Mykologiveckan i Jokkmokk 2011 - Sveriges Mykologiska Förening

Mykologiveckan i Jokkmokk 2011Anita StridvallMykologiveckaI slutet av augusti 2011 begav vi oss norrut föratt deltaga i den hittills nordligaste Mykologiveckan.Att vi var nyfikna på vad detta besökskulle ge för utbyte kan du, som ej var med, nogförstå. Granskogar med näringsrika fuktstråk,tallhedar, ängsmarker och kalkrika sydbranterlockade. Skulle det finnas svamp eller drog vien nitlott?Vi blev verkligen inte besvikna. I lagom tid föresvampveckan hade det regnat, så att i stort settallt vi kunde önska oss fick vi se. Vädret var därtillperfekt under veckan. Inget regn utom liteden sista dagens morgon. Men vad gjorde det attförsta hemresedagen var regnig. Dessutom bjödJokkmokks hotell på trevliga rum och utmärktmat. Att få göra bekantskap med Sonja Kuoljokoch Mats Karström med flera, som gjort såmycket för att skydda skogar däruppe, var ocksåmycket trevligt.De duktiga kursledarna Karl-Henrik Larsson(skinnsvampar), Stig Jacobsson och MikaelJeppson (övriga svampgrupper) hjälpte ossmed bestämningar och hade trevliga kvällsgenomgångarmed bilder, som Mikael hadetagit. Arbetslokalen var därtill rymlig, ljus ochbra. Varje kväll fick vi välja bland 4 olika alter-Fig. 1. På svampexkursion i den sandiga tallskogen vid Lyckan. Foto Anita Stridvall.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 33:1 (2012) 9

MykologiveckaFig. 2. Lunchpaus i Kassavare. Foto Mikael Jeppson.nativ vart vi skulle åka nästa morgon. Då hadevi alltid med oss en guide, så vi skulle hitta rättområde så snabbt som möjligt. Detta var utmärkteftersom avstånden ibland var mycket långa.Det senare gjorde emellertid inte så mycket, dåvi aldrig blev besvikna, när vi väl kom fram tillen lokal.Eftersom vi under 2011 startade en särskild inventeringav skogsvaxskivlingar (Hygrophorus)inom SMF, var vi några som av naturliga skälvar mycket nyfikna på, vad vi skulle finna avdem och särskilt då av de arter, som är rödlistade.Inte heller där blev vi besvikna. Det visadesig att särskilt de fuktiga, örtrika, källpåverkadegranskogarna gav rikt utbyte. Sällsynta ochdärtill tidigare dåligt kända skogsvaxskivlingarsom narrvaxskivling (Hygrophorus subviscifer)och skäggvaxskivling (H. inocybiformis) fannvi rikligt på flera sådana lokaler. På en lokalhittade vi även nordvaxskivling (H. secretanii),en art som är sparsamt funnen i Dalslandoch Västergötland, men är något vanligare frånDalarna och norrut. I sådana områden växte ocksåde något allmännare arterna diskvaxskivlingFig. 3. Sonja Kuoljok vänder på lågor.10 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 33:1 (2012)

MykologiveckaFig. 4. Michael Krikorev, Ivar Sørensen och Lilian Rydbestämmer svamp. Foto Gunilla Kärrfelt.(H. discoideus), äggvaxskivling (H. karstenii)och granvaxskivling (H. piceae). I stort sett allaskogsvaxskivlingar, som växer med tall, granoch björk fann vi. Hela elva olika arter blev det.Men det var naturligtvis inte bara skogsvaxskivlingar,som var intressanta. Sent ska jag glömmasista dagen, då vi besökte Lyckan, en stor tallhed,nära Jokkmokk. Där hittade vi tio!! olika musseroner(Tricholoma), bland annat de rödlistadejättemusseron (T. colossus), goliatmusseron (T.matsutake), T. roseoacerbum, och torrmusseron(T. sudum). Och vi fann inte bara en fruktkroppav varje. Dessutom fick vi på denna tallhed stiftabekantskap med smultronkantarell (Hygrophoropsisolida) i flera exemplar. Tala om tur! Attvi även fick se smalfotad taggsvamp (Hydnellumgracilipes) under en låga, som Sonja KuoljokFig. 5. Armillaria borealis (vanlig honungsskivling) på enbjörkstam i Andersviksravinerna nära Vuollerim. FotoMikael Jeppson.Fig. 7. Yngve Ryd, enav våra exkursionsguider,dricker nykoktkaffe ur kåsa. FotoGunilla Kärrfelt.Fig. 6. Sarcodon squamosus (motaggsvamp) är vanlig ide sandiga tallskogarna kring Jokkmokk. Foto MikaelJeppson.Fig. 8. Kaffet kokas över öppen eld. Foto GunillaKärrfelt.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 33:1 (2012) 11

