4/2009 - Russian Blue Klubben

när hon försöker väcka Stora M på morgnarna.
Då tar hon en fjäder och drar fram
och tillbaka över sängen. Jag tycker det är
kul med kuperat landskap och hoppar
glatt omkring bland sängkläderna.
Men den allra, allra, allra roligaste saken
som jag någonsin har lekt med, var en
riktig mus! När vi var på landet första
gången såg matte att jag lekte som en
tokig med något i sovrummet och hon
trodde att det var min lilla pälsboll, som
jag fått av min människo-mamma
Elisabeth innan jag lämnade henne. Jag
for runt som en tokig, morrade och hade
jättekul! Men matte upptäckte förstås
efter en stund att det var en gammal, död
och förtorkad mus och då tog det roliga
slut. Det hjälpte inte ett dugg att jag bad
snällt eller skällde ut dem, musen
kastades ut i alla fall. Så det enda jag
kunde göra var att gå runt och nosa på
den ljuvliga doften och sedan sura resten
av kvällen.
Annars tycker jag det är kul att sitta i
olika handfat och i badkaret och vänta på
att de ska sätta på kranen. Då dricker jag
eller leker med vattnet. En gång var jag så
koncentrerad på att leka med strålen att
jag inte märkte hur vattnet steg runt tassarna.
Någon fåne hade satt i proppen
och jag höll på att få mitt livs första bad.
Mat är också intressant. Jag kräver att alltid
få se och smaka på maten familjen har
på sina tallrikar. Ibland bara skakar jag på
huvudet, men någon gång är det så gott
att jag helt enkelt äter upp allt själv.
Matte och husse tävlar om att skämma
bort mig. Husse kom på att jag gillade
makrill, så han köpte massor av paket.
Då kontrade matte med tonfisk. Hon har
även kokat torsk (tråkigt) och köpt grishjärta
(gott). Kycklingen är rätt så okej,
men räkorna var en besvikelse. De är bara
goda utan skal och matte tycker att jag
minsann kan äta dem med skal och få lite
kalk i mig. Själv äter hon dem minsann
utan.
En av mina favoritplatser är att sitta på de
små knapparna som människorna trycker
på, det kallas visst dator. Då låter det så
skojigt om både datorn och människan
jag sitter hos. En gång skulle jag testa
själv att trycka med tassen (inte rumpan
som jag brukar) och kvalitén på den
datorn var då rena skräpet. Ett enda ynka
litet J råkade lossna när jag petade på det
med tassen (och kanske lite med klon)
och det gick tydligen inte att sätta tillbaka.
Husse fick skicka iväg datorn någonstans
för att hitta ett starkare J.
En annan rolig sysselsättning är att försöka
hoppa och klättra så högt som möjligt
på dörrkarmarna. Men matte skriker så
varje gång jag gör det. Ganska irriterande
för oss båda. Men hon överraskade mig
en dag när hon kom hem med en takhög
klöspelare. Den har jag flängt uppför
några gånger och varje gång har matte
hjärtat i halsgropen. För med mina akrobatiska
språng tror hon alltid att jag ska
landa på skallen. Men jag är ju en smidig
kisse!
Detta var lite om vad som händer hos
mig. Ta gärna en titt på min blogg
lotus.resaochliteannat.se
Många tassliga hälsningar från
Lotus på västkusten
Boktips – katter i litteraturen
This is the Russian Blue
– så heter min favorit-kattbok. Den är
skriven av Ingeborg Urcia och utgiven
1983.
Jag köpte denna bok på en hundutställning
(!) i början av 90-talet, långt innan
jag hade möjlighet att köpa en egen
ryss. Men ända sedan jag först läste och
tittade på bilderna i denna bok har russian
blue varit min favoritras.
När jag nu läser denna bok
igen tycker jag att det är intressant att så
många skandinaviska katter och uppfödarnamn
nämns. Ingeborg Urcia skriver:
“The lines from Sweden brought
the elegant, flat profile and the deep
emerald-green eyes. Now names like
Braheborg, Olsenburg, Belahoj and
Finlandia appeared in the pedigrees of
American Russian Blues. Int. Ch. Blue
Bell of Finlandia is another cat who can
be discovered in many prominent pedigrees.”
Tre skandinaviska katter som
hade särskilt stor betydelse för den amerikanska
aveln var, enligt Ingeborg
Urcia, Erosjina af Braheborg, Pavel af
Braheborg samt Katerina af Braheborg.
(Min gissning är att dessa var nära släkt
till Marisjka af Braheborg som
omnämns på sid. 8-9 i Ryska Posten nr
3/09.)
Jag tycker att många av katterna
på bilderna i boken har vad vi
kallar skandinavisk typ.
Hur som helst så är denna bok fortfarande
min favorit-kattbok och de vackra
katterna på bilderna i den illustrerar
för mig, på olika sätt, ”rysslooken”; som
bokens titel säger: This is the Russian
Blue.
Susanne Södergren
19