At/m]<br />
19000<br />
277s<br />
13
Formel för exponentiellt växande och avtagande förlopp<br />
• x 0 = storhetens begynnelsevärde<br />
• x ∞ = storhetens värde efter lång tid<br />
• τ = tidkonstant (för RC-krets τ = RC , för LR-krets τ = L R )<br />
t<br />
−<br />
x( t) = x∞<br />
− ( x∞<br />
− x0 ) e τ<br />
Vid beräkningarna ersätter man bokstaven x med beteckningen på den aktuella storheten.<br />
Ibland kan man vid överslagsberäkningar använda en linjär approximation:<br />
• Om t
Växelström, impedans, effekt, transformator<br />
Växelström<br />
• Omvandling mellan radianer och grader: x[°] = x[rad]×57,3<br />
• Omvandling mellan grader och radianer: x[rad] = x[°]×0,017<br />
T21<br />
En sinusformad storhet har maxvärdet 6,0 och blir 0 2000 gånger per sekund. Tiden t = 0 är vald så att<br />
storheten vid den tiden har värdet 3,0 och är på väg mot 6,0. Ange storheten i<br />
a) matematisk form<br />
b) vågform<br />
c) visarform<br />
T22<br />
Bestäm fasvinkeln för i, om<br />
i 1 (t) = 51 sin( 2πft )<br />
i 2 (t) = 72 sin( 2πft + 0,65 )<br />
i 1 i i<br />
2 3<br />
i 3 (t) = 16 sin( 2πft - 1,22 ) Z 1 Z2 Z 3<br />
i<br />
128<br />
T23<br />
För den givna kretsen har man det<br />
utritade visardiagrammet. Bestäm R<br />
och X C samt Z AB . Givet U = 100 V<br />
och I = 67 mA.<br />
27°<br />
I =67mA<br />
U =100V<br />
A I<br />
U R =?<br />
Z AB<br />
B<br />
X C =?<br />
129<br />
Visardiagram<br />
+ U<br />
C -<br />
I C<br />
C<br />
U 1<br />
C U C<br />
= 2π f C<br />
I C<br />
I L<br />
U<br />
U L<br />
= 2 π f LI R<br />
I R<br />
L<br />
U<br />
I R<br />
R<br />
I L<br />
+ U L<br />
-<br />
L<br />
I L<br />
R<br />
U R<br />
= I R<br />
R<br />
Kondensatorns visardiagram Spolens visardiagram Resistorns visardiagram<br />
15
T24<br />
Rita visardiagram för kretsen i figuren.<br />
(Alla strömmar, med sinsemellan proportionella längder, och alla<br />
spänningar, med sinsemellan proportionella längder, ska ingå).<br />
Vid den aktuella frekvensen f är spolens reaktans dubbelt så stor som<br />
motståndens resistans, X L = 2πfL = 2R.<br />
U, f<br />
I<br />
I R<br />
R<br />
I L+R<br />
R<br />
+<br />
U<br />
- R<br />
+<br />
U L<br />
-<br />
123<br />
X L = 2 π f<br />
L = 2 R<br />
T25<br />
Rita visardiagram för kretsen i figuren.<br />
(Alla strömmar, med sinsemellan proportionella<br />
längder, och alla spänningar, med sinsemellan proportionella<br />
längder, ska ingå).<br />
Vid den aktuella frekvensen f är kondensatorernas<br />
reaktans lika stor som motståndets resistans, X C =<br />
1/2πfC = R.<br />
U, f<br />
125<br />
I R<br />
U 1<br />
+<br />
-<br />
R<br />
I<br />
U + 2<br />
-<br />
C<br />
= X C<br />
I C<br />
1<br />
= R 2 π f C<br />
C<br />
= X C<br />
1<br />
= R 2 π f C<br />
Resonans<br />
T26<br />
I en krets är R, L och C seriekopplade. Man uppmäter<br />
samma spänningsfall, 1 V, över de tre komponenterna.<br />
Hur stor är matningsspänningen U?<br />
(OBS! Kuggfråga)<br />
I<br />
R<br />
1V<br />
U R<br />
I<br />
U =?<br />
L<br />
1V<br />
U L<br />
I<br />
C<br />
1V<br />
I<br />
131<br />
U C<br />
T27<br />
I en krets är R, L och C parallellkopplade. Man uppmäter samma<br />
ström, 1 A, i de tre parallellgrenarna. Hur stor är den ström, I, som tas<br />
från spänningskällan?<br />
I =?<br />
1 A 1 A 1 A<br />
(OBS! kuggfråga)<br />
U<br />
R L C<br />
130<br />
16
Växelströmseffekt<br />
T28<br />
Ett lysrör är i allmänhet seriekopplat med en induktor, vars funktion bland annat är att begränsa<br />
strömmen. En modell av ett lysrör kan därför bestå av en resistans i serie med en induktans.<br />
För ett 40W-lysrör med induktor mätte man upp följande data: 220 V, 50 Hz, 0,41 A och 48 W.<br />
a) Beräkna impedansens belopp, Z.<br />
b) Beräkna L (genom att först beräkna R)<br />
c) Beräkna cosϕ.<br />
d) Med hur stor kondesator C ska lysrörsarmaturen faskompenseras?<br />
Transformatorn<br />
T29<br />
U = 10 V, 50 Hz och I 1 = 0,2 A. Beräkna I 2 och R 2 .<br />
10 V<br />
I 1 = 0,2 A<br />
U 1 U 2<br />
R 1 = 10 Ω 2 : 1 I 2 =?<br />
R =? 2<br />
133<br />
T30<br />
Fyll i nedanstående tabell:<br />
220 V<br />
60 W<br />
I 1<br />
220 : 22<br />
I 2<br />
220 V<br />
U 1<br />
U 2<br />
S<br />
132<br />
S U 1 U 2 I 1 I 2 Lampa<br />
3-fas Växelström<br />
Spänningar och strömmar i trefassystem<br />
Vid Y-koppling gäller:<br />
Vid D-koppling gäller:<br />
U F<br />
I L U H<br />
I G<br />
Y-koppl.<br />
D-koppl.<br />
U H<br />
= U F 3<br />
I L = IG<br />
3<br />
Spänningar mellan fasledare Huvudspänningar, U H Huvudspänningar, U H<br />
