5 kompletta kabelpaket slarVa iNtE mED slaDDEN... slarVa iNtE - NHT

More documents

Recommendations

Info

Test! NHT Classic Four KlassisKa fyRoR – back to basics 12 Med serien Classic är det tillbaka till rötterna som gäller för NHT. Vi kollar in firmans idag enda golvhögtalare; Classic four. Text Olle Linder Bild H&M Mätning H&M NR 7-8 2006 På senare år har amerikanska NHT sysslat mest med okonventionella lösningar som DSP-korrigerade filter och modulbyggda högtalarsystem. Med Classic-serien gör de en nysatsning på mer konventionella högtalare. Vi har lyssnat på fyran – NHTs enda golvhögtalare i det nuvarande sortimentet. Now Hear This, sa Chris Byrnes mamma och därmed var problemet löst. Chris och Ken Kantor hade konstruerat sin första högtalare men glömt bort det viktigaste; vad ska den och företaget heta? NHT blev firmanamnet och 1987 – året därpå – visade de den första modellen med beteckningen Model 1. Kanske inte så fantasifullt. Eller ska vi se det som en styrka att de brände krutet på andra saker än namn och modellbeteckningar? Redan från start gav NHT snarare maximalt med valuta snarare än flashiga lösningar och exotiska material. För mig har det varit ett märke som representerat det sunda förnuftet. Runt 1994 kom NHT tack vare Göran Chatall till Sverige. Året därpå testade jag modellen 2.5 som välförtjänt blev en storsäljare i Sverige. Och den var typisk för NHTs dåvarande sortiment. Fronten var avfasad 21 grader, vilket möjliggjorde en smal profil sett framifrån. Basen var placerad på golvet, på insidan så att säga – den trenden startade Ken Kantor och hans NHT. Och det var en 3-vägare som delade basen lågt – runt 80 Hz. Högtalaren var mycket bra och kommersiellt riktig; den flirtade lite extra i basen och spelade mycket snyggt i de högre registren. Eller ta min absoluta favorithögtalare; NHT 3.3. Den byggde på samma idéer som 2.5 men dragna till det absurda. Högtalare är en meter djup, en meter hög och en decimeter bred. 65 kilo kärlek, den mest neutrala högtalare jag hört och Ken Kantors magnum opus. Fortfarande min referens. Jag har oerhört stor respekt för sagde Kantors kunskap, och jag gillar hans attityd. Varför använda en dyr komponent när en billig gör jobbet lika bra? Diskantelementen i 3.3 kom från SEAS och kostade runt 500 kronor styck. Typ. Det speciella var att NHT hade helt extrema krav på toleranserna. Så de fick exakt det element de ville ha. Och den 12-tumsbas från Tonegen som högtalarna är bestyckad med är en våt dröm för baspundare – testa att Googla på Tonegen
1259. Hatten av för Bill Bush, som konstruerade elementet. NHT har bytt ägare ett antal gånger. På slutet av 90-talet såldes NHT till Recoton, ett företag som inte var ämnade att förvalta det pundet och Ken Kantor tog sin Mats ur den skolan. Några år senare köpte Rockford NHT – räddade NHT säger man själv – och sedan snart ett år ägs NHT av finska Vinici Labs, som i sig är en avknoppning från Flextronics. Och Vinci verkar vara synnerligen intressanta vad gäller digitalteknik och hemmabio. Under Recoton-åren var NHT tämligen ointressanta, men under Rockford kom de tillbaka, med bland annat avancerade produkter med digitala filter för såväl hemma som studiobruk. Verkligen High Tech. Nu på senaste CES så visade man upp den nya serien Classic. Jag har tillbringat de senaste veckorna med golvmodellen Four. Hela Classic-serien är en återgång till Old School NHT. Visserligen har de skippat de inåtfasade fronterna, men annars känns en hel del igen från klassikerna 1.5, 2.5 och 3.3. Det här är den enda golvaren i NHTs nuvarande sortiment och givetvis sitter baselementet placerat på insidan, närmast golvet. Resterande tre element sitter tätt placerat högst upp på framsidan. I serien ingår tre stativhögtalare och den bästa, Three, har toppen gemensam med fyran. Det vill säga Fyran är en Three med ”med parallellkopplade trioder presterade de ett mycket bra resultat!” en 10-tums bas med aluminiumkon i botten. Den senare sitter i en portad låda. Själva lådan är av MDF och har mycket hög finish. Och en härligt glansig lack. Det finns två skolor; det är okej att lägga till exempel CD-omslag på högtalare alternativt det är inte okej att lägga omslag på högtalare. NHT Four tillhör per automatik det senare lägret. Ovansidan är rundad, i det närmaste skulpterad, och totalt olämplig att placera blomkrukor på! Längst ner på baksidan syns den vackert välvda basporten och ovanför anslutningarna. Det går att bi-ampa högtalarna, NHT tillverkar lämpliga delningsfilter och slutsteg. Elementen för diskant och övre mellanregister sitter på en gemensam frontplatta, elementen sitter verkligen i knä på varandra. Båda har kalottmembran av aluminium. 4-vägshögtalare får ju gärna avancerade delningsfilter och de komponenter som berör dessa båda element sitter monterade direkt bakom själva elementen. Jag saknar all annan info om filtren – högtalarna är så sprillans färska att vi inte kunnat få tag på mer information. Detta är för övrigt den första testen av dessa högtalare! Längst ned på baksidan skruvar man fast två utriggare med plats för spikes. Poängen med utriggarna är att högtalarna ska stå mer stadigt. Jag slutade röka för sju veckor sedan, och mitt luktsinne har fått en hårresande prestandaökning sedan dess: NHT-högtalarna doftar gott! NHTs på klassiskt manér lågt sidomonterade 10-tummare. NHT Classic four Pris 18.000 kr/par Princip 4-vägs basreflex angivet frekvensomfång 23-20.000 Hz, +/- 3 dB angiven känslighet 86 dB anslutningar 2 uppsättningar polskruvar Mått (BxHxD) 19x104x40 cm Vikt 29,2 kg info Runt Ljud AB, tel 08-871 47 888, www.runtljud.se, www.hifinht.com Jag har kört högtalarna i två rum, med tre olika förstärkare och det klingande resultatet är konsekvent. Inledningsvis användes högtalarna som monitorer i pojkrummet, drivna av en enkel kompaktanläggning. Jag är inte så förtjust i hiphop, till skillnad från junior. Han lyckades dessutom få högtalarna att spela förvånansvärt djupt och högt med den simpla minianläggningen. Han var mycket nöjd med högtalarna, inte minst vad gäller basförmågan. Stackars grannar… I vardagsrummet tillsammans med parallellkopplade trioder presterade de ett mycket bra resultat! Framför allt basen imponerade – torr, snabb, koncis. Det lät snarare sluten låda än basreflex. Med en förhållandevis enkel bioreceiver blev det för mycket av det goda – basen blev dominerande på ett sätt som jag inte förmår uppskatta vid musiklyssning. Min slutsats är att de kräver ett större rum än mitt vardagsrum på cirka 20 kvadrat. Klangmässigt kan de alltså bli bastunga, inte som en loudness-excess utan snarare NR 7-8 2006 13 >> Vänd!
Page 1: Nr 7-8 | juli-augusti 2006 | 49:- i

5 kompletta kabelpaket slarVa iNtE mED slaDDEN... slarVa iNtE - NHT

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?