20.01.2014 Views

Arbetsblad

Arbetsblad

Arbetsblad

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Ellära övningshäfte<br />

tilläggsuppgifter och arbetsblad.<br />

Innehåll<br />

• Ohms lag, Kirchoffs lagar<br />

• <strong>Arbetsblad</strong>: Matematikhjälpmedel vid användning av Kirchoffs<br />

lagar<br />

• Magnetism och elmaskiner<br />

• <strong>Arbetsblad</strong>: Indikering av läge med dubbla magneter<br />

• <strong>Arbetsblad</strong>: Magnetisk krets<br />

• <strong>Arbetsblad</strong>: Hystereskurvan<br />

• Formel för exponentiellt växande och avtagande förlopp<br />

• Växelström, impedans, effekt, transformator<br />

• 3-fas Växelström<br />

• Elsäkerhet<br />

• Asynkronmotorn<br />

• Likströmsmotorn<br />

• (Elmotorstyrning)<br />

• Lösningar<br />

© 2004 William Sandqvist


Ohms lag, Kirchoffs lagar<br />

OHMs lag<br />

T1<br />

a) Beräkna den resulterande resistansen R RES för de tre<br />

parallellkopplade grenarna.<br />

b) Beräkna strömmen I och spänningen U.<br />

c) Beräkna de tre belastningsströmmarna I 1 I 2 och I 3 samt<br />

spänningen U 1 över 3 Ω-motståndet.<br />

+<br />

1 Ω<br />

U<br />

-<br />

E<br />

12 V<br />

I<br />

8 Ω<br />

I 1 I 2 I 3<br />

1 Ω<br />

3 Ω<br />

+<br />

U 1<br />

-<br />

102<br />

8 Ω<br />

Kirchoffs strömlag<br />

T2<br />

Man har två glödlampor för 220 V och två strömbrytare. Nu vill<br />

man ansluta de båda lamporna till 220 v nätspänning på sådant<br />

sätt att de tänds med var sin strömbrytare, men den ena lampan<br />

ska kopplas så att den bara kan tändas om den andra redan är<br />

tänd.<br />

Vilket av koplingsschemorna är det rätta? (Båda lamporna ska<br />

kunna lysa med full styrka).<br />

a)<br />

c)<br />

220 V<br />

220 V<br />

b)<br />

220 V<br />

220 V<br />

d)<br />

103<br />

T3<br />

Beräkna de fyra strömmarna I 1 I 2 I 3 och I 4 .<br />

10 A<br />

I 1<br />

I 4<br />

E<br />

1 Ω<br />

I 2<br />

I 3<br />

2 Ω<br />

2 Ω 2 Ω<br />

104<br />

Kirchoffs lagar<br />

T4<br />

Beräkna strömmen genom 10 Ω-motståndet. Åt vilket håll flyter den?<br />

2 V 4 V<br />

10 Ω<br />

25 Ω 100<br />

Ω<br />

105<br />

2


T5<br />

Bestäm strömmen I.<br />

10<br />

Ω<br />

20 Ω<br />

I<br />

3 V<br />

6 V<br />

9 V<br />

107<br />

T6<br />

Bestäm strömmen I.<br />

I<br />

4 V<br />

0,2 Ω<br />

0,2 Ω<br />

I 1<br />

I 2<br />

40 Ω<br />

80 Ω<br />

3 V<br />

108<br />

Spänningsdelning<br />

T7<br />

Figuren föreställer en så kallad bryggkoppling. Beräkna spänningen<br />

mellan punkterna A och B, U AB .<br />

501 Ω<br />

499 Ω<br />

10 V<br />

B<br />

U AB<br />

A<br />

499 Ω<br />

501 Ω<br />

109<br />

(Superposition, strömgrening)<br />

T8<br />

Beräkna strömmen genom 10 Ω-motståndet i uppgift T4. Använd superposition och strömgrening.<br />

Tvåpolssatsen<br />

T9<br />

Ersätt den givna tvåpolen med en enklare som har en emk i serie med en<br />

resistor.<br />

2 V<br />

A<br />

2 Ω<br />

2 Ω<br />

B<br />

110<br />

3


(T10)<br />

4 k Ω 4 k Ω<br />

100 V<br />

16 k Ω<br />

12 k Ω<br />

A<br />

E K<br />

R I<br />

A<br />

B<br />

B<br />

a) Bestäm spänningen mellan A och B (den sk tomgångsspänningen).<br />

b) Bestäm den ström som skulle gå genom en ledare med mycket liten resistans, om den kopplas in<br />

direkt mellan A och B i figuren (den så kallade kortslutningsströmmen.)<br />

c) Bestäm en krets bestående av en emk E K i serie med en resistans R I (enligt figuren) som är<br />

ekvivalent med den givna kopplingen, om denna betraktas från punkterna A och B.<br />

d) Bestäm den maximala effektutvecklingen som kan erhållas i ett motstånd inkopplat mellan<br />

punkterna A och B. (Använd resultatet från uppgift c.)<br />

111<br />

4


<strong>Arbetsblad</strong>: Matematikhjälpmedel för Kirchoffs lagar<br />

problem:<br />

Kirchoffs strömlag<br />

I 1 +I 2 +I 3 = 0<br />

två maskor:<br />

1+2I 1 -3I 2 = 0<br />

5+4I 3 -3I 2 = 0<br />

hyfsa, tre ekvationer:<br />

I 1 +I 2 +I 3 = 0<br />

2I 1 -3I 2 +0 = -1<br />

0-3I 2 +4I 3 = -5<br />

på matrisform:<br />

( Jämför med Ohms lag R·I = U )<br />

med Matematica:<br />

( Använd bokstaven J i stället för I som är protected i Matematica )<br />

R= {{1, 1, 1} , {2, -3, 0} , {0, -3, 4}}<br />

U= {{0}, {-1}, {-5}}<br />

J= Inverse [ R ] .U<br />

Matematica svarar:<br />

( Man startar beräkningen med Shift + Enter )<br />

med Matlab:<br />

R = [ 1 1 1<br />

2 -3 0<br />

0 -3 4 ] ;<br />

U = [ 0 -1 -5 ]' ;<br />

J = R \ U<br />

Matlab svarar:<br />

J =<br />

0.3077<br />

0.5385<br />

-0.8462<br />

5


Magnetism och elmaskiner<br />

Permanenta magneter<br />

T11<br />

Rita in det magnetiska fältets riktning i nedanstående bilder.<br />

S<br />

N<br />

S<br />

N<br />

N<br />

S<br />

a)<br />

b)<br />

112<br />

c)<br />

113<br />

Elektromagneter<br />

T12<br />

Figuren visar ett snitt genom en strömgenomfluten slinga och det magnetiska<br />

fältets utseende kring ledaren. Markera i figuren strömmens riktning ( med • om<br />

den är riktad upp från pappret och med × om den är riktad in mot papperet).<br />

116<br />

T13<br />

Rita ut fältet kring spolen.<br />

I<br />

114<br />

T14<br />

Hur påverkar spolarna varandra? De är fritt rörliga i förhållande till varandra.<br />

F =? F =?<br />

I<br />

a)<br />

I<br />

I<br />

b)<br />

I<br />

115<br />

6


Elektromagnetens dragkraft (enkel magnetisk krets)<br />

T15<br />

a) Beräkna dragkraften på det lösa järnstycket om flödestätheten är 1,0 T.<br />

Genomskärningsarean är 25 cm 2 .<br />

b) Enligt det använda järnets magnetiseringskurva krävs det en fältstyrka på<br />

