christer björkman om bögar, schlager & andra 12-poängare att ... - Qx

MUSIK
Magnus Carlsson
”Spår i snön”
(Mariann
Grammofon/Warner)
QXQXQX
Magnus ligger knappast på latsidan.
Efter solodebuten i Melodifestivalen
i våras med Lev livet kom det
självbetitlade soloalbumet. Sedan
blev det sommarturné och snart
väntar ännu ett deltagande i Melodifestivalen,
det sjunde i ordningen.
Dessutom har karl'n hunnit med att
spela in ännu en julskiva, den förra
kom för fem år sedan. Årets julskiva har fått det fyndiga
namnet ”Spår i snön” och ges ut av Mariann
Grammofon/Warner. De mesta av materialet är nyskrivet och
första singeln heter Wrap myself in paper och är den som
sticker ut mest. Men tro inte att det är någon klassisk jullåt,
det är en helskön, lite bossajazzig discolåt med härligt blås
och med en stark refräng (låten är skriven av Bobby Ljunggren,
Henrik Wikström och Kent Olsson). Helt klart den
starkaste av plattans 13 spår. Andra favoriter är den pampiga
balladen Om jag stannar en stund, Coca-cola-reklamlåten
”Så pampigt
och mäktigt att
de tre vise
männen nästan
uppenbarar sig”
Wonderful dreams (holidays are coming) och duetten med Jessica Andersson En riktig jul för oss, som doftar
It may be winter outside med bjällror och 50-tals känsla. Dessutom tycker jag att Julens tid är här som är
en duett med Molly är både vacker och vintersöt. Men låten som växer mest för varje lyssning är Himmel
blå, som är specialskriven för Magnus av Eva Dahlgren och Dilba. Det är en malande, lite kärv låt med
skön gitarr och ”unplugged”-trummor. Och allt annat än en övertydlig jullåt. Och när man spelar den i bilstereon
på hög volym är det så pampigt och mäktigt att de tre vise männen nästan uppenbarar sig. Mellan dessa
höjdpunkter trängs en del medelmåttiga ballader (och ett lite mossigt X-mas medley), men Magnus Carlssons
”Spår i snön” är en bra julskiva som fyller sitt syfte - att skapa julkänsla på glöggbjudningen och få en på
mysigt pysselhumör!
Anders Öhrman
Darin
”Break the news”
(Sony BMG)
QXQXQX
Först och främst. Den/de som väljer Darins singlar
borde agas med ett knippe ris. För efter förra årets
missar att inte singelsläppa superlåtarna B what U
wanna B och Move har man här släppt plattans lökigaste
låt som första singel. Perfect har ju verkligen
nada att säga till om på dagens popscen och
känns enfaldig och tramsig. Däremot är resterande
av Darins nya platta rätt bra och innehåller en
släng vassa potentiella singelsläpp. Öppningsspåret
Insanity är läckert Rihanna-stompigt, Max
Martin/Robyn-kollaborationen Extra ordinary love
är snygg Cheironpop med gapiga körer och
Desire är svensk Timbaland-RnB av prima kvalitet.
Sen bjuds det som vanligt på lite utfyllnad i
form av intetsägande dussinrhythm-och-blues och
sega ballader. Men helhetsintrycket blir att hitmaskinen
Darin dansar vidare och även denna gång
gör en habil popplatta för fjortisar och bögar. RL
Orup
“Faktiskt”
(Roxy Recordings)
QXQXQXQX
Jag gillade inte Orup i början. Låtar som Är du redo,
Stanna hos dej och Jag blir hellre jagad av
vargar var ju hemska. Men när Orup sedan radade
upp mästerverk som Min mor sa till mig, Då står
pojkarna på rad och Regn hos mig var det bara att
kapitulera. Sedan dess har Orup varit kung, både i
baren och på förfester. Senaste albumet innehåller
elva popiga låtar där minst fem av dem ger mig
”Orupknottret” på armarna. De har melodier som
sätter sig på en gång, med sköna ljudslingor och
harmonier som höjer låtarna flera snäpp. Bäst:
Sjung Haleluja, Någon måste gå och Du har så dålig
smak (när det gäller män). Sämst: Ja, ingen är
direkt dålig men Någon måste ha lagt något i min
drink känns lite väl Magnus Uggla-jobbig. Det
kommer att bli mycket Orup i vår. Och jag tror inte
att jag är ensam om att önska mig biljetter till Orup
och Lena Ph’s show på China i julklapp... AÖ
Westlife
”The love album”
(Sony BMG)
QXQXQX
The Attic
”The One”
(SonyBMG)
QXQXQXQX
All Saints
”Studio 1”
(EMI)
QXQXQX
Helena Paparizou
”The game of love”
(Bonnier Amigo)
QXQXQX
“If it aint broke, don´t fix it”. Westlife släpper ett love-album
och den som blir överraskad räcker upp
handen. Den irländska kvartetten satsar som vanligt
på säkra balladkort och vi bjuds på cover efter cover.
Men när Bög-Mark och Snygg-Shane och de två
som aldrig sjunger solo ger sig på uttjatade klassiker
som The Rose, All out of love och You light up my life
gör dom det så där bra och Westlife-smörigt som
bara dom kan, och det är riktigt bra. Killarnas All
out of love med Delta Goodrem kommer att bli vinterns
tryckare och jag faller hårt för Marks desperata
svarsång på Shanes “Turn around” i Total eclipse
of the heart. Killarna gör en snygg gayduett av Bonnie
Tylers klassiker. Denna cd överraskar ingen,
man vet vad man får. Ett praktexempel på att förutsägbart
och habilt inte alltid betyder tråkigt. RL
Problemet med att släppa en fullängdare efter fyra
fantastiska singlar är man måste bevisa att man har
mer att komma med än just dessa fyra singlar. När
The Attic nu äntligen släpper sin debutskiva tycker
jag till en början inte att de lyckats med detta. Vid
första genomlyssningen flyter ju alla låtar bara ihop
till elektrofierad hissmusik…ett evigt 80-talsfierat
blippande. Men sen hamnar låtarna i min iPod på
random och något händer. Var för sig är ju inte bara
tidigare favoriter som Destiny och It's Beautiful fantastiska.
