S - Qx

I HUVUDET PÅ MATS STRANDBERG
1. Sarah Michelle Gellar goes
gay
Det är förstås väldigt sorgligt och
patetiskt att erkänna det, men min livskvalitet
har förbättras avsevärt av det
faktum att Buffy går i repris på Kanal 5
varje dag nu - så att jag kan plöja hela
serien ÄNNU EN GÅNG. Nu ryktas det
dessutom att min favorittjej ska dyka
upp som gästskådis i L Word. Enligt
ryktet är det hela Jennifer Beals idé. Var
det kanske Sarah Michelles sköna kyss
med Selma Blair i Cruel Intentions
(världens bästa collegefilm) som gav inspiration
till det
2. Dansaren
Jag hade ALDRIG gett Colum
MacCanns biografi över den legendariske
balettdansören Nurejev en chans om
jag inte först tipsats, sedan trugats och
till sist tvingats av en vän som älskade
den. Inte nog med att boken, som nyligen
kommit ut på pocket, har det i särklass
fulaste omslaget sedan 1980-talet.
Jag hatar dessutom balett. Men jag är så
tacksam för att jag till slut lät mig övertalas.
Här finns allt: landsflykt, bastuklubbar,
kändisar, sex-excesser, Studio
54, kärlek, knark, aids, amerikanskt
överdåd och sovjetisk misär. Och det är
vackert.
3. Dr Martens
Har blivit helt sneaker-skadad. Varje
höst får jag för mig att bli lite flott, ta
på mig kavaj och skjorta lite oftare, köpa
mig ett par finskor. Och varje höst
genomför jag planen, bara för att återigen
inse att det inte funkar, jag känner
mig bara utklädd. Mest är det skorna:
ovan och obekväm stolpar man runt på
de klapprande sulorna. I år har jag
kanske kommit på en lösning. Är det inte
dags att ta sig till Sko-Uno för första
gången på hundra år och skaffa sig ett
par hederliga gamla stålhättade igen
Är de inte redo för revival nu
4. Ernst Brunner
Har skrivit Carolus Rex, en biografi
över Karl XII som gör gällande att
extremhögerdräggets favoritkung var
bisexuell. Måste förstås läsas.
5. ”Skriv inte om mig i din nästa
krönika!”
Alltså, om jag får höra det en enda
gång till från ännu en självsmickrare så
vet jag faktiskt inte vad jag gör.
Månadens qruiser-brev:
Får väl skriva ett stort beröm till en
bra journalist, ser alltid fram till din spalt
i qx, alltid lika bra, får en på gott humör
resten utav dagen när man läst dem.
/Wanna be beef
Hej
Håller med dig om att den (Pride-paraden)
kändes lite avslagen i år - trots det
stora deltagarantalet.
Det behövs mera floats, lastbilsflak
med spektakulära inslag. Min fasa är att
vänsterfeministerna ska ta över och få
bort det de inte anser vara rumsrent.
Men visst fanns det fina inslag, som
det du skrev om de stolta föräldrarna.
Tårknipande som alltid.
(…) En annan grej som uppskattades
av paraddeltagarna (de som var uppmärksamma)
var ”mannen i fönstret” på
Hornsgatan. Iförd tajta kalsonger och
topp hade han go-godans för paraden.
Plötsligt var det de som skrattade och applåderade
och fick ny energi de sista kvarteren
till parken.
/The evil twin
Mats svarar: Attans, jag missade den
där ”mannen i fönstret”, men han låter
som en hjälte. Helt klart. Men varför fasa
för vänsterfeministerna Jag tror inte det
är någon som säger nej till spektakulära
6. Peter Sarsgaard
Så snygg och härlig på något obestämbart
sätt. Om du sett Garden State
så förstår du kanske vad jag menar.
Häromdagen såg jag filmen Kinsey,
som nu finns på dvd. Det är förstås härligt
att Sarsgaard hånglar med Liam
Neeson, men jag kan tyvärr meddela att
Sarsgaards full frontal var en stor - eller,
tja, liten, beroende på hur man ser
det - besvikelse. Så jag undrar om det
var jobbigt för honom att spela in de
scenerna med just Liam Neeson som lär
ha en av Hollywoods största. Janice
Dickinson skriver i sin självbiografi om
sitt möte med den i en hotellsvit efter en
plåtning: ”Jesus. That man is hung like
a donkey!”.
7. Middlesex
Ledsen att det blir mycket tjat om
böcker på den här listan, men jag har
läst så många i sommar. Kolla in Virgin
Suicides-författaren Jeffrey Eugenides
senaste, Middlesex, som finns ute på
pocket nu: en Pulitzer-vinnande släktkrönika
i tegelstensformat som utgår
från hermafroditen Calliope.
This is sooo
last month...
8. Nya Sex and the City-boxen
Just som man äntligen köpt ”skokartongen”
med alla sex säsongerna så
meddelar HBO att de ska släppa ÄNNU
en box - ännu dyrare, ännu lyxigare och
med en hel disc med extramaterial (något
det var sjukt snålt med i skokartongen).
Den 1 november släpps den
nya dyrgripen. Jag är skitsur. Det osar
girighet lång väg.
