Digital_VF_5_23 - fri

INNEHÅLL Nummer 5. 2023 

4 Ledare. Vilka vill vi vara? 

14 

26 

6 Aktuellt. Domstol lade vikt vid 

BirdLife Sveriges habitatmodell. 

8 Aktuellt. Minnesord över 

Staffan Ulfstrand. 

12 Fåglar inpå knuten. 

14 Porträtt. Petter Westberg. 

18 Sveriges miljömål. Ett hav i 

balans. 

24 Regionalföreningarna. 

Ångermanland. 

26 Evolution. Skönhetens 

paradigm. 

18 

44 

34 Raritetskommittén. Fältbestämning 

av dvärglärkor. 

42 Raritetskommittén. Genomgång 

av de svenska fynden. 

44 Gränslöst. Ratiter. 

54 Recensioner. Identification 

Guide to European Passerines. 

56 Korsord. 

58 Fråga Experten. Varför är hönstjuven 

så ofta en ung duvhök? 

60 Krönika. Björn Olsen. 

61 Retro. Försurning av sjöar fortsätter 

att hota gjusen. 

REDAKTÖREN: 

Populär 

UNDER DECENNIER VAR Staffan Ulfstrand 

medarbetare i Vår Fågelvärld. 

Under min tid som redaktör (från 

2011) skrev han uppskattade texter 

under vinjetten Populärvetenskap 

fram till sommaren 2018. Det som 

visade sig bli Staffans sista text till Vår 

Fågelvärld hade han döpt till VF 133 

Hjälp. Siffran syftade på vilken text i 

ordningen det var, och ordet Hjälp på 

vad texten handlade om. I detta fall 

handlade texten om det faktum att 

fåglar inte är så monogama som man 

tidigare trott. Hos många fågelarter är 

smyg- eller rent av tvångsparningar 

vardagsmat. Ordet Hjälp anspelade på 

de australiska blåsmygarna där tidigare 

ungar hjälper till att mata föräldrarnas 

nya kull för att därigenom stärka sina 

aktier att en gång få ärva reviret. 

STAFFANS TEXTER VAR alltid intressanta, 

spänstiga och uppskattade. För 

några veckor sedan kom beskedet att 

han har gått bor. Staffan blev 89 år. Ett 

minnesord över honom finns på sidan 

8. Som en tanke har Gabriella Håkansson 

i detta nummer på sidan 26 skrivit 

om precis det som Staffans sista text i 

Vår Fågelvärld handlade om, nämligen 

fåglars fortplantingstrategier. Synen 

på detta område har förändrats på 

senare år, inte minst genom ornitologen 

Richard Prums bok Skönhetens 

evolution som kom på svenska 2019, 

och som är en viktig utgångspunkt för 

Gabriellas artikel. 

NIKLAS ARONSSON 

REDAKTÖR 

vår fågelvärld | 5.2023 3

LEDARE 

Lotta Berg 

Vår 

Fågelvärld 

ges ut av Sveriges Ornitologiska Förening – 

BirdLife Sverige. 

Vilka vill vi vara? 

FÅGELSKÅDNING ÄR STORT, och har inte heller samma nedlåtande nördstämpel 

som tidigare. Tvärtom väcker vårt intresse även andra människors 

intresse, vilket är väldigt roligt! 

Min erfarenhet är att de allra flesta fågelskådare är välkomnande mot 

nybörjare, och ni som inte redan är just vänliga, tålmodiga och inkluderande 

– tänk igen! Det finns ingen anledning att ”titta snett” på medskådare 

som har en enkel och billig kikare, eller som inte klarar att snabbt artbestämma 

en förbiflygande rödbena eller en årsunge av sävsparv. Inte heller 

behöver man rutinmässigt utgå från att mannen i övre medelåldern är en 

mycket duktigare skådare än den unga kvinnan som råkar stå bredvid. 

Samtidigt handlar fågelskådning inte nödvändigtvis om att vara ”bäst”, 

se flest arter eller spika rariteterna först, och inte heller nödvändigtvis 

om att lägga flest timmar i fält 

Samtidigt handlar 

fågelskådning inte 

nödvändigtvis om att vara 

”bäst”, se flest arter eller 

spika rariteterna först ... 

under strapatsrika förhållanden. 

Vi har många medlemmar som är 

otroligt kunniga vad gäller fältbestämning, 

ekologi och fågelforskning, 

och deras kompetens är helt 

ovärderlig för föreningens verksamhet. 

Kom likväl gärna ihåg att 

man inte är en sämre människa 

för att man är nybörjare eller gör misstag i artbestämningen (alla gör förresten 

misstag, vissa erkänner det bara inte så gärna …). 

Alla vill vi ju kunna vara stolta över att kalla oss fågelskådare, oavsett 

om vi tittar på fåglar hemma i trädgården eller reser land och rike runt för 

att hitta rariteter. Hur ser då andra människor på oss? Kör vi som biltjuvar, 

parkerar så att trafikkaos uppstår, klampar runt i växande grödor eller gör 

intrång på andras villatomter? Skrämmer 

vi sällsynta fåglar som borde få 

vara ifred? Eller är vi generösa och 

glada människor som visar hänsyn 

mot både människor och fåglar, är 

kända för vårt natur- och miljöengagemang 

och för vårt fantastiska kunnande? 

Här har varje fågelskådare ett 

inflytande! Och glöm inte BirdLife 

Sveriges etiska riktlinjer, ett stöd som 

finns på webben. 

För övrigt har jag just varit på 

Falsterbo Bird Show, en härlig folkoch 

fågelfest! 

Lotta Berg, ordförande 

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Vår Fågelvärld, Flygfältsgatan 16 A, 423 37 Torslanda 

0739-15 60 99 

För frågor som rör ditt medlemskap kontakta kansliet på 

0485-44 000. 

ANNONSER 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Tel: 0739-15 60 99 

TRYCK 

Exakta Print AB, Malmö 2023 

ISSN 

2002–8717 

OMSLAG 

Hjälmkasuar (Torgny Nordin) 

Nästa nummer av Vår Fågelvärld kommer 4 december. 

Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige är en 

obunden och riksomfattande förening för främjande av 

fågelintresse, fågelskydd och fågelforskning. Föreningen 

är den svenska grenen av BirdLife International som 

arbetar med fågelskydd i hela världen. Vår webbadress 

är www.birdlife.se. Vi administrerar grupperna Fåglar inpå 

knuten och Vår Skådarvärld på Facebook och har även en 

egen sida. På Instagram heter vi BirdLife Sverige. 

MEDLEMSAVGIFTER 

Ordinarie medlemskap: 365 kronor 

Ungdomar upp till 25 år: 165 kronor. 

Familj: för 60 kronor extra blir alla i familjen medlemmar. 

(i medlemskapet ingår Vår Fågelvärld med 6 nr/år). 

PLUSGIRO 19 94 99-5 BANKGIRO 311-1994 

FÖRENINGSKANSLI 

Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106, 

386 62 Mörbylånga. Tel: 0485-44 000 

medlem@birdlife.se, www.birdlife.se 

FÖRENINGSFRÅGOR 

info@birdlife.se 

FÅGELSKYDDSFRÅGOR 

Daniel Bengtsson, daniel.bengtsson@birdlife.se 

NATURBUTIKEN 

Stenhusa Gård (0485-444 40) 

info@naturbutiken.se, www.naturbutiken.se 

OTTENBY FÅGELSTATION 

Ottenby 401, 386 64 Degerhamn 

Tel: 0485-16 09 09, ottenby@ottenby.se, www.ottenby.se 

4 vår fågelvärld | 5.2023

ATC/STC

AKTUELLT 

FÅGELSKYDD 

Skogsstyrelsen får bakläxa 

En skogsavverkning i Örnsköldsvik har stoppats i högsta instans med hjälp 

av BirdLife Sveriges habitatmodell för tretåig hackspett. 

