2008-3 - Svenska Rileyregistret

RILEYBLADETNummer 3, 2008 Organ för Svenska Rileyregistret Årgång 30Höstmöte i UpplandÅrets andra Rileyträff ägde rum i traktenmellan Enköping och Uppsala lördagenden 13 september. Mötet inleddes iKaplansgården i Härkeberga, där envärmande brasa, nybryggt kaffe ochtilltugg välkomnade oss. Det var en finstart denna kyliga dag, där de som saknadevärme i sina bilar nog frös en heldel. Efter kaffet blev vi förevisade defantastiska valvmålningarna med bibliskamotiv i Härkeberga kyrka, utfördaunder senmedeltiden av den skickligeAlbertus Pictor.Vi var drygt tio personer som dök upp,Håkan Wikström, Ronald och MonicaPfändtner samt Sten Eriksson i Riley,Björn Holmqvist i en orörd Fiat Topolinofrån 1950-talets mitt, Torsten Grönvalli Rover 2200, Per Lindson och EddieLidholm i modern Rover resp. Volvosamt Åsa, Cecilia och undertecknad iÅsas Volvo PV 444 från 1953. Det kändesriktigt skönt att PV:n är utrustadmed en rejäl värmeanläggning.Längs fagra och slingrande vägar – somgjorda för sköna turer i gammelbil – forvi därefter till Kvekgården, en gammalbondgård från tidigt 1800-tal, vilkenblivit bevarad sedan den sista innehavarinnan,Lotta Lundevall, avled där i 90-årsåldern på 1920-talet. Vi hade en utmärktguide som förevisade de olikabyggnaderna och berättade om mångaav de redskap som användes.Det blev tid för en sen lunch och denintog vi på Alsta Trädgårdar utanförÖrsundsbro. Goda pajer slank utan svårighetned i våra hungriga magar ochden som så ville kunde titta på anläggningarnaoch det lilla konstgalleriet. Enhortikulturell butik fanns här även.Efter den utmärkta lunchen for vi in tillden gamla biografen i Örsundsbro, vilkentogs i bruk 1924 och sedan användesfram till 1960-talets början, då denblev utkonkurrerad av TV. Biografenförföll därefter allt mer, men ett stortantal eldsjälar har sedan 1980-talet, bl.a.med stöd av Anders Wall, kunnat renoverabyggnaden. Här inrymdes ursprungligenett snickeri, men ägarenEdvard Johansson ville ha en biinkomst,så snickeriet fick flytta ned i källaren,medan byggnaden i övrigt byggdes tilloch inrättades som biograf. Premiärkvällenvisades Polis Paulins Påsksmällarinför 112 besökare. Sedan 1992 visasfilm ung. 10 gånger per sommar ochibland förekommer även konserter ochutställningar. Vårt biografbesök varverkligen intressant och blev en utomordentligslutpunkt på en mycket lyckadutflykt. Tack Monica och Ronald för ettmycket trevligt program!Erik Hamberg

Sida 2En pojkdröm som blev sann - del 2Här fortsätter Christer Ahlin historienom sin Riley RoadsterRenoveringenDet finns knappast anledning att alltförutförligt redogöra för alla misstag vilyckades göra, men några highlightsförtjänar att omnämnas, androm till varnagelKarossen som var präktigt rostskadad ibl a bakre hjulhus lyftes av och forsladestill sandblästring. Det påstods att sandblästringvar ett effektivt sätt att avlägsnarost. Visserligen blev karossplåtenbitvis tunnare och luftigare, men ändå.Därefter skyddsmålades karossen samtStröman var förbi och tog några bilder,varav en publicerades i Autohistorica1981 med det vänliga omdömet ”en renoveringsom också hunnit ganskalångt…”. Om jag då anat vad som återstodhade jag möjligen övervägt att avslutaprojektet.Nu fickrenoveringsprojektet vila igen inågra år, men i mitten av 1980-talet startadejag igen med en motorrenoveringutförd av Dixners i Stockholm.När även bromssystem och avgassystemvar monterade började det bli dags förlackering.RILEYBLADETChassinumret 60-2S-6970 visar att roadsternfrån början var en 2-seater roadstermed separata framstolar