Berta Funcke och ”den moderna pessimismen”

More documents

Recommendations

Info

icke-varat. Ludger Lütkehaus, Nichts: Abers och Hartmanns förutbestämda församling schied vom Sein, Ende der Angst (1999, (”vorbestimmte Gemeinde”): vol. I, 34. �rankfurt/M., 2003), 216 f. 38. Se min ”Pessimismus als Ressentiment: 34. Exempelvis psykiatrikern Carl von Eine zeitgemäße Geschichte”, Nietzschefor- Seidlitz, som i en märklig minnesskrift, Dr. schung 13 (2006), 129–136. �ör �ör en mycket Arthur Schopenhauer vom medicinischen uttömmande behandling av den sene Nietz- Standpunkt aus (Dorpat, 1872) tar hjälp av sches kulturkritik och dess förhållande till Schopenhauers släktträd för att försöka visa den franska dekadens- och degenerationsdis- att olika defekter hos Schopenhauers föräldkussionen, se Chiara Piazzesi, Nietzsche: Fisiorar och förfäder tillsammans gav upphov till logia dell’arte e décadence, (Lecce, 2003). ett patologiskt storhetsvansinne hos honom. Piazzesi hänvisar visserligen varken till Nord- Men det ��nns även senare exempel som visar au eller till exempelvis Lombroso, men hennes att denna vana inte endast hör detta årtionde undersökning gör ändå tydligt hur stora lik- till, såsom Iwan Bloch, ”Schopenhauers Krankheterna är mellan Nietzsches konstfysiologi heit im Jahre 1823: Ein Beitrag zur Pathogra- och Nordaus fysiologiskt grundade moraliphie auf Grund eines unveröffentlichen Dokuserande kring konsten. mentes”, Medizinische Klinik 2 (1906), nr. 39. ”Den förefaller snarare vara den ny- 25, 644–646, och nr. 26, 675–677. Bloch measte och absolut nödvändiga evolutionsfas, i nar att Schopenhauer ådrog sig sy��lis 1823 och vilken hjärnan blir kraftfullare och genom sin att detta förklarar utvecklingen hos hans tän- långt större känslighet mycket produktivare.” kande under den senare delen av hans karriär. Stanislaw Przybyszewski, Totenmesse (1893), 35. �ör en utmärkt diskussion av degene- i: Werke, Aufzeichnungen und ausgewählte rationen i det sena 1800-talets Europa, se Briefe I, Michael M. Schardt & Hartmut Daniel Pick, Faces of Degeneration: A Euro- Vollmer (red.) (Paderborn, 1990), 9. I ett pean Disorder, c. 1848–c. 1918 (1989; Cam- svenskt sammanhang är Przybyszewski mer bridge, 1996). känd som ”ryssen Popoffsky”. Det är under 36. Gregory Moore skriver att Entartung detta namn som han dyker upp i Inferno, där var en av 1890-talets tio bästsäljande böcker; han tillsammans med sin fru Aspasia miss- se hans ”Hysteria and histrionics: Nietzsche, tänks för att försöka förgifta huvudpersonen. Wagner, and the pathology of genius”, Nietz- August Strindberg, Inferno, Samlade verk 37, sche-Studien 30 (2001), 246 f. Men, som Jens Ann-Charlotte Gavel-Adams (red.) (Stock- Malte �ischer betonar, Nordau uppskattades holm, 1994), 97 ff. föga av de intellektuella, utan mest av de 40. Bauer, 105. borgerliga skikt som redan delade hans vär- 41. ”Det är endast tillfredsställandet av deringar: ”Nordau trouva surtout son public könsdriften som går utöver bejakandet av den dans ces cercles de la bourgeoisie cultivée que egna existensen, som fyller ut en så kort tids- dérangeaient de toute façon la littérature, la rymd, och bejakar livet en obestämd tid musique e l�art modernes.” (”Nordau fann bortom individens död.” Schopenhauer, framför allt sin publik bland de kretsar inom vol. I, 410. det bildade borgerskapet som i alla händelser 42. ”Vilka kolossala offer fordrar inte vår stördes av den moderna litteraturen, musiken osaliga könsdrift för vad som annars skulle och konsten.”) Jens Malte �ischer, �ischer, ”Max Nor- Nor- vara vår individuella lycka och välmåga! �adau, Dégénéresence” i: Max Nordau (1849– derns förbannelse, utstötning ur familjen, ja 1923): Critique de la dégénéresence, média- ur de levnadskretsar i vilka man är rotad, teur franco-allemand, père fondateur du sio- ådrar sig man såväl som flicka bara för att nisme, Delphine Bechtel, Dominique Bourel & förenas med den älskade. �ckså den stackars Jacques Le Rider (red.) (Paris, 1996), 116. sömmerskan eller tjänsteflickan som för en 37. ”Denna förfallna eländesmänniska, glädjelös tillvaro i sitt anletes svett faller en vars ofullkomliga hjärnas viljesvaghet och afton offer för den oemotståndliga könsdrif- osunda organs ständiga tumult med nödvänten; för några sällsynta och kortvariga fördighet gör till en egoist, upphöjer sina brister nöjelsers skull blir hon mor och har valet att till ett system och förkunnar det stolt.” Max antingen begå barnamord eller att använda Nordau, Entartung, 2 vol. (Berlin, 1892–93), större delen av den inkomst som knappt vol. II, 110 f. Likaledes talar Nordau om de räcker för henne ensam till att försörja bar- degenererade och dårarna som Schopenhaunet.” Hartmann, 559. 80 Tobias Dahlkvist
