Avdelningen som Gud glömde - RFHL

Jobbig jobbintervju? Svara inte ärligare än nödvändigt! SID 30oberoende2/2008Ges ut av Riksförbundetför hjälp åt narkotika-och läkemedelsberoende,RFHL.Pris: 20 krHär funkarmetadon +tolvsteg SID 20Fattiga ÄR deppigare SID 24Avdelningensom Gudglömdeoberoende 2/2008Efter överdoser, självskärningaroch år avkaos – RFHL har anmältpsykavdelning 123 iUppsala SID 4-12Ledaren:”Nästan en person dörom dagen för attmoralismenstyr”1

oberoende INNEHÅLL 2/2008Ges ut av Riksförbundetför hjälp åt narkotika- ochläkemedelsberoende,RFHL. Utkommer med fyranummer per år.oberoende/RFHLLagerlöfsgatan 8112 60 StockholmTel: 08-545 560 60Fax: 08-33 58 66Besöksadress:Lagerlöfsgatan 8Prenumeration: 145 kr/årPG: 70 93 54-5I REDAKTIONEN:Per SternbeckSonja WallbomCamilla SvenoniusREDIGERING:Stina JönssonANSVARIG UTGIVARE:Sonja WallbomFör insänt, ej beställtmaterial ansvaras ejMEDLEMSKAP/PRENUMERATIONER:Bli medlem i RFHL för100 kronor/år och fågratis prenumeration påoberoende.Ring, posta, faxa eller mejlain din ansökan till adressenangiven ovan. Observeraatt endast privatpersonerkan bli medlemmar för 100kronor per år. Företag ochorganisationer som villstödja RFHL betalar för ettstödmedlemskap valfrittbelopp över 100 kronor.Endast prenumerationpå oberoende kostar 145kr/år för privatpersoner,organisationer och företag.3 Ledare4 Avdelning i fritt fall13 Svårt som patient att få rätt i vården16 ”Ska man lämna urinprov pålångvården också?”20 Tolvsteg + metadon = sant (på Älvis)23 Noterat24 Fattiga är mer deprimerade26 Därför funkar familjevård30 På jobbintervju – och beroende35 Läsarnas38 Krönikan40 Här finner du RFHL2 oberoende 2/2008

Moralismenspris – en dödmänniska varje dagSonja Wallbom,ordförande i RFHLLLedareDet har länge varit dags för en ny narkotikapolitik, en politik sominte frånkänner människor de rättigheter som andra medborgare har.Folkhälsoinstitutet har just publiceratantalet narkotikadödsfall under 2007.Det är den högsta redovisade siffrannågonsin – 350 personer. Narkotikadödsfalleni Sverige ökade fram till ochmed 2001. Därefter skedde en svag minskningmen nu stiger alltså siffran igen.Ökningen gäller nästan alla typer av droger ochamfetamin är numera det vanligaste preparatetvid dödsfall men det har också skett en ökningav heroinrelaterade dödsfall.”Den ökade dödligheten är särskilt anmärkningsvärdeftersom förskrivningen av metadonfördubblades under 2007 till nästan 1,4 miljonerdygnsdoser. Syftet med den generösare metadonförskrivningenhar varit att minska heroindödsfallen.Nu ser man istället att både dödsfall medmetadon och heroin ökar kraftigt” skriver Folkhälsoinstituteti sin rapport.Man menar också att ett brett förebyggandearbete med betoning på en reducerad tillgänglighetoch lokal samverkan sannolikt är denviktigaste vägen för att bryta den negativa utvecklingen.oberoende 2/2008Utan ersättningsmedicinMen det finns många andra faktorer som spelarin. Det är till exempel värt att notera att det är enökning också bland amfetaminanvändare, där någonersättningsmedicin inte finns. Och även omden fanns, så räcker det inte med bara medicinerför att få ett gott liv, visar det sig när också patientersom får substitutionsbehandlig dör.För den som redan etablerat ett missbruk är detframför allt en tillgänglig, varierad och fungerandenarkomanvård som behövs. I stället har vi bevittnaten ökad marginalisering där tillgången påvård blir allt mindre, hemlösheten ökar, allt flerförvaras på långa straff inom kriminalvården ochdär arbetsmarknaden blir allt mer stängd för densom har sociala problem.Ytterst handlar det om den narkotikapolitiksom förts i Sverige under lång tid. Den har handskatsmed ”narkotika” som ett fritt svävande väsensom kan straffas eller informeras bort. Det ärdärför man så gärna tror att något har hänt närsiffrorna för hur många unga som prövat narkotikasjunker något eller några år. Trots att man vetatt utslaget över tid sker svängningar upp och ner.Det är därför man tror att något hänt när antaletdödsfall ökar. Och i det fallet har man rätt: Igenhar vi fått ett kvitto på att alla människor inte harlika värde.Utanförskap skapar missbrukareNär tillgängligheten ökar är det fler som provarnarkotika. Men det är ungefär samma antalsom utvecklar ett missbruk, oavsett hur mångasom provar. Missbrukare blir i stort sett bara densom lever i fattigdom och utanförskap – i vidastebemärkelse och inte bara i kronor räknat – ochdet är det utanförskapet som narkotikapolitikenborde inriktas på. När antalet döda ökar är detför att vi låter människor leva kvar i utanförskapoch dessutom marginaliserar dem ytterligare genomatt de inte får vård, inte får bo och inte får enchans att rehabiliteras.Nästan en människa om dagen dör i Sverige föratt moralism och repression styr politiken.Det har länge varit dags för en ny narkotikapolitik,en politik som inte frånkänner människor derättigheter som andra medborgare har.3

FAKTA Detta har häntRFHL Uppsala har anmält en psykiatriskavdelning på Akademiska Sjukhusettill Socialstyrelsen. Anledningenär delar personalens mycket dåliga bemötandeav patienterna.Socialstyrelsens utredning är ännuinte klar. Vissa åtgärder har vidtagitsav ledningen. RFHL Uppsala och depatienter som föreningen företrädermenar att det inte är tillräckligt.Avdelning”Patienter tar överdoser, skär sig, det är panik. Man har tappat kontrIngen vill prata med dej.Vi känner oss så misshandladeav media”.Beskedet kommer frånSandra Gonzalez Hedrénsom är tillförordnad chef föravdelning 123 på Akademiskasjukhuset i Uppsala. Avdelning123 är en allmänpsykiatrisk avdelningmed 15 vårdplatser förpatienter över 18 år. Avdelning123 är en avdelning i blåsväder.Under våren lämnades det in enanmälan till socialstyrelsen frånpatienter och anhöriga mot avdelningen.Det har varit en långrad artiklar i lokalpressen. Personalenhar gått i svaromål mot4 oberoende 2/2008

– Vi har fått klagomål frånpatienter i årtionden om dåligtbemötande på den här avdelningen.,säger Staffan Utas påRFHL i Uppsala.i fritt fallollen helt”, vittnar en patienterna på psykavdelning 123 i Uppsalaanklagelserna i ett öppet brev.Just nu pågår socialstyrelsensutredning.RFHL anmälde avdelningenDet var RFHL Uppsala somlämnade in anmälningen tillsocialstyrelsens tillsynsenhet.Staffan Utas arbetar på föreningen:– Vi har fått klagomål frånpatienter i årtionden om dåligtbemötande på den här avdelningen.Vi tog upp det meddivisionsledningen redan försex år sedan. Inget hände. 2006tågade vi upp till klinikchefenmed två skrivna vittnesmål, omoberoende 2/20085

LINDA LUDVIGSSON, 30Jag vet inte hur många gånger jaglegat inne, men många gånger ärdet. Första gången på avdelning88a sa de vad de hette och visaderunt och allt verkade normalt ochbra. Men sen...jag var inte personsom gick fram och sa att jag måddedåligt. Jag var mer självdestruktiv.En gång försökte jag hänga mig iduschen. Jag fick världens utskällningför att jag gjort det. När jagskar mig sa de: ”Jaha, nu måste vistäda efter dig” istället för att kanskesäga: Kom så pratar vi!Det värsta var när en som jobbardär sa: Du kommer aldrig att blifrisk för du är helt värdelös.Det finns personer som är bradäruppe, tack vare dom så funkardet ibland.”Vad gör man om persoförhållandena där. Vi fick enkraftig reaktion och man lovadeatt man skulle ta itu med det.– I höstas satt jag med en stödgruppför läkemedelsproblem.Det visade sig att de flesta hadelegat på avdelning 123. Samtligahade mycket dåliga erfarenheter.Då bestämde vi att det fickvara nog, sammanställde sjuvittnesmål och gjorde anmälningen.Efter att vi släppte dettill pressen vi fått kontakt medflera personer som hört av sigtill oss så nu har vi ännu fleravittnesmål.Vad händer på 123:an...Hur fungerar då avdelning123? På landstingets hemsidakan man läsa följande:”På avdelningen får du enkontaktperson, antingen ensjuksköterska eller en skötare.Med kontaktpersonen har dukontinuerliga stödsamtal ochkontaktpersonen är utifrån behovdin länk i kontakten medanhöriga, öppenvård samt övrigai ditt nätverk. Under vård-6 oberoende 2/2008

ELISABETH JOHANSSONFör mig var det som att komma till öststatsfängelse.Det var misär på avdelningen.Den fysiska miljön var under all kritikoch sen hade man ju inget bemötande allsav de som jobbade där.En dag såg jag på tavlan att tio personerarbetade på avdelningen. Jag låg i fem timmaroch undrade var personalen var. Inteen enda människa frågade hur vi mådde.De var inlåsta på expeditionen eller i fikarummet.Det är skrämmande. Jag låg inne på 90-talet på en annan avdelning. Det var mycketbättre på den tiden. Då fanns det resurser,psykologer, läkare. Man fick mycket uppbackningatt gå igenom orsakerna till sinaproblem. De höll igång en. Nu finns ingentingförutom antidepressiva mediciner.Man får klara sig själv.nalen inte ställer upp?”perioden blir du utredd, diagnostiseradoch behandlad. Föralla patienter ska det upprättasen individuell vårdplan därvi gemensamt ska besluta ominnehållet och målsättningenunder vårdtiden.” Patienter talarom något helt annat. LindaLudvigsson:– Man stör. Man kommer inakut och mår verkligen jättedåligtoch behöver samtal och stödmen känslan är att man störpersonalen. Sista gången jag låginne hade min bästa väninnadött och jag var tvungen att åkain: ”Vad gör du här egentligen?Det är sånt som händer”. Det ärväl inte ”sånt som händer” attens bästa vän går bort vid 32 årsålder? Just bemötandet… en tjejville ha mediciner: ”Ser du inteatt jag är upptagen? Och då kanpersonalen sitta framför datorneller läsa en bok.…egentligen?– De stänger in sig på kontoret,det är kafferast, lunchrast,telefonrast. Kommer man dåoberoende 2/20087

”Det gäller att få oss att inoch mår jättedåligt och vill hahjälp så blir det ”jaha, nu hållerdu på så där igen! , säger Linda.– De skulle inte ha ögonkontaktmed oss patienter. Detgällde att få oss att inte trivas,berättar Maria.Personalen på avdelningensaknar grundläggande kunskapom psykisk sjukdom och omhur ångestfyllda människorfungerar, säger Lotti. Man inserinte att patienters plågor ochhandlingar går att förstå. Klimatetpå avdelningen är iställetgenomsyrat av en primitiv uppfattningsom bygger på bortstötningoch fostran. Avdelningenhar satt i system att inte relateratill patienten. Man undvikerögonkontakt, direkt tilltal ochnormal omsorg. Patienten premierasom hon klarar sig själv.Visar patienten behov och ängslanbetraktas hon som en belastning.Strategin är att ju mindrerelaterande till patienten destosnabbare tillfrisknande och utskrivning.– Jag skar mig väldigt mycket,berättar Cecilia. En gång hadejag skurit mej på toaletten! ”Hardu kladdat ner toaletten nu8 oberoende 2/2008