– VI SER givetvis mycket positivt på att 

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) 

tilldömer vår habitatmodell för tretåig 

hackspett ett juridiskt bevisvärde, samtidigt 

som det nu återigen slås fast i högsta 

instans att såväl markägare som Skogsstyrelsen 

har en skyldighet att uppfylla 

miljöbalkens krav på kunskap om vilka arter 

som finns i den skog som ska avverkas, 

säger Daniel Bengtsson, fågelskyddsansvarig, 


Domen i MÖD innebär att målet återförvisas 

till Skogsstyrelsen för ytterligare 

behandling och utredning. Det finns i närtid 

flera liknande domar, men i denna var 

MÖD tydligare med att habitatmodellen 

för tretåig hackspett, som SLU tagit fram 

på begäran av BirdLife Sverige, utgör ett 

väsentligt kunskapsunderlag till hjälp för 

Skogsstyrelsens arbete med att fatta beslut 

om försiktighetsmått vid avverkningsanmälningar. 

FOTO: TOMAS LUNDQUIST 

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN 

konstaterade att vid prövningen måste 

en bedömning göras av vilka skyddade 

arter som förekommer i området, om 

de påverkas av avverkningen och vilka 

skyddsåtgärder som måste till för att de 

inte ska ta skada. Därför måste det finnas 

ett underlag som medger en tillräckligt 

säker bedömning av risken för påverkan på 

skyddade arter. Genom att domstolen tar 

hänsyn till en häckning 2020 som skedde 

250 meter från det avverkningsanmälda 

området skapar domstolen rättspraxis, 

eftersom Skogsstyrelsens metod med automatgranskning 

bara sträcker sig 100 meter 

utanför ett avverkningsanmält område och 

inte heller tar hänsyn till rapporter med 

mer än 100 meters noggrannhet för lokalangivelsen. 

BirdLife Sverige har sedan 

länge uppmärksammat Skogsstyrelsen på 

problemen, men utan att nödvändiga korrigeringar 

har genomförts. 

– I juni fattade MÖD ett liknande 

Kanske kan domen i Mark- och miljööverdomstolen innebära ett genombrott för habitatmodellen. 

beslut gällande förekomst av fladdermöss 

på ett avstånd av 500 meter från en 

avverkningsanmälan. Det är uppenbart 

att domstolarna inser att automatgranskningssystemets 

inställningar medför 

att myndighetsutövningen fallerar, när 

avverkningar som borde förbjudas eller 

anpassas istället godkänns trots att de 

innebär att artskyddsbrott begås, säger 

Daniel. 

Förutom arten tretåig hackspett kom 

MÖD fram till att det finns klara indikationer 

på att berguv kan förekomma i 

området och eventuellt häcka där. Så även 

i fallet med berguv återförvisade MÖD 

ärendet till Skogsstyrelsen för fortsatt 

behandling. 

ÄRENDET STARTADE REDAN i mars 2022 då 

en markägare anmälde en avverkning som 

BirdLife Sverige överklagade till markoch 

miljödomstolen. Skogsstyrelsen tillät 

markägaren att påbörja sin avverkning. 

Under prövningen meddelade Skogsstyrelsen 

att ärendet var under handläggning 

och i ett beslut från Skogsstyrelsen i maj 

2022 förbjöds avverkning inom ett visst 

område på fastigheten där det fanns ”skog 

med påtagligt stor mängd naturvärdesträd”. 

Det domstolen hade att pröva var om 

Skogsstyrelsen borde ha förbjudit avverkning 

eller ställt krav på försiktighetsmått. 

Mark- och miljödomstolen avslog överklagandet 

från BirdLife Sverige och menade 

att de underlag som legat till grund för bedömningarna 

var tillräckliga. De var alltså 

detta beslut som överklagades till högsta 

instans, MÖD, som gav BirdLife Sverige 

rätt. 

Niklas Aronsson 


FOTO: META BJÖRK DROTZ 

TOPP 5 

De arter som räknades i störst antal vid 

Nabben under Falsterbo Bird Show 

1–3 september. 

FOTO: JENS B BRUUN 

Weine Drotz inspekterar den nybyggda branten för backsvalor som är 20 meter lång och fyra meter 

hög. Till största delen består branten av 150 ton natursand från närbelägna Kolbyttemon, en täkt där 

man haft häckning tidigare i samma typ av sand. 

FÅGELSKYDD 

Backsvalans häckningsmiljö 

återskapas med jordhög 

På golfbanan i Vesterby, söder om Linköping, 

har det skapats en brant där backsvalor 

förhoppningsvis ska vilja häcka. 

PROJEKTET HAR STARTAT på allra bästa 

sätt. På kvällen 21 maj i år observerades 

den första backsvalan som flög in i ett 

förborrat hål. En månad senare besöktes 

ett 15-tal hål, varav tre förborrade, regelbundet 

av svalor. Meta Björk Drotz följde 

häckningarna på nära håll under hela 

sommaren. 

– Jag har varit där nästan varje dag. Det 

känns helt fantastiskt att det har gått så 

bra. Vi tror att det är tolv par som har fått 

ut tre-fyra ungar var, säger hon. 

BACKSVALAN HAR GÅTT tillbaka i hela 

landet under lång tid. Den inventering 

av backsvala som gjordes 2020 visade att 

antalet häckande par minskat kraftigt. I 

Östergötland hade antalet häckande par 

gått ner med drygt 60 procent jämfört med 

en liknande inventering 1994. Huvudorsaken 

är att antalet sand-/grustäkter i landet 

minskat. Backsvalornas häckningsmiljöer 

har således till stor del försvunnit. 

För att gynna häckningsmöjligheter 

för backsvalan har flera lokala projekt i 

mindre skala startats på olika håll i landet, 

bland annat på golfbanan i Vesterby söder 

om Linköping. 

Projektet är en fint exempel på samarbete 

mellan två föreningar och Linköpings 

kommun. Till hälften har backsvalebranten 

finansierats av Landeryds golfklubb, 

delvis genom att fågelföreningen sålt 

fågelholkar till golfklubben. Med hjälp av 

kommunekolog Anders Jörneskog söktes 

LONA-pengar från Linköpings kommuns 

projekt ”Backsvala – skapa fler och bättre 

häckningsmiljöer”, som bekostade den andra 

halvan av kostnaden på 80 000 kronor. 

Nu hoppas man kunna bygga på en meter 

på branten för att den ska fortsätta att 

vara attraktiv även till nästa års häckningssäsong. 


FOTO: WEINE DROTZ 

Backsvaleunge i ett av bohålen i den konstgjorda 

branten. 

Gulärla, 4 060 

De gulärlor som häckar i Sverige övervintrar i västra 

1 

Afrika. Enligt Svensk Ringmärkningsatlas överlever 

drygt 30 procent av gulärlorna det första överlevnadsåret. 

Därefter är överlevnaden cirka 50 procent. 

Bivråk, 2 172 

Efter flera år i rad med 

2 

skrala siffror kom 

äntligen ett år med goda. 

Antalet bivråkar under de 

tre dagar som Falsterbo 

Bird Show pågick är högre 

än årssiffrorna för både 

2020 och 2021. 

Sparvhök, 1 238 

Få arter har en i tid så 

3 

utsträckt flyttning 

som sparvhöken. Redan i 

augusti börjar den söka sig 

söderut. Sträcket fortsätter 

sedan in i november. Så 

länge småfåglar sträcker 

finns det mat för hökarna. 

Bläsand, 1 020 

Trots att bläsand har 

4 

negativ populationsutveckling 

har de senaste 5–6 

åren uppvisat de högsta 

antalen sträckande fåglar 

sedan räkningarna startade 

1973, sett till hela året. Över 

35 000 de senaste åren. 