900 A/m för att erhålla flödestätheten 1 T. Beräkna den mmk [At] som<br />

behövs till järnets magnetisering. Flödets medelväg i järnet (streckat) kan<br />

uppskattas till 1,0 m. Luftgapen är vardera 1,0 mm.<br />

119<br />

Induktionslagen<br />

T16<br />

En permanentmagnet avlägsnas från en spole. Rita in den inducerade<br />

strömens riktning i figuren.<br />

I =?<br />

S<br />

N<br />

118<br />

Kraften på strömgenomfluten ledare i magnetfält<br />

T17<br />

En viss motor kan i princip anses uppbyggd så att rotorn består av en<br />

spole med rektangulärt tvärsnitt som befinner sig i luftgapen mellan<br />

stator och rotor. Flödestätheten är där 0,75 T. Spolen har 120 varv<br />

(n=120) och den sida som befinner sig i magnetfältet har längden 25 cm<br />

(b=25cm). Strömmen genom spolen är 10 A. Avståndet från den del av<br />

spolen som utsätts för kraftverkan och rotorns vridningscentrum är 10<br />

cm (a=10cm).<br />

Hur stort blir motorns vridmoment i det läge då slingan står vertikalt som<br />

i figuren?<br />

F<br />

a=10cm<br />

F<br />

n=120<br />

b=25cm<br />

117<br />

7


<strong>Arbetsblad</strong>: Indikering av läge med dubbla magneter<br />

Exempel på två magnetfältskänsliga givare:<br />

144<br />

Magnet<br />

Hallgivare<br />

Ett magnetiskt tungelement är en magnetiskt påverkbar<br />

kontakt.<br />

Observera! Eftersom den är tillverkad av ferromagnetiskt<br />

material kommer den att påverka fältet från magneten.<br />

En Hallgivare är en magnetiskt påverkbar elektronikkomponent.<br />

Den är inte gjord av ferromagnetiskt material<br />

och påverkar därför inte fältet från magneten.<br />

• Hur blir magnetfältets styrka från två magneter? Rita i diagrammet till höger i<br />

figuren. Antag att fältet indikeras av en Hallgivare.<br />

[ T ]<br />

0,3<br />

SmCo 10x10x5<br />

[ T ]<br />

0,3<br />

A & B<br />

0,2<br />

0,2<br />

0,1<br />

0,1<br />

0<br />

-5 0 +5<br />

z [ mm ]<br />

z = 0<br />

z<br />

0<br />

-5 0 +5<br />

z [ mm ]<br />

A<br />

B<br />

z = 0<br />

z<br />

S N S N<br />

10 mm<br />

8


Lösning:<br />

[ T ]<br />

SmCo 10x10x5<br />

[ T ]<br />

A & B<br />

0,3<br />

0,3<br />

0,2<br />

0,2<br />

0,1<br />

0,1<br />

0<br />

-5 0 +5<br />

z [ mm ]<br />

z = 0<br />

z<br />

A<br />

0<br />

-5 0 +5<br />

z [ mm ]<br />

B<br />

z = 0<br />

z<br />

S N S N<br />

10 mm<br />

9


<strong>Arbetsblad</strong>: Magnetisk krets<br />

Ett relä finns avbildat till höger i figuren.<br />

Till vänster i figuren visas den magnetiska<br />

krets du ska räkna på. Utgå från att det<br />

använda järnet har permabilitetskonstanten<br />

k m = 2000.<br />

Hur stor mmk, F m , krävs för att dragkraften<br />

ska bli F = 0,5 N (vid 1 mm luftgap)?<br />

(Den magnetiska kretsen har utformats så<br />

att järnets tvärsnittsarea överallt har<br />

samma värde a = 27 mm 2 .)<br />

lgap =1 mm<br />

cc<br />

20 mm<br />

NI<br />

12 mm<br />

a = = = 27 mm 2<br />

153<br />

F<br />

a<br />

b<br />

nc<br />

no<br />

Formler:<br />

Magnetiskt flöde och flödestäthet<br />

B = Φ<br />

B = flödestäthet [ T]<br />

Φ = magnetiskt flöde [ Wb]<br />

a<br />

2<br />

a = magnetpolens area [ m ]<br />

Permabilitet µ<br />

Rm<br />

= reluktans [ A / Wb]<br />

l l = magnetfältets medelväg [ m]<br />

Rm =<br />

µ ⋅ a<br />

2<br />

a = magnetfältets area [ m ]<br />

µ = permabiliteten [ Wb / Am]<br />

Ohms lag för den magnetiska kretsen<br />

Φ = F m<br />

R m<br />

Φ = magnetiskt flöde [ Wb]<br />

Fm<br />

= magnetomotorisk kraft [ At]<br />

Rm<br />

= reluktans [A / Wb]<br />

Flödestäthet och fältstyrka B = µ H B<br />

Magnetomotorisk kraft<br />

Fm<br />

= magnetomotorisk kraft [ At]<br />

Fm = I ⋅ N I = strömmen genom spolen [ A]<br />

N = antal spolvarv<br />

Permabilitetskonstant<br />

−<br />

k m = µ<br />

µ 0 = 4π<br />

⋅10 7 [ A / Wb]<br />

µ = permabilitet<br />

µ 0<br />

k m = permabilitetskonstant<br />

Magnetisk fältstyrka<br />

H = fältstyrka<br />

H =<br />

= µ<br />

NI<br />

l<br />

NI<br />

l<br />

N = antal spolvarv<br />

I = spolström [A]<br />

[ A / m]<br />

l = magnetfältets längd [m]<br />

Magnetens dragkraft/ytenhet (vid luftgapet) Kraft på ledare i magnetfält<br />

F = dragkraft [ N]<br />

F = kraft [ N]<br />

2<br />

F B<br />

2<br />

B = flödestätheten [T]<br />

= a = magnetpolens area [m ] F = B ⋅ I ⋅ l<br />

a 2µ 0 I = ström i ledaren [A]<br />

B = flödestätheten [T]<br />

l = ledarlängd i magnetfält [m]<br />

Inducerad Emk, rörlig ledare i magnetfält<br />

Inducerad Emk i slinga/spole<br />

u = inducerad emk [ V] dΦ<br />

e = inducerad emk [ V]<br />

e = N Φ = I ⋅ L<br />

d t L = induktans [H]<br />

u = B ⋅ v ⋅ l B = flödestätheten [T]<br />

d<br />

l = ledarlängd i magnetfält [m] e = L i ∆<br />

≈ L<br />

i ∆i<br />

= strömändring [A]<br />

dt<br />

∆t<br />

∆t<br />

= tidsintervall [s]<br />

10


Lösning:<br />

F<br />

a<br />

2<br />

−7<br />

B<br />

F 0,<br />

5 ⋅ 2 ⋅ 4π<br />

⋅10<br />

= ⇒ B = 2µ<br />

0 =<br />

= 0,<br />

22 T<br />

2µ<br />

a<br />

−6<br />

0<br />

27 ⋅10<br />

−6 −6<br />

Φ = B ⋅ a = 0, 22 ⋅ 27 ⋅ 10 = 5, 8 ⋅10<br />

Wb<br />

−3<br />

( 12 + 12 + 20 + 20)<br />

⋅10<br />

5<br />

R mJärn =<br />

= 9,<br />

4 ⋅10<br />

A / Wb<br />

−7 −6<br />

4 ⋅ π ⋅10 ⋅ 2000 ⋅ 27 ⋅10<br />

(får försummas)<br />

−3<br />

1⋅10<br />

7<br />

R mgap =<br />

= 2,<br />

9 ⋅10<br />

A / Wb<br />

−7 −6<br />

4 ⋅ π ⋅10 ⋅ 27 ⋅10<br />

Rm = Rmgap + RmJärn = 3⋅10 7 A / Wb<br />

Ohms lag för den magnetiska kretsen:<br />

-6 -7<br />

Fm<br />

= Φ ⋅ Rm<br />

= 5,8⋅10 ⋅3⋅10 = 177 At<br />

11


<strong>Arbetsblad</strong>: Hystereskurvan<br />

En toroidspole med N = 1250 varv är lindad runt en kärna av Wolframstål.<br />

Den magnetiska medellängden i kärnan är l = 0,2 [m]. Genom spolen<br />

passerar likströmmen I = 3,04 A.<br />

a) Hur stor blir flödestätheten i Wolframstålet? B = ? [T, Wb/m 2 ]<br />

b) När man bryter strömmen till spolen blir det kvar en del magnetism i<br />

Wolframstålet. Hur stor blir den kvarvarande flödestätheten (remanensen)?<br />

B = ? [T, Wb/m 2 ]<br />

c) Hur stor motriktad ström måste man tillföra spolen för att avmagnetisera<br />

Wolframstålet? I = ? [A]<br />

I<br />

N<br />

Φ<br />

l<br />

B [T]<br />

1,5<br />

1<br />

0,5<br />

0<br />

0 5000 10000 15000<br />

H [At/m]<br />

277<br />

Magnetiseringskurva för Wolframstål - hysteresiskurva<br />

12


Lösning<br />

a) H N ⋅<br />

=<br />

I 1250⋅3,<br />

04<br />

= = 19000 [ At / m ]<br />

l 0,<br />

2<br />

Ur diagrammet B = 1,6 [T, Wb/m 2 ]<br />

b) Remanenta flödestätheten avläses till<br />

B = 1,2 [T, Wb/m 2 ]<br />

c) Avmagnetisering kräver H = -5000 [At/m]<br />

H ⋅l<br />

5000⋅0,<br />

2<br />

I = = − = −0,8 [ A ]<br />

N 1250<br />

B [T] 1,6<br />

1,2<br />

-5000<br />

H [At/m]<br />

19000<br />

277s<br />

13


Formel för exponentiellt växande och avtagande förlopp<br />

• x 0 = storhetens begynnelsevärde<br />

• x ∞ = storhetens värde efter lång tid<br />

• τ = tidkonstant (för RC-krets τ = RC , för LR-krets τ = L R )<br />

t<br />

−<br />

x( t) = x∞<br />

− ( x∞<br />

− x0 ) e τ<br />

Vid beräkningarna ersätter man bokstaven x med beteckningen på den aktuella storheten.<br />

