Gay Jul till oss alla!
FILM Den svarta dahlian QXQXQX Den svarta dahlian förför med stundtals lesbisk sensualism och surrealistiska fyrtiotalsmiljöer, men brister helt i berättarteknik. Misslyckandet är märkligt, med tanke på <strong>att</strong> Brian de Palma hade otaliga förutsättningar <strong>att</strong> göra detta till en suverän film noir. Historien bygger på det mycket uppmärksammade och olösta styckmordet på skådespelerskan Elizabeth Short i Los Angeles 1947. Hon kapades mitt itu, alla organ avlägsnades, kroppen tömdes på blod och munnen skars upp från öra till öra. Offret k<strong>om</strong> <strong>att</strong> kallas ”den svarta dahlian”, ett namn s<strong>om</strong> James Ellroy s<strong>att</strong>e på sin fiktiva bok <strong>om</strong> fallet. Ellroys L.A. Konfidentiellt har en liknande intrig och den gjorde storartad succé både s<strong>om</strong> bok och film - en bedrift s<strong>om</strong> borde ha kunnat upprepas med Den svarta dahlian. Berättelsen är gripande och rollbesättningen imponerande: Mia Kirshner från L Word spelar offer, Hilary Swank är misstänkt, Aaron Eckhart och Josh Hartnett spelar poliserna s<strong>om</strong> blir bes<strong>att</strong>a av fallet och Scarlett Johansson gestaltar femme-fatale s<strong>om</strong> hamnar i en triangel med poliserna. Det s<strong>om</strong> gör <strong>att</strong> filmen faller från ett möjligt toppbetyg är den k<strong>om</strong>plicerade intrigen, där sidospår efter sidospår förvirrar mer än förgyller. Premiär 15 december Magda Gad Oskuld “Carlos story trampar aldrig ner i förvirradtonåring-k<strong>om</strong>mer-utträsket. Han är en stolt bög utan identitetsproblem ” QX QX QX Oskuld är en hyllad independentfilm med okända skådisar skapad av ett filmmakande gaypar, s<strong>om</strong> vann både juryns och publikens pris under årets Sundancefestival i USA. Storyn är enkel, 15-åriga Magdalena sparkas hemifrån av sin troende pappa när hon blir gravid (trots <strong>att</strong> hon inte haft samlag, därav titeln...), och hon tas <strong>om</strong> hand av en äldre släkting. Där bor även hennes bögkusin Carlos s<strong>om</strong> också kickats ut hemifrån, och tillsammans finner de en tillvaro med sin gamla onkel. Oskuld är inget mästerverk utan en bra bagatell s<strong>om</strong> små medel formar ett litet familjedrama i f<strong>att</strong>iga Echo Park i Los Angeles. Regissörerna och paret Richard Glatzer och Wash Westmoreland väver snyggt in h<strong>om</strong>otema i en film s<strong>om</strong> i första hand handlar <strong>om</strong> några latinofamiljer och deras problem med ekon<strong>om</strong>i, religion och avk<strong>om</strong>mor s<strong>om</strong> inte gör s<strong>om</strong> föräldrarna väntat sig. Regissörparet har ett förflutet i gaymedia efters<strong>om</strong> de tillsammans gjorde porrbranchrullen The Fluffer, och Westmoreland själv gjorde Fredrik Eklund-porrisen The Hole. Glatzer skapade dessut<strong>om</strong> tillsammans med Tyra Banks gayvänliga Americas next topmodel och det är klockrent <strong>att</strong> bögkusinen och Magdalena kollar på ett avsnitt av serien i en scen, då bögar och f<strong>att</strong>iga tonårsbrudar är just d<strong>om</strong> s<strong>om</strong> sett till <strong>att</strong> realityserien är en hit i USA. Storheten med Oskuld är <strong>att</strong> huvudfigurernas ”problem” inte hamnar i fokus. Magdalena utmålas inte s<strong>om</strong> ett offer utan är en stark tjej s<strong>om</strong> tappert kämpar vidare trots <strong>att</strong> farsan kickar ut henne. Hon tar tag i sin situation och håller huvudet högt gen<strong>om</strong> hela graviditeten. Carlos story trampar aldrig ner i