sVenska folkeT: - Sköna hem

vi älskar josef frankÅren 1941–46 borJosef Frank påMan hattan i NewYork. Han tyckerstads planen är”snillrik i sin brutalaförenkling” ochmönstret (liksomVegetable tree,nedan) är ett de”födelsedagsmönster”hanuppvaktade medpå Estrid Ericsons50-årsdag 1944.»Frank är Hitlers gåva till Sverige«Journalisten Eva von Zweigbergk i sin minnesruna över Frank vid hans bortgång 1967.varandra, han blev chefsdesigner på firman. Deras samarbetegick enligt historieskrivningen till på så sätt att han gjordeallt hon bad om – och hon godtog allt han gjorde. De höll sigtill formaliteterna, fröken Ericson och professor Frank, menblev så småningom Pepi och Estrid med varandra.Medan hon var sval och affärsmässig, var han lekfull ochfärgstark – ett vinnande koncept, och redan efter ett åröverrumplade de omvärlden med en utställning på Liljevalchs.Svällande inbjudande soffor med stoppade dynoroch generösa fotpallar, klädda i kretonger med fantasiblommor.Det här var något annat än funkisens asketism somhyllats bara några år tidigare.Men även om Frank själv fått lite lugnare livsvillkor, kröphoten från omvärlden närmare. När tyskarna stod på danskoch norsk mark år 1941, beslutade paret Frank att än engång fly. Denna gång till New York, där Josef fått en tjänstsom föreläsare i konsthistoria och arkitektur vid New schoolfor social research i Greenwich village.Men eleverna blev allt färre, kriget upptog allas tankar, ochFrank trivdes inte med undervisandet. Han ritade på olikabyggnadsprojekt som aldrig genomfördes, och skapade tygmönstersom inte gick att sälja. Han och Anna levde i huvudsakpå pengar som Estrid skickade. I stället började han skrivaromaner, pjäser och essäer. Han köpte ett par naturhandböcker,Butterflies of America och Insects of America och utifråndessa började han skapa sin fantastiska mönstervärld,ibland i ren fantasi, ibland mer verklighetsnära. På åttondevåningen i en liten lägenhet vid 215:e gatan på Manhattanväxte mönstren fram ett efter ett. Han sände ett femtiotalöverdådiga mönster över Atlanten mitt under brinnandevärldskrig, som en gåva till Estrid på hennes 50-årsdag.Efter krigsslutet återvände paret Frank till den lilla lägenhetenpå Gärdet. Här skapades många av de möbler som idag räknas till svensk möbelkonsts höjdpunkter, och dessutomströmmade inredningsuppdragen in, bland annat frånde många ambassaderna som efter kriget skulle byggas upprunt om i världen – Tokyo, Dublin, Bryssel och Bangkok. Allainreddes de av Svenskt tenn med produkter från Josef Franksritbord – i syfte att visa upp det genuint svenska.Under sin yrkesverksamma period ritade han i genomsnitten ny möbel i veckan. I dag finns närmare 2 000 ritningarav Josef Frank i Svenskt tenns arkiv, av dem är ettsjuttiotal i produktion. Dessutom finns cirka 160 olika textilmönsteri Svenskt tenns samlingar.Kristina Wängberg-Eriksson har tecknat Franks livshistoriai boken Livsträd i krigens skugga, och i Pepis flora hansmönsterkonst. Nu finns en ny bok färdigskriven, om JosefFranks möbler, som väntar på utgivning.– Frank hade en klassisk arkitektskolning, men kundeockså frångå alla regler. Hans möbler bygger ofta på det gyllenesnittet, proportionerna är hemligheten för det harmoniskaformspråket, säger hon.– Frihet och fantasi är ledord för Fransk skapande. Hanvar inte strikt bunden till någon särskild stil, men hade engrund i engelskt 1700-tal, vilket han omtolkade på sitt egetsätt. Om jag ska nämna någon favorit så blir det hans rundasoffbord i valnötsrot med små kulfötter, som gör att bordetser ut att sväva. Det är så trevligt att sitta vid.Förra året fick Josef Frank en plats uppkallad efter sig ikorsningen av Rindögatan och Furusundsgatan på Gärdet iStockholm, i närheten av huset där han bodde.Så visst har han något att säga oss, vi som fått kriget skildratsom en berättelse snarare än är egenupplevt. Nu lever vii ett nytt Europa, men arvet efter det gamla finns kvar ochJosef Franks verk och liv påminner om det.Slutligen en av många inskickade motiveringar från våromröstning:”Josef Frank rules helt enkelt, ler var gång jag får se etttyg sprudla eller en enkel möbel le. Tidlöst och härligt!”skriver Jennie Spets i Ramlösa.nDen lekfulla ”SanFranciscolampan”visades på Goldengate-utställningeni San Francisco 1939.Hortuskrukantillverkas i dagendast i blått, gröntoch klarglas, avReijmyre.två andraforM givarevi gillar94sköna hem | nr 10/2009

vi älskar josef frankVi älskar också...brunomathssonBöjträmästaren Bruno Mathsson(1907–88) har lärt oss att ligga närvi sitter. Eller snarare att sitta organiskt.Han ägnade hela sitt yrkesverksammaliv åt attfinslipa sittkurvan. Hankonstaterade att ”manbehöver ej ha resårer ochstoppning för att uppnå bekvämlighet”,vilket han visade medPernilla, 1943, och med Jetsonfrån 1966. Det omtyckta Superellipsbordetgjorde hani samarbete med formgivarenPiet Hein, vars oval skissadesfram för att lösa trafikproblemenvid Sergels torg i Stockholm.Stig LindbergUmeåfödde Stig Lindberg (1916–82)kvalar in som god tvåa i Sköna hemsomröstning om Sveriges mest älskadeformgivare. Lekfull, glad, spralligtusenkonstnär som formgav porslin,serviser, hushållsartiklar i plast,och illustrerade många barnböcker,bland annat Krakel Spektakel.Kaffe serviserna Spisa ribb (ovan),Berså och Adam, Eva samt Röd ochBlå Aster är i dag åter i produktion,och nykomlingen Prunus sedani somras. Stor i Japan. På bilden tillvänster Blå husar.om Stig Lindberg:”Stig L har en bredd, hans verk står sig över tid. Sedan ärhan västerbottning.”Ulla Johansson, Umeåom Bruno Mathsson:”För hans folklighet och nytänk i det vardagliga livet!”Tomas Lindoff, Skövdetack för att ni röstade50 hudvårdsset från L’Oréal Parishar skickats ut till lika mångatävlande runt om i landet.96