Kennel Bouzer's - Svenska Kennelklubben

”– Jag vill självklartha en arbetsduglighund, säger Eva, menden ska dessutom seut som bouvier ochinget annat.ögonspeglades inför en parning och visade sigha bakre polär katarakt, så några valpar efterhonom blev det inte.Fler hundar, mer otur ...Ett par år efter Bassi kom den första tiken tillfamiljen. Hennes namn var Ihles Filippa ochstuderar man stamtavlan visar det sig att honvar släkt med både Bassi och Sacce.– Plipp, som vi kallade henne, kom till ossför socialisering eftersom uppfödaren hade endel osålda valpar, berättar Eva. Vi trivdes bramed henne, hon såg trevlig ut och var arbetsvillig,så vi beslutade att behålla henne. Tyvärrblev hon bara två år.– Hon dog av en galopperande bakterieinfektion,säger Hasse. Det märktes ingentingpå henne, men en dag när jag var ensam ute iskogen med ett gäng hundar lade hon sig baraner och dog. Det var ruskigt. Jag sprang efterhjälp, men när vi kom tillbaka var det för sent.Obduktionen visade att varenda vitalt organvar angripet av ”giftiga” bakterier som gjordeatt hon drabbades av ett hjärtstopp. Grundenvar en halsinfektion. Plipp hade inte visat någrasymtom alls.Ett par vänner till Eva och Hasse hade köpttvå bouvierhanar och av olika orsaker var detvungna att placera en av dem. Kunde familjenHellström tänka sig att ta över den ena?– På det viset blev det en hanhund igen,ler Eva. Han hette Chablis Moustache, Flappi,och var mer vild än tam när han kom till osssom ettåring. Dessvärre hade vi otur ocksåmed honom. Han bröt benet i en led, och trotsflera försök gick det inte att reparera. Han blevbara 2,5 år, men innan han gick bort blev hanfar till en kull valpar på kennel Scie-Belle’s.Ur den kullen tog vi en tikvalp, Scie-Belle’sAnne-Belle, Tisca.Uppfödningen tar sin börjanDet var Tisca som kom att bli mor till denförsta kullen på kennel Bouzer’s. Den föddes1987, tio år efter att Eva och Hasse skaffat sinförsta bouvier.– När vi började med rasen hade vi inga tankarpå uppfödning, berättar Eva. Själv tycktejag det verkade krångligt med löpperioder ochskendräktigheter. Men i och med att både Hasseoch jag är så intresserade av mentalitet hadevi våra tankar om avel och funderade mer ochmer på om vi skulle kunna producera valparsom kanske kunde bidra till att föra fram rasensom en arbetande hund, säger Eva. Jag tror attuppfödare också drivs av nyfikenhet: Vad kandet bli av den kombination man har tänkt ut?Vilka egenskaper kommer att slå igenom? Vilkaförlorar man, och vilka befästs?– Att föda upp hundar, inte minst av enbrukshundsras, är en utmaning, säger Hasse.Uppfödarens arbete är en del och i den ingåratt försöka hitta valpköpare som faktiskt villträna och göra något med sin hund. Där har vihaft tur, och mycket av våra framgångar kan vitacka duktiga valpköpare för.– Kanske var en av anledningarna till attvi lyckades hyfsat bra med våra kullar att visamlade erfarenhet under tio års tid innanvi började föda upp, säger Eva. Jag tror att vi7hann skaffa kunskaper som har varit oss tillstor nytta senare.– Vi saknar hanhundarna idag, fyller Hassei, men det är alldeles för jobbigt att blandahundar av olika kön. Vi har provat det, och detär inget att rekommendera.BrukschampionsBåde Eva och Hasse räknar de hundar medkennel Bouzer’s prefix som erövrat brukschampionatsom de mest framgångsrika. De äridag tre stycken: SUCh Bouzer’s Asti D’Issan,ägare Lennart Danell, Bouzer’s Korad S o DKUCh Garcon D’Issan, ägare Pia Nyberg ochKorad SLCh SUCh Bouzer’s Grass D’Issan,ägare Marie Dahleraus. Flera andra hundar hartävlat till sig fina meriter och dubbeltitlar. Tillexempel Bouzer’s Galène D’Issan, ägare LottaEriksdotter, som blev SLCh och SUCh. KennelBouzer’s har tilldelats Bruksuppfödarpris ochBouzer’s D’Issan har fått Bruksavelspris.Eva och Hasse understryker att det är tackvare valpköparna som deras hundar synts ibrukssammanhang. Själva har de svårt att hinnatävla på hög nivå, och Hasse menar på att hanstävlingsnerver inte direkt är något att skrytamed. De tikar som ska gå i avel bör dock minstvara godkända i lägre klass på bruksprov, deska ha ett första pris på utställning och varamentalbeskrivna och helst korade.