Även A Life to Live och The One är ju små
danspärlor. Och I Just Can't Help it är ju fortfarande
bra. Och In Your Eyes. Och balladen Minute after Minute
är sådär mysigt sista dansen-smörig… Plötsligt
förlåter jag dem för några Toto-vibbar och inser istället
att detta kanske är årets svenska dansplatta... KO
Har man saknat All Saints Nja. Ändå är det lite
kul att de efter sex års tystnad är tillbaka. Och faktiskt,
genast sätter sig låtarna, i sann All Saintsanda.
Ta t.ex singelspåret Rock Steady och On and
on. Och nästa låt. Och nästa. Faktum är att första
halvan på “Studio1” fungerar utmärkt, och efter
ett tag måste man bara nynna med. Men mer än så
blir det inte. Trots sköna reagge-influenser blir det
välproducerat utan att sticka ut. Musiken stannar
någonstans på behagligt och det efterlämnar en
medioker känsla men utan att för den delen vara
likgiltig. All Saints liknar mest Lilly Allens fega
tråkiga storasystrar och det slår mig; De låter exakt
likadant som sist det begav sig, inte ens kläderna
på omslaget har lämnat 90-talet. Varför byta ett
vinnande koncept
Jenny Kjellbom
Med ett tokfult omslag sätter Helenas europop
med grekiska influenser färg på en rätt blek skivhöst.
Flera av låtarna släpptes i grekiska versioner
redan i våras i Grekland och har dansat i min ipod
sedan Aten-trippen. Jag gillade den grekiska plattan
hyfsat och den här ger Paparizou delvis fansen
vad dom vill ha. Singeln Gigolo är en typisk hit,
hookig och dansant, och ursnygga You set my
heart on fire är gladdisco som måste bli singel. Tyvärr
bjuppas det också på en del trist utfyllnad,
saggiga tråkballader och knasrock gör ju ingen
glad. Få popartister besitter lika mycket starquality
som Paparizou och det är synd att hon inte längre
får riktigt såna sköna kalaslåtar som under Antique-tiden.
Skulle en eventuell jokerplats ändra på
sånt
Ronny Larsson
QX SPELDOSA
1. Sasa Lendero
“Mandolino”
Årets ESC-låt fick inte ens åka
till Aten. Från Slovenien kommer
denna balkanschlager med
dramatiska körer, maffigt
discobeat och hey-hey rop som
fått vår höst så mycket gladare.
Sasas låt vann dessutom nyligen
ESC-fansens egen omröstning
om bästa-bidrag-som-aldrigvann-den
nationella finalen.
2.Mika
”Relax, take it easy”
Ljuvlig åttiotalspop i
falsett som blir en saftig
hit i innan året är slut.
BeirutföddaMika gör
musik med spår av
Bronski Beat och Scissor
Sisters och vi älskar det.
7. Helena Paparizou
“Gigolo”
Löjligt given hit är vad
denna kaxiga Mambosläkting
med Bond-vibbar
och manskörer är. Helena
fortsätter att göra
schlagerpossen glada med
sin dansanta europop.
3. Moneybrother
”Dom vet ingenting
om oss”
Pengabrorsan sätter
svensk text till gamla
hits och resultatet blir
helt ny musik. Vi är
stensålda på den här
Kirsty McCall-covern.
8. Tomaz
”Stjärna på himmelen”
Känns titeln igen Jorå,
Tomaz har tagit sig an
Drömhus schlagerpärla
och gjort en minst sagt
annorlunda cover. En
mörk, ledsam och
vansinnigt vacker version.
4. Magnus Carlsson
“Wrap myself in paper”
Magnus julskiva
nummer två innehåller
en riktigt skön bossadisco
som kommer att gå
varm på alla gayglöggs
runt om i landet.
Musik att bli glad till.
9. Infernal
“Self control”
Laura Branigans
gamla örhänge låter
faktiskt riktigt vass
med eurodiscokomp.
Men ingen kan
matcha Branigans
sköna röstresurser...
5. Justin Timberlake
”My love”
Justin är 2006 års
största stjärna och vi
älskar allt han gör. My
love är inget undantag
och ett självklart val
på dansgolven och i
våra ipods.
10. Gwen Stefani
“Wind it up”
“Sound of music”-
samplingen är skitsnygg
men resten av låten är
inte så mycket att släppa
som förstasingel för nya
plattan.
Has Gwen lost it
6. Koop
“Come to me”
Svängig cocktailmusik
som får oss att jazza loss
ordentligt. Att QX
missade Koops kanonplatta
är oförlåtligt och vi
lovar att spela den ända
till nyår. Minst.
Speldosan baseras
på de låtar som
spelats mest på
QX-redaktionen
den senaste
månaden
MÅNADENS KLASSIKER
Laura Branigan
”Self control”
Bruden som alltid lät förkyld förgyllde
skivtallrikarna under tidigt åttiotal
och vi shakade järnet till låtar som
Self control och The lucky one.
Dessutom gjorde Branigan en
utmärkt version av vackra klassikern
Will you still love me tomorrow.
Året var 1984.
22 • QX DECEMBER 2006