Strömmar i fasledare Linjeströmmar, I L Linjeströmmar, I L<br />
Spänningar över enskilda lastimpedanser Fasspänningar, U F Huvudspänningar, U H<br />
Strömmar i enskilda lastimpedanser Linjeströmmar, I L Grenströmmar, I G<br />
2 2 2<br />
Trefaseffekt: P = U H I L 3 cos( ϕ ) Q = U H I L 3 sin( ϕ ) S = U H I L 3 S = P + Q<br />
17
Trefasnätet, Y och D-laster<br />
T31<br />
Två symmetriska, resistiva trefasbelastningar ska, via<br />
var sin kabel, anslutas till ett 400 V-nät (huvudspänning<br />
400 V).<br />
Den ena (vänstra) har resistansen 80 Ω per motstånd<br />
och ska D-kopplas. Den andra har resistansen 46 Ω<br />
per motstånd och ska Y-kopplas.<br />
a) Komplettera schemat.<br />
b) Beräkna de fem strömmarna I 1 …I 5 samt den<br />
effekt P TOT som de båda belastningarna tillsammans<br />
förbrukar.<br />
400Vnät<br />
I 1<br />
I 2 I 4<br />
80Ω<br />
46Ω<br />
I 3 I 5<br />
D-koppling<br />
Y-koppling<br />
T32<br />
En symmetrisk, Y-kopplad belastning matas från ett trefasnät med huvudspänningen 400 V. belastningens 0-<br />
punkt är ej ansluten till nolledaren.<br />
a) Hur stor är spänningen U?<br />
b) Antag att säkringen i en fas (t. ex. fas T) löser ut. Hur stor blir då spänningen U? (Rita gärna in din lösning i<br />
visardiagrammet med fasspänningarna).<br />
R<br />
R<br />
S<br />
T<br />
U S<br />
U=?<br />
18
Trefastransformatorn<br />
T33<br />
Även om det går bra att använda tre separata, inbördes lika enfastransformatorer, vid transformering av<br />
trefasspänningar, använder man normalt speciella trefastransformatorer.<br />
I figuren finns tre enfastransformatorer med ”traditionell” kärna. Använd delar från de tre enfastransformatorerna<br />
för att bygga en trefastransformator. Rita en skiss över denna och redovisa om det blir några delar<br />
”över”.<br />
T34<br />
En trefastransformatas matas från ett nät med<br />
huvudspänningen U H = 400V. Den totala<br />
effekten i de tre resistanserna är då 12 kW.<br />
a) Utred hur stor effekten blir om resistorerna<br />
kopplas om till D-koppling.<br />
b) Utred hur stor effekten blir om<br />
transformatorns sekundärlindningar D-<br />
kopplas, medan resistorerna förblir Y-<br />
kopplade.<br />
T35<br />
Hos en trefastransformator är<br />
märkspänningen 127 V för var<br />
och en av de tre sekundärlindningarna.<br />
Man tänker koppla de<br />
tre sekundärlindningarna i serie<br />
så att man erhåller en enfasspänning<br />
som är så hög som möjligt.<br />
U 3<br />
U 1<br />
Visa i figuren hur kopplingen ska utföras. Rita ett visardiagram över hur sekundärspänningarna<br />
adderas, och beräkna hur hög den resulterande enfasspänningen blir.<br />
U 2<br />
19
T36<br />
En asynkronmotor, stämplad 380/220 V, ska<br />
matas från ett nät med huvudspänningen 660<br />
V. Eftersom ej motorn är dimensionerad för<br />
denna spänning, måste en transformator<br />
kopplas in mellan nät och motor.<br />
Man tänker använda en befintlig transformator som har två lindningar per fas, den ena med<br />
märkspänningen 380 V och den andra med märkspänningen 127 V.<br />
Hur ska transformatorn och motorn kopplas? Nedanstående tabell anger de olika möjligheterna. Svara<br />
genom att fylla i tabellen och motivera Ditt svar.<br />
lindning<br />
märksp.<br />
Primärsida<br />
koppling<br />
Y eller D<br />
Transformator<br />
lindning<br />
märksp.<br />
Sekundärsida<br />
koppling<br />
Y eller D<br />
Motor<br />
koppling<br />
Y eller D<br />
Elsäkerhet<br />
T37<br />
a) En villaägare har byggt ett garage på sin tomt och planerar att installera belysning och vägguttag i<br />
detta. Får han själv utföra installationerna? Motivera svaret.<br />
b) Får han själv byta ut ett trasigt vägguttag i en källarlokal i sin villa? Motivera svaret.<br />
Skyddsjordning<br />
T38<br />
Enligt starkströmsföreskrifterna får varken strömställare eller säkring finnas i nolledare eller i skyddsledare.<br />
Skälet härtill är att ett avbrott i sådana ledare kan innebära personfara.<br />
Figuren visar en skiss över en gruppledning med skyddsjord i en bostadsinstallation. Vi tänker oss att det<br />
uppkommit ett avbrott i skyddsledaren.<br />
Fasledare<br />
Säkring<br />
Nolledare<br />
Skyddsledare<br />
Avbrott<br />
Central<br />
Tvättmaskin<br />
Tumlare<br />
Torkskåp<br />
Samtliga med skyddsjordat hölje<br />
a) Utred om avbrottet innebär någon direkt personfara, så länge samtliga tre apparater är felfria.<br />
b) Vad händer om det uppkommer ett jordfel i tumlaren alldeles intill fasledarens anslutning?<br />
20
Jordfelsbrytare<br />
T39<br />