Ladusvala, 949 

Ladusvalans sträcktopp 

infaller under 

5 

september månads första 

halva. Flytten går i rakt sydlig 

riktning, över Medelhavet 

och fortsätter sedan mot 

sydost till övervintringsområden 

i södra Afrika. 

FOTO: JOHN LARSEN FOTO: MIKAEL ARINDER 

FOTO: JOHN LARSEN 



AKTUELLT 

NOTISER 

FOTO: MARTIN ESKILSSON 

FOTO: EVA STENVÅNG LINDQVIST 

En gökhona interagerar med en sävsångare som 

är möjlig värd för göken. 

Fördelen med att ha 

styrelsemöte utomhus 

Martin Eskilsson deltog i ett styrelsemöte 

för Falkenbergs Ornitologiska Förening den 

siste maj i år utomhus vid Källstorps våtmark. 

En gökhanne och en hona var väldigt aktiva i 

omgivningarna runt platsen för mötet. Martin 

noterade hur honan flera gånger flög till samma 

buske och gren och vid ett av dessa tillfällen 

lyckades han ta bilden på gökhonan och en sävsångare. 

Även om sävsångare blir parasiterade 

av gökar till och från hör arten inte till de allra 

vanligaste arterna. I norra Europa är ängspiplärka, 

järnsparv och rörsångare de arter som oftast 

parasiteras av göken, men totalt har över 100 

arter noterats som värdar för gökens ägg. 

Talgoxar i städer är blekare 

än de som lever i skogen 

En ny studie visar att urbana talgoxar har 

blekare fjäderdräkt än sina artfränder på 

landsbygden. Eftersom den gula pigmenteringen 

i bröstfjädrarna kommer från maten 

talgoxarna äter, tyder de blekare fjädrarna på 

att stadsmiljön påverkar hela näringskedjan. En 

av forskarna bakom studien är Hannah Watson 

vid Lunds universitet. 

– Våra resultat tyder på att fåglar i staden 

inte får i sig rätt kost. Detta kan hjälpa oss att 

förstå hur vi kan skapa stadsmiljöer som gynnar 

biologisk mångfald, säger Hannah Watson. 

Den gula färgen på bröstfjädrarna hos talgoxar 

kommer från karotenoider, som fåglarna 

får genom att äta insekter. Insekterna får i sin 

tur i sig näringsämnet från växter. Karotenoider 

är viktiga antioxidanter som hjälper kroppen 

att bekämpa effekterna av föroreningar. Om 

stadsfåglar inte kan få i sig tillräckligt med 

karotenoider från sin föda blir deras fjäderdräkt 

blekare, vilket resulterar i svagare skydd mot de 

skadliga hälsoeffekterna av föroreningar. 

Mångårige medarbetaren i Vår Fågelvärld, Staffan Ulfstrand har gått bort vid en ålder av 89 år. 

En legendar är borta 

EN HÄNGIVEN FORSKARE och fågelskådare, 

Staffan Ulfstrand, har lämnat oss. Staffans 

fågelintresse väcktes tidigt, och som Malmö-påg 

hamnade han därför i Falsterbo 

med dess flyttfåglar. Detta intresse tog 

han med sig till Ekologihuset i Lund som 

snart utvecklades till ett ledande centrum 

för flyttfågelstudier. Staffans avhandling 

handlade om insekter i rinnande vatten, 

men fåglar var huvudintresset vilket ledde 

till studier av födonischer hos barrskogsmesar, 

färgvariation hos vråkar och 

fågelfaunans utveckling i Sverige. Redan 

då visade han sin populärvetenskapliga 

sida genom boken Fågelekologi, som har 

inspirerat många fågelskådare. 

NÄR STAFFAN ERHÖLL professuren i 

zooekologi vid Uppsala universitet gled 

forskningen över till flugsnappare. Den 

avdelning han tog över var liten och 

sömnig, men med stor entusiasm och 

kloka medarbetare lyckades Staffan snabbt 

etablera Uppsala som en ledande internationell 

aktör inom evolutionär ekologi. 

Han insåg tidigt att hans roll nu var att 

stödja doktorander och yngre forskare. 

Staffans berömda rödpenna har räddat 

många alster av medioker kvalitet, och via 

en unik känsla för språk och konstruktivt 

kritiskt tänkande har alla vi som gått 

genom zooekologen kunnat utvecklas till 

nivåer vi inte kunnat drömma om. Även 

om han inte syns i många vetenskapliga 

alster var hans indirekta påverkan enorm. 

Efter pensionen följde en lång rad mycket 

uppskattade populärvetenskapliga böcker 

och artiklar, till exempel i Vår Fågelvärld. 

STAFFANS STORA PASSION var dock Afrika, 

och redan som mycket ung fick han nys på 

att British Museum sökte en assistent för 

insamling av fåglar i Östafrika. Han fick 

jobbet och ett antal veckors insamlande 

följde. Detta väckte ett än större intresse 

för den afrikanska fågelfaunan, ett intresse 

som inte mattades med åren. Vi som haft 

förmånen att följa Staffan på några resor 

till Afrika kunde inte ha haft en bättre 

guide som med lika stor kunnighet som 

entusiasm lotsade oss igenom den afrikanska 

faunan. 

Vi är många som har honom att tacka 

för mycket. 

Mats Björklund 


Skalfria solroskärnor – vår bästsäljare! 

• Inget skräp på marken 

• Mycket populär och räcker länge 

• Utan skal – dubbelt så mycket mat 

Istället för att frakta skal i onödan (halva vikten) 

ser vi till att skalet blir biobränsle! 

Grönfnk (Chloris chloris) · Foto Magnus Bergvall 

Handla med hjärtat 

Ge fåglarna mat som är eko 

I vår webbshop får du tillgång till Sveriges största utbud av ekologisk fågelmat. 

Att beställa är enkelt och du har dina varor inom 2-3 dagar. Beställ på slattergubben.se 

eller slå en signal på 0738-32 25 59 om du hellre vill det. Slipp tunga lyft – välj hemleverans 

med inbärningshjälp. 

Omtanken för fåglarna uppmuntrar oss att välja produkter som gör gott för jordbruk och 

djurliv. Genom att handla hos oss bidrar du till den biologiska mångfalden som fåglarna 

behöver för att leva och må bra. 

Snabb 

leverans 

Hjälp med 

inbärning 

2-3 dgr som tillval 

Beställ enkelt på 

slattergubben.se 

• Sveriges största utbud 

• Leverans 2–3 dagar 

• Fri frakt från 65 kg 

• Inbärningshjälp som tillval. 

Slåttergubben stödjer 

Birdlife Sverige. 

Slåttergubbens ekologiska fågelmat: 0738-32 25 59 

slattergubben.se

AKTUELLT 

FALSTERBO BIRD SHOW 2023 

Rekordmånga utställare och 

bästa bivråksdagen på tio år 

Det var folkligt, festligt och bivråkigt. 

Årets Falsterbo Bird Show blev en efterlängtad 

uppvisning av inte bara bivråkar, 

utan även av ett rekordstort antal utställare, 

drygt 40 till antalet. 

SEDAN ETT PAR år är Falsterbo Bird Show 

tillbaka på Ljungen där evenemanget startade 

under namnet Bivråkens dag 1992. 

Det hela har genom åren utvecklats till 

en modern fågelfestival av internationellt 

snitt med utställare, föredrag, exkursioner 

och aktiviteter för barn, för att nämna 

en del av innehållet. Till det kommer 

tidpunkten som är vald för att överensstämma 

med bivråkens sträcktopp under 

hösten. 

FOTO: KAJSA GREBÄCK 

VECKAN FÖRE ÅRETS festival hade lågtryck 

med regn fått vråkarna att stanna upp på 

sin väg söderut, och när sedan gynnsamma 

vindar från väst präglade helgen resulterade 

detta i ett koncentrerat och kraftigt 

sträck under framför allt lördagen. Den 

standardiserade räkningen vid Nabben 

noterade 1 819 bivråkar denna dag, vilket 

är den bästa siffran på tio år. Även sparvhök 

hade en fin dag med 747 sträckande 

individer. Bland tättingar var det framför 

allt gulärla som sträckte i stora antal. 

