christer bjÃƒÂ¶rkman om bÃƒÂ¶gar, schlager & andra 12-poÃƒÂ¤ngare att ... - Qx

More documents

Recommendations

Info

ATTKOMMAUT PÅJOBBET Hur berättar man på jobbet att man inte är heterosexuell Vi har pratat med några av dom som berättat för chefen och arbetskamraterna... Att komma ut på jobbet är något de flesta av oss måste gå igenom. Men hur berättar man Arbetskollegorna ska inte älska dig villkorslöst som dina föräldrar, och de har heller inte samma starka band till dig som dina vänner. Men förr eller senare måste du som icke-heterosexuell ta ställning, att berätta eller inte. För ingen kommer undan i fikarummet då det ska pratas om julfirande, semester eller vad man gjort i helgen. Vi har pratat med homo- och bisexuella runt om i landet för att höra hur dom gjorde då de kom ut på jobbet. Jenny, 31 år, jobbar sedan ett år på en förskola i en av Stockholms söderförorter och hon valde att berätta att hon var lesbisk efter en månad på sitt arbete: – Jag berättade inte för alla utan det kom naturligt att jag berättade för tjejen jag jobbade med mest. Hon hade jobbat med andra homosexuella, så det blev ingen grej för henne. Jag hade tänkt på det ett tag och var nervös för att berätta men det var rätt lugnt på förskolan den dagen och jag och min arbetskamrat hade pratat rätt mycket så det kändes naturligt att berätta då. Jag kom inte ihåg exakt hur vi kom in på det men när det var sagt kändes det jättebra. Jag behövde inte längre gå och vänta på att situationen skulle komma. Jenny brukar vänta ett tag innan hon berättar om sin läggning: – Jag skäms inte för den jag är men jag vill att mina kollegor ska lära känna mig som person och sen se att vem som helst faktiskt kan vara lesbisk. Men jag har aldrig ljugit, ibland säger man bara att man har sambo om någon frågar precis när man börjat jobba där. Folk antar såklart att sambon är min kille och det får dom väl tro då. Men frågar dom rakt ut så säger jag som det är. Ibland har hon inte behövt ta upp det: – När man pratat om vad man gjort i helgen har jag sagt att jag varit ute och festat och då kommer såklart följdfrågan ”vart då” och då svarade jag bara, Connection och att det var en gayklubb. Sånt får ju folk att dra egna slutsatser, skrattar hon. – Man behöver inte göra en så stor grej av det utan ofta skapar tillfällena sig själv och då är det bara att berätta. Jag tycker alltid att det är skönt om folk frågar och tror att det är bäst att berätta rakt inför de personer man har bra kontakt med och inte skriva brev eller sånt, Man vill ju se folks reaktioner och sen kan det vara bra att låta dessa personer sprida det vidare, Idag vet ju alla på jobbet även om jag inte pratat med alla. Pejlar man av läget innan – Ja, det gjorde jag. Det har hänt att jag smidigt styrt in samtalet på nåt som rör homosexualitet som att någon är gay i en tv-serie eller någon aktuell person 26 • QX DECEMBER 2006 som det skrivs mycket om. Då är man ju väldigt lyhörd och snappar upp allt som sägs om homos. Hur gör du på en anställningsintervju – Det är svårt tycker jag. För jag vill inte berätta på en gång utan vänta ett tag. Så det har hänt att jag svarat att jag delar lägenhet med en tjej om intervjuaren frågar var och hur jag bor. Man vet ju faktiskt inte om arbetsgivaren väljer bort den som är lite ”annorlunda”. Tyvärr är det så man resonerar även om det kanske inte alls stämmer. Jenny tycker att det inte skulle funka om man inte berättade alls för sina arbetskamrater: ”Jag är flata, och kan inte arbetsgivaren ta det vill jag ändå inte arbeta där” – Då lär man få sitta tyst väldigt mycket och aldrig berätta vad man gjort i helgen och så. Och man vill ju inte ljuga för kollegorna heller. Kan man känna sig stolt över att man är öppen, lite av en representant för homosexuella inför de som aldrig träffat någon som är gay – Absolut. Speciellt när jag träffar människor med utländskt bakgrund som aldrig har träffat en homosexuell. Kan dom bli kompis med mig och förstå att jag är som vem som helst, så hjälper jag till med att förmedla en bild av hur homosexuella kan vara och då sprider dom det vidare. Thomas, 26 år, jobbar på ett företag som bokar in möten och konferenser åt olika företag. Han