Liten guide till den antikvariska verksamheten - mikroarkeologi.se

Institutionen för arkeologi och antikens kultur- Fredrik Fahlander | Institutionen för arkeologi och antikens kultur -Göteborgs universitet © 2004-2007

En guide till den arkeologiska verksamhetenFöljande text är tänkt som bakgrundsinformation för institutionens fältkurser. Denbeskriver de berörda myndigheterna och institutionernas olika ansvarsområden,vilken information de kan erbjuda, samt hur ett arkeologiskt ärende går till.Texten sammanställd från följande källor:RAÄ’s hemsida: http://www.raa.se/Bohusläns museums hemsida: http://www.bohusmus.se/Länstyrelsens hemsida: http://www.lst.se/lst/NordArk: http://www.hgo.se/nordark/CHA: http://home.tiscali.se/sav/arkeologi.htmVägverket: http://www.riksvag31.nu/RiksantikvarieämbetetRiksantikvarieämbetet är den centrala instansen i landet för frågor som rör vård avkulturmiljö och kulturarv. Huvuduppdraget är att vara den förvaltningsmyndighet somtillsammans med länsstyrelserna och de regionala museerna verkar för att kulturarvetoch hela vår kulturmiljö både bevaras och brukas. Sedan den förste riksantikvarien,Johannes Bureus, tillsattes 1629/1630, har ämbetet utövats av 29 efterföljare.Nuvarande riksantikvarie, Inger Liljequist tillträdde i mars 2003. Myndighetensverksamhet är uppdelad på fem områden.Myndighetsarbete - att värna om kulturvärden och verka för att hänsyn tas till kulturarvet isamband med utveckling av olika samhällsområden. I verksamheten ingår att samordnakulturmiljövården i regionerna, att följa tillämpningen av kulturminneslagen, fördelabidrag till kulturmiljövård, arbeta med att införliva miljömålen i kulturmiljövården ochatt förmedla EU-bidrag med koppling till kulturmiljövård.Kunskapsuppbyggnad - att leda, utveckla och delta i arbetet med att bygga uppkunskapen om kulturmiljön och kulturarvet. I verksamheten ingår arbete med databaseroch register för bland annat byggnader och fornminnen, bedriva utvecklingsprojekt som"Digitala historiska kartor" eller "Projekt Fornminnesinformation" med flera, bistå medkunskap och expertstöd samt att sköta kulturmiljöövervakning.Vård - att samla och utveckla kunskaper om hur man praktiskt går tillväga för attbevara kulturarvet i byggnader, kyrkliga inventarier och museiföremål. I verksamheteningår att förmedla kunskap och ge expertstöd i frågor som rör konservering och vård,bedriva konserveringsverksamhet och att vårda de kulturmiljöer som myndighetenförvaltar.Publikarbete - att informera och förmedla kunskap om kulturarv, kulturmiljön ochkulturmiljövård samt att visa de kulturmiljöer som myndigheten förvaltar. Iverksamheten ingår forskningsbibliotek och arkiv, förlagsverksamhet med utgivning avböcker och tidskrifter, besöksmålsverksamhet i Birka, Gamla Uppsala ochGlimmingehus, skolpedagogik och presentationer på myndighetens hemsida.2

En guide till den arkeologiska verksamhetenUppdragsarkeologi - att bedriva arkeologisk undersökningsverksamhet påuppdragsbasis utifrån de krav som kulturminneslagens anger. I verksamheten ingårdessutom att redovisa och förmedla kunskap i bland annat rapportform, att ta framkulturhistoriskt underlag för samhällsplanering såsom miljökonsekvensbeskrivningar ochatt utveckla arkeologisk specialistkunskap.Organisation:Verksledningen utgörs av riksantikvarie Inger Liliequist och överantikvarie Per-MagnusNilsson. Verkssekretariatet arbetar med övergripande strategiska frågor, som tillexempel omvärldsanalysen och verksamhetsstrategin. Verkssekretariatet samordnarockså Riksantikvarieämbetets internationella uppdrag och fungerar som stöd förverksledningen. Ledningsstaben sköter myndighetens styr- och stödfunktioner samt denstrategiska kommunikationen. Avdelningen innefattar personalenhet, ekonomienhet,samt enheter för intendentur, IT och kommunikation.Kulturmiljöavdelningen arbetar med frågor som rör hur kunskapen om kulturarvetbyggs upp och används, hur kulturarvet hanteras i samhällsbyggnad, lagstiftning ochbidragsgivning, samt hur kulturarvet bidrar i utvecklingen mot ett hållbart samhälle. Iuppgifterna ingår frågor om lagstiftning, bidrag, kunskapsuppbyggnad, utbildning,övervakning och information i kulturmiljöfrågor. Avdelningen har cirka 60 fast anställdafördelade på fyra enheter: Inriktningsenheten (Kmi), Kulturminnesenheten (Kmk),Samhällsbyggnadsenheten (Kms) och Uppföljningsenheten (Kmu). Kulturmiljöavdelningensansvarar för ärenden enligt kulturminneslagen (KML), förordningen omstatliga byggnadsminnen, plan- och bygglagen (PBL), miljöbalken och ärenden omkulturreservat. Andra särskilda ansvarsområden är kulturmiljövårdsanslaget, detuppdragsarkeologiska systemet, sektorssamordning av tillgänglighetsfrågor, kulturmiljöövervakning,miljömålsuppföljning och kulturmiljöbokslut.Avdelningen för kunskapsförmedling utvecklar och förmedlar kunskap om kulturarvoch kulturmiljö. Avdelningen för kunskapsförmedling har till uppgift att görainformationen om vår kulturmiljö användbar och tillgänglig för alla. Arkiv, bibliotek,digitala sökjänster och besöksservice finns på plats på informationstorget i Östra stallet.Avdelningen omfattar arkiv, bibliotek, fotoenhet samt enheter för informationssystemsom bebyggelseregister och kulturdata. Avdelningen utvecklar i samspel med länenskolpedagogiken inom kulturarvssektorn. Evenemang som Kulturhusens dag ochArkeologidagen har som syfte att vidga intresset för kulturarvet. Riksantikvarieämbetetshemsidor ger information på olika nivåer inom verksamheten.Antikvarisk-tekniska avdelningen bygger upp och förmedlar kunskap om vård avbyggnader och fornminnen, samt om konservering av kyrkliga inventarier ochmuseiföremål. Avdelningens konservatorer och byggnadsvårdare förmedlar kunskap ochger stöd i konserverings- och vårdfrågor till i första hand länsstyrelser, länsmuseer samtandra institutioner, organisationer och privata personer. Den omfattande egnakonserveringsverksamheten ger möjligheter att vidare utveckla metoder och utvinna nykunskap. Det är ett arbete som ger erfarenhet och kunskap som kommer hela landet tillgodo. Teori och praktik i byggnadsvårdsfrågor utvecklas inom den egnafastighetsförvaltningen då avdelningen har ansvaret för Riksantikvarieämbetets egnakulturmiljöer. Här samordnas också visningsverksamhet på de stora besöksmålen Gamla3

