REPORTAGE - Webben 7

REPORTAGE
Kontakta mig: mattias.timander@tidningen7.se
Nu är det ett annat drag
Beskedet som fick
Örnsköldsvik att jubla
Markus Näslund hade avslutat karriären för att äntligen få hänge
sig åt familjen – men när Modos motgångar svepte in folk i ett
kollektivt tungsinne lät han sitt modohjärta styra.
Snart återförenas klubbens två bästa spelare genom tiderna
inför sin gamla hemmapublik.
– Det är jättekul att höra hur snacket har svängt på stan och
hur entusiastiska alla verkar, säger Markus.
I våras, efter 15 säsonger i
HOCKEY Nordamerika, landade familjen
Näslund på hemmaplan för att stanna.
– Det har varit en stor omställning på
många sätt, men det känns ändå rätt. Ö-
vik är hemma för mig och har fortsatt att
vara det under tiden i NHL, även om vi
hade många fina år i Vancouver.
Under de första månaderna har mycket
kretsat kring husbygget ute i Bonäset.
– Det är inte helt klart än, men nu har vi
flyttat in och det känns skönt att få komma
i ordning. Framför allt för ungarna, som
gått på Alneskolan hela tiden och slipper
pendla nu.
Själv slipper han numera pendlingsavstånd
på hundratals mil varje vecka – en
varmt välkommen förändring. Under åren
i NHL var de långa bortaturnéerna, med
matcher kors och tvärs över kontinenten,
en del av vardagen.
– Nu har jag kunnat ägna mycket mer tid
åt barnen. Jag har följt med Alex på hockeyträningen
och också varit med tjejerna på
olika aktiviteter. Jag åkte iväg en sväng förra
veckan, och då tyckte barnen direkt att
TEXT: Torbjörn Hägglund FOTO: Håkan Nordström
det kändes konstigt att inte ha mig hemma.
Så de har vant sig snabbt… (skratt).
Familjens inställning var också avgörande
när tankarna på en comeback i Modotröjan
började gro.
– Jag hade givetvis ett snack med dem
innan jag tog något beslut. Både barnen och
Lotta tyckte att jag skulle göra det jag kände
för. Det viktiga för barnen var att jag inte
skulle vara borta lika mycket som förr.
ATT NÄSLUND skulle återvända till
hockeyrinken var dock en riktigt högoddsare
– även för honom själv.
– När jag flyttade hem hade jag inte en
tanke på att spela. För första gången i hela
livet har jag tagit det lugnt och inte kört sommarträning.
Det märktes förstås när jag klev
ut på isen förra veckan. I början trodde jag
att det aldrig skulle fixa sig, så det är skönt
att märka hur det går framåt i alla fall.
Även som tillfällig hockeypensionär har
Markus följt Modo på nära håll, både på
läktarplats och från styrelserummet. Rollen
som styrelseledamot gav honom nytt
perspektiv på verksamheten.
– Just kämpandet för att få allt att gå runt,
med alltifrån publiksiffror till sponsorer,
är ju något man inte behöver tänka på som
spelare. Det enda du behöver oroa dig för
är att vinna dina matcher. Samtidigt tror
jag att den här situationen har varit väldigt
jobbig för spelarna som hela tiden känt
pressen utifrån. Det är både en för- och
nackdel med att spela i en hockeystad. Där
är Ö-vik ganska likt Vancouver; allt kretsar
kring hockey.
UR FANSENS kollektiva höstdepression
föddes embryot till de comebackplaner
som förra veckan orsakade lika kollektivt
glädjefnatt i Ångermanland.
– Det är jättekul att höra hur snacket har
svängt på stan och hur entusiastiska alla
verkar. Det här är väl en grej man har haft
i bakhuvudet ända sedan jag och Peter lämnade
Elitserien, men det har varit svårt att
få allt att klaffa med skador, kontrakt och
familjesituation. I höst var det länge ganska
avvaktande både från min och Peters sida.
Jag ville ju att han skulle vara hel och ville
inte pusha honom i hans beslut. Förhoppningsvis
kan vi göra något bra av det här.
Att duon spelar gratis för Modo, samtidigt
som flera av lagets stjärnor skänker
miljonbelopp till sin egen arbetsgivare, har
väckt fascination runtom i hockeyvärlden.
– Jag tror klubbkänslan är en del av den
kultur som genomsyrar hela bygden, säger
Markus. När folk kommer till jobbet på
måndagsmorgonen handlar snacket nästan
alltid om Modo. Alla bryr sig – och vi
spelare har ju också varit knattar som följt
laget från ståplats en gång i tiden.
Jag åker till jobbet varje dag utan att riktigt fundera på vad jag
håller med. Eftersom det pågått några år nu är det så självklart
på något vis. Lång-lång försäsongsträning, konditionsträning
och styrketräning, isträningar och matcher, matcher och träningar,
ont i kroppen, träningar och matcher och en tydlig känning
av ichiasnerven.
Såklart vet jag att jag får hålla på med den grej i livet som jag
gillar allra bäst, att jag har bra betalt och vad som krävs för att
vinna. Det är inte det jag är ute efter. I stället om att det bara
rullar på och du som har eller har haft småbarn vet nog vad jag
menar. Det finns inte så mycket tid till att fundera, eller heter det
kanske reflektera Skit samma, men man blir som en maskin på
något vis och stunderna till att riktigt tänka efter skjuter man
bara framför sig.
Då är det faktiskt riktigt bra att vara tvungen att fylla en
spalt. Jag ska nog vara tacksam och inte våndas. Det är liksom
inte läge att flytta undan tänket och nu när jag, mer eller mindre,
är tvungen att komma med något som åtminstone låter vettigt
passar det ju utmärkt med den upprepade upptäckten om en
idrottsförening och ett företag som heter Modo Hockey.
Om det häftiga i att det är så himla många som bryr sig. Människor
som jublar tillsammans med oss när det går bra och som
är minst lika besvikna och stönar och stånkar när det inte fungerar.
Under den senaste tiden har vi gång på gång blivit påminda
om hur många det är som dag efter dag och år efter år går runt
med bultande Modohjärtan och vilket drag det blir när läget blir
kritiskt och alla hjälps åt.
Jag tycker det är jättehäftigt.
Ett annat drag är det också i laget och att vi förstärkt spelartruppen
betyder naturligtvis mycket. Men det är inte bara
styrkan i Foppa, Hinote och Macke som
gjort att det ser ljusare ut. Alla är med
på ett annat sätt än tidigare och
det känns som vi har bättre fart
i nästan allt.
Tänk vad självförtroende
kan betyda.
I morgon invaderas ståplats
och det skulle sitta
så himla fint om vi kan
hjälpas åt och göra en
riktig kanonmatch.
Häng me!
Mattias Timander
12
Tidningen 7
Tidningen 7 13