HELEN SJÖHOLM & JULSPECIAL - Qx

”De brukar kallamig för the queerPer Gessle”– Den är som för hela min generation självklart färgad av aids. På80-talet gick jag från begravning till begravning till begravning. Aidsbidrog faktiskt till och med till att jag la ner mina konstnärliga ambitioner.Tänk dig läget 1983. Då fanns det inte några hivtest, man vissteinte vad hiv var utan bara att bög, storstad och död hängde ihop.Och man var glad för varje vecka som man inte hittade något konstigtcancermärke på armen. Med den inställningen kan man inte ha enplan med livet. Mitt perspektiv blev sex månader istället för sex, ellertio år framåt. Så istället för att satsa på en mer långsiktig karriär inomteater, videokonst och performancekonst som jag hade tänkt från börjanså sökte jag till Handelshögskolan och började sedan skriva poplåtar.Sedan, i början av 90-talet, dog två av mina bästa vänner inomloppet av bara några veckor. När de två hade dött och de förstabromsmedicinerna kom så hängde jag in min svarta kavaj i en garderoboch stängde dörren till bögvärlden och tänkte att jag måste lämnaden här världen. Jag orkade inte mer. Det enda som det går att jämföramed egentligen är väl Auschwitzupplevelsen som judarna måste hakänt 1945. Och hade jag varit jude då hade det första jag gjort varit attlämnat gettot för att få leva någon annanstans och slippa vara jude, åtminstonei några år. Så under 90-talet var min reaktion att stå utanförgayvärlden och även att ifrågasätta den. Sedan upptäckte jag queeroch levde i flera år i olika sorters experimentella relationer. Bland annati ett förhållande med en tjej, som också var bisexuell men som senfaktiskt blev lesbisk när vi gjorde slut. Men det som har hänt nu är attjag träffade en kille för några år sedan och blev jättekär och lever i ettfast förhållande idag och tycker att det är toppen. Så jag är jättegladatt vara bög idag.Trodde du att det skulle hända, hade du inte egentligen gettupp bögvärlden?– Nej, jag har aldrig förnekat att jag var bög på något sätt. Jag varbög plus någonting annat. Det är ungefär som att säga att du bor iStockholm och bestämmer dig för att du ska åka ett år till Nordpolen.”Jag tyckte faktiskt attMidi, Maxi & Efti-plattanvar det bästa jag gjort.Jag tycker att den är briljant.”Sen knallar du runt på Nordpolen ett tag och sen kommer du tillbakaom du inte dör på vägen. Det var inte konstigare än så. Det var en utflykttill en annan värld. Det här var under de åren som jag gjorde Armyof Lovers och prodcuerade Alcazar, men jag var inte aktivt involveradi den världen på det sättet som jag vill vara idag.Uppriktigt sagt så trodde jag lika lite att du skulle kommatillbaka till bögvärlden som jag trodde att du skulle komma tillbakatill popmusiken. Jag menar, du kallar ju dig filosof och författare.Det verkar inte helt logiskt att man ger ut popskivor då.– Jag lät de ambitionerna krocka i Vacuum, det var därförVacuum blev så fel. Jag hade intellektuella ambitioner med musiken,och man kan inte stoppa in dem i tre minuter långa poplåtar. Då blirde sex, sju, åtta minuter långa och väldigt komplexa. Jag kan tycka attvissa saker som Vacuum gjorde är riktigt briljanta, men det är inte detsom jag vill med musik. Kanske var jag frustrerad efter åren med Armyof Lovers - att lyckas få ur sig fem album med ett band där ingenkan spela och sjunga är ett fullständigt mirakel. Men nu har jag fått urmig allt det intellektuella i mina böcker och vet att de de ambitionernahör hemma där. Man ska inte plocka in Nietzschecitat i poplåtar.Vem fan vill höra det när man står på dansgolvet en lördagskväll?Fast är inte det rätt märkligt. Du har gjort en hel del av denabsolut mest folkliga svenska musiken, samtidigt som du själv ärså långt ifrån folklighet som man kan komma utan att bli stenad.