Ibland kan man vid överslagsberäkningar använda en linjär approximation:<br />

• Om t


Växelström, impedans, effekt, transformator<br />

Växelström<br />

• Omvandling mellan radianer och grader: x[°] = x[rad]×57,3<br />

• Omvandling mellan grader och radianer: x[rad] = x[°]×0,017<br />

T21<br />

En sinusformad storhet har maxvärdet 6,0 och blir 0 2000 gånger per sekund. Tiden t = 0 är vald så att<br />

storheten vid den tiden har värdet 3,0 och är på väg mot 6,0. Ange storheten i<br />

a) matematisk form<br />

b) vågform<br />

c) visarform<br />

T22<br />

Bestäm fasvinkeln för i, om<br />

i 1 (t) = 51 sin( 2πft )<br />

i 2 (t) = 72 sin( 2πft + 0,65 )<br />

i 1 i i<br />

2 3<br />

i 3 (t) = 16 sin( 2πft - 1,22 ) Z 1 Z2 Z 3<br />

i<br />

128<br />

T23<br />

För den givna kretsen har man det<br />

utritade visardiagrammet. Bestäm R<br />

och X C samt Z AB . Givet U = 100 V<br />

och I = 67 mA.<br />

27°<br />

I =67mA<br />

U =100V<br />

A I<br />

U R =?<br />

Z AB<br />

B<br />

X C =?<br />

129<br />

Visardiagram<br />

+ U<br />

C -<br />

I C<br />

C<br />

U 1<br />

C U C<br />

= 2π f C<br />

I C<br />

I L<br />

U<br />

U L<br />

= 2 π f LI R<br />

I R<br />

L<br />

U<br />

I R<br />

R<br />

I L<br />

+ U L<br />

-<br />

L<br />

I L<br />

R<br />

U R<br />

= I R<br />

R<br />

Kondensatorns visardiagram Spolens visardiagram Resistorns visardiagram<br />

15


T24<br />

Rita visardiagram för kretsen i figuren.<br />

(Alla strömmar, med sinsemellan proportionella längder, och alla<br />

spänningar, med sinsemellan proportionella längder, ska ingå).<br />

Vid den aktuella frekvensen f är spolens reaktans dubbelt så stor som<br />

motståndens resistans, X L = 2πfL = 2R.<br />

U, f<br />

I<br />

I R<br />

R<br />

I L+R<br />

R<br />

+<br />

U<br />

- R<br />

+<br />

U L<br />

-<br />

123<br />

X L = 2 π f<br />

L = 2 R<br />

T25<br />

Rita visardiagram för kretsen i figuren.<br />

(Alla strömmar, med sinsemellan proportionella<br />

längder, och alla spänningar, med sinsemellan proportionella<br />

längder, ska ingå).<br />

Vid den aktuella frekvensen f är kondensatorernas<br />

reaktans lika stor som motståndets resistans, X C =<br />

1/2πfC = R.<br />

U, f<br />

125<br />

I R<br />

U 1<br />

+<br />

-<br />

R<br />

I<br />

U + 2<br />

-<br />

C<br />

= X C<br />

I C<br />

1<br />

= R 2 π f C<br />

C<br />

= X C<br />

1<br />

= R 2 π f C<br />

Resonans<br />

T26<br />

I en krets är R, L och C seriekopplade. Man uppmäter<br />

samma spänningsfall, 1 V, över de tre komponenterna.<br />

Hur stor är matningsspänningen U?<br />

(OBS! Kuggfråga)<br />

I<br />

R<br />

1V<br />

U R<br />

I<br />

U =?<br />

L<br />

1V<br />

U L<br />

I<br />

C<br />

1V<br />

I<br />

131<br />

U C<br />

T27<br />

I en krets är R, L och C parallellkopplade. Man uppmäter samma<br />

ström, 1 A, i de tre parallellgrenarna. Hur stor är den ström, I, som tas<br />

från spänningskällan?<br />

I =?<br />

1 A 1 A 1 A<br />

(OBS! kuggfråga)<br />

U<br />

R L C<br />

130<br />

16


Växelströmseffekt<br />

T28<br />

Ett lysrör är i allmänhet seriekopplat med en induktor, vars funktion bland annat är att begränsa<br />

strömmen. En modell av ett lysrör kan därför bestå av en resistans i serie med en induktans.<br />

För ett 40W-lysrör med induktor mätte man upp följande data: 220 V, 50 Hz, 0,41 A och 48 W.<br />

a) Beräkna impedansens belopp, Z.<br />

b) Beräkna L (genom att först beräkna R)<br />

c) Beräkna cosϕ.<br />

d) Med hur stor kondesator C ska lysrörsarmaturen faskompenseras?<br />

Transformatorn<br />

T29<br />

U = 10 V, 50 Hz och I 1 = 0,2 A. Beräkna I 2 och R 2 .<br />

10 V<br />

I 1 = 0,2 A<br />

U 1 U 2<br />

R 1 = 10 Ω 2 : 1 I 2 =?<br />

R =? 2<br />

133<br />

T30<br />

Fyll i nedanstående tabell:<br />

220 V<br />

60 W<br />

I 1<br />

220 : 22<br />

I 2<br />

220 V<br />

U 1<br />

U 2<br />

S<br />

132<br />

S U 1 U 2 I 1 I 2 Lampa<br />

3-fas Växelström<br />

Spänningar och strömmar i trefassystem<br />

Vid Y-koppling gäller:<br />

Vid D-koppling gäller:<br />

U F<br />

I L U H<br />

I G<br />

Y-koppl.<br />

D-koppl.<br />

U H<br />

= U F 3<br />

I L = IG<br />

3<br />

Spänningar mellan fasledare Huvudspänningar, U H Huvudspänningar, U H<br />

Strömmar i fasledare Linjeströmmar, I L Linjeströmmar, I L<br />

Spänningar över enskilda lastimpedanser Fasspänningar, U F Huvudspänningar, U H<br />

Strömmar i enskilda lastimpedanser Linjeströmmar, I L Grenströmmar, I G<br />

2 2 2<br />

Trefaseffekt: P = U H I L 3 cos( ϕ ) Q = U H I L 3 sin( ϕ ) S = U H I L 3 S = P + Q<br />

17


Trefasnätet, Y och D-laster<br />

T31<br />

Två symmetriska, resistiva trefasbelastningar ska, via<br />

var sin kabel, anslutas till ett 400 V-nät (huvudspänning<br />

400 V).<br />

Den ena (vänstra) har resistansen 80 Ω per motstånd<br />

och ska D-kopplas. Den andra har resistansen 46 Ω<br />

per motstånd och ska Y-kopplas.<br />

a) Komplettera schemat.<br />

b) Beräkna de fem strömmarna I 1 …I 5 samt den<br />

effekt P TOT som de båda belastningarna tillsammans<br />

förbrukar.<br />

400Vnät<br />

I 1<br />

I 2 I 4<br />

80Ω<br />

46Ω<br />

I 3 I 5<br />

D-koppling<br />

Y-koppling<br />

T32<br />

En symmetrisk, Y-kopplad belastning matas från ett trefasnät med huvudspänningen 400 V. belastningens 0-<br />

punkt är ej ansluten till nolledaren.<br />

a) Hur stor är spänningen U?<br />

b) Antag att säkringen i en fas (t. ex. fas T) löser ut. Hur stor blir då spänningen U? (Rita gärna in din lösning i<br />

visardiagrammet med fasspänningarna).<br />

R<br />

R<br />

S<br />

T<br />

U S<br />

U=?<br />

18


Trefastransformatorn<br />

T33<br />

Även om det går bra att använda tre separata, inbördes lika enfastransformatorer, vid transformering av<br />

trefasspänningar, använder man normalt speciella trefastransformatorer.<br />

I figuren finns tre enfastransformatorer med ”traditionell” kärna. Använd delar från de tre enfastransformatorerna<br />

för att bygga en trefastransformator. Rita en skiss över denna och redovisa om det blir några delar<br />

