Medlemstidningen för moderater i Skåne Stephan ... - Moderaterna

Posttidning B
Avsändare:
Moderaterna i Skåne
Hans Michelsensgatan 9
211 20 MALMÖ
65 miljarder - orättvisa eller nödvändighet
Text: Daniel Runemalm Foto: Stockxchange
”Minskar sysselsättningen kraftigt finns en risk
för att den så kallade bromsen slår till”
65 000 000 000 kronor är onekligen
mycket pengar. Tidigare i vår aviserade
statsminister Fredrik Reinfeldt
att det till höstbudgeten kunde bli
aktuellt med ytterligare en sänkning
av inkomstskatten - det så kallade
jobbavdraget steg tre. Med facit i
hand kan vi konstatera att förslaget
gått igenom i höstbudgeten och därmed
har inkomstskatten sänkts med
totalt 65 miljarder kronor sedan
maktövertagandet 2006.
Detta är den största sänkningen av
inkomstskatten någonsin i svensk
historia och har varit en högst bidragande
orsak till att 180 000 människor
har lämnat utanförskapet.
Visst har konjunkturen gjort sitt,
det ska man inte förringa, men det
oberoende konjunkturinstitutet har
kunnat konstatera att många av dem
som nu kommit i arbete har gjort det
tack vare regeringens politik.
Det är dock inte alla som har jublat
över regeringens skattesänkningar.
Förutom det självklara agerandet
hos oppositionen, som i hätska
ordalag fört en fördelningspolitisk
diskussion med utgången att
klyftorna i samhället ökar, så har
även seniorerna uttryckt en upplevd
orättvisa. Och det är nu det
börjar bli knepigt. Samtalsämnet
är känsligt, argumenten många och
uppfattningarna ännu fler. Vissa
påståenden kan med lätthet utredas.
Ett sådant är exempelvis oppositionens
yttrande om att pensionärer
har fått högre skatt, vilket är direkt
felaktigt. Pensionärer idag betalar
något mindre skatt än vad de gjorde
under socialdemokraternas regeringsinnehav.
Däremot betalar man
”Att skatten nu sänks kraftigt för inkomsttagare
är ur ett nationalekonomiskt perspektiv
inget konstigt”
högre skatt i förhållande till de som
förvärvsarbetar.
Historiskt sett betalar förvärvsarbetare
och pensionärer lika mycket
i skatt. Att skatten nu sänks kraftigt
för inkomsttagare är ur ett nationalekonomiskt
perspektiv inget konstigt.
Det är både logiskt och riktigt
att agera för att så många människor
som möjligt ska komma i arbete.
Att människor arbetar är det mest
grundläggande för upprätthållandet
av vår välfärd. Utan arbetande
människor kan vi genast vinka adjö
till allt vad socialt skyddsnät, infrastruktur,
skola, pensioner, vård och
omsorg heter.
Att, som man valt nu, inte sänka
skatten för pensionärer med lika
mycket som för dem som arbetar
kan verka ogint och orättvist. Dessutom
har vi den rent psykologiska
effekten i form av att människor
som har arbetat i hela sina liv, kanske
uppemot 50 år, på ålderns höst
inte få ta del av de 65 miljarderna.
Extra frustrerande känns det för de
borgerliga pensionärer som i nära 60
års tid levt under näst intill obrutet
socialdemokratiskt maktinnehav
och högskattesamhälle och hade
höga förväntningar på regeringsskiftet
2006.
En av de mest utbredda myterna
är den om att vi under våra yrkesverksamma
år betalar in till vår egen
pension. Detta är inte sant. Dagens
förvärvsarbetare betalar pensionerna
till dagens pensionärer. Dagens
pensionsutbetalningar är direkt
kopplade till antalet sysselsatta
människor. Ju fler som arbetar, desto
större blir pensionsökningarna.
Följaktligen är det mycket viktigt att
bekämpa arbetslösheten och aktivt
sträva efter att så många människor
som möjligt kommer i arbete. Det
finns inga andra alternativ för att på
ett hållbart och ansvarsfullt sätt öka
pensionsutbetalningarna. I och med
de senaste årens goda konjunkturer
så ökar också mycket riktigt dessa.
För 2008 kommer de att öka med
4200 kronor och för 2009 har man
prognostiserat en ökning med 5800
kronor.
Men AP-fonderna då Har vi inte
betalat in till dessa Svaret där är nej.
Dessa fonder används endast som en
buffert för att vid behov jämna ut
betalningar i tider då konjunkturen
svänger kraftigt upp och ner. Dessa
fonder står för en mycket liten del
av pensionsutbetalningarna.
Minskar sysselsättningen kraftigt
finns en risk för att den så kallade
bromsen slår till. Detta kan leda
till att pensionsutbetalningarna
minskar. Ett sådant läge var vi ytterst
nära att hamna i år 2005. Med
nöd och näppe undslapp vi att dra i
bromsen den gången.
Pensionärer är ingen homogen
grupp, utan består av individer
med kraftigt varierande ekonomisk
situation. Spridningarna inom
gruppen är stor eftersom det dels
är pensionärer som gynnas mer än
andra av slopad förmögenhetsskatt
och reformerad fastighetsskatt,
likväl som det finns de med allra
lägst inkomst, de så kallade garantipensionärerna.
Just garantipensionärerna är prioriterade
av regeringen. I höstbudgeten
presenterades en förbättring för de
med de minsta ekonomiska marginalerna.
De pensionärer som har
garantipension kan se fram emot
nära 500 kronor mer i plånboken
varje månad.
Som pensionär har man en annan
möjlighet att få lägre skatt. Den som
är över 65 år får, om man väljer att
arbeta, dubbla jobbavdrag (86 400
kronor). Dessutom är arbetsgivaravgiften
lägre för den som är över
65 år.
Förhoppningen är att regeringens
politik ska slå väl ut och att de
skattesänkningar som gjorts för
förvärvsarbetare också ska gynna
våra pensionärer. Detta kommer
tiden att utvisa – förhoppningsvis
redan till hösten 2010.
Rätt svar: Fläskberg