9. Den folkkära artisten…
…som sägs ha böghånglat rejält
med en dokusåpakille bakom en bajamaja
på Göteborgs-kalaset. Trots att
han är gift och allt. Men om det stämmer
så blir jag inte det minsta förvånad.
10. Prideryktet…
…om att festivalen kommer att hållas
på Skeppsholmen nästa år. Låter
fantastiskt - för det är faktiskt dags för
lite utveckling nu.
inslag i Pride-paraden. Däremot tror jag
att fler borde komma på bra idéer och faktiskt
genomföra dem till nästa år.
jag vet inte om det är för tidigt.....
men....jag älskar dig! och dina krönikor!
Förresten... finns det nånstans där
man kan läsa alla dina krönikor...jag har
missat lite.
/Cecilon
Mats svarar: Hehe, tack så mycket.
Inte en dag för tidigt, tycker jag. Om du
menar QX-krönikorna så kan man läsa
dem på qx.se, om man laddar ner gamla
nummer som pdf:er.
Akta er för
Kryptonit-killen!
Jag tror på att se sig själv som en superhjälte. För det är ju det man måste vara
för att klara av vardagen. Man ska jobba snabbare än blixten, möta sina demoner (i
terapi, eller bakfulla söndagar), hålla koll på de senaste uppfinningarna som ska
underlätta ens liv som Stålbögen, rädda vänner i nöd, hålla sin yttre fasad intakt
och gå på gatorna som en vanlig man, flyga kors och tvärs över jorden - eller åtminstone
sin stadsdel - för att inte hela världen ska braka samman (att göra: socialt
liv, familj, jobb, städa, tvätta, diska, älska sig själv, läsa, se på tv, välja pensionsförsäkring,
handla, sova, äta, betala räkningar, mejla, prata i telefon, gå på toaletten,
borsta tänderna, raka, ansa, noppa, hyvla, skrubba, smörja, dutta, piffa, puffa).
Helst ska man också träna sig superstark. Växa sig jättestor i sängen. Och ibland,
när inget annat funkar, göra sig osynlig.
Att vara en superhjälte kan sannerligen tära på superkrafterna. Så det gäller att
inte utsätta sig själv för Kryptonit-Killar.
Sådana där som borde lysa giftigt grönt i mörkret precis som riktig kryptonit.
För de suger energin ur dig, stjäl dina superkrafter och gör dig svag. Så sitter du
där sen som en annan knarkare och klarar inte av att tänka på något annat än nästa
kryptonit-fix, klarar inte av dina demoner, klarar absolut inte saker som att flyga,
jobba, rädda vänner eller träna.
Varför känns det som om bögar bara älskar att utsätta sig för kryptonit, helst
vill tumla runt i den som Joakim von Anka bland guldpengarna i sitt skattvalv
Jag menar, här kommer Stålbögen traskande och ser plötsligt en Kryptonit-
Kille skratta ondskefullt under regntunga skyar. Man ser genast en tankebubbla
bildas ovanför Stålbögens huvud, i den står: ”Åh, en person som är omogen, otrogen,
opålitlig, otillgänglig, olycklig, osäker! HONOM ska jag ha!”. Stålbögen föreställer
sig genast hur han ska rädda den här killen från Den mörka sidan. Ta honom
från nattsvarta Sin City till Barbies Drömhus där de ska leva lyckliga i alla sina
dagar på ett rosa moln som doftar jordgubbe. Man tycker ju att Stålbögen borde
ha lärt sig vid det här laget att det aldrig funkar så, men för att vara superhjälte behöver
man tydligen inte vara supersmart.
Men exakt vad är det som är så lockande Har någon djävulsk Gargamel-typ
förvandlat oss till 1950-talets kvinnor som bara skulle finnas till för att vara en
man till lags Har en Joker inbillat oss att det är MANLIGT att vara oförmögen att
binda sig Har Dr No fått oss att tro att någon som säger ”nej” till förhållanden i
själva verket menar ”ja”
Varför säger så många Kryptonit-killar ”jag har blivit sårad förr” som en ursäkt
för att själva såra Och varför säger så många att de helst av allt vill ha ett förhållande
men när de väl får ett blir de ”rädda” Och vem vill egentligen ha en sån
kille
Jag har egentligen inga svar. Jag vet bara att
Kryptonit-killar inte alltid är onda. De kan också
vara killar vars kryptonit är allra mest förödande
mot dem själva. De kan vara bra människor men
dåliga pojkvänner. De kanske bara genomgår en
kryptonit-period. Hur som helst har jag avgiftat
mig nu och det var inte ens svårt. Jag fick spel av
att spela spel så jag slutade, enkelt och lätt.
Så låt mig nu vara Guran till din Tarzan,
Giles till din Buffy, Bananen till din
Biff. Låt mig ge dig ett gott råd.
Man kan inte förvandla kryptonit
till guld, så håll dig borta.
Ja, kryptonit är lockande,
precis som alla andra saker
som är dåliga för dig. Om du
är tillräckligt stark kan du
leka med den. Men den är
inte värd att offra sin mantel
för.
Mats Strandberg
Årets Krönikör 2004
Kommentera krönikan
på Qruiser:
mats strandberg
”De kan vara
bra människor
men dåliga
pojkvänner”
FOTO: PETER KNUTSON