a) Figuren visar principschemat för<br />
en jordfelsbrytare (i vilken ringkärnan<br />
ingår). Vad användes den<br />
till?<br />
b) Redogör i korta drag för funktionen.<br />
c) Om belastningen är<br />
skyddsjordad, ska i så fall<br />
skyddsledaren också gå genom<br />
kärnan? (Motivera svaret)<br />
Asynkronmotorn<br />
Några samband för asynkronmotorn<br />
U det matande trefasnätets huvudspänning U H<br />
I linjeström I L<br />
U +<br />
-<br />
Asynkronmotorn<br />
I<br />
M<br />
3<br />
ω motorns (rotorns) vinkelhastighet. Ofta anges<br />
2π<br />
⋅ n<br />
varvtalet n [r/min]. ω = [rad/sek].<br />
60<br />
f är det matande nätets frekvens, och p är motorns<br />
poltal.<br />
Poltalet kan vara 2, 4, 6, 8, …<br />
Det linjära arbetsområdet ( normal drift )<br />
ω 0 − ω motorns ”varvtalsfall”<br />
Symbol<br />
ω 0 det roterande flödets vinkelhastighet, ≈ rotorns<br />
4π<br />
⋅ f<br />
vinkelhastighet i tomgång. ω 0 = .<br />
p<br />
Serie för tomgångsvarvtalet hos asynkronmotorer vid<br />
olika poltal ( f = 50 Hz ):<br />
3000, 1500, 1000, 750 … [varv/min]<br />
n n<br />
s =<br />
0 − ω −<br />
=<br />
0 ω<br />
eftersläpningen (normerat<br />
n0<br />
ω 0<br />
varvtalsfall, ett något föråldrat begrepp)<br />
M motorns vridmoment<br />
samband mellan moment och varvtalsfall och<br />
momentet som funktion av ”varvtalsfall”:<br />
spänningar vid två olika driftfall:<br />
⎛<br />
M = K⎜<br />
U 2<br />
2<br />
⎞<br />
M ′<br />
⎟ ( ω 0 − ω)<br />
⎝ ω 0 ⎠<br />
′′ = ⎛ U ′ ⎞ ω0<br />
− ω′<br />
⎜ ⎟<br />
M ⎝ U ′′ ⎠ ω0<br />
− ω ′′<br />
.<br />
K konstant, karakteristisk för varje maskin<br />
Observera att detta uttryck är ”dimensionslöst” och<br />
kan således även användas för varvtalsfall uttryckt i<br />
varv/min.<br />
P el tillförd elektrisk trefaseffekt. Pel = 3⋅U ⋅ I cosϕ .<br />
ω −<br />
( även Pel = M ⋅ ω 0 ) P F förlusteffekt i rotorn. PF<br />
= P<br />
0 ω<br />
el<br />
ω 0<br />
ω<br />
P ω<br />
P mek axeleffekt. Pmek = M ⋅ ω Pmek = Pel<br />
. η verkningsgrad. η =<br />
mek<br />
η = .<br />
ω 0 Pel ω 0<br />
21
Val av asynkronmotor<br />
T40<br />
Du får i uppdrag att anskaffa en 4-polig kortsluten asynkronmotor som ska driva en verktygsmaskin.<br />
Nätspänningen är 380 V, 50 Hz. Motorn ska kontinuerligt kunna belastas med 9 Nm.<br />
a) Ungefär vilket varvtal har en 4-polig motor med denna storlek? (Se nedanstående katalogutrag.)<br />
Vilken märkeffekt bör motorn ha?<br />
b) Välj lämplig motortyp ur följande katalogutdrag från ASEA.<br />
c) Beräkna motorns märkmoment M N [Nm]<br />
d) Om i stället M = 7 Nm, hur stort blir då varvtalet n [varv/min]?<br />
Märkeffekt<br />
[kW]<br />
Motortyp<br />
Varvtal<br />
[r/min]<br />
I N<br />
[A]<br />
0,37 MT 71 B 1400 1,3 3,5 2 6,5<br />
0,55 MT 80 A 1410 1,7 4 2 9<br />
0,75 MT 80 B 1410 2,1 4,5 2 10<br />
1,1 MT 90 S 1410 2,9 4,5 2 13<br />
1,5 MT 90 L 1420 3,7 5 2 16<br />
2,2 MT 100 LA 1430 5,4 5 2,1 20,5<br />
3 MT 100 LB 1430 6,9 5,5 2,2 23,5<br />
IST<br />
IN<br />
MST<br />
MN<br />
Vikt<br />
[kg]<br />
Olika startsätt för asynkronmotor<br />
T41<br />
En tvåpolig asynkronmotor av ASEA:s typ MBL 132 SA ska matas från ett 380 V-nät. Motorns<br />
märkdata är:<br />
5,5 kW 2900 r/min 11 A (vid 380 V) I<br />
I<br />
ST<br />
MST<br />
MMAX<br />
= 6, 9<br />
= 2,4 = 3<br />
N<br />
MN<br />
MN<br />
a) Vilka märkspänningar ska motorn ha om man vill ha möjlighet att använda YD-start? Hur ska<br />
kopplingsblecken på plinten placeras?<br />
b) Beräkna startströmmen och startmomentet, dels vid direkt start, dels vid YD-start.<br />
c) Skissera, med utgångspunkt från datauppgifterna, motorns momentkurva, dels vid D-koppling, dels<br />
vid Y-koppling. (Matning från 380 V-nät i båda fallen.) Markera i diagrammet arbetspunktens väg<br />
under en YD-start.<br />
d) Kan man använda YD-start om belastningsmomentet är 18 Nm, oberoende av varvtalet?<br />
Bromsning och generatordrift<br />
T42<br />
a) Antag att Du har en asynkronmotordriven lyftkran. Vid ett tillfälle firar (sänker) du en tung last.<br />
Skissera motorns momentkurva. Markera arbetspunkten. Var blir energin av?<br />
b) Hur kan man (elektriskt) bromsa en asynkronmotor från fullt varvtal till stillestånd?<br />
22
Likströmsmotorn<br />
Några samband för likströmsmotorn<br />
Kirchoffs spänningslag tillämpad på likströmsmotorns<br />
modell:<br />
Likströmsmotorn<br />
I A<br />
R A<br />
I A = M<br />
K Φ<br />
U A = RA IA<br />
+ E<br />
U A<br />
M<br />
U A<br />
E = K Φω<br />
U A ankarspänning, matningsspänningen<br />
R A total resistans i rotorkretsen<br />