En guide till den arkeologiska verksamhetenUppsala - Historiskt Centrum, Glimmingehus och Birka. Avdelningen har mångainternationella kontakter. Avdelningen innefattar också enheten för kulturarvsturism.Avdelningen för arkeologiska undersökningar (UV) är Sveriges största undersökandearkeologiska institution med mer än 30 års erfarenhet av arkeologiska utredningar ochundersökningar. Avdelningen för arkeologiska undersökningar initierar, leder och deltari arkeologisk undersökningsverksamhet på uppdragsbasis. UV har ungefär 150medarbetare fördelade på sex kontor i Lund (UV Syd), Mölndal (UV Väst), LinköpingUV Mitt), Örebro (UV Öst) och Stockholm (UV Bergslagen), samt ett geoarkeologisktlaboratorium i Uppsala (GAL). Uppdragsarkeologin utgår från kulturminneslagens kravpå att fornlämningar som inte kan bevaras ska undersökas och dokumenteras påexploatörens bekostnad. Verksamheten syftar till att utföra undersökningar på ett sättsom kan vara vägledande för svensk uppdragsarkeologi som helhet. Den ska ocksåredovisa och förmedla kunskap i former som svarar mot forskningen,samhällsbyggandets och allmänhetens intresse. Avdelningen tar också fram övrigtkulturhistoriskt underlag för samhällsplanering, såsom förstudier till miljökonsekvensbeskrivningar,underlag för kommunal planering, underlag för sektormyndighetersomsorg om vägars kulturvärden, om fornlämningar i skogsbruket och liknande. UVarbetar normalt sett inom landets gränser men deltar också i internationella projekt. UVutför också arkeologisk prospektering med icke förstörande metoder, tar framkulturhistoriska underlag för samhällsplanering och berättar om våra resultat i olikatyper av publikationer.Arkiv – Skattgömmor eller irrgångar?Arkiv är en samling av dokument och handlingar(arkivalier). Termen används även för lokalen därarkivhandlingar förvaras och för institutionen somlagrar och vårdar dem. Arkiven skall bevara,vårda och tillhandahålla handlingar av olika slag.Handlingarna kan vara framställda och lagradepå olika medier, papper, mikrofiche, mikrofilm,magnetband, disketter och optiska skivor. Arkivenär en del av det nationella kulturarvet och en avsamhällets stora kunskapsbanker liksom museeroch bibliotek.Handlingarna i ett arkiv är vanligtvis unika.Försvinner en arkivhandling kan den varaoersättlig. Detta skiljer arkivhandlingar frånexempelvis böcker som trycks i flera exemplar iavsikt att sprida information och textinnehåll.Opublicerade grävrapporter räknas till arkivhandlingaroch de är exempel på handlingar somkan finnas i flera exemplar. Undersökaren t.ex. ettlänsmuseum arkiverar dokumentationen och rapporten från undersökningen i sitt egetarkiv, men två kopior av den skickas också till Riksantikvarieämbetet i Stockholm.4

En guide till den arkeologiska verksamhetenVad finns av intresse för en arkeolog i ett arkiv?I arkiven finns en mängd olika typer av handlingar som innehåller information för densom är intresserad av arkeologi. I arkiven kan man t.ex. undersöka arkeologins historiagenom att plocka fram enskilda arkiv och samlingar där arkivbildaren kan vara en kändarkeolog eller museiman, en förening eller institution. Man kan också söka i olikaämbetsarkiv efter handlingar som speglar arkeologins och fornminnesvårdens historia.Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA) vid Riksantikvarieämbetet finns texter,fotografier, teckningar, ritningar och kartor som dokumenterar fynd, föremål,byggnader, fornlämningar och miljöer. Idag finns också arkeologisk dokumentation idigital form. Nya arbetsmetoder ute i fält och på laboratorier påverkar också arkiven.Nu måste arkiven också kunna omhänderta, vårda och bevara digital information. Arkivkan också innehålla professionella arkeologers eller amatörarkeologers dokumentationav byggnader, fornminnen och arkeologiska undersökningar.Att söka i arkivArkivinstitutioner har sökhjälpmedel som register, förteckningar och kataloger somingångar till de enskilda arkivens innehåll. Endast ett fåtal av dessa sökhjälpmedel ärdatoriserade. Vanligtvis är man hänvisad till att besöka arkiven för att själv eller medarkivpersonalens hjälp söka arkivhandlingar. Det går i regel också att ställa frågor ellerbeställa fram material via post, e-post eller fax.NordArk innehåller en förteckning över ett urval svenska arkiv som är av särskiltintresse för arkeologer samt länkar till nordiska och internationella webbplatser sominnehåller arkivinformation och adresser. Det pågår arbete med att tillgängliggöra desvenska arkivens skatter. En av dem som arbetar med detta är SVAR. SVAR betyderSvensk Arkivinformation och är en enhet inom Riksarkivet som arbetar med attinformera om arkiv och vad som finns i arkiven. SVARs verksamhetsidé är att påmoderna medier bevara, tillgängliggöra och levandegöra arkivinformation. En avSVARs produkter är databasen NAD, Nationell arkivdatabas. NAD innehåller uppgifterom arkivmaterial i svenska arkiv, bibliotek och museer. Idag ingår i NAD på Internetgrundläggande uppgifter om arkivbestånden i Riksarkivet, Krigsarkivet ochLandsarkiven, arkivförteckningar från landsarkiven i Uppsala, Vadstena, Visby ochÖstersund, SVARs förteckningar över mikrofilmade arkiv samt en topografiskhjälpdatabas med uppgifter om administrativa gränser från 1600-talet till i dag.I sammanhanget arkeologi och arkiv är det även viktigt att informera om deteuropeiska samarbetsprojektet och nätverket AREA (ARchives of EuropeanArchaeology). Samarbetet har initierats av Europeiska unionen. AREA är ett nätverkför forskning om arkeologins historia, med särskild tonvikt på disciplinensarkivhandlingar, deras bevarande och utvärdering. AREAs syfte är bl.a. att uppmuntrastudier av den europeiska arkeologins historia, hjälpa till att bevara viktiga arkiv ochförteckna dem i en gemensam katalog, samt studera sambandet mellan arkeologi, politikoch nationella identiteter. AREAs arbete är nu i sin tredje fas. Under de kommande treåren kommer medlemmarna i AREA att fortsätta och utvidga sina tematiska ochdokumentariska verksamhetsfält, belysa värdet av ämnets arkiv och främja ytterligareforskning om arkeologins historia. Den som vill veta mer om projektet kan ta del avinformationen på AREAs webbplats. http://aphrodite.inha.fr/area-archives/5

En guide till den arkeologiska verksamhetenVar man finner bakgrundsfakta inför en arkeologisk undersökningFornminnesregistretFornminnesregistret är ett nationellt register med uppgifter om fornlämningar ochandra kulturhistoriska lämningar i hela landet. I dag innehåller registret information omöver 1,5 miljoner lämningar på ungefär 560 000 platser. Informationen kommer främstfrån fältinventeringar som utförts runtom i landet samt från arkeologiska utredningaroch undersökningar. Registret uppdateras kontinuerligt med ny information.Fornminnesegistret fyller en viktig funktion för kulturmiljövården och finns äventillgängligt för allmänheten. Fasta fornlämningar är lämningar efter människorsverksamhet under forna tider, de har tillkommit genom äldre tiders bruk och ärvaraktigt övergivna. Dessa lämningar är skyddade enligt kulturminneslagen. Deåterfinns både i stads-, skogs-, åker- och fjällmiljöer i hela landet. Uppgifterna iFornminnesregistret kommer till stora delar från inventeringar och arkeologiskautgrävningar som genomförts på olika platser i landet. Varje länsmuseum ochlänsstyrelse har kopior på uppgifterna för respektive län men det kompletta registretfinns bara hos Riksantikvarieämbetet i Stockholm.Fornminnesregistret består av två delar: dels ekonomiska kartor med varje kändfornlämning markerad, dels texter som beskriver fornlämningen. Av texterna framgårbland annat vilket lagskydd lämningen har, måttangivelser, noteringar om eventuellaskador och hänvisningar till äldre anteckningar i andra arkiv. För närvarande finns cirka8000 inventeringsböcker och 12600 kartor med fornlämningar markerade.I januari 1999 startade Projekt Fornminnesinformation (FMIS). Projektet skallbl.a. resultera i att Fornminnesregistrets information görs tillgänglig digitalt.Informationssystemet om fornminnen är ett geografiskt informationssystem somtillhandahåller information om landets hittills kända fasta fornlämningar och andrakulturhistoriska lämningar. I FMIS kan du söka efter information om äldre tidersgravplatser, boplatser och arbetsplatser. Tidsspannet är stort, från äldsta stenålder till1800-1900-tal. Inledningsvis är FMIS tillgängligt för yrkesverksamma inom samhällsplaneringoch miljövård, till exempel handläggare och antikvarier på länsstyrelser ochregionala museer eller anställda på skogsvårdsstyrelser, Vägverket eller andra statligamyndigheter och kommuner samt anställda på universitet och högskolor. En lättbegränsad version av FMIS är även tillgängligt för privatpersoner.< http://www.kms.raa.se/cocoon/fmis-public/index.info>Länsstyrelsen Västra Götalands län (Kulturmiljöenheten):På länsstyrelserna är det Kulturmiljöenheten som har hand om arkeologiska ärenden. En avkulturmiljövårdens främsta uppgifter är att skydda och bevara befintliga kulturvärden.Den skall också göra kulturminnen och kulturmiljöer "levande" och lättillgängliga föralla. Kulturminnen är ofta sevärdheter och därför viktiga delar i kulturturistiskasatsningar. Privata likaväl som ideella och samhälleliga krafter måste samarbeta för attnå fram till målet att ge fler människor bättre och lättare tillgång till vårt gemensammakulturarv. Detta kan innebära alltifrån att sätta upp skyltar, ordna kulturellavandringsleder, ställa i ordning parkeringsplatser och se till att det finns väl sköttautställningar, serveringar, soptunnor och toaletter till att ge byggnadsvårdsbidrag till6

