SMT 3-2009 - Sveriges Mykologiska Förening

Svensk MykologiskTidskriftVolym 30 · nummer 3 · 2009

Svensk Mykologisk Tidskriftinkluderar tidigare:www.svampar.seSvensk Mykologisk TidskriftTidskriften publicerar originalartiklar med svampanknytningoch med svenskt och nordeuropeisktintresse. Tidskriften utkommer med fyra nummerper år och ägs av Sveriges Mykologiska Förening.Instruktioner till författare finns på SMF:s hemsidawww.svampar..se. Tidskrift erhålls genom medlemskapi SMF.Detta nummer av Svensk Mykologisk Tidskriftframställs med bidrag från Tore Nathorst-Windahlsminnesfond och Naturvårdsverket.RedaktionRedaktör och ansvarig utgivareMikael JeppsonLilla Håjumsgatan 4,461 35 TROLLHÄTTAN0520-82910jeppson@svampar.seHjalmar CroneborgMattsarve Gammelgarn620 16 LJUGARN018-672557hjalmar.croneborg@artdata.slu.seJan NilssonSmeberg 2450 84 BULLAREN0525-20972janne@sagenilerdal.seÄldre nummer av Svensk Mykologisk Tidskrift (inkl.JORDSTJÄRNAN) kan beställas från SMF:s hemsidawww.svampar..se eller från föreningens kassör.Previous issues of Svensk Mykologisk Tidskrift (incl.JORDSTJÄRNAN) can be ordered from www.svampar.seSveriges Mykologiska FöreningFöreningen verkar för- en bättre kännedom om Sveriges svampar ochsvampars roll i naturen- skydd av naturen och att svampplockning och annatuppträdande i skog och mark sker under iakttagandeav gällande lagar- att kontakter mellan lokala svampföreningar ochsvampintresserade i landet underlättas- att kontakt upprätthålls med mykologiska föreningari grannländer- en samverkan med mykologisk forskning och vetenskap.Medlemskap erhålles genom insättning av medlemsavgiftenpå föreningens bankgiro5388-7733 eller plusgiro 443 92 02-5.Medlemsavgiften för 2010 är:• 250:- för medlemmar bosatta i Sverige• 300:- för medlemmar bosatta utanför Sverige• 125:- (halv avgift) för studerande medlemmarbosatta i Sverige (maximalt under 5 år)• 50:- för familjemedlemmar (erhåller ej SMT)Subscriptions from abroad are welcome. Paymentsfor 2009 (SEK 300.-) can be made to our bank account:Swedbank AB (publ)Berga FöretagBox 22181SE 250 23 Helsingborg, SwedenIBAN: SE92 8000 0848 0601 4010 8838BIC/SWIFT: SWEDSESSSveriges Mykologiska FöreningInstitutionen för växt- och miljövetenskaperGöteborgs UniversitetBox 461405 30 Göteborgwww.svampar.seOmslagsbildTrichaster melanocephalus (hårig jordstjärna). Västergötland, Eggby sn, Eggby kyrka, 2009-09-06.Foto Stellan Sunhede.

I detta nummer nr 3 2009SVAMPPRESENTATION2 Polyporales - försök till en nyklassificeringElisabet Sjökvist5 Trichaster melanocephalus isydvästra Sveriges inlandStellan Sunhede & Rolf-Göran Carlsson17 Rödlistade svampar i östra Skånessandmarker - en undersökning avDisciseda-arternas ekologiSven-Åke Hanson33 Mycena mitis - ny för SverigeErhard Ludwig & Arne Ryberg35 Små röksvampar i torra kalkmarker –en bestämningsguideMikael JeppsonTEKNIK51 Stackning av bilderJan NilssonSMF56 Leif Stridvall 1937–2009Stig JacobssonTrichaster melanocephalus (hårig jordstjärna)Akvareller av Erhard Ludwig.ASCOMYCET-NYTT59 Ascomycet-Nytt 2En checklista över Sveriges ickelicheniserade ascomyceterOve E. Eriksson61 Ascomycet-Nytt 3Ascomyceternas ursprung –argument granskadeOve E. ErikssonBORGSJÖTRÄFFEN65 Femtonde Borgsjöveckan 2010- jubileumSundsvalls Mykologiska Sällskapoch SvampfärgarsällskapetSMT66 FörfattaranvisningarSVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 1

SVAMPPRESENTATIONFig. 1. Pulverticka (Oligoporus ptychogaster). Västergötland, Björketorp, Klippans NR, 2007-10-09. Foto E. Sjökvist.Fig. 2. Klibbticka (Fomitopsis pinicola). Västergötland, Björketorp, Klippans NR, 2007-09-07. Foto E. Sjökvist.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 3

SVAMPPRESENTATIONFig. 3. Fnöskticka (Fomes fomentarius). Västergötland, Göteborg, Rya Skog NR, 2009-04-23. Foto E. Sjökvist.Den närmaste framtidenNästa år inleds ett större internationellt samarbetekring Polyporales vilket ger mig anledningatt åka till USA under ett halvår för att jobba påett annat universitet. Där kommer jag att bedrivavidare studier på skinnsvampar. Jag hoppasockså att så småningom få tillfälle att beskrivanågra nya arter. Det uppskattas att ca 90% av allasvamparter ännu inte är funna. Och det är kanskeden största anledningen till att jag valt att jobbamed just detta.Elisabet SjökvistInstitutionen för växtochmiljövetenskaperGöteborgs UniversitetBox 461405 30 Göteborgelisabet.sjokvist@dpes.gu.seFoto J. Vesterholt.Elisabet är doktorand i biologi med inriktning motsystematik och biodiversitet vid Göteborgs Universitet.Hon är ordförande i Göteborgs Svampklubboch medlem i exkursionskommitten förGöteborgs Botaniska Förening. Hon är sångerska ipopbandet Sonores, spelar såg och trummor ochgillar att teckna och måla.4 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

Svensk Mykologisk Tidskrift 30 (3): 5–16, 2009Trichaster melanocephalus i sydvästraSveriges inlandSTELLAN SUNHEDE & ROLF-GÖRAN CARLSSONSVAMPPRESENTATIONAbstractTrichaster melanocephalus Czerniaiev in the inland of SW Sweden.Trichaster melanocephalus Czerniaiev is reported from the inland of the province of Västergötland,Eggby parish, in SW Sweden. The new locality and the morphology of the species, basedon fruit bodies from this site, are described in text and colour pictures. Basidia are illustratedand SEM-pictures show spores. A number of 141 fresh, still unexpanded fruit bodies wereobserved at the end of September 2009, growing among 507 old, mostly expanded specimensfrom previous years. The first.ex.panded fruit bodies appeared in the beginning ofOctober. The fruit bodies were distributed under a 50 m long row of nine thick trees ofUlmus glabra and Fraxinus excelsior on nutrient-rich, well drained soil. They were mostly foundamong litter with sparse ground vegetation, and here together with Geastrum fimbriatum Fr.and Calvatia gigantea (Batsch: Pers) Lloyd, but also on grazed ground with denser groundvegetation. The fungus has been observed on this site since the 1950 ies but has not until nowbeen identified as to species.InledningHårig jordstjärna (Trichaster melanocephalusCzerniaiev, syn.: Geastrum melanocephalum(Czerniaiev) Stanêk) är normalt en medelstor tillmycket stor jordstjärna inom familjen Geastraceae.Den är den jordstjärna som når störst storlekoch fruktkroppens stjärnlikt uppspruckna del(exoperidiet) kan när den är horisontellt utbreddpå marken överstiga 30 cm i diameter (Sunhede1989). Tyngdpunkten för artens utbredning iSverige ligger i Götalands och Svealands östradelar med fynd från Skåne till norra Uppland.Många fyndplatser är kända från Öland. Frånsydvästra Sverige är arten funnen på några växtplatsernära kusten i Bohuslän (Marstrand) ochVästergötland (Göteborg).Här presenterar vi hårig jordstjärna frånVästergötlands inland, Eggby sn. Svampen upptäcktesoch identifierades av Rolf-Göran Carlssonhösten 2009 i samband med en kontroll avvit stjälkröksvamp (Tulostoma niveum Kers) påkalkstensmuren vid Eggby kyrka (fig. 1). Växtplatsenför hårig jordstjärna i Eggby har dockvarit lokalt känd sedan lång tid tillbaka ochsvampen har då gått under beteckningen ”röksvamp”(se diskussion).Fruktkroppar av jordstjärnor av t.ex. släktenaGeastrum och Trichaster är strax före sporspridningsfasenfortfarande inte uppspruckna.Beroende på art växer de då på eller strax undermarkytan eller på ytan av död ved. Den slutnafruktkroppens yttre vägg, exoperidiet, bestårav tre lager, ett yttre mycelialskikt, ett mellanliggandefibröst skikt och ett inre köttigt skikt,pseudoparenkymskikt (fig. 2 m,f,p). Exoperidietomsluter endoperidiekroppen, d.v.s. ”rökbollen”,som vid basen är fäst i exoperidiets fibrösaskikt (direkt eller via ett skaft). Rökbollensvägg, endoperidiet omsluter först en omogen vitgleba (sporproducerande vävnad) och en centralklubblik bildning, kolumellan (fig. 2). Glebanmognar till en torr, brun massa av tjockväggigahyfer (kapillitietrådar) som radierar från kolumellanut till endoperidiets innervägg. Mellantrådarna ligger nu de mogna, fria sporerna tättpackade. Kolumellans bas sitter fäst inuti rök-SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 5

SVAMPPRESENTATIONFig, 2. Trichaster melanocephalus (hårig jordstjärna). Vertikalsnitt genom centrum av en oöppnad fruktkropp. Omogenvitaktig gleba (g) radierande från en kraftig kolumella (co) till ett mycket tunt endoperidium (en), s = skaft, p,f,m= treskiktat.ex.operidium, p = köttigt skikt, f = fibröst skikt, m = mycelialskikt. Fäste till markmycelet via (a).T. melanocephalus. Vertical central section through an unopened fruit body. Immature whitish gleba (g) radiatingfrom a prominent columella (co) to a very thin endoperidium (en); s = stalk, p, f, m = three-layered exoperidium, p= pseudoparenchymatous layer, f = fibrous layer, m = mycelial layer. Attachment to the ground mycelium through(a). Photo Stellan Sunhede.upp till 5 mm tjockt, vitaktigt (ses på flikarnassidor) och blir med åldern beige till brunaktigt.Det spricker ofta upp och faller snart av från detfibrösa skiktet men torkar ibland in.Gamla fruktkroppar är också karaktäristiska(fig. 5). Här utgörs exoperidiet bara av det fibrösaskiktet och mycelialskiktet, båda först avbrunaktig färg, men det fibrösa skiktet bleknarmed tiden (fig. 5). Flikarnas sidokanter är oftainböjda till svagt inrullade (fig. 5 A) och iblandär flikarnas spetsar böjda in under fruktkroppen.Det centrala, mogna glebaklotet minskar kraftigti omfång med tiden och hos äldre fruktkropparkan man tydligt se att det är förbundet, viaett kort, kraftigt, vanligen upp till 10 mm högtskaft, med exoperidiets fibrösa skikt (fig. 5). Närden mogna gleban är borta, blottas den mycketkraftiga och styva kolumellan vilken också ärett gott artkännetecken för gamla fjolårsfruktkroppar(fig. 5 A). På gränsen mellan skaft ochkolumella kan man nu också se en tunn, ring därendoperidiet suttit fästat (fig. 5 B).Basidier, sporer och kapillitietrådarBasidier med söljor vid basen eller avsmalnandetill en hyf som slutar med en sölja (fig.6). Unga basidier, ± klotformade, ellipsoida ellerklubbformade, utvecklar ett smalt apikalt utskottsom sväller i toppen där 4–8 sterigmförseddasporer utvecklas (fig. 6 A–J). Mogna basidier(hyfdel ej inkluderad) 13–18 x 5–10 μm. Sporeri detta stadium, opigmenterade, ± släta eller medSVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 7

SVAMPPRESENTATIONFig. 3. Trichaster melanocephalus (hårig jordstjärna). Fruktkroppar. A. Oöppnad med fjällikt uppsprucket mycelialskikt.B. Med uppsprickande exoperidium.T. melanocephalus. Fruit bodies. A. Unopened, with scaly mycelial layer. B. With splitting exoperidium. A, B. Västergötland,Eggby parish, Eggby church. A. 2009-07-29, B. 2009-09-06. Photos Stellan Sunhede.8 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONFig. 4. Trichaster melanocephalus (hårig jordstjärna). Öppnade fruktkroppar. A. Fullt utslagen med mörkbrun glebaäven på pseudoparenkymskiktets yta, i lövträsdbuskage. B. Med horisontellt utslagna exoperidieflikar och brun gleba,i betesmark.T. melanocephalus. Opened fruit bodies. A. With fully expanded exoperidium and dark brown gleba also coveringthe pseudoparenchymatous layer, under deciduous shrubs. B. With horizontally spread exoperidium and browngleba, on grazed ground. A,B. Västergötland, Eggby parish, Eggby church, 2009-09-06. Photos Stellan Sunhede.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 9

SVAMPPRESENTATIONsvag ytstruktur. Pleurobasidier förekommer (fig.6 K).Sporpulver mörkbrunt. Mogna sporer klotformade,med ornamentering inkluderad 4,5–5–6μm (i 2% KOH) i diameter och gulbruna i genomfallandeljus. Sporytans tätt ställda, pelarlikautskott med platt eller rundad topp ses tydligt isvepelektronmikroskop (fig. 7 A, B). Kapillitietrådarnaär 1,5–8 μm i diameter, ± tjockväggiga,gulbruna till nästan hyalina i genomfallande ljusoch saknar söljor.VariationFruktkropparna varierar starkt i storlek. Medexoperidiet horisontellt utslaget (fig. 4 B) mättede 6,5–28 cm. Skaftets höjd varierade från 3,5till 14 mm. Färgen på den mogna gleban hosde uppspruckna fruktkropparna är ± mörkbrun(fig. 8 A, B) men ibland spricker exoperidiet uppnågot för tidigt och exponerar en ljusbrun, gråbeige,beige eller helt omogen vit gleba. Flerasådana exemplar observerades på Eggbylokalen.VäxtplatsVästergötland, Eggby sn, Eggby kyrka.Växtlokalen ligger på en sydvästsluttning (slänt)mot Eggbysjön, vid kyrkans parkeringsplats.Svampen växer här på näringsrik, väldräneradjord, mestadels i anslutning till en rad gamla träd(sju almar och två askar). Fruktkroppar förekombåde i betesmark (fig. 9 A). och i förna underträd och buskar, med ingen eller med sparsamvegetation i fältskiktet (fig. 9 B).I betesmarken växer svampen i nedre kanten avsluttningen, med ett fältskikt av bl.a. backlök(Allium oleraceum), brännässla (Urtica dioica),gullviva (Primula veris), hundkex (Anthriscussylvestris), hundäxing (Dactylus glomerata),stinknäva (Geranium robertianum), tuvtåtel (Deschampsiacaespitosa), inslag av steril vasstarr(Carex acuta, från den närbelägna sjöstranden)och ängsgröe (Poa pratensis).Utanför betesmarken förekommer fruktkropparnai en ± brant slänt med mestadels buskvegetationav främst lönn (Acer platanoides) och skogsalm(Ulmus glabra) och ingen eller ± sparsamfältvegetation med bl.a. blekbalsamin (Impatiensparviflora), brännässla, harkål (Lapsanacommunis), hundkex, hundäxing, knölklocka(Campanula rapunculoides), lundgröe, nejlikrot(Geum urbanum), ormbär (Paris quadrifolia),rödblära (Silene dioica), skelört (Chelidoniummajus), skogssallat (Mycelis muralis), stinknäva,våtarv (Stellaria media), åkerfräken (Equisetumarvense) och ängsgröe. De flesta fruktkropparnaav hårig jordstjärna observerades i denna miljö.Här växte också fransad jordstjärna (Geastrumfimbriatum Fr.) och jätteröksvamp (Calvatia gigantea(Batsch:Pers.) Lloyd).I slutet av september 2009 noterades 141 färska,runda till lökformade fruktkroppar och 507gamla fruktkroppar av hårig jordstjärna på växtplatsen,spridda på en sträcka av ca 50 m längdoch 1–8 m bredd. I början av oktober noteradesde första, uppspruckna, mogna fruktkropparna.DiskussionCzerniaiev (1845) beskrev hårig jordstjärnafrån Ukraina under namnet Trichaster melanocephalus.Stanêk (1956) överförde arten tillsläktet Geastrum. Många mykologer har sedanföljt Stanêk medan andra valt att följa Czerniaiev.Hårig jordstjärna står nära kragjordstjärna(Geastrum triplex Jungh.) i många avseendenmen vi har här valt att presentera arten medTrichaster som släktnamn i avvaktan på resultatenfrån en påbörjad revision av Geastraceaepå världsbasis där DNA-jämförelser ingår somen viktig del.Jordstjärnearter av släktet Geastrum visar enomfattande inomartsvariation t.ex. vad det gällerstorlek, flikantal, exoperidieform, endoperidiekaraktärer.Då många arters fruktkroppar stårkvar i flera år så tillkommer också en betydandeåldersvariation bl.a. vad det gäller färgnyanser(Sunhede 1974b, 1977, 1989). Detsamma gällerför Trichaster med undantag av det efemäraendoperidiet. Sunhede (1989) beskriver morfologioch variation hos hårig jordstjärna. Fruktkroppsmaterialetfrån Eggby passar väl in i dennabeskrivning med undantag av att skaftlängdenvarierar från 3 till 14 mm jämfört med 3 till 9mm i Sunhede (1989).Den stora yta på vilken fruktkropparna är spridda10 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONFig. 5. Trichaster melanocephalus (hårig jordstjärna). Fjolårsfruktkroppar utan pseudoparenkymskikt. A. Med nakenkolumella från ett kraftigt skaft. B. Med tydlig ringformad rest av endoperidiet på gränsen mellan skaft och gleba.T. melanocephalus. Fruit bodies from previous year without pseudoparenchymatous layer. A. With naked columellaattached to a thick, prominent stalk. B. With some gleba left on the columella and a distinct endoperidial ring.Västergötland, Eggby parish, Eggby church, 2009-11-09. Photos Stellan Sunhede.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 11

