Inventering av vattensalamandrar i Gävleborgs län 2005

innan de absorberar gälarna (se Fig 6). I vissa fall kan det dock finnas ett
storleksöverlapp; en nymetamorfoserad större vattensalamander är t ex lika
stor som en fullvuxen mindre vattensalamander. Då skiljs arterna åt genom
att de senare har proportionellt sett mindre huvud och ögonen placerade på
sidan av kroppen. Samma överlapp gäller för larver av mindre vattensalamander
som närmar sig metamorfos och larver av större vattensalamander
som just utvecklat de sista benparet (bakbenen). Då är skillnaden framförallt
att större vattensalamander har större gälar och huvud, samt att svansen slutar
i en spets (se Fig 7).
Fig 7: Larv av större vattensalamander (Triturus cristatus), observera den spetsiga svanstippen.
Foto Fredrik Söderman
Visuell observation med pannlampa är det mest kostnadseffektiva sätten att
inventera salamandrar, speciellt vid tanke på att arterna är lätta att identifiera
på avstånd. Men visuell observation är inte alltid praktiskt möjligt, t ex om
strandlinjen består av väldigt lösvuxen gungfly, om hela vattenytan är täckt
med flytväxter eller om vattnet är kraftigt färgat. Man kan ha med sig en
flytring och på det sättet komma ut i vattnet om strandlinjen är svårforcerad,
men den är naturligtvis mycket tidsödande att hantera. En annan beprövad
metod är att använda sig av flaskfällor (se beskrivning Malmgren & Gustavsson
2005), vilket är mycket resurskrävande eftersom fällorna måste
vittjas och samma vatten alltså behöver besökas två gånger. I Norrland är
flaskfällor dock den enda möjliga metoden under senvåren och försommaren
eftersom sommarnätterna är så ljusa att pannlampor inte gör nytta. Observera
att flaskfällor enbart fungerar på lekande adulter och inte kan användas
för att inventera larver (Nilsson, 1998). En tredje metod är håvning, vilket
16