En guide till den arkeologiska verksamhetenupprustning av kulturhistoriska hus, ruiner och fornlämningsmiljöer. Museerna har ettsärskilt ansvar för att samla in, vårda och förmedla kunskaper; att koppla sammanspåren av vårt fysiska kulturarv som fornlämningar, minnen, föremål och miljöer medden sociala och kulturella historien.Ekelundsgatan 1403 40 GÖTEBORGExpeditionstid: 09.00-15.00Telefon vxl: 031-60 50 00Telefax: 031-60 52 09E-post: kulturmiljo@o.lst.sehttp://www.o.lst.se/o/LandsarkivetLandsarkivet är en kulturinstitution mitt i centrala Göteborg, nära Götaplatsen.Landsarkivet är statens arkivmyndighet i Västsverige. Uppgiften är att ge service tillallmänheten och statliga myndigheter. Myndigheterna får stöd när det gäller att skapa,bevara och vårda sina arkiv. Landsarkivet ger även råd och service till näringslivet närdet gäller arkivfrågor samt gör arkiven tillgängliga för allmänheten som vill forska.Postadress: Box 19035, 40012 GöteborgBesöksadress: Geijersgatan 1Telefon: 031-7786800 Fax :031-7786825E-post: landsarkivet@landsarkivetgoteborg.ra.sehttp://www.ra.se/gla/Göteborgs stadsmuseum (faktarummet )I faktarummet kan du söka information om Göteborg med omnejd. Kärnan i museetsarkiv utgörs av äldre foton om Göteborg. Registret till omfattande ämnesordnadsamling av uppteckningar, foton tidningsklipp mm från hela Västsverige återfinner duäven här. En del material förvaras dock på Polstjärnegatan. Studium av foton ocharkivmaterial görs på plats. Kopior - på olika material - kan också göras och beställas.Av det tidigare arkeologiska museets arkiv återfinner man här inventeringsmaterial frånden s.k. Göteborgsinventeringen och övriga uppgifter om fornminnen ochfornminnesplatser i de Västsvenska landskapen sorterade härads och församlingsvis. 12forskarplatser finns tillgängliga.Norra Hamngatan 12, 411 14 GöteborgTel. 031-13 64 25tel. 031-61 27 70 fax. 031 - 774 03 58Öppet tisdag-fredag kl 12.00-16.00onsdag kl 12.00-20.00http://www.gbg.stadsmuseum.se/faktar.html7

En guide till den arkeologiska verksamhetenLantmäteriet (Historiska kartor och arkiv)Lantmäteriet har en lång och omfattande historia som genererat omfattande arkiv. Härfinns kartor och arkivhandlingar från 1600-talet fram till idag. Kartor används för attbeskriva terrängen och registrera och dokumentera anläggningar, gränser eller andraföreteelser med spridning i rummet. De är också mycket användbara som källmaterialoch analysmetod för undervisning och forskning. Användningen av geografiskainformations-system, GIS har gjort att metoderna för kartanalys har utvecklats vidare.Det är viktigt att tänka på att kartan inte återger verkligheten exakt, den är en bild avden. För att bedöma kartans värde är det bra att ha kunskap om kartans förutsättningar,dvs. varför man ritat kartan.Moderna kartor: Lantmäteriet ger ut ett stort antalkartor över Sverige. De mest spridda och användakartorna är:Översiktskartan i skala 1:200 000.Vägkartan i skala 1:100 000.Fjällkartan i skala 1:100 000.Terrängkartan i skala 1:50 000.Fastighetskartan i skala 1:10 000/1:20 000.På Lantmäteriets webbplats under menyvalet"Kartbutiken online" kan man titta på kartorna och beställa digitala kartor eller trycktakartor. Förutom kartorna finns på Lantmäteriet flygbilder över hela Sverige. Dessa kanbeställas via "SverigeBilden".Historiska kartor: I Sverige finns en skatt av historiska kartor tillkomna från 1600-talet ochframåt. Materialets omfattning och den yta det täcker gör det unikt i världen. Det rör sigom flera tusen kartor som tillsammans ger en detaljeradbild av miljö och landskap i Sverige under nästan fyrahundra år. De historiska kartorna är också rika påinformation om förhistoriska och medeltida lämningar.Med hjälp av kartorna kan man bl.a. lokalisera äldreövergivna bebyggelselägen, vägar, gravplatser, runstenarm.m. Historiska kartor kan användas som hjälp vidarkeologiska utgrävningar, både när man planerar för varman ska gräva och när man ska tolka det man finner igrävschakten. Kartorna kan till exempel underlättadateringen av det man har funnit - kanske stämmer fyndenöverens med det man ser på en karta från en viss tid sominte finns på de andra kartorna.Historiska kartor finns i en rad olika arkiv. De mest omfattande historiskakartarkiven tillhandahålls av Lantmäteriet, Krigsarkivet, Riksarkivet och Kungligabiblioteket. Lantmäteriets olika länsarkiv och det centrala arkivet i Gävle är de mestomfattande i Sverige med mer än en miljon historiska kartor. Ävenuniversitetsbiblioteken har stora samlingar av kartor. Det pågår och har pågått flera8

En guide till den arkeologiska verksamhetenprojekt som syftar till att göra historiska kartor tillgängliga digitalt. "Digital HistoricalMaps" är ett av dessa som man bl.a. kunnat följa via Lantmäteriets ochRiksantikvarieämbetets webbsidor . Projektet avslutades 2001, men den som vill läsamer om uppbyggnadsfasen kan uppsöka projektets webbplats "Digital Historical Maps",.Kartexempel:Generalstabskartan - södra delen, skala 1:100.000, norra delen 1:200.000.Häradsekonomiska kartan 1:20 000 eller 1:50 000VägkartorLäns- och landskapskartor.Generalkartor.Sockenkartor.Stadskartor.Geometriska jordeböcker.Lantmäterikartor.L. Badhusg. 4, Box 2234, 403 14GÖTEBORG031-701 85 00Fax 031-701 85 31Arkivservice 031-701 85 32http://www.lantmateriet.comLänsmuseernaVarje län har ett museum som huvudsakligen riktar sig mot länets förhistoria, konst- ochkulturhistoria - ett länsmuseum. Länsmuseer ansvarar tillsammans med länsstyrelser förkulturmiljövården i länet. Ett länsmuseum ska bevara vårda, dokumentera och förmedlakunskap om länets samlade kulturarv. Det bedriver också en utåtriktad verksamhet medrådgivning och information samt undervisning. De flesta länsmuseerna utförarkeologiska undersökningar på uppdrag. I de län där länsmuseerna saknar grävandearkeologer, fördelar länsstyrelsen uppdragen mellan andra aktörer somRiksantikvarieämbetets uppdragsverksamhet, kommunala museer eller arkeologiföretag.Länsmuseernas arkeologer arbetar med utgrävningar, utredningar och inventeringar avfornlämningar och fornlämningsmiljöer. Resultaten från undersökningarnadokumenteras skriftligt i rapporter (text, bilder och kartor) och dessa förvaras irespektive länsmuseums arkiv. En del av dessa rapporter publiceras i trycktarapportserier eller på www-sidor. I andra fall kan man beställa kopior frånlänsmuseerna.Kommunala museer och stadsmuseerDet finns många museer med specialinriktning bland de kommunala museerna, men detfinns också de som arbetar med och speglar den lokala historien från forntid till nutid.Till kommunala museer räknas också stadsmuseer. Stadsmuseerna i Göteborg, Malmö,Sigtuna, Skellefteå och Stockholm gör också arkeologiska undersökningar.9