SVAMPPRESENTATIONFig. 6. Trichaster melanocephalus (hårig jordstjärna). a–k. Basidier i olika utvecklingsstadier. a–d. Med sporer. k. Pleurobasidium.T. melanocephalus. a–k. Basidia in different developmental stages. a–d. With spores. k. Pleurobasidium. a, b, j. Redrawnfrom Sunhede (1989). c–k, i. Collection Sunhede 7674. Del. Stellan Sunhede.Fig. 7. Trichaster melanocephalus (hårig jordstjärna). SEM-bilder. A, B. Sporer ca 4 µm i diameter med pelarlika utskottmed plattade eller rundade, ± utvidgad ändar. A. Med synlig apiculus.T. melanocephalus. SEM-pictures. A, B. Spores roughly 4 µm in diameter, with columnar processes with flat torounded, ± expanded tips. A. With apiculus visible. Spores coated with gold-palladium, observed in an ISI DS-130microscope, acceleration voltage 40 kV. Photos Stellan Sunhede.12 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONFig. 9. Trichaster melanocephalus (hårig jordstjärna). Habitat. A. Extensivt betad mark. B. Buskage med lönn och almunder grov alm och ask. I förgrunden parkeringsplats, till vänster naturreservatsskylt.T. melanocephalus. Habitat. A. Extensively grazed ground. B. Shrubbery with Acer platanoides and Ulmus glabra underthick trees of Fraxinus excelsior and U. glabra. Parking space in the foreground and nature reserve signboard to theleft. A,B. Västergötland, Eggby parish, Eggby church, 2009-07-29. Photos Stellan Sunhede.14 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONtyder på att hårig jordstjärna varit väl etableradunder mycket lång tid på växtplatsen vid Eggbykyrka. Detta styrks också av att svampen då ochdå observerats här från 1950-talet fram till nutidav Rolf och Doris Herrlin (muntlig uppgift) menman har inte vetat vad det varit för ”röksvampsart”.Även växtplatsen sägs i stora drag ha varittämligen likartad under hela denna period. Omfruktkropparna tillhör ett enda stort mycel ellerom det rör sig om.fl.era närliggande mycel imarken har ej undersökts.Sunhede (1989) anger och illustrerar följandetyper av växtplatser för hårig jordstjärna iSverige: (1) näringsrik jord i trädgårdar ochparker och avfallsplatser i sådan miljö, (2) örtrikblandlövskog på kalkrik jord, (3) öppen betesmarkmed enbuskar på kalksten, och (4) öppenbetesmark på kalksten utan buskar och träd.På svenska fastlandet och i Danmark är hårigjordstjärna funnen på väldränerade, kväverikajordar i ± starkt människopåverkade miljöer, lokaltyp(1) (Kers 1975, 1976, Nitare 1980, Sunhede1989). Sådana växtplatser kan tyckas varaointressanta ur artbevarandesynpunkt men ärviktiga för flera svamparter. Denna miljö är oftautsatt för många förändringar och flera lokalerför hårig jordstjärna i park- och lövskogsmiljöhar förstörts av t.ex. schaktning, utfyllnad ochbyggnation.Växtplatsen i Eggby bär karaktärsdrag av miljö(1) och (2). Växtplatsen i Eggby ligger i naturreservatetHöjentorp-Drottningkullen. En måttligmängd nedräfsade löv från den angränsandeparkeringsplatsen utgör ingen fara (de bryts snartned) men tjocka lager av löv och annan utfyllnadkan förstöra växtplatsen.Utbredningen av hårig jordstjärna i Sverige harberörts i inledningen. Arten är rödlistad i vårtland och klassad som sällsynt i Larsson (1997)och NT (missgynnad) i Gärdenfors (2000, 2005).I våra grannländer är svampen funnen och ävenrödlistad i Danmark (Rødliste 1997), Lettland(Vimba & Pieterans 1996), Litauen (Balevicius1992), Polen (Wojewoda & Ławrynowicz 1986,Mirek m.fl. 2006) och vissa delstater i Tysklandt.ex. Baden-Württemburg (Winterhoff & Krieglsteiner1984).Den nakna gleban hos Trichaster är direkt anpassadför sporspridning med vinden och demånga kapillitietrådarna i spormassan gör attspridning kan ske under en längre tid. Tungaregndroppar som träffar gleban får även sporeratt ryka iväg eller följa med skvättande vattendropparoch avrinnande vatten från fruktkroppen.Sporspridning hos jordstjärnor av släktetGeastrum är normalt annorlunda och harbeskrivits och illustrerats i Sunhede (1974a).BeläggmaterialBeläggmaterial från fyndplatsen finns deponerati Herbarium GB, Institutionen för växtochmiljövetenskaper, Göteborgs Universitet(kollektion Sunhede 7671, 7672 & 7673).TackVi vill tacka följande personer som bidragit medinformation om växtplatsen på olika sätt: OlofJansson, Rolf och Doris Herrlin och MorganJohansson. Erik Ljungstrand och Tomas Hallingbäckidentifierade steril vasstarr respektivebergklomossa.LitteraturBalevicius, K. 1992. Red data book of Lithuania.Rare and endangered species of animals,plants and fungi. Vilnius.Czerniaiev, B. M. 1845. Noveaux cryptogamesde l´Ukraine et quelques mots sur la flore dece pays. Bull. Soc. Natur. Moscou 18:132–157.Gärdenfors, U. (red.) 2000. Rödlistade arter iSverige 2000 - The 2000 red list of Swedishspecies. Artdatabanken. SLU. Uppsala.Gärdenfors, U. (red.) 2005. Rödlistade arter iSverige 2005 - The 2005 red list of Swedishspecies. Artdatabanken. SLU. Uppsala.Kers, L. E. 1975. Trichaster melanocephalus(Gasteromycetes) en problematisk art funnenpå en ny lokal i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift69:175–180.Kers, L. E. 1976. Rapport om Trichaster ochMyriostoma (Gasteromycetes) i Sverige.Svensk Botanisk Tidskrift 70: 45–48.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 15

SVAMPPRESENTATIONLarsson, K. H. (red.) 1997. Rödlistade svampari Sverige – Artfakta. ArtDatabanken, SLU,Uppsala.Mirek, Z., Zarzycki, K., Wojewoda, W. & Szelag,Z. (eds.) 2006. Red list of plants and fungi inPoland. – Czerwona lista roslin grzybówPolski. W. Szafer institute of botany. Polishacademy of sciences, 2006. Krakow.Nitare, J. 1980. Jordstjärnor i Sverige. MärstaRødliste 1997 over planter og dyr i Danmark.Miljøministeriet, Skov- og Naturstyrelsen ogDanmarks Miljøundersøgelser, 1998. [www.skovognatur.dk/Udgivelser/Tidligere/1997/Roedliste1997.htm].Sunhede, S. 1974a. Studies in Gasteromycetes.I. Notes on spore liberation and spore dispersalin Geastrum. Svensk Botanisk Tidskrift 68:329–343.Sunhede, S. 1974b. Studies in Gasteromycetes.II. Notes on the morphology and intraspecificvariation in Geastrum umbilicatum Fr. BotaniskaNotiser 127: 376–391.Sunhede, S. 1977. Morphology and intraspecificvariation in Geastrum triplex Jungh. BotaniskaNotiser 130: 403–416.Sunhede, S. 1989. Geastraceae (Basidiomycotina).Morphology, ecology and systematicswith special emphasis on the North Europeanspecies. Synopsis Fungorum 1: 1–534.Stanêk, V. J. 1956. Hvezdovka Šmardova. –Geastrum Šmardae sp. n. Ceská Mykol.10:18–23.Vimba, E. & Piterans, A. 1996. Fungi and Lichens.In: Andrušaitis, G. (ed.) 1996. Reddata book of Latvia. Rare and endangeredspecies of plants and animals. Vol. 1. Fungiand lichens. Riga.Winterhoff, W. & Krieglsteiner G. J. 1984. GefährdetePilze in Baden-Württemberg. RoteListe der gefährdeten Grosspilze in Baden-Württemberg. Beih. Veröff. NaturschutzLandschaftspflege Bad.-Württ. 40: 1–120.Wojewoda, W. & Ławrynowicz, M. 1986. 3. Redlist of threatened macrofungi in Poland. In:Zarzycki, K. & Wojewoda, W. (eds.) 1986.List of threatened plants in Poland. PolishScientific Publishers. Warszawa.Stellan SunhedeInstitutionen för vård ochnaturHögskolan i SkövdeBox 408541 28 Skövdestellan.sunhede@his.seStellan Sunhede, universitetslektor emeritus i organismbiologi.Ingår i en forskningsgrupp vid Högskolani Skövde. Han arbetar bl.a. med ett projektom ved- och barkbeboende svampar på eki Nordeuropa. Inom detta har ca 100 000 ekarhittills undersökts och eksvampfloran på enskildaträd i fasta provrutor följts i upp till 40 år.Rolf-Göran CarlssonSödra Bergvägen 13541 31 Skövderolf-goran.carlsson@telia.comRolf-Göran Carlsson arbetari Skövde kommundär han leder ett arbetslagsom sköter kommunens naturreservat. Han äramatörmykolog och håller på att sammanställa endatabas över Skaraborgs svampar. Dessutom ärhan sedan många år en inbiten botanist.16 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONFig. 1. Disciseda bovista (stor diskröksvamp). Lyngsjö 2008-07-18. Foto S.-Å. Hanson.redovisats dels 2000 (Jeppson 2000) och dels2005 i en artikel i denna tidskrift (Hanson &Jeppson 2005). Även därefter har de årliga inventeringarnafortsatt. För att öka kännedomenom arternas ekologi har pågående inventeringarfördjupats från och med hösten 2006. Därvidhar praktiskt taget alla kända lokaler inventeratsunder en och samma säsong och växtplatsernasbeskaffenhet har noterats för de enskilda förekomsterna.Som ett resultat härav publicerades2008 en omfattande undersökning rörande Tulostoma-arternasekologi (Hanson 2008).Uppgifter i litteraturen om Disciseda-arternasekologi är relativt knapphändiga. En omfattandestudie har redovisats av Kers (1975).De Disciseda-arter som har påträffats i Skåneoch som behandlas i föreliggande artikel är:• D. bovista (stor diskröksvamp), starkt hotad(EN) (fig. 1)• D. candida (liten diskröksvamp), sårbar(VU) (fig. 2)Fig. 2. Disciseda candida (liten diskröksvamp), Maglehem, 2009-11-21. Foto S.-Å. Hanson.18 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONMetodikDisciseda-arternas fruktkroppar anges i litteraturenframkomma relativt tidigt under växtsäsongen.De är motståndskraftiga mot nedbrytningoch kan finnas kvar långt in på följandesommar (Krieglsteiner 2000). Det är därförfördelaktigt att inventera dessa arter under senhöst,vinter och förvår när gräs och örter harvissnat eller betats ner och därmed inte döljerfruktkropparna. En nackdel är att det då ärsvårare att identifiera de fanerogamer som ingåri det växtsamhälle där svamparna förekommer.Dessutom har en del fruktkroppar förflyttats frånsitt ursprungliga läge genom starka vindar ellerhelt försvunnit.Inventeringsarbetet har i första hand inriktatspå sydvända sluttningar, rasbranter, återställdatäkter, fältgränser och sådana delar av lokalernadär det finns växter som indikerar ett måttligthögt pH, t.ex. Koeleria glauca och Syntrichiaruraliformis. Starkt trampad mark på och intillstigar, djurstigar, markvägar, parkeringsytor pågräsmark, nättorkningsplatser o.s.v. har ägnatssärskild uppmärksamhet.Vid ett avstånd av minst tio meter mellan svamparnasfruktkroppar har de bedömts tillhöraolika mycel. För varje sådant mycel har följandeuppgifter noterats:• Koordinaterna i Rikets Nät (RT). De haruppmätts med GPS-utrustning (Garmin60CSx). Apparaten medger tyvärr inte enstörre noggrannhet än ca 10 meter.• Antalet fruktkroppar• Lutningsförhållanden. Fr.o.m. säsongen2008/2009 har även lutningens storlek(inklinationen) uppmätts med clinometer(Silva Clino Master).• Exponeringen• Vegetationens slutenhet• Förekomsten av Syntrichia-arter• Förekomsten av vissa fanerogamer• Markanvändning och markpåverkanDärutöver har ett antal jordprov insamlats förundersökning av markkemin. Fanerogaminventeringoch jordprovsanalyser kommer att redovisasseparat.Ca 100 lokaler har inventerats. De flesta har varitkända sedan tidigare men även några okändalokaler har upptäckts. Lokalernas belägenhetFig. 3. Inventerade sandmarkslokaleri Skåne 2006–2009.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 19

SVAMPPRESENTATIONTabell 1. Antalet traditionella lokaler (lok), mycel (my), fruktkroppar (frk) och fruktkroppar per mycel (f/m)under olika år.Number of localities (lok), mycelia (my), fruit-bodies (frk) and fruit-bodies per mycelium (f/m) during the threeinvestigated seasons.framgår av figur 3.Ca 1300 timmars fältarbete har utförts under säsongerna2006/2007–2008/2009. Inventeringarnahar utförts av författaren med stor hjälp av IngvarMånsson och Carl-Gustav Bengtsson. Kollekterförvaras i författarens privata fungarium.ResultatVid tolkningen av observationerna måste storhänsyn tas till att materialet av Disciseda bovistaär mycket litet. Det är dessutom snedfördelatgenom att en lokal hyser huvuddelen av påträffadefruktkroppar. Även beträffande D. candidaföreligger en viss snedfördelning på så sätt att trelokaler tillsammans innehåller ca 50 % av såvälmycel som fruktkroppar.Liksom hos många andra svampar uppträderDisciseda-arternas fruktkroppar meteoriskt,d.v.s. trots att ett mycel är flerårigt bildardet inte fruktkroppar varje år utan endastdå förutsättning-arna, framförallt väderförhållandena,varit gynnsamma. Redan vid inventeringarnasbörjan hösten 2006 visade det sig attDisciseda-arterna förekom rikligare än normalt(tabell 1). En förklaring till detta kan vara dettorra och osedvanligt varma vädret under julimånad. Som en följd av den regniga sommaren2007 skulle man därför vänta en dålig säsongTabell 2. Antal mycel med olika inbördes avstånd jämfört med antalettraditionella lokaler under säsongerna 2001/2002 - 2008/2009.Number of mycelia as depending on different concepts of the delimitationof mycelia compared with the number of traditional localities(lokaler).för buksvampar 2007/2008. Det blev emellertidtvärt om:D. bovista uppträdde på fler lokaler, med flermycel och med fyra gånger fler fruktkroppar.Påföljande säsong fortsatte ökningen i alla avseenden.Här måste än en gång påpekas att materialetär litet och att arten uppträdde extremtrikligt på en lokal.D. candida påträffades på nästan dubbelt såmånga lokaler som säsongen före, antalet mycelvar mer än fyra gånger fler och antalet fruktkropparvar mångdubbelt fler. Säsongen 2008/2009noterades en minskning men numerären var i allaavseenden likväl större än säsongen 2006/2007.Liksom hos Tulostoma-arterna (Hanson 2008)finns det många exempel på mycel som inte produceradefruktkroppar varje år.Innebörden av begreppet lokal är skiftande. Enligten uppfattning, den ”traditionella”, menarman med en lokal ett sammanhängande områdemed samma biotop. Enligt en annan uppfattning,som bl.a. används vid inventeringar av fanerogamer,betraktar man en förekomst som en ny lokalom avståndet till en annan förekomst överstiger200 meter.20 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONTabell 3a. Maximiantalet fruktkroppar i ett mycel.Maximum number of fruit-bodies from a single mycelium.Tabell 3b. Antal fruktkroppar hos mycelen av D. candida under säsongen 2007/2008.Number of fruit-bodies (frk) per mycelium (myc) of D. candida.KoordinaterFör att få en uppfattning om hur många myceldet kan finns på en och samma lokal har koordinaternaplottats på en karta och utvärderinghar skett (tabell 2). Utgångspunkten har varit detovannämnda antagandet att avståndet mellan tvåmycel är minst 10 meter. Under arbetets gånghar det emellertid visat sig att mycelstorlekensannolikt är mindre än så, men tyvärr medgerinte den använda utrustningen en noggrannarepositionsbestämning. Som jämförelse redovisasäven antalet mycel med ett inbördes avståndav minst 100 och 200 meter. Antalet lokaler ärberoende av hur man använder begreppet lokal(se ovan). Enligt alternativet med 200 meter blirantalet lokaler ca 50 % större än med det traditionellaalternativet.Antalet fruktkropparDe i tabell 1 angivna siffrorna för antal fruktkropparskall betraktas som minimiantal. Undersäsongens gång framkommer fler fruktkropparhos en del mycel, medan hos andra kan antaletminska t.ex. genom tramp av betesdjur och vindförflyttning.På vissa, bland mykologer välkändalokaler, kan insamling av fruktkroppar haförekommit. Endast ett fåtal lokaler har besöktsmer än en gång under en säsong.Maximiantalet fruktkroppar i ett mycel har varieratmellan de tre säsonger som hittills studerats(tabell 3a). Med stor sannolikhet torde dessa storamycel vara sammansatta av ett antal mindre,som dock inte går att skilja från varandra utanmolekylära metoder. Tabellens siffror tjänar endastatt illustrera skillnaderna mellan säsongerna.Cirka 60 % av mycelen hos D. candida har endastproducerat 1 eller 2 fruktkroppar (tabell 3b).Även i detta avseende framgår tydligt att D. candidahade en framgångsrik säsong 2007/2008medan D. bovista hade ett ovanligt framgångsriktår 2008/2009, åtminstone lokalt.Man skulle kunna vänta sig att inventeringstidpunktenär avgörande för antalet fruktkroppar påen lokal. Som ovan sagts finns det ett antal myceldär antalet fruktkroppar ökar under säsongensgång men det finns också ett antal exempel påmotsatsen.LutningsförhållandenFör varje mycel har noterats huruvida marken ärplan eller sluttande (tabell 4a). Från och med säsongen2008/2009 har i förekommande fall ävenlutningens storlek (inklinationen) registrerats(tabell 4b).Bägge arterna föredrar uppenbarligen plan markmen en stor andel växer även på sluttande mark.En möjlig tolkning av tabellens siffror är att D.candida har en viss preferens för en marklutningav ca 10°.ExponeringenDet finns förhållandevis få uppgifter i litteraturenom detta förhållande. Kreisel (1962) skriver attD. candida föredrar sluttningar mot söder ellerSVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 21