och medkort golvväxelspak. Från begynnelsenhade man tänkt på den amerikanskamarknaden och utrustat roadstern medhel soffa och rattväxel. När modellen såsmåningom erbjöds även den inhemskamarknaden föredrog man den tvåsitsigamed golvväxel. Ett stort antal rattväxladeroadsters byggdes om till den mertraditionella golvväxeln.Originalsätena till vår roadster var försvunnaoch 3-sitssätet som följde medvar inte original. Sture Idner som justhade importerat en 3 – seater från SriLanka fick soffan, och jag lyckades fåtag i två originalstolar, som efter fintsadelmakeriarbete av Johan Balzvik blevmycket vackra i sitt Conollyskinn.ställdes på pallbockar. Utomhus ochunder en presenning. Det var ingen direktupplyftande syn när ekipaget efternågra år utomhus avtäcktes för attforslas till Sven Rådström, legendariskbilplåtslagare och renoverare. Sven somdå fortfarande höll till i sin gamla verkstadi Bromsten gjorde ett mycket gottarbete med både karossbalkar i askträoch avancerade byten av plåtdetaljer ikarossen.60 små detaljerChassiet hade vi själva renoverat, byttbussningar i fram- och bakvagn, ochäven demonterat, rengjort och eloxeratalla detaljer till bromssystemet. Om jaginte missminner mig bestod den mekaniskadelen av Girlingsystemet, dvs dendel som verkar på bakhjulen av närmare60 enskilda små detaljer. Med andra ord:ett jingelverk som upplagt för ständigabromsjusteringar.När roadstern kom hem från Sven Rådströmmonterade vi på den motorlösabilens skärmar och tröskellådor, och JanOriginalfärgen hette Autumn Red ochåterfanns förutom på Riley Roadsteräven på Riley Drophead Coupe, RileyRM Saloon även på MG TD, som förövrigt tillverkades parallellt med RileyRoadster i samma Nuffieldfabrik iAbingdon. Rester av originalfärgen återfannspå en av tröskellådorna som undgåttsandblästring och Christian vonGrothusen, som utförde spackling ochlackering lyckades få tag på en modernlack med exakt samma kulör som roadsternhade haft när jag såg den i Malmövåren 1953.De Riley Roadster som tillverkades iAbingdon mellan april 1949 och januari1951 hade följande möjliga kombinationerav lackering och inredning:Autumn Red / BeigeClipper Blue / BeigeRed / beige eller rödIvory cream / röd eller grönAlmond green / beigeSun bronze/beigeBlack / beige, röd eller grönDörrsidor och övriga sidopaneler är omkläddai samma skinn som stolarna ochkartfickorna i dörrsidorna blev mycketoriginaltrogna i utförandet tack vare finadetaljbilder i James Taylor´s utmärktabok om RM Riley.Även om roadstern nu faktiskt åter börjadelikna bil tyckte mina grannar iBromma att den stått alltför länge i garaget.Epitetet ”Möjlig Bil” och ”SannolikBil” myntades i samband med ubåtskränkningarnai början av 1980-talet,och roadstern kallades så ända tills visommaren 1993 tog en liten smygturinför klentroga grannar.Fortfarande återstod mängder av detaljeratt renovera, justera och montera. Minvän Gustaf von Plomgren åtog sig att tatag i slutarbetet och tillbringade åtskilligatimmar med slutmontering av motor,renovering av vattenpump och förgasare,justering av bromssystem, eldragningmm. Många kupolbultar och rostfriapinnbultar har tillkommit i Gustafsschweiziska svarv- och fräsmaskin, somtycks kunna producera det mesta, förutsattatt rätt person står bakom maskinen.Det blev dags för en ny vilopaus i renoveringen,men vårvintern 1993 satte vifart igen. Christian åtog sig att tillsammansmed Gustaf montera det som återstodoch plötsligt efter en 20 års renoveringsom påbörjats och avstannat 4 – 5gånger kände jag en tydlig vittring av attprojektet verkligen skulle komma ihamn.

