SSB-transceiver för 80 och 20 meter - SM0JZT

enda som inte stämmer är MHz-siffran.Denna siffra kan vi skapa på konstgjordväg. Eftersom transceivern endast ärgjord för två band, vet vi att MHzsiffranär 3 eller 14. Spänningen påuttaget 80/20 från oscillatordelen är lågför 80 meter och hög för 20 meter. Meddenna styrspänning kan vi skifta mellandessa två siffror. I skalan vill vi ha ennoggrannhet av 100 Hz, vilket gör atträknaren endast behöver registrera 4siffror (decimalerna).En frekvensräknare kan göras på olikasätt. Den här beskrivna är kanske denenklaste och mest lättförståeliga typen.Man utnyttjar helt enkelt definitionenför frekvens dvs antalet perioder persekund. Om vi räknar antalet perioderunder en sekund på oscillatorsignalenenligt exemplet ovan, får vi 8,6524millioner stycken. Eftersom vi barabehöver en noggrannhet av 100 Hz,behöver vi inte räkna perioderna underen hel sekund. Det räcker att vi räknarunder 10 ms. Då blir det 86524 stycken.Åttan struntar vi i och det är bara desista fyra siffrorna, som räknaren måsteregistrera på displayen.För att gå vidare måste en logikkretsbeskrivas. I vår räknare användes fyraIC-kretsar 74HC390 (eller HC390). I ensådan krets finns två identiskadekadräknare. Genom en internkoppling i kretsen räknar varje räknareantalet inkommande pulser upp till ochmed nio stycken. Sedan börjar den omfrån början. Den har fyra utgångar (stift3, 5, 6 och 7 resp. 13,11, 10 och 9) därantalet inkommande pulser visas i binärform. I utgångsläget visar utgångarna0000. Efter t ex 5 pulser visas 0101.Genom att låta flera dekadräknaresamverka, kan större tal än nio visas.Låt oss räkna 24 pulser. Då behövs tvådekadräknare. Den första visar entaletdvs siffran fyra 0100 och den andratiotalet dvs siffran två 0010. Den kodsom då uppstår kallas BCD-kod. Kodenför siffran 24 är alltså 00100100. Dennakod skiljer sig från binärkoden försiffran 24. BCD-koden måste vi ha,eftersom vi har tio som bas i vårttalsystem.Själva processen går till på följande vis:Vi måste först skapa en tidspuls, som ärmycket exakt 10 ms lång. Vi låter dennapuls kopplas till en NAND-funktion(grind) med två ingångar. Till den andraingången kopplas ett pulståg, somhärrör från oscillatorn, vars frekvens viskall räkna. Enkelt uttryckt kan vi sägaatt NAND-funktionen tjänstgör somströmbrytare styrd av tidspulsen. Ut frånNAND-funktionen kommer ettavgränsat pulspaket 10 ms långt. I vårtexempel har paketet 86524 st pulser.Utgången har kopplats till fyradekadräknare och på deras utgångarvisas BCD-koden för talet 6524. Nu ärräkneoperationen klar. Efter detta måstevi skapa två pulser, som följer eftervarandra. Den första pulsen skall talaom för displayens drivkretsar (4543) atträkningen är slutförd och siffrorna, sommotsvarar BCD-koden, kan visas pådisplayen. Den gamla informatio nen,som kanske finns, raderas då och dennya lyftes fram. Den andra pulsen skallnollställa de fyra dekadräknarna, så attde är redo för nästa pulspaket. Dessa tvåpulser skapas med två monostabilamultivibratorer i kretsen 4528.Tyvärr finns det ett problem. Tidspulsenär helt osynkroniserad i förhållande tillpluståget. Det betyder att tidspulsen kanslumpartat starta pulspaketet mitt i enpuls lika väl som den kan starta mellantvå pulser. På samma sätt kan tidspulsenavbryta pulståget i en puls eller imellanrummet mellan två pulser. Antaleträknade pulser kommer därför attvariera från gång till gång, trots attfrekvensen inte har ändrats. Fyran i vårtexempel blir osäker och kommer attfluktuera mellan några siffror. Ett enkeltsätt att lösa detta problem är attdimensionera räknaren för ennoggrannhet av 10 Hz i stället för 100Hz. Vi gör alltså tidspulsen tio gångerlängre dvs 100 ms och kopplar in enfemte dekadräknare. Resultatet fråndenna räknare behöver vi inte bry ossom, eftersom vi inte är intresserade av10 Hz noggrannhet och dessutomfluktuerar resultatet från denna.På kopplingsschemat fig. 11 finnskretsen 74HC00 ( eller HC00). Deninnehåller fyra NAND-funktioner medtvå ingångar vardera. Genom att kopplaihop ingångarna och med ett motståndpå 1 Mohm förbinda dessa medutgången kan man få en förstärkare medhög förstärkning. Den inkommandesinusformade oscillatorsignalen kommerin på en sådan förstärkare (stift 12 och13) och omvandlas till ett pulståg medrätt amplitud (stift 11). En annan

