Klinisk mikrobiologi för sjuksköterskor - Norstedts

83309_Fysiologi_01_ORIG.indd 228 09-07-07 08.00.53• FiGur 10.5.83309_Fysiologi_01_ORIG.indd 229 09-07-07 08.00.5483309_Fysiologi_01_ORIG.indd 186 09-07-07 08.00.1983309_Fysiologi_01_ORIG.indd 187 09-07-07 08.00.20NORSTEDTS22822910 • Hjärta och kretslopptraktion avlöses av en kontraktion i den Uppstramningen av chordae tendineae förstärksgenom att papillarmusklerna kon-mycket kraftigare kammaren. Härmed blirtrycket i kammaren högre än i förmaket traheras efter myokardiets kontraktionoch blodet börjar strömma tillbaka mot under systole. Om flikarna inte var fästaförmaket. Denna bakåtgående rörelse av vid chordae tendineae skulle de bete sigblodet hejdas dock nästan omedelbart av som svängdörrar och tillåta blodet attvalva atrioventricularis sinistra (vänster strömma i båda riktningarna.sidas atrioventrikulära klaff, eller mitralklaffen)som är belägen i den breda över-i vänster hjärtkammare ut i aorta, som ärUnder ventrikulär systole trycks blodetgången mellan förmak och kammare (figur det första arteriella kärlet i systemkretsloppet.För att blodet ska förflytta sig krävs10.4).att trycket i vänster hjärtkammare ökas, såm itralklaFFenatt det blir högre än det rådande trycketMitralklaffen består liksom de övriga i aorta. För att kunna klara det är väggen ihjärtklaffarna av platta, tunna cuspides vänster hjärtkammare mycket tjockare än(bindvävsflikar). Mitralklaffen har två flikar,varför den även kallas bikuspidal-i hjärtats övriga delar.klaffen. Flikarna är med sina fria kanter a ortaklaFFenfästade vid tunna chordae tendineae (sentrådar),vilka i andra änden är fästade vid riktas blodet under systole bara åt ett hållPrecis som mellan förmak och kammarepapillarmusklerna, vars ursprung är på av en hjärtklaff (valva aorta eller aortaklaffen).När kammaren därefter slappas avkammarens insida. Bindvävsflikarna ärmycket mjuka och böjs lätt åt sidan när sjunker trycket i hjärtkammaren igen tillblodet passerar från förmaket in i hjärtkammaren.När blodet under kammarens klaffen kan blodet inte strömma tillbakaunder aortas tryck, men på grund av aorta-kontraktion trycks tillbaka mot förmaket till hjärtat. Aortaklaffen är belägen i aortasvänger flikarna tillbaka, men rörelsen strax utanför kammaren, och behöver därförinte på samma sätt som mitralklaffenbromsas av chordae tendineae, vilket göratt flikarna effektivt stänger förbindelsen kompensera för rörelser i hjärtats muskulatur.Då passagen samtidigt är mycketmellan förmak och kammare (figur 10.5).a förmaks- och kammardiastoleb kammarsystole• FiGur 10.4. Blodetsväg genom hjärtat.a) Blodets väg underförmaks- ochaortakammardiastole.truncusb) Blodets väg underpulmonaliskammarsystole.semilunarklaffaratriumv. pulmonalis(pulmonalklaffarklaffarsin.aorta-atriumdx.bikuspidalklaffar/mitralklaffarventriculussin.trikuspidalklaffarventriculusdx.v. cavainferiorkuspidalklaffar.Kuspidalklaffarna ärfästade vid papillarmusklerna.Klaffarnaär öppna och tillåterblodgenomströmningunder diastole ochförmakssystole.I kammarsystolestängs klaffarna,vilket gör att blodetbara kan strömma ien riktning.diastole förmakssystole kammarsystoleatriumklaffventrikelsensträngar(chordaetendineae)papillarmusklerträngre än mellan förmak och kammarebehöver flikarna inte hållas på plats avbindvävstrådar. I stället har flikarna formenav fickor som är fästade vid kärlväggen(figur 10.6). I början av den diastoliskafasen då blodet börjar strömma tillbakamot kammaren fylls fickorna med blodoch deras fria kanter kläms ihop mot varandra.På så sätt stängs