( större motorer kan ha spolar på statorn som ingår elektriskt<br />
i rotorkretsen )<br />
ω motorns vinkelhastighet. Ofta anges varvtalet n<br />
2π<br />
⋅ n<br />
[varv/min]. ω = [rad/sek].<br />
60<br />
E motorns ”generatoremk” (inducerad emk i<br />
rotorlindningen). E = KΦω .<br />
( K )<br />
Symbol<br />
Modell<br />
I A ankarström, motorström<br />
K motorkonstant, karakteristisk för varje maskin<br />
Φ magnetiskt flöde ( för motorer med<br />
permanentmagneter är detta konstant och Φ kan<br />
då ”bakas in” i K )<br />
ω 0 motorns vinkelhastighet i tomgång.<br />
ω 0 = U A<br />
KΦ .<br />
M motorns vridmoment (axelmoment).<br />
M = KΦI<br />
A .<br />
Momentet som funktion av ”varvtalsfall”: M = Φ 2 ( ω − )<br />
RA<br />
0 ω<br />
samband mellan sammanhörande moment och varvtalsfall vid två olika driftfall:<br />
M ′<br />
′′ = ω′ 0 − ω′<br />
.<br />
M ω′′ 0 − ω′′<br />
Observera att detta uttryck är ”dimensionslöst” och kan således även användas för varvtalsfall uttryckt i r/min.<br />
P el tillförd elektrisk effekt. Pel = U A ⋅ IA<br />
.<br />
P F förlusteffekt i rotorlindningen. PF<br />
= RA I<br />
2<br />
A<br />
P mek axeleffekt. Pmek = E ⋅ IA = KΦ ⋅ ω ⋅ IA<br />
.<br />
P ω<br />
η verkningsgrad. η =<br />
mek<br />
η = .<br />
Pel ω 0<br />
Den permanentmagnetiserade likströmsmotorns egenskaper<br />
T43<br />
En likströmsmotor med permanenta magneter har följande data:<br />
Märkspänning<br />
U AN = 170 V<br />
Märkström<br />
I AN = 11 A<br />
Märkeffekt<br />
P N = 1,5 kW<br />
Märkvarvtal<br />
n N = 2000 r/min<br />
Tomgångsvarvtal (Märksp.) n 0 = 2200 r/min<br />
a) Skissera i ett diagram motorns tomgångsvarvtal som funktion av matningsspänningen. Vilket blir<br />
tomgångsvarvtalet vid U A = 100 V?<br />
b) Beräkna motorns normalmoment M N .<br />
c) Skissera i ett diagram motorns vridmoment som funktion av ankarströmmen. Hur stort är momentet<br />
vid I A = 8 A?<br />
d) Skissera i ett diagram motorns varvtal som funktion av belastningsmomentet, dels för U A = 170 V<br />
och dels för U A = 100 V.<br />
e) Vilken är den största effekt motorn kan avge (kontinuerligt) vid U A = 100 V?<br />
f) Vilken är motorns verkningsgrad η i märkdrift?<br />
23
(Elmotorstyrning)<br />
Varvtalsstyrning av asynkronmotor med frekvensomvandlare<br />
T44<br />
En verktygsmaskin drivs av en kortsluten 4-polig självventilerad asynkronmotor MBL 112M med<br />
följande data:<br />
P N [kW] n N [r/min] U H [V] η [%] cosϕ I N [A] IST<br />
/ IN<br />
M N [Nm] MST<br />
/ M N MMax<br />
/ MN<br />
4 1420 380 83 0,83 8,8 5,5 27 2,4 2,8<br />
Man avser att anskaffa en frekvensomvandlare för att<br />
kunna styra motorns varvtal inom området 150…c:a<br />
1500 r/min.<br />
a) Visa, i ett moment-varvtalsdiagram, principen för<br />
frekvensstyrning av asynkronmotorers varvtal.<br />
b) Välj lämplig frekvensomvandlare ur tabellen.<br />
c) Vilket högsta moment får man belasta motorn med<br />
kontinuerligt då den matas med från frekvensomvandlaren,<br />
dels vid c:a 1500 r/min? Dels vid 150<br />
r/min? Se nedstämplingskurvan till höger.<br />
1,0<br />
0,9<br />
0,5<br />
M<br />
M N<br />
0<br />
160<br />
n<br />
n N<br />
0,5 1,0<br />
Nedstämplingskurva för självventilerade asynkronmotorer<br />
vid drift från frekvensomvandlare.<br />
VLT frekvensomformare<br />
Huvuddata översikt VLT1 VLT2 VLT3 VLT5 VLT7.5 VLT10 VLT15 VLT20<br />
Max utgångseffekt 1,2 kW<br />
1,7 kVA<br />
2,1 kW<br />
3,0 kVA<br />
3,0 kW<br />
4,2 kVa<br />
5 kW<br />
7,1 kVA<br />
7,5 kW<br />
10,7 kVA<br />
10 kW<br />
14,3 kVA<br />
14,5 kW<br />
20,7 kVA<br />
19,5 kW<br />
27,5 kVA<br />
Anslutningsspänning 3×380/415 V, 50-60 Hz 3×0…380V<br />
Utgångsspänning 3×0…380V 3×380/415 V, 50-60 Hz<br />
Utgångsfrekvens 1…50/100 Hz 1…50 Hz eller 1…100 Hz för 380/415 V<br />
Utgångsström max kont. 3×2,5 A 3×4,5 A 3×6,5 A 3×11 A 3×16 A 3×21 A 3×31 A 3×42 A<br />
Utgångsström max 3×3,7 A 3×6,7 A 3×9,7 A - - - - -<br />
intermittent<br />
Max avgiven mek effekt<br />
kontinuerlig drift<br />
0,75 kW<br />
(1 hk)<br />
1,5 kW<br />
(2 hk)<br />
2,2 kW<br />
(3 hk)<br />
4 kW<br />
(5,5 hk)<br />
5,5 kW<br />
(7,5 hk)<br />
7,5 kW<br />
(10 hk)<br />
11 kW<br />
(15 hk)<br />
15 kW<br />
(20 hk)<br />
Inställningsområde (mot.<br />
220V/380 V 50 Hz)<br />
0…200% av motorns<br />
nominella varvtal<br />
0…100% eller 0…200% av motorns nominella<br />
varvtal<br />
Styrområde (motor<br />
220/380 V 60 Hz)<br />
10…100% till 20…200% av<br />
motorns nominella varvtal<br />
10…90% eller 20…180% av motorns nominella<br />
