kvt 1.05 inlaga - Politiken.se

More documents

Recommendations

Info

KVT 1.05 Inlaga ny 05-06-15 14.54 Sida 84 84 | Kvinnovetenskaplig tidskrift 1.05 på att herrfotbollsföreningar hyste hopp om att damfotboll skulle väcka publikens intresse (vilket det gjorde) och på så sätt även få fler (kvinnliga) besökare till herrmatcherna. Tidningarnas intresse handlade å sin sida till stor del om att i skämtsamma och sexistiska ordalag beskriva damfotbollsmatcher som ett jippo där ”hela familjen” kan ha roligt. Hjelm går själv aldrig riktigt in på orsakerna till det falnande intresset som märks i hans material. Det framgår att många fotbollsklubbar drar åt svångremmen och inte vill ge något utrymme åt damfotbollen, samtidigt som antalet damspelare ökar lavinartat under hela 1970-talet. Mellan 1971 och 1975 märker Hjelm en nedgång i tidningarnas intresse, och om han hade fortsatt några år in på 1980-talet hade han förmodligen funnit den totala mediala torka som dominerade detta decennium vad gäller rapportering från damfotbollsmatcher. I Hjelms material återkommer journalister som gärna skriver om snygga fotbollstjejer och en hypotes som man skulle kunna fundera på är om det svalnande intresset även berodde på att kvinnorna började ta fotbollen på allvar och att de som spelade inte alltid var så ”bildsköna” som journalisterna hoppats på utan istället hårt kämpade, svettiga kvinnor? Oavsett vilket försvann både publikens och pressens stöd någonstans i slutet av 1970- talet. Det är synd att Hjelm avslutar sin undersökning just där, eftersom det på många sätt var under 1980-talet som uppdelningen cementerades mellan medias och publikens ointresse å ena sidan och brinnande, aktiva fotbollskvinnor å den andra. Istället har Hjelm redan i inledningen satt tonen då han implicit lanserar perioden efter 1980 som en veritabel framgångssaga; det är inte utan en viss förvåning som läsaren i första kapitlet möts av bilder på Malin Moström, Hanna Ljungberg och Anna Sjöström, med en inledningstext där Hjelm skriver att ”[o]mkring 26 000 åskådare såg finalmatchen mellan Sverige och Tyskland och den i TV direktsända matchen följdes i Sverige av omkring 3, 8 miljoner tittare” (s. 13). Även om VM 2003 var en framgång för svensk damfotboll (dock inte för tysk damfotboll – trots att de vann), råder fortfarande en skriande skillnad i hur herr- respektive damfotboll behandlas och sponsras. 1980- och 1990-talen framstår däremot i Hjelms tappning som relativt händelselösa kliv framåt mot en allt mer jämställd fotboll. Hjelm drar slutsatserna att den maskulint traditionstyngda fotbollen förändrades under 1970-talet på grund av damfotbollens snabba framväxt. Han menar vidare att motståndet inte endast berodde på sexism, utan även på att det under denna period växte fram en rad andra sporter (både för herrar och damer) som damfotbollen var tvungen att konkurrera med om både resurser och uppmärksamhet. Precis som exempelvis innebandyn i början av 1990- talet sågs som en fluga bland många andra, menar Hjelm att damfotbollen betraktades med liknande oblida ögon under 1970-talet. Där kan man förvisso invända och argumentera för att fotboll i sig var en etablerad sport som redan hade sin publik, sina statliga och kommunala bidrag och sina sportsidor – problemet för damfotbollen var att dra just denna publik, att få ta del av dessa bidrag och att få synas på dessa sportsidor – inte att konkurrera med den spaltcentimeter som ägnades åt innebandy eller basket. Damfotbollen gick i alla fall från att i huvudsak bestå av jippomatcher mellan ”damer och gubbar” eller lag bestående av ”FIB Aktuellts utvikningsbrudar” till att handla mer om organiserade lag med träningar, divi-
