svensk-finland - Urheilumuseo

Årets bragdmanAv Enzio Sev6nTorbjörn Lasseniusnas skugga.palmer-En enhällig guldmedaljnämnd förlänade Torbjörn Lassenius utmärkelsen»årets bragdman 1956» och som synligt bevis härpå Sport-Pressensguldmedalj.Det yar i mindre grad Lassenius' insats i Melbourne, som predestineradetilI utmärkelsen, starkaste motivet var det nordiska rekord Lasseniuspresterade vid t'yska landskampen i Hamburg i september, men man varinte heller blind för att Lassenius i Melbourne i högre grad än' de aUraflesta presteråde fulIt normala och väntade resultat. Förhandsnoteringarnagay honom på papperet nionde plats och han blev sjunde. I.Hamburg,liksom även vid EM i Bern 195~, överträffade den välväxte och blondeBorgåvikingen sig själv. Han visade åter att han kan den värdefulIakonsten att tänja sig i viktiga avgöranden.Vi vet att Torbjörn Lassenius för Melbourneresans skull offrade enviktig termin av sina studier. Och trots det var han strax efter avslutadtävling på det klara med att ännu en säsong lockade i hög grad, utsiktenatt få skruda sig i Nordens idrottströja när det gäller att hösten 1957 ställaupp tilI kamp i det soliga Los Angeles mot Kaliforniens idrottstopp. NärLassenius väl var hemma från Melbourne satte han också omedelbart igång med träningen igen, han resignerade inte i trött reaktion efter detstora olympiska etappmålet.Låt oss spinna vidare på tanken. Från Kalifornien hösten 1957 är stegetmycket kort tilI Europamästerskapen i Stockholm 1958. Och så återstårbara två år tilI nästa olympiska kraftmätning i Rom 1960. Då ärTorbjörn inte mer än 29 år gamma!. Han har inte presterat sitt maxirnumännu, men han har alla förutsättningar att just 1960 vara i absolut toppform.Kanske den frestelsen blir för svår att övervinna?Vi, som har förmånen att känna AkilIeskämpen från Borgå närmarehar iviss mån dissekerat hans karaktär. TilI det yttre är han en prydnadför idrottsbanan, i sitt sätt och till sin läggning är han en intelligent ochmänsklig gestalt av lika hög inre resning som till det yttre. Han fyller iovanligt hög grad medaljstatuternas krav på hedrande vandel på ochutom idrottsbanorna.Torbjörn Lassenius har spelat bandy i Akilles representationslag. Enmångfrestare till sin natur, men samtidigt har man känslan av att han,trots sin rationella träning, fortfarande står kvar med ena benet i dentidsålder, då idrotten inte var ett tyngande yrke utan en glad lek, en fritidssysselsättning,som ger inre tillfredsställelse. som kräver både ambitionoch ärelystnad och som vidgar vyerna.Det var visst i samband med nordiska cykelmästerskapen i Borgåförsommaren 195~ vi tillloppets starter, pappa stadsdirektör Lassenius iBorgå på skämt framhöll att sonen Torbjörn var fräck nog att sikta påBern. Det är oss inte bekant om pappa stadsdirektören omtalade yttrandetför sonen, men faktum var att han den sommaren gick från klarhettilI klarhet, kvalificerade sig och lade beslag på den värdefulla silvermedaljenefter en serie fullträffa~ i hård konkurrens. Hans vältränade kroppoch hans goda tävlingsnerver stod rycken i det internationella ·eldprovet.Så har det även varit i fortsättningen. Så hoppas vi det skall bli: i LosAngeles 1957, i Stockholm 1958, i Rom 1960. Torbjörn Lassenius är enprydnad för finlandssvensk idrott, en prydnad, som vi ogärna vilI förloraur främsta ledet.