RILEYBLADETDen omfångsrika och något kompliceradestötfångarupphängningen rekonstrueradeselegant. Rätt som det var stod entill synes färdig roadster till beskådandei garaget. Visserligen var motorn ännuinte provstartad och suffletten ännu intesydd, men nu kunde man med fog prata”om en renovering, som hunnit ganskalångt”.I börja av juli 1993 var det dags för enprovstart och förhoppningsvis en litenprovtur i lönndom. Gustaf och Christianhade förberett och justerat allt som varaktuellt, men motorn behagade inte starta,trots enträgna försök. Det tog intelång stund för dessa tekniska genier attkonstatera att kamaxlarna måste ha blivitfelmonterade i samband med motorrenoveringen.När 1:ans kolv stod högstupp var insugningsventilen helt öppen,och detta brukar sällan befrämja godkompression. Det blev ingen provtur nuheller, utan först efter semestrarna justeradeskamaxlarna. Det visade sig då attkamdrevet för insug stod ett halvt varvfel.Men sedan gick motorn igång, och detkraftigt dimensionerade avgassystemet irostfritt stål gjorde att motorljudet påmindestarkt om den Aston Martin DB 4jag körde under 1980-talet: synnerligenpotent, mullrande och rentav lite hotfullt.Ett avgassystem utfört i rostfrittstål får ett lite vassare och sportigareljud. Den Riley Drophead Coupe jag lätrenovera några år senare hade avgassystemetutfört i ”mild steel” och motornfick följaktligen ett mjukare och diskretareavgasljud.Originaltrogen inredningKalle Karlström på Birka sadelmakerifick förtroendet att rekonstruera sufflett,golvmattor och inredning i bagageutrymmet.Med stor entusiasm, noggrannhetoch yrkesskicklighet gick Kalleigång med sitt arbete. De till stolar ochdörrsidor matchande golvmattorna kantlistadesmed samma läder som stolarna.Välsydda läderlister kompletterade instrumentpaneloch dörrsidor. De någotskramliga plåtpanelerna bakom stolarnaförsågs med ljudabsorberande gummiplattorinnan allt kläddes i samma tygsom golvmattoma.Bagageutrymmet kläddes in i ett materialspeciellt avsett för 1950-talsbilar.Sufflettramen lackerade Kalle om i enbeige kulör, fint matchande den svartaSida 3bomullssufflettens ljusa insida.Efter några veckors idogt pyssel varKalle klar med både inredning, sufflett,sufflettkapell och bagageutrymme. Delöstagbara sidorutorna är en mycket typiskengelsk konstruktion, som sermycket originell ut.Original till varje pris?Vad är nytillverkat på roadstern? Stötfångare,”cow horn overriders”, stötfångarskenoroch karossplåtarna mellanstötfångare och kaross, och bakre ochfrämre stötfångare är samtliga nytillverkadeefter gamla förlagor.Dessa detaljer hade demonterats av roadsternsommaren 1960 av dåvarandeägaren Janne Wiehager. Anledningenkan man ju spekulera i. Kanske såg detmer racingaktigt ut när de något USAinspireradestötfångarna var bortmonterade?Stötfångarhornen lät jag gjuta i mässingmed hjälp av Riley-klubben i England.Egon Slipare polerade de ganska gjutruffaytorna till perfektion, och Excellentkrom producerade en ytfinish, somfår de nytillverkade hornen att framståsom rentav bättre än de i originalutförande,som var pressad plåt. Själva stötfångardelenlät jag tillverka i rostfrittstål, vilket ger en elegant brytning motde kromade stötfångarna, som är monteradeutanpå den rostfria delen.De sex plåtdetaljer som sitter mellankaross och stötfångare fram och bakknackade Sven Rådström till efter förlagorsom en klubbmedlemmen Åke Larssonlånat ut till mig. Ett nog så krångligt