– Vi har tillsammansdragit ut situationendärinne i ljuset ochden är så ohållbar ochfarlig att en förändringmåste komma, sägerStaffan Utas trosvisst.Personalen försvarar sigI sitt öppna brev publicerat iUppsala Nya Tidning den 2/42008 skriver personalen:”Patienter som kommer tilloss på avdelning 123 för förstagången har ofta stora förväntningar:Man förväntar sig egetrum, psykologsamtal undervårdtiden samt att personalfinns tillgänglig vid ens sida helavårdtiden. Man förväntar sig elbehandling,(…)Man vill ocksåbli frisk fort och få ett lyckligtliv.Det är inte lätt att komma sompatient till en avdelning som våroch möta verklighetens psykiatri.Dels mår man dåligt själv,dels konfronteras man som patetrivas”igen?”, var deras reaktion. Jagskar mig väldigt mycket då, mendet är ju inte det man ville hörai den situationen.Prata inte med patienternaHelena Bergman har varittimanställd inom psykiatrin iUppsala sedan 1999. Hon hararbetat på avdelning 88A och123 flera gånger:– 123:an och 88 A har alltidhaft sämst rykte bland patienteroch timanställda. Personalengömmer sig på expeditionen. På88A satt det en lapp där det stodatt timanställda inte skulle gå ini samtal med patienterna. Menden fasta personalen pratar juinte heller med patienterna sådet blir ju ingenting av samtal.Det finns en distans mellan personalenoch patienterna. Dendistansen har inte funnits i denomfattningen på andra avdelningarjag jobbat på.Måste hjälpa patienterPersonalens frånvaro ute påavdelningen leder till att patienternamåste hjälpa varandra:– Det var en tjej som ville gå utför att ta livet av sej. Personalensa att hon fick gå ut. Släpp inteut henne sa jag och två tjejer till,vi hindrade henne, vi ställde ossi vägen, berättar Linda.– Vad gör man som patientom personalen inte ställer upp?Man hjälper dem, säger Debbie.När jag låg inne kom det in enblind kvinna. Hon fick ingenextra hjälp. Det var vi som gavhenne mat och hjälpte henne påolika sätt. Personalen brydde siginte. En dag hjälpte jag en patientatt komma till sin terapeutpå stan. Personalen ville inte följamed henne. När vi kom upppå avdelningen igen sa de tillmig. ”Kan du ta hand om andrapatienter kan du ta hand om dejsjälv!”. Jag skrevs ut.– Personalen har så väldigtdålig koll på vad som händer påavdelningen, berättar Hanna.Jag har haft rumskamrater somgått på metamfetamin, andrahar smugglat in rakblad. Självhar jag smugglat in tabletter.Det har gått för långt. Patientertar överdoser, skär sig, detär panik. Man har tappat kontrollenhelt. Det är den känslanjag får. Man blir förvånad varjegång man kommer dit hur personalenbeter sig. Jag fattar inte.De skyddar en aldrig mot andrapatienter. Det är patienter somkastar saker och är våldsammamen det finns aldrig någon personalute på golvet. Patienterskyddar varandra. Det kommerin patienter som är snurriga,plockar saker och placerar sakernapå andra rum. Men ingenagerar för att förhindra det.En farlig miljö– Att personalen är så frånvarandegör patienterna utelämnadeåt sin och andras destruktivitet.Man får inte ens tala omsina självskadeimpulser. Hurskall man då lära sig hanteradem, undrar Staffan. När personalenbara avvisar och inte allsvill ha med någon ångest ellersmärta att göra, vad händer? Dåsprids självdestruktiviteten ochhopplösheten fritt bland dessaunga tjejer. Avdelningen blir enfarlig miljö. Men personalentror istället att de uppmuntrarde vuxna, friska sidorna hosdem. Vi ser hur de trauman manofta ha med sig dit kan upprepasdär.oberoende 2/20089

tient ständigt med sina medpatientersdåliga tillstånd. (…)Detär lätt att bli djupt besviken påvården inom psykiatrin.Men det är heller inte lätt attvara personal inom psykiatrin– vi tillhör en utsatt yrkesgruppmed stora krav på oss. ”Staffan Utas replikerar:– Talet om patienternas jättehögaoch orimliga förväntningarbekräftar patienternasupplevelse att de blir betraktadesom krävande och störande småbarn.Förvaring och medicinering– Jag är ju självdestruktiv ochhar ångest och ätstörning. Deska se till att människorfår vård,samtalskontakter,omvårdnad, hamöten. Allt det därsom inte fungerar.De samtal mankan föra ibland ärmed läkaren. Detär ingen vård, detär förvaring, dethänder ingenting,menar Linda Ludvigsson.ElisabethHelena Bergman tycker attden offentliga sektorn skatålas att granskas.Johansson hållermed:– Man får överhuvudtagetingen som helst hjälp, det ären förvaringplats. Man har ensängplats och man får mat. Jaglåg inne i två omgångar och kastadessen ut till ingenting. Dettog ett år innan jag kom till öppenvården.Ingen tog hand ommej. Det tog ett år innan jagkom till läkaren. Det är RFHLjag kontaktat för att bli av medalla sömnmedel och lugnande.Jag har ingen kontakt alls medångestmottagningen så nu harjag ingen kontakt alls. Det finnsinga läkare, det finns inga kontaktmänsom håller i dig. Detfinns ingen som helst eftervård.– Förvaring och medicinering,säger Hanna. Man får ingenvård. Man är där för att maninte klarar av att vara ute i verkligenheten.De förvarar en ochproppar en full med mediciner.Inga terapier, inga psykologer,ingenting. Kanske lite pussel.Det här har framkallat ett destruktivtbeteende hos mej, detär lätt att man tar till självskadebeteendebara för att bli uppmärksammad.Man blir väldigtfrustrerad av att ligga därinne.Många anmälningarHos HSAN Hälso- och SjukvårdensAnsvarsnämnd finns dettolv ärenden på psykiatriska klinikenpå Akademiska Sjukhusetfrån 2004 till 2008.Hos patientnämndeni Uppsala finnsdet under sammaperiod 25 anmälningarriktade motavdelning 123.RFHL Uppsalahar ett flertal gångerstött på ledningenför psykiatrin angåendeförhållandenapå avdelningen.2006 lyssnade manpå kritiken och genomfördeutbildningar i bemötande,gav personalen psykologhandledningoch bytte chefer.De fick också nya lokaler. Dessaolika åtgärder förbättrade intebemötandet det minsta. StaffanUtas menar att en förändringäven kräver att man byterut stora delar av personalgruppen.Det är en åsikt som delas avLinda Ludvigsson:– När man söker hjälp ellerkommer in med polis villman ha bekräftelse, någon attprata med, men det går ju intepå den här avdelningen. De ärinte medmänniskor. De bordefå handledning i att vara medmänniska.De har stängt av.– Jag tycker att avdelningen”Resten avska stängas, jag vågar inte åkadit längre.Övergripande idé saknasHelena Bergman arbetarinte längre som timvikarie ipsykiatrin. I april kom hon ut10 oberoende 2/2008

DEBORAHWÄSSMAN, 62Jag hade en djup depressionsom tog siguttryck i svår panikångest.Efter några dygnsvistelse på andra avdelningarkom jag till avdelning88A. Allt vi behövdeveta fick vi reda på viaandra patienter. Två-trei personalen var bra, depratade med oss och sa”God morgon”. Restenav personalen var nedlåtande.Ingen bryr sig, jag fickanfall av ångestattackeribland men de bara gickförbi mig. Första kvällentog hårt. Det var förstagången jag var inlagd.Jag frågade nattpersonalenom jag kunde få ettglas mjölk, för jag villeinte ta tablett. ”Vi kaninte ge dej mjölk då måstevi ge det till alla andrasom frågar”, sa de.personalen var nedlåtande”med en bok, ”På andra sidandörren”, där hon använder sinaerfarenheter från arbetet i psykiatrinsom bakgrundsstoff. Detgillades inte av hennes dåvarandechef, Susanne Ruckman somstängde av henne från arbetet.– Timanställda ska hålla tyst,rättar man inte in sig i ledet fårman gå, säger Helena.– Den offentliga sektorn skatålas att granskas. Uppenbarligengör den inte det. Det är braatt patienter försöker uttryckasin kritik. Det finns saker sombehöver förändras inom psykiatrinoch då är det väl bra attpatienter och personal uttryckerdet.– Det är inget fel på personaleninom psykiatrin generellt.oberoende 2/200811

CECILIA, 47Jag hade aldrig haft kontakter med psykiatrin innan 2001 och komtill avdelnign 88 a. Där lärde jag mej allt inom självskador, hur manskar sig med skalpeller, hur många paracetamol man skulle ta för attta livet av sig. Det är en otroligt dålig miljö. Personalen var väldigtotrevlig mot mej.”LägHANNA, 20Jag tror nog att jag tycker att man ska stänga avdelningen, det är såmånga som avskyr den och blir illa behandlade.Det finns bra människor där,men om man inte har regleroch en övergripande idé omhur det ska fungera och enarbetsledning som på ett tydligtsätt förmedlar idén, så ärdet lätt att det blir fel, avslutarhon.”Trivsam arbetsplats”I en artikel i Uppsala NyaTidning den 9 september 2007som handlar om arbetsglädjetar man avdelning 123 som exempel.”Avdelning 123 är omtaladsom en särdeles trivsam arbetsplats.Där arbetar 30 personer.Personalomsättningen är lågoch en del som slutar kommertillbaka.– Det är sällan någon är sjukpå den här avdelningen, sägerLena Hasselgren.– Fysiskt alltså, tillägger avdelningschefenSusanne Ruckmanrappt och alla skrattargott.Klimatet är tillåtande ochdet finns flexibilitet. Gruppenär trygg och man stöttar varandra.Bra struktur med fastarutiner är en styrka. (---)Arbetsuppgifterna har mindrebetydelse för trivseln, menvisst är det viktigt att man seratt det blir resultat.Sjuksköterskan Maria Hallenbergvill veta när artikelnska publiceras.– På måndag? Då får vi bokaen gruppresa nånstans och liggalågt ett dygn, skojar hon.Gapflabbet som följer nårlångt utanför personalrummet.En patient dyker upp idörröppningen och säger syrligt:– Så kul ni har här då. Mankan ju tro att det är ni som liggerinne och inte vi.”Det kommer en förändring– Vi har tillsammans dragit utsituationen därinne i ljuset ochden är så ohållbar och farlig atten förändring måste komma, sägerStaffan Utas trosvisst. Vi ficksnabbt igång samtal med psykiatrilednigeninför vår anmälan.De tog oss på allvar och försökerförändra, men våga de användavad som krävs? Lokala mediakom in när vi anmälde. Det varviktigt. Socialstyrelsen har justvarit här och talat med ledningenoch tycks också ha tryckt på.– Det har ju hänt att Socialstyrelsenhar stängt verksamhetermen det är mycketovanligt. Viktigare för dem änbemötandebristerna är allagrova övertramp och vårdensfarlighet. Men frågan är fortfarandeom inte psykiatriledningensjälv ger ett starkaregensvar än kontrollmyndigheternaoch politikerna. Vi får sesenare vilken roll de respektiveledningen spelat. På något sättskall det ändå gå vägen. För viger ju inte upp.Text och foto:Per SternbeckOm en privatperson anmäler får bara någon12 oberoende 2/2008