Jens Mattsson (BirdLife Sverige), Hasse Bergquist (Kowa), Olle Edlund (Årets fågelskådare), Monica 

Pedersen (Årets silvertärna), Eva Mattsson (BirdLife Sverige). 

FOTO: BERTIL BREIFE 

FOTO: NIKLAS ARONSSON 

BESÖKSMÄSSIGT VAR RUNT 4 000 personer 

på plats under de tre dagarna. Det är inte 

ett rekordstort antal, men definitivt en 

bra siffra. Dessa fick bland annat se Olle 

Edlund ta emot den ena av BirdLifes 

två utmärkelser, Årets fågelskådare, och 

Monica Pedersen den andra som Årets 

silvertärna. Monica fick priset för sitt 

engagemang inom fågelintresse, och för 

sitt strävsamma arbete som volontär. I 

Olles fall var priset ett resultat av hans 

stora intresse för fåglar sedan barnsben, 

inte minst vad gäller sträckräkning. Båda 

är mycket väl värda sina utmärkelser. En 

annan populär programpunkt var Henriks 

soffa där Henrik Ekman intervjuade bland 

annat Mia Ericsson och Daniel Bengtsson 

från BirdLife Sverige. Niklas Aronsson 

Olle Edlund startade sin bana som sträckskådare 

redan i unga år. Han tilldelades i år utmärkelsen 

Årets fågelskådare. 


En av de drygt 1 800 bivråkar som sträckte ut 

från landet under lördagen 2 september. 

Rekordmånga utställare fanns på plats under 

årets Falsterbo Bird Show. 


BOKA DIN RESA NU! 

BOKA DIN DRÖMRESA NU! 

SKÅNE & HALLAND 

KUWAIT 

SRI LANKA 

COSTA RICA 

ARGENTINA 

MAROCKO 

NORRA ECUADOR 

NAMIBIA & BOTSWANA 

VÄSTSAHARA 

NYA ZEELAND 

VALENCIA SKÅDA MED KAMERA 3–9 FEBRUARI 

KERALA, SÖDRA INDIEN 

KUBA 

NYA ZEELAND 

LANGUEDOC MED MURKRYPARE 

COLOMBIA 

ISRAEL 

PORTUGAL 

SIKKIM 

COLORADO 

2023 

2024 

19–22 OKTOBER 

1PLATSKVAR! 

16–24 NOVEMBER 

PRISSÄNKT! 

25 NOVEMBER–8 DECEMBER 

PRISSÄNKT! 

1–12 DECEMBER 

PRISSÄNKT! 

1–17 DECEMBER 

6–13 JANUARI 




2PLATSERKVAR! 

31 JANUARI–16 FEBRUARI 

9–23 FEBRUARI 

19–29 FEBRUARI 

2PLATSERKVAR! 

19 FEBRUARI–6 MARS 

4–9 MARS 

8–20 MARS 

15–23 MARS 

20–27 MARS 

4–18 APRIL 

12–24 APRIL 

KUNSKAPSRESOR! 

Lär dig mer om fåglar och bli en bättre fågelskådare 

på en av våra kunskapsresor! 

Läs mer om resorna och boka på avifauna.se 

HÖRVIK, BLEKINGE 

19–21 APRIL 

MALLORCA 

22–26 APRIL 

ÖLAND FORTSÄTTNINGSRESA 10–12 MAJ 

ÖLAND NYBÖRJARE 

7–9 JUNI 

ÖLAND FORTSÄTTNINGSRESA 13–15 SEPTEMBER 

LANDSKAPSRESOR! 

Följ med till Sveriges fågellandskap 2024 – vi har de 

vassaste guiderna och visar dig de bästa lokalerna! 

Läs mer och boka på avifauna.se 

100 ARTER, SKÅNE & HALLAND 2–7 JANUARI 

NORRA DALARNA 

22–26 MARS 

DALSLAND 

29 APRIL–2 MAJ 

SMÅLAND 

9–12 MAJ 

SKÅNE & SALTHOLM 

3–11 JUNI 

STORA KARLSÖ & SÖDRA GOTLAND 6–10 JUNI 

HÄRJEDALEN 

13–20 JUNI 

Se hela reseprogrammet och läs mer om 

våra resor på AVIFAUNA.SE 

0706 – 10 44 45 | ADMIN@AVIFAUNA.SE | WWW.AVIFAUNA.SE

FACEBOOK 

Fåglar inpå knuten 

Över 181 000 medlemmar. 

FOTO: KJELL ELIASSON 

Gråtrut 

En äldre gråtrut med sin ljusgrå ovansida lyfter från det spegelblanka vattnet. Gråtrutens näbb är kraftig och byggd för att kunna äta 

många olika saker. Inget för en specialist men perfekt för allätaren. 

FOTO: JOAKIM NORDLUND 

Kust- och havsfåglar 

Sensommaren och hösten innebär att miljoner fåglar 

flyttar bort från landet för att ha större chans att överleva 

vintern. Av de runt 250 arter som häckar i Sverige flyttar 

cirka 80 procent. Dessutom berörs vi av flyttande arter 

som häckar längre norrut och övervintrar längre söderut, 

till exempel vadarna kustsnäppa och spovsnäppa som kan 

ses på detta uppslag. Migrationen är ett mäktigt skådespel 

som bjuder på både skönhet och fart. Men mitt bland alla 

dessa flyttande arter finns också våra stannfåglar, som 

gråtruten. Uppslaget med bilder hämtade från Fåglar inpå 

knuten är denna gång ägnat kust och hav. Det är vadarnas, 

trutarnas och skarvarnas hemmaplan. En närmare titt på 

näbbarna avslöjar deras födovanor: fisk, smådjur eller lite 

vad som helst. 


Spovsnäppa 

Häckar längs Sibiriens ishavskust, och övervintrar framför 

allt i Afrika. En långflyttare som plockar ryggradslösa djur 

med sin näbb som liknar en pincett. 


FOTO: ANNALENA HELLSTRÖM 

FOTO: EVA KRONVALL 

Kustsnäppa och 

svartsnäppa 

Under häckningstid finns kustsnäppan 

och svartsnäppan på 

olika platser. Kustsnäppan längs 

arktiska kuster och svartsnäppan 

i gles barrskog intill myrar eller 

tundra. Den senare häckar i nordligaste 

Sverige. Under flyttning 

och övervintring kan de träffa på 

varandra när de födosöker. 

FOTO: LASSE EISELE 

Gluttsnäppa 

Storskarv 

Det ljusa bröstet berättar 

att storskarven är en 

ungfågel. Kroken längst 

fram på näbben är en 

anpassning till en diet 

bestående av i första 

hand fisk. 

En balansakt av en av våra mer talrika vadarfåglar 

– gluttsnäppan. Lever av det som finns i 

vattnet nära land, ryggradslösa djur, fiskyngel 

och annat. 

FOTO: MICKE PERSSON 

FOTO: KENNETH DERZON 

Storspov och myrspov 

Fyra olika spovarter häckar i Sverige, två av dem är tämligen allmänna: storspov och 

småspov, medan de andra två är ovanliga häckfåglar: myrspov och rödspov. En stor del 

av de passerande spovarna på hösten hör till andra populationer än de som häckar i 

landet. Storspov har nedåtböjd näbb, medan den hos myrspoven är svagt uppåtböjd. 

Toppskarv 

Under de senaste åren har flera arter tillkommit 

som häckfåglar i landet. Toppskarven är en sådan. 

Den häckar numera i fler än 1 000 par i framför allt 

Bohuslän, och med ett mindre antal par i Skåne. 


