Medlemmar i RPC i Västerbotten Holmsund 17 oktober 2012 Med några ...

Medlemmar i RPC i Västerbotten Holmsund 17 oktober 2012Med några rader vill jag informera er om kvällen 11 oktober, då vi i styrelsen inbjöd föreningensmedlemmar till ett fritt och öppet samtal kring vår verksamhet framöver och hur den struktur kan seut som bäst betjänar våra syften och mål. Det blev en värdefull kväll fylld av tankar och idéer som geross fullt upp det närmaste året. Inspirerade av kvällarna om drömmar (Else Bengtsson) och om bildterapi(Karin Egberg Thyme) var vi överens om att Freuds Café skall fortsätta med två kvällar per termin.Några idéer finns kring några offentliga utbildnings- och fortbildningsdagar bland annat kringterapeutrollen och vad det är som gör en bra terapeut. Det känns angeläget att nå folk utanför våraegna led i några seminarieliknande dagar med föreläsare som vi känner har något värdefullt att geoss. Välkomna med förslag. Ett förslag som känns intressant är Jan Karlsson som forskat kring psykoterapeutrollen.Anita Lassinantti Blom och Ylva Semelius bekräftar goda erfarenheter från hans medverkani psykoterapeututbildning.En fråga som engagerade oss var frågan Vart är RPC på väg? Frågan var föranledd av den pågåendediskussionen kring RPC:s identitet. Skall föreningen även i fortsättningen vara en intresseförening förenbart legitimerade terapeuter med psykodynamisk inriktning eller är det nu dags att öppna RPC förett medlemskap för dem som delar våra värderingar och inriktning utan att för den skull vara terapeuter?Redan nu finns möjligheten för bland andra studenter att för en starkt reducerad avgift få blimedlemmar och då få ta del av information och material, bland annat vår tidskrift Insikten. Skall rentav tidskriften byta namn till Psykoterapi, bredda sitt intresseområde och få ett språk och ett innehållsom inte bara specialister begriper?Den diskussionen kändes både inspirerande och oroande. Det kändes som om vi var överens om attdet är högst angeläget, på gränsen till självklart, att RPC även fortsättningsvis skall ha sin psykodynamiskaidentitet med öppenhet för alla de vinklingar och variationer som berikar oss i vårt tänkandeoch i vår terapeutiska vardag. Något annat vill vi inte vara med om. Åke Granberg försäkrade oss omatt riksstyrelsen är klar och tydlig på den punkten. Det känns inte alls på det sättet att RPC i självaverket gjort sitt även om nu det ursprungliga målet att få en legitimation uppnåtts. Det finns helatiden nya utmaningar. Alla föreföll vara positiva till alla de insatser som RPC på riksplanet gör för attge den psykodynamiska psykoterapin full legitimitet i Socialstyrelse, Socialutskott och så vidare. RPChar sen ett år tillbaka öppnat möjligheten för legitimerade terapeuter med handledarutbildning attbli auktoriserade handledare efter prövning och beslut i RPC:s styrelse. På det sättet tar RPC ett principielltoch praktiskt ansvar för ett viktigt område som har direkt betydelse för kvalitén på terapeututbildningarnaframöver. Denna och andra informationer gavs under kvällen.Vi hann även med att prata en hel del om hur vi bäst organiserar vårt samarbete i föreningen. Som nivet består styrelsen – om vi bortser från ordförande och sekreterare – av utskott med olika ansvarsområdenoch med bestämda personer knutna till sig genom val vid årsmötet. Några av utskotten kanslås ihop till ett. I stort fungerar modellen med utskott bra. Styrelsen fungerar kreativt som forum föridédiskussion, beslut och samordning.Men likväl är delaktigheten och utbytet mellan våra över femtiomedlemmarna med stor samlad ochvarierad kompetens alltför begränsat. Vi behöver hitta former för samverkan även med medlemmarsom har begränsad tid, medlemmar som inte längre kan känna ett allmänt föreningsintresse mensom skulle välkomna att göra en fokuserad insats vid sidan om allt annat. Vi behöver med andra ord

pröva en verksamhet som är mera ”projektbaserad” – en tänkvärd tanke från Britt Wiberg som jagfick förmedla och som initierade en livfull diskussion i kvällens spännande utbyte.Ulf Dahne