g ner HSAN!”Svårt som patient att få rätt i vårdenpromille gehör för sin anmälan.Patienter saknar kunskapom vart man ska vändasig och vad det innebär attanmäla när man farit illainom vården. Patienter somvänt sig till fel instans blirinte hänvisade rätt. Detvisade en granskning frånRiksrevisionen, som presenteradesi slutet av förraåret, om hur Socialstyrelsenoch Hälso- och sjukvårdensansvarsnämnd (HSAN)hanterar anmälningar avvårdskador.Över 90 procent av svenska folketsaknar kunskap om vart dekan vända sig om de råkar utför en vårdskada. En femtedelav dem som anmält en händelsetill HSAN hade vänt sig tillfel instans, lika många kundeinte ange vem anmälan riktadesig mot och i fyra av tio lex Maria-ärendensaknas dokumentationom patienter kommit tilltals.FAKTA HSANHälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd(HSAN) har tilluppgift att efter anmälanutreda om vårdpersonal kanställas till svars för att haåsidosatt sina skyldigheter iyrkesutövningen.Socialstyrelsen är nationelltillsynsmyndighet för hälsoochsjukvården.Lex Maria-anmälningar ärvårdens egna anmälningarav vårdskador.Idag kan det vara svårt förpatienter att få sina ärendenprövade i HSAN. Nämndenbör, enligt Riksrevisionen, blitydligare i sin information omvad det innebär att bli part närman gör en anmälan.Lars-Åke Johnsson, en av tvåordförande i HSAN, menar attman tagit till sig av kritiken.– Det pågår en dialog medRiksrevsionen för att kommatill rätta med den kritik deframför mot HSAN, vi ska blibättre på att informera om vaddet innebär att bli en part närman gör en anmälan, säger hanoch fortsätter:– Lagstiftningen ställer tilldet för oss idag i och med attanmälaren måste bli en part ien anmälan, men patientutredningenhåller på att kolla uppdet och kanske blir det en förändringi framtiden, det skulleunderlätta vårt arbete.Även när det gäller informationentill dem som vill göraen anmälan menar Lars-ÅkeJohnsson att man jobbar på attbli bättre.– Vi har varit dåliga på attslussa folk vidare om de harkommit till fel instans, sedanhåller vi att omarbeta vår hemsidaför att vi ska bli tydligareom vad det innebär att kontaktaHSAN.”Lägg ner HSAN”HSAN får kritik också frånandra håll. Tomas Alsbro, försäkringsspecialistoch självsjukpensionär till följd avoberoende 2/200813

HSAN: ”FALLEN DÄR VIÄR KRITISKA HAR ÖKAT”en whiplashskada, tycker attnämnden bör avvecklas å detsnaraste.– Dels för att utvecklingen harsprungit långt förbi nämndenssyfte och roll, dels för att nämndensfunktion invaggar allmänheteni en falsk bild av trygghetoch säkerhet, säger han.Tomas Alsbro pekar på attHSAN inrättades för mer än 26år sedan, långt före it-explosionenoch dagens möjligheter tilleffektiv kvalitetsrapporteringoch kontroll. Han menar attidag finns istället de nationellakvalitetsregistren, som enligt Socialstyrelsentillgodoser behovetav ett modernt uppföljningssysteminom sjukvården. Genomatt sjukvården rapporterar tilldessa kvalitetsregister iställetskulle vi få den källa till förbättradvårdkvalitet som HSAN intevarit, menar han.– Endast cirka 3 procent avalla patientanmälningar tillHSAN leder till någon form avdisciplinåtgärd och i stort settenda gången som HSAN fällernågon är när anmälan kommerfrån Socialstyrelsen, säger TomasAlsbro och fortsätter:– Om en privatperson anmälerfår bara någon promille gehörför sin anmälan.Oftare kritiskaLars-Åke Johnsson vill intedirekt bemöta Tomas Alsbrosuppgifter, men menar att procentsiffrannär det gäller disciplinåtgärderidag ligger närmare10 procent.– Den siffran kan ju tyckaslåg, men man ska komma ihågatt 2007 hade HSAN ca 4500fall, att jämföra med cirka 700fall det första året, 1980. Fallendär vi är kritiska har ökat ochligger på cirka 50 procent av allaärenden.Tomas Alsbro tycker vidareatt HSANs verksamhet meddisciplinpåföljd skall övertas avSocialstyrelsen, med möjlighetatt överklaga i domstol.– Som anmälare till HSANfår man ingen kännedom omvad den sakkunnige använderför material i sin bedömning,eftersom dessa hålls hemliga föranmälaren till dess att HSAN redanfattat sitt beslut, det stridermot allt rättsmedvetande, sägerhan och fortsätter:– HSAN skulle, som vilkendomstol som helst, kommuniceraalla handlingar i ett ärendetill parterna, det vill säga anmälarenoch den anmälde, medundantag av de egna läkarnasutlåtanden. Ingen har ju möjlighetatt i sak bemöta HSANsegna läkares utlåtanden, hur befängdade än skulle kunna vara.Ingen analysRiksrevisionen kritiseradeockså Socialstyrelsen i sitt utlåtande.Dels för att de inte längregör någon sammanställning ochanalys av patientanmälningar,vilket gör att det saknas en nationellbild av vårdskadeanmälningar,dels för att patienternasanmälningar inte används i detförebyggande arbetet.– Vi tycker kanske att kritikeni viss mån är orättvis. Närdet gäller patientanmälningardirekt till Socialstyrelsen så användsgivetvis dessa som underlagför våra bedömningar ochanalyser, säger Johan Carlson,chef för tillsynsavdelningen påSocialstyrelsen och fortsätter:– Men de anmälningar somgår till HSAN och där inte föranledernågon åtgärd samlasinte någonstans.Däremot ger Johan CarlssonRiksrevisionen rätt i att Socialstyrelsenskulle kunna göra merför att kunskap överförs frånpatientnämderna till hälso- ochsjukvården.– Idag tar vi tillvara patientnämndernaserfarenheter regionalt,det vill säga våra regionalaenheter träffar patientnämndernaoch utbyter erfarenheter, vihar tidigare också sammanställtnämndernas statistik på nationellnivå men den statistiken varinte tillräckligt bra eftersom deolika patientnämnderna valdeatt redovisa sina ärenden på olikasätt, säger han och fortsätter:– Men vi har planerat att, tillsammansmed patientnämnderna,försöka få till stånd enmer likformig statistik.Det arbetet har, enligt JohanCarlsson, inte kunnat prioriteraspå grund av av resursbrist.– Jag hoppas dock att vi ganskasnart ska kunna börja arbetamed detta, det är Socialstyrelsensbestämda uppfattning attpatienternas deltagande i vården,inte minst i vårdens säkerhetsarbete,är av största vikt ochbör utvecklas ytterligare, avslutarhan. Östen Hannmyhr14 oberoende 2/2008

PATIENTER MÅSTE GÅSAMMAN FÖR FÖRÄNDRING12 ärenden hos HSAN gällande psykiatriska kliniken på Akademiskasjukhuset under åren 2004-2008 och 25 ärenden angåendeavdelning 123 hos patientnämnden i Uppsala under samma tid.Inget händer.Vad berättar det här, Staffan Utas?– Det berättar att det befi ntliga kontrollsystemet mot farlig ochundermålig vård och kränkande bemötande inte fungerar. Missförhållandenapå avdelningen har pågått i 20 år. Patientnämnden,HSAN, media och sannolikt även politiker har rapporter om det– utan effekt. Vår s.k. Patientombudsman har som vi ser av reportagetinte ens registrerat anmälningarna så att man direkt kanta ut vilka (och hur många) klagomål som kommit på en verksamheteller avdelning. Syftet måste ha varit ett annat än att förbättraverksamheter.Hur har det kunnat bli så här?– Det handlar om synen på patienterna tror jag. En syn på patientersom otillförlitliga på grund av sjukdom. Psykiatrerna i vårdenoch myndigheterna får avgöra de klagandes trovärdighet. Då urholkasen demokratisk rättighet.Vad kan man göra för att förändra situationen?– Den enskilde har inte mycket chans. Men vårt exempel i Uppsalatror jag ändå kommer att visa att när patienter går sammanorganiserat, då kan man få förändring och även rätt! Man får liksomskjuta kontrollorganen och media framför sig. En översyn avdem och en demokratisering är defi nitivt nödvändig.FAKTA BeslutenSocialstyrelsen publicerade 2003en rapport med rubriken ”Patientsäkerhetsaspekteri HSAN:särenden – En studie av ett urvalansvarsärenden från år 2000”.■ Vart tionde av besluten iHSAN-anmälningarna under år2000, totalt 3 070 beslut granskadesmed avseende på vilkalärdomar som kan dras ur patientsäkerhetssynpunkt.Av de307 HSAN-beslut som valdesansågs 230 bedömningsbara ipatientsäkerhetshänseende. I112 av dessa bedömdes att eneller fl era brister i patientsäkerhetenfanns i det aktuella vårdförloppet.■ Drygt 40 procent gällde diagnostik/behandling/omvårdnad,27 procent kommunikation/dokumentationoch 13 procentvårdrutiner/miljö. Bristandekompetens hos berörd personalnoterades i 13 procent och i 4procent bedömdes otillräckligbemanning/hög arbetsbelastningha bidragit till bristandepatientsäkerhet.■ I de 112 ärenden där någongrad och typ av bristande patientsäkerhetfanns med i bilden,blev den medicinska konsekvenseni 15 procent att patienten avled,i 26 procent bestående menoch i 47 procent övergående besvär.I 12 procent uppkom ingamedicinska konsekvenser ochi 15 procent var det eventuellasambandet med patientsäkerhetsriskerinte bedömningsbart.■ Drygt 40 procent av ärendenamed bristande patientsäkerhetgällde verksamhet vid sjukhus,ca 25 procent inom primärvård,7 procent inom psykiatri, åttaprocent inom tandvård och fyraprocent inom kommunal sjukvård.■ En slutsats som drogs av studienvar att de brister i patientsäkerhetensom framkommeri HSAN-besluten är av sammatyp som man fi nner i andraanmälningar om vårdskador.HSAN-besluten bedömdes varaen värdefull källa i patientsäkerhetsarbetet.oberoende 2/200815

