handledning och riktlinjer för uppsatsskrivning - Uppsala universitet

Alltför tillkrånglat språk bör också undvikas. Klarhet och enkelhetär goda ideal och en hög teoretisk nivå behöver inte innebära att uppsatsen blir svår attläsa och förstå. Det ligger mycket i Esaias Tegnérs kända yttrande ”Vad du ej klart kansäga, vet du ej […] det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”. 2Tänk också på att personliga värderingar inte hör hemma i vetenskapligtext och använd inte en stil som är polemisk i tonen och gör din uppsats till vadsom snarare uppfattas som ett debattinlägg. Detta kan bland annat väcka misstanken hosläsaren att du inte haft den nödvändiga distansen till ditt forskningsobjekt för att kunnastudera det på ett vetenskapligt sätt. En annan sak som också kan signalera bristandedistans är, när personer som omtalas i texten omnämns med enbart förnamn (exempel:”Kalle menar också att ...”). Det normala bör vara att man som uppsatsförfattare skriver utbåde för- och efternamn (”Kalle Johansson menar också att...”). Tänk också på att behandlamän och kvinnor lika i det avseendet – något som inte alltid sker. Det finns en allmäntendens att t.ex. omtala kvinnliga författare med både för- och efternamn (Selma Lagerlöf,Astrid Lindgren, Virginia Woolf) medan deras manliga kolleger oftast omtalas med baraefternamnet (Hemingway, Strindberg, Ekelöf). Vill du ge några personliga reflexioneröver exempelvis sakernas tillstånd eller vad du kommit fram till och kanske föra enframåtblickande diskussion, spara detta till slutet av uppsatsen.Ofullständiga meningar har blivit ett mode och lite av en litterär stilde senaste åren. I vetenskaplig prosa är grundregeln dock att alla meningar måste varafullständiga (det vill säga innehålla både subjekt och predikat). Syftningsfel ochmeningsbyggnadsfel får inte heller förekomma eftersom de gör resonemang svåra attförstå och kan skapa missförstånd. Tänk också på den klassiska regeln att aldrig syftatillbaka på rubriken ovanför, när du påbörjar brödtexten i ett stycke.Att använda första person singularis, eller enklare uttryckt ”jagform”,i vetenskaplig text ansågs länge som oacceptabelt. Vissa anser fortfarande attman bör undvika detta. Vi ser dock inget hinder för att du skriver din uppsats i ”jagform”,om du gör det med gott omdöme. Vissa uppsatsskrivare försöker komma runtjag-formen genom att använda passiva konstruktioner. Det går ibland men blir detmånga sådana känns texten lätt otymplig och uppstyltad. Andra väljer att använda”man” istället för ”jag”. Det går också men tänk då på att ett ymnigt användande av”man” ofta leder till syftningsproblem och kan förvirra läsaren. Särskilt gäller det närdet finns flera ”man” i samma mening. (Exempel: På ”webbsidan har man lagt utinformation om detta, men den är svår att hitta när man letar.” Här har ”man” två olikasyftningar i en och samma mening, dels den som skapat webbsidan, dels användaren avden.)Tänk också på att vara konsekvent i användningen av tempus. Viduppsatsskrivande, som ju kan beskrivas som att man redovisar det färdiga resultatet aven genomförd forskningsprocess, är preteritum (”dåtid”) oftast bäst att utgå ifrån.2 Esaias Tegnér, ur Epilog vid magisterpromotionen i Lund 1820.12