En guide till den arkeologiska verksamhetenDialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG)Arkivinformation: DAG är en del av Språk och folkminnesinstitutet (SOFI). DAGshuvudsakliga uppgift är att samla in, bevara, vetenskapligt bearbeta och ge ut materialom dialekter, namn och folkminnen som t.ex. folkliga traditioner, visor, seder och bruk.Genom SOFI är DAG remissinstans i ärenden som gäller ortnamn i f.d. Göteborgs ochBohus län.Postadress: Vallgatan 22, 411 16GÖTEBORGTelefon: 031-13 88 71. Telefax: 031-13 8870.E-post: DAG@dag.gu.se .URL: http://wwwhost.gu.se/dag/Arkeologisk fältverksamhetFör att få kunskap om människors liv och samhällen under förhistorien, studerararkeologerna de materiella lämningarna, d.v.s. de konkreta spår som fortfarande kan sesi landskapet idag. Dessa spår kan se ut på många olika sätt: Det kan t.ex. vara redskapeller rester från redskapstillverkning, spår efter boplatser eller gravar, medeltidagårds/bytomter och mycket annat. Museernas och ämbetets arkeologer arbetar medrådgivning och miljökonsekvensbeskrivningar i samband med bygglov, vägbyggen,nybyggnationer, hamnanläggningar, vrakfynd med mera. I första hand försöker manskydda kulturmiljöer och undvika att fornlämningar skadas. Men om detta visar sigomöjligt utförs en arkeologisk undersökning. Undersökningarna regleras av lag omkulturminnen (KML) och resultaten publiceras i rapporter eller andra skrifter som kanbeställas från museet eller riksantikvarieämbetet.En av de vanligaste fornlämningstyperna är boplatser. Ett boplatsfynd kan handlaom många olika typer av lämningar och synas på olika sätt i naturen. En plats kanregistreras som boplats om där har hittats slagen flinta, eller andra redskap, ofta harfornminnesinventerare plockat flinta iåkrarna. En sådan boplats kan vara svår attse ovan jord. Andra boplatslämningar kanvara spår efter eldstäder som använts vidmatlagning och bostadsuppvärmning. Idagses de som gropar/nedgrävningar med koloch sotig jord, ofta med skärvig eldpåverkadsten. Stolphål, är rester efter stolpar som t.ex.burit upp hus. Även när stolparna för längesedan ruttnat bort kan en arkeolog se resterav stolparna i de (oftast) runda mörkarefläckar som syns i jorden när man tagit bortmatjordslagret. Genom att se hur stolphålen10

En guide till den arkeologiska verksamhetenär placerade i förhållande till varandra kan vi se hur husen har varit konstruerade. Endel huskonstruktioner har haft uppkastade jordvallar längs väggarna och i vissa fall synsdessa fortfarande i naturen.Dokumentation, rekonstruktion och behandling av datamängderDagens samhälle erbjuder arkeologin stora möjligheter när det gäller digitala tekniker,främst till behandling av datamängder och dokumentations samt rekonstruktionssyfte.Ända sedan de första datorerna kom, som ju var tänkta att behandla datamängder ochlösa uppgifter av olika slag, så har det funnits enorma möjligheter till arkeologins hjälp.Det man bör belysa är som överskriften lyder ett omfång av arkeologins huvudmål somidag med datorers hjälp kan och har till viss del blivit oerhört effektiv, kostnadsbesparande,underlättande och framförallt noggrannare.Ett exempel på detta är dokumentation med hjälp av olika digitala tekniker. Detman främst tänker på är totalstationen vilken är ett digitalt mätinstrument ör mätningav data i X, Y och Z-led. Den hjälper oss att samla alla möjliga tänkbara mätpunktersom vi sedan kan använda till vad det nu man eftersträvar. Ett komplement tilltotalstationen är den digitala kameran. Den tillsammans med mätdata kan mer ellermindre faktiskt helt ersätta den konventionella tekniken som vanligt ritningsarbete medmillimeterpapper och penna vilket ju inte skildrar verkligheten utan belyser den på detsätt som tecknaren avbildar den. Och så är den ju aldrig exakt vilket den digitalatekniken är (i varje fall till den grad att den är totalt överlägsen vanlig mätning medmåttband osv).Ytterligare hjälpmedel för blandannat kartering kan vara GPS ochmöjligheten till satellitnavigering. Redanidag finns det faktiskt så pass brapositionsinstrument att de skulle varautmärkta hjälpmedel till arkeologin vidkartograferingar och till exempelfältinventeringar i okända marker, t exdjupt inne i skogar eller öknar. Ett annatmedel som tillför arkeologin stor nytta ärmöjligheten att kunna göra olikarekonstruktioner av t ex bebyggelse,landskap eller detaljföremål med hjälp avdigital 3D-visualisering. I princip kan man nå vilka mål som helst. Med dagensdatorkraft och program som utvecklats kan man göra utmärkta rekonstruktioner tillhjälp för tolkningsarbetet men även bra presentationsunderlag för allmänheten.Andra hjälpmedel som arkeologen kan använda sig av är upprättande av olikasorters databaser som kan hantera stora mängder data och urskilja fraktioner ochmönster i dem. För att uppnå ett så användbart register som möjligt bör man ha tillgångtill så många funktioner och möjligheter att blanda olika medier som möjligt. På så sättkan man ha information om ett objekt i både text, bild, ljud och rörliga bilder. Då ökarman informationsmängden och gör det lättare för användaren att hantera just deninformation han behöver.11

En guide till den arkeologiska verksamhetenIntrasis är ett nytt GIS-baserat informationssystem för att hantera arkeologiskfältdata och dokumentation. Systemet är utvecklat av RAÄ UV och LandFocus IS AB.Sedan april 2000 används Intrasis på UV:s samtliga undersökningar. Intrasis börjadeutvecklas 1998. Systemet byggde då vidare på 7 års (600 undersökningar) användningav det s.k. FFD-systemet. Under våren år 2001 togs version 1.1 i drift och hittills harIntrasis använts vid ca 425 undersökningar. Intrasis står för Intra-site Information Systemoch är ett arkeologiskt informationssystem för fältbruk. Intrasis kan anpassas så att detkan användas på olika typer av undersökningar. I systemet finns grundläggandefunktioner för att lagra och bearbeta information. Genom ett antal specialfunktioneroch tilläggsmoduler ger systemet ett effektivt, GIS-baserat, informationsstöd förarkeologer. < http://www.raa.se/uv/intrasis/index.htm>Den antikvariska gången- Så funkar det!UppdragsarkeologiDen absoluta majoriteten av all arkeologi som utförs i Sverige är uppdragsfinansierad.Den kallas ofta för exploateringsarkeologi eller för räddningsarkeologi. Under enexploateringsgrävning gräver man för att dokumentera fornlämningen och rädda viktiginformation innan den förstörs. Det som styr var man gör arkeologiska undersökningarär var man exploaterar mark, till exempel genom byggen av hus, vägar eller berg- ochgrustäkter. Enligt kulturminneslagen är det "förbjudet att utan tillstånd rubba, ta bort,gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra ellerskada fast fornlämning" (2 kap6§). Tillståndsprövningen sköts av länsstyrelsenskulturmiljöenhet som också beslutar vem som ska genomföra en eventuell arkeologiskundersökning. Ofta är det byggherren som är ansvarig för de arkeologiska kostnaderna.Exploateringsarkeologin kan delas in i tre steg:1. Arkeologisk utredning. I samband med en arkeologisk utredningundersöker man om ett bygge kommer att påverka eventuellafornlämningar. Om man i samband med utredningen hittar fornlämningarså får byggherren bekosta en förundersökning.2. Arkeologisk förundersökning. Under en förundersökningskallfornlämningar som är i fara avgränsas i tid och rum. Man samlarinformation om fornlämningen. Om fornlämningen är tillräckligt intressantså får den byggansvarige även bekosta en slutundersökning.3. Arkeologisk undersökning. kallas även slutundersökning. I samband meden slutundersökning tas fornlämningen bort för att lämna plats åt byggeteller täkten.12