MykologiveckaFig. 9. Arne Ryberg och Kerstin Bergelin. Foto MikaelJeppson.lyfte på, och spadskinn (Stereopsis vitellina) underen annan, blev ytterligare bonus. Nio olikahydnacéer uppenbarade sig också där. Ett parståtliga exemplar av rotfingersvamp (Ramariacfr magnipes) dök också upp helt nära smultronkantarellerna.Allt verkade ha fruktifierat föratt vi skulle få se dem.Ett par dagar tidigare var vi några som åkte hela8 mil på vägen mot Kvikkjokk för att besökaKassavare, en kalkrik sydbrant, som visade sigvara mycket intressant. Genom området rann enå med en fors, men den hann vi inte se. Vi hadefullt upp med att fotografera och samla allt frånrara skogsvaxskivlingar till luddfingersvamp(Alloclavaria purpurea), fjällfotad musseronFig. 11. Gunilla Kärrfelt fotograferar. Foto Mikael Jeppson.(Tricholoma olivaceotinctum) och ett par Ramariaspp., som vi aldrig sett tidigare. Det varknappt vi hann äta lunch. På hemvägen gick viupp i en sluttning ett stycke från den första sydbrantenvid Kassavare. Där hade vi kunnat varakvar längre, men vi hade 8 mil tillbaka också,så det blev en snabbtitt, men vi blev inte lottlösaändå. Här växte bland annat kopparspindling(Cortinarius cupreorufus), onyxmusseron(Rugosomyces onychinus), taigaskinn (Lauriliasulcata) och den likaså i rikare skog förekommandegranriskan (Lactarius zonarioides). Vihade svårt att slita oss, men vår chaufför (MikaelJeppson) började bli lite orolig för att vi skullekomma hem väl sent, så han gick nerför brantenFig. 10. Mats Karström i samspråk med Anders Dahlberg.Foto Mikael Jeppson.igen. Efter en kort stund hojtade han, att hanfunnit grynknölfoting (Squamanita paradoxa).Vi trodde att han lurade oss, för att vi skulle gåner till bilen snabbare. Men han hade verkligenfunnit denna otroliga art, som parasiterar på ockragulgrynskivling (Cystoderma amianthinum).Att det tog tid, innan vi kom därifrån, kan ni nogförstå. Den måste ju förevigas och det var inteså lätt, då ingen av oss hade stativ. Den ville heltenkelt inte bli skarp. Först när vi lade ner fruktkropparnablev vi helt nöjda.Att redogöra för alla lokaler som vi besökteskulle föra för långt, men veckan bjöd på mångaandra intressanta områden också. Första dagensPärlaudden, en vacker tallhed, var intressantmed arter som tallgråticka (Boletopsis grisea),12 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 33:1 (2012)

Mykologiveckaglödspindling (Cortinarius odhinnii) och deni södra Sverige så ovanliga, men på tallhedarväxande vackra blå taggsvampen (Hydnellumcaeruleum). Ett pyttelitet exemplar av taigataggsvamp(Phellodon secretus), som Arne Rydberglyckades hitta, fick vi också se där. I en av Andersviksravinernavid Lule älv återfann jag enart, som jag tidigare bara funnit i Medelpad,nämligen den sällsynta veckbroskingen (Marasmiussiccus), som växer på multnande asplöv,och på Tapmokberget fick jag se den ovanligapärlmusseronen (Melanoleuca verrucipes) förallra första gången. Jag tror också, att jag efterbesöket i Jokkmokk vet hur skrovlig taggsvamp(Sarcodon scabrosus) ser ut. Den var vanlighäruppe, men jag undrar fortfarande vad blåfotadtaggsvamp (S. glaucopus) egentligen är, ochvad är det för en mörk Sarcodon med violett ton,som vi hittar nere hos oss? Kanske döljer det sigflera nya arter i släktet Sarcodon.Att många med mig var helnöjda med vår vistelsei Jokkmokk behöver ingen tvivla på. Detskulle vara roligt att ännu en gång komma ditupp, men man kan tyvärr inte vara överallt ochsvampsäsongen är väldigt kort.Anita StridvallLextorpsvägen 65546164 Trollhättananita@stridvall.seAnita har tillsammans med sin framlidne make Leifunder många år studerat den svenska fungan. Honär sekreterare i Sveriges Mykologiska Förening ochen av huvudarrangörerna av årets mykologiveckai Dalsland.Guldkniven 2012SMF delade även i år ut Guldkniven för särskildaförtjänster inom svensk mykologi. Överlämnandetskedde under årets Mykologihelg i Göteborgi mars. Mottagare blev Ove E. Eriksson, Umeå,som under många år verkat för att sprida mykologiskkunskap, som internationellt erkänd forskaremen också som inspiratör åt mykologisktintresserade amatörer. Han är professor emeritusvid Umeå universitet och har ägnat sitt liv åtatt studera ascomyceter. I samarbete med andraforskare har han utvecklat ett ascomycetsystemsom publiceras på Internet och kontinuerligt uppdateras.Hans checklista över icke licheniseradeascomyceter i Sverige, som kom ut 2009, omfattarnästan 2700 arter!SMF gratulerar till utmärkelsen!Foto Magnus Källberg.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 33:1 (2012) 13