PORTRÄTT 

Petter Westberg 


Upptäckare 

Petter Westberg är skådaren som i rekordfart gick 

från att vara nybörjare till både fågelkunnig och en 

sjusärdeles upptäckare. 

text och foto Eva Stenvång Lindqvist 

Septembersolen strålar och på Skanörs 

ljung står Petter och spanar efter 

rovfåglar. 

– Det har varit massor med bivråkar 

här i dag. Jag hade väldigt lite erfarenhet 

av arten tidigare, så det har varit 

lärorikt, säger Petter och tillägger att han haft fina 

obsar på bland annat bruna glador och en ung 

stäpphök också. 

Anledningen till att han rest hit från Halmstad 

just nu är Falsterbo Bird Show, BirdLife Sveriges 

årliga fågelskådarmässa. Innanför skranket bakom 

oss hålls det föredrag, körs soffprat 

och fågelbingo, fikas och görs affärer. 

Det pratas, skrattas, skojas och 

kramas, för många känner varandra 

och det var kanske ett tag sedan man 

sågs sist. 

– Det är kul med så många skådare 

på samma plats och alla olika 

föreläsare, säger Petter. 

Det var dock nära att besöket inte blev av på 

grund av tågstrul. När han väl kom fram var klockan 

ett på natten. 

– Vid halv två var tältet uppsatt. Nej, det blev 

inte mycket sömn. 

FÖRE VÅREN 2020 visste Petter inte mycket om 

fåglar, även om han tittat på tranor vid Hornborgasjön 

– utan kikare, för han hade ingen. Men när ett 

sådant hjälpmedel väl köpts in tog skådningen rejäl 

fart. Att han senare under året blev säsongsledig 

från sitt trädgårdsmästarjobb gav mycket extra tid 

att lära känna fågellivet i hemkommunen Värmdö, 

och Petter granskade varje fågel som kom i hans 

väg. 

Jag är genuint 

nyfiken 

som person 

och vill lära mig. 

I januari 2021 vann han Värmdö Fågelklubbs 

årliga artrally, tillsammans med lagkamraten Åsa 

Samuelsson. Lag Duvungarna sopade då bokstavligt 

talat mattan med de gamla uvarna i klubben, där 

knappt någon ens visste vilka de var. 

– Det var roligt att vinna, säger Petter. Jag hade 

väl inte väntat mig det. Det var också kul att göra 

upp en egen plan för hur vi skulle skåda under 

dagen. 

Strax därpå vann Petter även Februariracet, 

där det tävlas om att se så många arter som möjligt 

under denna fågelfattiga månad. Sista tävlingsdagen 

drämde han dessutom till med 

två tjädertuppar, en verklig bedrift 

då sådana sällan ses på Värmdö. 

Februariracet 2022 vann han för 

övrigt också, men det blev en delad 

förstaplats då en av de ovannämnda 

uvarna fick eld i baken. 

– JAG BÖRJADE SKÅDA ihop med Åsa, utan henne 

hade det förmodligen inte blivit någon skådare av 

mig, säger Petter och fortsätter: 

– Spänningen i att aldrig veta vad som kan dyka 

upp, och ibland inte heller vad det är man ser eller 

hör, motiverade mig. Upptäckarglädjen är viktig. 

Nu när jag kan mer om fåglar saknar jag den där 

nybörjarglädjen och spänningen. 

– Jag är genuint nyfiken som person och vill lära 

mig, fortsätter han. Det är det som är drivkraften. 

Går jag in för något så gör jag det fullt ut, det går 

inte att göra det halvhjärtat. Det har väl med barndomen 

att göra, kanske försöker jag bevisa något … 

Det var inte alltid man kände sig duktig. 

Han delade generöst med sig av sina upptäckter 

via BAND. En övervintrande järnsparv i ett buskage. 

PETTER WESTBERG 

Ålder: 36 år. 

Familj: Föräldrar, en syster 

och två syskonbarn. 

Bor: I en hyresrätt i Halmstad, 

”mitt i stan”. 

Gör: Studerar naturvård 

och artmångfald vid Högskolan 

i Halmstad. 

Det visste du inte: ”Att 

spela frisbeegolf är en av 

mina största passioner och 

jag tävlar också. Men i år 

har det inte blivit några tävlingar 

eftersom skådningen 

tagit mest plats. Jag får försöka 

satsa lite längre fram. 

Och så har jag börjat klättra 

på ett klättercentrum, det 

är kul.” 


PORTRÄTT 

Petter Westberg 

MINA FAVORITER 

◗ Fåglar: ”Nattskärran. Den är som ett väsen. Man kan komma den väldigt nära, så nära 

att man känner nyfikenheten. Morkullan hör också till favoriterna.” 

◗ Fågellokal: ”Farstatippen i Gustavsberg på Värmdö. Det har att göra med att jag gillar 

ruderatmarker. Där har jag sett vinterhämpling och dvärgbeckasin, till exempel. Och 

växterna där är också kul.” 

◗ Skådning: ”Jag tycker bäst om att gå runt och skrota själv och upptäcka saker. Antingen 

på spännande lokaler eller oupptäckta. Eller i skogen.” 

Jag 

tittar 

nog mindre på 

detaljer i 

fjäderdräkten. 

Petter vann Februariracet 2021. 

På grund av pandemin fick han 

ta emot vandringspriset – en 

strandskata – vid en liten ceremoni 

utomhus. 

En sävsparv innanför grindarna till ett båtvarv. 

Blytunga arter i Värmdö i februari. 

– Hm … jag kanske inte skulle ha gått där … 

Men ska man upptäcka fåglar så måste man gå på 

konstiga ställen. 

Inte oväntat är hamnutfyllnaden i Halmstad en 

plats han gillar och som i viss mån ersätter Farstatippen 

i Gustavsberg där han ofta skådat. 

I november 2021 small det till ordentligt när Petter 

upptäckte en lappuggla i en av Värmdös skogar, 

en sällsynt art på dessa breddgrader. 

– Jag skulle leta efter järpe den morgonen. Och 

sparvuggla. Så såg jag något flyga upp som jag först 

trodde var en ormvråk. Men det var ju en lappuggla! 

Min första. Den satte sig trettio meter bort. Vilken 

overklighetskänsla det var. 

MAN VILL FÖRSTÅS veta hur Petter gått till väga för 

att bli så duktig så snabbt. 

– Jag är för det första ute väldigt mycket. Sedan 

har jag utvecklat blicken för olika biotoper, även om 

den nog fanns med från början. Jag har också svårt 

att släppa en fågel som jag upptäckt om jag inte är 

säker på vad det är. Det kan vara något intressant, 

så jag utgår alltid ifrån att det är en raritet jag har 

framför mig. Jag har också haft många att fråga och 

fått mycket hjälp från erfarna skådare på Värmdö. 

– Beteenden är ju något som skiljer fåglarna åt 

väldigt mycket, fortsätter han. Om man stöter en 

liten piplärka, till exempel, eller en beckasin. Likaså 

lätena. Jag har lärt mig väldigt många, men använder 

inte ID-appar. Hör jag något spelar jag in lätet 

och försöker komma fram till arten. Ofta har man ju 

ett hum om vad det kan vara. Jag tittar nog mindre 

på fjäderdräkten. 

I somras inventerade han i fjällen åt Svensk Fågeltaxering. 

Hela elva rutter, dels kring Kiruna och 

Gällivare, dels kring Sarek och Stora Sjöfallet. 

– Det var tufft, men jag ville gå så många rutter 

som möjligt. Det var lärorikt och jag gör gärna om 

det. 

Nej, Petter gör verkligen ingenting halvdant. 

SEDAN ETT ÅR tillbaka bor han i Halmstad, där han 

studerar naturvård och artmångfald vid högskolan. 

Ännu ett kliv i ett yrkesliv som präglats av stor 

diversitet. 