– Bouvier de flandres är en lika bra arbetsrassom vilken annan brukshund som helst, sägerEva med eftertryck. Rasen lider kanske liteav en uppdelning i utställnings- respektivebruksintresserade uppfödare. Ja, och så finns

SV-90 Erak de la Plaine des Flandres.Korad LP1 LP2 Bouzer's Comtesse Michelle, som även tävlari högre spår, efter finske hanen Bovenop Gary Cooper undankorad SUCh Tjh Bouzer's Michelle d'Issan, ägare AnnikaNilsson, Brastad.Att skaffa sig kunskapPå frågan om vad som är en seriös uppfödarerynkar Eva lite på pannan. Hon anser att begreppetär alltför vitt för att ha någon egentliginnebörd. Hasse påpekar att alla hunduppfödarenog anser att de är seriösa.– För mig innebär epitetet ”seriös” blandannat att man är en uppfödare som ständigtförsöker skaffa sig mer kunskap, säger Hasse.Man inser att man aldrig är fullärd och det storahundintresset gör att man hela tiden strävar attlära sig nya saker. Och det gäller inte bara denegna rasen. Intresset omfattar också en nyfikenhetpå vad som sker i andra raser för manhar alltid mycket att hämta om man vågar höjablicken ovanför sin egen valplåda.– En seriös uppfödare kan se både bra ochdåliga sidor på de egna hundarna, inte barade dåliga hos andra uppfödares, säger Eva.Sedan ska man komma ihåg att framgång i utställningsringeninte är synonymt med att manhar en bra avelshund. Som hanhundsägare skadu ha samma rätt – och samma ansvar – atttacka nej till en parning du inte tror på, somtikägaren har att välja bort din hanhund somfar till en tänkt kull.– Till bilden av en seriös uppfödare hörväl att personen har en målsättning med sittavelsarbete och öppet redovisar och står förden, säger Hasse.– I Sverige tycks en del anse att en seriösuppfödare är synonym med en person somföder upp hundar i bostaden, säger Eva. Detär en alldeles för förenklad bild som inte sägerett dyft om graden av seriositet.Bra tikar viktigtDet svåraste med att föda upp hundar är justatt nå de uppsatta målen. Hur noga man änundersöker utseende, mentalitet och hälsahänder det att genetiken spelar en spratt. Ochäven den bästa, mest pålästa och noggrannauppfödare kan få en misslyckad kull.– Vissa människor tror jag ändå har någotoidentifierbart, något som gör att de nästaninstinktivt väljer rätt avelsdjur, säger Hasse. Vikan kalla det hundöga.– Mitt främsta råd till den som vill börjaföda upp, och vill göra det så framgångsriktsom möjligt, är att satsa på ett bra tikmaterial,säger Eva. Du kan aldrig kompensera en dåligtik med en superhane. Har man däremot enriktigt bra tik kan man vara friare i sitt val avtäckhund och behöver inte göra lika mångakompromisser.Kennelnamnet Bouzer’s, som registrerades1987 i samband med första bouvier-kullen, ären sammansättning av bouvier des flandresoch schnauzer. Redan innan de första bouviervalparnasåg dagens ljus hade Eva och Hasseett par dvärgschnauzer-kullar. Idag har familjentvå schnauzer av mellanstorleken, SUCh RevenstamsAqui och hennes son Bouzer’s Yaris.Dessutom tillhör den tibetanska terriern SUChMogurs Rowan, ”Tjing”, hushållet.