En guide till den arkeologiska verksamhetenVad som görs under de olika stegenOm det inför en exploatering föreligger behov om att göra en arkeologisk undersökningbeställer Länsstyrelsen en utredning för att ha ett beslutsunderlag för ärendet. Syftetmed utredningen är att redovisa fornlämningsbeståndet inom det område som skaexploateras. Utredningen baseras på kart- och arkivstudier, fältinventering och iblandäven begränsade provgrävningar. Om det är möjligt försöker man förslå en alternativlösning så att fornlämningen inte skadas, men om det inte går att undvika ett ingrepp ifornlämningen så kan museet föreslå en arkeologisk förundersökning. I vissa fall kanmuseet också anse att fornlämningen är så viktig att den måste bevaras och att därföringen åtgärd bör ske.Vad undersökningen kostar beror på hur mycket som behöver göras och hur långtid det tar. När det gäller bygglov och liknande för mindre områden (mindre än 10 000kvm eller fem tomter) utförs en arkeologisk undersökning i ett eller två steg, före varjesteg görs en kostnadsberäkning som måste godkännas. Viktigt att komma ihåg är att detalltid är Länsstyrelsen som fattar alla beslut, museet har bara en rådgivande roll. Densom vill göra ingrepp i fast fornlämning måste söka tillstånd för detta hos Länsstyrelsenskulturmiljöenhet.FörundersökningenOm ingrepp i fornlämningar trots utredningen inte kan undvikas kan länsstyrelsenbesluta om en förundersökning. En arkeologisk förundersökning innebär att man gör enbegränsad utgrävning av fornlämningen. Detta första steg är till för att undersöka enfornlämnings utbredning, kvalitet och ålder. Man undersöker om fornlämningen är aven sådan kvalitet att det är värt att gå vidare och göra en slutundersökning. Med olikametoder kan man få en uppfattning om vad man kan vänta sig vid en slutundersökning,till exempel hur pass välbevarade lämningarna är och hur mycket fynd som finns.Arkeologen studerar fornlämningsregistret,kartor och arkivmaterial för att se om det finnskända fornlämningar i närheten, hur marken nyttjatsi äldre tider och om platsen kan ha använts förbosättning. Vid en första utredning går arkeologentill fots över ytan för att se om kulturhistoriskalämningar eller fornlämningar är synliga, eller kanfinnas under marken. Man försöker se hur stor ytasom täcks av fornlämningar och hur gamla dessa är.Ofta drar man sökschakt som liknar långa smaladiken. Ofta använder man sig av grävmaskin som fårgräva försiktigt tills man kommer ner till denmarknivå där det finns spår av äldre mänskligaktivitet. I stan kan det t ex vara hushållsavfall frånmedeltiden eller rester av en smedja från 1700-talet.På landsbygden kan det finnas spår efter forntidensjordbruk i form av årderspår från plogen. Mörkafläckar i marken kan vara rester av trästolpar somburit upp hus eller gärdesgårdar för flera tusen år13

En guide till den arkeologiska verksamhetensedan. Forntidens eldstäder- härdar, framträder som stensamlingar med kol i. Gravarkan också bli synliga vid sökschaktsgrävningen.Ibland ligger lämningarna i flera lager ovanpå varandra. Det understa lagretavspeglar den äldsta tiden. Man tar olika prover för att se vad som vuxit på platsen ochhur gammalt det är. Platsen och de olika anläggningarna som är fasta fornlämningar,dvs forntidsspår som inte går att flytta, ritas av, fotograferas och mäts in så attarkeologerna kan göra en karta över området. Efter förundersökningen skrivs enrapport där resultaten presenteras för länsstyrelsen och uppdragsgivaren. I många fallstannar ärendet här och för mindre arbeten kan det räcka med en eller ett par dagarsarbete.SlutundersökningenLänsstyrelsen kan i vissa fall lämna tillstånd till att ta bort en fornlämning. Det görs omfornlämningen "medför hinder eller olägenhet som inte står i proportion till dessbetydelse". Det är resultaten från förundersökningen som tjänar som underlag närkostnaderna beräknas för att undersöka och dokumentera de berörda fornlämningarna.I en undersökningsplan formuleras den vetenskapliga målsättningen förundersökningen, vilka metoder som skall användas och kostnaderna för projektet. Enslutundersökning innebär att fornlämningen undersöks och dokumenteras innan den tasbort. Stora delar av den berörda ytan banas av och alla de fasta fornlämningarna tasbort. Normalt gräver man halva anläggningen för att kunna rita en profil eller engenomskärningsbild, för att kunna se de olika lagren och anläggningens form. De härundersökningarna är ofta mer omfattande och tar oftast längre tid, men även här kan enundersökning ta allt från några dagar och uppåt. Resultaten sammanställs i en rapportoch de fynd som samlats in under undersökningen fördelas till museer från RAÄ,kulturmiljöavdelningen, landskapsenheten. Rapport och originaldokumentation som tex fältritningar förvaras på Antikvariskt-Topografiskt Arkiv (ATA) i Stockholm där detfinns tillgängligt för allmänheten.När grävningen är avslutad tas dokumentationsmaterial och fynd in. Föremålen tvättas,analyseras, konserveras och registreras. Resultatet av analyser och iakttagelser samlas ien skriftlig rapport.Forskningsundersökningar & seminariegrävningarEn speciell kategori som inte behöver följa mallen med utredning, förundersökning ochslutundersökning är forskningsgrävningar. De sköts vanligtvis i någon av de arkeologiskainstitutionernas regi eller under något länsmuseum. Dessa behöver alltid tillstånd frånmarkägare och länsstyrelsen. Här gäller olika regler beroende på vad som skall utföras.En ytinventering av ett område är ofta oproblematisk så länge man håller sig ifrånregistrerade fornlämningar; dessa är skyddade i lag och kräver speciellt tillstånd ochmotivering om man vill plocka fler ytfynd. Kanske är dess utsträckning i rummet ellerdess brukstid och aktiviteter osäker vilket kan motivera att man undersöker denytterligare. Man kan även tänka sig inventering som även inbegriperprovgropsgrävning. Här gäller det att känna till vilken praxis som gäller sk §2 område,skyddet av redan kända fornlämningar och dess närområde:14

En guide till den arkeologiska verksamhetenTill en fast fornlämning hör ett så stort område på marken eller på sjöbotten sombehövs för att bevara fornlämningen och ge den ett tillräckligt utrymme medhänsyn till dess art och betydelse. Detta område benämns fornlämningsområde.När fråga uppkommer om fastställelse av gränserna för ett fornlämningsområde,prövas frågan av länsstyrelsen. Då ett ärende om fastställelse av gränser tas upp avnågon annan än ägaren av området, skall denne underrättas om ärendet och gestillfälle att yttra sig i saken. Underrättelsen skall ske genom delgivning. (2 §, 2:akap)Att man inte hur som helst får gräva i en registreradfornlämning är kanske självklart, men dennarestriktion gäller även dess omedelbara omgivning.Utsträckningen av detta skyddade område beror påfornlämningens art men även av dess placering ilandskapet. Lagen är inte specifik i denna fråga ocholika länsstyrelsers tolkning av den varierar.En annan aspekt av provgropsundersökningarär att om man råkar stöta på enanläggning, en härd, grav eller liknande börprovgropen läggas igen omedelbart. Det säger sigkanske självt att man lätt kan förstöra en anläggningom man gräver ett hål i den. Normalt sett harseminariegrävningar tillstånd att gräva i kändafornlämningar, men liksom all inverkan påfornlämningar gäller ramarna för det aktuellatillståndet.15