varvtal<br />
24
Separatmagnetiserad likströmsmotor, fältförsvagning<br />
T45<br />
Ett ”RC lok” drivs av 4 separatmagnetiserade likströmsmaskiner. Både fält och ankarlindningen har<br />
märkspänningen U N = 800 Voch matas från tyristorlikriktare med denna märkspänning. (Spänningen<br />
över samtliga lindningar kan följdaktligen varieras från noll till U N .)<br />
När motorernas lindningar är matade med märkspänning och det flyter märkström i dessa uppnås<br />
märkhastigheten v N = 80 km/h och dragkraften F N = 170 kN.<br />
Rita en kurva över dragkraften F kmax (den maximalt kontinuerliga dragkraft som kan erhållas) som<br />
funktion av hastigheten från noll till maxhastigheten v max = 130 km/h. (Verkningsgraden 100%<br />
förutsättes.) Gradera axlarna.<br />
(Ledning: Hur uppnås hastigheten v max = 130 km/h > v N = 80 km/h ?)<br />
Start med pådragsmotstånd<br />
T46<br />
En permanentmagnetiserad likströmsmotor har<br />
följande märkdata<br />
150 V, 14,5 A, 2 kW, 2380 rpm,<br />
R A = 0,5 Ω<br />
Motorn matas normalt från ett matningsdon med<br />
variabel utspänning (för varvtalsstyrning).<br />
Matningsdonet begränsar också strömmen t.ex. vid<br />
start.<br />
Vid ett tillfälle havererar matningsdonet. Man tänker<br />
därför mata motorn direkt från en likspänningskälla<br />
som ger 150 V och vars inre resistans är < 0,1 Ω. För<br />
att begränsa startströmmen ska ett seriemotstånd R S<br />
användas. (Det kortsluts sedan under drift).<br />
a) Man vill begränsa startströmmen till 2 ggr. märkströmmen. Vilket värde bör R S ha?<br />
b) Antag att motorn är mekaniskt kopplat till en last som kräver 2 Nm oberoende av varvtalet. När varvtalet<br />
under startförloppet nått sitt slutvärde kortsluts R S . (R S har det värde Du beräknade i a). Vilket blir det högsta<br />
värde ankarströmmen når efter det att R S kortslutits?<br />
Likströmsmotor med matningsdon, starttidsberäkning<br />
T47<br />
En likströmsmotor som har normalmomentet 50 Nm och märkvarvtalet 1500 r/min driver en belastning<br />
vars tröghetsmoment (inkl motorns eget) är 0,2 kgm 2 . Belastningsmomentet är varvtalsoberoende och<br />
lika med motorns normalmoment (50 Nm). Matningsdonet begränsar strömmen till 125% av motorns<br />
märkström. (Denna ström gäller under hela startförloppet).<br />
Hur lång tid behöver motorn för att accelerera belastningen från stillastående till märkvarvtalet 1500<br />
r/min?<br />
∆ω<br />
J = tröghetsmoment motor + last<br />
Formel: M acc = M M − M L = J<br />
∆t<br />
M M = konstant motormoment<br />
M L = konstant lastmoment<br />
Likströmsmotor med matningsdon, uppskattning av M(n)-område<br />
T48<br />
Följande ofullständiga datauppgifter finns angivna för en likströmsmotor: U A = 200 V I A = 10 A<br />
(medelvärde), M N = 8 Nm vid n N = 2000 r/min. Motorn används tillsammans med ett matningsdon som<br />
kan lämna max 150 V och max 8 A. Rita ett diagram över det M(n)-arbetsområde motorn kan arbeta<br />
inom då den matas från detta matningsdon. Gör ingenjörsmässiga antaganden och aproximationer.<br />
25
Svar eller lösningar<br />
T1: a) R RES = 2Ω b) I = 4 A, U = 8 V c) I 1 = 1 A, I 2 = 2 A, I 3 = 1 A, U 1 = 6 V<br />
T2: Rätt kopplingsschema är b.<br />
T3: I 1 = 5 A, I 2 = 2,5 A, I 3 = 2,5 A och I 4 = 5 A.<br />
T4: I = 27 mA och riktad nedåt i figuren.<br />
T5: I = 0,75 A.<br />
T6: I = 0,16 A.<br />
T7: U AB = 0,02 V<br />
T8: I = 27 mA<br />
T9: E K = 1 V, R I = 1 Ω<br />
(T10): a) U = 50 V, b) I = 11,1 mA, c) E K = 50 V, R I = 4,5 kΩ, d) R X = R I → P = 0,138 W<br />
T11:<br />
S<br />
N<br />
S<br />
N<br />
N<br />
S<br />
a)<br />
b)<br />
112a<br />
c)<br />
T12 :<br />
T13:<br />
113a<br />
•<br />
×<br />
T14: a) De attraherar varandra. b) De repellerar varandra.<br />
T15: a) F = 2 kN, b) mmk = 2,5 kAt<br />
T16: Se figur 5.25 i Praktisk S<br />
elkunskap<br />
I<br />
114a<br />
I<br />
N<br />
T17: F = B⋅I⋅l⋅n = 0,75⋅10⋅0,25⋅120 = 225 N, M = 2⋅F⋅a = 2⋅225⋅0,10 = 45 Nm<br />
T18:<br />
−6<br />
Kretsens tidkonstant är τ = R ⋅ C = 500 ⋅ 500 ⋅ 10 = 0, 25 s . Kondensatorn är först oladdad, vid<br />
inkopplingen laddas den upp mot 10 V. För spänningarna gäller Kirchoffs spänningslag<br />
E + UC + UR = 0 .<br />
Vid t = 0 gäller: 10 + 0 + U R = 0 . Vid t = ∞ gäller: 10 + 10 + U R = 0 .<br />
Vi får för U R :<br />
u∞ = 0 u0 = 10 .<br />
t<br />
t<br />
−<br />
−<br />
t<br />
a) x( t) = x − ( x − x ) e τ ⇒ u ( t) = − ( − ) 0,<br />
25 − 4<br />
∞ ∞ 0<br />
R 0 0 10 e = 10e<br />
− 4t − 4t − 4t<br />
ln 0,<br />
2<br />
2 = 10 e ⇔ 0, 2 = e ⇔ ln 0, 2 = ln e = −4t<br />
⇒ t = − = 0,<br />