”över”.<br />

T34<br />

En trefastransformatas matas från ett nät med<br />

huvudspänningen U H = 400V. Den totala<br />

effekten i de tre resistanserna är då 12 kW.<br />

a) Utred hur stor effekten blir om resistorerna<br />

kopplas om till D-koppling.<br />

b) Utred hur stor effekten blir om<br />

transformatorns sekundärlindningar D-<br />

kopplas, medan resistorerna förblir Y-<br />

kopplade.<br />

T35<br />

Hos en trefastransformator är<br />

märkspänningen 127 V för var<br />

och en av de tre sekundärlindningarna.<br />

Man tänker koppla de<br />

tre sekundärlindningarna i serie<br />

så att man erhåller en enfasspänning<br />

som är så hög som möjligt.<br />

U 3<br />

U 1<br />

Visa i figuren hur kopplingen ska utföras. Rita ett visardiagram över hur sekundärspänningarna<br />

adderas, och beräkna hur hög den resulterande enfasspänningen blir.<br />

U 2<br />

19


T36<br />

En asynkronmotor, stämplad 380/220 V, ska<br />

matas från ett nät med huvudspänningen 660<br />

V. Eftersom ej motorn är dimensionerad för<br />

denna spänning, måste en transformator<br />

kopplas in mellan nät och motor.<br />

Man tänker använda en befintlig transformator som har två lindningar per fas, den ena med<br />

märkspänningen 380 V och den andra med märkspänningen 127 V.<br />

Hur ska transformatorn och motorn kopplas? Nedanstående tabell anger de olika möjligheterna. Svara<br />

genom att fylla i tabellen och motivera Ditt svar.<br />

lindning<br />

märksp.<br />

Primärsida<br />

koppling<br />

Y eller D<br />

Transformator<br />

lindning<br />

märksp.<br />

Sekundärsida<br />

koppling<br />

Y eller D<br />

Motor<br />

koppling<br />

Y eller D<br />

Elsäkerhet<br />

T37<br />

a) En villaägare har byggt ett garage på sin tomt och planerar att installera belysning och vägguttag i<br />

detta. Får han själv utföra installationerna? Motivera svaret.<br />

b) Får han själv byta ut ett trasigt vägguttag i en källarlokal i sin villa? Motivera svaret.<br />

Skyddsjordning<br />

T38<br />

Enligt starkströmsföreskrifterna får varken strömställare eller säkring finnas i nolledare eller i skyddsledare.<br />

Skälet härtill är att ett avbrott i sådana ledare kan innebära personfara.<br />

Figuren visar en skiss över en gruppledning med skyddsjord i en bostadsinstallation. Vi tänker oss att det<br />

uppkommit ett avbrott i skyddsledaren.<br />

Fasledare<br />

Säkring<br />

Nolledare<br />

Skyddsledare<br />

Avbrott<br />

Central<br />

Tvättmaskin<br />

Tumlare<br />

Torkskåp<br />

Samtliga med skyddsjordat hölje<br />

a) Utred om avbrottet innebär någon direkt personfara, så länge samtliga tre apparater är felfria.<br />

b) Vad händer om det uppkommer ett jordfel i tumlaren alldeles intill fasledarens anslutning?<br />

20


Jordfelsbrytare<br />

T39<br />

a) Figuren visar principschemat för<br />

en jordfelsbrytare (i vilken ringkärnan<br />

ingår). Vad användes den<br />

till?<br />

b) Redogör i korta drag för funktionen.<br />

c) Om belastningen är<br />

skyddsjordad, ska i så fall<br />

skyddsledaren också gå genom<br />

kärnan? (Motivera svaret)<br />

Asynkronmotorn<br />

Några samband för asynkronmotorn<br />

U det matande trefasnätets huvudspänning U H<br />

I linjeström I L<br />

U +<br />

-<br />

Asynkronmotorn<br />

I<br />

M<br />

3<br />

ω motorns (rotorns) vinkelhastighet. Ofta anges<br />

2π<br />

⋅ n<br />

varvtalet n [r/min]. ω = [rad/sek].<br />

60<br />

f är det matande nätets frekvens, och p är motorns<br />

poltal.<br />

Poltalet kan vara 2, 4, 6, 8, …<br />

Det linjära arbetsområdet ( normal drift )<br />

ω 0 − ω motorns ”varvtalsfall”<br />

Symbol<br />

ω 0 det roterande flödets vinkelhastighet, ≈ rotorns<br />

4π<br />

⋅ f<br />

vinkelhastighet i tomgång. ω 0 = .<br />

p<br />

Serie för tomgångsvarvtalet hos asynkronmotorer vid<br />

olika poltal ( f = 50 Hz ):<br />

3000, 1500, 1000, 750 … [varv/min]<br />

n n<br />

s =<br />

0 − ω −<br />

=<br />

0 ω<br />

eftersläpningen (normerat<br />

n0<br />

ω 0<br />

varvtalsfall, ett något föråldrat begrepp)<br />

M motorns vridmoment<br />

samband mellan moment och varvtalsfall och<br />

momentet som funktion av ”varvtalsfall”:<br />

spänningar vid två olika driftfall:<br />

⎛<br />

M = K⎜<br />

U 2<br />

2<br />

⎞<br />

M ′<br />

⎟ ( ω 0 − ω)<br />

⎝ ω 0 ⎠<br />

′′ = ⎛ U ′ ⎞ ω0<br />

− ω′<br />

⎜ ⎟<br />

M ⎝ U ′′ ⎠ ω0<br />

− ω ′′<br />

.<br />

K konstant, karakteristisk för varje maskin<br />

Observera att detta uttryck är ”dimensionslöst” och<br />

kan således även användas för varvtalsfall uttryckt i<br />

varv/min.<br />

P el tillförd elektrisk trefaseffekt. Pel = 3⋅U ⋅ I cosϕ .<br />

ω −<br />

( även Pel = M ⋅ ω 0 ) P F förlusteffekt i rotorn. PF<br />

= P<br />

0 ω<br />

el<br />

ω 0<br />

ω<br />

P ω<br />

P mek axeleffekt. Pmek = M ⋅ ω Pmek = Pel<br />

. η verkningsgrad. η =<br />

mek<br />

η = .<br />

ω 0 Pel ω 0<br />

21


Val av asynkronmotor<br />

T40<br />

Du får i uppdrag att anskaffa en 4-polig kortsluten asynkronmotor som ska driva en verktygsmaskin.<br />

Nätspänningen är 380 V, 50 Hz. Motorn ska kontinuerligt kunna belastas med 9 Nm.<br />

a) Ungefär vilket varvtal har en 4-polig motor med denna storlek? (Se nedanstående katalogutrag.)<br />

Vilken märkeffekt bör motorn ha?<br />

b) Välj lämplig motortyp ur följande katalogutdrag från ASEA.<br />

c) Beräkna motorns märkmoment M N [Nm]<br />

d) Om i stället M = 7 Nm, hur stort blir då varvtalet n [varv/min]?<br />

Märkeffekt<br />

[kW]<br />

Motortyp<br />

Varvtal<br />

[r/min]<br />

I N<br />

[A]<br />

0,37 MT 71 B 1400 1,3 3,5 2 6,5<br />

0,55 MT 80 A 1410 1,7 4 2 9<br />

0,75 MT 80 B 1410 2,1 4,5 2 10<br />

1,1 MT 90 S 1410 2,9 4,5 2 13<br />

1,5 MT 90 L 1420 3,7 5 2 16<br />

2,2 MT 100 LA 1430 5,4 5 2,1 20,5<br />

3 MT 100 LB 1430 6,9 5,5 2,2 23,5<br />

IST<br />

IN<br />

MST<br />

MN<br />

Vikt<br />

[kg]<br />

Olika startsätt för asynkronmotor<br />

T41<br />

En tvåpolig asynkronmotor av ASEA:s typ MBL 132 SA ska matas från ett 380 V-nät. Motorns<br />

märkdata är:<br />

5,5 kW 2900 r/min 11 A (vid 380 V) I<br />

I<br />

ST<br />

MST<br />

MMAX<br />

= 6, 9<br />

= 2,4 = 3<br />

N<br />

MN<br />

MN<br />

a) Vilka märkspänningar ska motorn ha om man vill ha möjlighet att använda YD-start? Hur ska<br />

kopplingsblecken på plinten placeras?<br />

b) Beräkna startströmmen och startmomentet, dels vid direkt start, dels vid YD-start.<br />

c) Skissera, med utgångspunkt från datauppgifterna, motorns momentkurva, dels vid D-koppling, dels<br />

vid Y-koppling. (Matning från 380 V-nät i båda fallen.) Markera i diagrammet arbetspunktens väg<br />

under en YD-start.<br />

d) Kan man använda YD-start om belastningsmomentet är 18 Nm, oberoende av varvtalet?<br />