har jobbat där i ett halvår och kom ut för sina kollegor på den årliga sommarfesten i juni: – Jag gick och var lite nervös och kände av vad kollegorna tyckte och man snappar upp vartenda ord som sägs som har med homo, gay och bög att göra. Men jag fick bra kontakt med en kvinnlig kollega och efter ett tag berättade jag för henne under en pubkväll. Sen skedde det bara allt eftersom på festen strax därefter. Du vet, man pratar med folk och säger som det är och så pratar dom personerna vidare. Snart visste alla och jag kände mig lättad över att det gått så bra. Thomas tror precis som Jenny att det är bra att vänta lite och känna efter vilka man kan snacka med och hur folks inställning är: – Jag gick och oroade mig helt i onödan, för alla har tagit det jättebra. Det är inte en så stor grej längre heller. Man blåser upp det större i ens huvud än vad det egentligen är. Du träffar bara killar istället för tjejer, det är ju enda skillnaden egentligen. Jenny Men vad säger man rent konkret – Jag sa rakt upp och ner att jag var kär och att det var i en kille, det var inte svårare än så. Jag tror att det viktigaste är att inte krångla till det, linda inte in det. Utkomsten är över så snabbt och när du väl tagit dig över den gränsen så känns det så bra. Jag har inte ångrat det en sekund. 27-åriga Markus arbetar på en liten mansdominerad arbetsplats strax utanför Göteborg. Homosexualitet var inget man snackade om förutom de gånger det drogs bögskämt: – Det var en väldigt grabbig jargong och det snackades om brudar, bilar och sånt. Jag delade de andra grabbarnas intressen på alla plan utom tjejbiten, även om jag hade haft en del tjejer. Men det ledde aldrig nånvart och jag fattade att jag egentligen var intresserad av grabbar. Markus började surfa på Qruiser och efter ett tag träffade han Patrik som han idag, tre år senare, fortfarande är tillsammans med: – Trots att det till en början flöt på bra med att leva ett slags dubbelliv så pallade jag inte att dölja Patrik och bestämde mig för att berätta under en pubkväll för mina fyra kollegor. Jag var skitnervös men efter en timme så slank det bara ur mig när jag och killen jag var mest polare med var ute och tog luft. “Jag har träffat en kille”, sa jag. Arbetskollegan kollade på Markus och skrattade. Han trodde att han skämtade men när han såg att han var allvarlig blev kollegan nervös och visste inte riktigt vad han skulle säga. Men efter ett tag snackade de avslappnat och kollegan hade massor av frågor. Och även om ingen av de andra kollegorna fick veta den kvällen visste alla det efter en vecka: – Det var inget vi snackade så mycket om i början men efter ett tag blev det lite frågor och snack kring bögar. De fattade inte hur jag kunde “välja bort” tjejer, men det var liksom diskussioner med hjärta och inget fördomsfullt. Visst, en av killarna hade lite svårt i början och jag märkte att han inte alls var lika avslappnad med mig som tidigare. Men idag är han hur cool som helst och jag och hans flickvän brukar reta honom för bögskräcken han hade. Markus tror att även arbetskamrater behöver lite tid, precis som föräldrar och vänner behöver när dom fått veta att någon i deras närhet är homo. Han menar att det fortfarande är en grej som vissa behöver tid att anpassa sig till. – Men idag är det hur lugnt som helst och Patrik hänger med ut på puben ibland och jag har faktiskt fått kollegorna att inse att det finns andra bögar än Gardell och schlagerbögarna. Jag tror att en av sakerna som gjorde att jag väntade var just avsaknaden av förebilder och att folk som inte känner en bög tror att alla bögar är fjolliga schlagerkillar. Tvärtemot Jenny och Thomas väntar juristen Marica, 32 år, inte med att Anders berätta att hon bor ihop med sin flickvän. Under anställningsintervjuer berättar hon alltid att hon är tillsammans med Sofie. Och om hon inte får frågan så klämmer hon in det på något sätt: – Jag ser det som en svaghet att inte berätta och tycker att det är kul att se deras reaktioner. Jag visar att jag står för vem jag är och vill inte hamna i en situation där det snackas om mig. Jag är flata, och kan inte arbetsgivaren ta det vill jag ändå inte arbeta där. Men jag har aldrig