– Det är inte konstigare än att man växer upp i Motala och är fjortonår gammal och står och tittar på alla svenssonmänniskor som rörsig på ett dansgolv och undrar: Vad är det i huvudet på de där människorna?De är så många jag är bara en. Alla är likadana och vill varalikadana och de står och hoppar upp och ner till Knock on Wood med”Två av mina bästa vänner doginom loppet av bara någraveckor. När de två hade dött ochde första bromsmedicinerna komså hängde jag in min svartakavaj i en garderob och stängdedörren till bögvärlden och tänkteatt jag måste lämna den härvärlden. Jag orkade inte mer.”Amii Stewart, och sedan hoppar de upp och ner till Varning på stanmed Magnus Uggla. Och du hatar Knock on Wood och Magnus Ugglaoch du undrar vad är det som drar? Vad är det som attraherar? Ochdet blir fascinerande. Sen blir man låtskrivare och kanske skriver enlåt åt en artist som Jerry Williams, och det är en låt som man självaldrig skulle gå och köpa, men man blir så fascinerad av att försökaförstå hur Jerry tänker och hur hans fans tänker. Om Jerry sen ringermig nästa dag och säger ”Fan, vad den nya låten är bra”, då blir jagskitglad för då har jag gjort mitt jobb bra. Men jag gör självklart inteden låten med mitt eget band.Men är det inte bara en sjuk cynism som ligger bakom?– Nej, nej. Det går inte att vara cynisk och skriva en poplåt och fådet att funka. Du måste ha kärlek till ditt arbete. Du måste tycka attden här låten har en kvalitet för dig, annars kan du inte få ihop detöver huvud taget. Det finns något magiskt där som gör att allt fallerpå plats.Min favorit bland de där tidigare Bardproduktionerna haralltid varit Ragga Steady med Midi Maxi & Efti.– Innan jag gjorde ”Prototype” tyckte jag faktiskt att Midi, Maxi& Efti-plattan var det bästa jag gjort. Jag tycker att den är briljant.Den är väldigt, väldigt egen. Om inte det är charm så vet jag inte vadcharm är. De här hjärndöda rösterna med sin låtsasengelska och denbisarra mixen av ett afrikatema som är fullständigt fejkat. Det är såplastigt att det liknar ingenting, samtidigt som de faktiskt slog i USA.Men sen upplöstes de för att Midis och Maxis pappa tyckte att det varoseriöst att göra popmusik – han tyckte att de skulle plugga medicin.Chewing Gum med Annie är en låt som har lite av samma kvalite,men nu är Annie lite för bright för att vara så totalt charmfull som Midi,Maxi & Efti var. Jag var till exempel inte med och skrev Bad BadBoys. De kom in med låten färdig och klar med sina egna låtsaspåhittadeengelska ord, och jag ville inte ändra ett enda ord i den. Jag tyckteden var helt magisk.Men du gillade den för att den är plastig?– Totalt plastig och fejkad. Det är ren pop, totalt ren pop. Det vartill och med en liten snutt som Anders Wollbeck hade i sin dator somhan hade suttit och lekt med, men som inte gick att göra en melodi på.så då la vi in den på plattan och kallade den för Jamma On Da Savannah.Allt bara för att hålla oss stenhårt till denna enda idé. Vi ska skapapopmusik som om den vore gjord i etiopien.Finns det något du ångrar som du har gjort musikaliskt?– Nej, jag ångrar ingenting jag någonsin har gjort över huvud taget.Jag ångrar inte ens Troll. Ola Håkansson brann för det där projektet,en skolklass från Falun som gjorde poplåtar. Jag tyckte det varså hemskt, men jag var ändå med och skrev några låtar för dem. Menjag slapp träffa dom.Men du skäms inte för låtarna?– Genom åren har jag träffat så många personer som är analretentivaoch rädda för att inte vara coola, och som måste försvara någonförmodad integritet hela tiden. Jag har alltid tyckt att de var så pinsamma,för det genomgående är att de aldrig har varit coola människoröver huvud taget. De har bara varit neurotiska och rädda. Omman inte kan bjuda på sig själv, varför ska man då göra popmusiköver huvud taget? Då får man väl syssla med jazz eller något sånt.Bodies Without Organs album ”Prototype” släpps i 17 länderunder vintern, men i Sverige först den 7 mars. En ny singel ”SixteenTons Of Hardware” släpps runt årsskiftet. Det finns också planerpå att bandet ska spela på World Pride i Jerusalem.Kolla qx.se för mer info.Dessutom kan vi avslöja att skivbolaget Universal släpper en dvdmed Army of Lovers samtliga 21 musikvideor i maj nästa år.QX DECEMBER 2004 • 21