– Jag är utbildad kock och jobbade på flera 

restauranger i Stockholm och i Norge. Men sen fick 

jag problem med ryggen. Jag brann nog inte heller 

så mycket för det jobbet som man behöver göra och 

gillade inte stressen och jargongen i köket. 

I stället började han arbeta som resursperson i 

en skola. Sedan reste han runt i Europa i ett år då 

han bland annat jobbade som volontär i Spanien 

med exotiska djur, som makaker och lejon. 

– När jag blivit skådare undrade jag hur jag 

kunde klara mig där utan kikare. Men en alpkaja såg 

jag i alla fall, den hade jag i handen. 

Efter hemresan blev det PostNord, praktik på ett 

hunddagis och sedan utbildade han sig till trädgårdsmästare. 

– Då öppnades synen på växter, det var en helt 

ny värld. Men jag ville hellre jobba med vilda växter. 

Den treåriga utbildning Petter går nu omfattar 

såväl växter som fåglar och andra intressanta 

artgrupper. 

– Men fåglar är roligast. Absolut. Det är mitt 

största intresse. 

– Jag har fått väldigt många nya kryss sen jag 

flyttade till Halland, fortsätter han. Det finns ju lite 

mer fåglar där än på Värmdö, inte minst vadare. Det 

är också väldigt många fler som skådar i Halmstad, 

kan man säga. 

Vid flytten från Värmdö hade han sett 270 

fågelarter i Sverige. Nu är han uppe i 307, med en 

sumpvipa på Getterön i maj som nummer 300. 

Och naturligtvis tillhörde Petter vinnarlaget i det 

årliga januarirallyt i Halmstad. 


FOKUS 

Sveriges miljömål 

ETT HAV 

I BALANS 

På slak lina. Vi fortsätter 

vår serie artiklar om Sveriges 

miljö mål med Hav i balans 

samt levande kust och skärgård, 

också det ett miljömål 

som inte nås. Hur påverkar 

hav i obalans våra fåglar? Fanny 

Jönsson har gått till botten 

med frågan. 

text Fanny Jönsson 

En häger inne vid stadskajen. En 

mås utanför McDonalds. Kustfåglarna 

har blivit en naturlig del av 

stadskulissen. Men varför? Lättillgänglig 

mat är naturligtvis en 

orsak, men kan det även vara så 

att havet har slut på mat? Eller att 

vattnet vid de svenska kusterna är 

för syrefattigt, giftigt, ja kanske rent av i obalans? 

Det är svårt att säga. Enligt Sveriges miljömål 

måste havens hälsa värnas, för i dag är den inte 

tillräckligt god. Därför är ett av Sveriges 16 miljömål 

”Hav i balans samt levande kust och skärgård”. Av 

de 16 miljömålen är 15 ännu inte uppnådda – detta 

är ett av dem. 

Men för Jonas Hentati Sundberg, forskare på 

SLU, är ordet balans något som får honom att rygga 

till. 

– Ett ekosystem är föränderligt. Att allting skulle 

vara på en stabil nivå är väldigt osannolikt. Men går 

allt neråt så är det inte så bra, såklart. Vi måste inse 

att ekosystem också förändras med tiden. 

Det hela handlar ju snarare om hur havens hälsa 

får människan att kunna leva ett liv i balans. Året 

2023 är det en utmaning. Även om förekomsten av 

kemikalierna DDT och PCB minskat avsevärt sedan 

70-talet så är övergödningen i våra hav fortfarande 

18 vår fågelvärld | 5.2023 

FOTO: NIKLAS ARONSSON

Storskarvar vid ett 

stormigt hav. 

vår fågelvärld | 1.2016 23

FOKUS 


för stor. I synnerhet i Östersjön. Därför handlar hav 

i balans om att få ett hav med god vattenkvalitet, 

lägre förekomst av miljögifter, marint skräp (typ 

fiskenät) och näringsämnen. Men gärna med ett 

myller av arter. 

Tack vare minskade miljögifter har bland annat 

havsörnen återhämtat sig till en nivå som många 

trodde var omöjlig för 50 år sedan. Och enligt 

Svensk Fågeltaxering (2022) har förekomsten av 

havsfåglar faktiskt ökat sedan 90-talet. Men det 

finns några arter som det dock inte går lika bra för, 

som ejder, alfågel och brunand. 

Mia Ericsson, projektavdelningsansvarig på 

BirdLife Sverige, tror det beror på att de är mer 

låsta vid sina habitat än andra fåglar. 

– I dag har vi ju silltrutar som häckar på taken 

i centrala Stockholm. De kan flytta runt vart som 

helst om deras mat flyttar på sig. Det kan ju inte 

ejdern. 

Att ejdern minskar i antal kan bero på att den 

inte får i sig tillräckligt med tiamin, B1. Men det kan 

också bero på att ejderns favoritföda – blåmusslan 

– minskar i storlek i Östersjön, vilket påverkar både 

födotillgång och vattenkvalitén. Även predation på 

ägg och ungar kan vara en bidragande faktor. 

– Vi kan inte peka ut en enskild orsak, utan 

sannolikt är det en cocktail av flera faktorer, säger 

Ericsson. 

Jonas Hentati Sundberg håller med, men han 

tror även att människans närvaro kan spela in. 

Hentati Sundberg har studerat sillgrisslor på 

Stora Karlsö i flera decennier, och under pandemin 

upptäckte han något intressant. 

– Då försvann turisterna på Stora Karlsö och det 

gjorde att fler havsörnar kom dit, berättar han. 

SILLGRISSLOR LÄGGER SINA ägg på branta klipphyllor, 

och för att hålla koll på fåglarna har forskarna 

sedan innan pandemin använt övervakningskameror 

som de kan övervaka fåglarna med. Och då, 

år 2020, såg de att havsörnarna började attackera 

grisslorna med följden att grisslornas ägg föll ner 

från klipphyllorna. 

Under flera decennier hade sillgrisslepopulationen 

ökat, tack vare lyckad miljöpolitik såsom 

minskade bifångster i laxfiske, minskade oljeutsläpp 

och minskade halter av PCB och DDT. Så blev det 

pandemi och forskarna upptäckte ett hack i kurvan, 

sillgrisslorna födde inte lika många ungar. Men så 

fort turisterna kom tillbaka flyttade havsörnarna till 

andra sidan ön. Sillgrisslorna lämnades i fred och 

populationen fortsatte öka. Igen. 

– Vi har en tendens att enbart se människans 

närvaro i naturen som något dåligt, men under 

pandemin såg vi något annat. På Stora Karlsö kan 

vi också se att ejdern mår relativt bra – kanske tack 

Ejder är en art som gått 

kräftgång under de senaste 

decennierna, sannolikt 

finns det flera förklaringar 

bakom tillbakagången. 

FOTO: KAJSA GREBÄCK 

Niclas Lignell är fågelskyddssamordnare 

i 


vare att det är turister på ön, säger Hentati Sundberg. 

Han drar en parallell till Bengtskär i Finska 

viken, där stora mängder besökande turister tycks 

förklara varför ejdrarna finns kvar på stadiga nivåer. 

En avgörande del för att livet i haven ska frodas är 

alltså inte att de skyddas från människan. Snarare 

från destruktiva mänskliga aktiviteter, som överfiske, 

utsläpp och buller. Många fiskar och valar, 

exempelvis tumlaren, navigerar med hjälp av ljud. 

Det är uppenbart att bullret från ett kryssningsfartygs 

motorer stör en sådan navigering. Därför är 

havsreservat en lösning som både Sveriges miljömål 

och forskare omfamnar. Upprättar man starka 

reservat kan man skydda vissa delar av våra kuster 

från buller, fiske och gifter. 

MIA ERIKSSON BETONAR att när det gäller att avsätta 

havsområden för fåglar måste man ta hela fågelns 

liv i beaktning, inte bara var den häckar. 