Olika historiska kartor, urvalTyp Period Skala TäckningGeometriska kartor(äldre)1620-tal – 1650-tal 1:5000, 1:4000, 1:3333men även 1:2500,1:2000, 1:1000;storskaligaGeografiska kartor 1650-tal – 1690-tal Varierande, mestsmåskaligaGeometriska kartor 1700 – 1750-tal Mest 1:4000;(yngre)storskaligaStorskifteskartor 1750-tal – 1820-tal Inägor 1:2000(tomtskalan) eller1:4000 (åkerskalan),utmark 1:8000(skogsskalan)Inägomark med informationom ”övriga nyttigheter”Varierande, från gård tillsocken till länGårdar, byar, socknar, län.Ofta hela ägoområdenInägomark detaljerat, ävenskogsmark, om den vargemensam inom en by, merschablonmässigtEnskifteskartor 1803 (-07) – 1827 Mest 1:4000 Inägomark detaljerat, ävenskogsmark merschablonmässigtLaga skifteskartor 1827 – 1926 (1972) Mest 1:4000 Hela ägoområden, detaljeratSockenkartor 1620-tal – 1800-tal Varierande; småskaliga Varierande, från byar sompunkter till detaljeratmarkinnehållHäradskartor 1600-tal – 1800-tal Varierande; småskaliga Varierande, ofta innehållsrikamed information om markslag,ägande, etc.Länskartor Fr.o.m. 1650-tal Varierande; småskaliga VarierandeSverigekartor, etc. Fr.o.m. 1600-tal Varierande; småskaliga VarierandeBladindelade kartorNamn Period Skala Indelning InnehållHäradskarta, koncept 1860-tal – 1900-tal 1:20 000 Egenbladindelning.Ejalla län.Häradskarta 1860-tal – 1900-tal 1:50 000,1:100 000Generalstabskarta,konceptGeneralstabskarta (1600-tal) 1860-tal –1920-talHäradsvis1880-tal – 1920-tal 1:100 000 Endastvissa delarav Sverige1:100 000,1:200 000Endastvissa delarav SverigeTopografiska kartan Från 1930-talet 1:50 000 619 bladöverSverigeByggnader, markslag, vägar,skiftesgränser och andragränser, bynamn, vattendrag,anläggningar, etc.Bostadshus, markslag, vägar,hemmansgränser och störregränser, vissa namn,vattendrag, anläggningarBostadshus, inägogräns,vägar, hemmansgränser ochstörre gränser, bynamn,vattendrag, anläggningar, bergoch höjder med streck *Bostadshus, vägar, störregränser, vissa namn,vattendrag, anläggningar, bergoch höjder med streck *Bostadshus, öppen mark /skog, vägar, större gränser,bynamn, vattendrag,anläggningar, höjdkurvor ** Höjdkurvor var före 1930-talet militär hemlighet och sattes inte ut på civila kartor. På de militärakartorna hade höjdkurvor dock funnits en längre tid.Även den flygfotobaserade ekonomiska kartan i skala 1:10 000 började tryckas under 1930-talet, ochinnehåller därför intressant historisk information, liksom flygfotona.Bland intressanta storskaliga kartor bör också nämnas stadskartor från 1600-talet och framåt.

Liten kartografisk-historisk ordlistaBacke:By:Gård:Impediment, obrukbar mark; jämför Backstuga = ’bostad för jordlös placerad påobrukbar mark’.Två eller flera hemman som hade samarbete i gärden med gemensamma skyldigheteroch rättigheter. Byn försvann som begrepp vid laga skiftet. Kallas idag trakt.Del av hemman. Kan idag ungefär jämföras med fastighet.Gärde: Mark som innefattas av en sammanhängande gärdesgård. Kan innehålla åker (=åkergärde), äng (= ängsgärde) eller båda (= åker- och ängsgärde). I en karta kan manförstå hur samarbetet fungerat i en by genom att räkna antalet gärden i ettgärdessystem.Hage:Hemman:Inägor:Koncept:Renovation:Markstycke använt som betesmark för djur. Kan ibland specificeras för hästar, kalvar,får, grisar, etc.En skatteenhet, antingen ensamt eller ingående med andra hemman i en by. Kallasidag trakt (se också by ovan). Kunde bestå av flera gårdar.Brukad mark, vari ingår åker, äng, hage, trädgård och tomt. Kan vara belägen iskogsmark utan direkt koppling till bebyggelse, som exempelvis myrslogar. Ofta fannsen särskild hägnad mellan inägomarken och utmarken.Lantmätarens originalkarta eller ett utkast till en större karta, sammansatt av flerasmådelar.Kopia av konceptkarta (original), gjord efter kartans fastställande, oftast i två exemplar,ett till rikslantmäteriarkivet och ett till den karterade byn eller gården.Odlingsmark: Mark som är möjlig att odla upp, behöver ej vara eller ha blivit uppodlad. Kallas iblandockså ’Röjningsmark’, ’Nyodlingsmark’ eller liknande.Skifte:Småskalig:Storskalig:Teg:Tomt:Trädgård:Utmark:Vret:Åker:Äng:Delning av mark, fördelning mellan jordägare.Mindre skala än 1:10 000 (t.ex. 1:20 000, 1:50 000, etc.); ”små detaljer”.Större skala än 1:10 000 (t.ex. 1:8000, 1:4000, etc.); ”stora detaljer”.Del, remsa i åker, kan benämnas efter ägande eller brukande.Ofta läget för bebyggelsen i en by eller för en gård. Rymde ofta bostadshus ochnödvändiga uthus. Kan också vara skilda från husen och endast fungera som ettmarkfördelningsinstrument: ”tomt är tegs moder”; storleken på tomten speglarskattetalet för varje hemman i en by och motsvaras av storleken på övriga ägor.Mark kring bebyggelsen för odling av t.ex. kål, humle (= humlegård), hampa, etc. Kanligga skilt från tomten.Ej odlad mark utanför inägomarken, använd för bete, jakt, fångst, fiske, täkt av timmer,gärdselvirke, näver, järn och en lång rad andra material.Litet gärde, ofta beläget i utkanten av inägomarken.Markstycke använt för sådd och skörd av säd, vallväxter och liknande grödor.Naturligt gräsbeväxt markstycke använt för slåtter, sällan besådd eller gödslad. Kanvara torr = hårdvall eller fuktig = sidvall. Var ofta beväxt med lövträd = löväng, där defallande löven hjälpte till att gödsla marken (återförde kväve).

Bilaga: Utdrag gällande fornminnen ur SFS nr: 1988:950Departement/myndighet: KulturdepartementetRubrik: Lag (1988:950) om kulturminnen m. m.Utfärdad: 1988-06-30Ändring införd: t.o.m. SFS 2002:1090Omtryck: SFS 2002:620-----------1 kap. Inledande bestämmelser1 § Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vårkulturmiljö.Ansvaret för detta delas av alla. Såväl enskilda sommyndigheter skall visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den somplanerar eller utför ett arbete skall se till att skador påkulturmiljön såvitt möjligt undviks eller begränsas.2 § I denna lag finns bestämmelser om ortnamn,fornminnen,byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen samt om utförseloch återlämnande av kulturföremål.Länsstyrelsen har tillsyn över kulturminnesvården i länet.Riksantikvarieämbetet har överinseende över kulturminnesvården ilandet. Riksantikvarieämbetet får överklaga beslut av domstol ellerannan myndighet enligt denna lag. Lag (2000:265).3 § Vad som föreskrivs i denna lag om ägare av fastighet eller byggnadskall, då fastigheten eller byggnaden innehas som fideikommiss ellerunder därmed jämförliga förhållanden eller med ständig besittningsrätt,gälla innehavaren.God ortnamnssed4 § Vid statlig och kommunal verksamhet skall god ortnamnssed iakttas.Detta innebär att- hävdvunna ortnamn inte ändras utan starka skäl,- ortnamn i övrigt stavas enligt vedertagna regler förspråkriktighet, om inte hävdvunna stavningsformer talar för annat,- påverkan på hävdvunna namn beaktas vid nybildning av ortnamn, och- svenska, samiska och finska namn så långt möjligt används samtidigtpå kartor samt vid skyltning och övrig utmärkning i flerspråkigaområden.1