Iréne och Conny Höjd arbetar föratt metadonberoende inte skadiskrimineras i sjukvården.”Ska man lämpå långvårdeSedan 2003 arbetar Metadonpatientföreningenföratt påverka innehållet ochutformningen av de olikametadonprogrammen. Mantycker sig se en allt starkareinriktning på kontroll ochregler istället för innehållfrån sjukvårdens sida.– Vi är en patientföreningMetadonpatientföreningen vill se en kursoch vi vill bli behandlade somalla andra patienter i sjukvården.Samma rättigheter. Sammamöjligheter. Som det är nu kansociala myndigheter lägga sig iom vi ska ha behandling ellerinte. Tänk dig motsvarande situationför en hjärtsjuk person?– Eller att en hjärtpatient somhar fått sina problem för attdenne är överviktig och omotioneradmen som inte lyssnarpå läkaren utan blir ännu latarestängs av från sin behandlingför det som straff? Skulle detinträffa? Nej, men för våra medlemmarhänder det hela tiden.Man stängs ute från vården för16 oberoende 2/2008

na urinprovn också?”ändring i sjukvården: ”Nolltoleransen sprider sig”att man som patient återfaller iden sjukdom man sökt behandlingför.Vi sitter hemma hos Iréneoch Conny Höjd i närheten avUlleråker i Uppsala. Iréne ochConny är sekreterare respektiveordförande i Metadonpatientföreningen,MPF. Föreningenoberoende 2/2008bildades 2003 av några metadonpatienterpå Ulleråker. Manville ha en plattform för att påverkabehandlingen, kunna påtalafelaktigheter och företrädaenskilda medlemmar:– De andra hade barn och familj,någon jobbade på Akademiskasjukhuset, gick på universitetetså det blev jag som blevansiktet utåt, berättar Conny.Vårdmetoden avvecklasMetadonprogrammet på Ulleråkerstartade 1966. Programmetdrevs på försök i över 20 år.Conny har haft metadon sedan1973. Han har varit med hela17

vägen från försöksverksamheten,till att behandlingen blevpermanentad men belagd meden massa hinder och förbehåll,till situationen nu, då det plopparupp metadon- och buprenorfinprogram*på många håll ilandet. En situation Conny inteär helt nöjd med:– Hittills har Ulleåker fungeratsom en sorts riksmottagning förpatienter från hela landet. Manhar lång erfarenhet och har sommetod att öka behandlingsinsatsernaistället för att slänga ut patientersom återfaller och börjarmissbruka på vid sidan om.– Nu håller de på och avvecklarden vårdmetoden ute i landet.Varenda liten skitstad ska juha sitt eget program. Nolltoleransensprider sig. Jag träffadeen läkare från Västerås. För attkomma in i hans program skullepatienter bo på härbärge ochsortera skrot för socialbidrag.Hela idén är vansinnig. Det härär sjukvård, man kan inte kopplaihop sjukvård, tvång och socialtjänst.Det blir inte bra.Repressiv tolkning– Det finns ingen utbildningför att driva metadonbehandling.Det räcker med att man ärpsykiater och beroendeläkareoch sedan är det bara att köra,fyller Iréne i. Tyvärr delegerasibland verksamheten till personerutan läkarkompetens ochdetta kan slå helt fel i vissa fall.Det blir ju inte enklare av Socialstyrelsensföreskrifter för hurmetadonprogram ska skötas.Föreskrifterna är på åtta sidor.Tolkningarna av föreskrifternaär på drygt 40 sidor. Detta föratt behandlarna tolkar föreskrifternasom fan läser bibeln. Detär inte bra.– Före 1990 fanns det ingautförliga föreskrifter och dåfungerade det annorlunda, berättarConny. Då var det ingautskrivningar. Man träffade ochpratade med behandlande läkarenär man haft återfall ochhade en rak och öppen dialogom det och hur man skullekunna göra för att det inte skullehända igen. På så sätt lär sigbåda något om problemet. Folkska kunna våga tala om vadsom hänt, utan rädsla för repressalier,det måste vara målet.Skulle man jaga förtroende likahårt som man jagar urinprovsfuskareskulle behandlingenvara mycket bättre.– Det ska enligt socialstyrelsensföreskrifter var svårt att åkaur programmen, men i praktikenpågår det en sorts nolltoleranspolitik.Man påstår att maninte följt föreskrifterna förut. Sånu skriver man ut patienter föratt de till exempel tagit en Treocomp, som i ett fall vi drivernere i Skåne nu.Förslag på förbättringarFörut hade Socialstyrelsenett tak på hur många patienteri Sverige som fick använda metadonoch subutex oavsett hurstort behovet var. Taket är nuborta. Antalet patienter ökarsnabbt.– Det är ett stort problem attmånga ungdomar som inte harett dokumenterat gravt opiatmissbrukförst får framföralltsubutex och sen går över påmetadon, säger Iréne. Det finnsskräckexempel, att människorfår sin första abstinens av metadon/subutexoch inte från andraopiater.– Alla ska inte ha metadon ellersubutex, det måste stramasupp, anser Conny.Metadonpatientföreningenhar en rad olika förslag på hurbehandlingen kan förbättras.– En huvudman är ett gammaltkrav från oss. Och det skavara sjukvården. Som det är nukan en okunnig socialsekreterarese till att en patient somhar starkt behov av metadonbehandlinginte får det.– Vi har ett förslag om envårdpeng för metadon/subutexpatienter,som följer patienten.Då kan man välja den klinikenmed bäst behandlingsresultatoch då får de repressiva mottagningarnainga patienter. Dåkan man heller inte säga att detblir för dyrt med behandlingi landstinget/kommunen ochneka behövande underhållsbehandling.– Det måste finnas en tillgångtill vården som följer efterfrågansamt en lagstadgad vårdgaranti.Gärna en som bötfäller trilskandelandsting.– Individuell behandling ärett måste. Inget lika för alla.– Vissa mår dåligt och är underdoserade.Vissa mår för bra,”noddar” och liknande. Dettasätter behandlingen i vanrykte.– Vi måste få till ett lågtröskelprogramför vissa patienterså att de som inte orkar med sigsjälva och sidomissbrukar ändåfår en chans att överleva. De skaabsolut inte kastas ut.– Sen vill vi att man ska varainlagd under tiden som manställs in på metadon. Här iUppsala och på andra håll skerpoliklinisk inställning. Patienternafår ofta bo på härbärgenoch förväntas hålla sig drogfriaunder inställningen. Hur lätt ärdet?SmärtpatienterMetadon är starkt förknippatmed gatunarkomaner menMetadonpatientföreningen haräven många smärtpatienter sommedlemmar:– Det finns opiatberoendesmärtpatienter som legat i fosterställningi sängen i flera årpå grund av att dom har korttidsverkandeopiater. När defår metadon och reser sig från18 oberoende 2/2008

”Man satsarpå kontrolloch regleristället förinnehåll”– Jag kan inte trappa ner till noll. Det funkar inte för mig, säger Conny Höjd.sängen som vi från gatan. Vi harmånga sådana medlemmar, berättarIréne.– Vi håller på med ett projektför smärtpatienter som dessutomordineras mycket bensodiazepineroch neuroleptika. Vi villkunna erbjuda dem ett tillfälligtkvalitetsboende. De får sällskap,de ska erbjudas massage och socialsamvaro, en sorts livskvalitethöjande”semester”. Då kommerman nog att kunna dra nerpå alla de där tunga medicinerna.Tar man bort stugsittandetoch isoleringen får man nog nerden onödiga medicineringen.Livslång behandlingVi pratar vidare och kommerin på ämnet livslång behandlingeller om det går att sluta:– När jag tog en opiat förstagången ramlade allt på plats, förandra händer ingenting, berättarConny. Vi måste skilja oss åtpå nåt sätt – vi reagerar ju heltolika.– Jag tror att ju mer avtändningarman tagit, desto mer sitterman fast. Det finns de som taravtändningarna med en klackspark.När jag tänder av rinnerdet ur alla kroppsöppningar omjag säger så. Jag är livrädd fördet. Jag kan inte trappa ner tillnoll. Jag har prövat med nedtrappningari 10 dagar, 3 månader,6 månader med opiater. Detfunkar inte för mig.– Fem till tio procent kan levaett naturligt liv efter nedtrappningsägs det. Det finns de somhar tänt av och sedan klarat avdet. Men belöningssystemen ihjärnan byggs om och förändraspermanent när man harmissbrukat tillräckligt länge.Man kan klara sig, men vad blirlivskvaliteten? Någon gjorde enliknelse om att det är som attleva på svältgränsen i en delikatessaffär.Orkar man det i längden?– Det går en repressiv våg genomSveriges olika metadonprogramjust nu, säger Conny.Man satsar på kontroll ochregler istället för innehåll ochatt bygga förtroende och tilllitmellan patient och personal.Hur långt ska det gå? Jag är 58år gammal. Jag har haft metadonsen -73. Skall vi patientertvingas lämna urinprov på långvårdenockså?Text & foto:Per SternbeckLäs mer om metadonpatientföreningenpå: www.metadonpatientforeningen.org*Buprenorfin är den aktivasubstansen i Subutex och Subuxoneoberoende 2/200819

FAKTA BakgrundBehandling av opiatberoende personermed Metadon, Subutex och Subuxoneökar kraftigt. Men dessa patienter ärinte välkomna i de olika tolvstegsgemenskapernaeftersom de äter sinnespåverkandesubstanser. Teorin är attman inte når fram till dem eftersom deär påverkade.Samtidigt fi nns det verksamheter somvisar att det går alldeles utmärkt. Älvisbehandlingshem i Västberga utanförStockholm är en sådan.Tolvsteg + met= sant (på Älvi20 oberoende 2/2008

adons)Älvis ligger mitt i ettindustriområde inågot som liknaren kontorsbyggnad.Älvis bestårav fyra olika verksamheter; ensjälvhushållsavdelning med 21platser, en bedömningsavdelningmed 13 platser, en avdelningför lättare omvårdnadmed 20 platser och en tolvstegsbehandlingsavdelningmed 16 platser. Mia Pauesanderär föreståndare på Älvis:– För tio år sedan när vi fickfrågan om att ta emot patientermed metadon första gången såsa vi nej. Vi var rädda för attfolk skulle vara för påverkadeoch att andra i gruppen skulleprotestera. Sen började vi kännaigen samma argument somanvändes mot de HIV-positiva:att vi inte skulle kunna ta emotdem och då tyckte vi det varlöjligt för vi vet ju att det gåråt helvete om vi inte erbjudernågot.Har ni haft metadonpatienterboende hela tiden?– Ja och i juli 2000 kom deförsta med Subutex. Det är intebara en dans på rosor och vi ärmedvetna om de medicinskasvårigheterna.Vilka är de?– Ymniga svettningsanfall,magproblem och sömnsvårigheter.Hur är det med den känslomässigabiten?– Är de rätt inställda så fungerarkänslolivet. Metadon ochSubutex är det minst störande.Jämfört med allt ”pillertrillande”på avgiftningarna så är Metadonoch Subutex ingenting.Större toleransMia Pauesander ger ett väldigtbestämt och säkert intryck.Hon har arbetat som chef påÄlvis sedan 1988:– De problem som vi upplevtunder de här tio åren är attmänniskor som har alkoholproblemsäger att det är orättvistatt det finns medicin motdrogberoende. En annan svårighetär när folk är felinställda.För hög dos Subutex ellerfelinställt Metadon. Då trubbardet av dem känslomässigt.Personer som går på metadon,subutex eller subuxoneär välkomna till tolvstegsgemenskapensolika möten menfår enbart lyssna. Man får inteprata eller dela. Mia Pauesander:– I dag finns det något enstakamöte i Stockholm dit deär välkomna att även dela medsig.För tio år sedan var det värre.Inom en gemenskap är toleransenhögre än vad den äri ett par andra men det hållerpå att växa fram en större toleransinom de andra gemenskaperna.”Subutex räddade mig”Peter går på Älvis tolvstegsbehandlingoch har Subutex.Han har varit på Älvis i femveckor, på den s.k. ”primären”.Peter har använt heroin sedanhan var 18. Nu är han 32. Hanhar haft flera uppehåll. Tidendessemellan har bestått i ett”stenhårt knarkande”.Vad har Subutex betytt fördig?– Det räddade mig helt ochhållet från heroinet. Förstagången jag fick det, var på enavgiftning för sex år sedan ochjag kände ”wow”, jag slipper blidålig på avtändningen från heroinet.Subutex är en trygghet.Bara vetskapen att jag inte kanta opiater, gör att det kännslättare. Jag har prövat att låtabli Subutex men det tar ett bratag innan jag kan ta heroin igen.Det var en kompis till mig somtog ett återfall och då ville jagoberoende 2/200821