klaffen effektivt,vilket förhindrar mer blod från att strömmatillbaka trots det mycket högre trycketi aorta än i den avslappade kammaren.Från aorta passerar blodet via artäreroch arterioler till kapillärbäddarna isystem kretsloppet. Efter kapillärerna försblodet via venösa kärl till de två huvudvenerna,vena cava superior (övre hålvenen)och vena cava inferior (nedre hålvenen).diastole och systolei hjärtats högra delVena cava superior tar emot blod frånhuvud, hals, överkropp och armar. Venacava inferior tar emot blod från resten avkroppen, det vill säga den del av kroppen• FiGur 10.6. aortaklaffen.Figuren visaraorta uppskuren ochutvikt, så att defickformade flikarna ibindvävsfickoraortaklaffen kan sesartärväggtydligt.som ligger nedanför diafragma. Från bådavenerna går blodet in i hjärtats högra sida(figur 10.4). Liksom i hjärtats vänstra sidaär det en hjärtklaff (valva tricuspidalis ellertrikuspidalklaffen) som riktar blodetsrörelse 186åt ett håll mellan höger förmak ochhöger kammare. Bortsett från att trikuspidalklaffen består av tre bindvävsflikarmot svarar dess uppbyggnad och funktionmitralklaffens. Under det ventrikulära systoletrycks blod från höger kammare ut itruncus pulmonalis, som är det första arteriellakärlet i lungkretsloppet. Liksom iaorta sitter en hjärtklaff (valva trunci pulmonaliseller pulmonalklaffen) vid ingångentill truncus pulmonalis, vilken gör attblodet enkelriktas. Från truncus pulmonalisgår blodet genom lungkretsloppet tillbakatill vänster sida av hjärtat.aHöger och vänster halva av hjärtatfungerar i princip på samma sätt och kontraktionernai de två förmaken respektive yttre hårcellstereocilierde två kamrarna sker samtidigt. På grundinre hårcellav den stora blodtrycksskillnaden mellantruncus pulmonalis och aorta är väggarnai hjärtats båda kammare uppbyggda påhelt olika sätt. Septum cordis och lamina väggen spiralis iosseavänster kammare är tjocka och kan klaraggl. cochleareav ett högt tryck, medan väggen i högerkammare är tunnare och svagare.7 • Örat10 • Hjärta och kretsloppnervfibrer som bildar synapser med hårcellerna.De utgående nervfibrerna, som harsina cellkroppar i lamina spiralis ossea(figur 7.7), leder nervimpulserna vidarehärifrån genom den inre hörselgångenmot hjärnstammens nuclei cochleares (hörselkärnor).frekvensdiskrimineringÖronsnäckans uppbyggnad gör att ljudmed olika frekvenser skiljs åt, då bindvävstrådarnai membrana basilaris är kortastvid basen och blir allt längre upp motöronsnäckans topp. Högfrekventa svängningarav stigbygeln (framkallade av högfrekventljud) framkallar därför, primärtvia perilymfan, rörelser i de korta bindvävstrådarnai den basala delen av membranabasilaris och därmed av hårcellernabB• FiGur 7.8. scala media. a) Histologiskt snitt genom scala media.b) Motsvarande schematisk illustration av Cortis organ, sombestår av hårceller vars stereocilier häftar fast vid den överliggandemembrana tectoria, medan hårcellernas bas ståri kontakt med såväl efferenta som afferenta nervändar.membrana vestibularisscala vestibuliscala mediamembrana tectoriamembrana basilarisefferenta nervfibrerafferenta nervfibrerscala tympanii den basala delen av koklea, medan lågfrekventaljud däremot stimulerar hårcellernära kokleas övre del.Denna skillnad i ljudfrekvens bibehållsi hög grad i de centrala hörselbanorna.Den är således analog med retinotopi(s. 203), då vissa nervfibrer och kärnområdensom ingår i de centrala synbanorna ärrelaterade till vissa delar av synfältet.ljudregleringNervfibrer från hjärnstammens nucleus olivarissuperior (övre olivkärna) avger