SVAMPPRESENTATIONTabell 4a. Antal mycel och antalet fruktkroppar (frk) per mycel på plan och på sluttande mark.Endast lokaler som inventerats säsongen 2007/2008 ingår.Number of mycelia (antal mycel), number of fruit-bodies (antal frk) and fruit-bodies per mycelium(frk/myc) on flat (plan mark) and sloping ground (sluttande mark) respectively.Tabell 4b. Antal mycel och antalet fruktkroppar (frk) för olika lutningsgrader. Endast lokaler som inventeratssäsongen 2008/2009 ingår.Number of mycelia (antal mycel), number of fruit-bodies (antal frk) and number of fruit-bodies per mycelium(antal frk/myc) depending on inclination (lutning).sydost. Kers (1975) framhåller att.ex.positionenmot söder kan innebära mindre påverkan avmarkfrost under kalla vinterdagar.För de mycel som växer på sluttande mark harlutningens förhållande till väderstreck (exponeringen)uppmätts (tabell 5). Riktningen kanvariera inom ett och samma mycel, särskilt hosdem med stor utbredning. Den riktning som registreratsavser huvuddelen av fruktkropparna.D. bovista: Medelriktning är söder för mycelmedan antal fruktkroppar per mycel har en tydligdragning mot sydost.D. candida: Medelriktning är söder med dragningåt sydost för mycel och med en dragning åt sydvästför antal fruktkroppar per mycel.Vegetationens slutenhetKers (1975) hävdar att det är ogynnsamt för D.candida med alltför öppen mark medan Jeppson& Knutsson (2008) skriver att fruktkroppar endastbildas i områden med nakna sandfläckar ochsparsam konkurrens från omgivande vegetation.Bedömningen av vad som avses med blottadmark är subjektiv. Med sluten vegetation avses idenna undersökning sådan mark där man endastmed svårighet kan se den underliggande sanden.I tabell 6 redovisas förekomsten av Disciseda isluten vegetation resp. mer eller mindre blottadmark.D. bovista: Siffrorna kan tolkas som att arten haren klar tendens att föredra blottad mark.D. candida: Cirka 30 % fler mycel har noteratsTabell 5. Mycelens fördelning på väderstreck och antalet fruktkroppar per mycel i olika väderstreck (x). Endastlokaler som inventerats säsongen 2007/2008 ingår.Slope aspect, number of mycelia (antal mycel) and number of fruit-bodies per mycelium (x) for different directions.22 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONTabell 6. Antal mycel och antalet fruktkroppar per mycel som växer i slutenvegetation och på mer eller mindre blottad mark. Endast lokaler som inventeratssäsongen 2007/2008 ingår.Number of mycelia (antal mycel) and number of fruit-bodies per mycelium (antalfrk/myc) in dense grassland vegetation (sluten vegetation) and in habitats withmore or less open, naked soil (blottad mark).växa i blottad mark jämfört med ett slutet vegetationstäcke.Även antalet fruktkroppar är klartfler i de mycel som växer på mer eller mindreblottad mark.Förekomst av Syntrichia-arterÄldre undersökningar har pekat på möjlighetenatt Tulostoma-arterna skulle kunna växa i symbiosmed Syntrichia (Hanson 2008). BeträffandeDisciseda-arterna finns inga litteraturuppgifterangående sådana förhållanden. Andersson (1950b)redovisar förekomst av Syntrichia i alla provytori sin B-grupp, vilken innefattar Disciseda.För att få en jämförelse mellan olika släkten avgasteromyceter har förekomsten av Syntrichianoterats även i mycel av Disciseda. Förekomstav mossan har noterats intill ett avstånd av högst0,5 m från närmaste fruktkropp (tabell 7).De angivna värdena för mycel med Syntrichiaskall ses som minimivärden. Mossan kan iblandvara mycket svår att lokalisera, särskilt vidtorr väderlek och när det finns få individer iett bestånd. Det finns sålunda ett flertal myceldär Syntrichia inte noterades under säsongen2006/2007 men noterades säsongen 2007/2008.Dessutom är många andra mossor vanliga i dessabiotoper, något som ibland försvårar identifieringenav Syntrichia.Syntrichia förekommer alltså i huvuddelen avmycelen hos båda Disciseda-arterna. Detta börrimligen inte tolkas som ett tecken på symbios.Sannolikt är det så att både mossa och svampartrivs i just denna biotop.MarkpåverkanI litteraturen framhålls det tydligt att olika formerav påverkan, både naturlig och human, ärviktig för buksvampar i sandmarker. Kreisel(1987) anger t.ex. att D. bovista föredrar trampadmark men även att arten förekommer i mark somstörts av kaniner och i gamla täkter. Däremotnämner han inget om D. candida. Michael m.fl.(1986) anger för D. candida att den förekommer“gern an oft betretenen Stellen”. Kers (1975)skriver att ”the existence of D. candida dependson moderate, continuous annual trampling of theground”. Kers (1975) anser också att det krävsen mycket lång kontinuitet för att de aktuella arternaskall kunna etablera sig och leva kvar. Entidrymd på 50 år nämns. Han hävdar också attom en Disciseda-lokal har förstörts så är lokalenförstörd för all framtid.I tabell 8 redovisas den markpåverkan som observeratsi anslutning till mycel av de olika arterna.Det som i tabellen kallas opåverkad markär givetvis starkt påverkad genom slumpvisTabell 7. Förekomst av Syntrichia-arter i mycel av Disciseda-arter.Occurrences of Syntrichia spp. within the mycelia of Disciseda spp.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 23

SVAMPPRESENTATIONTabell 8. Antal mycel (myc), andel av mycel och medeltalet fruktkroppar permycel (x) - vid olika typer av markpåverkan och vid opåverkad mark.Number of mycelia (myc) and average number of fruit-bodies of Discisedaspp. (x) - depending on type of soil disturbances.Anm. 1: Grävd mark innefattar spår av markbearbetning, grävda gropar, uppgrävdavallar, grävda diken, skyddsgropar eller pjäsvärn, brisadgropar samtmålanordningar på skjutbanor och skjutfält, allt av relativt gammalt datum.Anm. 2: Fältgräns innefattar gärdsgårdar, stängsel och vägrenar.Anm. 3: Vägar och stigar innefattar markvägar, körspår, hjulspår, vandringslederoch djurstigar, d.v.s. tämligen hårt ”trampad” mark.Anm. 4: Med opåverkad mark menas sådan mark där det inte säkert går attkonstatera tydlig fysisk påverkan utöver den som åstadkommes vid normalttramp av betesdjur.Fig. 4. Parkeringsyta på torräng. Lokal för Disciseda candida. Ripa 2008. Foto. S-Å. Hanson.24 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONFig. 5. Det gröna partiet i bildens mitt är en fin lokal för Disciseda bovista. Lyngsjö 2009. Foto. S-Å. Hanson.tramp av betande djur. Denna markanvändningtorde i de flesta fall ha en mycket lång kontinuitet.Man kan dessutom förmoda att en del avdessa marker någon gång varit föremål för odling,t.ex. trädesbruk. Detta har t.ex. förekommiti Kumlans naturreservat där delar av områdetvarit tillfälligt uppodlad i början av 1900-talet(R. Ekdahl pers. medd.). Det är även svårt attskilja äldre, ytliga sandtäkter eller gamla groparuppsparkade av eller grävda av djur (t. ex.kaniner) från naturliga höjdvariationer. Underde genomförda inventeringarna har bortåt 200aktiva kaningryt undersökts men inget mycelav Disciseda har påträffats där. Sannolikt är detså att gryten skall ha varit övergivna under långtid för att svamparna framgångsrikt skall kunnaetablera sig. Förhållandet gäller sannolikt ävenför blottor och gropar som skapats av betesdjur,framförallt av hästar. Hästar har observerats vidaktivt grävande efter rötter. Det har dock intekunnat utrönas vilka rötter som är eftertraktade.D. bovista: På den ovan omnämnda rika lokalenutfördes 1992 en röjning av invaderande tall.Därvid drogs även stubbarna upp. Detta relativtbegränsade område uppvisar en helt annan floraän vad omgivningen gör (fig. 5). Uppenbarligenhar kalkrik sand förts till markytan vid stubbrytningenoch skapat en mycket gynnsam miljö förD. bovista, särskilt i områdets randzon.D. candida: Det framgår klart av tabell 8 att endastomkring en tredjedel av mycelen har påträffatsi påtagligt störd mark. Dessa mycel harendast haft obetydligt fler fruktkroppar genomsnittligtän de som har växt på skenbart ostördmark. Endast ca 20 % av mycelen har noteratspå klart ”trampad mark” (fig. 6).Även närheten till stengärdsgårdar och andrafältgränser har visat sig vara fördelaktiga miljöerför Disciseda-arter. Detta kan bero på att betesdjurengärna förflyttar sig längs dessa gränser,något som ofta avslöjas av tydliga djurstigar(fig. 7). Det kan även vara så att fältgränser hartjänat som refugier i samband med det tidigarevanliga trädesbruket. Trädesbruket i sig var sannolikttill nackdel för dessa svamparter eftersomomloppstiderna varit alltför korta.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 25

SVAMPPRESENTATIONFig. 6. Kostig och markväg. Lokal för Disciseda candida. Sånnarna 2008. Foto. S-Å. Hanson.Fig. 7. Kostig utmed stängsel. Lokal för Disciseda candida. Lyngsjö 2009. Foto. S-Å. Hanson.26 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONfruktkroppar kan växa upp även senare under säsongen,vid mild väderlek kan de framkomma ini oktober månad. Den senaste noteringen är frånden 29 oktober (2005).c. RingbildningEndast två uppgifter om ringbildning hos Disciseda-arternahar kunnat återfinnas i litteraturen.Jalink (1989, 1992) beskriver en otydlighäxring hos D. bovista.Eftersom de flesta mycel endast producerar ettfåtal fruktkroppar kan förhållandet vara svårtatt observera, men sannolikt är fenomenet ovanligt.Beträffande D. bovista kan man på en lokalmöjligen tolka fynddata så att det finns en tendenstill ringbildning. Om så skulle vara falletär ringens diameter drygt 20 meter. Sannolikt ärdet så att fenomenet beror på att växtbetingelsernaär fördelaktiga i utkanten av ett cirkulärt område.I ett fall har antydan till ring konstateratshos D. candida.d. SpridningsbiologiDet är känt sedan tidigare (Sunhede 1976) attbuksvamparnas sporer sprids genom att fruktkroppenutsätts för mekanisk påverkan. Sporernatrycks då ut som luften ur en blåsbälg. Tack varede elastiska trådarna (kapillitiet) inne i fruktkroppenåtertar fruktkroppen sin ursprungligaform och proceduren kan upprepas. När detgäller Disciseda-arterna har sannolikt den elastiskaendoperidieväggen en stor betydelse förblåsbälgsfunktionen (Jeppson, pers. medd.). Mekaniskpåverkan kan ske t.ex. genom vindtryck,fallande regndroppar och tramp av betesdjuroch människor (t.ex. inventerande mykologer!).Både Kers (1975) och Jordal m.fl. (2007) noteradefruktkroppar med flera öppningar. I det senarefallet finns fenomenet även avbildat. Jordalm.fl. förmodar att de extra öppningarna orsakatsav djur. Fruktkroppar som ligger lösa efter uppkomsten,kan lätt förflyttas kortare sträckor vidkraftig blåst. Kers (1975) skriver att unga fruktkropparendast förflyttas några få decimeter, medangamla, ”tomma” fruktkroppar kan förflyttaslånga sträckor.Enligt egna observationer kan fruktkropparnaförflyttas mer än 10 meter från mycelets plats,även som relativt färska. Vid denna vindtransportutsätts fruktkroppen för ett stort antal stötar sombefrämjar sporspridningen. Det förekommeribland att fruktkropparna har ”extra” öppningari peridiet. Fenomenet torde underlätta för sporernaatt komma ut. Sådana extra öppningar haruppskattningsvis noterats hos ca 10 % av fruktkropparnaoch min bedömning är att de uppstårspontant och att de möjligen ökar med fruktkroppensålder.I samband med undersökningar har jag ävennoterat något som tolkas som ytterligare ett sättatt sprida sporerna. Vid torkning av insamladefruktkroppar förekommer det nämligen ofta attsporer i stor mängd skjuts ut ur fruktkropparna. Idetta fall torde det vara kapillitietrådarna som medverkar.Det är rimligt att anta att samma mekanismäven verkar under naturliga förhållanden.Sporerna är små, endast ca 4–8 µm, vilket ärbland de minsta hos basidiesvamparna (Petersen1995). De är försedda med ornament och bildasi stort antal. De är tydligt vattenavvisande, någotsom underlättar spridningen vid fuktig väderlek.Spridning sker framförallt med vinden mentill viss del även med vatten eller passivt meddjur och människor (t. ex. invente-rande biologer!).På grund av sin lätthet borde de kunnatransporteras långa sträckor. Trots detta finnsdet i östra Skåne ett antal lokaler där de synligaförutsättningarna är goda men där Discisedaartersaknas. Detta förhållande diskuteras ävenav Kers (1975).e. InventeringseffektivitetInga egna undersökningar har ännu genomförtsför att klargöra hur effektivt en lokal blir inventerad.Inte heller i litteraturen finns några uppgifterom detta. Det är förhållandevis lätt att gåförbi mycel med enstaka fruktkroppar, särskiltsom fruktkropparna ofta är små. Likaså är detlätt att gå förbi mycel med enstaka fruktkroppardär dessa är helt eller delvis dolda av övrig vegetationeller på väg att växa upp. I begynnelsestadietär fruktkropparna dessutom vända medden mörka ”skålsidan” uppåt och mycket svåraatt urskilja mot den omgivande sanden. I senare28 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONstadier är de ljusgrå och lättare att urskilja. Trotsdetta kan man med lätthet passera en fruktkroppsom delvis döljer sig i vegetationen om man befinnersig på mer än ca en meters avstånd fråndensamma. Inventering tidigt på säsongen kanmedföra att sent framkommande fruktkropparinte blir uppmärksammade. Vid sena inventeringarkan fruktkroppar ha försvunnit. Inventeringseffektivitetenförsämras vid klart väder meden lågt stående sol som ger besvärande skuggor.En försiktig uppskattning av inventeringseffektivitetenär att högst 75 % av såväl mycel somfruktkroppar påträffas vid en inventering utfördav erfarna personer.Diskussion och slutsatserI Skåne har Disciseda-arterna hittills endastnoterats växa i sandmarker med relativt högt pH.Kers (1975) påstår att de sydsvenska lokalernafinns på gamla sanddyner. Endast några få avde i denna uppsats redovisade lokalerna finns idenna biotop medan de allra flesta förekommer isand av glaciofluvialt ursprung.Båda Disciseda-arterna har uppträtt påfallanderikt under de tre senaste säsongerna. D. candidahade en markant topp säsongen 2007/2008medan D. bovista möjligen har en tendens tillökning.Disciseda-arternas stora förekomster de senastetre säsongerna är otvivelaktigt knutna till väderleksförhållandena.Det fordras emellertid ytterligareinventeringar för att klarlägga sambandet.En möjlighet är att det är den pågående klimatförändringenmed ökande medeltemperaturersom bidrar till de noterade effekterna. Om så ärfallet kan även Disciseda-arterna vara goda klimatindikatorer.Förhållandet att ett antal tidigare okända mycelhar producerat fruktkroppar de 3 senaste säsongernamåste rimligen innebära att deras mycelfunnits i marken sedan många år tillbaka ochde kanske bara behöver förbättrade klimatiskabetingelser för att bilda fruktkroppar.Det finns en tydlig tendens att Disciseda-arternaundviker sydvästorienterade sluttningar d.v.s.det väderstreck som har den högsta värmeinstrålningen(Parker 1988). En förklaring är sannoliktatt det kan bli alltför varmt i sydvästsluttningar.Jag har vid flera tillfällen sommartid vid klartväder och i sydsluttningar uppmätt temperaturermellan 45 och 50°C i sandens ytskikt på blottadmark vid en lufttemperatur på ca 25°. Sambandetär emellertid komplext eftersom värmeinstrålningenär beroende av ett flertal faktorer,framförallt lutningsgraden, men även av vegetationenstäckningsgrad, förekomsten av vindreducerandevegetation och av mikrotopografin.En hög instrålning kan vara fördelaktig undervinterhalvåret men negativ under solrika sommardagar.Kers (1975) framhåller att Discisedaarternagynnas av att marken i sydlägen endastär frusen under kortare tid.Blottad mark är uppenbarligen till fördel förDisciseda-arterna även om många mycel harnoterats växa i en relativt sluten vegetation. Ettslutet vegetationstäcke måste försvåra för fruktkropparnaatt ta sig upp ovanför ytan. De fruktkropparsom finns i helt sluten vegetation harsämre möjligheter att sprida sina sporer genomatt en del av dem kan döljas helt eller delvis avvegetationen.Disciseda-arternas association med Syntrichia-arterkan förklaras med att de har samma ståndortskrav.Det står klart att Disciseda-arterna är gynnadedels av att marken är plan, dels att den är utsattför ganska kraftiga och kontinuerliga störningari form av tramp och liknande. Många myceluppträder emellertid även på mer eller mindresluttande mark och på mark som utsätts för enganska måttlig men dock kontinuerlig störning.Som ovan nämnts finns det i det aktuella områdetflera lokaler där det enligt det mänskliga ögatfinns utmärkta förutsättningar för Disciseda-artermen där inga påträffats trots upprepade besök.En anledning till detta kan vara att sporer intefunnit vägen dit. En annan och i de flesta fallmer sannolik anledning är att det visserligenfinns mycel på platsen, men att de ännu inteblivit tillräckligt gamla för att producera fruktkroppard.v.s. samtidigt som störningar är nödvändiga,krävs en lång kontinuitet för att gynnadessa arter. Ett flertal egna observationer stöderdenna hypotes. Det är sannolikt så att flertalet arterbehöver relativt lång tid på sig för att etableraSVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 29