Bromsning och generatordrift<br />

T42<br />

a) Antag att Du har en asynkronmotordriven lyftkran. Vid ett tillfälle firar (sänker) du en tung last.<br />

Skissera motorns momentkurva. Markera arbetspunkten. Var blir energin av?<br />

b) Hur kan man (elektriskt) bromsa en asynkronmotor från fullt varvtal till stillestånd?<br />

22


Likströmsmotorn<br />

Några samband för likströmsmotorn<br />

Kirchoffs spänningslag tillämpad på likströmsmotorns<br />

modell:<br />

Likströmsmotorn<br />

I A<br />

R A<br />

I A = M<br />

K Φ<br />

U A = RA IA<br />

+ E<br />

U A<br />

M<br />

U A<br />

E = K Φω<br />

U A ankarspänning, matningsspänningen<br />

R A total resistans i rotorkretsen<br />

( större motorer kan ha spolar på statorn som ingår elektriskt<br />

i rotorkretsen )<br />

ω motorns vinkelhastighet. Ofta anges varvtalet n<br />

2π<br />

⋅ n<br />

[varv/min]. ω = [rad/sek].<br />

60<br />

E motorns ”generatoremk” (inducerad emk i<br />

rotorlindningen). E = KΦω .<br />

( K )<br />

Symbol<br />

Modell<br />

I A ankarström, motorström<br />

K motorkonstant, karakteristisk för varje maskin<br />

Φ magnetiskt flöde ( för motorer med<br />

permanentmagneter är detta konstant och Φ kan<br />

då ”bakas in” i K )<br />

ω 0 motorns vinkelhastighet i tomgång.<br />

ω 0 = U A<br />

KΦ .<br />

M motorns vridmoment (axelmoment).<br />

M = KΦI<br />

A .<br />

Momentet som funktion av ”varvtalsfall”: M = Φ 2 ( ω − )<br />

RA<br />

0 ω<br />

samband mellan sammanhörande moment och varvtalsfall vid två olika driftfall:<br />

M ′<br />

′′ = ω′ 0 − ω′<br />

.<br />

M ω′′ 0 − ω′′<br />

Observera att detta uttryck är ”dimensionslöst” och kan således även användas för varvtalsfall uttryckt i r/min.<br />

P el tillförd elektrisk effekt. Pel = U A ⋅ IA<br />

.<br />

P F förlusteffekt i rotorlindningen. PF<br />

= RA I<br />

2<br />

A<br />

P mek axeleffekt. Pmek = E ⋅ IA = KΦ ⋅ ω ⋅ IA<br />

.<br />

P ω<br />

η verkningsgrad. η =<br />

mek<br />

η = .<br />

Pel ω 0<br />

Den permanentmagnetiserade likströmsmotorns egenskaper<br />

T43<br />

En likströmsmotor med permanenta magneter har följande data:<br />

Märkspänning<br />

U AN = 170 V<br />

Märkström<br />

I AN = 11 A<br />

Märkeffekt<br />

P N = 1,5 kW<br />

Märkvarvtal<br />

n N = 2000 r/min<br />

Tomgångsvarvtal (Märksp.) n 0 = 2200 r/min<br />

a) Skissera i ett diagram motorns tomgångsvarvtal som funktion av matningsspänningen. Vilket blir<br />

tomgångsvarvtalet vid U A = 100 V?<br />

b) Beräkna motorns normalmoment M N .<br />

c) Skissera i ett diagram motorns vridmoment som funktion av ankarströmmen. Hur stort är momentet<br />

vid I A = 8 A?<br />

d) Skissera i ett diagram motorns varvtal som funktion av belastningsmomentet, dels för U A = 170 V<br />

och dels för U A = 100 V.<br />

e) Vilken är den största effekt motorn kan avge (kontinuerligt) vid U A = 100 V?<br />

f) Vilken är motorns verkningsgrad η i märkdrift?<br />

23


(Elmotorstyrning)<br />

Varvtalsstyrning av asynkronmotor med frekvensomvandlare<br />

T44<br />

En verktygsmaskin drivs av en kortsluten 4-polig självventilerad asynkronmotor MBL 112M med<br />

följande data:<br />

P N [kW] n N [r/min] U H [V] η [%] cosϕ I N [A] IST<br />

/ IN<br />

M N [Nm] MST<br />

/ M N MMax<br />

/ MN<br />

4 1420 380 83 0,83 8,8 5,5 27 2,4 2,8<br />

Man avser att anskaffa en frekvensomvandlare för att<br />

kunna styra motorns varvtal inom området 150…c:a<br />

1500 r/min.<br />

a) Visa, i ett moment-varvtalsdiagram, principen för<br />

frekvensstyrning av asynkronmotorers varvtal.<br />

b) Välj lämplig frekvensomvandlare ur tabellen.<br />

c) Vilket högsta moment får man belasta motorn med<br />

kontinuerligt då den matas med från frekvensomvandlaren,<br />

dels vid c:a 1500 r/min? Dels vid 150<br />

r/min? Se nedstämplingskurvan till höger.<br />

1,0<br />

0,9<br />

0,5<br />

M<br />

M N<br />

0<br />

160<br />

n<br />

n N<br />

0,5 1,0<br />

Nedstämplingskurva för självventilerade asynkronmotorer<br />

vid drift från frekvensomvandlare.<br />

VLT frekvensomformare<br />

Huvuddata översikt VLT1 VLT2 VLT3 VLT5 VLT7.5 VLT10 VLT15 VLT20<br />

Max utgångseffekt 1,2 kW<br />

1,7 kVA<br />

2,1 kW<br />

3,0 kVA<br />

3,0 kW<br />

4,2 kVa<br />

5 kW<br />

7,1 kVA<br />

7,5 kW<br />

10,7 kVA<br />

10 kW<br />

14,3 kVA<br />

14,5 kW<br />

20,7 kVA<br />

19,5 kW<br />

27,5 kVA<br />

Anslutningsspänning 3×380/415 V, 50-60 Hz 3×0…380V<br />

Utgångsspänning 3×0…380V 3×380/415 V, 50-60 Hz<br />

Utgångsfrekvens 1…50/100 Hz 1…50 Hz eller 1…100 Hz för 380/415 V<br />

Utgångsström max kont. 3×2,5 A 3×4,5 A 3×6,5 A 3×11 A 3×16 A 3×21 A 3×31 A 3×42 A<br />

Utgångsström max 3×3,7 A 3×6,7 A 3×9,7 A - - - - -<br />

intermittent<br />

Max avgiven mek effekt<br />

kontinuerlig drift<br />

0,75 kW<br />

(1 hk)<br />

1,5 kW<br />

(2 hk)<br />

2,2 kW<br />

(3 hk)<br />

4 kW<br />

(5,5 hk)<br />

5,5 kW<br />

(7,5 hk)<br />

7,5 kW<br />

(10 hk)<br />

11 kW<br />

(15 hk)<br />

15 kW<br />

(20 hk)<br />

Inställningsområde (mot.<br />

220V/380 V 50 Hz)<br />

0…200% av motorns<br />

nominella varvtal<br />

0…100% eller 0…200% av motorns nominella<br />

varvtal<br />

Styrområde (motor<br />

220/380 V 60 Hz)<br />

10…100% till 20…200% av<br />

motorns nominella varvtal<br />

10…90% eller 20…180% av motorns nominella<br />

varvtal<br />

24


Separatmagnetiserad likströmsmotor, fältförsvagning<br />

T45<br />

Ett ”RC lok” drivs av 4 separatmagnetiserade likströmsmaskiner. Både fält och ankarlindningen har<br />

märkspänningen U N = 800 Voch matas från tyristorlikriktare med denna märkspänning. (Spänningen<br />