fått en enda negativ reaktion på att jag är lesbisk. Jag tror att vi kommit så pass långt idag att folk som har fördomar håller tyst om dom, i alla fall i akademikerkretsar. Det ses snarare som en svaghet att vara fördomsfull och visa det. Sen finns det massor av manliga 40-talistpösmunkar som har åsikter om flator och bögar, men jag tycker att det är häftigt att sticka hål på deras fördomar. Och ju fler vi är som kommer ut desto fler är vi som kan göra skillnad. Anders, 45 år, har inte haft det lika lätt. Redan 1979 började han arbeta på ett mentalsjukhus i Lund men det dröjde till 1995 som han blev kär i en man. Innan dess hade han träffat kvinnor:
FOTO: PETER KNUTSON Så kom vi ut på jobbet Qruisermedlemmar berättar själva hur de tog steget ut: “Jag var 35 år och jobbade som avdelningschef på ett stort företag. Jag hade levt i ett heterosexuellt förhållande i 15 år och skilt mig ett år tidigare. Efter skilsmässan hade jag träffat en kille och förälskelsen var total. Eftersom jag är en väldigt öppen person och bor i en småstad insåg jag snabbt att detta inte kunde förbli någon hemlighet. Jag träffar mycket folk i mitt arbete och att leva i det fördolda är inget för mig. Hur berättar man för kolleger och underställda att ”jag har blivit bög...” Jag valde mitt tillfälle med omsorg: Vi skulle ha julfest med de andra avdelningarna som finns i samma landsända. Totalt var vi ca 40 personer och alla kände alla. Efter middagen valde jag mina ”budbärare”. Det var två medelålders kvinnor från en annan avdelning än min, som jag känt sedan många år. Jag visste att om jag berättade för dem att jag träffat en ny partner och att det var en kille så skulle de sköta resten. Jag visste att damerna i fråga gladde sig åt lite ”smaskigt skvaller”... Precis som planerat så var ryktet snart igång. Efter någon vecka kom frågan direkt till mig om ryktet stämde. Att svara ja på den var en skön känsla.” Fredrik – Min Jerry körde motorcykel och snart hade jag också skinnställ och hjälm. När jag en dag åkte till jobbet i skinnställ tänkte jag att det får bära eller brista, nu berättar jag att jag är kär i en kille för kollegorna. Anders berättade att han träffat en man som var motorcykelfantast och att han var riktigt kär. Men reaktionerna uteblev. ”Men du hade ju flickvän förut”, frågade nån förvånat, annars var det tyst. Väldigt tyst. Men Anders märkte att kollegorna började bete sig annorlunda efter ett tag. – Vissa slutade att säga god morgon och det vanliga sociala snacket var helt Thomas borta. När man fikade under arbetspasset kunde två kollegor sitta och prata med varandra som om jag inte var där, trots att jag satt vid samma bord. Och när en patient en dag fick ett utbrott och gav sig på Anders utan att kollegan som befann sig i samma rum hjälpte honom fick han nog. Anders tog upp händelsen med föreståndaren men hon var oförstående och tyckte att han som var så reslig kunde ta hand om sig själv: – Sen fortsatte det bara, min internpost blev öppnad, min jacka låg på golvet i omklädningsrummet och användes som dörrmatta , ”kläder kan väl ramla ner” sa kollegorna. Min patientdokumentation revs sönder eller försvann, och när Jerry ringde och sökte mig fick han luren i örat. Till slut orkade jag inte. Anders tog ut komptimmar och semester för att slippa arbetet. Men varför stannade du kvar – För den som inte befinner sig i en sån här situation är det svårt att förklara. Det kunde gå veckor innan incidenterna inträffade och sen inbillar man sig att det inte händer, man kan inte tro att någon har nåt emot dig för att du är homosexuell. Men hur mycket ska man tåla – Du ska inte tåla nåt alls. Och om du inte får stöd av din närmsta chef ska du gå till dens chef. Det finns hjälp att få om du är beredd att stå på dig. Jag anmälde arbetsgivaren för diskriminering och fick rätt. Och Anders har aldrig ångrat att han kom ut: – Vi måste fortsätta komma ut för till slut blir det så vanligt att ingen ens höjer på ögonbrynen. Och det öppnar så mycket dörrar till nya kontakter och nya vänner. Idag är avdelningen Anders jobbade på nedlagd och han jobbar på en nya avdelning där ingen har problem med att han är homosexuell. Ronny Larsson Jag var 35 och