SVAMPPRESENTATIONsig och fortplanta sig på en ny lokal. Enligt hittillsgjorda observationer torde denna tidsrymduppgå till minst 20 år men kan t.o.m. uppgå till30 år. Detta innebär att man först efter lång tidkan avläsa effekterna av företagna naturvårdsåtgärder.Från denna synpunkt är dessa arter alltsåinga snabba klimatindikatorer.NaturvårdsåtgärderTyvärr är det ofta så i naturvårdssammanhang attman gärna vill se snabba resultat av genomfördaåtgärder. Mot bakgrund av vad som ovan framförtsär detta inte möjligt när det gäller de härbehandlade arterna.Först och främst måste de åtgärder som vidtasvara noga anpassade till den eller de arter somman vill gynna. Det är således inte tillräckligtatt anpassa åtgärderna lokal för lokal så som detföreslås hos Ljungberg m.fl. (1994). Åtgärderför att gynna Disciseda-arter är definitivt intedesamma som krävs för att gynna Tulostomaarter(jfr Hanson 2008).Vidare måste de åtgärder som krävs för att vidmakthållalivskraftiga svamppopulationer varamer varaktiga. Ytliga insatser i form av harvningeller grund plöjning som hittills skett är sannoliktolämpliga när det gäller Disciseda-arter.Plöjning av ljungbevuxna områden så som detrekommenderas hos Nitare & Sunhede (2006) ärmeningslösa eftersom kalkhorisonterna där liggeralltför djupt (Olsson 2009).Kommande åtgärdsprogram måste först ochfrämst omfatta åtgärder som innefattar ett relativtstarkt och kontinuerligt betestryck så att markenhela tiden utsätts för en klar störning med ettökat markslitage. Med kontinuerligt betestryckmenas att områdena skall betas årligen och medett tillräckligt antal djur så att framförallt gräsarternablir avbetade. Däremot behöver inte beteförekomma under hela växtperioden. Det tordesålunda vara möjligt att ha ett s.k. sent påsläppför att gynna andra organismgrupper. Bete medhäst (fig. 8) eller häst/nötkreatur är det mestfördelaktiga, medan fårbete är ett sämre alternativ(jfr Danielsson 2000). Mer än 25 % av de inventeradelokalerna är för närvarande svagt ellerFig. 8. Ett ganska hårt betestryck är nödvändigt för att Disciseda-arterna skall trivas. Horna 2008. Foto. S-Å. Hanson.30 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONFig. 9. Uppodling är ett stort hot mot torrängar och sandstäpper. Här ett majsfält där det bevattnats, kvävegödslatsoch svampbekämpats helt nära en lokal för Disciseda bovista. Ripa 2009. Foto. S-Å. Hanson.i vissa fall inte alls betade eller är hotade genomexploatering (fig. 9). Detta innebär att hotbildenför Disciseda-arterna är fortsatt påtaglig.Trädesbruk är sannolikt till stor nackdel förDisciseda-arterna, i synnerhet om man bedriverodling med det tresädessystem som beskrivs avEmanuelsson (1989).TackTill Ingvar Månsson och Carl-Gustav Bengtssonför ett engagerat deltagande i inventeringsarbete,ofta under bistra väderförhållanden, tillMikael Jeppson för värdefulla synpunkter påmanuskriptet och för kontrollbestämning av ettantal kollekter.LitteraturAndersson, O. 1950a. The Scanian sand vegetation– a survey. Botaniska notiser 1950(2):145–172.Andersson, O. 1950b. Larger fungi on sandygrass heaths and sand dunes in Scandinavia.Botaniska Notiser Supplement II:2.Danielsson, S. 2000. Sandstäpp – en exklusivnaturtyp med exklusiva arter. Krutbrännaren9(1): 8–12.Emanuelsson, U. 1989. Åkrarnas riddarsporreoch klätt har ersatts av baldersbrå och åkertistel.Skånes Natur Årsbok 76: 120–130.Eyndhoven, G. L. van 1942. Disciseda bovista(Klotzsch) Hollós, a new genus and speciesfor the Netherland flora. Medded. Nederl. Mycol.Ver. 27: 3–16.Gärdenfors, U. (red.) 2005. Rödlistade arter iSverige 2005 – The Red List of Swedish Species.ArtDatabanken, SLU. Uppsala.Hanson, S.-Å. & Jeppson, M. 2005. Gasteromyceteri östra Skånes sandstäppsområden– en sammanfattning av elva års inventeringsarbete.Svensk Mykologisk Tidskrift 26(2):61–83.Hanson, S.-Å. 2008. Rödlistade svampar i östraSkånes sandmarker - en undersökning av Tulostoma-arternasekologi. Svensk MykologiskTidskrift 29(3): 93–109.Jalink, L. 1989. Kop-op-schotel (Disciseda) nogniet uitgestorven. Mededeling van het Meijendal-comité,Nieuwe serie no. 102. Coolia32(3): 55–59.Jalink, L. 1992. Bijzondere waarnemingen envondsten. Coolia 35: 138–139.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 31

SVAMPPRESENTATIONJeppson, M. 2000. Gasteromyceter i den skånskasandstäppsvegetationen. Jordstjärnan 21(3):2–30.Jeppson, M. & Knutsson, T. 2008. Hotspots försällsynta svampar i Ölands sandstäpper ochannan sandvegetation. Länsstyrelsen i Kalmarlän 2008:14.Jordal, J. B., Gaarder, G., Jeppson, M. & Johansen,W. E. 2007. Disciseda bovista (Klotsch)Henn. – en steppeart ny for Norge. Agarica27: 2–8.Kers, L. E. 1975. The genus Disciseda (Gasteromycetes)in Sweden. Svensk Botanisk Tidskrift69: 405–438.Kreisel, H. 1962. Die Lycoperdaceae derDeutschen Demokratischen Republik. Floristischeund taxonomische Revision. FeddesRepert. 64: 89-201. Reprint mit Nachträgen(Bibliotheca Mycologica, 36) Lehre, 1973.Kreisel, H. (red.) 1987. Pilzflora der DeutschenDemokratischen Republik. Basidiomycetes(Gallert-, Hut- und Bauchpilze). VEB GustavFischer Verlag, Jena.Krieglsteiner, G. J. (red.) 2000. Die GroßpilzeBaden-Württembergs. Band 2. Ständerpilze:Leisten- Keulen-, Korallen- und Stoppelpilze,Bauchpilze, Röhrlings- und Täublingsartige.Stuttgart (Hohenheim).Lange, M. 1957. Bidrag til Danmarks Gasteromycet-floraII. Bot. Tidsskr. 53: 307–310.Ljungberg, K., Löfroth, M. & Nitare, J. 1994.Åtgärdsprogram för Sandstäpp. Naturvårdsverket.Michael, E., Hennig, B. & Kreisel, H. 1986.Handbuch für Pilzfreunde, Band 2, 3. uppl.Stuttgart.Nitare, J. & Sunhede, S. 2006. Faktablad Discisedabovista & Disciseda candida. ArtDatabanken,SLU. [www.ArtDatabanken.se].Olsson, P. A. 2009. Restaurering av sandstäpp –bevisbaserade råd för åtgärder. Växtekologioch Systematik, Ekologiska institutionen,Lunds Universitet. Stencilupplaga.Parker, K. C. 1988. Environmental relationshipsand vegetation associates of Columnar cactiin the northern Sonoran Desert. Vegetatio78: 125–140.Petersen, J. H. 1995. Svamperiget. Aarhus.Påhlsson, L. (ed.) 1995. Vegetationstyper i Norden.Nordiska ministerrådet. Köpenhamn.Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar. Enfälthandbok. Stockholm.Sjörs, H. 1967. Nordisk växtgeografi. 2:a uppl.StockholmSunhede, S. 1976. Spore liberation in Tulostoma(Gasteromycetes). Göteborgs Svampklubb –Årsskrift 1975-76: 68–69.Sven-Åke HansonBirkagatan 49256 55 HelsingborgSven-Åke Hanson, lektorem., fil. lic (ekologi),är aktiv i Puggehaten,Skånes Mykologiska Föreningoch sedan många åren drivande kraft i denpågående inventeringenav Skånes svampar, speciellt ascomyceter. Sedanmitten av 1990-talet har han ägnat de östskånskasandstäppsområdenas funga ett stort intresse.monica.hanson@telia.com32 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

Svensk Mykologisk Tidskrift 30 (3): 33–34, 2009Mycena mitis ny för SverigeSVAMPPRESENTATIONERHARD LUDWIG & ARNE RYBERGAbstractMycena mitis Maas Geest. is reported for the first time from Sweden.A brief description is given and the species is illustrated with a water color painting showinghabitus and line drawings showing microscopical characters. M. mitis was found growing ondecaying leaves of Quercus robur.InledningEn lokal som vi besökt i mer än tjugo år är Snöflebodaånsdalgång, ett område som ofta bjuderpå trevliga mykologiska överraskningar. Lokalenär noggrant beskriven av Ryberg (1997)i en artikel om rot-tofsbläcksvampen (Coprinusspilosporus), som då var ny för Sverige. Delarav området är klassade som nyckelbiotoper avskogsstyrelsen.Vid ett besök i augusti 2008 fann vi enför oss okänd hätta (Mycena sp.), somsenare bestämdes av Erhard till Mycenamitis Maas Geest. Denna art är beskrivenfrån Holland och är såvitt vi vet intetidigare noterad i Sverige. Den verkarhittills endast vara känd från typlokalen.Fruktkropparna växte på ruttnandeeklöv (Quercus robur), vilket överensstämmermed det holländska fyndet.Arten är uppenbarligen mycket sällsynt,men kan naturligtvis vara förbiseddbland andra mer eller mindre vitaktigahättor. På tyska heter arten RosabehauchterHelmling, vilket på svenskanärmast blir en ”lätt viskning av rosa”.Som svenskt namn föreslår vi rosatonadhätta.Makroskopisk beskrivning av vårt fyndHatt 0,7–1 cm trubbigt kägelformad, kal och genomskinligtstrimmig och mycket tunn. Färgenfrån början vit men snart lätt rosafärgad. Somtorkad försvinner den rosa tonen.Lameller ganska glesa, vidväxta med tand,närmast konkava. De är från början vita, sena-FynddataMycena mitis Maas Geest. (1992) fig. 1, 2.Blekinge, Olofström, Snöfleboda,2008-08-23, leg. E. Ludwig & A. Ryberg.Det. E. Ludwig (herb. Ludwig nr.3639).Fig. 1. Mycena mitis. Mikroskopiska detaljer. 1. cheilocystider. 2. basidium.3. fothudshyfer. 4. hatthudshyfer. 5. sporer. Del. E. Ludwig.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 33

SVAMPPRESENTATIONFig. 2. Mycena mitis. Akvarell avErhard Ludwig.re rosatonade i likhet med hatten. Fot 5–6,5 x0,1–0,15 cm, spetsigt avsmalnande mot basen,med borstigt mycel mot substratet. Längst ner ärfoten tydligt fint hårig. Lukt tydligt nitrös.Mikroskopisk beskrivningBasidier 4-sporiga, upp till 26 µm långa. Sporer7–9,5 x 4–5 (5,5) µm, ellipsoida, ovoida, subcylindriskaeller droppformade. Lamellegg steril.Cheilocystider upp till 45 (– 50) µm långa, smalatill brett kägelformade med få grova långa utväxter.Pleurocystider saknas. Söljor förekommer.Hatthudshyfer med upp till 10 µm långa,fingerformade utväxter. Fothudshyfer med upptill 20 µm långa, smala utväxter.LitteraturMaas Geesteranus, R. 1992. Two new Mycenasof section Insignes from the Netherlands.Proc. K. Ned. Akad. Wet. 95(4): 469–472Ryberg, A, 1997. Coprinus spilosporus Romagn.ny för Sverige. Jordstjärnan 18(3): 47–50.Erhard LudwigSalowerstraße 42D-12307 BerlinTysklanderhardludwig@gmx.deErhard Ludwig är mykologbosatt i Berlin. Hanbesöker varje år Sverigeoch deltar ofta i olika svamparrangemang. Förnärvarande arbetar han med volym 3 av sitt storasvampverk "Pilzkompendium".Arne RybergBoafallsvägen 10293 72 Jämshögary@telia.comArne Ryberg ingår i SMF:sstyrelse och är en välkändamatörmykolog i Blekinge.34 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

Svensk Mykologisk Tidskrift 30 (3): 35–50, 2009SVAMPPRESENTATIONSmå röksvampar i torra kalkmarker –en bestämningsguideMIKAEL JEPPSONAbstractA determination guide to small puffballs in dry calcareous habitats inFennoscandia.The author presents seven small puffballs, viz. Bovista aestivalis, B. furfuracea, B. limosa, B. pusilla,B. tomentosa, Lycoperdon dermoxanthum and L. lividum, occurring in dry grassland, alvar, sandsteppe and sand field habitats on more or less calcareous soil. A determination key is givenin Swedish and English and the species are illustrated with photos in situ and line drawings ofmorphological characters. A survey of all Bovista and Lycoperdon species hitherto recordedin Fennoscandia is presented in a table.InledningI öppna gräsmarker på kalkhaltigt underlagträffar man ofta på små, ± runda röksvampar.Slentrianmässigt brukar de lämnas därhän avde flesta mykologer eftersom den tillgängligabestämningslitteraturen (t. ex. Nordic MacromycetesVol. 3 (Ulvinen 1997), Pegler m.fl. 1995)är snårig och ofullständig och inte uppdateradenligt senaste taxonomiska rön. Föreliggandeöversiktsartikel är ett försök att i någon mån rådabot på detta och underlätta bestämningsarbetet.Rubriken är vid och oprecis. Det handlar om ettantal små (max 2 cm i diameter, mestadels mindre)röksvampsarter med mer eller mindre runda –svagt päronformade fruktkroppar. De tillhör allasläktena Bovista eller Lycoperdon (äggsvamparoch röksvampar). Alla här behandlade arter sitterefter mognaden fast i sitt underlag, medan t.ex.diskröksvampar (släktet Disciseda) och vissastörre äggsvampar (Bovista graveolens, B. nigrescensoch B. plumbea) lossnar vid mognadenoch blåser omkring med vinden. Släktena Bovistaoch Lycoperdon har, utöver de nedan behandlade”småröksvamparna” i torra kalkmarker,många fler arter som antingen är betydligt störreeller huvudsakligen förekommer i andra habitat.För att få en överblick presenteras i tabell 1 allai Fennoskandien förekommande arter i släktenaBovista och Lycoperdon. Observera att någraarter har bytt släkte i förhållande till Ekologiskkatalog och Artportalen i samband med en molekyläranalys som nyligen publicerades (Larsson& Jeppson 2008). De i tabell 1 använda namnenöverensstämmer med den svenska Dyntaxa-databasen[http://dyntaxa.artdata.slu.se] och Indexfungorum [www.indexfungorum.org].Småröksvamparnas habitat ochutbredningBiotoperna vi rör oss i för att finna ”småröksvamparna”är huvudsakligen kalkinfluerade,öppna, torra gräsmarker, alvarhedar, sandgräshedar,sanddyner (grå dynvegetation), fjällsippshedaroch kalkhällmarker (både på sedimentär ochprekambrisk kalksten). I torra habitat på surtunderlag (t.ex. urlakade sandsgräshedar, ljunghedar,mossklädda hällmarker på gnejs och granitetc.) förekommer andra, små röksvampsartersom inte behandlas i denna artikel. Några avde nedan omtalade arterna påträffar man dockundantagsvis i sura miljöer (jfr bestämningsnyckeln).Utbredningen hos de behandlade arterna visar iSVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 35

SVAMPPRESENTATIONTabell 1. Översikt över Skandinaviens ägg- och röksvampar (jfr Larsson & Jeppson 2008). Fetstiltaarter behandlas i föreliggande uppsats.36 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONFig. 1. Olika kapillitietyper i släktena Bovista och Lycoperdon. A. Bovista-typ B. Intermediär typ C. Lycoperdon-typ.Teckning M. Jeppson.allmänhet en förkärlek till varma och torra habitat,därav sydliga utbredningar hos de flesta. Trearter, Bovista aestivalis, B. tomentosa och Lycoperdonlividum, förekommer ända upp i denarktisk-alpina vegetationen men då i solexponerade,vindskyddade och värmegynnade lägen.En art, Bovista limosa, har en i huvudsak nordligutbredning. Fyndkartorna på Artportalen ärännu alltför ofullständiga för att kunna användassom illustrationer i denna uppsats.Släktena Bovista och LycoperdonDe båda släktena står varandra mycket näraoch de morfologiska karaktärerna överlapparvarandra delvis inom vissa artkomplex. Engrundläggande skillnad finns dock i subglebansmorfologi. Hos Lycoperdon finns i allmänhet ensubgleba som är gråbrun–violettbrun och tydligtkamrad. Hos släktet Bovista saknas subglebaeller också är den mer eller mindre välutveckladmen kompakt eller bomullsaktig. Enda undantagethärvidlag är Lycoperdon dermoxanthumsom i snitt visar en svagt utvecklad, ± vit ochkompakt–finkamrad subgleba. Denna art hardärför traditionellt räknats till Bovista men nyligenförts över till Lycoperdon som ett resultat avmolekylära studier (Larsson & Jeppson 2008).Släktet Bovista kan delas upp i två undersläkten,subgenus Bovista och subgenus Globaria. Detförstnämnda har tydliga särskiljande mikroskopiskakaraktärer: kapillitiet (de sterila trådarna iden mogna spormassan) är åtminstone i glebanscentrala delar dikotomt förgrenat med ± kraftigahuvudstammar och spetsigt avsmalnande grenar(s.k. Bovista-typ; fig. 1A). Hos alla undersläktetsarter i Fennoscandien är sporerna förseddamed en pedicell (= en ”svans” som utgör en restav det tunna skaft (sterigm) på vilken sporenutvecklades från basidiet). Det andra undersläktet,subgenus Globaria, innefattar arter med s.k.intermediärt kapillitium, d.v.s. kapillitium somutgör mellanformer mellan Bovista-typ och Lycoperdon-typ(fig. 1B). Hos en art i undersläktetGlobaria, B. furfuracea, är dock kapillitiet avren Lycoperdon-typ. Sporerna i undersläktetGlobaria saknar pediceller. I mångt och mycketär alltså de morfologiska karaktärerna i subgenusGlobaria att betrakta som övergångsformermellan Bovista subgenus Bovista och släktet Lycoperdon.Molekylärt skiljer sig dock subgenusGlobaria tydligt från släktet Lycoperdon.Hos släktet Lycoperdon är kapillitiet ogrenat–svagt förgrenat och jämntjockt (Lycoperdon-typ;fig. 1C). Man brukar skilja mellan två typer,skört och elastiskt kapillitium, beroende på trådarnastendens att brytas sönder i kortare segment(i gleban, men också i ett mikroskopisktpreparat).SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 37

SVAMPPRESENTATIONFig. 2. Lycoperdon dermoxanthum (fårad äggsvamp).A. Mogen fruktkropp B. Fruktkropp i genomskärningC. Detalj av exoperidiet D. Sporer E. Detaljav kapillitiet. (MJ 3357). Teckning M. Jeppson.BestämningsmetodikFör att kunna artbestämma röksvampar behöverman i allmänhet mogna, rykande exemplar. Anledningentill detta är att viktiga artkaraktärerfinns i kapillitiet och hos de mogna sporerna.Med lite vana kan man preliminärbestämma deflesta ”småröksvampar” i fält men en mikroskopiskundersökning krävs ofta för att man skallvara hundraprocentigt säker. Vid mikroskoperingtar man med en pincett ut ett litet styckeav den mogna gleban, som man placerar i endroppe lactofenol-Cotton blue på ett objektglas.Efter det att täckglaset lagts på, värmer man upppreparatet tills det precis börjar koka. Detta kangöras över en spritlåga, ett stearinljus eller entändare. I de två senare fallen behövs ett extraobjektglas undertill för att ta hand om sotet.Vid mikroskopering behöver man ha störstamöjliga förstoring för att kunna observera sporernasornamentering och mäta deras diameter.Med fördel används ett immersionsobjektiv såman kommer upp i en förstoring av minst 1000x.När man mäter sporer försöker man att mäta frånsporvägg till sporvägg, d.v.s. utan att ta hänsyntill den mer eller mindre vårtiga–taggiga sporornamenteringen.Man behöver mäta minst etttiotal sporer med normalt utbildad ornamenteringför att få fram snittvärden på spordiametern.Ibland ser man sporer med en avvikande,mycket svag ornamentering. Dessa är i allmänhetbetydligt mindre än genomsnittet och brukarbetraktas som omogna eller outvecklade. Dessasdiameter bortser man från i mätningarna. Vadbeträffar kapillitietrådarna brukar man redan imedelhög förstoring lätt kunna avgöra vilken typde tillhör: Bovista-typ, Lycoperdon-typ eller intermediärBovista–Lycoperdon-typ. Man brukarockså ganska lätt kunna bedöma om trådarna ärsköra (d.v.s. de visar en tendens att brytas ner ikortare element) eller om de är elastiska (de bildarlånga elastiska tågor). Med högsta förstoringkan man hos vissa arter se att kapillitietrådarnasväggar är ± perforerade av små porer, hos vissaarter ser man rikligt med septeringar i kapillitiet.38 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONFig. 3. Lycoperdon dermoxanthum (fårad äggsvamp). Slovakien, Záhorie, Lab, 2006-06-21, leg. M. Jeppson (MJ 7910).Foto M. Jeppson.Fig. 4. Lycoperdon dermoxanthum (fårad äggsvamp). Lägg märke till den ljusa subgleban. Foto M. Jeppson.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 39