över samtliga lindningar kan följdaktligen varieras från noll till U N .)<br />

När motorernas lindningar är matade med märkspänning och det flyter märkström i dessa uppnås<br />

märkhastigheten v N = 80 km/h och dragkraften F N = 170 kN.<br />

Rita en kurva över dragkraften F kmax (den maximalt kontinuerliga dragkraft som kan erhållas) som<br />

funktion av hastigheten från noll till maxhastigheten v max = 130 km/h. (Verkningsgraden 100%<br />

förutsättes.) Gradera axlarna.<br />

(Ledning: Hur uppnås hastigheten v max = 130 km/h > v N = 80 km/h ?)<br />

Start med pådragsmotstånd<br />

T46<br />

En permanentmagnetiserad likströmsmotor har<br />

följande märkdata<br />

150 V, 14,5 A, 2 kW, 2380 rpm,<br />

R A = 0,5 Ω<br />

Motorn matas normalt från ett matningsdon med<br />

variabel utspänning (för varvtalsstyrning).<br />

Matningsdonet begränsar också strömmen t.ex. vid<br />

start.<br />

Vid ett tillfälle havererar matningsdonet. Man tänker<br />

därför mata motorn direkt från en likspänningskälla<br />

som ger 150 V och vars inre resistans är < 0,1 Ω. För<br />

att begränsa startströmmen ska ett seriemotstånd R S<br />

användas. (Det kortsluts sedan under drift).<br />

a) Man vill begränsa startströmmen till 2 ggr. märkströmmen. Vilket värde bör R S ha?<br />

b) Antag att motorn är mekaniskt kopplat till en last som kräver 2 Nm oberoende av varvtalet. När varvtalet<br />

under startförloppet nått sitt slutvärde kortsluts R S . (R S har det värde Du beräknade i a). Vilket blir det högsta<br />

värde ankarströmmen når efter det att R S kortslutits?<br />

Likströmsmotor med matningsdon, starttidsberäkning<br />

T47<br />

En likströmsmotor som har normalmomentet 50 Nm och märkvarvtalet 1500 r/min driver en belastning<br />

vars tröghetsmoment (inkl motorns eget) är 0,2 kgm 2 . Belastningsmomentet är varvtalsoberoende och<br />

lika med motorns normalmoment (50 Nm). Matningsdonet begränsar strömmen till 125% av motorns<br />

märkström. (Denna ström gäller under hela startförloppet).<br />

Hur lång tid behöver motorn för att accelerera belastningen från stillastående till märkvarvtalet 1500<br />

r/min?<br />

∆ω<br />

J = tröghetsmoment motor + last<br />

Formel: M acc = M M − M L = J<br />

∆t<br />

M M = konstant motormoment<br />

M L = konstant lastmoment<br />

Likströmsmotor med matningsdon, uppskattning av M(n)-område<br />

T48<br />

Följande ofullständiga datauppgifter finns angivna för en likströmsmotor: U A = 200 V I A = 10 A<br />

(medelvärde), M N = 8 Nm vid n N = 2000 r/min. Motorn används tillsammans med ett matningsdon som<br />

kan lämna max 150 V och max 8 A. Rita ett diagram över det M(n)-arbetsområde motorn kan arbeta<br />

inom då den matas från detta matningsdon. Gör ingenjörsmässiga antaganden och aproximationer.<br />

25


Svar eller lösningar<br />

T1: a) R RES = 2Ω b) I = 4 A, U = 8 V c) I 1 = 1 A, I 2 = 2 A, I 3 = 1 A, U 1 = 6 V<br />

T2: Rätt kopplingsschema är b.<br />

T3: I 1 = 5 A, I 2 = 2,5 A, I 3 = 2,5 A och I 4 = 5 A.<br />

T4: I = 27 mA och riktad nedåt i figuren.<br />

T5: I = 0,75 A.<br />

T6: I = 0,16 A.<br />

T7: U AB = 0,02 V<br />

T8: I = 27 mA<br />

T9: E K = 1 V, R I = 1 Ω<br />

(T10): a) U = 50 V, b) I = 11,1 mA, c) E K = 50 V, R I = 4,5 kΩ, d) R X = R I → P = 0,138 W<br />

T11:<br />

S<br />

N<br />

S<br />

N<br />

N<br />

S<br />

a)<br />

b)<br />

112a<br />

c)<br />

T12 :<br />

T13:<br />

113a<br />

•<br />

×<br />

T14: a) De attraherar varandra. b) De repellerar varandra.<br />

T15: a) F = 2 kN, b) mmk = 2,5 kAt<br />

T16: Se figur 5.25 i Praktisk S<br />

elkunskap<br />

I<br />

114a<br />

I<br />

N<br />

T17: F = B⋅I⋅l⋅n = 0,75⋅10⋅0,25⋅120 = 225 N, M = 2⋅F⋅a = 2⋅225⋅0,10 = 45 Nm<br />

T18:<br />

−6<br />

Kretsens tidkonstant är τ = R ⋅ C = 500 ⋅ 500 ⋅ 10 = 0, 25 s . Kondensatorn är först oladdad, vid<br />

inkopplingen laddas den upp mot 10 V. För spänningarna gäller Kirchoffs spänningslag<br />

E + UC + UR = 0 .<br />

Vid t = 0 gäller: 10 + 0 + U R = 0 . Vid t = ∞ gäller: 10 + 10 + U R = 0 .<br />

Vi får för U R :<br />

u∞ = 0 u0 = 10 .<br />

t<br />

t<br />

−<br />

−<br />

t<br />

a) x( t) = x − ( x − x ) e τ ⇒ u ( t) = − ( − ) 0,<br />

25 − 4<br />

∞ ∞ 0<br />

R 0 0 10 e = 10e<br />

− 4t − 4t − 4t<br />

ln 0,<br />

2<br />

2 = 10 e ⇔ 0, 2 = e ⇔ ln 0, 2 = ln e = −4t<br />

⇒ t = − = 0,<br />

4 s<br />

4<br />

b) När spänningen över C är 2 V är den 8 V över R.<br />

− 4t − 4t − 4t<br />

ln 0,<br />

8<br />

8 = 10 e ⇔ 0, 8 = e ⇔ ln 0, 8 = ln e = −4t<br />

⇒ t = − = 0,<br />

06 s<br />

4<br />

26


T19:<br />

L 2<br />

Kretsens tidkonstant är τ = = = 0, 02 s .<br />

R 100<br />

a) Innan till-slaget av strömställaren är spolen strömlös, och eftersom en spole är ”strömtrög” fortsätter<br />

den att vara utan ström i första ögonblicket. i(t = 0) = 0.<br />

E 12<br />

När tiden går växer strömmen genom spolen mot sitt max-värde imax<br />

= = = 0, 12 A . Förloppet<br />

R 100<br />

följer en exponentialfunktion:<br />

t<br />

t<br />

−<br />

−<br />

t<br />

x( t) = x − ( x − x ) e τ ⇒ i( t) = , − ( , − ) 0,<br />

02 − 50<br />

∞ ∞ 0<br />

0 12 0 12 0 e = 0, 12( 1 − e )<br />

b) Halva slutvärdet (0,06 A) vid tiden t:<br />

− 50t -50t<br />

0,<br />

69<br />

0, 06 = 0, 12( 1 − e ) ⇔ ln( 1 − 0, 5) = lne ⇔ ln 0,<br />

5 = −50t ⇔ t = = 0,<br />

014 s<br />

50<br />

T20:<br />

−<br />

R( ϑ) = 100⋅ ( 1+ 3, 85⋅10 3 ⋅ ϑ) [ Ω ]<br />

R 0 = 176 Ω<br />

R( t = 10 min ) = 139 Ω<br />

−3<br />

R∞<br />

= R( ϑ = 25° ) = 100⋅ ( 1+ 3, 85⋅10 ⋅ 25) = 109, 6 [ Ω ]<br />

t<br />

10<br />

−<br />

−<br />

x( t) = x − ( x − x ) e τ<br />

∞ ∞ 0 ⇒ R( t = 10 min) = 139 = 109, 6 − ( 109, 6 −176) e τ<br />

10<br />

− 10<br />

0, 443 = e τ ⇔ ln( 0, 443)<br />

= − ⇒ τ = 10 = 12,3 minuter<br />

τ 0,815<br />

T21: a) x(t) = 6 sin( 2000π ⋅ t + π/6 )<br />

b)<br />

6<br />

x ( t ) = sin(2 π f t + π )<br />

6<br />

c)<br />

6<br />

t =0<br />

3<br />

0<br />

0<br />

2 π<br />

6<br />

5 π<br />

6<br />

π<br />

1<br />

3<br />

2 π f t<br />

2π f<br />

=2000 π<br />

[rad/s]<br />

π<br />

6<br />

127<br />

T22:<br />

i = i1 + i2 + i3 = 51sin( 2πft) + 72 sin( 2πf + 0, 65t ) + 16 sin( 2π<br />

ft −1, 22)<br />

0, 65[ rad] ⇒ 37, 2 [ ° ] −1, 22 [ rad ] ⇒ − 70 [ ° ]<br />

Enklare med visare (vektorer) där visarens längd svarar mot sinusvågens amplitud, och visarens vinkel<br />

mot sinusvågens fasvinkel. Totalströmmens visare blir då vektorsumman av de tre ”strömvisarna”.<br />