– Vi har satt satellitsändare på skräntärnor och 


FOTO: ARON HEJDSTRÖM 

Jonas Hentati Sundberg är 

forskare på SLU. 

FOTO: ARON HEJDSTRÖM 

FOTO: LENA NORBERG 


då har vi sett att de flyger upp till tio mil för att 

fiska. Vid skydd av hav behöver man alltså se över 

skräntärnans fiskeområden och inte bara deras 

häckningsöar säger Ericsson. 

För fåglar finns av BirdLife utpekade viktiga 

områden som kallas IBA, Important Bird and biodiversity 

Areas. Ett sådant område kan vara viktigt 

för både häcknings-, rast- och födoplatser. Niclas 

Lignell, fågelskyddssamordnare på BirdLife Sverige, 

jobbar med att identifiera fler IBA. 

– BirdLifes IBA-områden är ett internationellt 

system som utifrån specifika kriterier gör att 

vissa miljöer ses som skyddsvärda. De kriterierna 

överensstämmer till stor del med de som finns för 

Natura 2000-områden. Det gör att när vi identifierar 

ett IBA-område har vi samtidigt identifierat ett 

Natura 2000-område. 

BirdLifes arbete med identifiering av IBA har 

gjort att Sverige behövt avsätta fler områden som 

Natura 2000. 

– Redan för ett och ett halvt år sedan såg 

Silltrut är numera en karaktärsart i Stockholm. 

EU-kommissionen att Sverige hade färre Natura 

2000-områden i marin kustmiljö än vad vi identifierat 

som IBA-områden. Då fick regeringen frågan 

om varför de inte inkluderat dessa skyddsområden, 

säger Niclas Lignell. 

Sedan 2022 ligger nu 29 nya områden som väntar 

på att omvandlas till skyddade områden. Dessutom 

finns sex befintliga som till och med bör blir 

större. Men det finns ett problem. Ibland är skyddet 

genom Natura 2000 inte tillräckligt. Exempelvis 

bedrivs fiske i dag i flera Natura 2000-områden. 

– Men det finns ett lagförslag för att stoppa det, 

och det ligger faktiskt ute på remiss just nu. Vår 

förhoppning är att dessa områden i framtiden kommer 

skyddas från storskaligt industriellt fiske. 

DEN SVENSKA STATEN är förbunden att skydda 30 

procent av ekosystemet till 2030, i enlighet med det 

internationella avtal som kallas Aichimålen. Det är 

för att skydda den biologiska mångfalden. Men Sverige 

ligger efter. I förra budgeten minskade anslagen 

FOTO: PRIVAT 

Mia Ericsson är projektavdelningsansvarig 

på 



FOKUS 


FOTO: EMIL LUNDAHL 

Blåfenad tonfisk är en art 

som gjort comeback på 

Västkusten de senaste 

åren. Inte minst har den 

kunnat ses i Öresund. Den 

försvann på 1940-talet 

efter att ha fiskats ut. 

Har 

man 

börjat göra ett 

arbete för en 

hotad art så 

kan man inte 

pausa det 

arbetet för att 

en ny regering 

kommer. 

Mia Ericsson 

till skyddsvärd natur med 20 procent. I år har 

regeringen aviserat att de ska höja dem till ungefär 

samma nivå som före regeringsskiftet. 

När statliga pengar försvinner blir BirdLifes 

arbete extra viktigt, säger Lignell. 

– I den här situationen ser vi hur mycket vi som 

ideell miljöorganisation behövs för att bevaka och 

se till att till exempel Natura 2000-områden stiftas. 

Det är viktigare nu än någonsin. 

Mia Eriksson håller med. Men hon tror också att 

politiska svängningar kan bli vanskliga, eftersom 

arbetet med att värna naturen behöver vara kontinuerligt 

och långsiktigt. 

– Har man börjat göra ett arbete för en hotad 

art så kan man inte pausa det arbetet för att en ny 

regering kommer. 

Ericsson poängterar det faktum att land och 

hav hänger ihop. Löser vi ett miljömål, kan det bli 

lättare att lösa andra. 

– Det är positivt om vi till exempel kan restaurera 

våtmarkerna på land. De läcker i dag ut en 

mängd näringsämnen till haven, som sedan bidrar 

till övergödning där. Allt hänger ihop. 

DET FINNS ÄVEN en svårhanterlig aspekt av miljömålet, 

och det är det förändrade klimatet. För ju 

varmare havet blir, desto svårare får det att behålla 

syre. Det gör inte bara att flera arter får svårt att 

överleva, det gör också att algblomningar ökar. På 

sikt är detta något som har enorm inverkan på djurlivet 

under och över ytan. 

Men ser man till att minska den mänskliga miljöpåverkan 

blir havet mer motståndskraftigt och kan 

stå emot den globala uppvärmningen bättre. Hentati 

Sundberg tycker att vi ska göra vårt yttersta för att 

värna den biologiska mångfalden och minska både 

utsläpp och gifter. Samtidigt tycker han att vi inte 

får vara för rädda för de nya arter som letar sig hit. 

– Bara på västkusten finns det nu kummel och 

bläckfisk. Om vi gör det bästa av dagens situation, 

ser till att få ett bra naturskydd, ett hållbart fiske 

och minskar miljögifterna, så kan det nog bli bra 

utifrån förutsättningarna. 

Men, menar han, vi måste inse att havens balans 

inte kommer att vara densamma som den var för tio 

år sedan. 

HUR MILJÖBUDGETEN KOMMER se ut är i skrivande 

stund oklart, men för att nå miljömålet till år 2030 

kommer det krävas enorma insatser, finansiella som 

politiska. Går det vägen kanske vi 2030 har silltrutar 

som föredrar kusten i stället för papperskorgen 

utanför McDonalds. Och har vi tur finns det kanske 

ejdrar där också. 


MITT I 

VERKLIGHETEN 

Vi lever som vi lär, inte ett 

varumärke på avstånd utan mitt i 

verkligheten. Med rötter i Småland 

är vi en familj där alla är välkomna. 

Allt vi gör är på riktigt, vi och 

användarna är samma. Varje söm 

i varje plagg är designad med 

erfarenhet, kunskap och omtanke, 

i Värnamo. Vår inspiration kommer 

från hur människor gör, inte hur vi 

vill att de ska göra. 

Vi drivs av sunt förnuft, envishet, 

nyfikenhet och småländsk 

finurlighet. Stolta över att vara 

lokala - i Småland, Sverige. 

Gemenskap är en styrka. Pinewood 

är resultatet av envist lagarbete. 

Vi kan det här. Vi älskar det här. 

FURUDAL TRACKING JACKA HERR/DAM 5996/3996 

FURUDAL TRACKING BYXA HERR/DAM 5997/3997

REGIONALFÖRENINGARNA 

Ångermanland 

Vilken: Ångermanlands Ornitologiska Förening 

I korthet: Arbetar framgångsrikt med fågelskydd 

på flera nivåer. Arrangerar exkursioner 

och driver egen ringmärkning, framför allt i 

kustbandet. 

Regionala föreningar. Det finns 

totalt 25 regional föreningar i landet. 

Ångermanlands Ornitologiska Förening 

bildades 1971 och har idag runt 300 

medlemmar. 

Stark röst för fåglarna i norr 

Det började någon gång under 

slutet av 1960-talet, alltså prat 

om att på något vis organisera 

sig i föreningsform. Den förnämliga 

fågelsjön Öfjärden i 

närheten av Örnsköldsvik var på väg att bli 

fågelskyddsområde, och ett antal hugade 

fågelskådande pionjärer var myndigheterna 

behjälpliga i gränsdragningen. Här 

föddes också idén om att bilda en förening 

som skulle samla alla fågelintresserade 

i landskapet. Nåväl, i maj 1971 bildades 

således Ångermanlands Ornitologiska 

Förening (ÅOF) vid ett möte i natursköna 

Nordingrå, närmare bestämt vid Kiörningsgården. 