Sida 4plåtslageri, eftersom alla bitarna skapassa perfekt: de främre därför att kylargrillenvilar på dem, de bakre därför attdet utanpå monterade reservhjulet ska fåplats.Instrumentbrädan fanns kvar, om än itämligen miserabelt skick. Valnötsfanéretvar skadat på flera ställen, och denbakomliggande plywooden hade skiktatsav fukt och väta. Med den gamla instrumentbrädansom förlaga tillverkade möbelsnickarenHans Wiklund en ny, dennagång av vattenfast båtplywood, ochmed valnötsfanéret vackert spegelvänt.Instrumenten fanns kvar, om än i varierandekondition, så när som på varvräknaren.Denna var tydligen en sällsyntextra option som importören Allan Söderströmlät utrusta sin roadster med.Varvräknaren är den detalj som underresans gång visat sig vara svårast atthitta.En Jaeger Rev. Counter med 130 mm idiameter hade inte ens den engelskaRileyklubben hört talas om, trots attbåde Jaguar Mark V och Austin A 90Atlantic lär ha haft liknande. Först nären bild på en Riley Roadster utrustadmed en stor varvräknare dök upp i DavidG. Styles Rileybok ”As old as theIndustry” blev jag överhuvudtaget trodd.Men från att bli trodd till att äntligenhitta en lösning är steget långt.På RM-saloonerna från 1949 och framåtkunde man som extra option beställa enJaeger varvräknare med 104 mm diameter,men roadstern behöll den störrevarvräknaren med 130 mm diameterhela produktionstiden.Västberga Instrumentservice löste tillslut problemet genom att bygga om enJaeger hastighetsmätare, som visade sigha samma hus som varvräknaren. Genomatt utrusta instrumentet med elektronisktverk, samt screena varvtalen påinstrumenttavlan blev resultatet en varvräknarealldeles snarlik den som satt iroadstern från början.Några kromlister och krombeslag ärockså nytillverkade. På framskärmarnasitter ursprungligen tre kromlister påvarje framskärm, men kvar fanns baraen enda list. Med denna som förlaga götNykvarns Konstgjuteri fyra nya, somefter slipning och kromning blev perfekta.Mellan bakre stötfångarhornen sitter ettvackert krombeslag med samma emaljeradeRileyemblem som återfinns på kylargrillen.Även detta beslag nytillverkadesmed ett synnerligen trasigt och slitetbeslag som förlaga. Även här blev resultatetperfekt.Ratten till Riley RM-serien har stor diameter,men är i mitt tycke alltför tunnoch föga greppvänlig för fullvuxnasvenskar med stadiga nypor. Även andraengelska biltillverkare har ända fram imodern tid envisats med att i mitt tyckeha för tunna rattar: Rolls-Royce, JaguarMk ll m fl.Jag tog därför bort den tämligen sprucknaoch slitna bakeliten, och lät möbelsnickarenHans Wiklund klä om den isvenskt eneträ, med ett lite kraftigaregrepp. Väldoftande, skön att hålla i. Givetvishar puritaner som Anders Lindnerretat mig för ”båtratten”, men lite fårman stå ut med.Helgerån? Möjligen, men resultatet blevi alla fall en mycket vacker träratt i ettovanligt träslag. Efter inoljning med enblandning av linolja och terpentin kännsden härlig att hålla i, och doftar lite avsvensk sommar i doftblandning av Conollyläderoch Duckhams mineralolja.RegistreringsbesiktningSå var det dags för ursprungskontrolloch registreringsbesiktning. Den 15 juni1994 passerade Riley Roadster 60-2S-6970, levererad från fabriken i Abingdonden 6 september 1950, och registreradi