I = I 1 + I 2 + I 3<br />

I 1 = ( x, y) = ( 51, 0)<br />

I 2 = ( x, y) = ( 72 cos 37, 2° , 72 sin 37, 2° ) = ( 57, 3 , 43, 5)<br />

I 3 = ( x, y) = ( 16 cos − 70° , 16 sin − 70° ) = ( 5, 47 , −15, 03)<br />

I = ( x, y) = ( 51+ 57, 3+ 5, 47 , 0 + 43, 5− 15, 02) = ( 113, 8 , 28, 5 )<br />

2 2<br />

I = 113, 8 + 28, 5 = 117,<br />

3<br />

27


28,<br />

5<br />

α = arctan = 15° ⇒ 0, 26 [ rad ]<br />

113,<br />

8<br />

i = 117, 3sin( 2π<br />

ft + 0, 26)<br />

Man kan även addera visarna med hjälp av ett<br />

cad-program:<br />

T23: R = 1,67 kΩ ; X C = 3,33 kΩ ; Z AB = 1,49 kΩ<br />

T24: Visardiagram.<br />

Längder.<br />

• U L = 2×U R eftersom X L = 2πfL = 2R och de både L och R genomflytes av samma ström.<br />

• Spänningen U ligger över både R och L+R. En spole i serie med en resistans har<br />

2 2<br />

impedansen X + R .<br />

Med X L = 2R får vi IR ⋅ R = U = IL+ R<br />

2 2<br />

( 2R)<br />

+ R = IL+<br />

R R 5 det vill säga IR<br />

= 5 ⋅ IL+<br />

R .<br />

IR ≈ 2, 2 × IL+<br />

R .<br />

1) Rita I L+R som riktfas (horisontell)<br />

2) Rita U R // I L+R ; spänning och ström i fas för en resistor<br />

3) Rita U L ⊥ I R ; 2×U R<br />

4) Rita U = U R +U L<br />

5) Rita I R // U ; ( I<br />

R<br />

≈ 2, 2 × I )<br />

L+<br />

R<br />

6) Rita I = I R + I L+R<br />

U<br />

L<br />

I<br />

I L+R<br />

I R<br />

U R<br />

124<br />

U<br />

T25: Visardiagram<br />

1) Rita U 2 som riktfas (horisontell)<br />

2) Rita I R // U 2 ; spänning och ström i fas för<br />

en resistor<br />

I<br />

I C<br />

2<br />

3) Rita I C ⊥ I R ; 1×I R<br />

1) Längder.<br />

• I = I C + I R ; Pythagoras sats ger<br />

I = 2 × IC och U 1 = 2 × U 2<br />

2) Rita U 1 ⊥ I ; (U1 ≈ 1, 41×<br />

U2<br />

)<br />

I R<br />

U<br />

3) Rita U = U 1 + U 2<br />

126<br />

U 1<br />

U<br />

28


T26: Eftersom |U C | = |U L | råder resonans. Spänningsfallen över L och C tar ut varandra och kvar blir 1<br />

V över R. U = 1 V.<br />

T27: Eftersom |I C | = |I L | råder resonans. I = 1 A, strömmen i L och i C är en cirkulerande ström, I C = -<br />

I L .<br />

T28: a) Z = 537 Ω b) R = 285 Ω varav L = 1,45 H c) cosϕ = 0,53 d) C = 5 µF (se figur 7.34 i<br />

Praktisk elkunskap)<br />

T29:<br />

U 1 = 10 − 0, 2 ⋅ 10 = 8 [V]<br />

1<br />

2<br />

U 2 = U1<br />

= 0, 5⋅ 8 = 4 [V] I 2 = I1<br />

= 2 ⋅ 0, 2 = 0,4 [A]<br />

2<br />

1<br />

U 2 4<br />

R2<br />

= = = 10 [ Ω ]<br />

I 2 0,<br />

4<br />

T30:<br />

S U 1 U 2 I 1 I 2 Lampa<br />

220 V 22 V 0 0<br />

0 0 0,27 A 2,7 A<br />

T31:<br />

a) b)<br />

I 1<br />

I 2 I 4<br />

I 3 I 5<br />

400<br />

I 3 = = 5A<br />

80<br />

I2 = 3 ⋅ I3<br />

= 5 3 = 8, 7A<br />

230<br />

I 5 = = 5A<br />

46<br />

I4 = I5 = 5A<br />

Eftersom I 2 och I 4 ligger i fas kan de adderas direkt.<br />

(Strömmarna går till resistorerer, Y eller D-koppling<br />

påverkar inte linjeströmmens fasläge).<br />

I1 = I2 + I4 = 13, 7A<br />

D-koppling Y-koppling<br />

P TOT = 3 ⋅ 400 ⋅ 13,<br />

7 = 9490W<br />

T32:<br />

a) I ett Y-kopplat, symmetriskt trefasnät behövs ingen återledare ty summan av de tre strömmarna är i<br />

varje ögonblick =0, ∑ I = 0 . Potentialskillnaden mellan generatorns nollpunkt och lastens nollpunkt<br />

är således U=0.<br />

b) Om säkringen i en fas, t. ex. T, löser ut får vi den krets som visas i figuren.<br />

U RS<br />

U = U S +<br />

2<br />

Ur figuren får vi<br />

U<br />

U = U H<br />

T 3 400<br />

= = = 115 V<br />

2 2 2 ⋅ 3<br />

29


T33:<br />

Överst tre enfastransformatorer. Nederst trefastransformatorn med de bitar som blir ”över”.<br />

Nederst trefastransformatorn med de bitar som blir ”över”.<br />

T34:<br />

a) Då resistanserna kopplas om till D får de 3 gånger större spänning än den ursprungliga. effekten<br />

blir 3 gånger större, d.v.s. 36 kW.<br />

b) Om sekundärlindningarna kopplas om till D blir huvudspänningen 3 gånger mindre. Effekten i<br />

den fortfarande Y-kopplade resistorgruppen reduceras med faktorn 3 och blir 4 kW.<br />

T35:<br />

Kopplingen enligt figuren ger U = 2⋅127 V = 254 V.<br />

T36:<br />

Primärsidan skall ha 380 V-lindningarna i Y. De får då 660 = 380 V , d. v. s. märkspänning. (Även<br />

3<br />

127 V-lindningarna får då märkspänning).<br />

Till sekundärsidan används 127-V lindningarna. Om sekundärsidan Y-kopplas blir huvudspänningen<br />

3 ⋅ 127 = 220 V .<br />

Motorn kan antingen anslutas Y-kopplad till ett 380V-nät eller D-kopplad till ett 220V-nät. I vårt fall<br />

skall således motorn D-kopplas.<br />

T37:<br />

a) Nej! För att utföra installationsarbeten måste man ha installatörsbehörighet.<br />

b) Ja! Byte av vissa installationsapparater får utföras av den som har "nödig kännedom om sådant<br />

arbete".<br />

30


T38:<br />

Så länge samtliga apparater är felfria föreligger ingen fara. Dock saknar anläggningen skyddsjordning!<br />

Om det uppkommer ett jordfel i en av apparaterna spänningssätts höljet på samtliga. Ingen nämnvärd<br />

felström flyter. Säkringen kan hålla länge. Felet, som innebär stor fara, kan alltså bli bestående.<br />

T39:<br />

a) En jordfelsbrytare löser ut vid jordfel om jordströmmen uppgår till 20 a' 30 mA.<br />

b) Transformatorn känner summan av strömmarna till belastningen. Normalt är summaströmmen noll.<br />