4 s<br />
4<br />
b) När spänningen över C är 2 V är den 8 V över R.<br />
− 4t − 4t − 4t<br />
ln 0,<br />
8<br />
8 = 10 e ⇔ 0, 8 = e ⇔ ln 0, 8 = ln e = −4t<br />
⇒ t = − = 0,<br />
06 s<br />
4<br />
26
T19:<br />
L 2<br />
Kretsens tidkonstant är τ = = = 0, 02 s .<br />
R 100<br />
a) Innan till-slaget av strömställaren är spolen strömlös, och eftersom en spole är ”strömtrög” fortsätter<br />
den att vara utan ström i första ögonblicket. i(t = 0) = 0.<br />
E 12<br />
När tiden går växer strömmen genom spolen mot sitt max-värde imax<br />
= = = 0, 12 A . Förloppet<br />
R 100<br />
följer en exponentialfunktion:<br />
t<br />
t<br />
−<br />
−<br />
t<br />
x( t) = x − ( x − x ) e τ ⇒ i( t) = , − ( , − ) 0,<br />
02 − 50<br />
∞ ∞ 0<br />
0 12 0 12 0 e = 0, 12( 1 − e )<br />
b) Halva slutvärdet (0,06 A) vid tiden t:<br />
− 50t -50t<br />
0,<br />
69<br />
0, 06 = 0, 12( 1 − e ) ⇔ ln( 1 − 0, 5) = lne ⇔ ln 0,<br />
5 = −50t ⇔ t = = 0,<br />
014 s<br />
50<br />
T20:<br />
−<br />
R( ϑ) = 100⋅ ( 1+ 3, 85⋅10 3 ⋅ ϑ) [ Ω ]<br />
R 0 = 176 Ω<br />
R( t = 10 min ) = 139 Ω<br />
−3<br />
R∞<br />
= R( ϑ = 25° ) = 100⋅ ( 1+ 3, 85⋅10 ⋅ 25) = 109, 6 [ Ω ]<br />
t<br />
10<br />
−<br />
−<br />
x( t) = x − ( x − x ) e τ<br />
∞ ∞ 0 ⇒ R( t = 10 min) = 139 = 109, 6 − ( 109, 6 −176) e τ<br />
10<br />
− 10<br />
0, 443 = e τ ⇔ ln( 0, 443)<br />
= − ⇒ τ = 10 = 12,3 minuter<br />
τ 0,815<br />
T21: a) x(t) = 6 sin( 2000π ⋅ t + π/6 )<br />
b)<br />
6<br />
x ( t ) = sin(2 π f t + π )<br />
6<br />
c)<br />
6<br />
t =0<br />
3<br />
0<br />
0<br />
2 π<br />
6<br />
5 π<br />
6<br />
π<br />
1<br />
3<br />
2 π f t<br />
2π f<br />
=2000 π<br />
[rad/s]<br />
π<br />
6<br />
127<br />
T22:<br />
i = i1 + i2 + i3 = 51sin( 2πft) + 72 sin( 2πf + 0, 65t ) + 16 sin( 2π<br />
ft −1, 22)<br />
0, 65[ rad] ⇒ 37, 2 [ ° ] −1, 22 [ rad ] ⇒ − 70 [ ° ]<br />
Enklare med visare (vektorer) där visarens längd svarar mot sinusvågens amplitud, och visarens vinkel<br />
mot sinusvågens fasvinkel. Totalströmmens visare blir då vektorsumman av de tre ”strömvisarna”.<br />
I = I 1 + I 2 + I 3<br />
I 1 = ( x, y) = ( 51, 0)<br />
I 2 = ( x, y) = ( 72 cos 37, 2° , 72 sin 37, 2° ) = ( 57, 3 , 43, 5)<br />
I 3 = ( x, y) = ( 16 cos − 70° , 16 sin − 70° ) = ( 5, 47 , −15, 03)<br />
I = ( x, y) = ( 51+ 57, 3+ 5, 47 , 0 + 43, 5− 15, 02) = ( 113, 8 , 28, 5 )<br />
2 2<br />
I = 113, 8 + 28, 5 = 117,<br />
3<br />
27
28,<br />
5<br />
α = arctan = 15° ⇒ 0, 26 [ rad ]<br />
113,<br />
8<br />
i = 117, 3sin( 2π<br />
ft + 0, 26)<br />
Man kan även addera visarna med hjälp av ett<br />
cad-program:<br />
T23: R = 1,67 kΩ ; X C = 3,33 kΩ ; Z AB = 1,49 kΩ<br />
T24: Visardiagram.<br />
Längder.<br />
• U L = 2×U R eftersom X L = 2πfL = 2R och de både L och R genomflytes av samma ström.<br />
• Spänningen U ligger över både R och L+R. En spole i serie med en resistans har<br />
2 2<br />
impedansen X + R .<br />
Med X L = 2R får vi IR ⋅ R = U = IL+ R<br />
2 2<br />
( 2R)<br />
+ R = IL+<br />
R R 5 det vill säga IR<br />
= 5 ⋅ IL+<br />
R .<br />
IR ≈ 2, 2 × IL+<br />
R .<br />
1) Rita I L+R som riktfas (horisontell)<br />
2) Rita U R // I L+R ; spänning och ström i fas för en resistor<br />
3) Rita U L ⊥ I R ; 2×U R<br />
4) Rita U = U R +U L<br />
5) Rita I R // U ; ( I<br />
R<br />
≈ 2, 2 × I )<br />
L+<br />
R<br />
6) Rita I = I R + I L+R<br />
U<br />
L<br />
I<br />
I L+R<br />
I R<br />
U R<br />
124<br />
U<br />
T25: Visardiagram<br />
1) Rita U 2 som riktfas (horisontell)<br />
2) Rita I R // U 2 ; spänning och ström i fas för<br />
en resistor<br />
I<br />
I C<br />
2<br />
3) Rita I C ⊥ I R ; 1×I R<br />
1) Längder.<br />
• I = I C + I R ; Pythagoras sats ger<br />
I = 2 × IC och U 1 = 2 × U 2<br />
2) Rita U 1 ⊥ I ; (U1 ≈ 1, 41×<br />
U2<br />
)<br />
I R<br />
U<br />
3) Rita U = U 1 + U 2<br />
126<br />
U 1<br />
U<br />
28
T26: Eftersom |U C | = |U L | råder resonans. Spänningsfallen över L och C tar ut varandra och kvar blir 1<br />
V över R. U = 1 V.<br />
T27: Eftersom |I C | = |I L | råder resonans. I = 1 A, strömmen i L och i C är en cirkulerande ström, I C = -<br />
I L .<br />
T28: a) Z = 537 Ω b) R = 285 Ω varav L = 1,45 H c) cosϕ = 0,53 d) C = 5 µF (se figur 7.34 i<br />
Praktisk elkunskap)<br />
T29:<br />
U 1 = 10 − 0, 2 ⋅ 10 = 8 [V]<br />
1<br />
2<br />
U 2 = U1<br />
= 0, 5⋅ 8 = 4 [V] I 2 = I1<br />
= 2 ⋅ 0, 2 = 0,4 [A]<br />
2<br />
1<br />
U 2 4<br />
R2<br />
= = = 10 [ Ω ]<br />
I 2 0,<br />
4<br />
T30:<br />
S U 1 U 2 I 1 I 2 Lampa<br />
220 V 22 V 0 0<br />
0 0 0,27 A 2,7 A<br />
T31:<br />
a) b)<br />