Namn som godkänts för offentlig kartproduktion skall även i andrasammanhang användas i sin godkända form. Lag (2000:265).2 kap. FornminnenFasta fornlämningar och fornfynd1 § Fasta fornlämningar är skyddade enligt denna lag.Fasta fornlämningar är följande lämningar efter människors verksamhetunder forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och somär varaktigt övergivna1. gravar, gravbyggnader och gravfält samt kyrkogårdar och andrabegravningsplatser,2. resta stenar samt stenar och bergytor med inskrifter, symboler,märken och bilder samt andra ristningar eller målningar,3. kors och minnesvårdar,4. samlingsplatser för rättskipning, kult, handel och andra allmännaändamål,5. lämningar av bostäder, boplatser och arbetsplatser samt kulturlagersom uppkommit vid bruket av sådana bostäder eller platser, liksomlämningar efter arbetsliv och näringsfång,6. ruiner av borgar, slott, kloster, kyrkobyggnader ochförsvarsanläggningar samt av andra märkliga byggnader och byggnadsverk,7. färdvägar och broar, hamnanläggningar, vårdkasar, vägmärken,sjömärken och likartade anläggningar för samfärdsel samt gränsmärkenoch labyrinter,8. skeppsvrak, om minst etthundra år kan antas ha gått sedan skeppetblev vrak.Fasta fornlämningar är också naturbildningar till vilkaålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutnaliksom lämningar efter äldre folklig kult.2 § Till en fast fornlämning hör ett så stort område på marken eller påsjöbotten som behövs för att bevara fornlämningen och ge den etttillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. Dettaområde benämns fornlämningsområde.När fråga uppkommer om fastställelse av gränserna för ettfornlämningsområde, prövas frågan av länsstyrelsen.Då ett ärende om fastställelse av gränser tas upp av någon annan änägaren av området, skall denne underrättas om ärendet och ges tillfälleatt yttra sig i saken. Underrättelsen skall ske genom delgivning.3 § Fornfynd är föremål som saknar ägare när de hittas och som2

1. påträffas i eller vid en fast fornlämning och har samband med dennaeller2. påträffas under andra omständigheter och kan antas vara minstetthundra år gamla.4 § Sådant fornfynd som avses i 3 § 1 tillfaller staten.Sådant fornfynd som avses i 3 § 2 tillfaller upphittaren. Han är dockskyldig att erbjuda staten att få lösa in det mot betalning (hembud)1. om fornfyndet innehåller föremål som helt eller delvis består avguld, silver, koppar, brons eller annan legering med koppar eller2. om fornfyndet består av två eller flera föremål, som kan antas hablivit nedlagda tillsammans.Fornfynd som påträffas på havsbottnen eller dess underlag utanförgränserna för nationell jurisdiktion och som bärgats av ett svensktfartyg eller förts till Sverige tillfaller staten.Ett skeppsvrak som påträffas på havsbottnen eller dess underlag utanförgränserna för nationell jurisdiktion och som bärgats av ett svensktfartyg eller förts till Sverige tillfaller staten, om minst etthundraår kan antas ha gått sedan skeppet blev vrak. Lag (1996:529).5 § Den som påträffar ett fornfynd, som skall tillfalla eller hembjudasstaten, skall snarast anmäla fornfyndet hos Riksantikvarieämbetet,länsstyrelse, länsmuseum eller polismyndighet. Fornfynd som hör tillskeppsvrak kan anmälas även till kustbevakningen.Upphittaren är skyldig att på begäran lämna ut fornfyndet mot kvittosamt uppge var, när och hur fornfyndet påträffades.Skydd, vård och undersökning av fornlämning och plats där fornfyndpåträffats6 § Det är förbjudet att utan tillstånd enligt detta kapitel rubba, tabort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller påannat sätt ändra eller skada en fast fornlämning.7 § Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen får vidta de åtgärder sombehövs för att skydda och vårda en fast fornlämning. Åtgärderna fåravse exempelvis flyttning, iordningställande och inhägnad avfornlämningen eller röjning. Åtgärden får avse även en fornlämning sominfogats i ett byggnadsverk.Länsstyrelsen får uppdra åt annan att vidta åtgärder som avses i förstastycket under de villkor som länsstyrelsen bestämmer.Åtgärd som innebär att fornlämningen rubbas eller förändras får dockinte vidtas utan att länsstyrelsens uppdrag uttryckligen gäller ensådan åtgärd.Innan någon åtgärd vidtas skall den som äger eller har särskild rätttill marken eller byggnadsverket underrättas genom delgivning. Detsammaskall gälla i fråga om vattenområde.3

Om åtgärderna medför kostnader eller skada för ägaren eller någonannan, har han rätt till skälig ersättning av allmänna medel. Beslut omersättning fattas av länsstyrelsen och delges den som berörs avbeslutet.8 § Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen får utan hinder av 6 §undersöka en fast fornlämning, bärga ett skeppsvrak som är en fastfornlämning samt undersöka en plats där fornfynd påträffats.Länsstyrelsen får lämna tillstånd till annan att företa en sådanundersökning eller bärgning under de villkor som länsstyrelsenbestämmer.Vid undersökningen eller bärgningen gäller bestämmelserna omunderrättelse och ersättning enligt 7 § tredje och fjärde styckena.Bärgas ett skeppsvrak som är en fast fornlämning, skall det tillfallastaten, om det saknar ägare.9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddelaföreskrifter om vad allmänheten skall iaktta inom och i närheten avområden som avses i 2 §.Föreskrifter som avses i första stycket får även meddelas för en platsdär fornfynd har påträffats, om det kan ske utan att någon väsentligolägenhet uppstår. Sådana föreskrifter får gälla längst till dess attplatsen har undersökts enligt 8 §.Länsstyrelsen får besluta om användningen av mark i närheten av områdensom avses i 2 § under förutsättning att den pågående användningen inteavsevärt försvåras.Ett beslut om föreskrifter skall kungöras på lämpligt sätt. Lag(2002:913).Ingrepp i fast fornlämning10 § Den som avser att uppföra en byggnad eller en anläggning ellergenomföra ett annat arbetsföretag bör i god tid ta reda på om någonfast fornlämning kan beröras av företaget och i så fall snarast samrådamed länsstyrelsen.Om en fornlämning påträffas under grävning eller annat arbete, skallarbetet omedelbart avbrytas till den del fornlämningen berörs. Den somleder arbetet skall omedelbart anmäla förhållandet hos länsstyrelsen.11 § Om det behövs en särskild utredning för att ta reda på om en fastfornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ettstörre markområde tas i anspråk, skall kostnaden för utredningenbetalas av företagaren. Som sådan exploatering räknas t.ex. anläggandeav allmän väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning förenergiförsörjning, större vattenverksamhet och mer omfattande byggandeför bostads-, industri- eller handelsändamål.Beslut om särskild utredning fattas av länsstyrelsen.Länsstyrelsen skall i beslutet ange vem som skall utföra utredningen.Därvid gäller inte lagen (1992:1528) om offentlig upphandling.4