också ta men det blev inte bra.Det blev mer amfetamin och tabletteristället. Nu är det mycketpå grund av mitt sidomissbrukav bensodiazepiner, alkohol ochamfetamin som jag är här.Vad anser du om att ni inte ärvälkomna att dela med er påmötena inom tolvstegs- gemenskapen?– Hm. Jag föredrar att gå påAA för de anser inte att man ärdrogfri på de andra gemenskaperna.Det är så trångsynt ochjag känner mig som en hycklare.Har du talat om att du har Subutex?– Nej. Men på AA-mötenanämner de inte att man inte ärren. Jag anser att jag är det ochgår jag hela tiden och sparkar påmig själv, så går jag ner mig. Jagkan gå på AA för jag är alkoholistockså. Mötenatillför så mycketMia Pauesanderanser att Metadonoch Subutex inte ärnågonting jämfört medallt ”pillertrillande” påavgiftningarna.och jag är precis som vem somhelst. Jag är med i subutex-programmetoch det är skillnadjämfört att ha det illegalt.Hur hade det fungerat för digutan Subutex?– Svårt att säga. Jag har ju haftdet så länge och jag vet inte omjag klarat av att sluta med heroinetutan det. Det är ju en delav min personlighet nu, menjag tror nog att det hade gåttbra ändå. Men jag känner migväldigt fångad i den här medicinen.Peter ger ett väldigt mjuktintryck. Han är öppen och harlätt för att uttrycka sig. Vi sitterutomhus i den härliga majsolenpå baksidan av Älvis. Syrènträdenblommar för fullt och mankan inte tro att vi befinner ossmitt i ett industriområde.Trivs i programmetDu sa att du känner digfångad i medicinen, hardu planer på att slutamed den?– Som det kännsnu så har jag ingaplaner på det. Jaghar försökt att sluta,både på egen handoch på avgiftning.Avtändningen påheroin tar tre dagar,sen vänder detmen påSubutex blir det värre och hållerpå i ett par veckor. Sen närdet börjar gå över så börjar denpsykiska biten.Hur upplever du skillnaden,om du jämför heroin och Subutex?– Det är en hel världs skillnad.Precis i början, då jag hade tagitmin Subutextablett, kunde jagsitta och nodda*. Men det var jubara i någon vecka och nu kännerjag mig normal.Känner du att känslolivet fungerarför dig?– Ja, jag kunde överreagera ibörjan men det har lagt sig nu.Man hittar sig själv ändå, ävenfast man har medicinen. Manfår känslorna tillbaka.Håller du på med stegen?– Ja, vi läser i Stora boken,(Anonyma Alkoholister) ochså får vi uppgifter. De innefattarsteg 1-3. Men jag har ingensponsor* ännu. Det är ett braprogram och det är bra personalhär.Anser du att du är drogfri?– Som svar på den frågan villjag säga både och. Går jag på ettNA-möte, känner jag mig somen hycklare och känner att jagegentligen inte vill ha Subutexoch känner mig fångad i det.Samtidigt har det räddat migfrån heroinet. Subutex är mycketav en trygghet för mig och jagtrivs i tolvstegsprogrammet.Text och foto:Fredrika Jöberger* (Uttrycket ”nodda” betyderungefär att man sitteroch nickar till, liksomverkar sova under ettopiatrus.)(En sponsor är någonsom hjälper enatt göra stegen.)Peter heter egentligennånting annat.22 oberoende 2/2008

NHJÄRNSKADOR ORSAKADEAV MISSBRUK KAN BLIBEHANDLINGSBARAMissbruk av opiater leder till cellskador i hjärnan, somman hittills betraktat som bestående. Nu visar Uppsalaforskareatt det kan vara möjligt att reparera en del avskadorna med hjälp av tillväxthormonet HGH. Studienpubliceras i senaste numret av Proceedings of the NationalAcademy of Sciences.Tidigare studier har visat att opiater, såsom heroin ellermorfi n, kan inhibera celltillväxt i hjärnan och leda till celldöd,framför allt i den del som lagrar minnen; hippocampus.Detta leder i sin tur till försämrad kognitiv förmåga,t ex minne, inlärning och koncentrationsförmåga.Tillväxthormonet HGH (Human Growth Hormone),som i låga koncentrationer fi nns naturligt i hjärnan, hari tidigare studier visat sig stimulera celltillväxt, motverkacelldöd och följaktligen leda till bättre kognitiv förmåga.Nivåerna av detta hormon sjunker med ålder och behandlingmed hormonet har visat sig kunna förbättra minnethos äldre patienter.Behandlingen har provats i en pilotstudie på en patientsom står under morfi nbehandling för smärta och somdrabbats av försämrat minne. Preliminära resultat är lovande.Noteratoberoende 2/200823

Fattiga är merFolkhälsoinstitutet har orsakskedjan klar – först24 oberoende 2/2008

deprimeradekommer fattigdomen, sedan depressionenFolkhälsoinstitutet (FHI) hargjort en forskningsgenomgångför att undersöka kopplingenmellan social klassoch depression. Och ja, detfinns en tydlig social skiktningmellan psykisk hälsaoch social klass.Utifrån de 7 studier, svenskaoch internationella, som manjämfört är resultaten entydiga:Personer med lägre social statushar fler psykiska symptom än desom har högre status. De livsområdenman jämfört rör utbildning,arbetsstatus, familjensförmögenhet och inkomst eftersomindivider med högre utbildningoftare har tjänstemannayrken,mer beslutanderätt påjobbet och bättre betalt.Utifrån Folkhälsoinstitutetsnationella hälsoenkät 2007, görockså personer med lägre socialstatus egenskattningar som gersamma resultat. Man har flerpsykiska ohälsosymptom änmer välbeställda personer.Fattigdom kommer förstJag frågar Sven Bremberg,avdelningschef på FHI, varförman gjort undersökningen.– Vi har ett övergripande ansvaratt undersöka folkhälsan,det ingår i vårt jobb. Vi görkunskapsöversikter för att deska kunna finnas som underlagför politiska beslut. Man kan jutycka att det är en ganska självklarfråga och att det inte är såkonstigt att man mår sämre omoberoende 2/2008man har lägre social status, mendet här är ett sätt att tydliggörabåde för allmänheten och förbeslutsfattare vilka faktorer sompåverkar folks hälsa.FHI tar upp sociala aspekter ien fråga som ofta beskrivs sommedicinsk. Kan det inte krockaatt beskriva det som ett sjukdomstillståndatt vara fattig?– Det är klart att det här rörfrågor som man kan vinkla påmånga olika sätt. Man kan intealltid veta vad som kom förstoch vad som påverkar vad. Idenna översikt har vi dock försöktklargöra orsakskedjan. Fattigdomkommer först, depressionersedan.Depression vanligt– Det finns också en flytandegräns mellan depression ochmindre svåra psykiska symptom.Även om vi diagnostiseratdepression på ett ganska likartatsätt med kriterier som sett ganskalika ut åtminstone de senastetio åren så finns det utrymmeför tolkningar.Men är det inte ganska självklartatt man hellre är rik ochfrisk och inte sjuk och fattig?– Kanske är inte sambandetså alldeles självklart för alla. Jagtycker att det är glädjande attman pratar om de här sakernai allt vidare kretsar. WHO kommertill exempel med en rapportsnart som behandlar frågor omvad vi gör åt ohälsa på grund avsociala faktorer och villkor.Sven Bremberg säger att FHIju inte kan styra debatten eftersomman alltid konkurrerarmed andra frågor om medialtutrymme, men det är bra ochviktigt att fler kommer in ochtar del av den. Det är ju så förändringoch påverkan går till.– Vi sprider kännedom omvåra studier, främst genomvår hemsida. På sidan finns en”Uppslagsbok” där man kansöka sig fram till olika ämnensom FHI arbetar med.I FHI:s rapport ställer manfolkhälsoenkätens självskattningar,som framför allt fångarin mer lindriga symptom, motfrågan om det finns samma socialaojämlikhet när det gällermer allvarliga psykiska symptomsom depression. Man drarslutsatsen att det är så och konstateraratt depression är relativtvanligt i Sverige. Kostnadernaför samhället beror främst pånedsatt arbetsförmåga, ökadebehov av somatisk vård ochökad sjuklighet.Politiskt mål– God hälsa på lika villkorär ett politiskt mål, säger SvenBremberg. Vi har nu den härrapporten och vi vet från andraundersökningar att SSRI-preparateninte minskar till exempelantalet självmord. Om manutgår från att det finns ett sambandmellan social tillhörighetoch depression finns möjlighetenatt på samhällsnivå kunnaförebygga detta hälsoproblem.Sonja Wallbom25

– därför funkar faBekräftelse, gemeDet går en stark trend genombehandlingssverige.Den handlar om evidens ochkvalitetssäkring, om utbildningsnivåeroch högskolepoänghos behandlarna. Imindre grad handlar den omresultatet för brukarna, klienterna,patienterna.Men det kan väl aldrigvara fel med utbildning, kvalitetoch evidens? Eller?Heikki Kärpälä, 40, har missbrukatamfetamin i 19 år. Hanbörjade med amfetamin för atthålla sig vaken när han kördelastbil. Han tappade till slutkontrollen på amfetaminet ochhamnade på Plattan.Daniella Hassenstein, 30, komtill Sverige 1992 från Tyskland.Daniella började använda amfetamin2001. De träffades 2004och har just avslutat ett års familjevårdsbehandlingi Värmlandsgårdarsregi.– Familjevård är bättre än behandlingshemnär man verkligenvill sluta, säger Heikki.På behandlingshem är detmycket snack om droger ochliknande. Vi har inte haft någotsånt!– Visst har vi haft drogsug ochliknande, fyller Daniella i, menvi har alltid gått om varandra idet och har kunnat stötta varanni drogfriheten.Dålig erfarenhetSonnie Rommestam, 59, startadeVärmlandsgårdar 1996.Fröet till att starta familjevårdsåddes några år:– I slutet på 80-talet var jagplacerad i familjevård på en gårdi Säffle. Jag fick ett lagat mål matom dagen och fick äta filmjölkoch havregryn resten av dagen.Jag var nyfiken på vilka de varoch de var nyfikna på mig. Jaggav dem min livshistoria i lagomadoser under en veckastid. Kvinnan i familjen måste hatyckt väldigt synd om mig. Honintelligensbefriade mej och börjadeprata bebisspråk med mej.Jag levde mitt liv där. Jag ochmin hund bodde i en barack pågården. Jag utförde pysslornapå gården som jag skulle menefter tre månader förändradesinte situationen. Jag blev ingendel av familjen. För mig stod detklart att man hade mig för denekonomiska vinningens skull.Sonnie åkte frivilligt tillbakatill anstalt och kom till ett nyttfamiljehem:– Där stannade jag i ett år efterplaceringen. Det var nåt heltannat. Vi var alla lika. Jag fickbekräftelse, blev behandlad somde andra i familjen. Ibland dökdet upp en familjevårdskonsulentmed portfölj och hatt menhan hade inget att tillföra mej.Det väckte en tanke hos mej, attnågon gång i framtiden skullejag göra hans jobb. Att jag kundebli bra på att snacka med killarnaoch så vidare.– Jag visste hur jag ville att detinte skulle fungera, men ocksåhur det kan fungera när det ärsom bäst.Olika sorters familjerI mars 1996 fick han sin förstaplacering:– I början trodde jag att allabehövde det jag behövde:pedantiska familjer med renti hörnen, och mycket kärlekatt ge. Efter ett tag ringdedet placerade killar till mej:”Sonnie, jag orkar inte mer.Det är nästan så att de matarmig och det är så rent att manknappt vågar röra sig”. Allahar olika behov men det insågjag inte då.Idag har Värmlandsgårdarmånga olika typer av familjer.En stor del av Sonnies arbete,och alldeles avgörande för behandlingsresultatet,handlar omatt matcha familj och klient motvarandra:– När vi träffar en klient förstagången ställer vi en massa frågor:Har du fått kärlek? Stryk?Hur har missbruket sett ut? Hurbeter du dig när du blir arg, ledsen?Beroende på svaren väljerjag ut en lämplig familj.Viktigt med matchningHelen Jarmelid, 48, är en avpersonerna Värmlandsgårdaranvänder sig av som värdfamiljer.Hon och hennes man driveren gård med drygt 20 trav- ochhopphästar. Helen har tagitemot placeringar sedan 1990:26 oberoende 2/2008