I 1<br />
I 2 I 4<br />
I 3 I 5<br />
400<br />
I 3 = = 5A<br />
80<br />
I2 = 3 ⋅ I3<br />
= 5 3 = 8, 7A<br />
230<br />
I 5 = = 5A<br />
46<br />
I4 = I5 = 5A<br />
Eftersom I 2 och I 4 ligger i fas kan de adderas direkt.<br />
(Strömmarna går till resistorerer, Y eller D-koppling<br />
påverkar inte linjeströmmens fasläge).<br />
I1 = I2 + I4 = 13, 7A<br />
D-koppling Y-koppling<br />
P TOT = 3 ⋅ 400 ⋅ 13,<br />
7 = 9490W<br />
T32:<br />
a) I ett Y-kopplat, symmetriskt trefasnät behövs ingen återledare ty summan av de tre strömmarna är i<br />
varje ögonblick =0, ∑ I = 0 . Potentialskillnaden mellan generatorns nollpunkt och lastens nollpunkt<br />
är således U=0.<br />
b) Om säkringen i en fas, t. ex. T, löser ut får vi den krets som visas i figuren.<br />
U RS<br />
U = U S +<br />
2<br />
Ur figuren får vi<br />
U<br />
U = U H<br />
T 3 400<br />
= = = 115 V<br />
2 2 2 ⋅ 3<br />
29
T33:<br />
Överst tre enfastransformatorer. Nederst trefastransformatorn med de bitar som blir ”över”.<br />
Nederst trefastransformatorn med de bitar som blir ”över”.<br />
T34:<br />
a) Då resistanserna kopplas om till D får de 3 gånger större spänning än den ursprungliga. effekten<br />
blir 3 gånger större, d.v.s. 36 kW.<br />
b) Om sekundärlindningarna kopplas om till D blir huvudspänningen 3 gånger mindre. Effekten i<br />
den fortfarande Y-kopplade resistorgruppen reduceras med faktorn 3 och blir 4 kW.<br />
T35:<br />
Kopplingen enligt figuren ger U = 2⋅127 V = 254 V.<br />
T36:<br />
Primärsidan skall ha 380 V-lindningarna i Y. De får då 660 = 380 V , d. v. s. märkspänning. (Även<br />
3<br />
127 V-lindningarna får då märkspänning).<br />
Till sekundärsidan används 127-V lindningarna. Om sekundärsidan Y-kopplas blir huvudspänningen<br />
3 ⋅ 127 = 220 V .<br />
Motorn kan antingen anslutas Y-kopplad till ett 380V-nät eller D-kopplad till ett 220V-nät. I vårt fall<br />
skall således motorn D-kopplas.<br />
T37:<br />
a) Nej! För att utföra installationsarbeten måste man ha installatörsbehörighet.<br />
b) Ja! Byte av vissa installationsapparater får utföras av den som har "nödig kännedom om sådant<br />
arbete".<br />
30
T38:<br />
Så länge samtliga apparater är felfria föreligger ingen fara. Dock saknar anläggningen skyddsjordning!<br />
Om det uppkommer ett jordfel i en av apparaterna spänningssätts höljet på samtliga. Ingen nämnvärd<br />
felström flyter. Säkringen kan hålla länge. Felet, som innebär stor fara, kan alltså bli bestående.<br />
T39:<br />
a) En jordfelsbrytare löser ut vid jordfel om jordströmmen uppgår till 20 a' 30 mA.<br />
b) Transformatorn känner summan av strömmarna till belastningen. Normalt är summaströmmen noll.<br />
Om däremot ett isolationsfel uppstår, som spänningssätter höljet, går en jordström genom t. ex. en<br />
person som berör höljet eller genom skyddsledaren om sådan finns.<br />
c) Nej. Om skyddsledaren också går genom ringkärnan blir summaströmmen noll även vid ett<br />
isolationsfel.<br />
T40:<br />
a) c:a 1400 r/min. Märkeffekten ska vara minst<br />
2π<br />
⋅1400 ⋅ 9<br />
P = ωM<br />
≈<br />
= 1320 W<br />
60<br />
b) Välj 90L, som har märkeffekten 1,5 kW<br />
1500 ⋅ 60<br />
c) M N = = 10,<br />
1 Nm<br />
2π<br />
⋅1420<br />
nsynkront<br />
− n N<br />
d) Eftersläpningen s =<br />
är inom det normala arbetsområdet proportionell mot det<br />
nsynkront<br />
T41:<br />
7<br />
uttagna momentet. Vid 7 Nm bör därför varvtalet sjunka ( 1500 − 1420)<br />
≈ 55 r / min . Varvtalet<br />
10,<br />
1<br />
blir alltså c:a 1445 r/min.<br />
a) 660V/380V. Y-kopplad motor under start och D-kopplad i drift. Alla sex lindningsuttagen måste<br />
anslutas till YD-kopplaren. (Inga kopplingsbleck används.)<br />
b) Enligt motorns märkdata är I N = 11 A vid matning från 380 V-nät, IST IN = 6, 9 och<br />
normalmomentet M N = 18,<br />
1 Nm<br />
Direkt start:<br />
c)<br />
I ST = 6,<br />
9 ⋅ 11 = 76 A<br />
M ST = 2, 4 ⋅ 181 , = 43 Nm<br />
YD-start:<br />
I ST = 76 3 ≈ 25 A<br />
M ST = 43 3 ≈ 14 Nm<br />
M [Nm]<br />
M Dmax<br />
d) Nej. 18 Nm är större än motorns<br />
startmoment.<br />
M Dstart<br />
=43<br />
M Ystart<br />
=14<br />
254<br />
M Ymax<br />
M N<br />
M L<br />
M acc<br />
Arbetspunkt<br />
Omkoppling Y-D<br />
n 0<br />
=3000<br />
n<br />
[varv/min]<br />
31
T42:<br />
M<br />
Medurs rotation<br />
M N<br />
M L<br />
Arbetspunkt<br />
Stilla<br />
n 0<br />
n<br />
a) Generatordrift<br />
regenerativ<br />
bromsning<br />
255<br />
Moturs rotation<br />
b) Reversering<br />
motströmsbromsning<br />
a) För att ”tvinga” motorn till ett varvtal som överstiger<br />