NAND-funktion användes somkristalloscillator (stift 10, 9 och 8). Meddenna oscillator skall vi skapatidspulsen. Med trimkondensatorntrimmas frekvensen 3,2768 MHz inexakt. I kretsen HC4020 dividerasdenna frekvens med 4096, så attfrekvensen 800 Hz erhålles på stift 1. Ikretsen HC390 (IV) användes de bådadekadräknarna för att dividerafrekvensen ytterligare med 100. På stift7 kommer ut en osymmetrisk 8 Hzsignal. Den består av en puls, som är100 m s lång och avståndet till nästapuls är 25 ms. Den totala periodtiden äralltså 125 ms, vilket motsvararfrekvensen 8 Hz. På detta sätt har viskapat vår tidspuls. Tidspulseninverteras i en av NAND-funktionerna ikretsen HC00 (stift 1, 2 och 3) och vårtpulspaket skapas i den sista NANDfunktionen(stift 4, 5 och 6).De fem dekadräknarna, som utför självaräkneoperationen finns i halva HC390(I) och HC390 (II) samt HC390 (III).Dessa, utom halva HC390 (III),levererar BCD-koden till de fyradrivkretsarna 4543 (I, II, III och IV) tillresp. stift 5, 3, 2 och 4. Informationenpå dessa stift lyftes fram till displayenSP532PR med en puls på resp. stift 1.Denna puls kommer som sagt frånkretsen 4528. Denna krets har triggatsav tidspulsens avslutande språng.Pulsen, som skall nollställa räknarna hartriggats av den första plusens avslutandesprång. Nollställningen sker på stift 2och 14 på HC390. Båda pulserna skapasalltså i tidsluckan på 25 ms mellantidspulserna.LCD-displayenSP532PR är en LCD-display. En sådandisplay har flera fördelar. Den drarväldigt lite ström, vilket gör attstrålningen från drivkretsarna ärobefintlig. Har man t ex en LED-displayfår man räkna med att skärma in helaenheten, eftersom störningar annars kanuppstå i mottagardelen. En annan fördelär att en LCD-display kan man avläsa istarkt ljus. En nackdel är dock att denmåste matas med en fyrkantpuls av enspeciell frekvens. Någon större nackdelär det inte för oss, eftersom vi har gottom pulser i vår frekvensräknare. På stift2 på kretsen HC4020 finns enfyrkantpuls med frekvensen 400 Hz.Denna divideras först med 5 och sedanmed 2 i ena halvan av HC390 (I). På såvis erhålles en symmetrisk 40 Hzfyrkantspänning, som är lämplig attdriva displayen med (stift 26 påSP532PR). Denna spänning går ocksåin i drivkretsarna 4543 på stift 6. Därinverteras den och lägges på det aktuellasegmentet som bildar siffran.Kretsen HC86 innehåller fyra exclusive-OR funktioner med två ingångarvardera. Med hjälp av denna kan viaktivera de segment, som bildarsiffrorna 3 och 14. Dessa är ju våraMHz-siffror. Dessutom aktiverar vi tvådecimalpunkter på displayen för att vilättare skall kunna avläsa siffrorna.S-meternS-metern består av en sk bar graphELB1001GWA. Denna är uppbyggdmed tio lysdioder placerade i en rad.Om de första åtta lysdioderna lyser,motsvarar det signalstyrka 9. Varjelysdiod upp till S9 representerar en S-enhet. Lyser en lysdiod är styrkan alltsåS2. De två sista lysdiodernarepresenterar S9 +10 dB och S9 +20dB.Mottagarens AGC-spänning är ett måttpå hur stark den inkommande signalenär. Det gäller bara att veta vilken AGCspänning,som motsvarar en speciellsignalstyrka.Fig. 12 visar kopplingsschemat för S-metern. Kretsen LM339 innehåller fyrakomparatorer och kretsen LM393 två.Vi har alltså tio komparatorer, en tillvarje lysdiod.Varje komparator har två ingångar ochspänningarna på dessa jämförs. Omspänningen på den ena ingången ärhögre än den andra är utgången hög. Ärdet tvärtom blir utgången låg. När enutgång är låg, tänds lysdioden som ärkopplad till denna. Båda ingångarna ärmycket högohmiga och belastar inte depunkter, som skall jämföras. En ingång(non-inv input) på varje komparator ärförbundna med varandra och anslutnatill AGC-spänningen. De andraingångarna (inv input) är anslutna till enpotentiometerkedja mellanmatningsspänningen och jord. På varjepunkt i kedjan finns en spänning, som ärutprovad genom rätt val avmotståndsvärde. Dessa spänningar ärsamma spänningar, som AGC:n har förresp. signalstyrka. Kalibrering sker medhjälp av trimpotentiometrarna R4 ochR5. För starka signaler trimmar man R5och för svaga signaler R4. E ftersaxning några gånger kommer S-meterns utslag att stämma./ SM6DJH Olof Holmstrand0523-30015, uhfunits@hotmail.comDom första QROlle-stationerna ärredan igång och kör. Här står QROllenr 0002 byggd av SM0JZT vid sidanom en K2. En studio-mikrofon av godkvalitet är inkopplad och QSO:naavlöser varandra.