nskap, respektmiljevård så braETT NORMALT LIV ”Vi började leva normalt med dygnsrytm, mat och arbete”, säger Daniella och Heikki.– Det har snurrat på. Jagbörjade med att ta emot sommarbarni fyra-fem år och senfortsatte det med det här. Attvara familjehem bygger på attman tycker om människor. Mangillar att tjata, gnälla, älta. Manbryr sig. Tycker om folk, tyckersynd om folk.Helena pratar också om viktenav matchning. Och att densom placeras är mogen:– Det brukar inte funka mednågon som tog något i morse.Man måste vara där i sitt liv. Viär ingen institution med passningdygnet runt. Vi är ingaproffsterapeuter som alltid finnstill hands för att prata. En familjska ju funka. Man ska skrattaihop gråta, bråka och man skaockså kunna bita ihop när det ärvardag och lite småtrist. Det ärkanske inte alla som klarar detom man inte kommit tillräckligtlångt.Leva ett normalt livHeikki och Daniella talar ocksåom vardagen:– Hos familjen lärde jag migallt om det vanliga livet, lagamat, ha hand om sin ekonomi.oberoende 2/200827

Vi fick lära oss det där som allakan utan att ha läst sig till det.Det skulle aldrig gå på behandlingshemeller anstalt, säger Daniella.– Vi började leva normalt meddygnsrytm, mat och arbete, berättarHeikki. Sonnie har hjälptoss med myndighetskontaktermen vi har fått göra jobbetsjälva. Han har gett oss en sparki arslet så att vi gjort det vi ska.Man börjar jobba för sig ochsitt, för ingen gör det åt en.– Det är inte serverat och detär bra, fyller Daniella i.Får hänga med på alltHelen Jarmelid betonar viktenav arbete och sysselsättning:– Hos oss finns det hur mycketsom helst att göra. Måla staket,laga grejer, och så den dagligaskötseln av hästarna och stallet.Finns det inget att sätta i händernapå folk så blir det svårt,tror jag. Det funkar inte att restenav familjen är aktiv och sensitter en eller två vuxna och tittarpå tv. När man jobbar ihopblir det också lättare att samtalaoch prata om viktiga saker. Detblir enkelt och inte så uppstyltat.Dessutom gör det dagligaarbetet att man kommer upp påmorgonen och går och lägger sigpå kvällen. Vi är noga med attde som är hos oss är med på allt.Det handlar inte bara om arbeteutan också om att vara med närvi bjuder på middag eller firarjul eller påsk. Man får vara medom både det roliga och det tråkiga.Familjevård brett begrepp– Familjevård kan vara såmycket, berättar Sonnie. Detkan vara behandling för någon,omvårdnad för en annan,distans till något för en tredje.Utslussen börjar direkt, manrör sig i en social miljö. Vi harmycket travfolk som är familjeroch de är väldigt sociala.– Många som kommer frånfängelset har levt hårda, tuffaliv. Man är så van att bli behandladoch åtgärdad av soc,kriminalvård, övervakare.Många är så trötta på allapekpinnar och myndighetspersoner.Här kommer manoch bor hos en vanlig familjsom inte kan något om vårdoch behandling. Familjevårdär inget ”program” och det ärsjälva meningen att det inteska vara det heller.– Funkar det bra med familjenblir man sedd, hörd och respekteradför den man är. Man bliren medlem av familjen. Om detsen behövs så kan vi alltid ordnamed terapeuter eller ADHD-utredningareller annat i anslutningtill orten där familjen bor.Oro för framtidenSonnie Rommestam kan iblandkänna sig lite orolig förframtiden:– Allt det här evidensbaserade…Det får vi se här framöver.Vi försöker ju men på sikt kanjag tro att den här vårdformenär hotad trots att vi har goda resultat.95% av våra klienter slutförsin vårdvistelsetid. Av de somstannar längre och går igenomhela tiden på Värmlandsgårdarhar vi gjort uppskattningar somvisar att det är ca 70% som klararsig genom hela tiden, mendet säger ju ingenting. Det viktigaär ju om man klarar sig efterfem år. Det får vi nästan aldrigreda på om man bortser från ettoch annat vykort som dimperner till jul där gamla klienter berättaratt det gått bra för dem.– Jag kommer att fortsätta taemot folk så länge livet ser ut somdet gör nu, säger Helen. Det endasom skulle kunna få mig att slutamed det, är den fruktansvärdabesvikelse man kan drabbas avnär man börjar planera utflyttför någon som varit hos en ett år.De har fått jobb och planering,och så drar den här personen ochsabbar allting. Det har jag varitmed om ett par, tre gånger. Dågår det tungt. Men man kommertillbaka. Det finns ett stort hjärtasom klappar inne i bröstet.Nytt liv påbörjatHeikki och Daniella är i färdmed att påbörja ett nytt drogfrittliv. De söker bostad och arbete iMellansverige. Daniellas handläggarepå soc anser att vårdenoch behandlingen misslyckats.Heikkis handläggare anser attden varit mycket lyckad. Trotsatt de gjort samma behandling.Själva anser de att familjevårdfungerar bra för den som är motiverad:– Vore det inte bra, varför sattvi då här? frågar Daniella retoriskt.Trenden med evidensbaseradvård och behandling rullar vidaremed oförminskad styrka.Kan en ickebehandling utfördav outbildade personer ha endokumenterat positiv effektnär det gäller att behandlamissbruk hos klienter? Ja,tydligen. Om man behandlarfolk som folk så blir det folkav dem. Sen får det vara hurdet vill med evidensen.Text och foto:Per Sternbeck28 oberoende 2/2008

INGET AKTIEBOLAG ”Det har funnits möjligheter att göra om föreningen till aktiebolag men vi har nekat. Vi villinte göra pengar på missbrukare”, säger Sonnie.FAKTA Så funkar familjevårdVärmlandsgårdar kontaktas av en klient:■Man har ett första samtal där konsulenternaSonny Rommestam eller Kajsa Fredriksson berättarhur det funkar.■Klienten matchas mot en passande familj.Klient och familj träffas under två-tre timmar ochintervjuar ■varandra.■Verkar det funka får klienten provbo hos familjeni två veckor.■Faller provboendet väl ut så besöker Värmlandsgårdarklienten varje vecka under de första tre månaderna.■Man stannar hos familjen i cirka ett år.■Under den senare hälften av vårdtiden ska manbörja praktisera på en arbetsplats. Denna hittarman antingen genom familjens kontakter eller genomarbetsförmedlingen på orten.■Alla som följer planeringen till punkt och prickaskrivs ut med ett eget boende.■80% stannar ofta i närheten av gården där devarit placerade. De har byggt upp ett nytt nätverkdär.oberoende 2/200829

SKA ARBETSGIVARENFÅ SPELA POLIS?Beroende och på joLO tipsar: Svara laVad måste jag svara på underen anställningsintervju?Sverige ligger efter i integritetsskyddför arbetstagareoch arbetssökande. Nu kommeräntligen en utredningsom ska klara ut vad arbetsgivarenfår och inte får görai förhållande till dig som jobbareller söker jobb.Utredningen har ett huvudsyfte– att stärka individens rätti förhållande till arbetsgivare.Den nya lagen väntas kommaom ett år.Fram till dess gäller det att varastrategisk när du söker jobb!Vissa grupper skyddas av desvenska diskrimineringslagarnanär man söker jobb: du får intediskrimineras på grund av funktionshinder,etnicitet, trosuppfattning,kön eller sexuell läggningsom arbetssökande. Mendet finns inga särskilda lagarmot att diskriminera sjuka ellermissbrukare. Och inte människormed betalningsanmärkningareller kriminell bakgrundheller, för den delen.För då gäller arbetsgivarens”fria anställningsrätt”. Den innebäratt varje anställning är förutsättningslösoch bygger på ett”ömsesidigt förtroende” mellan30 oberoende 2/2008

Så kan du svaraunder intervjunKnepiga frågor på anställningsintervjun?Här är fackets tips omhur du kan svara!”Det bruk eller missbruk sominte upptäcks därför att detinte har någon inverkan påjobbet – varför ska arbetsgivarenlägga sig i det?” undrarThomas Fredén, veteranförhandlarepå LO.Det är inte lätt att veta vilkaupplysningar man ska ge närman söker jobb.bbintervju?gom ärligt!den som ska anställa och den här rätten så svarar arbetsgivarnamed att vilja begränsasom anställs (se faktaruta).– Den här rätten utnyttjas strejkrätten.av arbetsgivare för att fråga Arbetsgivaren kollar vadom precis vad som helst när han vill alltså. Men är du dåhan vill anställa någon. Och tvungen att svara?kräva papper från läkare ellerbelastningsregister, till ex-är frågan ”tänker du skaffa– Den mest frapperandeempel, säger Thomas Fredén, barn?” Då är frågan om manförhandlare på LO och ersättarei Arbetsdomstolen. inget bra svar på i dagsläget.har rätt att ljuga. Det finns– Så fort vi ifrågasätter den Men vi vet att om alla svaradeGrundregeln i svenskt arbetslivär att du anställs i ”befintligtskick”. Om du uppgeratt du är ”ren” efter tidigaremissbruksproblem så får anställarenta för gott att det ärså. Men för den som kommitifrån ett beroende är det lättaresagt än gjort att få jobb omman svara ärligt på eventuellafrågor om tidigare missbruksproblematik.Och arbetsgivaren har änså länge rätt att fråga vad hanvill.Frågan är: måste du svara?Här är LO-förhandlaren ThomasFredéns grundtips till digsom ska på anställningsintervju:■ Var dig själv närmast! Svarabara så sanningsenligt somdu tror är nödvändigt för att fåjobbet. Du har rätt att skyddadin integritet.■ Om arbetsgivaren kräverutdrag ur belastningsregistereller har frågor om din privatekonomi– ställ dig frågan omdet är relevant för det arbete dusöker. Och fundera över om duverkligen vill arbeta hos en arbetsgivaremed en så utveckladkontrollkultur!■ Det är tillåtet att ljuga! Omdin arbetsgivare frågar om duska skaffa barn, är ett bra exempel.Du kan absolut svaranej, även om det är lögn. Allahar ju rätt att ändra sig.Fortsättning på nästa sidaoberoende 2/200831