– Bouvier des flandres är vår ras, det är den9vi ägnar oss åt på allvar, förklarar Hasse. Detär svårt att vara tillräckligt insatt i flera olikaraser. Schnauzrarna och tibben är våra sällskapshundar.På kennel Bouzer’s finns nu en franskimporteradbouviertik, Twinny du Gaillec ochen liten holländska, Xsana-Toos v d Vanenblikhoeve(samägd med kennel Excerno). Överdessa båda härskar gamla Tessa.– Om ett par veckor ska vi åka ner till Frankrikeför att hämta ännu en liten fransyska, myserEva. Hon heter Abbi de la Saulaie Maraiche ochenligt Jordbruksverkets nya bestämmelser kanhon komma direkt in till Sverige trots att hon ären liten valp. Det känns bra att inte förlora denhär tidiga, viktiga utvecklingsfasen. Vi var nereoch tittade på henne när hon var 5½ veckorgammal Det fanns tre små tikvalpar att väljapå, det var inte lätt!Förberedelser och planer är i full gång ochförhoppningsvis kan den elfte bouvier-kullenpå kennel Bouzer’s se dagens ljus under nästaår och bidra till att familjen Hellströms bouvieruppfödningförblir lika framgångsrik också iframtiden.Fortsättning på nästa uppslag –Avel på kennel Bouzer's

Avel på kennel BOUZER’S10

Scie-Belles Anne-Belle, Tisca, blev mor tillBouzer’s första kull. Fram till dags dato har detblivit sammanlagt tio stycken, ett beskedligtantal kan tyckas. Ändå har alltså uppfödningengjort så väl ifrån sig att Kennelklubben belönatden med Hamiltonplaketten.– Tisca parades med NUCh Adorabel Strandedin a Limousine, och hennes första kullföddes den 30 december 1987, berättar Eva.Tisca själv var arbetsmässigt en ganska trögoch tråkig hund, men hon var bra exteriörtoch vann en rasspecial plus Best in Showpå en SBK-utställning. Kullen bestod av elvavalpar, nio hanar och två tikar. Själva behöll vien hane, Korad Bouzer’s Bandobras, ”Rasso”.Det var en förhållandevis hård pojke som fordradebestämda tag. När vi korade honom sadomaren: ”ja du Eva, nu har du fått lite att göra...”. Rasso ställdes ut några gånger med godaresultat, han var godkänd lkl spår och kom attbli far till en kull valpar på kennel Themachs.Rasso blev 12 år gammal.Ur Tiscas andra kull, efter den holländskahanhunden Norte Darwin v d Grendarcohofbehöll Eva och Hasse tiken Bouzer’s D’Issan.Hon kom att kunna ståta med titlarna korad,svensk utställningschampion och tjänstehund.Både Eva och Hasse anser att Dissan är denbästa avelstik de haft. Till stor del är det hennesförtjänst att kenneln producerat så framgångsrikabrukshundar.– Bra tikar är stommen i en kennel, poängterarEva. Det är dem som det hela vilar på.Dissan var i en klass för sig och tyvärr har vinog inte efter henne haft någon avelstik somkommit upp i samma nivå.Bouzer’s D’Issan kom att få fyra kullar. Urden första kullen efter Korad LP Mc Coys Carrys-Alf-Edgardföddes tiken Korad SUCh TjhBouzer’s Michelle D’Issan. Hennes kullsysterBouzer’s Asti D’Issan, ägare Lennart Danell,blev utställningschampion och brukschampioni sök.– Kort efter första kullen lyckades Dissantjuvpara sig med en fransk hane som vi importerat,SV-90 Erak De La Plaine Des Flandres,berättar Eva. Trots att Dissan valde hane själv,blev resultatet bra och vi kom att göra om denhär parningen ett år senare, 1994. Dissans ochEraks kull nummer två är nog den bästa vi harhaft. Fyra av sju valpar var korade, tre var utställningschampions(Garcon D’Issan, GaspardD’Issan och Galene D’Issan), en brukschampion(Garcon) och en var lydnadschampionoch tävlade i elit spår (Galene)Året efter hade Dissan sin sista kull. Som fartill valparna valdes en holländsk hane, VZorroPeggy V Caya’s Home, ur en familj med högabruksmeriter.