Sverige mellan 20 februari 1951och april 1964, efter en 30-årig törnrosasömnoch omfattande renovering, allanålsögon med glans.RILEYBLADETEtt renare besiktningsprotokoll har sällanskådats - inte en endaste anmärkningfrån beundrande besiktningsmän.ProduktionsdataFörsta gången Riley roadsters visadesoffentligt var på Earls Court Motorshowi London i november 1948. Roadsternkom i produktion först efter årsskiftet,även om det faktiskt finns några exemplarav 1948 års modell. År 1949 tillverkadesi Coventryfabriken 121 exemplarmedan Abingdonfabriken svarade för138 stycken. Den sist tillverkade Roadsternlämnade fabriken den 27 januari1951.År Coventry Abingdon Totalt1949 121 138 2591950 241 2411951 7 7Riley RM Club Vehicle Database listaridag 327 kända Roadsters:47 USA123 Storbrittaninen99 Australien10 Holland8 Tyskland5 Sverige5 Nya Zeeland4 Irland3 Frankrike24 övriga länderLångt ifrån alla är i körbart skick…507Christer Ahlin

RILEYBLADETHenning Wendel dödDen legendariske skånske motormannenHenning Wendel har avlidit strax eftersin 90-årsdag.Henning var i många år verkstadschefhos Förenade Bil i Malmö, generalagentför bl a Nuffieldkoncernens olika märkenRiley, Wolseley och Morris.Sida 5Bil & Motor. Firman drev Henning ochLars fram till 1989. Senare fortsatte Larsi ny firma, vid namn Autoropa. Dennafirma finns fortfarande kvar idag, dock iny ägo. Hennings specialistkunskapergjorde att han upp i hög ålder ofta sågs iverkstaden, när någon historisk motorbehövde översyn.Henning var född och uppvuxen i Gärsnäsutanför Simrishamn, där hans farförst drev verkstad för cyklar, sedanlastbilar och till slut för personbilar.Motorintresset kom naturligt och Henningblev med åren en mycket skickligoch efterfrågad mekaniker. Vid 20 årsålder flyttade Henning 1938 till Malmöoch tog plats på Förenade Bil. 1951 utnämndeshan till verkstadschef och anställningenhos Förenade Bil kom attvara i hela 24 år, då Henning 1962 blevegen företagare.1951 var den toppmoderna fastighetenpå Östra Tullgatan i Malmö intill Drottningtorgetfärdigbyggd. Fastigheteninnehöll i gatuplanet en stor yta för bilutställning,samt bakom utställningen enstor bilverkstad, där Henning var ansvarigför service och reparationer avmånga olika bilmärken. Förutom Nuffieldrepresenterade Förenade Bil ävenBMW och Chryslerkoncernens De Soto.Min far Sigge Ahlin var ansvarig förförsäljningen av Nuffieldkoncernenslastbilar av märket Leyland, och såledeskollega med Henning. Familjen Ahlinbodde i en tjänstebostad i Förenade Bilhuset,och jag tillbringade i de yngretonåren åtskilliga timmar i verkstadendär Henning ofta uppträdde oklanderligtelegant i en vit rock. Samtidigt var hanen mästare att få ordning på trilskandemotorer av allehanda slag.Wendels Bil & Motor bildade Henning1962 tillsammans med sonen Lars, ävenhan en stor entusiast av engelska bilar.Märken som Aston Martin, Lotus ochMorgan men även Maserati och Ferraribåde såldes och underhölls av WendelsJowett Jupiter - Sveriges enda… nästanRed deltog i årets Lergökarally i Ängelholmoch framför mig i startfältet låg ensällan skådad bil, en Jowett Jupiter kördav Gustav Josefsson i Helsingborg. Redkontaktade Gustav som skriver:Jag har många gånger de senaste årenhaft personlig kontakt med Henning,dels gällande frågor kring min RileyRoadster, som Henning skötte åt AllanSöderström, dels när det