2 års garanti på Radio, TV, Video mm Spaljegatan 4, Ystad, tel ...

Lars Olof Dahlin - Grand Old man
1951 röstades juridikstuderande Lars
Olof Dahlin in i Ystads Frivillige
Bergnings-Corps och blev medlem i tredje
avdelningen. En person som när man studerar
protokollen blev och har varit en
enorm tillgång för Corpsen.
Lars Olof är faktiskt född i Lund, men
vistelsen där blev kort, en vecka senare
var han ystadsbo. Han är gift med sin
Inga och har två döttrar och en son.
Vi sitter en eftermiddag i brandkårshemmet
med en kopp kaffe och språkar
litet runt.
”Du blev snabbt föreslagen till
adjutant, Lars Olof?”
”Ja, det blev jag 1955, som
extra adjutant i FBC. Ivar
Schultz skulle flytta till Lund
och studera och avsade sig
extra adjutantskapet. Så då
blev jag tillsammans med
Rickard Nilstam, utnämnda
till adjutanter.”
”Men redan året efter
var det nytt val?”
”Ja, då valdes Nilstam till
förste, jag till andre och
Torsten Jönsson till extra
adjutant.”
”Men du blev förste adjutant
också?”
”Ja, på hösten 1960 blev
Rick Nilstam chef för fjärde
avdelningen och jag blev för-
ste och Torsten andre adjutant.”
”Jag hittade ett urklipp
om en resa till Hasle på
Bornholm och ”Silde-festen”,
som FBC gjorde 1960.”
”Ja, det var en resa det!” svarar Lars
Olof och skakar lätt på huvudet. ”De flesta
stod på läsidan, så att säga.”
”Färden över till Bornholm var nog en
pina för många av medlemmarna. Vi åkte
från Simrishamn med en färja och när vi
kom ut på öppet vatten fick vi uppleva
det man kallar för ”undersjö”. Det var
både en och annan som lämnade ifrån sig
det man hade till havsgudinnan.
Egentligen skulle vi landat i Allinge, men
kapten var tvungen att välja Hammeren
på grund av det dåliga vädret.”
” Men ni gick inte under i allafall…”
”Nä, tack och lov. När vi väl landat så
var det fint väder igen.”
”Du, jag läste i protokollet att du
före resan frågat Hugo om man
behövde ta med sig pilsner, då det var
bryggeristrejk i Danmark?”
Lars Olof skrattar och svarar:
”Ja, det var naturligtvis en relevant
fråga, det hade ju kunnat bli en kata-
strof…”
var ganska hetsigt ett tag, kommer jag ihåg.
”Var du en av dem som skrev ditt Vi hade hjälp av beväringar från I 7.”
namn på den 17-åriga fröken ”silds” ”Du var jurist och jag vet att dina
mage?”
kunskaper kom till nytta i kåren. 1976
Lars Olof ser på mig med allvarliga hade du lyckats förhandla dig fram till
ögon.
ett kommunalt anslag på 3000 kro-
”Tänk på att min fru och mina barn kan nor.”
tänkas läsa den här tidningen. Jodå, nog ”Ja, det stämmer, men kommunen ställ-
hade vi skojigt alltså, vi åt till exempel de motkrav. De ville se ett bokslut från
den speciella ”Krakked Sild”, som var kåren”, svarar Lars Olof och ler. ”Men allt
mycket god.”
var i sin ordning, så det var inga problem.”
”Sedan marscherade ni?”
”Och följdriktigt fick du FBCs guld-
”Ja, jag, Torsten Jönsson och Åke medalj det här året… 1978 blev du
Persson bar fanorna. Jag förde den röda också sekondchef?”
”Nja, inte riktigt. Det var så
att Rick Nilstam, som var
sekond, ville avgå efter 40 år
i Frivilligan och jag accepterade
att ta över hans syssla
temporärt. Det var Jan
Lars Olof Dahlin i full aktion under ceremonierna vid 125-årsjubiléet.
Jörgensen som efter ett tag
valdes till sekond.
Det trista vid den här tiden
var att Frivilligan inte längre
orkade stå emot den nya
tiden. Nu skulle Corpsen
endast användas vid eftersläckning,
oljebekämpning,
räddningstjänst vid större
olyckor och eftersök av försvunna
personer.”
”Festerna?”
”Mm, ja det har varit
många trevliga, för att inte
säga helfestliga tillställningar.
FBCs guldmedalj tilldelas Hans Högasten och Rickard Nilstam Mycket ståtliga också, måste
av Stadsfullmäktiges orförande Eric Andersson.
jag säga. Med mannadanser
Lars Olof Dahlin fick själv FBCs guldmedalj 1976.
och allt det som tillhör.
En bild jag har, som får mig
fanan. Med var också Henry Svärd som att le är när Pecka Edfeldt och Tehå ikläd-
var klädd i den gamla uniformen, vitrock da frack äntrar ut på salsgolvet.
och papphatt och repslinga. Det var väl- Andra tillfällen var inte lika trevliga. Vid
digt populärt och han fotograferades från 125-årsjubiléet föll den finländske gästen
alla vinklar. På kvällarna – vi var ju där Osmo Sjöman, som en fura, död till mar-
ett par dygn – dansade vi nere på kajen ken vid korum på gamla kyrkogården. Så
som lutade. Jag minns Harry Melkeraan, den festen blev av naturliga skäl något
musikledaren, när han dansade flitigt dämpad. Osmos kamrater ville gå hem,
med en hjulbent flicka.”
med övertalades att stanna med motiver-
”Det har väl också varit en del draingen: Ni bör vara hos kamrater i den här
matik under dina år?”
stunden.”
Lars Olof tar en slurk kaffe och nickar. ”Du avgick som förste adjutant
”Det har det nog varit. Exempelvis 1980.”
branden i Scans konservfabrik – jag tror ”Ja, jag tyckte att jag gjort mitt och dess-
det var 1956 – var ett svinaktigt helvete. utom hade jag så mycket annat att göra.
Det var 16 grader kallt. Det var så kallt att Men jag hjälpte naturligtvis Corpsen med
slangarna låg ett par decimeter under ett juristiska spörsmål även efter det.”
istäcke till sist. Overallerna stod för sig ”Det känner jag till och Corpsen är
själva när vi tagit av oss dem.
dig evigt tacksamma för dina insatser.
En ännu värre historia jag minns Tack för pratstunden, Lars Olof.”
särskilt, är Saltsjöbadsbranden. Hela
annexet gick till spillo och vi hade fullt sjå
att se till att elden inte spred sig i skogen.
”Tack, själv.”
Tänk om lågorna nått trädkronorna…? Det
Hans Lange
FBC:aren 5