SVAMPPRESENTATIONFig. 5. Lycoperdon lividum (kornig röksvamp). A. Mogenfruktkropp B. Detalj av exoperidiet. C. Sporer D. Detaljav kapillitiet (MJ). Teckning M. Jeppson.Fig. 7. Lycoperdon lividum (kornig röksvamp). Mogen fruktkroppi genomskärning. Observera den kamrade subgleban.Foto M. Jeppson.Fig. 6. Lycoperdon lividum (kornig röksvamp). Öland, Resmo, Stora Alvaret, 1987-10-04, leg. J. & M. Jeppson (MJ 2292).Foto J. Jeppson.40 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONFig. 8. Bovista aestivalis (mångformig äggsvamp). A. Mogenfruktkropp. B. Del av fruktkropp i genomskärning.C. Sporer D. detalj av kapillitiet (MJ 2271). Teckning M.Jeppson.Fig. 10. Bovista aestivalis (mångformig äggsvamp). Mogenfruktkropp i genomskärning. Observera den sterila,kompakta subgleban. Foto M. Jeppson.Fig. 9. Bovista aestivalis (mångformig äggsvamp). Slovakien, Záhorie, Kostolište, 2006-06-23, leg. M. Jeppson (MJ8603). Foto M. Jeppson.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 41

SVAMPPRESENTATIONFig. 11. Bovista furfuracea (sandäggsvamp). A. Mogenfruktkropp B. Fruktkropp i genomskärning C. Detalj avexoperidiet D. Sporer E. Detalj av kapillitiet (MJ 612).Teckning M. Jeppson.Fig. 13. Bovista furfuracea (sandäggsvamp). Mogen fruktkroppi genomskärning. Lägg märke till avsaknaden avsteril subgleba. Foto M. Jeppson.Fig. 12. Bovista furfuracea (sandäggsvamp). Norge, Oslo, Ostøya, 2006-10-14. Foto M. Jeppson.42 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONFig. 14. Bovista tomentosa (kopparäggsvamp). A. Mogenfruktkropp. B. Sporer C. Detalj av kapillitiet (MJ2240). Teckning M. Jeppson.Fig. 15. Bovista tomentosa (kopparäggsvamp). Öland, Vickleby, Hagapark, 2008-09-20. Foto M. Jeppson.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 43

SVAMPPRESENTATIONFig. 16. Bovista limosa (dvärgäggsvamp). A. mogenfruktkropp B. Sporer C. Kapillitium (leg. S.Jeppson 2001-07-26, MJ). Teckning M. Jeppson.Fig. 17. Bovista limosa (dvärgäggsvamp). Norge, Oppland, Lom, Bøvertun, 1997-08-30, leg. J. & M. Jeppson (MJ 4296).Foto J. Jeppson.44 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONFig. 18. Bovista pusilla. A. Fruktkropp B. Sporer C. Kapillitium(MJ 5584). Teckning M. Jeppson.Fig. 19. Bovista pusilla. Norge, Oslo, Gressholmen, 2006-10-13, leg. M. Jeppson m.fl. (MJ 8256). Foto M. Jeppson.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 45

SVAMPPRESENTATIONBestämningsnyckel1. Fruktkropp rundad – päronformad, med en steril subgleba (obetydlig eller välutvecklad;ses i en snittad, mogen fruktkropp) .......................................................................................................................21. Fruktkropp helt rund, utan steril subgleba..........................................................................................................42. Subgleba tydligt utvecklad, kamrad eller kompakt, gulbrun–brun–gråbrun–gråviolett...............32. Subgleba svagt utvecklad (ofta bara någon - några millimeter), ± vit; fruktkropp oftaplattad uppifrån med en radiärt fårad bas. Sporer runda, 3,5 – 4, 5 µm i diameter, tydligtvårtiga. Kapillitium av Lycoperdon-typ, med rikligt perforerade väggar (små porer).Förekommer sällsynt i ± kalkhaltiga (ibland i svagt sura) sandmarker i södraSkandinavien. Litteratur: Jeppson (1998).........................................Lycoperdon dermoxanthum Vittad.(fårad äggsvamp/röksvamp)Syn.: Bovista dermoxantha (Vittad.) De Toni[förslagsvis ändras det svenska namnet till fårad röksvamp för att följa den modernasystematiken].3. Fruktkropp mer eller mindre päronformad. Subgleba kamrad. Exoperidium hosmogna fruktkroppar bestående av spridda korn och gryn. Kapillitium skört avLycoperdon-typ med rikliga, ganska stora porer, sporer runda, 4,0–4,5 µm idiameter, utan pedicell, svagt men tydligt vårtiga. Förekommer i kalkhaltigatorrängar, alvarmarker, sandstäpp och på sandstränder över hela Skandinavien(i Finland endast i södra kustområdet), med en sydlig tendens.Mycket sällsynt norr om Limes norrlandicus. .................................................. Lycoperdon lividum Pers.(kornig röksvamp)3. Fruktkropp subglobos – svagt päronformad; subgleba kompakt, bomullsliknande;exoperidium hos mogna fruktkroppar variabelt, ofta med tätt ställda, mycket små,taggar med sammanböjda spetsar, ibland endast en tunn, mer eller mindre släthyfmatta. Endoperidiet är tunt och silkepappersprassligt, ofta något orange motbasen. Ibland blir hela svampen kraftigt gul i samband med mognaden.Kapillitium (i centrum av den mogna gleban) av intermediär typ (Bovista - Lycoperdon);sporer utan pedicell, 3–3,5–4, 0 µm i diameter, nästan släta – svagt vårtiga.Förekommer relativt frekvent på kalktorrängar, sandstäpp och sandstränder i södra ochmellersta Fennoscandien; sällsynt norrut, men fynd föreligger bl.a. från fjällsippshedar.Påträffas även sällsynt i näringsrika lövskogar, företrädesvis på kalk.Litteratur: Jeppson (2001). ...................................................................Bovista aestivalis (Bon.) Demoulin(mångformig äggsvamp)Syn.: B. polymorpha (Vittad.) Kreisel, B. pusilliformis (Kreisel) Kreisel,B. colorata (Peck) Kreisel sensu Eckblad 1971, B. dryina (Morg.) Demoulin sensu Ulvinen 1997(Nordic Macromycetes vol. 3), Lycoperdon ericetorum Pers. sensu Eckblad 1955.4. Sporer med pedicell. Mogen fruktkropp violettbrun–mörkbrun–kopparbrun, utanpseudorhiza (men ofta en ”mycelskål” eller en ”mycelboll” vid basen).............................................54. Sporer utan pedicell, runda, 3,5–4,5 µm i diameter, svagt vårtiga. Kapillitium avLycoperdon-typ, skört och med rikliga, små porer. Fruktkropp helt rund, 1–2 cm,först vit, slät – fint knottrig, senare ljusbrun – gråbrun med små taggar, korn eller46 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONen oregelbunden tunn, gråvit hyfmatta. Vid basen slät (d.v.s. ej tydligt radiärt fårad)men oftast med en tydlig pseudorhiza. Förekommer relativt frekvent på torrängar,alvar, sandstäpp och strandnära sandfält i södra Fennoskandien. Arten kan iblandpåträffas på surare, urlakat, sandigt underlag.Litteratur: Jeppson (1998).................................................................Bovista furfuracea (J. F. Gmelin) Pers.(sandäggsvamp)Syn.: B. pusilla (Batsch) Pers. sensu auct., B. dermoxantha (Vittad.) De Toni sensu Pegler m.fl. (1995)5. Kapillitium av Bovista-typ. Fruktkropp 1–2,5 cm i diameter, ofta något nedsänkt iunderlaget och med en mer eller mindre tydlig basal ”mycelskål”. Fruktkropp helt rund,först smutsvit, senare mörkbrun – kopparbrun, med en toppställd, oregelbundetflikig por. Sporer runda – svagt ellipsoida, 4–5,5 x 3–4,5 µm, släta–svagt vårtiga,med en lång, tunn pedicell (5–15 µm). Kapillitium med 7–15 µm tjocka huvudstammar.På torr, mer eller mindre kalkhaltig mark (vägkanter, kalktorrängar, alvarvegetation,sandstäpp, fjällsippshedar, sanddyner, torr ruderatmark).Förekommer sällsynt i hela Fennoskandien................................... Bovista tomentosa (Vittad.) Quél.(kopparäggsvamp)5. Kapillitium av övergångstyp Bovista - Lycoperdon. Fruktkropp helt rund, 0,5–1,5 cmi diameter, ej nedsänkt i underlaget och i stället med en ± tydlig mycelboll vid basen,först kritvit, senare mörkt brun – gråbrun med en svagt violett ton .................................................66. Fruktkropp 0,5–0,6 (–1.0) cm i diameter. Apikal mynningspor med en konisktutskjutande, fransad – silkestrådig por omgärdad av en nedsänkt ringzon(påminner om mynningen hos vissa jordstjärnor). Exoperidium hos mognafruktkroppar ofta med isolerade ljusa fjäll eller oregelbundna, låga taggar. Kapillitiumi den mogna glebans centrum intermediärt, osepterat (men ibland med s.k.pseudosepta, som förefaller vara orsakade av luftbubblor instängda ikapillitietrådarna); i de yttre delarna av mera lycoperdoid karaktär, utan ellermed enstaka septeringar. Sporer svagt vårtiga, 4,5–5,5 µm i diameter med en3–8 µm lång pedicell som ofta är i dåligt skick. I torra – tidvis fuktigavägkanter, vägdiken, fjällsippshedar och ruderatmarker på kalkhaltigt underlagi boreal–subalpin–alpin vegetation. Förekommer sällsynt i centrala och norraFennoscandien; sydligaste fynd i Västergötland.Litteratur: Larsson m.fl. (2009). ....................................................................................... Bovista limosa Rostr.(dvärgäggsvamp)6. Fruktkropp 0,9–1,5 (–2.0) cm i diameter. Apikal mynningspor oregelbundet flikig(ej fransad – silkestrådig) och ej omgiven av en nedsänkt ringzon.Exoperidium hos mogna fruktkroppar oftast med låga gråvita vårtor eller i formav en gråvit, tunn hyfmatta. Kapillitium i den mogna glebans centrum intermediärt,osepterat (men ibland med s.k. pseudosepta, som förefaller vara orsakade avluftbubblor instängda i kapillitietrådarna); i de yttre delarna av mera lycoperdoidkaraktär, med enstaka - rikliga septeringar. Sporer svagt vårtiga, 4,5–5,5 µm idiameter med en oftast välbevarad pedicell, 3–9 µm lång. På kalkklippor,kalkhällar och sandstränder på kalkhaltigt underlag i den tempereradevegetationszonen. Förekommer sällsynt i södra Fennoskandien.Är tämligen frekvent på Öland och Gotland, i Stockholms södra skärgård ochpå kalköarna i inre Oslofjorden.Litteratur: Larsson m.fl. (2009)........................................................................Bovista pusilla (Batsch) Pers.(svenskt namn saknas)[Namnet B. pusilla har tolkats på olika sätt av olika författare. Ovanståendenamnsättning och artuppfattning följer senaste rön baserade på molekyläradata (Larsson m.fl. 2009)].SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 47

SVAMPPRESENTATIONKey to small puffballs in dry and open calcareous habitats in Fennoscandia1. Fruitbody subglobose–pyriform, provided with a sterile subgleba(minute or well developed; can be observed in sectioned fruitbodies)..............................................21. Fruitbody ± globose, without subgleba..................................................................................................................42. With a well developed lacunar or compact, yellowish brown–brown–grey brown–violaceous subgleba...............................................................................................................................32. Subgleba weakly developed, whitish, compact – sub-lacunar; fruitbody oftendepressed from above and with a distinct radially furrowed base. Spores globose,3.5–4.5 µm in diameter, warted. Capillitium of Lycoperdon-type with abundantsmall pits. Rare on dry calcareous sandy soils (sometimes also on acidic soils)in south Scandinavia. Lit.: Jeppson (1998). .......................................Lycoperdon dermoxanthum Vittad.Syn.: Bovista dermoxantha (Vittad.) De Toni3. Fruitbody ± pyriform. Subgleba lacunar. Exoperidium in mature fruitbodiesirregularly granular. Capillitium of Lycoperdon-type, fragile, with abundant oftenrather large pits. Spores globose, 4.0–4.5 µm in diameter, apedicellate, faintly warted.In dry calcareous meadows, alvar, sand steppe and sand fields all overScandinavia, but with a strong southern tendency. In Finland only knownfrom the southernmost parts, in Sweden and Norway with scatterednorthern occurrences. ................................................................................................... Lycoperdon lividum Pers.3. Fruitbody subglobose–turbinate–pyriform, with a compact somewhat cottonysubgleba. Exoperidium in mature fruitbodies somewhat variable, often with adense ornamentation of smallish, convergent spines, from time to time ± hyphaland smooth. Endoperidium thin and papery, often (but not always) slightlyorange towards the base. Sometimes the whole fruitbody turns distinctlyyellow just before maturity. Capillitium in centre of gleba of intermediate type(Bovista–Lycoperdon). Spores apedicellate, 3–3.5–4.0 µm in diameter, almostsmooth or very faintly punctuate.Fairly frequent species in calcareous dry meadows, sand steppe vegetation, andsand fields in south and central Fennoscandia, becoming rare in northernparts (findings a.o. in Dryas grasslands in subalpine–alpine habitats. Is alsorecorded from deciduous forests. Lit.: Jeppson (2001) ......................B. aestivalis (Bon.) DemoulinSyn.: B. polymorpha (Vittad.) Kreisel, B. pusilliformis (Kreisel) Kreisel,B. colorata (Peck) Kreisel sensu Eckblad (1971), B. dryina (Morg.) Demoulin sensuUlvinen (1997; Nordic Macromycetes vol. 3), Lycoperdon ericetorum Pers. sensu Eckblad (1955)4. Spores with pedicel. Mature fruitbody violet brown–dark brown–copper brown,without a pseudorhiza but often with a basal exoperidial, sandy cup or a basalmycelial tuft. ...........................................................................................................................................................................54. Spores apedicellate, globose, 3.5–4.5 µm in diameter punctuate–finely warted.Fruitbody ± globose 1–2 cm in diameter, white and smooth to granulose,with age becoming light yellowish brown – greyish brown with minute spinesor granulae. Smooth at the base, i.e. not distinctly radially furrowed; often with adistinct rooting pseudorhiza. A fairly frequent species in dry meadows, alvar, sand48 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SVAMPPRESENTATIONsteppe vegetation and sand fields in south Fennoscandia. Is sometimes found alsoon leached, i e more acidic sandy soils.Lit.: Jeppson (1998) .................................................................................Bovista furfuracea (J. F. Gmelin) Pers.Syn.: B. pusilla (Batsch) Pers. sensu auct., B. dermoxantha (Vittad.) De Toni sensu Pegler m.fl. 19955. Capillitium of Bovista-type. Fruitbody 1–2.5 cm in diameter, often somewhatimmersed in the soil and with a ± developed basal exoperidial cup. Fruitbodiesglobose, when young off-white, later dark brown–copper brown with anapical, irregularly lobed ostiole. Spores subglobose–ellipsoidal, 4–5.5 x 3–4.5 µm,smooth to faintly punctuate with a pedicel 5–15 µm long. Capillitium with mainstems 7–15 µm in diameter. On dry, ± calcareous soil (road verges, drymeadows, alvar and sand steppe vegetation, Dryas grasslands, sand dunes and dryruderal habitats. Scattered occurrences all over Fennsocandia..................................................................................................................................................................................................... Bovista tomentosa (Vittad. ) Quél.5. Capillitium of intermediate type (Bovista-Lycoperdon). Fruitbody globose,0.5–1.5 cm in diameter, not immersed in substrate but with a ± distinctbasal mycelial tuft, when young snow white later dark brown–greyish brown,often with a dark violaceous tinge towards the base.....................................................................................66. Fruitbody 0.5–0.6 (–1.0) cm in diameter. Apical ostiole fimbriate, protruding,encircled by a distinct peristomal depression. Exoperidium in mature fruitbodiesoften consisting of small isolated, pale warts. Capillitium in central part of glebaof intermediate type, aseptate (but sometimes with so called pseudosepta);peripheral capillitium of somewhat lycoperdoid character without or withscattered septa (eu-septa). Spores globose, finely warted, 4.5–5.5 µm in diameter,provided with an often badly preserved pedicel, 3–8 µm long. In dry (but oftentemporarily wet) habitats on road verges, Dryas grasslands, ruderal habitats (oldfootball grounds, car parks etc.) on calcareous soil in boreal–subalpine–alpine–arcticregions. Scattered occurrences in central and north Fennoscandia; southernmostfindings in the Swedish province of Västergötland.Lit.: Larsson et al. (2009)..........................................................................................................Bovista limosa Rostr.6. Fruitbody 0.9–1.5 (–2.0) cm in diameter. Apical ostiole irregularly lobed(i.e. not fimbriate) and not surrounded by a peristomal depression.Exoperidium in mature fruitbodies usually with low, greyish warts or forming a± smooth grey hyphal cover. Capillitium in central part of gleba of intermediatetype, aseptate (but sometimes with so called pseudosepta); in peripheral partssomewhat lycoperdoid with scattered to abundant eu-septa. Spores globose,finely warted, 4.5–5.5 m in diameter, provided with a usually well preservedpedicel, 3–9 µm long. Occurs among mosses on calcareous rocks, cliffs, alvar flatrocks and sand fields. Scattered occurrences in south Fennoscandia.Is fairly abundant on the Baltic islands Öland and Gotland, in the southernpart of the Stockholm archipelago and on calcareous islands in the inner partof the Norwegian Oslo fiord. Lit.: Larsson et al. (2009)......................Bovista pusilla (Batsch) Pers.[Recently Larsson & al. (2009) divided Bovista limosa Rostr. in the sense of Kreisel (1967) intwo taxa: B. limosa s. str. and B. pusilla (Batsch) Pers. The latter name has been variouslyinterpreted (usually as a synonym of B. furfuracea (J. F. Gmelin) Pers.) and was considereda nomen ambiguum by e.g. Pegler & al. (1995). It was however recently lectotypified fromBatsch’s original illustration and an epitype was selected from material collected inSweden (Larsson et al. 2009)].SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 49

