Törebodakanalen okt-12

Törebodakanalen • Oktober 2012 3
Ulricas skrivande
gav mersmak...
Nu i dagarna är det dags för Ulrica Moléns andra boksläpp.
Som den minnesgode läsaren kommer ihåg skrev
vi om Ulricas debutbok för ett år sedan ”Att alltid känna
sig ensam”. Nu kommer hennes andra bok – ”Maria flörtar
med sitt öde”.
– Förra boken gav mersmak och jag kände redan från
början att jag hade fler böcker i mig, förklarar Ulrica.
Hennes första bok, som alltså kom ut för ett år
sedan, hade formen av en självbiografi. Det var en
självutlämnande redogörelse om livet och om sin
kamp för att bli en hel människa. Efter bokens
utgivande blev det en hektisk tid för Ulrica.
Hektisk men rolig.
– Jag fick enorma reaktioner efter att den kommit
ut, betydligt större än jag trott. Jag var ute och höll
föredrag och blev intervjuad i radion. Hela grejen
var väldigt omtumlande. Nästan alla reaktioner jag
fick på boken var positiva. Det verkar som om
många läsare kände igen sig själva, konstaterar
hon.
Förra boken mer personlig
Den förra boken var sprungen ur Ulricas blogg och
blev därför väldigt personlig. Den nya boken
”Maria flörtar med sitt öde” är en skönlitterär bok,
ren fiktion – nästan.
– Utan att avslöja för mycket handlar boken om
Maria som söker efter meningen med livet och att
lära sig förstå andra människor. Läsaren får följa
henne från fem års ålder och sjutton år framåt.
Naturligtvis har jag plockat mycket från mig själv,
men det är fiktion i första hand, berättar Ulrica.
– Nya boken var roligare och enklare att skriva.
Den förra handlade mycket om aggression och
känslor. Här har jag kunnat leka mer med ord och
haft större frihet att hitta på handlingen, menar
Ulrica.
Minst två böcker om Maria
Hon visste redan innan hon började skriva ”Maria
flörtar med sitt öde” att det skulle bli fler delar.
– Det blir minst två böcker om Maria och nästa
bok räknar jag med ska komma ut om ett halvår,
förklarar hon.
Ulrica började skriva boken i mars i år och när hon
hade skrivit 5-6 kapitel skickade hon in dem till sin
tidigare förläggare på FramSteget och frågade om
de ville ge ut boken.
– Jag fick ett positivt svar och det var skönt. Det
gav en trygghet, konstaterar Ulrica.
Nu i månadsskiftet oktober/november kommer
alltså hennes alster ut som e-bok. Läsaren kan köpa
den som en fil hos bokförlaget FramStegets webshop
och i mitten av november kommer den som
pappersbok.
– Den kommer att finnas på Annidas Bokhandel i
Töreboda, förklarar Ulrica som också vill rikta ett
tack till omslagets illustratör Mimmi Hjortmyr som
även gjorde det förra omslaget.
– Trodde inte att det gick att göra bättre än förra
gången men Mimmi har faktiskt överträffat det.
Ett utdrag ur Ulricas nya bok:
”Inte heller denna midsommar bli Maria överraskad, den blir precis som vanligt.
Den innehåller samma ingredienser som den brukar göra. Firandet följer alltid det
obligatoriska mönstret. Först skratt och skämt gubbarna emellan, sen övergår det
hela till lite bryskare uppträdanden och till slut når firandet sin kulmen. Marias
far är den som mest bidrar till att det urartar. Det är precis som han har provision
på varje elakt ord. Ju bräckligare han kan få Marias mamma att känna sig ju
större bonus får han. Fast man vet ju i alla fall vart man har honom eftersom hans
sarkasm hela tiden är kontinuerlig.
Marias mamma gör alltid sitt allra bästa för att få till en aktiv midsommar. Hon
klär in hela altanen med björkris, svenska flaggor och blommor högt och lågt. Hon
vet att det kommer urarta men ändå gör hon det för sina barn. Kanske har hon
förhoppningar inför varje högtid att den ska bli annorlunda. Men hittills har de
slutat i tragedi. Maria förstår inte varför hennes mamma är lojal mot gubben. Hon
vet ju att det ska ge henne kroppslig och psykisk smärta. Marias hat förstärks hela
tiden, faderns sjuka syn till sin egen förmåga lamslår resten av familjen. Eller är
det så att han endast påverkar Maria och hennes mamma? Hennes bröder kanske
inte ens upplever det som något störande?
Familjen som är på besök har med sig sina två taxar. Marias far är absolut ingen
djurvän och det demonstrerar han på många olika sätt. Marias mage berättar för
henne att faderns agerande beror mest på att han känner makt över att ge sig på
djur. En tuff och kall attityd. Han tror säkert att det imponerar på andra men
Maria har andra teorier. Hon anser att hans sympatiska sida är underutvecklad.
Han kan inte konversera på ett normalt sätt. Kontrasten mellan honom och Maria
är enorm. Han har ingen bäring i sina åsikter. Han lever helt efter sitt eget förstånd
vilket är under all kritik.
En utav hundarna blir lite nyfiken på vad som serveras och står på bordet. Han utsätter
sig för samma misstag som Fritte gjorde härom dagen. Men denna gång är
inte Maria beredd. Hon kan inte i sin vildaste fantasi tro att fadern ska göra något
så dumt inför ögonen på de andra. Men när hon ser hans skadeglädje och hör hans
belåtna skratt, förstår Maria hur sjuk han egentligen är. Totalt befriad från en fungerande
hjärna. Taxen är under bordet, Marias pappa lockar honom till sig med en
köttbulle. Han får hunden att ställa sig på sina bakben för att nå belöningen. Han
har ingen aning om vad gubben har för baktanke. Först kliar han honom under
hakan så att hundens huvud är i jämnhöjd med bordet. Snabbt drar han bort köttbullen
för att sedan klappa till hunden i pannan med sin handflata. Han säger stolt
medan hunden tjuter av smärta, ”såg ni, så ska hundar tas och uppfostras!”
Med svarta ögon tittar Maria på sin pappa innan hon rusar iväg för att trösta hunden
som har tagit till flykten. Ingen mer än hennes far skrattar men det varken ser
eller uppmärksammar han. Han bryr sig inte ett jävla dugg om vad de andra
tycker. Han har alltid fullt upp med att imponeras av sina egna patetiska handlingar.
Han mumlar för sig själv, ”stor och stark får gå i folkets park, liten och
klen får gå i frälsningsarmén.”