Back - Göteborgs Symfoniker

BILJETTKONTORET 031-726 53 10
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
36
fredAg 21 sePtember kl 18.00
lördAg 22 sePtember kl 15.00
WAgner förspeL tiLL akt iii ur mästersångarna
i nürnberg 7 min
börtz kassanDras spåDom
ur Hans namn Var orestes 13 min
sChönberg LieD Der WaLDtaube
ur gurreLieDer 13 min
PAus
mAhler symfoni nr 1 54 min
göteborgs symfoniker
Dirigent nikoLaJ ZnaiDer
anna Larsson alt
konsertmästare per enoksson
riChArd WAgner (1813-1883)
förspeL tiLL akt iii ur mästersångarna
i nürnberg
mästersångarna i nürnberg står ganska ensam bland
Wagners alla operor. Den är för all del lika lång – ja,
faktiskt bland de allra längsta – och den kräver minst
lika stora resurser såväl av orkester som av sångare.
som vanligt svarade han också själv för librettot. men
det behandlar inte mytiska ämnen utan är mer jordnära
och har till och med många lustiga poänger.
Detta är nämligen Wagners enda komiska opera och
den tog honom 23 år att fullborda. Han påbörjade
skisserna 1845 men först 1861 hade han texten
färdig, och året därpå började han skriva uvertyren.
inte förrän 1868 var hela operan fullbordad. premiären
ägde rum den 21 juni i münchen.
Vi behöver här inte gå in på hela intrigen. Den är
fylld av 1500-talets riddarpoesi och trubadursång
men också av skråväsendets virrvarr av regler och
förordningar – vilka även gällde för sångare!
när tredje akten börjar är vi inne i Hans sachs sko-
makarverkstad. Han sitter i en stor länsstol vid
fönstret. morgonsolen lyser på honom och han är helt
försjunken i den bok han har i knät, som i meditation,
och låter sig inte störas. Detta är dagen för det stora
avgörandet! en ny mästersångare ska utses och den
som vinner titeln får också gifta sig med eva! musiken
är också meditativ, ett långsamt och svårmodigt förspel.
stig jACobsson
dAniel börtz (f 1943)
kassanDras spåDom ur Hans namn Var orestes
Daniel börtz stora oratorium Hans namn var orestes,
med text från aiskylos antika trilogi orestien, urupp-
fördes i stockholms konserthus den 19 februari
2004. kassandra är sierska och älskarinna åt aga-
memnon, som är far till orestes. Daniel börtz känner
sorg och sympati för kassandra som är fånge i sin
situation, utan att ha gjort något ont. Hon är den lidande
människan, den kännande människan. apollon har
lärt henne sia, men samtidigt är hon dömd att aldrig
bli trodd. tonsättaren berättar om scenen: ”kören
fylkas runt henne, berätta! Hon ömkar sig… men varför
gråter jag, som redan sett troja, mitt öde är inte värre
än någon annans. sedan kommer en vacker sång, i
djup, djup sorg. Vår lyckas skugga… och vad vi lidit
faller fort i glömska. och detta är det bittraste av allt:
att man aldrig lär sig. texten är så magnifik… den
lockar till intuitivt komponerande. Det börjar i suckarna,
fallande och stigande, växer till stora ackord som
följer kassandras lamentation. Hon är ju ingen blek
person och kan ta i som fan, redan i början när hon
anklagar klytaimnestra och ser framför sig vad hon
kommer att göra, mordscenen i badkaret…”
Arnold sChönberg (1874-1951)
LieD Der WaLDtaube ur gurreLieDer
görAn bergendAl
Den unge arnold schönberg komponerade flitigt och
deltog som cellist i olika amatörmusikaliska sammanhang.
Hans ekonomiska situation var emellertid
besvärlig och han tvingades ofta avbryta sitt skapande
för att hoppa på tillfälliga arbeten. när han var 25
år gammal utgavs en tysk version av diktcykeln gurre-
sange (skriven redan 1869) av den danske symbolisten
och impressionisten Jens peter Jacobsen
(1847-1885). schönberg fängslades genast av dikt-
ernas trollkraft och komponerade en sångsamling som
han skickade in till en kompositionstävling. Denna
torso glömde han snart eftersom gurrelieder i hans
fortsatta inspiration växte ut till ett enormt oratorium
i tre delar. speltiden blev närmare två timmar och han
krävde fem sångsolister, en recitatör, 600 körsångare
(fördelade på tre fyrstämmiga manskörer och en
åttastämmig blandad kör) och en orkester på 150
musiker där man bland annat kan hitta 8 flöjter, 5
oboer, 7 klarinetter, 10 horn, 7 trumpeter, 4 harpor…
Det är alltså fråga om ett av senromantikens allra
mest omfattande verk.