det synkrona varvtalet, så krävs det ett bromsande<br />
moment (negativt moment). Energin matas tillbaks till<br />
nätet. Sådan generatordrift används vid vindkraftverk.<br />
T43:<br />
a)<br />
[r/min]<br />
n<br />
b) Bromsning genom reversering (motströmsbromsning).<br />
Motorn frånkopplas och kopplas omedelbart in<br />
igen, nu kopplad för den motsatta rotationsriktningen.<br />
När motorn är stilla frånkopplas den, annars startar den<br />
för rotation i motsatta riktningen.<br />
2200<br />
1294<br />
1000<br />
U A = 100 V ger<br />
100<br />
n = ⋅ 2200 = 1294 r / min<br />
170<br />
0<br />
257 0<br />
100 170<br />
1500 ⋅ 60<br />
b) M N = = 7,<br />
2 Nm<br />
2π<br />
⋅ 2000<br />
c)<br />
M<br />
[Nm]<br />
7,2<br />
U A<br />
[V]<br />
5,2 I A = 8 A ger<br />
8<br />
M = ⋅ =<br />
11 7, 2 5, 2 Nm<br />
257b<br />
0<br />
0<br />
8<br />
11<br />
I A<br />
[A]<br />
32
d) Varvtalssänkningen från tomgång till normalmomentet<br />
är 200 r/min, oberoende av U A .<br />
[r/min]<br />
2200<br />
2000<br />
1294<br />
1094<br />
n<br />
U A =170V<br />
U A =100V<br />
∆ n =200<br />
∆ n =200<br />
e)<br />
f)<br />
P = ωM<br />
=<br />
1500<br />
η = =<br />
170 ⋅11<br />
2π<br />
⋅1094<br />
⋅ 7, 2 = 825 W<br />
60<br />
0,<br />
80<br />
0<br />
257c 0<br />
7,2<br />
I A<br />
[A]<br />
T44:<br />
a)<br />
M<br />
U/f = konstant<br />
f 0<br />
, n<br />
0<br />
M N<br />
U = konstant<br />
M L<br />
b) VLT 5 (för motorer med axeleffekt<br />
P N = 4 kW)<br />
c) Motorns normalmoment är 27<br />
Nm. Enligt nedstämplingskurvan<br />
får den belastas med<br />
c:a 85%⋅27 = 23 Nm vid n =<br />
1500 r/min<br />
c:a 40%⋅27 = 11 Nm vid n<br />
=150 r/min. Detta beror på att<br />
motorn kyls med en axelmonterad<br />
fläkt.<br />
256<br />
n 0<br />
f, n<br />
T45:<br />
För en likströmsmaskin där förlusterna försummas gäller:<br />
U A = K1Φ ⋅ ω (1)<br />
M = K2Φ ⋅ I A (2)<br />
K1 = K2<br />
(om varvtalet är uttryckt som ω [rad/s])<br />
• Tågets hastighet är proportionell mot motorernas varvtal (även<br />
uttryckt som ω), och därmed hörande ankarspänning.<br />
• Tågets dragkraft är proportionell mot motorernas moment, och<br />
därmed hörande ankarström.<br />
Hastighetsområdet 0 < v < 80 km / h uppnår man genom att<br />
variera ankarspänningen 0 < U A < U Amax . Den högsta tillåtna<br />
ankarströmmen I Amax räcker till märkmoment M max , och således kan<br />
tåget utveckla F kmax .<br />
F kmax = 170 kN för 0 < v < 80 km / h<br />
Hur uppnår tåget hastigheter över 80 km/h?<br />
Av ekv 1 inses att man kan uppnå varvtal över märkvarvtal genom att hålla ankarspänningen på sitt märkvärde<br />
och minska flödet (Φ) genom att reducera fältströmmen (den ström som magnetiserar motorn). Detta kallas för<br />
fältförsvagning.<br />
33
Rälseffekten blir:<br />
PRmax = vN ⋅ 80<br />
FN<br />
= m / s 170 kN 3778 kW<br />
3,6 ⋅ =<br />
För 80 km / h<br />
Vid 130 km/h blir F kmax<br />
< v < 130 km / h blir Fkmax<br />
⋅ = 3778 kW ⇒ Fkmax<br />
=<br />
=105 kN.<br />
3778 kW<br />
v<br />
T46:<br />
150<br />
a) IST<br />
= 2 ⋅14,<br />
5 ger R S = 4,7 Ω<br />
RS<br />
+ 0,<br />
5<br />
2000 ⋅ 60<br />
b) M N = = 8 Nm<br />
2π<br />
⋅ 2380<br />
2<br />
M = 2 Nm svarar mot I A = ⋅ = A<br />
8 14, 5 3,<br />
6<br />
Slutvarvtalet, med R S inkopplat, blir<br />
150 − ( 4, 7 + 0, 5)<br />
3,<br />
6<br />
n1<br />
=<br />
K1Φ<br />
K 1 Φ beräknas ur 150 = K 1 Φ⋅2380+0,5⋅14,5 vilket ger K 1 Φ = 0,06<br />
150 − 5, 2 ⋅3,<br />
6<br />
Alltså blir n 1 =<br />
= 2188 rpm<br />
0,<br />
06<br />
När R S kortsluts blir strömmen<br />
UA<br />
− E 150 − 0,<br />
06 ⋅ 2188<br />
IA<br />
= =<br />
≈ 37 A<br />
RA<br />
0,<br />
5<br />
T47:<br />
Under hela startförloppet begränsar matningsdonet strömmen till 1,25⋅I N . Motorns moment M M blir då<br />
1,25⋅M N = 1,25⋅50 = 62,5 Nm. Lastmomentet M L uppges vara konstant M L = 50 Nm.<br />
Tröghetsmomentet är J = 0,2 kg m 2 . Varvtalet ökar från 0…1500 r/min.<br />
2π<br />
J ⋅ nN<br />
0,<br />
2 ⋅1500 2 π<br />
∆ω<br />
Macc<br />
= M M − M L = J ⇒ t =<br />
60<br />
=<br />
60<br />
= 2,<br />
5 s<br />
∆t<br />
M M − M L 0,25 ⋅ 50<br />
T48:<br />
I 8<br />
Det största uttagbara momentet blir M N = = Nm<br />
IAN<br />
10 8 6 , 4 . Det högsta<br />
U<br />
varvtalet är c:a n<br />
U AN N = 150<br />
2000 = 1500 r / min<br />
200<br />
(I verkligheten något högre eftersom momentet är mindre än normalmomentet.)<br />
Matnigsdonets + motorns Moment-varvtalsområde är gråmarkerat i figuren.<br />
Nm<br />
6,4<br />
M<br />
1500 r/min<br />
n<br />
34