Tillgänglighet – Att anpassa befintliga byggnader och närmiljön till ...

Bakgrund och förutsättningar
har visat vilka hinder som finns i den befintliga bostadsmiljön samt hur dessa bör
åtgärdas för att förbättra tillgängligheten främst för de äldre i området. I
publikationen Vem ska värna tillgängligheten framtagen av Lisbeth Lindahl, Maria
Martini och Inga Malmqvist kan resultatet av studien läsas. Av rapporten framgår
det att det är av stor betydelse att tillgänglighetsanpassa den befintliga miljön. Hos
äldre byggnader som är i behov av renovering kommer tillgängligheten inte högt
upp på prioriteringslistan. Anledningen till detta är att det av många inte uppfattas
som något som tillför mervärde till fastigheten. Problem som fanns i flertalet av de
studerade fastigheterna var att hiss, uppställningsplats för rollatorer och andra
gånghjälpmedel saknades, samt att tösklarna orsakade problem i och med att de
var för höga.
Bernt Niva presenterar i sin D-uppsatsen Äldres aktivitetsmönster och skattning av
bostadens tillgänglighet före och efter en bostadsanpassning hur fem personer över 70 år
uppfattar miljön efter en bostadsanpassning. 13 Slutsatsen som författaren drar är
att en bostadsanpassning delvis kompenserar de funktionsnedsättningar som
åldrande medför, och att en bostadsanpassning därmed är nödvändigt i och med
det ökande antalet äldre som bor kvar hemma. Med aktivitetsmönster menar Niva
samtliga aktiviteter som en person genomför under dagen. De aktiviteter som
genomförs minskar med ökande ålder. I en tillgänglig miljö utförs fler aktiviteter.
De problemen i närmiljön som de fem deltagarna i studien upplevde var främst
nivåskillnader, trappsteg och tunga dörrar. Att anpassa entrén ansågs vara en
betydande åtgärd. Enligt undersökningen önskade de äldre att de gemensamma
utrymmena i bygganden skulle tillgänglighetsanpassas, då detta skulle ge dem en
högre grad av självständighet.
2.1.5 Miljonprogrammet
1964 beslutade regeringen att det i Sverige skulle byggas en miljon bostäder under
tio år. Anledningen till detta var att det rådde bostadsbrist i landet. Husen som
uppfördes bestod främst av trevånings lamellhus, skivhus i fem till åtta våningar
samt åttavånings punkthus. Trevåningshusen byggdes utan hiss vilket innebär
tillgänglighetsproblem. Drygt 70 procent av husen uppförda 1960-75 har första
våningsplanet i markplan, vilket innebär att det utan några större åtgärder går att
göra vägen till den privata lägenheten i markplan tillgänglig med rullstol. I de hus
där hiss finns är denna vanligtvis tillräckligt stor för att rymma en manuell rullstol,
men inte en elektrisk rullstol. Entrédörrarna är hos många av dessa byggnader
tunga, vilket innebär att rollatoranvändare har svårt att öppna dem. 14
DRAFT
2.1.6 Tillgänglighet – ett internationellt problem
Att förbättra tillgängligheten för äldre är ett aktuellt problem och en stor uppgift
inte bara i Sverige. I artikeln “Aging and Disability: Implications for the Housing
Industry and Housing Policy in the United States” berättas det att antalet äldre i
13 B Niva, Äldres aktivitetsmönster och skattning av bostadens tillgänglighet före och efter en
bostadsanpassning, Luleå Tekniska Universitet, 2003
14 VVS Företagen, Renoveringshandboken för hus byggda 1950-75, VVS Företagen, Stockholm, 2009
15