De två första delarna låg färdiga i partitur 1901
men den tredje delen blev inte klar förrän 1911.
uruppförandet, som ägde rum i Wien den 23 februari
1913 med franz schreker som dirigent, blev en mycket
stor framgång och publiken som redan vant sig vid
att schönberg skrev hypermodern och svårtillgänglig
musik var överraskad och förtjust. en kritiker karak-
täriserade stycket som ”det stolt och praktfullt flam-
mande tonspråket av en konstnär som gått i lära hos
Wagner”. mycket hade sannerligen hänt mellan de två
första delarna och den tredje.
gurrelieder berättar om den danske 1300-talskungen
Valdemar atterdag, hans kärlek till den unga
flickan tove och drottning Helvigs svartsjuka.
avsnittet skogsduvans sång avslutar första delen och
är en ballad där duvan berättar om toves död. Den är
uppdelad i strofer som binds samman av mellanspel.
Diktens olika episoder utvecklas nästan till små ton-
målningar om skogsduvans kuttrande, begravnings-
tåget, klockringningen och drottningens hämnd.
stig jACobsson
gustAv mAhler (1860-1911)
symfoni nr 1 D-Dur ”titan”
Langsam. schleppend. im anfang sehr gemächlich
kräftig bewegt, doch nicht zu schnell. trio. recht gemächlich
feierlich und gemessen, ohne zu schleppen
stürmisch bewegt
när den 27-årige gustav mahler 1887 ombads full-
borda Carl maria von Webers efterlämnade komiska
opera Die drei pintos befruktade det hans eget skap-
ande. inspirerad började han omedelbart skissa på en
egen symfoni, hans första, och den fullbordades i
sin första femsatsiga version i mars 1888. Den 20
november året därpå uruppfördes musiken i buda-
pest med tonsättaren själv som dirigent.
musiken väckte våldsam kritik, för det här var något
man inte hade väntat sig. mahler hade gjort sig känd
som en lysande operadirigent men som tonsättare
var han praktiskt taget okänd, och nu kom han med
en ambitiös, stilistiskt brokig och märkligt personlig
symfoni. Visst handlar den om honom själv, som allt
annat han skrivit. ”så länge min erfarenhet kan sam-
manfattas i ord, skriver jag ingen musik om den. mitt
behov av att uttrycka mig själv musikaliskt – symfoniskt
– börjar där de musikaliska känslorna vacklar
21 & 22 september
vid den dörr som leder till den andra världen – den
värld där saker och ting inte längre skiljs åt av tid och
rum.”
från början var symfonin femsatsig och det fanns
ett utförligt program till varje sats, men mahler har
senare förnekat allt ickemusikaliskt innehåll i sym-
fonin, trots att den ofta fått behålla namnet ”titan”,
hämtat från en roman av Jean paul som antydde en
hjältestämning. få verk av mahler har sedan genomgått
så många revideringar – ända fram till 1898. när
man på 1960-talet hittade första versionen kunde
man konstatera att skillnaderna var stora.
Den första satsen kallades ursprungligen ”Vår utan
slut” och bygger på den pastorala sången ging heut
morgen übers feld ur den då ännu ouppförda sång-
sviten Lieder eines fahrenden gesellen (1885). in-
ledningen är manande: det börjar med en oförglömlig
känsla av rymd och stillhet. kanske tänkte mahler på
den gång han lämnades ensam i skogen av sin far med
order att inte flytta på sig förrän han kom tillbaka –
och det dröjde många timmar. efterhand bryter tema-
tiska fragment fram: hornsignaler, trumpetfanfarer,
fågelsång. Det blir snabbare och ljusare och musiken
når en första klimax innan allt kollapsar och vi är till-
baka i inledningens stillhet. Därpå upprepas hela
denna process med nya teman och förvandlingar av
de gamla, och en ännu mer överväldigande höjdpunkt.
andra satsen gick först under namnet ”fulla segel”
och speglar en längtan till naturen och livliga, öster-
rikiskt inspirerade bonddanser. ”sorgmarsch à la
Callot” kallade han den tredje satsen, och konstnärens
åsyftade etsning visar hur den döde jägaren
bärs på bår av skogens djur. Det är en parodisk bild
och en i högsta grad parodisk musik, som bygger på
den kända barnvisan broder Jakob i en ironisk,
grotesk och bitter mollversion. i triodelen förekommer
ytterligare ett citat ur Lieder eines fahrenden
gesellen. finalen är ett sårat hjärtas förtvivlan.
rubriken på satsen lånade han från Dante: ”från
inferno till paradiset”. nog kan musiken tyckas börja i
helvetet, och nog var mahler i alla fall en bra bit på
väg till paradiset. men ända fram nådde han inte ännu,
det gjorde han först i andra symfonin – och denna
symfoni började han skriva omedelbart efter den första.
stig jACobsson
37