SVAMPPRESENTATIONAvslutningBestämningsnyckeln och bilderna ovan kanförhoppningsvis underlätta artbestämning avsmå röksvampar i torra, öppna kalkhaltiga habitat.Om du påträffar sådana arter och är säker pådin bestämning bör du rapportera dina fynd påArtportalen (www.artportalen.se). Ladda gärnaupp en bild i Artportalens fotogalleri och taggärna beläggmaterial som du skickar in till någotav våra offentliga herbarier. Du är även välkommenatt skicka moget, torkat material till mig förkontrollbestämning.Som nämndes inledningsvis är det för att undvikafelbestämningar viktigt att komma ihåg attflera andra, större röksvampar (eller med annorlundamorfologi) ofta förekommer i kalkhaltigatorrmarker, t.ex. blygrå äggsvamp, stäppröksvamp,långfotad röksvamp, ängsröksvamp ochskålröksvamp (Bovista plumbea, Lycoperdondecipiens, L. excipuliforme, L. pratense, L. utriforme),liksom landets båda sällsynta diskröksvampar(Disciseda bovista, D. candida – seSven-Åke Hansons artikel i detta nummer avSMT). Där finns också några av våra stjälkröksvampar(Tulostoma spp.) och många jordstjärnor (Geastrumspp.).Avslutningsvis ett tack till Jörgen Jeppson, sombidragit med foton i denna uppsats.Larsson, E., Jeppson, M. & Larsson, K.-H.2009. Taxomomy, ecology and phylogeneticrelationships of Bovista pusilla and B. limosain North Europe. Mycological Progress 8:289–299.Martín, M. P. & Jeppson, M. 2001. An interestingLycoperdon affin to L. ericaeum. RevistaCatalana de Micologia 23: 47–50.Pegler, D. N., Læssøe, T. & Spooner, B. M. 1995.British puffballs, earthstars and stinkhorns.An account of the British Gasteroid Fungi.Royal Botanic Gardens, Kew.Ulvinen, T. 1997. Lycoperdaceae Chevall. I:Hansen, L. & Knudsen, H. (eds.): NordicMacromycetes Vol. 3: 332–340.Mikael JeppsonLilla Håjumsgatan 4461 35 Trollhättanjeppson@svampar.seMikael Jeppson studerarsedan många år gasteromyceternastaxonomi.Han är ledamot i styrelsen för Sveriges MykologiskaFörening och redaktör för SMT.LitteraturJeppson, M. 1998. Sandäggsvampen, Bovistapusilla, egentligen två arter, Jordstjärnan19(2): 31–37.Jeppson, M. 2001. Bovista aestivalis (Lycoperdaceae)– a survey of its occurrence in NorthEurope. Windahlia 24: 49–61.Kreisel, H. 1967.Taxonomisch-PflanzengeographischeMonographie der Gattung Bovista.Beih. Nova Hedwigia 25:1–244.Larsson, E. & Jeppson, M. 2008. Phylogeneticrelationships among species and genera ofLycoperdaceae based on ITS and LSU sequencedata from north European taxa. MycologicalResearch 12: 4–22.50 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

Svensk Mykologisk Tidskrift 30 (3): 51–55, 2009Stackning av bilderTEKNIKJAN NILSSONAbstractImage stacking.A short presentation of the software "CombineZP" which is designed to process stacks ofdigital images. A stack is a set of pictures all of which have the same dimensions and proportions.Each picture is in focus at a different depth into the scene and each picture has itsunique focus depth. When the program processes the stack it sums the focus part of eachpicture into a new picture with full focus depth.InledningRubriken "Stackning av bilder" kan vid förstapåseendet verka en aning kryptisk men kan idet här sammanhanget översättas med att "läggabilder på hög". Begreppet "stack" kommer fråndatorerna värld där en "stack" är en hög med instruktionersom datorn ska utföra, uppifrån ochner. I vårt fall ska vi skapa en hög med bildersom ska bearbetas uppfrån och ned och resultatetska bli en ny bild.Vad är problemet?Problemet vi ska lösa är följande:Vid närfotografering är det i praktikenomöjligt att få en bild med tillräckligt stortskärpedjup, se fig. 1. Oftast får man skärpani bildens framkant, mitt eller bakkant. Det ärsällan man kan få skärpa rakt igenom helaobjektet som ska fotograferas. Problemet uppståri synnerhet när man ska fotografera medmellanringar, bälg, lupp eller mikroskop.Fig. 1. Problemet vidnärfotografering äratt skärpedjupet blirför litet.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 51

TEKNIKFig. 2. Fler bildermåste tas. Bild 1 tasmed skärpedjup A,bild 2 med skärpedjupB osv. De sistabilderna tas medskärpedjupen C ochD.Hur löser vi problemet?Problemet kan lösas på följande sätt:Istället för att ta en (1) bild med litet skärpedjuptar vi fler bilder men flyttar fokus förvarje bild. Varje bild har då skärpa på enliten del av objektet men tillsammans har deskärpa över hela objektetakt , se fig. 2.Det räcker naturligtvis inte med att ta bilderna.När de är skapade måste de "slås ihop" så vi fåren ny bild som har skärpa rakt igenom hela objektet.Det kan vi göra med datorns hjälp.Programvara för stackning av bilderMed hjälp av programvaran "Combine ZP" kanvi skapa en bild utifrån en stack med bilder därfokus ligger på olika ställen i varje bild.Hur det går till beskrivs på följande sidor. I slutetav artikeln finns också uppgifter om hur du kanladda ner programmet från Internet. Programmetär gratis (freeware).Förutsättningar för fotogaferingFör att kunna ta bilder med valfri fokuseringspunktbehövs (i normalfallet) en kamera medmöjlighet att manuellt ställa in skärpan. I deföljande exemplen har dock en "automatisk"kamera använts men den är monterad på en stereoluppdär fokus ställs in med luppens rattar,se fig. 3. Om du använder mikroskop eller stereoluppvid fotografering ska kamerans avståndsinställningalltid vara inställd på oändligt, d.v.s.kamerans fokus ska ligga så långt bort sommöjligt. Digitalkameror är mycket lämpade förden här typen av fotografering eftersom man kanta många bilder. Det är mycket viktigt att objektethamnar på samma ställe i varje bild. För attuppnå detta måste stativ användas och den endakamerainställningen som ska ändras mellanvarje fotografering är skärpan, som hela tidenförflyttas till en ny punkt för varje ny bild. Dennaskärpepunkt ska dessutom flyttas åt samma håll,d.v.s. antingen "scannar" man av objektet framifråneller bakifrån. Det viktiga är att bildserienska ugöra ett kontinuerligt skärpedjupsflöde.De digitala bilderna som ska bearfbetas i datornkan vara av olika format, ex. jpeg, bmp, tiff m.m.Fig. 3. Bilderna i dennaartikel är tagna meden Nikon Coolpix995 monterad på engammal stereolupp avfabrikat Zenith Kyowa.Som belysning har enhalogenlampa använts.52 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

TEKNIKHur gör jag?Börja med att ta det antal bilder som behövs.Det kan vara 10, 20 eller kanske fler. Lägg överbilderna på din dator och starta CombineZP programmet(fortsättningsvis kallat CZP). Hur programmetska användas beskrivs i korthet i slutetav denna artikel. Du ska inte bearbeta bildernai något bildhanteringsprogram förrän CZP harbearbetat dem och skapat en ny bild. Eventuellaefterjusteringar ska i sådana fall göras i den nyabilden och inte i de som kameran har skapat.Det är viktigt att bildstacken i CZP är inlagd såförsta bilden kommer överst i stacken och densista längst ner (eller tvärtom).Det första man gör när CZP har byggt upp stackenmed bilder är att justera bilderna så de centrerasi förhållande till varandra. Processen kallasför "Align and Balance Used Frames". Närdetta är klart kan man skapa sin första bild. CZPkan använda olika tekniker för att slå ihop bildernatill en ny. Resultatet blir olika för de olikametoderna och här får man pröva sig fram vilkenmetod som ger det bästa resultatet. De tekniker/metoder som finns är:• Do Stack• Do Soft Stack• Do Weighted Average• Pyramid Weighted Average• Pyramid Do Stack• Pyramid Maximum Contrast• All MethodsAllmänt kan nog sägas att "Pyramid"-teknikernager bättre resultat, åtminstone när man använderstereolupp.ExempelSom exempel fotograferades undersidan (hymeniet)på en tegelticka (Daedaleopsis confragosa).Här togs 10 bilder, se fig. 4, som bearbetades avCZP. Teknikerna är "Do Stack," "Pyramid DoStack" och "Pyramid Weighted Average", se fig.5–7. Den bästa bilden är sedan efterbearbetad iPhotoShop, se fig. 8.Fig. 4. Fem av de totalt tio bilder somtogs på tegelticka (Daedaleopsis confragosa).SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 53

TEKNIKFig. 5. Resultat med tekniken "Do Stack". Mångafläckar på porväggarna har skapats vilket görbilden oanvändbarFig. 6. Resultat med tekniken "Pyramid DoStack". Fläckarna är borta och bilden är bättreän i fig. 5. Fläckar kan dock fortfarande skönjasi vissa porer.Fig. 7. Resultat med tekniken "Pyramid WeightedAverage". Fläckarna är helt borta och bilden ärden bästa.Fig. 8. Närbild av hymeniet på en tegelticka,.Bilden är framtagen med dataprogrammetCombineZP. Bildstacken är fotograferad meden Nikon Coolpix 995 och en Zenith stereolupp.Totalt ingick 10 bilder i stacken.54 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

TEKNIKFig. 9. Verktygsraden i programvaranCombine ZP.CombineZPProgrammet kan kostnadsfritt laddas ner från Internet.Det är ett freeware program och får spridasfritt. Den version som finns för nedladdningär ver. 1 och kan nås på följande länk:http://www.hadleyweb.pwp.blueyonder.co.uk/CZP/Installation.htmKlicka på länken CombineZP Package för attladda hem filerna. Efter nedladdning kan duinstallera programmet. Programmet är anpassatför att fungera under Windows XP, Vista ochdet nya operativsystemet 7. Såvitt jag känner tillfinns inte programmet utvecklat för Mac.I programmet finns en bra hjälpfunktion inlagd.Där finns mycket att läsa för den som vill trängain på djupet. För den som vill ha det lite lättaregår det bra att använda de grundinställningarsom är gjorda och att använda de färdiga bearbetningsmetodernasom finns inbyggda.Kort "Kom igång"-handledningNär programmet startas visas en verktygsmeny,se fig. 9. För att bearbeta en bildstack gör du följande:1. Ta dina bilder och spara ner dem på datorn.2. Öppna CZP och klicka på knappen NEWlängst till vänster i verktygsmenyn.3. En dialogruta öppnas och du ska nu markeraalla de bilder som ingår i stacken. För attmarkera alla bildfiler så håller du ner Ctrltangentenoch klickar på de filer som skaingå, en efter en.4. Därefter väljer du alternativet Align And BalanceUsed Frames i verktygsmenyn. Klickasedan på GO.5. Nu bearbetas alla bilder i stacken och närdet är klart kan den nya bilden skapas.Vilken teknik/metod du ska välja får du testadig fram till, men ett gott råd är att väljanågon av Pyramid-metoderna. I drop-downmenyn väljer du den metod du vill användaoch klickar sedan på knappen GO.6. När bearbetningen är klar visas resultatetoch ett gott råd är att spara den färdigasbilden. Börja med att klicka på knappenomedelbart till höger om GO-knappen(Shrink/Expand Active Rectangle). Markeradärefter den yta av bilden som du vill spara.7. Därefter klickar du på knappen med textenSAVE. Nu sparas din bild och du kannaturligtvis ge den ett namn. Jag brukar inamnet ange bearbetningsmetod, ex. Micromphale_perforans_DoStack.jpg.8. Upprepa nu denna procedur men använd andrametoder. Jämför sedan bilderna och väljut den som blir bäst.Jan NilssonSmeberg 2457 50 BullarenJan Nilsson är styrelseledamoti SverigesMykologiska Föreningoch ingår i redaktionenför Svensk Mykologisk Tidskrift. Han har varit amatörmykologi många år och arbetat som systemerare/programmerare.janne@sagenilerdal.seSVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 55

SMFLEIF STRIDVALL 1937 – 2009STIG JACOBSSONDen 3 august 2009 avled Leif Stridvall efter enlängre tids kamp mot cancer. Därmed har svenskmykologi förlorat en profil och en av landetsfrämsta kännare av hattsvampar. Leif med sinfru Anita var ett välkänt par i mykologkretsar,bl. a. som deltagare i flera SMF-veckor och sinamånga artiklar i Jordstjärnan/SMT och andratidskrifter. Leifs bortgång avbröt ett verksamtliv och saknaden är stor inte bara hos Anita ochsonen Patrik utan också bland de många vännernai SMF.Leif föddes och växte upp i Hallinden i Bohuslänoch tog studenten i Lysekil. Därefter följdeuniversitetsstudier i Göteborg och där träffadehan sin blivande livskamrat Anita. Bägge blevsmåningom lärare och fick efter några år tjänsteri Trollhättan där de blev kvar under hela sinayrkesverksamma liv. Leif undervisade på högstadieti matematik och SO-ämnen, under senareår i matematik och datakunskap.Leif delade med Anita ett brinnande intresse förnaturen. Från början ägnade de sig främst åt dehögre växterna som de studerade både hemmaoch under resor till olika delar av världen. Gotlandsrika flora lockade och det blev många ochlånga vistelser där under sommarledigheterna.Efterhand vidgades vyerna och under mångasomrar reste de till olika länder i Sydeuropa därett av huvudsyftena var fotografering av blommor.Med tiden byggde Leif upp ett enormtbildarkiv med vackra och ovanliga arter frånAlperna och andra bergstrakter i södra Europasamt medelhavsområdet. De företog också resortill Australien och Kanarieöarna för att bekantasig med de olika områdenas flora. Bilderna ärav hög kvalité eftersom Leif var en ambitiösoch noggrann fotograf som ställde höga krav påkomposition och skärpa. Under senare år har diabildernascannats in och lagras nu i en databas.Från 2001 togs alla bilder med digitalkamera.En stor del finns tillgängliga och kan avnjutas påhemsidan www.stridvall.se.Så småningom vidgades intresset till kryptogameroch både lavar och mossor studerades,fotograferades och insamlades under mångaår, speciellt efter pensioneringen. Men det varframför allt svamparna (främst skivlingar)som Leif började ägna sig åt på allvar i börjanav 1970-talet. Som alltid när Leif fångades avnågot var det satsning till 100 % och efter någrafå år hade han blivit en avancerad mykolog somhade införskaffat både speciallitteratur och mikroskop.Redan från början antecknade Leif ochAnita konsekvent alla funna svamparter, ävende mest triviala, och fortsatte med detta underalla år. Alla anteckningar datoriserades när dettablev möjligt och resultatet har blivit en databasinnehållande ca 220 000 egna svampnoteringar,en helt otrolig siffra som väl knappast är möjligatt överträffa. En stor del av dessa noteringar ärfrån det s.k. Fyrstadsområdet (Trollhättan, Vänersborg,Uddevalla, Lysekil) i nordvästra Götalandmen under årens lopp har de flesta landsändarbesökts vid åtminstone något tillfälle.Ambitionen att alla arter skulle antecknas gjordeatt Leif inte som de flesta andra gick förbi allatrivialsvampar eller bedagade fruktkroppar ochförvärvade därför med tiden en imponerandeförmåga att kunna identifiera arter i alla möjligastadier.Från 1978 och framåt har Leif (nästan alltid tillsammansmed Anita) publicerat en del av sinarön i Göteborgs Svampklubbs årsskrift ellerJordstjärnan. Artiklarna handlade ofta om fyndav sällsynta eller för Sverige nya arter men detförekommer även taxonomiska utredningar avdåligt kända arter eller svåra komplex. De flestaartiklarna är illustrerade med välliknande fotografier.56 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SMFBland alla artiklar måste särskilt framhållas denomfattande inventeringen av svampfloran påHalle- och Hunneberg, som fyller praktiskt tagetett helt nummer av Jordstjärnan. Dessa platåbergligger inom bekvämt räckhåll från Trollhättanoch har en ovanligt rik och omväxlande natur.Givetvis är även svampfloran artrik och i uppsatsenom skivlingar och soppar 2003 som byggerpå 33000 noteringar under 500 besök är antaletarter ungefär 900. Artikeln om Halle- och Hunnebergstaggsvampar i SMT 2009 blev tyvärrLeifs sista verk. Det krävdes förstås stora kunskaperoch ofattbart många timmar vid datornför att åstadkommadessa detaljrika artiklar.Värdet av dem kanknappast överskattas.De ger unika möjligheterför framtidajämförelser med tankepå klimatförändringaretc.Under årens lopp harLeif och Anita samlatöver 7000 svampbelägg,som nu hardeponerats och finnstillgängliga på BotaniskaMuseet i Göteborgoch även online.Även samlingarnaav mossor och lavarkommer att hamnadär så småningom.Mestadels finns enkort beskrivning bifogad och många är ocksådokumenterade med fotografier av hög kvalité.Leif var alltid angelägen om att alla bilder skullebli så bra som möjligt och införskaffade därförför ändamålet förstklassig fotoutrustning och redigeringsprogram.På hemsidan [www.stridvall.se] finns ett stort antal bilder för beskådande,bland dem många sällsynta och sällan avbildadesvampar och lavar.Efter pensioneringen blev det mer tid över försvamparna men nackdelen var förstås att fältsäsongenär begränsad till en kort tid av året ochkunde utebli nästan helt vissa år. Något måsteju göras resten av året. Det gamla intresset förmossor och lavar dammades av för de fanns jualltid tillgängliga. En utmaning var att lära sigoch kartlägga förekomster av de artrika ochsvåra skorplavarna. Även då fick naturligtvis denärbelägna Halle- och Hunneberg många besök,men även andra områden i Sverige, Kanarieöarnaoch Madeira besöktes. 2003 bestämde sigLeif (och Anita förstås) för att genomföra ettnytt stort projekt: att inventera lavfloran och dåinte minst skorplavfloran på kyrkogårdar i VästraGötalands län. 300 kyrkogårdar hann de attbesöka innan Leif blevsjuk men den stora ochunika mängden datasom insamlats är av stortdokumentärt värde ochkommer förhoppningsvisatt publiceras.Någon gång i mitten av1970-talet, förmodligen1975, träffade jagLeif första gången påett möte i GöteborgsSvampklubb. Vi fannsnart att våra intressenoch kunskaper varlikartade och börjadedärför ett samarbetesom blev livslångt. Detblev en lång rad exkursionertill olika lokaleri Västergötland, Bohuslänoch Dalsland underde följande åren. När det var mycket svampkunde det bli långa dagar med insamling ändatill skymningen. Därefter hemfärd och eftersomnyfikenheten på vad vi hittat var stor kunde detbli mikroskoperingsarbete långt in på kvällarna.Ett av favoritmålen var Kinnekulle, vars unikaoch då relativt dåligt kända svampflora vi utforskade.En del av de fynd vi gjorde finns publiceradei Jordstjärnan i artikeln "Munkängarna påKinnekulle, ett eldorado för mykologer". Underårens lopp diskuterade vi åtskilliga besvärligabestämningsproblem och jämförde våra rön.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 57