FAKTA Den friaanställningsrätten■ I Sverige har vi vad somkallas den fria anställningsrätten.Den förväntas byggapå ”ett ömsesidigt förtroende”mellan den som ska anställaoch den som anställs.I praktiken innebär den attarbetsgivaren i dagsläget fårställa vilka krav han eller honvill på den arbetssökande:dokumenterad drogfrihet,utdrag ur belastningsregisteroch kreditregister ellertill och med löfte om att densom ska anställas inte tänkerskaffa barn. Det är uniktför Sverige.I de flesta andra europeiskaländer finns restriktionernär det gäller anställningsrätten– anställaren får intefråga den som söker jobbom vad som helst som kanvara kränkande för den personligaintegriteten.■ Den fria anställningsrättenär ingen lag, utan gammalparagraf i Svenska Arbetsgivarföreningensstadgar medursprung i ”Decemberkompromissen”från början påförra seklet. När arbetarnafick sin organisationsrätt såkrävde arbetsgivarna denhär rätten.ärligt på den frågan så skulle detinte finnas några unga människorsom skulle få en anställningi Sverige idag.Den här problematiken ärganska är unik för Sverige. I deflesta andra europeiska länderfinns restriktioner när det gälleranställningsrätten – man fårinte kräva total kontroll över enarbetssökandes sociala situationoch privatliv.Sverige ligger efterEtt av de länder som går längsti detta är USA där man har ADAAmerican with disability act.En arbetsgivare får inte diskrimineraarbetssökanden genomatt kräva svar på frågor somkan uppfattas som integritetskränkande,som tidigare missbruk.Och internationellt harFN riktlinjer för arbetsgivarensbefogenheter. ILO:s, alltså FN:slinjer, är att arbetsgivaren inteska ”agera poliser”.– Detsamma gäller när någonredan är anställd: det går att klaraväldigt mycket drogproblem32 oberoende 2/2008

genom företagshälsovårdenutan att alls blanda in arbetsgivaren,säger Thomas Fredén.– Man kan tycka att det hargått för långt i den fria anställningsrättennär en arbetsgivarefrågar dig om du har betalningsanmärkningarom du sökerett jobb där det inte har någonbetydelse för din möjlighet attgöra ett bra arbete.– Mitt råd är: svara så passärligt att du kan få jobbet! Omdu har beroendeproblem kandet kanske kännas tryggt att arbetsgivarenvet om detta. Mendu måste inte svara på sådanafrågor i en anställningsintervju!Fråga dig istället om du verkligenvill jobba hos någon somFAKTA Drogtesteröverskattade■ När det gäller att höjasäkerheten så är drogtesterklart överskattade, menarflera stora fackförbund.Elektrikerförbundet anser tillexempel att drogtester tilloch med kan få motsatt verkannär det gäller säkerhetenpå en arbetsplats. Testerkan helt enkelt skapa enfalsk känsla av säkerhet påen kritisk arbetsplats, eftersompersonalen blir mindreuppmärksam på varandra.■ Nu ser man från fackligthåll fram mot den nya regeringsutredningensomska leda till lagstiftning närdet gäller arbetstagarensintegritet. Utredningen skaockså se över reglerna föratt drogtesta personal.Källa: LO/ElektrikerförbundetFAKTA Så sägerlagen om urinprovNuvarande regler för arbetsgivarensrätt att krävaurinprov:■ I de fall man prövat rätttenatt begära drogtester avpersonal i Arbetsdomstolenhar arbetsgivaren i principvunnit. Om arbetsgivarenbedriver verksamhet somskulle kunna medföra riskför tredje man vid missbruksproblemhos personalen,så har man rätt att testa.Om det är grund för avskedär beroende på bransch ochden enskilda anställningen.Det gäller både säkerhet ochatt vara lojal mot arbetsgivarensverksamhet.Fortsättning på nästa sidaoberoende 2/200833

visar sådan kontrollkultur ochbegär upplysningar som kanvara integritetskränkande omdin hälsa och ditt förflutna.Ljus i mörkretEftersom Sverige halkat efternär det gäller arbetstagarnas integritetsskyddkommer nu äntligenen regeringsutredning föratt få fram en skyddslagstiftningför anställda i förhållande tillarbetsgivare. Det gäller allt frånurinprovstagning till vad arbetsgivarenhar rätt att kräva att fåveta om den som söker jobb.*)– Det här är en utredningsom vågar ta upp de viktigastefrågorna. Det är inte en dag förtidigt! Tidigare utredningar harinte lett någonstans.– På LO är vi förbannade påatt det här tidigare har utrettsalldeles för länge och dåligt. Integriteti arbetslivet är en frågaom mänskliga rättigheter. Märkligtnog verkar folk ha tyckt attdet här är finrumsfrågor. Tillsman själv drabbas av det.Text & foto:Camilla Svenonius* Undantag från integritetsskyddetför arbetstagare ocharbetssökande kommer att finnaskvar även efter att man settöver lagen. I vissa verksamheterkommer arbetsgivaren ävenfortsättningsvis ha stor möjlighettill kontroll. Det handlarframför allt om yrken som rörtredje man, som arbete med trafik,eller andra anställningar ochbefattningar som av säkerhetsskälmåste regleras med särskildaanställningskrav.FAKTA Den pågående utredningen om integritetsskyddSYFTE:Att stärka den enskildes integritet i förhållandetill arbetsgivaren, både i anställningssituationenoch för redan anställda.Exempel på vad man vill reglera i lag:Vad arbetsgivaren har rätt att begära upplysningarom? Det handlar om ditt privatliv, förflutna,din hälsa – till exempel droganvändning (detkommer också regler för drogtester).UTREDNINGENS GÅNG:Betänkandet planeras vara klart i början på2009. Utredningen inleddes under den förra regeringenoch fortsätter nu under den borgerligamed oförändrat uppdrag – att stärka din rätt påarbetsmarknaden.RIKTLINJER:Målet är att lagförslaget ,som utredningen skakomma fram till, ska vara helt anpassat till principernai den parlamentariska integritesskyddskommitténsslutbetänkande. Det handlar omallmänt bättre skydd för individens integritet isamhället, och kommitténs slutsats utgör grundför en planerad grundlagsändring för att stärkavåra medborgerliga rättigheter (SOU 2007:22).34 oberoende 2/2008

Socialen behöverinte mer makt!Det som behövs är folk med livserfarenhet och empatiDet debatteras i media,efter alla dessadåd som skett motbarn den sista tiden,att socialenborde få mer makt, makt attingripa, makt att omhänderta.Jag är ett av samhällets styvbarnoch har sett socialen inifrånsom barn och som ungvuxen, från den så kalladeklientens synvinkel. Nu är jagutbildad, men arbetslös, socionomoch har därmed fått sesocialen lite inifrån och från enannan vinkel.Jag vet att socialen har maktatt ingripa och att omhändertabarn, alla medel som behövsfinns i den nuvarande lagen!Men hur ska de kunna göraomhändertaganden om de intevet att ett barn far illa. Ett välkäntfaktum är: Grannar ringerinte till socialen. Skolor brukarvänta in i det längsta innan deanmäler. Man vill kanske hellrefria än fälla?Och om, och när, en anmälanändå kommer så tror jag attsocialtjänsten blundar in i detlängsta för att sedan ta i medalltför stor kraft och rycka uppbarnen med rötterna. Kanskeär de rädda för att användaden makt de har i tid?De tycks ibland arbeta underdevisen; har man inte gjortnågot så har man ju inte hellerkunnat göra några fel. Mensocialtjänsten kanske är till försocialtjänstens egen skull? Enjättelik organisation som baraläker symptom.Ett omhändertagande av ettbarn är ett stort ingrepp i enfamiljs intrigitet och kan ellerska inte ske på allt för lösagrunder.Omhändertaganden görsdock dagligen i Sverige. Barnomhändertas och placeras påbarnhem och i familjehem.Jag har praktiserat och arbetetextra på ett barnhemi min hemstad och har settomhändertagande på närahåll från socialtjänsten håll.Många gånger undrade jagsom medmänniska och socionomvarför en del barnblivit omhändertagna överhuvudtaget.Ibland var det för att detförelåg akut omsorgsvikt ombarnet/barnen och då är ettomhändertagande naturligtvishelt berättigat. Men i vissafall kunde jag inte förstå varförvissa blivit omhändertagna.Och om man vill ge mermakt till socialtjänsten, denmakt som de redan har, attomhänderta fler barn. Vart skaman göra av alla dessa omhändertagnabarn?Dagligen kan du se annonseri tidningen från socialtjänstendär de söker familjehem ochstödfamiljer. Var ska man finnaalla dessa människor som harplats, tid och är lämpliga attta emot ett barn eller fler i sitthem?Och vem ska ta hand omkonsekvenserna som blir av ettomhändertagande. För oavsettom det förelegat akut omsorgsvikt,eller andra övergrepp motbarnet, eller om det är ett missriktadomhändertagande, så ärett omhändertagande inte utankonsekvenser. Statistiken talaremot dessa barn.Nej! Socialen behöver intemer makt utan de behöver folkmed livserfarenhet och somhar förståelse och empati förbarnens dilemma. Vi behöveren socialtjänst som bryr sigmer än mellan 8-5!Jag tycker inte heller att deti första hand är socialen somska sträcka ut sin hand motdem som behöver den, utandetta måsta alla i detta så kalladesamhälle göra.Kanske bör samhället satsamer på förebyggande åtgärder,mer stöd och hjälp i hemoch skola. Inga mer nedskärningarför de som redan hardet sämst. Vi behöver ettmer solidariskt och empatisktsamhälle. Ett samhälledär vi bryr oss om varandra.På riktigt!Det är en förbannad skyldighetatt bry sig om sina medmänniskor,barn som vuxna!Svenna JensenSocionom och skribentLLäsarnasoberoende 2/200835

LLäsarnasOseriös missbrpå SkänningeanKriminalvården gickför ett tag sedanut med nyhetenatt fler och fler intagnapåbörjar behandlingmot sitt missbruk. Vadde däremot inte nämnde är hurmånga som faktiskt får chansenatt fullfölja en behandling.På Skänningeanstalten finnstre behandlingsavdelningarmed 36 platser vardera. Denbehandling som bedrivs är uteslutande12-stegsbehandling.Terapin, som den kallas, sker igrupp och leds av en terapeuttillsammans med en kriminalvårdare.Att få komma till någon avbehandlingsavdelningarna ärdock svårt. En terapeut väljergodtyckligt ut vilka somfår komma dit. En del intagnanekas att få komma till behandlingsavdelningarnaeftersomterapeuten anser att deinte har ett tillräckligt kraftigtmissbruksproblem. Vad han indirektalltså säger är att om devill ha behandling och bli drogfriaså får de gå ner sig lite tilli missbruket först. Omvänt hardet suttit, och sitter fortfarande,intagna på behandlingsavdelningarnasom inte har någonmissbruksproblemtik över huvudtaget. Någon logik bakomterapeutens (Jerry Johanssons)bedömningar går alltså inte atthitta.Snarstuckna terapeuterOm man lyckats passera detnålsögat och kommit till behandlingsavdelningarnaskaman inte utgå från att det ärnågon garanti för att man faktisktkommer att få någon behandlingmot sitt missbruk.Många har invändningar mot12-stegsprogrammet och dentydliga religiösa profil som dethar, men det gäller att inte varaför kritisk för då åker man ut.Det gäller också att inte kritiseraeller på annat sätt stöta sigmed de snarstuckna terapeuternaför då åker man också ut.Det är terapeuternas ord somgäller.Som på alla andra behandlingsavdelningargäller densmått ironiska principen omatt om man missbrukar ellerpå något annat sätt visar attman har ett missbruk så blirman också utkastad.För att få behandling påSkänninge måste man alltså redanha lämnat missbruket bakomsig, men om man redan harlyckats med det, vad ska man dåfå behandling mot egentligen?Först blir man placerad på enså kallad introduktionsavdelningi upp till två månader ochsedan placeras man ut på någonav behandlingsavdelning-36 oberoende 2/2008