förvirrad-tonåring-k<strong>om</strong>mer-ut-träsket. Han är en stolt bög utan identitetsproblem. Och han tillåts ha samma problem s<strong>om</strong> alla <strong>andra</strong> utan <strong>att</strong> det görs en grej av hans sexualitet. Trots detta bränner filmen aldrig till utan puttrar på i nittio minuter utan <strong>att</strong> göra några större intryck. Oskuld är en bra film helt enkelt, varken mer eller mindre. Premiär 1 december Ronny Larsson MÅNADENS IMPORT Hellbent Amerikansk skräckis där ett gäng bögar under en partyn<strong>att</strong> i Los Angeles slaktas en efter en av en ondsint hunk i satansmask. QX har skrivit <strong>om</strong> filmen förr och uppmärksammat dess hunkiga rollista. Bögkvartetten s<strong>om</strong> utgör filmens nav är Eddie (Dylan Ferguson), helyllekillen s<strong>om</strong> jobbar på en polisstation, Chaz (Andrew Levitas), bisexuell hedonist, blyga och oerfarna Joey (Hank Williams) och Tobey (M<strong>att</strong> Phillips), en modell på jakt efter kärlek. Filmen utspelas i West Hollywood under gayfesten “The Carnival” och det är ett extremt sexigt, galet & blodigt kalas vi får bevittna. Hellbent finns på dvduniverse.c<strong>om</strong> för 19.59 dollar ”I am one st<strong>om</strong>ach flu away fr<strong>om</strong> reaching my goal weight” Emily (Emily Blunt), Djävulen bär Prada (2006) Casino Royal QXQXQX The Departed QXQXQXQXQX The Science of sleep QX Han heter Craig. Daniel Craig. Han är blond, blåögd och muskulös - och han är här för <strong>att</strong> ge trovärdigheten tillbaka till Bondfilmerna efter den osynliga bilen förra gången… Man gör dessut<strong>om</strong> samma sak med Bond s<strong>om</strong> med Batman senast: Börjar <strong>om</strong> från början och låtsas s<strong>om</strong> <strong>om</strong> de <strong>andra</strong> filmerna inte hänt! Vi får alltså se Bonds första offer, Martini och Aston Martin. Storyn utgår från Ian Flemmings bok Casino Royale - vilket leder till den mest manus- och karaktärsdrivna Bond sedan Connerys dagar… även <strong>om</strong> det kanske inte säger så mycket - när den nya 007-agenten ska lista ut finansieringen bak<strong>om</strong> ett terrornätverk gen<strong>om</strong> <strong>att</strong> spela av skurken Le Chiffre (en lite bortslarvad Mads Mikkelsen) en massa pengar på poker. Craig fyller sin smoking med bravur. Han är en fysisk Bond - mer muskler (vilket man inte tvekar <strong>att</strong> visa upp) och mer springande, hoppande, blödande och inblandad i fler slagsmål än någonsin. Han är också en Bond s<strong>om</strong> ser riktigt farlig ut. Nytt är även <strong>att</strong> han tillåts bli kär i Eva Greens tuffa, smarta Bondbrud och ha coola M mer s<strong>om</strong> mentor än chef. Så långt allt väl - men i ivern <strong>att</strong> renovera agenten tappar man Moneypenny, Q, alla gadgets och lite av charmen. Det blir helt enkelt inte så bra s<strong>om</strong> jag hoppats. Klart bästa Bond sedan GoldenEye - men det säger inte så mycket det heller. Ken Olausson Det första jag tänker när de två och en halv timmarna har gått och eftertexterna börjar rulla är <strong>att</strong> jag vill se den här filmen igen, gärna på en gång. The Departed är årets i särklass bästa thriller. Bak<strong>om</strong> succén står en rad tunga namn. Martin Scorsese har regisserat, Brad Pitt har varit med och producerat. På rollistan finns Leonardo DiCaprio, M<strong>att</strong> Damon, Jack Nicholson, Martin Sheen, Mark Wahlberg och Alec Baldwin. Men det räcker inte med bra skådisar. Det måste finnas en bra story också. Och det gör det. Det enda s<strong>om</strong> saknas är ett hollywoodskt förutsägbart slut - en saknad s<strong>om</strong> lyfter