tractusolivocochlearis som slutar vid de yttre hårcellerna(figur 7.8 och figur 7.9). Funktionenhos dessa nervfibrer är förmodligenatt optimera ljudintrycken genom att hämmahårcellerna och därmed ljudfrekvensersom konkurrerar med ljudfrekvenser avintresse för centrala nerv systemet.auditivhjärnbarkradiatioacusticathalamus(corpusgeniculatummed.)brachiumcolliculi inf.colliculus inf.lemniscus lat.decussatiotrapezoideumnucl. olivarissup.blir således inte döv om man får skadorhär. Däremot skadas förmågan att avkodaoch tolka det hörda (akustisk agnosi).hörselretningarLjudet från en ljudkälla når på grund avytterörats form och placering ofta våraöron lite från sidan, och det blir lite svagarepå den sida som påverkas sist. Det centralanervsystemet kan mot bakgrund avtidigare erfarenheter och den aktuellaskillnaden mellan de båda öronens ljuduppfattningräkna ut var ljudkällan finns.skydd av öratÖrat skyddas av öronvaxet och håren i denyttre hörselgången samt av mellanöratsmusculus stapedius och musculus tensortympani.Öronhåren och cerumen skyddar pri-• FiGur 7.9. hörselbanornas förlopp och kärnor.Lägg märke till att den auditiva hjärnbarkeni likhet med övriga delar av de centrala hörselbanornahar en tonotopisk organisation,så att högfrekventa ljud registreras mermedialt än lågfrekventa. Här visas äveninnervationen av Cortis organ med såvälefferenta som afferenta nervfibrer.hörselkärnornaCortis organde centrala hörselbanornaDe centrala hörselbanorna utgörs av nucleicochleares (hjärnstammens kranialnervskärnor)och de centrala fiberbanor somleder nervimpulserna från kranialnervskärnornatill den auditiva hjärnbarken istorhjärnans temporallober (figur 7.9).Mellan de centrala hörselbanorna förhöger och vänster öra finns många nervfibrer.Det innebär att ensidiga skador påcentrala hörselbanor sällan påverkar personenshörsel, eftersom nervfibrer somhör till det öra där skadan finns också nårstorhjärnan via den motsatta centrala hörselbanan.Dessutom sker en väsentlig bearbetningav de inkommande hörselimpulsernai alla de centrala hörselbanornaskärnor. Denna bearbetning kan utlösahjärnstamsreflexer och påverka hårcellernai Cortis organ.Den auditiva hjärnbarken ansvarar förden högre bearbetningen av ljud, och man1877 • ÖratFysiologi och anatomiDen levande människanFysiologi och anatomi är ett av demer faktarika och kompliceradeämnena på sjuksköterskeutbildningen.Här om någonstans behöverstudenterna en bok som hjälperdem att strukturera och förstå.Fysiologi och anatomi är skriven förgrundutbildningen av sjuksköterskormen passar även för andra utbildningar,till exempel arbetsterapeutprogrammet.Bokens upplägg är unikt pedagogisktgenom att texten är indelad i olika nivåerför att läsaren ska kunna planerasin inlärning på effektivaste sätt ochvinna förståelse för ämnet – varje kapitelinleds med en översikt, och däreftermarkeras vad som är grundläggande,fördjupande och utblickande stoff.Unikt för den här boken är också denlilla separata anatomiska atlas som liggerlängst bak och som man smidigt kangå till för att orientera sig anatomiskt.Boken är över huvud taget rikt och vackertillustrerad i fyrfärg. Den är inbundeni mjukt omslag med flikar och layoutad itvåspalt på breda uppslag, vilket sammantagetger intryck av en modern och förhållandevislätt bok, trots det omfattandeantalet sidor.fysiologi och anatomiDen levande människanUlla Fasting & Jørgen Hougaard (red.)2009. Originaltitel: Fysiologi og anatomi. Översättning: Mia Ruthman Edström.Illustrerad. 560 sidor, mjukband med flik. Omslag: Anna Hild. ISBN 978-91-1-302279-66