allt om nya öppna Stockholm Pride jens lapidus homo i ... - Qx

-59-jenslapidusI Jens Lapidus böcker kan en kriminell var god och en polis kan vara ond.Det är inget nytt. Men i hans senaste bok kan en råbarkad gangsteroch en snut även vara bögar – och bli tillsammans.AV magda gad FOTO Mattias Edwalljens Lapidus snackar som hanskriver. Rappt och med mycketslang. Han går genomStockholms innerstad i kvällningen – påväg hem från möten – välklädd i kritstrecksrandigkostym. Det är skolavslutningstideroch i bakgrunden skränarmusik och vrål från studentflak.– Det börjar fan bli lite för mycketnu. Men de har väl kul.Två sidor av samma mynt. Precis somi hans böcker.– Livet är inte svart eller vitt, detfinns inga monster eller änglar. Om jagkan få läsaren att för ett kort ögonblickidentifiera sig med en grovt kriminellmänniska, då har jag nått fram. Jag villskapa förståelse, det är mitt budskap.Plötsligt kanske läsaren kommer påsig själv med att hoppas att en gangsterska lyckas med ett värdetransportrån.Eller blir tagen på sängen av att tvåkaraktärer som verkat utstuderat strejta –egentligen är bögar.Det senare hände mig när jag lästeJens nya bok, Livet Deluxe. Hans ambitionvar att leka med schablonbilden aven bög, utan att göra någon stor sak avdet.– Det har ingen bäring på storyn. Jagtyckte att det var coolare att ha med detsom vilken grej som helst. Det är detsom är hela min poäng. Det måste juinte betyda någonting att en person ärhomosexuell.Dina beskrivningar av homosexualitetär långt från stereotypa,vad har du inspirerats av?– Jag råkar ha en vän som är polisoch bög, och jag har pratat mycket medhonom.Jens sätt att se på världen, och hanssympati för olika sätt att leva, grundladesredan under 70- och 80-talen när hanväxte upp i StockholmsförortenGröndal.– Min mamma är socialarbetare ochnär jag var barn var det ständiga diskussionerkring matbordet om människorsom befinner sig i samhällets utkant.Själv drömde han om att bli brandmaneller astronaut, men slutade somförsvarsadvokat, och arbetar nu själv medpersoner som befinner sig utanför samhälletsramar.Författandet – som har lett fram treromaner och en seriebok – startade somen form av terapi för sju år sedan.– Jag började skriva för att bearbetadet som hände på dagarna. När jag skrevSnabba (Snabba Cash) jobbadejag på den dömande enheten,och kände att jag fick en unikinblick i den undre världen. Jagvet att många har den inblicken,men för mig kändes denunik.Hade du ett kontraktinnan du började skriva?– Nej för fan, jag visste inte ens attdet skulle bli en bok. Jag satt bara ochsamlade anekdoter, det var som ett psykologisktexperiment. När jag hade skrivit60 sidor tänkte jag att det kanskekunde bli något, och efter ett år kändejag att det kanske skulle kunna bli enroman.Första upplagan trycktes i 3 000exemplar. I dag har Jens sålt över en miljonböcker – plus filmrättigheterna, ochden första filmatiseringen, med JoelKinnaman i rollen som JW, blev enbiosuccé.– Det har varit en resa. Först var detsvinkul att bli antagen och få en bokutgiven. Jag trodde inte att det skulle blinågon stor grej, men sedan började dethända lite grejer pö om pö. Jag fick helatiden rapporter om att det trycktes flerex, och när pocketen kom, sommaren2007, var den plötsligt överallt. Det kändeshelt otroligt. Sedan blev jag nästanblasé.När Snabba Cash släpptes på bio vardet dags för nästa resa.– Jag var väldigt nervös innan. Mångasvenska thrillers är så pajiga. Men jagtyckte att den blev väldigt bra. De harlyckats behålla en äkthet, det känns somatt den är på riktigt.Hur mycket av det som står idina böcker är sant?– (lång paus) Det är blandat, kan mansäga. Skulle man kolla upp detaljerna serHans ambition varatt leka medschablonbilden aven bög, utan att göranågon stor sak av det