Länsstyrelsen skall beakta att utredningen skall vara av vetenskapligtgod kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vadsom är motiverat med hänsyn till omständigheterna. Lag (1998:843).12 § Den som vill rubba, ändra eller ta bort en fast fornlämning skallansöka om tillstånd hos länsstyrelsen.Länsstyrelsen får lämna sådant tillstånd endast om fornlämningen medförhinder eller olägenhet som inte står i rimligt förhållande tillfornlämningens betydelse.Såvitt gäller ägaren av skeppsvrak eller fornfynd som hör tillskeppsvrak får tillstånd lämnas, om inte särskilda skäl talar emot det.Om någon annan än ägaren av marken eller vattenområdet eller ägaren avskeppsvraket ansöker om tillstånd, skall ansökningen avslås om ägarenmotsätter sig åtgärden och det inte finns några synnerliga skäl attbifalla ansökningen.13 § Som villkor för tillstånd enligt 12 § får länsstyrelsen ställaskäliga krav på särskild undersökning för att dokumentera fornlämningenoch ta till vara fornfynd eller på särskilda åtgärder för att bevarafornlämningen. I beslutet om tillstånd skall såvitt möjligt anges denkostnad som åtgärdernaberäknas medföra.Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, får den besluta omen arkeologisk förundersökning av fornlämningen, om det behövs för attfå ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedömabehovet av att ställa krav på särskild undersökning.Länsstyrelsen skall i beslutet om arkeologisk förundersökning ellersärskild undersökning ange vem som skall utföra undersökningen. Därvidgäller inte lagen (1992:1528) om offentlig upphandling. Länsstyrelsenskall beakta att undersökningen skall vara av vetenskapligt godkvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som ärmotiverat med hänsyn till omständigheterna. Lag (1997:302).14 § Den som utför ett arbetsföretag som berör fast fornlämning svararför kostnaden för åtgärder enligt 13§.Företagaren svarar dock inte för kostnad som1. hänför sig till en fornlämning som inte förut varit känd,2. väsentligt överstiger vad länsstyrelsen angett i beslut om tillståndenligt 13 § första stycket,3. hänför sig till arkeologisk förundersökning enligt 13 § andrastycket, om länsstyrelsen inte lämnar tillstånd till ingrepp ifornlämningen enligt 12 § andra stycket, eller4. hänför sig till arkeologisk förundersökning eller särskildundersökning enligt 13 §, om det visar sig att någon fornlämning inteberörs av arbetsföretaget.Beslut enligt denna paragraf fattas av länsstyrelsen och delgesföretagaren.5

15 § Vägras någon tillstånd enligt 12 § beträffande fornlämning som närden påträffas var helt okänd och utan synligt märke ovan jord, är hanberättigad till skälig ersättning av allmänna medel, om fornlämningenvållar honom betydande hinder eller olägenhet. Ansökan om sådanersättning görs hos länsstyrelsen.Ansökningen skall ha kommit in till länsstyrelsen inom två år från detatt fornlämningen påträffades genom grävning eller annat arbete, annarsär rätten till ersättning förlorad. Vad som nu sagts om ersättningskall inte tillämpas om marken exproprieras.Ersättning för hinder eller olägenhet skall deponeras hoslänsstyrelsen. I fråga om fördelning och utbetalning av deponeradebelopp samt rättsverkan av fördelning och utbetalning gäller itillämpliga delar vad som är föreskrivet för det fall att nyttjanderätteller servitutsrätt upplåts enligt expropriationslagen (1972:719).Beloppet utbetalas dock direkt till sökanden om det är väsentligen utanbetydelse förannan rättsinnehavare än sökanden.Inlösen och hittelön vid fornfynd16 § Vid inlösen av fornfynd som enligt 4 § är hembudspliktigt skallersättning utgå med ett belopp som är skäligt med hänsyn till fyndetsbeskaffenhet, för föremål av ädelmetall dock minst motsvarandemetallvärdet efter vikt, uppräknat med en åttondel.För fornfynd får även särskild hittelön lämnas.Frågor om inlösen, ersättning och hittelön prövas avRiksantikvarieämbetet.Fyndfördelning17 § Riksantikvarieämbetet får genom fyndfördelning överlåta statensrätt till fornfynd på museum som åtar sig att vårda det i framtiden påett tillfredsställande sätt.Detta gäller även skeppsvrak som avses i 4 § fjärde stycket. Lag(1996:529).Metallsökare18 § Apparat som kan användas för att på elektronisk väg spårametallföremål under markytan (metallsökare) får inte användas om inteannat anges i 19 eller 20 §.Metallsökare får inte heller medföras på fasta fornlämningar annat änvid färd på sådan väg som är upplåten för allmänheten, om inte annatanges i 19 eller 20 §. Lag (1991:474).19 § Förbudet i 18 § att medföra och använda metallsökare gäller inteRiksantikvarieämbetet.Utan hinder av förbudet i 18 § får metallsökare medföras och användas imilitär verksamhet för att söka efter annat än fornfynd.6

Vidare får utan hinder av vad som sägs i 18 § första stycketmetallsökare användas i myndigheters verksamhet för att söka efterannat än fornfynd. Lag (1991:474).20 § Utan hinder av 18 § får metallsökare medföras och användas vidsådana undersökningar av fasta fornlämningar eller platser där fornfyndhar påträffats som efter medgivande av länsstyrelsen utförs av någonannan än Riksantikvarieämbetet.Länsstyrelsen får även i annat fall lämna tillstånd att medföra ochanvända metallsökare, om skäl därtill föreligger. Lag(1991:474).Ansvar m.m.21 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms förfornminnesbrott den som av uppsåt eller oaktsamhet1. tillägnar sig eller eljest förvärvar, gömmer, skadar, ändrar elleravyttrar föremål som enligt 4 § skall tillfalla staten eller hembjudastill staten eller2. olovligen rubbar, tar bort, gräver ut, täcker över eller genombebyggelse, plantering eller på annat sätt ändrar eller skadar en fastfornlämning.Om brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är attanse som grovt döms för grovt fornminnesbrott till fängelse i högstfyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas omgärningsmannen har använt särskild utrustning eller annars visatsärskild förslagenhet, om gärningen utförts vanemässigt, avsettfornfynd av större värde eller omfattning eller medfört en omfattandeförstörelse av ett fornminne.För försök eller förberedelse till grovt fornminnesbrott döms tillansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (1991:474).21 a § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som avuppsåt eller oaktsamhet1. inte anmäler fornfynd enligt 5 §,2. bryter mot föreskrifter eller beslut som meddelats med stöd av 9 §,3. inte gör anmälan enligt 10 § andra stycket eller4. bryter mot 18 §. Lag (2002:913).22 § Vid överträdelse av beslut eller föreskrift enligt detta kapitelfår kronofogdemyndigheten meddela särskild handräckning för attåstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning får göras avRiksantikvarieämbetet och länsstyrelsen.I fråga om sådan handräckning som avses i första stycket finnsbestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande ochhandräckning. Lag (1991:872).7

22 a § Fornfynd som varit föremål för brott enligt detta kapitel, ochsom inte enligt 4 § första stycket ändå skall tillfalla staten, skallförklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället förfornfyndet kan dess värde förklaras förverkat. Även annat utbyte av ettsådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbartoskäligt.Metallsökare som har använts vid brott enligt detta kapitel skallförklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt.Annan utrustning som använts som hjälpmedel vid brott enligt dettakapitel eller dess värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigtför att förebygga brott eller det finns andra särskilda skäl till det.Lag (1991:474).23 § I ärenden enligt 2 § andra stycket och 9 § fårlänsstyrelsen, om det behövs, meddela föreskrift att gälla tills vidarei avvaktan på att ärendet avgörs slutligt.Överklagande m.m.24 § Beslut av Riksantikvarieämbetet enligt 17 § får överklagas hosregeringen.Övriga beslut enligt detta kapitel får överklagas hos allmänförvaltningsdomstol, om inte annat följer av 25 §. Prövningstillståndkrävs vid överklagande till kammarrätten.Kommunen får överklaga beslut enligt 2 § andra stycket, 9 § förstatredjestyckena och 12 § andra stycket. Lag (2002:913).25 § Länsstyrelsens beslut får inte överklagas när det gäller1. ersättning för kostnader eller skada enligt 7 § fjärde stycket,2. ersättning enligt 8 § tredje stycket,3. beslut om kostnad för förundersökning eller särskildundersökning enligt 14 § andra stycket eller4. ersättning enligt 15 § första stycket.Den som är missnöjd med beslut som avses i första stycket kan väckatalan mot staten vid fastighetsdomstolen. Talan skall ha väckts inomett år från delfåendet av länsstyrelsens beslut.Ersättning som beslutats av domstol enligt 15 § första stycket skalldeponeras enligt bestämmelserna i 15 § andra stycket.8