jag var lyckligare än någonsin tidigare eftersom jag hade mött den stora kärleken och kände mig osedvanligt stark just då. Men det krävdes en provokation för att jag till sist skulle våga ta steget. Under en lunch i personalmatsalen kom mina kollegor in på ämnet bögar och det fälldes osedvanligt korkade och fördomsfulla yttranden. Jag tror inte att mina medarbetare menade illa eller att de hade homofoba avsikter men jag blev i alla fall riktigt störd över vad som sades. Jag valde dock att hålla käften under samtalet. Efteråt skämdes jag över detta och jag bestämde mig för att komma ut påföljande dag. Jag arbetar på ett företag där vi sitter och glor in i dataskärmarna hela dagarna och eftersom jag anser mig uttrycka mig väl i skriftlig form bestämde jag mig för att skicka ett mail till hela min avdelning. Min avsikt var att få allting sagt till så många som möjligt på exakt sätt. Så jag spenderade större delen av en fredagseftermiddag åt formulera ett e-postmeddelande som jag sedan skickade med darrande pekfinger medan mina kollegor intog sitt eftermiddagskaffe. Reaktionerna var blandade. En del blev överraskade, andra tyckte det var modigt gjort, vissa reagerade inte överhuvudtaget och det är en ok reaktion det med. Men många kramar blev det. Jag kan inte påstå att jag har blivit vare sig bättre eller sämre behandlad efter den dagen. Mina kollegor och personer på andra avdelningar bemöter mig precis likadant som innan. Det är så jag vill ha det och det är väldigt skönt. Det enda jag ångrar så här efteråt är att jag inte tog detta steg långt tidigare. Rickard Jag kom ut för min arbetsgivare och mina kollegor samma dag som jag började på nytt jobb på ett sjukhus för 5-6 år sedan. Jag brukar förutsätta att det är ok, och beter mig som om det är det mest självklara. Om jag inte upplever det att be om ursäkt för, inbillar jag mig att de blir mer avslappade. Men tyvärr blev så att så fort det blev alkohol med i bilden skulle mina straighta tjejkollegor fråga mig en massa saker, alternativt vilja ha sex med mig. Inte för att de var så vansinnigt attraherade av mig, utan mer att jag var allmän egendom! Alltför många gånger gick jag hem från julmiddagen/pubafton/födelsdagsfesten för att någon av mina kollegor blev lite berusad och skulle hångla! Usch, det var gifta damer och jag var för min del också gift. Dessutom kränkte de mig ganska ofta med väldigt direkta och ibland oförskämda frågor. Vid fikabordet kunde de ofta pumpa mig om och när jag och min fru skulle ha barn, något de ALDRIG skulle komma på tanken att fråga mina straighta unga kollegor. De frågade en massa om mitt sexliv, fast då jävlar blev jag riktigt arg.. Överhuvudtaget tror jag att de uppfattade det som ”om hon nu väljer att berätta att hon är flata, då kan vi fråga vad som helst”. Jag blev allmän egendom, och jag tyckte att de saknade respekt för mig som person. Jag blev bara Flatan. Cecilia QX DECEMBER 2006 • 27
Page 1: QX DECEMBER 2006 DET ARBETANDE NUMR
Page 4 and 5: DECEMBER Året då jag kom ut jobba
Page 6 and 7: VENTIL FOTO: CECILIA MELLBERG FOTO:
Page 8 and 9: PSYKHÄLSAN Vi erbjuder samtal till
Page 10 and 11: JULETID PÅ STADSAUKTION - VÄLJ OC
Page 12: Nya singeln med ville niskanen ”H
Page 15 and 16: CALLE & OLLE Alla revolutionärer h
Page 17 and 18: TRE PERSONER OM CHRISTER BJÖRKMAN
Page 19 and 20: THOMAS CARLHED Ålder: 35 Utbildnin
Page 21 and 22: Pias karriärtips: 1. Var ödmjuk.
Page 23 and 24: GENERATOR Foto: Roland Persson & El
Page 25: FILM Den svarta dahlian QXQXQX Den
Page 29 and 30: BLIXTEN & CO PRESENTERAR: ENSHOWITV
Page 31 and 32: ”Jag tycker det är bra att jag k
Page 33 and 34: FOTO: PETER KNUTSON Mer tid i tv-ru
Page 35 and 36: prylar Vill du prata som Drottning
Page 37 and 38: GULDKANT & allt som gör livet lite
Page 40 and 41: hivpositiva killar har hivnegativa
Page 42: Nya singeln med ville niskanen ”H
Page 45 and 46: Med Vingflex börjar en normal week
Page 47 and 48: vi får alla rynkor förr eller sen
Page 49 and 50: STOCKHOLM GAY GUIDE BAR/RESTAURANG
Page 52: Kyss varandra SOL Network på nya s

christer bjÃƒÂ¶rkman om bÃƒÂ¶gar, schlager & andra 12-poÃƒÂ¤ngare att ... - Qx

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?