Om däremot ett isolationsfel uppstår, som spänningssätter höljet, går en jordström genom t. ex. en<br />

person som berör höljet eller genom skyddsledaren om sådan finns.<br />

c) Nej. Om skyddsledaren också går genom ringkärnan blir summaströmmen noll även vid ett<br />

isolationsfel.<br />

T40:<br />

a) c:a 1400 r/min. Märkeffekten ska vara minst<br />

2π<br />

⋅1400 ⋅ 9<br />

P = ωM<br />

≈<br />

= 1320 W<br />

60<br />

b) Välj 90L, som har märkeffekten 1,5 kW<br />

1500 ⋅ 60<br />

c) M N = = 10,<br />

1 Nm<br />

2π<br />

⋅1420<br />

nsynkront<br />

− n N<br />

d) Eftersläpningen s =<br />

är inom det normala arbetsområdet proportionell mot det<br />

nsynkront<br />

T41:<br />

7<br />

uttagna momentet. Vid 7 Nm bör därför varvtalet sjunka ( 1500 − 1420)<br />

≈ 55 r / min . Varvtalet<br />

10,<br />

1<br />

blir alltså c:a 1445 r/min.<br />

a) 660V/380V. Y-kopplad motor under start och D-kopplad i drift. Alla sex lindningsuttagen måste<br />

anslutas till YD-kopplaren. (Inga kopplingsbleck används.)<br />

b) Enligt motorns märkdata är I N = 11 A vid matning från 380 V-nät, IST IN = 6, 9 och<br />

normalmomentet M N = 18,<br />

1 Nm<br />

Direkt start:<br />

c)<br />

I ST = 6,<br />

9 ⋅ 11 = 76 A<br />

M ST = 2, 4 ⋅ 181 , = 43 Nm<br />

YD-start:<br />

I ST = 76 3 ≈ 25 A<br />

M ST = 43 3 ≈ 14 Nm<br />

M [Nm]<br />

M Dmax<br />

d) Nej. 18 Nm är större än motorns<br />

startmoment.<br />

M Dstart<br />

=43<br />

M Ystart<br />

=14<br />

254<br />

M Ymax<br />

M N<br />

M L<br />

M acc<br />

Arbetspunkt<br />

Omkoppling Y-D<br />

n 0<br />

=3000<br />

n<br />

[varv/min]<br />

31


T42:<br />

M<br />

Medurs rotation<br />

M N<br />

M L<br />

Arbetspunkt<br />

Stilla<br />

n 0<br />

n<br />

a) Generatordrift<br />

regenerativ<br />

bromsning<br />

255<br />

Moturs rotation<br />

b) Reversering<br />

motströmsbromsning<br />

a) För att ”tvinga” motorn till ett varvtal som överstiger<br />

det synkrona varvtalet, så krävs det ett bromsande<br />

moment (negativt moment). Energin matas tillbaks till<br />

nätet. Sådan generatordrift används vid vindkraftverk.<br />

T43:<br />

a)<br />

[r/min]<br />

n<br />

b) Bromsning genom reversering (motströmsbromsning).<br />

Motorn frånkopplas och kopplas omedelbart in<br />

igen, nu kopplad för den motsatta rotationsriktningen.<br />

När motorn är stilla frånkopplas den, annars startar den<br />

för rotation i motsatta riktningen.<br />

2200<br />

1294<br />

1000<br />

U A = 100 V ger<br />

100<br />

n = ⋅ 2200 = 1294 r / min<br />

170<br />

0<br />

257 0<br />

100 170<br />

1500 ⋅ 60<br />

b) M N = = 7,<br />

2 Nm<br />

2π<br />

⋅ 2000<br />

c)<br />

M<br />

[Nm]<br />

7,2<br />

U A<br />

[V]<br />

5,2 I A = 8 A ger<br />

8<br />

M = ⋅ =<br />

11 7, 2 5, 2 Nm<br />

257b<br />

0<br />

0<br />

8<br />

11<br />

I A<br />

[A]<br />

32


d) Varvtalssänkningen från tomgång till normalmomentet<br />

är 200 r/min, oberoende av U A .<br />

[r/min]<br />

2200<br />

2000<br />

1294<br />

1094<br />

n<br />

U A =170V<br />

U A =100V<br />

∆ n =200<br />

∆ n =200<br />

e)<br />

f)<br />

P = ωM<br />

=<br />

1500<br />

η = =<br />

170 ⋅11<br />

2π<br />

⋅1094<br />

⋅ 7, 2 = 825 W<br />

60<br />

0,<br />

80<br />

0<br />

257c 0<br />

7,2<br />

I A<br />

[A]<br />

T44:<br />

a)<br />

M<br />

U/f = konstant<br />

f 0<br />

, n<br />

0<br />

M N<br />

U = konstant<br />

M L<br />

b) VLT 5 (för motorer med axeleffekt<br />

P N = 4 kW)<br />

c) Motorns normalmoment är 27<br />

Nm. Enligt nedstämplingskurvan<br />

får den belastas med<br />

c:a 85%⋅27 = 23 Nm vid n =<br />

1500 r/min<br />

c:a 40%⋅27 = 11 Nm vid n<br />

=150 r/min. Detta beror på att<br />

motorn kyls med en axelmonterad<br />

fläkt.<br />

256<br />

n 0<br />

f, n<br />

T45:<br />

För en likströmsmaskin där förlusterna försummas gäller:<br />

U A = K1Φ ⋅ ω (1)<br />

M = K2Φ ⋅ I A (2)<br />

K1 = K2<br />

(om varvtalet är uttryckt som ω [rad/s])<br />

• Tågets hastighet är proportionell mot motorernas varvtal (även<br />

uttryckt som ω), och därmed hörande ankarspänning.<br />

• Tågets dragkraft är proportionell mot motorernas moment, och<br />

därmed hörande ankarström.<br />

Hastighetsområdet 0 < v < 80 km / h uppnår man genom att<br />

variera ankarspänningen 0 < U A < U Amax . Den högsta tillåtna<br />

ankarströmmen I Amax räcker till märkmoment M max , och således kan<br />

tåget utveckla F kmax .<br />

F kmax = 170 kN för 0 < v < 80 km / h<br />

Hur uppnår tåget hastigheter över 80 km/h?<br />

Av ekv 1 inses att man kan uppnå varvtal över märkvarvtal genom att hålla ankarspänningen på sitt märkvärde<br />

och minska flödet (Φ) genom att reducera fältströmmen (den ström som magnetiserar motorn). Detta kallas för<br />

fältförsvagning.<br />

33


Rälseffekten blir:<br />

PRmax = vN ⋅ 80<br />

FN<br />

= m / s 170 kN 3778 kW<br />

3,6 ⋅ =<br />

För 80 km / h<br />

Vid 130 km/h blir F kmax<br />

< v < 130 km / h blir Fkmax<br />

⋅ = 3778 kW ⇒ Fkmax<br />

=<br />

=105 kN.<br />

3778 kW<br />

v<br />

T46:<br />

150<br />

a) IST<br />

= 2 ⋅14,<br />

5 ger R S = 4,7 Ω<br />

RS<br />

+ 0,<br />

5<br />

2000 ⋅ 60<br />

b) M N = = 8 Nm<br />

2π<br />

⋅ 2380<br />

2<br />

M = 2 Nm svarar mot I A = ⋅ = A<br />

8 14, 5 3,<br />

6<br />

Slutvarvtalet, med R S inkopplat, blir<br />

150 − ( 4, 7 + 0, 5)<br />

3,<br />

6<br />

n1<br />

=<br />

K1Φ<br />

K 1 Φ beräknas ur 150 = K 1 Φ⋅2380+0,5⋅14,5 vilket ger K 1 Φ = 0,06<br />

150 − 5, 2 ⋅3,<br />

6<br />

Alltså blir n 1 =<br />

= 2188 rpm<br />

0,<br />

06<br />

När R S kortsluts blir strömmen<br />

UA<br />

− E 150 − 0,<br />

06 ⋅ 2188<br />

IA<br />

= =<br />

≈ 37 A<br />

RA<br />

0,<br />

5<br />

T47:<br />

Under hela startförloppet begränsar matningsdonet strömmen till 1,25⋅I N . Motorns moment M M blir då<br />

1,25⋅M N = 1,25⋅50 = 62,5 Nm. Lastmomentet M L uppges vara konstant M L = 50 Nm.<br />

Tröghetsmomentet är J = 0,2 kg m 2 . Varvtalet ökar från 0…1500 r/min.<br />

2π<br />

J ⋅ nN<br />

0,<br />

2 ⋅1500 2 π<br />

∆ω<br />

Macc<br />

= M M − M L = J ⇒ t =<br />

60<br />

=<br />

60<br />

= 2,<br />

5 s<br />

∆t<br />

M M − M L 0,25 ⋅ 50<br />

T48:<br />

I 8<br />

Det största uttagbara momentet blir M N = = Nm<br />

IAN<br />

10 8 6 , 4 . Det högsta<br />

U<br />

varvtalet är c:a n<br />

U AN N = 150<br />

2000 = 1500 r / min<br />

200<br />

(I verkligheten något högre eftersom momentet är mindre än normalmomentet.)<br />

Matnigsdonets + motorns Moment-varvtalsområde är gråmarkerat i figuren.<br />

Nm<br />

6,4<br />

M<br />

1500 r/min<br />

n<br />

34

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!