Program Falstaff

Team Verdi/Boito
– tack vare Shakespeare
William Shakespeare var Giuseppe Verdis favoritförfattare. Verdi läste dramatikern
redan under sin barndom och kom att läsa honom livet igenom. Det har sagts att
Shakespeare var Verdis enda gud. Shakespeares porträtt satt på väggen i Verdis hus i
Sant’Agata, i bokhyllorna stod hans samlade verk på italienska, och även en upplaga
på engelska som hustrun Giuseppina läste.
Runt 1850 bestämde sig Verdi för att göra opera av
Shakespeares viktigaste pjäser. De tre han fullföljde
— Macbeth 1847, Otello 1887 och Falstaff 1893 — blev
mästerverk. Han planerade tidigt Hamlet och Stormen,
diskuterade allvarligt Antonio och Kleopatra och
Romeo och Julia, och under flera år tampades han med
Kung Lear – en pjäs som spelade stor roll för honom
— men ingen av dem fullföljdes. Först på äldre dagar
kom Verdis tragiska opera Otello, och allra sist den
komiska operan Falstaff. Verdi hade inte skrivit komisk
opera sedan han gjorde fiasko 1840 med Kung
för en dag, en beställning han var tvungen att skriva
trots att hans älskade första hustru Ghita just avlidit.
Verdi – Boito
När Verdi började arbetet med Otello hade han inte
komponerat någon opera sedan Aida 1871 efter vilken
han meddelat att han skulle dra sig tillbaka. Librettisten
till Otello var Arrigo Boito, en man som betraktades
som en av Italiens största kännare av Shakespeare.
Mötet mellan Guiseppe Verdi och Arrigo Boito
tillhör en av de stora lyckliga tillfälligheterna i operahistorien.
Men Verdi hyste från början, och under
många år, ren fientlighet gentemot Boito.
Boito var i början av 1860-talet aktiv i gruppen La
scapigliatura (de rufsiga, okammade) ett slags milanesiska
bohemer som verkade för framtidens
konst i det nyförenade Italien. Boito ansåg att det
var hög tid att bryta ny mark för operakonsten. Han
ville helt förbjuda den traditionella operaformen
med arior och duetter etc. Han efterlyste största
möjliga tonala och rytmiska utveckling och hävdade
att opera var den högsta formen av dramatik. Det
påminde inte så lite om Richard Wagner och hans
musikdramatik, och det var knappast något man talade
högt om i Italien!
Boito hade på en premiärfest 1863 ställt sig upp
och deklamerat sin dikt All’arte italiana — Till den
italienska konsten — där han hyllade den nya, äkta
italienska konsten och bad den gamla, som han
jämförde med de skitiga väggarna på en bordell,
och dess stofiler att dra åt skogen! Verdi, då 50 år
och Italiens främste tonsättare, läste om händelsen
ett par dagar senare och eftersom han skrivit
22 operor kunde han inte låta bli att ta Boitos ord
som en personlig förolämpning.
Boito kom dock att beundra Verdi och Boito förläggare
Giulio Ricordi visste hur han kunde utsätta
tonsättaren för frestelse: Shakespeare. Verdi sa nej
när Ricordi ville sammanföra dem men mötet ägde
ändå rum 1879 sedan Giuseppina lurat sin make att
träffa honom.
Boito menade att operakonsten endast kunde
pånyttfödas genom en höjning av dess litterära
värde — med ett gott libretto, en väl skriven text.