gällde frågorkring den Aston Martin DB 4 jag ägdepå 1980-talet. Henning var alltid charmigoch mycket trevlig att tala med, ochäven om han sista gången vi talades vidpå hans 90-årsdag den 3 april i år klagadeöver att närminnet inte var lika brasom tidigare, så var hans minne från1950-talet fortfarande imponerande.Mycket information i den artikelseriejag skrivit för Rileybladets räkning angåendesvensksålda Riley Pathfinders ärbaserad på information jag fått från Henning.En legendarisk motorman och fin människahar gått ur tiden.Christer AhlinDet var mer av en tillfällighet som jagrenoverade denna Jupiter med karossnummer529. Jag träffade, hos danskeJowett-kompisen Ib en amerikan, JimMiller, som tyckte att jag hade all hederav renoveringen av min Javelin. Om jagville renovera en Jupiter, så hade hansäkert ett, av tio, passande ex i sitt garagehemma i Los Angeles. Jag avslogblankt erbjudandet med motiveringen attjag renoverat så mycket jag skulle i mittliv!Men så träffade jag Lars Lindström underhuggning av en julgran. Han triggademig svårt att köra igång. Arne Karlström,f d fordonslärare, lovade att biståmig i sin verkstad i Mjöhult. I dagarnaför fyra år sedan damp renoveringsobjektetned och vi satte igång. Det varmycket att göra, men två år senare varden besiktigad! Dock, det fanns mycketkvar att justera och först nu tycker jagatt det är en riktig njutning att köra den.Det rullar två Jupiterbilar på svenskavägar. Den andra ägs av en norrman,som har sin placerad i Sverige! Javelinfinns det fler av, 12 stycken, fördeladeöver hela landet. De två bilarna ärmycket lika vilket förenklar reservdelshanteringen.Gustav JPS Koppingen mellan Jowett och Rileyär Gerald Palmer. Se Rileybladet nr 2/07sid 4.Red

Sida 6En tidig RM, en dubbelgångare och en skåpbil1946 Riley 1½ litre saloon, senare skåpChassi nr 36 S 10679470115 Första reg O 12089 (saloon, 1360 kg)470115 Thorbjörn Wiklund AB, Göteborg470306 Reg S 9606 (saloon, 1360 kg)470306 Ing. Per Erik Wiklund, Säffle480515 Reg M 28143 (saloon, 1360 kg)480515 Taxamotor i Malmö AB, Malmö480609 Reg L 14608 (saloon, 1360 kg)480609 Roland Bossons Bilaffär, Hässleholm480909 Reg U 2599 (skåp, 1390 kg)480909 Bergmans Kläder AB, Fagersta481208 Reg T 2596 (skåp, 1390 kg)481208 Fabrikör Sven Eriksson, Örebro490308 Jönköpings Bil & Traktor AB490326 Reg O 6204 (skåp, 1390 kg)490326 AB Bildelslagret, Göteborg490531 Reg F 3407 (skåp, 1390 kg)490531 Dir Per Hedberg, Hökhults gård, Kärda510411 Reg A 13884510411 AB Sthlms Centralgarage (skåp, 1390 kg)510512 Reg B 8916Kortet saknas. Här slutar spåret!saloon. Eftersom registreringskortet förB 8916 saknas går det inte att se vadsom hände med bilen efter maj 1951. Attden skulle ha ändrats tillbaka till saloonoch skeppats till andra sidan jordklotetfår betraktas som uteslutet. Någon harkastat om chassinumret, och det troligtvispå Nya Zeeland.RILEYBLADETI Taylors och Price Williams böcker omRM Rileys finns kapitel om stationsvagnaroch skåpbilar. Dessa karosser tillverkadesav ett dussin olika karossfirmor;Heywood, Biggs & Hill, Bonallack,Clifford Dibben, Frank Grounds, Jensen,Massey, Urquart, Vincents, Village Garage,Mapco, och andra.Vem byggde en svensk Rileyskåpbil?Här framgår att en mycket tidig svensksåldRiley saloon konverterades tillskåpbil mellan juni och september 1948.Förste ägare till denna Riley skåpbil