43. ”Efter natten kommer dagen, efter stor- 47. Huysmans, 89 f. men kommer sötman hos hjärtats lugn, efter 48. �la �la Hansson, Sensitiva amorosa (1887), ovädershimlen kommer det rena etervalvet i: Samlade skrifter III (Stockholm, 1919), 8; vars glans allt mer sällan fördunklas av ett jfr Andersen, 348: ”�or Hanssons dekadenter litet moln (den oro som könsdriften förorsa- er erotikken en cerebral hendelse, og den kar), och sedan den absoluta döden: fräls- næres av mimimale ytre impulser. Det oppstår ningen från livet, befrielsen från sig själv!” ingen dramatisk konflikt mellom det indre og Mainländer, vol. I, 340 f. det ytre. Blikkets fetisjisme eller øyets sym- 44. �örvisso har Claes Ahlund rätt när han bolverdi som �kjønnsorgan� gjør det mulig for konstaterar att ”den svenska dekadensen är dekadenten å �utfolde� seg erotisk inne i sitt åtminstone fram till sekelskiftet i märkvärdigt eget cerebrale rom, slik at han altså samtidig stor utsträckning en �kysk dekadens�” (Ah- kan bevare sin solipsistiske avstand til den lund, 200). Berta Funcke är inget undantag; konkrete omverden.” Berta äcklas rent av av de ”grovt sensuella 49. I �rankrike sattes detta i samband med skildringar” som hon möter hos de moderna kvinnorörelsens och feminismens framväxt. författarna (Kleve, 100). Men det här är ”The The notion of a �grève �grève des ventres�, ventres�, a wombwombinget unikt för den svenska dekadensen. Rostrike by women protesting against their subger Bauer betonar att särskilt de engelska, ordination to the species function (and the men också de tysk- och italienskspråkiga de- putative national duty) of reproduction, was kadensförfattarna, är mycket försiktiga med picked up in the neo-Malthusian literature as såväl explicita sexualskildringar som skild- a symbol of the current demographic crisis ringar av vederstyggligheter (das Gräßliche): of underpopulation and of the social deca- ”Man ist um Diskretion, um den �bon ton� dence which accompanied and fostered it.” bemüht, aus dem einfachen Grund vielleicht, Pick, 92. weil man sich in einem anderen Milieu bewegt 50. ”Ensamt-avvikande, världs- och döds- als die Pariser Bohémiens und die Distanz längtande ungdom – hur den sörplade i sig betonen will.” (”Man bemödar sig om diskre- denna metafysiks trolldryck, vars djupaste tion, om �bon ton�, kanske av den enkla an- väsen är erotik, och i vilken jag urskiljde Trisledningen att man rör sig i en annan miljö än tan-musikens andliga källa!” Thomas Mann, Parisbohemerna och därför vill understryka Betrachtungen eines Unpolitischen (1918, distansen.”) Bauer, 254 f. Kanske är det rim- �rankfurt/M., 2004), 91. ligare att se den franska dekadensen som en 51. ”Att inte vilja se vissa saker vars exis- märkvärdigt syndig dekadens. tens inte kan förnekas, nämligen vid behand- 45. ”Att könsdriften är det avgörande, lingen av sexuella frågor, är populära guver- starkaste bejakandet av livet bevisas också nantfasoner, fasoner som förvisso är ytterst genom att den för den naturliga människan angenämt för alla dem som önskar dölja liksom för djuret framstår som livets yttersta vissa saker.” A. [Agnes] Taubert, Der Pessimis- syfte, dess högsta mål. Självbevarandet är mus und seine Gegner (Berlin, 1873), 38. dennes första strävan, och så snart han har 52. �iloso��historikern Giuseppe Invernizzi, sörjt för detta strävar han bara efter släktets som gjort den empiriskt grundligaste under- fortplantande: mer kan han som rent naturligt sökningen av debatten kring pessimismen väsen inte eftersträva.” Schopenhauer, vol. I, under det sena 1800-talet, skriver att mycket 412. få av dem som recenserade eller diskuterade 46. Så säger exempelvis Pick om den eng- Hartmanns verk avhöll sig från att hysa en elske läkaren Henry Maudsley, en i och för åsikt om hans behandling av kärleken. ”In In sig inte oomstridd, men ändå uppburen auk- generale si rimprovera ad Hartmann d�aver toritet: ”Any Any behaviour by adolescent or considerato solo l�aspetto ��sico dell�amore e adult men and women which appeared to in particolare, trattando del matrimonio e vitiate reproduction, or indeed to disjoin della famiglia, d�aver ignorato il valore mo- sexual pleasure in any way from procreation rale e le conseguenti soddisfazioni che da esso was judged harmful, pathological and even derivano.” ” (”I allmänhet kritiserar man Hart- Hart- unpatriotic. Mental disorder in women was mann för att endast ha behandlat kärlekens seen to follow any deviation from the sexual fysiska sida och särskilt för att han vid be- function of reproduction so critical to socihandlingen av äktenskapet och familjen ignoety�s survival.” ” Pick, 212. rerar deras moraliska värde och den tillfreds- Berta Funcke och ”den moderna pessimismen” 8
Page 1 and 2: Berta Funcke och ”den moderna pes
Page 3 and 4: att göra en del av dessa konnotati
Page 5 and 6: ��losof av någon rang (å andr
Page 7 and 8: om tillvarons förnekelse är det h
Page 9 and 10: och skapa kraftiga effekter. Detta
Page 11 and 12: Welch� colossale �pfer an sonst
Page 13 and 14: orgerskapet var för låg. 49 �av
Page 15 and 16: the protagonist expresses an intere
Page 17: Nietzsches förhållande till den p

Berta Funcke och ”den moderna pessimismen”

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?