uksbehandlingstaltenIntagna nekas behandling omde inte är tillräckligt nergågna,skriver Martin Henryson.arna. Men glöm alla tankar påatt man själv skulle kunna påverkavar man hamnar. Igen ärdet terapeutens vilja som är lag.Många har velat komma medegna önskemål om placeringför att på så vis kunna undvikaatt hamna bland gamlapundarpolare eller fiender somman skaffat sig tidigare undervoltan. Men sånt skiter man ipå Skänninge. Man får finna sigi att sitta med intagna som intedirekt har något positivt inflytandeöver en, eller också blirman utslängd av terapeuten.Få fullföljerMen om man kommer igenomockså de nålsögonen ochlyckas bli placerad på en avdelningdär det fungerar för en,då börjar ”terapin”. Den är ettskämt och går inte att ta seriöst.Större delen av tiden går åttill att diskutera begreppet gudeller vädra missnöjet med tillvaronpå avdelningen. Eller attlyssna på terapeuterna (som ärföre detta missbrukare själva)sitta och berätta om sitt tidigareliv och slå sig på bröstet föratt de numera är drogfria. Detkändes faktiskt som om terapinvar till mera för dem än för ossintagna. En del jämförde demmed nyfrälsta kristna eftersomde hela tiden pratade om gud.De var frälsta på 12-stegsprogrammetoch känsliga för minstalilla tecken på kritik från ossintagna. Många av oss på avdelningenhade också svårt för attnågon som tidigare varit ”en avoss” nu helt plötsligt skulle sittadär och vara så himla präktigoch nästan nedlåtande mot oss.Det kändes faktiskt kränkande.De flesta tröttnade på den såkallade terapin och sökte sig tillbakatill ”vanliga” avdelningareller anstalter. Många tvingadesockså avbryta terapin för att debehövde medicin mot till exempelnågon sjukdom eller föratt sova. Då blev de utslängdafrån behandlingsavdelningarna.De som fick vara kvar, ochockså stod ut med att vara det,stannade kvar för att lättare fåkomma iväg till behandlingsellerfamiljehem och där kunnafå en mer seriös behandlingmot sitt missbruk.Som ni kanske förstår var dethög rotation på Skänningesbehandlingsavdelningar.Många påbörjade behandling,visst, men lika mångaavbröt den långt i förtid.Så lyssna inte så mycket påkriminalvården nästa gång deskryter med hur många intagnasom påbörjar en missbruksbehandling.Det säger väldigt liteom hur många som fullföljerden.Martin Henrysonoberoende 2/200837

kKrönikanJag upplevde enkänsla av opålitlighet– och blev opålitligFör första gången, i min drogfrihet pådryga året, kände jag även att mitthem var min borg. Inte något boendedit de ansvariga hade oanmält tillträdetill. Eller som huxflux förvandladestill ett offentligt rum där min personliga integritetförvandlades till intet.Detta boende inbegriper ett eget ansvar, delaktigheti obligatoriska bomöten 1g/v. och framförallt,som jag upplever det, att bli sedd som individ.Inte som en bricka på en spelplan.Hur man blir bemött som drogfri missbrukareär oerhört viktigt, ett konstaterande som jaggör med femton månaders tillbakablick.När någon säger till mig: ”Du ska göra som visäger”, så finns det någonting i det som sägeratt jag är underlägsen och att den här människanär bättre än mig på något sätt. Sammasignaler som på en anstalt!”Du är underordnad, du har ingen eller mycketliten makt över ditt eget liv och det är ingenidé att du opponerar dig mot detta.” Befinnerman sig på en anstalt har man antagligen gjortnågot fel.Det är en aspekt som jag inte går vidare medhär. Det jag ifrågasätter är vad som sker i en individdå den negativa spiralen fortsätter i det drogfrialivet. Den klingar dubbla budskap i mig. Jagär medveten om att jag använt narkotika menäven om att jag tagit ett beslut att sluta användadet.Vilka signaler sänder kontroll och underordningut? ”Vi litar inte på dig.” Kan jag lita på migsjälv? Kan jag lita på dem? Jag kan lita på att dekommer fortsätta kontrollera mig. Slutsats; jagbehöver kontrolleras. SOM OM JAG FORT-SATT ATT GÖRA FEL! JAG HAR JU BÖRJATATT GÖRA RÄTT SOM BLIVIT DROGFRI!Som nydrogfri kan urinprover vara en trygghet.Kanske något man behöver för att upprätthållasin drogfrihet. Men när man har någramånaders drogfrihet kanske det är dags att gepersonen mer tillit.Tillit är något som de flesta missbrukare fåttuppleva väldigt lite i sina liv. Det är min erfarenhet,inte något jag läst som ett dokumenteratfaktum.Kanske har man inte haft någon tillit till vuxnadå man växte upp och i sitt missbruk den erfarenhetenatt ingen har tillit till dig.När jag personligen kände en tillit till demsom är boendeansvariga, kände jag att min ärlighetväxte fram. Hade jag då varit oärlig i mittförra boende. Svar: Ja. För min del var det så attjag blev präglad av denna brist på tillit. Jag troratt jag kan säga att jag anammade denna bild påmig själv. Jag upplevde en känsla av opålitlighetoch till slut blev jag opålitlig. Detta kontrollerandeskapade en slags trotsighet i mig.På något sätt ville jag sätta mig över kontrollerandet.Antagligen ville jag känna tillit frånde boendeansvariga, jag hade ju slutat attanvända narkotika sedan ganska lång tid ochframförallt, jag var ju vuxen.En vuxen som själv ville ta ansvar på ett annatsätt än genom urinprover. Jag menar att detlär märkas om jag börjar använda narkotika igenoch det gäller nog för andra missbrukare också.Till sist vill jag påpeka att även om man harmissbrukat och levt som narkoman, är vi vuxnamänniskor som jag faktiskt tror både vill ochkan ta ansvar för sina egna liv. Därmed inbegripetsin drogfrihet!Fredrika Jöberger38 oberoende 2/2008

ANNONSERAI OBEROENDE!Oberoende går ut i 5 000 exemplarfyra gånger om året.Genom att annonsera hos ossnår du stora delar av det socialaSverige och stödjer dessutomRFHL i arbetet för socialrättvisa. Annonspriserna ärförhandlingsbara beroende påannonsens storlek och i hurmånga nummer annonsen skapubliceras.För mer info:Per Sternbeck08-545 560 68info@rfhl.seVILL DU BLI RFHL-OMBUD?Vill du bilda brukarråd på din beroendemottagning? Behöver duhjälp och stöttning i det? Eller är du redan ett proffs på brukarmedverkanoch har en massa saker att lära ut. Bli RFHL-ombud. Du fårutbildning och stöttning av oss. Vi får del av ditt engagemang i vårgemensamma kamp för social rättvisa!Hör av dej till: Per Sternbeck, 08-545 560 68, per.sternbeck@rfhl.seHÅLL DIG■■■■■■■UPPDATERAD■■■■■PÅ WEBBEN:■■■■■■WWW.RFHL.SE■■■■oberoende 2/200839

FÖRBUNDSKANSLILagerlöfsgatan 8, 112 60 Stockholm,tel: 08-545 560 60, fax 08-33 58 66,e-post: info@rfhl.se, hemsida: www.rfhl.seLÄNSAVDELNINGRFHL-NorrbottenSmedjegatan 1, 972 33 Luleåtel: 0920-22 89 49, fax 0920-22 89 49e-post: lulea@rfhl.seLOKALAVDELNINGARGöteborg Sångspelsgatan 1, 422 41 Hisingsbackatel: 031-82 51 91, 82 15 64, fax: 031-82 16 42e-post: kontakt@rfhl-goteborg.com,hemsida: www.rfhl-goteborg.comJönköping Svavelsticksgränd 17, 553 15 Jönköping,tel/fax: 036-12 39 38 (kansliet)036-19 07 76 (läkemedelsfrågor)e-post: rfhl.jonkoping@telia.com,Karlskrona Östra Vittusgatan 36, 371 33 Karlskronatel: 0455-169 64, fax: 0455-188 01e-post: blekingegardar.familycare@swipnet.sewww.blekingegardar.seRFHL Qvinnoqulan Karlstadtel: 0762-76 89 72 (Lena Båtman)e-post: qvinnoqulan@live.seKiruna Steinholtzgatan 45, 981 32 Kiruna,tel: 0980-15478Luleå Smedjegatan 1, 972 33 Luleåtel: 0920-22 89 49 (kansliet), 22 74 55(läkemedelsfrågor) fax: 0920-22 89 49e-post: lulea@rfhl.se www.rfhl.se/luleaLund Postadress: Bantorget 6, Donyo, 222 29 Lundtel: 070-208 72 02 e-post: rfhl.lund@gmail.comMalmö Almbacksgatan 18, 211 54 Malmötel: 040-611 91 35, fax: 040-661 40 08Boendekollektiven ComBoe: tel: 070-656 94 94,070-656 99 99, e-post: comboe3@hotmail.comStockholm Lagerlöfsgatan 8, 112 60 Stockholmtel: 08-545 560 69 fax 08-33 58 66e-post: stockholm@rfhl.sewww.rfhl.se/stockholmStockholm Afrikanska systerföreningen c/o RFHL,Lagerlöfsgatan 8, 112 60 Stockholmtel: 08-54 55 60 60 e-post: camilla.svenonius@rfhl.seUppsala län Bangårdsgatan 13, 753 20 Uppsalatel : 018-12 44 22e-post: rfhlu@oberoende.info, www.oberoende.infoOMBUDArboga Dan Karlsson, tel: 070-305 82 00Eskilstuna Kerstin Lindström, tel: 0762-276 26 57Kalix-Haparanda Anna-Lisa Eckebring, 0923-22136Ljusne Håkan Fredriksson, tel: 0270-671 20Lomma Roland Sjöberg, tel: 040-41 46 88Mölndal Sven-Åke Lindgren, tel: 031-16 10 56Nyköping Tomas Bengtsson, tel: 0735-81 78 93Skellefteå P O Boström, tel: 076-8081039Sundsvall Helene Lundstedt, tel: 060-650 26 89Södertälje Eva Prevell, tel: 08-551 748 85Tidaholm Mona Karlsson, 052-41123Timrå Jan Lidén, tel 060-57 49 68, 070-576 23 20Visby Roland Olofsson, tel: 0498-505 21Växjö Paul Einarsson, tel: 0470-243 25Östersund Kerstin Olsson, tel: 063-381 44BEHANDLINGSHEMIris Utvecklingscenter MullsjöBox 113, 565 23 Mullsjö, (Hablahester Bjurbäck), tel:0392-375 00, fax: 0392-37548Iris Utvecklingscenter EnköpingStorgatan 42, 742 59 Grillby, tel 0171-47 12 40,fax: 0171-47 12 41Iris utvecklingscenter GöteborgGötabergsgatan 20, 411 34 Göteborgtel: 031-708 32 40, fax: 031-708 32 41Iris utvecklingscenter StockholmVästerlånggatan 54, 111 29 Stockholm,tel: 08-402 68 61, fax: 08-402 68 69e-post: info@irisutvecklingscenter.seFAMILJEVÅRDRFHL Blekingegårdar Östra Vittusgatan 36,371 33 Karlskrona, tel: 0455-169 64e-post: blekingegardar.familycare@swipnet.sehemsida: www.blekingegardar.seRFHL Värmlandsgårdar Kolvgatan 5,653 41 Karlstad, tel: 054-18 10 72, 070-20 93 171fax 054-18 10 71, e-post: rfhl-vmg@xpress.sehemsida: www.varmlandsgardar.seKOOPERATIVBasta Arbetskooperativ 155 92 Nykvarn,08-552 414 00, fax 08-552 410 65.e-post: info@basta.se, hemsida: www.basta.se40 oberoende 2/2008