varBergmans Kläder AB i Fagersta. Redhar som målsättning att försöka få tag påen bild av skåpbilen ifråga och uppgifterom vem som byggde om saloonen till enskåpbil. Är det någon som vet något???Gordon Webster, som håller i Rileydatabaseni RM-klubben i England, har settlistan här ovan och är mystifierad eftersomdet finns uppgifter om att sammachassinummer finns på Nya Zeeland, enEn 2½ litre Riley som mobil glasskiosk.Karossen byggd 1948 av Winnards iWigan, LancashireEn lyckad Riley Woody. Karossen ärbyggd av firma Heywood, Biggs & Hilli Hillingdon, West LondonRiley skåpbil med stålkaross byggd1950 av Massey Coachbuilders i Yorkshire.BERGMANS...och hur den svenska Rileyskåpbilensåg ut. Det ska vi försöka ta reda på!Ur Lokaltidningens sommarbilaga förÖstersund kommer denna bild. Red varuppe i Jormlien och vandrade i fjällen.På Jormliens Fjällgård låg Lokaltidningenoch vad skådas: en Riley inklämdmellan en Lanchester och enDaimler. Man gjorde reklam för Bilträffeni Hoting som för femte året i radhålls sista helgen i augusti. Förmodaratt Rileyfanan vid mötet 2007 höllshögt av Lars Jonsson i Skickja. MärkenaLanchester, Daimler och Riley haralla anor från 1896 - alla As old as theIndustry.Jag läste för en tid sedan i er tidning om att man sökte bilder av svenskägda Riley Pathfinders.Jag drog mig då till minnes att min gode väns far hade ägt en sådan. Översänder bifogadbild och hoppas att det kan användas i er tidning. På bilden är sonen Preben Seward,bilden är tagen 1955 och ägaren till bilen var Boris Seward. Stockholm. Seward lär hahaft bilen i endast ett år. Om någon vill ha flera uppgifter om sagda bil går det bra att kontaktaPeter Seward i Strängnäs.Hans Noreen, Strängnäs

RILEYBLADETSida 7Bilden bredvid kommer ur tidskriften Motoroch är tagen någon gång under mitten av50-talet. Den publicerades även i MotorhistorisktMagasin 1/99. Rileyn, en 1½:a från1950 med reg nr A 35970 och chassi nr 40S 18665, tillhörde då ritare Lennart Ring,Fyrskeppsgatan 58 i Johanneshov som ägdebilen åren 1955-62. Bilen registrerades förstpå fru Solveig Fischbach-Engelberg påHedinsgatan 13 på Gärdet i Stockholm den12 mars 1952. Andre ägare var grosshandlareSven Axelius, Rindögatan 17, även detpå Gärdet i Stockholm. Den 19 november1962 registrerades bilen på Hans OstermanSödra AB och en vecka senare på köpmanWilliam Åkerblom på Eklångsvägen 34 iJohanneshov som omedelbart sålde bilenvidare till Beg. Bildelar Sommen med nyttreg nr E 73232. Landsarkivet i Vadstenahar inte kunnat finna registreringskortet.Bilens historia mellan Beg. Bildelar Sommenoch Jan Hansson känner alltså red intetill - men bilen finns ännu. Den ägdes på80-talet av vår tidigare medlem Jan Hanssoni Malmö. Idag ägs bilen av vår medlemPer Lindson i Vikingstad.Red.I mitt garage står fortfarande min RMA1947 under uppbyggnad. Måste medgeatt det går förfärande långsamt. Menjag ägnar mig åt den bara när jag ärriktigt motiverad. Bakdelen är nu löstställd på plats för att passas in mot bakdörrarock övriga trädelar i takkonstruktionensom i sin tur skall passamot vindruteram och torpedplåtar.