filmen till ett toppbetyg. Jag vill inte få mina föraningar bekräftade, jag vill bli överraskad, och Scorsese lyckas skaka <strong>om</strong> mig ordentligt! Historien utgår från Bostons polisskola, där de två talangerna Billy Corrigan (DiCaprio) och Colin Sullivan (Damon) ska ta examen. Corrigan k<strong>om</strong>mer från en kriminell familj och döms ut direkt. Sullivan däremot, s<strong>om</strong> har maffiakontakter, rekryteras till en specialrotel. Men Corrigan erbjuds i hemlighet ett annat jobb - s<strong>om</strong> infiltratör. Han sätts i fängelse och efter muck tar han sig in i maffians inre krets. Han blir en polis s<strong>om</strong> jobbar för djävulen, men han är inte den enda s<strong>om</strong> gör det - den <strong>andra</strong> sitter i polishuset... Premiär <strong>12</strong> januari Magda Gad Varning! Håll er borta från detta gen<strong>om</strong>tramsiga flumepos. Regissören Michel Gondry är musikvideoregissören s<strong>om</strong> slog igen<strong>om</strong> på bred front för två år sen med originella Eternal sunshine of the spotless mind. Här k<strong>om</strong>mer en ny film, bra mycket knasigare än sin Oscarsbelönade föregångare och sjuihelsicke mycket sämre. Det här var något av det mest pretentiösa filmflum jag nånsin sett på bio. Och baserat endast på denna film skulle jag tolka Gondry s<strong>om</strong> en fransk konstnärspajas med en fäbless för kackigt animerad dockfilm och knasiga idéer <strong>om</strong> drömmar, men noll känsla för <strong>att</strong> skapa en bra film. Han nosar på kärnan av vad s<strong>om</strong> skulle kunna ha blivit en schysst film <strong>om</strong> en kille vars drömvärld och verklighet ständigt kolliderar, men flummar hela tiden iväg åt fel håll. Gael Garcia Bernal gör drömmaren Stephané bra men resten av skådisarnas insatser kan <strong>om</strong>öjligt bedömas efters<strong>om</strong> deras roller är så ointressant ologiska <strong>att</strong> man baxnar. Vad vill Gondry säga med den här filmen Varför gjordes den överhuvudtaget Kan inte tänka mig en kotte s<strong>om</strong> vill gen<strong>om</strong>lida dessa 105 minuter. Visst, bajsnödiga kulturnissar k<strong>om</strong>mer säkert hylla filmen och använda ord s<strong>om</strong> drömsk, fantasieggande och nyskapande. Jag kan sammanf<strong>att</strong>a filmen med två ord. Pretentiöst skräp. Premiär 1 december Ronny Larsson MÅNADENS FILMIS Hugh Jackman Född: <strong>12</strong> oktober 1968, Sydney. Känd för: X-men triologin, Swordfish, Kate & Leopold, Van Helsing, Scoop m.m Därför gillar vi hon<strong>om</strong>: Bra skådis s<strong>om</strong> verkar sympatisk och inte verkar ha en massa “issues”. Dessut<strong>om</strong> är han helt cool med gayrykten och det faktum <strong>att</strong> han är stor gayfavorit. Lite h<strong>om</strong>o..: Nej, Hugh är sedan många år gift med Deborah-Lee Furness. Trots detta florerar rykten <strong>om</strong> hans läggning. Kanske för <strong>att</strong> Jackman spelade h<strong>om</strong>osexuelle Peter Allen i Brodwaypjäsen The Boy fr<strong>om</strong> Qz och gjorde det så övertygande <strong>att</strong> han vann en “Tony” för det. Tacka Dougray Scott: Först var en annan australiensare, Dougray Scott tänkt <strong>att</strong> spela Wolverine men efters<strong>om</strong> Mission:Impossible II-inspelningen drog ut på tiden fick Hugh järvrollen s<strong>om</strong> blev hans stora gen<strong>om</strong>brott i Hollywood. Aktuell i: The Fountain (Darren Aronofskys nya existensaction), The Prestige (Magikerdrama), Happy Feet (pingviner med kända skådisröster) och Bortspolad (animerad med Hugh s<strong>om</strong> råtta). QX DECEMBER 2006 • 25
Change language