KVT 1.05 Inlaga ny 05-06-15 14.54 Sida 85 85 | Recensioner sionsspel och landslagsspel. Det är denna utveckling som Hjelm redogör för i de fem huvudkapitlen och det är relativt tydligt att det finns vissa mönster oavsett om det är i Västerbotten eller i Skåne som de första lagen organiserades. Hjelm identifierar fem olika sorters ”lag”: ”handbollslag” som huvudsakligen bestod av handbollsspelare som under sommaruppehållet spelade fotboll för att ”hålla igång”; ”studentlag” som organiserades vid de olika universiteten; ”korpfotbollslag”, som organiserades vid olika arbetsplatser; ”flicklag” som bestod av flickor från ungdomsgårdar och som förmodligen organiserades för att hållas borta från kriminalitet eller andra icke-önksvärda beteenden; ”fotbollsänkor” som Hjelm menar bestod av ”kvinnor som hade makar, fästmän, men också bröder och manliga kamrater, som spelade fotboll” (s. 262) och som träffade andra kvinnor under dessa mäns fotbollsmatcher och som i pur tristess över att stå bredvid verkar ha kommit på idén att själva börja spela. Det är förmodligen genom den här uppdelningen som Hjelm försöker svara på sin egen fråga om varför kvinnor började spela fotboll. Problemet är dock att när han försöker göra detta återkommer han ständigt till att kvinnorna helt enkelt började spela för att det var ”roligt”. För en historiker måste det vara ett oerhört otillräckligt och frustrerande svar och som läsare blir man om inte annat nyfiken på vilka frågor Hjelm har ställt sina informanter för att bara komma fram till att ”det var roligt”. Varför var det roligt? Vad var det som gjorde det roligt? Hur definieras ”roligt”? Det intressanta är dock att när man läser vad informanterna själva säger så kommer det fram betydligt mycket mer. Framför allt är det ordet ”spännande” som nämns ungefär lika ofta som ”roligt” och det visar sig också att de allra flesta identifierade sig som pojkflickor och redan tidigare hade spelat fotboll (och i vissa fall även ishockey) tillsammans med pojkar. De använder till och med ordet ”roligt” på ett annat sätt än vad man förväntat sig: ”Jag personligen tyckte att det var på tiden att vi tjejer fick hålla på med det som var roligt” säger en informant och plötsligt förstår man att det var kanske inte bara en fråga om att fotboll var roligt, utan snarare en fråga om att flickor och kvinnor på många ställen inte hade någon vettig fritid, att de förväntades ta hand om hus eller hem och att då göra något som inte förknippades med typiskt kvinnliga saker i denna kontext var att ”ha roligt”. I en redogörelse av ett svar från en informant snubblar Hjelm över just detta, men släpper det tyvärr lika fort (s. 209). Här blir ordet ”spännande” också fyllt med en annan innebörd: det är inte nödvändigtvis fotbollsmatcherna i sig som är spännande (och roliga), utan det är att göra något som man inte får och som kanske till och med ogillas: det är spännande. Ett sådant resonemang lämnar dock Hjelm därhän och han framhåller istället i sitt slutkapitel att ”många av damfotbollspionjärerna drevs av en längtan efter att spela fotboll och ha roligt tillsammans, på samma sätt som svenska pojkar och män gjort i årtionden.” (s. 274, min kursiv.) Om man tittar lite närmare på informanternas svar, skulle man nog våga påstå att det inte alls är på ”samma sätt som svenska pojkar och män”, utan att anledningarna och motiven gick utanför dessa ganska homosociala och normativa förklaringar. Det kan inte på något sätt betraktas som en slump att så många av informanterna definierade sig som pojkflickor och det kan inte på något sätt betraktas som en slump att även omgivningen definierade dem som pojkflickor, manhaftiga och (hemska tanke!) lesbiska. Tänk om kvin-
Page 1: KVT 1.05 Inlaga ny 05-06-15 14.54 S
Page 5 and 6: KVT 1.05 Inlaga ny 05-06-15 14.54 S
Page 7: KVT 1.05 Inlaga ny 05-06-15 14.54 S

kvt 1.05 inlaga - Politiken.se

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?