(Lars Stavmar från Väddö känner säkerligenigen situationen eftersom hangenomgått samma övning för några årsedan.)Ibland blir dock längtan stor att få köranågot gammalt. Då passar det väldigtbra att redaktören som bor på någonmils avstånd kan låna ut sin RMA1952. Så hade skett så jag kunde deltai Båstad Classic Car. Strax därefter,innan redaktörens bil återlämnats, deltogjag även i Pärlrallyt, Helsingborg,ett rally för gamla tranportfordon, meden VOLVO LV 60 från 1929 som ställdestill förfogande genom Volvos Veteranklubbi Göteborg. Det var en heldagsövningdär det för mig även gälldeatt hitta alla kuggarna på ett snyggt sätti den helt osynkroniserade växellådan.Det blev på så vis även möjligt att haen miniutställning på garageuppfartensom kan ses på en av bilderna.Håkan Lundgren

Sida 8RILEYBLADETHaveristerna rapporterarÅrsmötet i juni döptes av red till HaveriernasRally. Av totalt åtta deltagandefordon fick tre bogseras hem och detfjärde fick problem i startgroparna ochaldrig kom iväg på Åtvidabergsrallyt. Vilovade att återkomma med historiernaom vad som hände...Björn Blomstrand:Jag brukar alltid överväga när jag skallresa med Rileyn om jag skall ta medverktygslådan eller inte. Den här gångenså hann vi emellertid inte utanför garagedörreninnan hustrun ropade – Björndet är en vattenpöl under bilen! Såntkänns verkligen uppmuntrande då jagnyss med stort besvär nyligen bytt två avde nedre slangarna. Men som bekantkommer ju ofta inte en olycka bara engång utan brukar vanligtvis följas av enandra. I mitt fall den övre slangen! Densom Erik brukar kalla för ”pipan” Pipangick alltså åt pipsvängen! Jag hade tidigarebävat för att kunna finna en ny dåden tidigare varit så gott som omöjlig atthitta övre kylarslangar. Ett samtal tillErik efter det berömda ”Haveriernasrally” och efter några dagar så fick jagett paket från Erik med en helt ny övrekylarslang; Nu är alla kylarslangar bytta.Whats next on the list! Bifogar bild påpärlan (...ja båda faktiskt)!Två pärlor.38 S 14741 - är den med den läckande ”vattenpipan”Ned till sommarmötet i Yxnerum planeradevi att köra drophead. I höjd medEnköping hackade motorn till ett pargånger och när den höga bron vidSträngnäs just hade passerats dog motornhelt. Det var 30 grader varmt dendagen och jag misstänkte först ånglås ibensinpumpen. SU-pumpen var ganskavarm, så jag kylde ned den och efter enstund kom det bensin, men bilen villeinte alls starta. Bärgare anskaffades ochbilen transporterades hem till Uppsala,där vi snabbt lastade om till modern biloch skyndade iväg ned till Yxnerum.Efter helgen började jag undersöka bilen,men en resa till Rumänien och efterföljandesemester försenade arbetet. JagErik Hamberg:Den gångna sommaren har inte bjudit påsärskilt många turer med någon av minaRiley. Det ena problemet avlöste detandra. Inför Wärstamarknaden hade jagpå dropheaden bytt de gummibussningari länkarna som sitter mellan stötdämpareoch fjäderpaket. Dessa länkar har rörtsig en del sidledes och ett par av de ursprungligabussningarna var synnerligenslitna. Nya bussningar införskaffadesfrån Riley R.M. Club. De var dock välsmå och behövde egentligen inte pressasfast, utan bara lätt petas på plats. Efterhemkomsten från Wärsta hade jag såledestappat den ena länken ……. Dessanytillverkade bussningar vill jag interekommendera, såvida man inte modifierarden övre tappen som varje länkskall sitta i. Med en nytillverkad modifieradtapp och någon typ av låsning, börinte länken lossa. Arbete pågår med atttillverka en ny tapp.60 D 6547 - den med den sprattspelande rotornBilden är från Ölandsmötet 2005 då allt gick som smort.