SMFEtt av våra gemensamma projekt var den riksomfattandeinventeringen av ett urval intressantaarter som vi startade 1982. Någon fullständigslutredovisning av detta projekt blev det visserligenaldrig men alla rapporterade uppgifterär bevarade och tillgängliga. Den preliminärabestämningsnyckel till svenska Inocybe-artersom vi publicerade 1989 fyllde uppenbarligenett behov eftersom många har sagt att de haftnytta av den.Leif hade en låg framtoning och undvek så långtsom möjligt offentliga framträdanden. Tillsammansmed Anita deltog han dock i flera av SMF:ssvampveckor men egentligen trivdes han bästi mindre grupper tillsammans med mykologeroch andra som hade ungefär samma intressenoch inriktning. Då kom Leifs stora fälterfarenhettill sin rätt. Han hade ett lättsamt sätt och engod portion humor som gjorde att det alltid varett nöje att exkurrera tillsammans med honom.Hans alltför tidiga bortgång är en stor förlust föross alla i SMF och Göteborgs Svampklubb.Stig JacobssonMykologiska NotiserSvampätarrekordI ett exemplar av Bengt Cortins SvampplockarensHandbok från 1937 har någonpå pärmens insida klistrat följande lillatidningsnotis från Svenska Dagbladet,daterad september 1949.Svampätarrekord.- Jaha nu har jag ätit min 350:desvampart och lever än, sade igårmykolog Bengt Cortin, när hanträngde in på marg.redaktionen,belåtet slickande bortur vänstra mungipan de sistaresterna av stor grentaggsvamp(Hydnum septentrionale).- Men ännu fi nns det väl några arter kvar ochchans till förgiftning, sporde marg.red. intresserat.- Arter fi nns det nog, men förgiftning skall niinte hoppas på. Av alla jag hittills ätit har detvarit ordentliga portioner och de enda svamparsom inte med någon nämnvärd fördel gåratt anrätta är bolmörtsskivlingen och vitafl ugsvampen.Varpå mykologen smög sig ut i höstmörkret attpå Djurgården hitta den 351:a arten till tisdagssupén.”Gul veckskivlingSven-Åke Hanson i Helsingborg meddelar medanledning av Karin och Anders Bohlins artikelom Leucocoprinus birnbaumii i senaste SMT,att han den 9 oktober 2002 observerade nämndasvamp på en deponeringsanläggning (Skåne,Kropp, Ljunghem). Den växte utomhus, på träflissom används som täckmaterial för färdigbehandladeområden på deponeringsanläggningen.Andra ovanliga arter som noterades samtidigtvar Conocybe fuscimarginata och Coprinuserythrocephalus (rosenbläcksvamp).58 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

Ascomycet-Nytt 2En checklista över Sveriges icke licheniseradeascomyceterOVE E. ERIKSSONASCOMYCET-NYTTThe non-lichenized ascomycetes of Sweden.Ove E. Eriksson. November 2009. Department of Ecology and Environmental Science,Umeå University, Sweden. Pp 461. ISBN 978-91-7264-898-2.Boken kan beställas via författaren, e-post: ove.eriksson@emg.umu.se.Pris inom Sverige vid girering 250:- SEK (inkl. moms, exkl. frakt).Pdf-filer fria [http://www8.umu.se/myconet/asco/indexASCO.html].AbstractThe book reported here gives the first printed list of all non-lichenized ascomycetes of Swedensince the list by Elias Fries in 1849. It enumerates 2692 species in 772 genera and 159families. The lichenized and lichenicolous species and the unicellular yeasts are not included.For each species is given information on important synonyms and literature where it has beentreated, exsiccata, habitats where it occurs, known distribution in Sweden, and anamorphs.Projektet ”Fungi of Sweden: Ascomycota” harutvecklats på Internet under några år [http://www8.umu.se/myconet/asco/indexASCO.html]. Det beskrevs i SMT 27(3): 74–79 (2006).Information om dess fortsatta utveckling gavsi SMT 28(2): 38–41. En tryckt version har nupublicerats och kommenteras här kortfattat.Släktenas placering. Det ascomycetsystemsom används här följer det som utvecklats i tidskriftenMyconet (Eriksson 2006 och uppdateringarav de nya redaktörerna T. Lumbsch ochS. Huhndorf 2006) och som accepterats av bl.a.Hibbett m.fl. (2007). För varje släkte anges hurmånga arter som är kända från Sverige.Checklistan omfattar 2692 arter i 772 släktenfördelade på 159 familjer samt några grupper avosäker tillhörighet. För varje art anges synonymersom förekommit i svensk mykologisk litteratureller som bedömts vara viktiga för densvenska listan (basionymer, etc.). Här finns ävenmed referenser till Saccardos Sylloge Fungorum.Referenser till Fries publikationer ochannan viktig litteratur ges för varje art, liksomtill exsiccat med material från Sverige. Habitatdär den enskilda arten hittats i Sverige anges,liksom ofta habitat i angränsande länder. Enarts förekomst i Sverige anges vanligtvis medacronymen för de provinser varifrån det finnsbelägg. För en del vanliga arter anges en vidareförekomst med t.ex. ”Sk-TL” (Skåne–TorneLappmark). I de fall där en arts anamorf(er) ärpåvisade så listas dessa. Referenser finns till notisersom fortlöpande publiceras i ”New Notes”och för vissa arter till andra fakta av intresse.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 59

ASCOMYCET-NYTTListan bygger på information från publikationer,herbarier, korrespondens med andra mykologeroch egna undersökningar av material. Det finnsfortfarande många arter rapporterade från landeti äldre litteratur, som det inte varit möjligt attta med i listan, eftersom material i den mån detfinns kvar, ännu inte undersökts och bedömts.Det gömmer sig säkert även arter i senare litteratursom inte hittats. Som exempel på uddalitteraturfynd kan nämnas Arthrorhynchus nycteribiae(Peyr.) Thaxt., en parasit på en fluga, somi sin tur är parasit på fladdermöss. Den är hittaden gång i Skåne.Osäkra arter finns inte med i själva checklistan,utan 112 arter har behandlats i en separat, kommenteradlista (”Excluded taxa”).Index tar upp alla accepterade släkten och artersamt alla synonyma namn med uppgift om deraskorrekta namn. Index omfattar ca 9050 namn,men nya läggs fortlöpande till i nätversionen.LitteraturEriksson, O. E. 2006. Outline of Ascomycota -2006. Myconet 12: 1–82.Fries, E. M. 1849. Summa Vegetabilium Scandinaviae.Sectio Posterior. Holmiae & Lipsiae.Hibbett, D. S., Binder, M., and 64 other coauthors,2007. A higher- level phylogeneticclassification of the Fungi. Mycological Research111: 509–547.Lumbsch, T. & Huhndorf, S. 2006 (från 1 mars).Outline of Ascomycota. Myconet [www.fieldmuseum.org/myconet/].Ove E. ErikssonDepartment of Ecology and Environmental ScienceUmeå UniversityS-901 87 Umeåove.eriksson@emg.umu.seLitteraturlistan (”Literature cited”) omfattarall litteratur som citeras i checklistan och övrigaavsnitt i boken, inalles ca 2100 publikationer.Även denna lista uppdateras fortlöpande pånätet.60 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

Ascomycet-Nytt 3Ascomyceternas ursprung – argument granskadeOVE E. ERIKSSONASCOMYCET-NYTTAbstractThe origin of the ascomycetes – arguments scrutinized.An extensive English summary is found on p. 52.InledningTaylor m.fl. publicerade år 2004 en artikel i tidskriftenMycologia med titeln ”Perithecial ascomycetesfrom 400 million year old Rhynie chert:an example of ancestral polymorphism”. Det varen titel som måste ha fått många att studsa till. Såavancerade ascomyceter så tidigt var högst oväntat.Av misstag hade emellertid artikeln trycktsmed 45 suddiga illustrationer från korrekturet.Artikeln trycktes om 2005, nu med högklassigabilder. Författarna beskriver den nya fossilaascomyceten Paleopyrenomycites devonicus T.N. Taylor, Hass, Kerp, Krings & Hanlin, somväxte på lummerväxten Asteroxylon mackiei.Det framgick redan av beskrivningen av arten iden första versionen från 2004 att det rörde sigom en ascomycet som mycket liknade arter ivåra dagars Sordariomycetes, d.v.s en avanceradgrupp av pyrenomyceter med s.k. unitunicatasporsäckar.För att förstå hur oväntat och märkligt detta fyndvar måste man veta lite om ”Rhynie chert”.Rhynie chertRhynie är en liten by i centrala Skottland. Därhittade amatörgeologen William Mackie år 1912några märkliga kiselstenar i en stenmur stapladrunt ett betesfält. Han insåg fyndets betydelseoch lämnade över materialet till professionellapaleontologer, som beskrev synnerligen välbevaradefossil av växter och djur i ett flertal publikationer.Materialet är från Devon-periodenoch ca 400 millioner år gammalt. Amerika ochEuropa hängde vid den tiden samman som enkontinent, Euramerica (Laurussia). Vid Rhyniefanns det heta källor av ungefär samma typ somi dag finns i Yellowstone National Park i USAoch i Ruturoa på Nya Zealand. Då liksom nuvällde det upp hett kiseldioxidhaltigt vatten urkällorna. Kiseldioxiden omvandlades till engel som en del växter och djur råkade bli inbäddadei. Gelen blev så småningom fastare i ochmed att vatten bundet till kiseldioxiden försvannoch hårdnade slutligen till s.k. chert, ett flintaliknandemineral. I detta är fossilen inbäddadeoch lika oförstörda som om de vore inbäddadei den typ av plastmaterial som används vid inbäddningav material för transmissionselektronmikroskopi(TEM). I slipsnitt kan man tydligt seenskilda celler, t.ex. klyvöppningar i växter.Forskning kring fynd från Rhynie pågår bl.a. viduniversiteten i Aberdeen och Münster. De harpublicerat mycket detaljerad information på Internet(se Referenser till Internet).Tolkning av fossiletI vissa av de slipsnittsbilder av Paleopyrenomycitesdevonicus som Taylor m.fl. publiceradekan man se asci. Lücking m.fl. (2009) tolkadedessa som operkulata och placerade fossilet iPezizomycetes, och antog därmed att de var närmastsläkt med Pezizales bland dagens svampar,d.v.s. skålsvampar, murklor, tryfflar, etc. Dennatolkning anser jag vara felaktig.1. Asci är fissurata, inte operkulataAsci i slipsnitten har inte några typiska lock.I fig. 23 finns en ascus med en som det verkarSVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 61

ASCOMYCET-NYTTövre trunkerad del av ascushåligheten. I fig. 24kan man ana ett svagt förtjockat parti av ascusväggenstrax nedom toppen. I fig. 27 har enascus spruckit upp i toppen och man kan anaatt en väggflik har skjutits åt sidan när sporernahar lämnat ascus. Denna flik har Lücking m.fl.tolkat som ett operkulum (lock), som är typiskför operkulata asci inom Pezizales. Men Minter& Cannon (1984: 65) har i noggranna studierav 21 arter i Rhytismatales visat att en liknandebildning finns inom denna ordning, bl.a. hos Melodermadesmazieri (se bl.a. ss. 70, 90, 91 ochfig. 34 och 74) och Bifusella linearis (fig. 70).Denna ascustyp är säkerligen inte identisk medden operkulata typen hos Pezizales. Bellemère(1994: 119, 120) har betecknat sådana asci som”fissurate” (fissura, latin = spricka). Den finnsäven hos bl.a. Neolecta (Landvik m.fl. 2003: fig.5, 8), som hör till klassen Neolectomycetes blandde s.k. basala ascomyceterna. Hos Neolecta harasci i toppen ett par hornlika utskott (Landvikm.fl. 2003: fig. 6, 7, 25) och ascushåligheten ärmer eller mindre trunkat. Asci är tunnväggiga.Det var de uppenbarligen även hos Paleopyrenomycitesdevonicus (Taylor m.fl. 2005: fig. 24).Äkta operkulata asci är morfologiskt dubbelväggiga,vilket syns främst i ascustoppen i TEM,speciellt hos asci av den s.k. suboperkulata typenhos Sarcoscypha och närstående släkten, somanses vara den mest primitiva typen av operkulataasci. Något sådant ser man inte hos den fossilaarten. Det verkar för övrigt otroligt att enart med perithecier skulle behålla ett operkulum.Det finns arter inom Pezizales med slutna fruktkroppar(Orbicula, tryfflar), men hos dessa haroperkulum försvunnit och ingen aktiv utskjutningav sporer förekommer.2. Symbios med mikro-alger / cyanobakterierDet fanns visserligen ett antal kärlväxter i Devonoch något tidigare som ascomyceter skulle hakunnat utvecklas på, men det är mindre troligtatt en så morfologiskt avancerad art som P. devonicusskulle ha utvecklats på kärlväxter ochdet från en grupp inom Pezizomycetes, vilkenursprungligen skulle ha kommit från någon saprobinom gruppen på rester av makroalger, somLücking m.fl. föreslog. Långt innan kärlväxternafanns tillgängliga fanns det sötvattenspölar ochandra fuktiga biotoper med en rik vegetationav alger och cyanobakterier. Symbioser medde allra tidigaste ascomyceterna kunde säkerligenetableras upprepade gånger. Lücking et al.(2009: 819) skriver att det inte finns något behovav att anta en symbios mellan alger och svampför att förklara ascomyceternas ursprung. Menen symbios med cyanobakterier är inte någotovanligt. Den har bildats många gånger ochmed en rad sinsemellan obesläktade grupper avorganismer, t.ex. mossor (Anthoceros, Blasia),ormbunksväxter (Azolla), fröväxter (Cycas),etc. Mer eller mindre inneslutna i en algbål hadesvamparna både skydd och näring och kunde utvecklafruktkroppar av olika typer. Dessa kundeha sett ut som apothecierna hos lavsläktet Collemaeller perithecierna hos det icke licheniseradesläktet Seuratia. En fossil lav utan fruktkroppar,med cyanobakterier inneslutna innanfören vägg av svamphyfer, är känd från tidig Devon,nämligen Winfrenatia reticulata (se nedan, referensInternet 3). Det innebär naturligtvis inteatt vi ska spekulera kring någon nära släktskapmellan de tidiga ascomyceterna och någon recentgrupp. Termen ”protolichen” behöver inteinnebära någon nära släktskap med recenta lavar.Det är helt enkelt en allmän term för en tidigtyp av organismer som bildade en symbios medmikroalger /cyanobakterier, precis som termen”lav” inte är en taxonomisk termSlutsatser1. P. devonicus hade mest troligt fissurata ochinte operkulata asci och nära släktskap medoch ursprung från Pezizales är mycket osannolik.2. De ekologiska och morfologiska förutsättningarnaför en symbios med mikroalger/cyanobakterierfanns under Devon. Detgår inte att bevisa om någon hypotes för ascomyceternasursprung är den riktiga, menProtolichenes-hypotesen är den hittills mesttroliga.62 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SMFSummaryThe fossil ascomycete Paleopyrenomycites devonicuswas described from Rhynie in Scotlandby Taylor et al. (2005). The host was the fossillycophyte Asteroxylon mackiei, growing at a hotspring during the Devon period about 400 millionyears ago. Host and fungus were embeddedin a sinter deposit that finally hardened intoflint-like chert without distortion of the enclosedorganisms. Taylor et al. published excellent illustrationsof slices of the chert. They show peritheciawith asci and ascospores, hamatheciumbetween the asci and in the ostiolar canal, etc.Eriksson (2005: 22) stated that this very advancedascomycete, resembling modern Sordariomycetes,probably evolved from some lichenizedgroup of early ascomycetes, as it could hardlyhave evolved from the few earlier vascular plantsand neither from bryophytes nor macro-algae. Atthis time there must have been a rich vegetationof micro-algae and cyanobacteria in ponds andother damp sites and symbioses between suchphotosynthesizing organisms and fungi mighthave been established many times. This wastermed the “Protolichenes hypothesis” and itwas assumed that most of the higher groups ofnon-lichenized ascomycetes had evolved fromearly lichens that had lost the symbiosis and begunto live as parasites or saprobes on variousorganic sources. There were molecular studiesindicating that such de-lichenization had occurredseveral times during the evolution of theascomycetes. An alternative hypothesis was recentlyproposed by Lücking et al. (2009). Theyinterpreted the asci of P. devonicus as operculateasci and assumed that the earliest ascomyceteswere members of Pezizomycetes that lived assaprobes on remnants of higher algae. This hypothesisis refuted here.1. Asci are fissurate, not operculateAsci in the illustrations published by Taylor et al.does not have any typical operculum. In fig. 27an ascus has burst near the top and a part of thewall has been pushed aside, probably when thespores left the ascus. This was interpreted as anoperculum by Lücking et al. However, Minter &Cannon (1984: 65) have in very detailed studiesof 21 species of the Rhytismatales demonstratedthat a similar structure occurs in that order, e.g.in Meloderma desmazieri (pp. 70, 90, 91 andfigs. 34 and 74) and Bifusella linearis (fig. 70).This ascus type is certainly not identical with theoperculate type in Pezizales. Bellemère (1994:119, 120) referred to such asci as ”fissurate” asci(fissura, Latin = fissure). Also the asci of Neolectaare fissurate (Landvik et al. 2003: figs. 5, 8), amember of the class Neolectomycetes among theso called basal ascomycetes. In Neolecta the ascihave two apical horn-like projections (Landviket al., 2003: figs. 6, 7, 25) and the ascus cavity ismore or less truncate. The asci are thin-walled.They were obviously the same in Paleopyrenomycitesdevonicus (Taylor et al. 2005: fig. 24).True operculate asci are morphologically bitunicate,but the endotunica is usually strongly reduced,except in suboperculate asci in Sarcoscyphaand related genera (best seen in TEM). Thelatter is believed to be the most primitive type ofoperculate ascus. Nothing like that type of ascusis seen in the fossil. It seems, moreover, veryimprobable that an ascomycete with perithecieashould keep the operculum. There are species inPezizales with closed ascomata (Orbicula, truffles),but in these cases the operculum has disappearedand there is no active dispersal of spores.2. Symbiosis with micro-algae / cyanobacteriaThere were some early vascular plants in Devonon which ascomycetes could have evolved, butit is less probable that such a morphologicallyadvanced species as P. devonicus could haveevolved on them from operculate saprobes onmacro-algae, which was what Lücking et al.proposed. Long before vascular plants wereavailable there was certainly a rich vegetationof micro-algae and cyanobacteria in ponds andother wet sites. Symbioses with these and fungiwere probably established many times. Lückinget al. (2009: 819) wrote that ”it is not necessaryto assume mutualistic associations between fungiand algae to explain the evolution of ascomata”.However, symbioses with cyanobacteria is nothingunusual. They have been established manySVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 63