– Vi åkte ner till Holland för att se honomStora bilden till vänster: Korad SUChSBCh SLCh Bouzer's Grass d'Issan.Till höger: Korad Bouzer's Bandobras,"Rasso", efter NUCh Adorabel Strandedin a Limousine undan Scie-BellesAnne-Belle "Tisca", ur första kullen somföddes 1987. I Tiscas andra kull, efterholländske hanhunden Norte Darwin vd Grendarcohof behöll Eva och Hassetiken korad SUCh Tjh Bouzer's d'Issan,"Dissan". Både Eva och Hasse anser attDissan är den bästa avelstik de haftoch det är mycket tack vare henne kennelnhar producerat så framgångsrikabrukshundar.11arbeta, säger Hasse. Det vi såg gjorde att viinte tvekade att resa långt för att para. Detblev en bra kull som bland annat innehölltrippelchampion korad Bouzer’s Grass D’Issan(utställnings-, bruks- och lydnadstitel), därtillytterligare en korad tik, Bouzer’s Gypsy D’Issansom tävlar högre spår.– Själva behöll vi en liten tik vid namn GoraD’Issan, berättar Eva. Tyvärr utvecklade honså småningom skottberördhet. Gora var enmycket speciell tik, hon hade en stor integritet,men var på samma gång lättmotiveradför träning.– Några gånger har vi råkat ut för att hundarhar blivit skottberörda med tiden, sägerHasse. Gora var godkänd i lägre klass sök, ochdet var då man kunde se att hon blev berördav skottet. Det var inget som märkts på MHbeskrivningen.Avelsplanerna för Goras del lades på hyllan.Kort efter fick Eva och Hasse tillbaka Bouzer’sMichelle D’Issan ur Dissans första kull. Pågrund av ändrade förhållanden kunde ägareninte längre ha henne kvar, och hos Eva ochHasse var hon mer än välkommen. Hon varomeriterad när hon kom, så Eva tränade ochprövade henne på flera områden: ”Mischa”korades, blev svensk utställningschampionoch tjänstehund. Mischa blev den som fickföra linjerna vidare. Hon parades med en finskhanhund, Bovenop Gary Cooper som i sin turvar son till Eva och Hans import Erak. I denkullen föddes bland annat tiken korad LP1 LP2Bouzer’s Comtesse Michelle (tävlar högre spår)som Eva och Hasse sedermera fick ta en kullpå. Så småningom fick Hellströms tillbaka tikenkorad Bouzer’s Mademoiselle Michelle, Tessa,som idag är 8,5 år gammal. Hon är godkänd ilägre klass spår och sök.– Vårt intresse för rasen har under årenmedfört regelbundna resor till Belgien, Frankrikeoch Holland för att titta på hundar ochprata hund, säger Eva. År 1995 köpte vi entik från Belgien, korad SUCh Tjh Rosske vonGewdraa Oel.Rosske kom bara att ha en kull efter Bouzer’sGarcon D’Issan. Resultatet blev inte vad manhoppats. Temperamentsmässigt var valparnabra, men tre av sju hade HD, två hade tandförlusteroch en hanhund var kryptorchid.Bouzer’s Radine Garcon är korad, SUCh LP1 och tävlar i elitklass spår. Bouzer’s RenzoGarcon är godkänd i högre klass spår ochRaisa Garcon är korad, Bouzer’s Ranek GarcontjänstehundÅr 1999 föddes en kull undan Bouzer’s MichelleD’Issan och Umessage de la Goudier.Eva och Hasse behöll själva tiken Bouzer’sClosie Michelle.– Closie var bara ca 2 år när vi tvingades tabort henne på grund av ett felaktigt utvecklatknä, berättar Hasse. Det började visa sig närhon var 3-4 månader gammal, hon blev halt,och dessvärre gick det inte att operera. Tyvärrkom hela den här kullen att passera relativtobemärkt.Flera försök att para tiken Bouzer’s MademoiselleMichelle, Tessa, hade misslyckats,hon hade inte blivit dräktig. Hon kastreradesoch det visade sig att hon hade en cysta påena äggstocken. I det läget blev Eva och Hasseerbjudna att ta en valpkull på kullsystern Comtesse.Hon parades med en finsk hane av blandannat holländsk stam med goda bruksmeriter,Stimulus Dominique.– Vi hade tolv valpar tingade och skullebehålla en tik själva, förutom den som Comtessesägare skulle ha, minns Eva. Vi fick tvåhanvalpar! Fram till dags dato är det vår sistabouvier-kull.