SMFtimes and with different groups of organisms,e.g. bryophytes (Anthoceros, Blasia), pteridophytes(Azolla), and seed plants (Cycas). Ascomataof fungi, enclosed in algal colonies wouldhave got both protection and nutrition. They mayhave resembled apothecia of Collema or peritheciaof the non- lichenized genus Seuratia (gelatinousstromata with enclosed cavities with asci).There has, actually, been described a lichen fromearly Devon without asci, with cyanobacteriaenclosed within a globose structure of fungalhyphae, viz. Winfrenatia reticulata. (see below,reference Internet 3). All this does not mean, ofcourse, that we should speculate about a closerelationship between the fossil P. devonicusand any recent groups. The term ”protolichen”does not imply a close relationship with moderngroups. It is simply a general term for a an ancientsymbiosis between a fungus and a microalga/cyanobacterium,just as the term ”lichen” isnot a taxonomic term.Conclusions1. P. devonicus most probably had fissurateand not operculate asci, and a close relationshipwith the operculate ascomycetes inPezizomycetes is very improbable.2. The ecological and morphological conditionsfor a symbiosis between micro-algae/cyanobacteria and fungi were present in theDevon period. It is not possible to prove anyhypothesis, but the ”Protolichenes hypothesis”is the most probable proposed so far.LitteraturBellemère, A. 1994. Asci and ascospores in ascomycetesystematics. In: Hawksworth D. L.(Ed.). Ascomycete Systematics. Problems andPerspectives in the Nineties: 111–126.Eriksson, O. E. 2005. Ascomyceternas ursprungoch evolution – Protolichenes-hypotesen.Svensk Mykologisk Tidskrift 26(1): 22–29.Landvik, S., Schumacher, T. K., Eriksson, O. E.& Moss, S. T. 2003. Morphology and ultrastructureof Neolecta species. MycologicalResearch 107: 1021–1031.Lücking, R., Huhndorf, S., Pfister, D. H., RivasPlata, E. & Lumbsch, H. T. 2009. Fungievolved right on track. Mycologia 101: 810–822.Minter, D. W. & Cannon, P. F. 1984. Ascosporedischarge in some members of the Rhytismataceae.Transactions of the British MycologicalSociety 83: 65–92.Taylor, T. N., Hass, H., Kerp, H., Krings, M. &Hanlin, R. T. 2004. Perithecial ascomycetesfrom the 400 million year old Rhynie chert:an example of ancestral polymorphism. Mycologia97: 1403–1419.Taylor, T. N., Hass, H., Kerp, H., Krings, M. &Hanlin, R. T. 2005. Perithecial ascomycetesfrom the 400 million year old Rhynie chert:an example of ancestral polymorphism. Mycologia97: 269–285.Referenser till Internet1. http://www.uni-muenster.de/GeoPalaeontologie/Palaeo/Palbot/erhynie.html2. http://www.abdn.ac.uk/rhynie/3. http://www.abdn.ac.uk/rhynie/rssse.htmOve E. ErikssonDepartment of Ecologyand Environmental ScienceUmeå UniversityS-901 87 Umeåove.eriksson@emg.umu.se64 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

BORGSJÖTRÄFFENFemtonde Borgsjöveckan 2010 - jubileumCortinarius (spindlingar)22/8 2010 – 28/8 2010Tillfälle att lära sig spindlingarFemtonde Borgsjöveckan 2010 ägnas åt sammasläkte som vid första Borgsjöveckan 1982, nämligenvårt största mykorrhizasläkte, spindlingarna(Cortinarius). Vi har glädjen att ha med ossden norske mykologen Tor Erik Brandrud. Mångaandra kännare av spindlingar medverkar i fältoch utställningshall t.ex. Tobias Frøslev, HåkanLindström, Jacques Melot och Karl Soop. Borgsjömötetblir därmed ett utmärkt tillfälle att lärasig spindlingar. Varje kväll sker genomgångarav mer intressanta fynd i den stora och rymligautställningshallen som även är vår gemensammaarbetslokal. Givetvis ser vi även på annat änspindlingar i fält och vid genomgångar.SvampfärgningFärgning av ullgarn med svamp är numera universitetsämne(Umeå) och intresset för svampfärgningökar. Hjördis Lundmark och HansMarklund har nyligen utkommit med en pedagogiskbok om våra bästa färgsvampar och omprocessen vid svampfärgning. Svampfärgarsällskapetfinns med oss och tillfälle ges för allasom vill lära sig att färga med svamp. Materialför färgprocessen tillhandahålles. En utställningordnas där svampar som är lämpliga till färgningvisas och vilket resultat som färgningenger.Exkursioner och föredragDet blir exkursioner till spännande naturskogar,kalkbarrskogar, rikkärr, kalktuffområden, lövbrännoroch ängar. Anders Dahlberg från Artdatabankenpresenterar bl. a. senaste nytt inommykorrhizaforskningen. Johan Nitare, författaretill en prisad bok om signalarter, berättar bl.a.om svampfloran i kalkbarrskogar. Bland exkursionsledarnaåterfinns t.ex. skogskonsulent GunnarSelling som skyddat många svamplokalergenom biotopskydd och naturvårdsavtal. Ångekommuns främste naturkännare, Bengt Larsson,guidar oss till fina svampskogar. Dessutom deltarandra vana guider t.ex. Bengt Pettersson ochJan-Olof Tedebrand.FestkvällTorsdag har vi kortare exkursioner och beräknasåterkomma till utställningshallen vid lunchtid.Under eftermiddagen kl 14–18 ges tillfälle att setunnbrödsbakning på den idylliska hembygdsgården,besöka slöjdmuséet med dess täljdaallmogefigurer samt bese Borgsjö vackra rokokokyrkamed dess medeltida helgonbild av Olofden helige, Borgsjöveckornas skyddshelgon. Enviss tid på torsdag eftermiddag kommer ävenallmänheten i Borgsjö och får en guidad visningav svampfärgning och svamputställning. Dagenavslutas med festmiddag.TiderDeltagarna samlas söndag kväll 22/8 kl 19 påTräportens värdshus för praktisk information.Exkursioner inleds måndag kl 9 vid utställningshallen.Avslutande genomgång och sammanfattningsker fredag kväll 27/8. Hemresasker lördag 28/8.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 65

BORGSJÖTRÄFFENAnmälanAnmälan sker enklast och endast genom inbetalningav deltagaravgiften på 1200 kr tillSundsvalls Mykologiska Sällskaps plusgiro479 03 24-0 senast 1/7 2010. Ange telefon samtmailadress om sådan finnes. Deltagaravgiften bidrartill att täcka våra kostnader men innefattaräven kvällsfika. När anmälningsavgiften inkommitsänder vi detaljerade uppgifter om boendeochmatalternativ som vi noggrant rekognoserat.Deltagarna bokar själva boende, frukost ochlunchmatsäck. Vi har ordnat så att de som villkan äta middag tillsammans vid dukat bord ochmed levande ljus på Träportens värdshus (närautställningshallen).Hjärtliga svamphälsningarSundsvalls Mykologiska Sällskapoch SvampfärgarsällskapetYtterligare informationFöljande kontaktpersoner svarar gärna på frågor:Siw MuskosKlövervägen 13, 864 32 Matforstel. 060-24020,e-post: siw@muskos.comHjördis Lundmark,Mällby 106, Kyrkdal, 873 92 Bollstabruktel. 0612-23130e-post: hjordis.katarina@telia.comFörfattaranvisningar för artiklar till SMTSvensk Mykologisk Tidskrift publicerar originalartiklarmed mykologisk anknytning, företrädesvismed svenskt och nordeuropeiskt intresse. Artiklarnabör vara skrivna så att även en oinvigdmen intresserad läsare skall ha utbyte av dem. Redaktionenvälkomnar manuskript och bilder ochbesvarar gärna tankar kring manusideer och diskuterarfrågor som uppkommer i samband medmanusskrivandet. Inga honorar utbetalas.ManuskriptDigitala manustexter bör vara skrivna i Word- ellerOpen Office-format (.doc, .docx, rtf, .odt) medvalfritt teckensnitt och teckenstorlek. Om manusetframställs på en Mac-dator måste filändelseranvändas, eftersom redaktionen använder PC.Manus i pappersform mottages naturligtvis ocksåfrån författare som inte använder dator. Insändamanus kommer att fackgranskas och det slutligainnehållet utformas i samarbete mellan författareoch redaktion. Manustexter bör vara skrivna påsvenska men texter på annat språk kan översättasav redaktionen. Titta på artiklarna i detta nummerav SMT för att få en uppfattning om uppsatsernasupplägg och disposition.Formatering och layoutI samband med att redaktionen gör den slutligalayouten sker alla formateringar (kursivering, fetstil,rubriknivåer etc.) i enlighet med SMT:s grafiskaprofil. Författaren behöver därigenom intelägga ner tid på formateringar och layout. Densom har speciella önskemål om en viss layout börkontakta redaktionen.AbstractAlla artiklar skall inledningsvis ha en engelsk versionav titeln och en kort sammanfattning på66 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

SMTengelska. Även figur- och tabelltexter kan enligtförfattarens önskemål förses med en engelsk version.Redaktionen kan bistå med översättning respektivespråkgranskning av engelsk text.TabellerTabeller skapas i ovanstående textformat (funktionenTabell i menyraden) eller Excel (.xls), numreras(Tabell 1, Tabell 2 etc.) och bifogas textensom separata dokument. Alla tabeller skall ha enförklarande text. Hänvisningar till tabeller bör införasi löpande text.IllustrationerIllustrationer kan sändas in som färgdia, pappersbilder,originalteckningar eller i digital form.Diabilder insändes i original till redaktionen förinscanning. Illustrationer numreras Figur 1, Figur 2etc. Delfigurer benämns A, B, C etc. Hänvisningartill figurer bör göras i löpande text. Varje figur skallha en förklarande text och i förekommande fallskall fynddata anges (se nedan). Fotografens namnskall framgå. Endast foton med god färgåtergivning,skärpa och tillräcklig kontrast för att ge ettgott resultat i tryck, accepteras.Digitala illustrationer bifogas som separata bildfilersparade med maximal upplösning i formaten.jpg eller .tif och skickas lämpligen via e-post tillredaktionen (jeppson@svampar.se). Det går ocksåbra att spara stora bildfiler på en CD eller ettUSB-minne som skickas in med vanlig post (USBminnenreturneras).Teckningar bör ha hög kontrast och vara gjorda ica dubbel storlek mot vad de beräknas ha i tryck.Eventuell inscanning bör göras i 600 dpi men kanombesörjas av redaktionen om bilderna skickas inmed vanlig post.Redaktionen förbehåller sig rätten att vid behovredigera bildmaterial.Bildkvalitet och bildbehandlingObservera att digitala bilder skall bifogas somseparata filer och ej bakas in i textfilen. Detta ärviktigt för att inte försämra bildernas kvalitet.Digitala fotografier måste ha en upplösning avminst 300 dpi (färgbild) och 200 dpi (gråskalebild)i den storlek de skall publiceras. En fullbreddsbild iSMT måste vara minst 15 cm bred. En enkel regelär dock att författaren undviker att göra justeringari digitala bilder eftersom alla egna justeringar(färg, skärpa, kontrast, ljushet m.m.) görs i relationtill författarens datorskärm. Överlåt därförbildjusteringar till redaktionen som använder sigav skärmar och scannrar som kalibrerats i förhållandetill tryckeriets utrustning. Skicka således bildoriginalutan bearbetning. Författaren kan givetvisutföra eventuella beskärningar men måste då varauppmärksam på att bibehålla tillräcklig bildupplösning.RättigheterFörfattaren/fotografen har rättigheterna till sinapublicerade bilder men SMF förbehåller sig rättenatt återanvända publicerade bilder i föreningssammanhang.Illustrationerna i SMT måste som regel vara originalbildersom inte publicerats tidigare. I den måntillstånd krävs för att publicera bilder, t.ex. kartor,illustrationer lånade från andra tidskrifter (detsenare mycket restriktivt), åligger det författarenatt inhämta tillstånd att använda bilden. Rättighetsinnehavarenskall i så fall omnämnas i löpande texteller figurtext.NamnskickSMT följer namnskicket i ”Ekologisk katalog överstorsvampar och myxomyceter” [www.umea.slu.se/miljodata/webrod/ekkatsv/svamp1.asp]. För kärlväxterföljs T. Karlsson: ”Förteckning över svenskakärlväxter” (Svensk Botanisk Tidskrift 91(5):241–560) och/eller B. Mossberg & L. Stenberg: ”Dennya nordiska floran” (Wahlström & Widstrand2003). Om annat verk används för namnskick skalldetta anges i text och litteraturlista. Författarenväljer själv om svampar/växter skall skrivas medvetenskapligt eller svenskt namn i löpande text.Första gången en art nämns i artikeln skall dockbåde vetenskapligt och svenskt namn (om detfinns) anges. Auktorsnamn anges endast om detär nödvändigt eller om andra verk än ovanståendeföljs beträffande namnskicket.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009) 67

SMTFynduppgifterFynduppgifter skall anges enligt nedanståendemönster:Landskap, församling, lokalnamn, biotopuppgift,datum (enligt svensk standard, se nedan), insamlare(leg.), bestämningsansvarig (det.), och eventuellherbarieuppgift inom parentes.Exempel:Uppland, Älvkarleby, Billudden, i rik blandskogmed gran, björk och hassel, 2004-09-17, leg. & det.U. Eberhardt (UE 17.9.2004-3).LitteraturförteckningEn lista med referenser som nämns i texten (endastsådana), i bokstavsordning efter författarens/författarnas efternamn, infogas sist i artikeln underrubriken Litteratur. Författares förnamn angesmed initial och placeras alltid efter efternamnet.Publiceringsår följer direkt efter författarnamnet.Tidskrifters namn anges om möjligt utan förkortning.Vid hänvisningar till källor på Internet anges upphovsmannnens/hemsidansnamn, publiceringsår(om det framgår) och en Internetadress inomhakparenteser.ExempelBok:Ryman, S. & Holmåsen, I. 1992. Svampar. Enfälthandbok. Interpublishing. Stockholm.Del av bok:Ulvinen, T. 1997. Lycoperdales. I: Hansen, L. &Knudsen, H. (eds.): Nordic Macromycetes Vol. 3.:332–340. Nordsvamp – Copenhagen.Uppsats i tidskrift:Bergelin, K. & Gustavsson, G. 2004. Auriculariopsisampla (Lév.) Maire. Nyfynd för Sverige. Jordstjärnan25(3): 4–9.InternetPalaeobotanical research group, University Munster[http://www.uni-muenster.de/GeoPalaeontologie/Palaeo/Palbot/erhynie.html].Litteraturhänvisningar i löpande text görs enligtföljande mönster:(Eriksson 2009) eller Eriksson (2009) beroendepå textsammanhanget. Om hänvisning sker tillverk med två författare anges båda sammanfogademed &. Om verket har fler än två författareanges (Pegler m.fl. 1995) resp. Pegler m.fl. (2009).Om.fl.er än ett verk av samma författare publiceratsunder samma år kompletteras årtalet meda, b etc. både i referenser i löpande text och i litteraturlista.Exempel: Eriksson (2009a).FörfattarpresentationI slutet av varje artikel har SMT som standard enkort författarpresentation. Författare anmodasdärför att bifoga en kort presentation av sig själv.Till manuset bifogas även ett författarporträtti bildformat som ovan. I slutet av artikeln angesförfattarens/författarnas post- och e-postadresser.KorrekturKorrektur skickas ut som en pdf-fil (eller iförekommande fall pappersutskrift) till författareninnan artikeln går i tryck. Författaren bör dåsnarast höra av sig till Jan Nilsson med eventuellakorrigeringar. Smärre justeringar i layouten kanförekomma därefter.Manuskript och illustrationer skickas till:jeppson@svampar.seMikael JeppsonLilla Håjumsgatan 4461 35 TrollhättanDu är alltid välkommen att kontakta redaktionenom du har fågor och funderingar kring ditt manuseller SMT i allmänhet.Redaktionella frågor:Mikael Jeppson, 0520-82910Tekniska och layoutmässiga frågor:Jan Nilsson, 0525-20972Välkommen med ditt manus!68 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 30:3 (2009)

StyrelseKerstin BergelinordförandeBovetevägen 10, 260 40 VIKEN042-238232kerstin.bergelin@telia.comEllen Larsson vice ordförandeKullingsbergsvägen 12, 441 43 ALINGSÅS070-2641515ellen.larsson@dpes.gu.seGunilla HederåskassörTyringegatan 21, 252 76 HELSINGBORG042-14 03 91Mikael JeppsonLilla Håjumsgatan 4, 461 35 TROLLHÄTTAN0520-82910jeppson@svampar.seJan NilssonSmeberg 2, 450 84 BULLAREN0525-20972janne@sagenilerdal.seKill PerssonMastens väg 18, 310 41 GULLBRANDSTORP035-594 63kill.persson@telia.comArne RybergBoafallsvägen 10, 293 72 JÄMSHÖG0454-49208arne@iosoft.seRevisorerMagnus KällbergTränggatan 5, 582 28 LINKÖPING013-241713Erik SundströmHavregränd 1, 811 62 SANDVIKEN026-250291Carina Jutbosuppl.Tallvägen 9A, 854 66 SUNDSVALL060-569235Ove LennströmBrunnsgatan 59D, 802 52 GÄVLE026-290928Valberedningsuppl.Annchristin Nyström sammankallandeTinglabacken Borlanda, 360 40 ROTTNE0470-93000Ann-Sofie Karlssonpl 6888 A, Greby, 450 81 GREBBESTAD0525-10448Stig JacobssonFlöjtgatan 21, 451 39 VÄSTRA FRÖLUNDA031-7090710www.svampar.se

BSVERIGEPORTO BETALTPORT PAYÉSvensk Mykologisk TidskriftVolym 30 · nummer 3 · 2009INNEHÅLLBorgsjöveckan...........................................................................................................................................................................65Eriksson, Ove E.: Ascomycet-Nytt 2. En checklista över Sveriges icke licheniseradeascomyceter – The non-lichenized ascomycetes of Sweden..............................................................................59Eriksson, Ove E.: Ascomycet-Nytt 3. Ascomyceternas ursprung – argumentgranskade – The origin of the ascomycetes – arguments scrutinized. ..........................................................61Författaranvisningar............................................................................................................................................................66Hanson, Sven-Åke: Rödlistade svampar i östra Skånes sandmarker – en undersökning avDisciseda-arternas ekologi – An ecological study of Disciseda species in sandy habitatsin SE Sweden...............................................................................................................................................................................17Jacobsson, Stig: Leif Stridvall 1937–2009..................................................................................................................56Jeppson, Mikael: Små röksvampar i torra kalkmarker – en bestämningsguide –A determination guide to small puffballs in dry calcareous habitats in Fennoscandia...........................35Ludwig, Erhard & Ryberg, Arne: Mycena mitis ny för Sverige – Mycena mitis –first Swedish record ..................................................................................................................................................................33Nilsson, Jan: Stackning av bilder – Image stacking..................................................................................................51Sjökvist, Elisabet: Polyporales – försök till en ny klassificering – A new classificationof Polyporales. ................................................................................................................................................................................2Sunhede, Stellan & Carlsson, Rolf-Göran: Trichaster melanocephalus i sydvästraSveriges inland – Trichaster melanocephalus Czerniaiev in the inland of SW Sweden............................5Tryck: Affärs-Tryckeriet, Västerås jan 2010Repro: Affärs-Tryckeriet, VästeråsOmslag: Silverblade silk 250Inlaga: Silverblade silk 100