50 år senare genomfördes 

det jubilerande årsmötet för föreningen på 

samma plats och samma datum, dessutom 

med en av grundarna som mötesordförande. 

Så här två år senare ser vi fortfarande 

en livskraftig och för fåglarna stark röst 

leva kvar i ÅOF. Välkommen till Ångermanland! 

LANDSKAPET ÄR VARIERANDE med allt från 

dramatiskt branta kuster via odlingslandskapet 

i kustbandet till inlandets skogar 

och sjöar. Skogarna delas av bergskammar 

och i dess dalgångar rinner älvar, inte 

sällan med nipor och meandringar. I det 

landskapet finns naturligtvis andra intressenter 

än fåglarna. Föreningen arbetar 

aktivt i dialog och med skrivelser till olika 

exploatörer som vill använda naturens 

rum på olika sätt. Framför allt handlar det 

om vindkraftsetableringar (Ångermanland 

är ett av de vindkraftstätaste landskapen), 

ledningsdragningar, täkter, skyddsjakter 

och avverkningar. Vi får inte alltid genomslag 

för våra argument, och flera gånger 

har vi överklagat beslut till domstolar och 

överdomstolar, och där oftast fått gehör. 

TRE ARTER SOM föreningen särskilt uppmärksammar 

är kungsörn, berguv och 

vitryggig hackspett. Kungsörnen har en 

god och tät stam i landskapet med cirka 

70 revir. Deras bon ligger inte sällan i 

närheten av vindkraftsområden, och föreningen 

inventerar flitigt för att hitta bon 

och avleda exploatörer från de områden 

där örnarna rör sig mest. Samverkan är 

inte en rakt igenom enkel ekvation att lösa 

då örnarnas livsutrymme och vindkraftens 

bästa ställen ofta sammanfaller med 

varandra. 

Fågelskyddsarbetet i föreningen 

har alltid varit starkt. Under 1980-talet 

lyckades vi får stopp på användandet av 

kloralos i Sverige. Våra båda jaktvårdsför- 

FOTO: THOMAS BIRKÖ 

Delar av föreningens medlemmar på Järnäs udde. En bra lokal för att se sträckande fåglar, särskilt om 

hösten. 

eningar i Västernorrland och Västerbotten 

använde det för bekämpning av kråkor 

och vitfåglar vid minkfarmar samt längs 

kusten. Men det krävdes flera polisanmälningar 

och uppmärksamhet i media för att 

få Naturvårdsverket att förbjuda denna 

verksamhet. Likaså lyckades vi under 

80-talet skydda en fin fågelmyr, Stensjöflon, 

som var planerad för torvbrytning. 

Detta genom att göra inventeringar samt 

utforma ett temanummer om myren i vår 

tidskrift Gråspetten. Den tidningen sändes 

till alla politiker i regionen som skulle 

fatta beslut om torvbrytningen. Det blev 

ett nej! Under 1990-talet hade föreningen 

ett konstruktivt samarbete med Banverket 

och Botniabanan där anpassningar och 

nya konstruktioner utformades för att 

fågelsäkra ledningsnätet så att eldöd för 

ugglor och stora rovfåglar byggdes bort. 


Föreningen arbetar fortsatt för att elledningarna 

ska vara fågelsäkra. Berguvar och 

andra större fåglar ska kunna landa på den 

utsiktsplats som elstolpen utgör utan att få 

ström genom sig. ”Huven Uven”, isolerade 

ledningar, samt fågelavvisare som gör 

fåglarna uppmärksamma på ledningarna 

är bra åtgärder. Vi är även med i inledningsfasen 

när alternativa sträckningar för 

längre ledningsdragningar analyseras. 

Ett varierat landskap leder med stor 

sannolikhet till större biologisk mångfald. 

I och med det senaste decenniets invasionsvågor 

från öster av vitryggig hackspett 

har incitamenten för att bevara större 

lövskogsområden ökat. Under de senaste 

åren har flera revir hittats, och dessutom 

har häckning konstaterats, därtill även ett 

antal troliga häckningar på olika platser i 

landskapet. Under vinterhalvåret underhåller 

föreningen ett antal matplatser 

med späck runt om i landskapets lämpliga 

biotoper för att om möjligt hitta och gynna 

fler vitryggar. 

UTÖVER DET SOM går under epitet fågelskyddsarbete 

arrangerar föreningen 

exkursioner, fågelvandringar, föredrag, fågelkvällar, 

nattsångarlyssningar och ringmärkning, 

för att nämna några aktiviteter. 

Dessa besöks av såväl unga som gamla i 

olika omfattning. Vi märker att fågelintresset 

hos stora likväl som små är stort, och 

att det har ökat. Visst finns det utrymme 

för föreningen att utöka sin medlemsskara 

från de nu knappt 300 bland landskapets 

invånare! 

GRÅSPETTEN, FÅGELN SOM kikar ut ur 

bohålet på vår logga, är Ångermanlands 

landskapsfågel och namngivare till vår 

tidskrift. Fyra nummer ges ut per år, 

med varierande innehåll, varav ett är en 

sammanfattning av de mest intressanta 

observationerna under året. Den så kallade 

fågelrapporten har hängt med i många år. 

Från att rapporten var helt ”analog” då 

all data bearbetades för hand till idag då 

Artportalen hjälper till att skaffa överblick 

och underlättar bearbetningen för 

redaktören. 

Fågeln gråspett har sitt kärnområde i 

och kring landskapet, och kan höras överallt 

under lämplig tid och i lämplig biotop. 

Den är också en glädjens gäst på många 

fågelbord under vintern där talg erbjuds. 

Flera gråspettar än vi trott rör sig ute på uddar i havet. Ringmärkning fascinerar även unga. 

FÖRENINGEN BEDRIVER RINGMÄRKNING i 

framför allt kustbandet. Den huvudsakliga 

verksamheten sker under hösten vid Skags 

udde, strax utanför Örnsköldsvik. Att få se 

en fågel på så nära håll som i handen kan 

vara en inkörsport till ett livslångt intresse. 

Det är inte bara i de yngsta ungdomarnas 

ögon det lyser vid åsynen av en kungsfågel 

i handen. Det äldre gardet visar även de 

en lyster i ögonen när fåglarna kommer 

nära. Och alla imponeras över den lilla 

lövsångaren som varit till Afrika tur och 

retur – kanske inte bara en gång! 

En del mönster har trätt fram ur data 

från ringmärkningen. Vi vet en del om hur 

”våra” örnar rör sig, att fler hackspettsindivider 

än vi trott (tretåig och gråspett) rör 

på sig ute på uddar om hösten och det blir 

tydligt när olika arter tättingar vi ringmärker 

lämnar landskapet under hösten. 

FÖRENINGEN KOMMER OFÖRTRUTET att 

fortsätta sitt arbete med att sprida naturintresse 

i allmänhet och fågelintresse 

i synnerhet. Självklart finns vi också där 

FOTO: ANDERS LINDSTRÖM 

FOTO: THOMAS BIRKÖ 

God uppslutning vid en av föreningens ringmärkningsmorgnar. 

Kungsfågeln i centrum. 

fåglarna behöver oss, det vill säga i dialog 

(och kamp när det behövs) med olika 

exploaterande intressen. Vi ser även fram 

emot när föreningen fyller 100 år, för att 

då återigen mötas vid Kiörningsgården en 

morgon i maj! För att blicka tillbaka och 

åter skåda framtiden i vitögat. Väl mött i 

de ångermanländska markerna! 

Mikael Nordendahl, ordförande 


EVOLUTION 

Om sexuell autonomi 

Skönhetens 

paradigm 

En explosion av nya studier om fåglars 

parningsstrategier utmanar den etablerade 

föreställningen om evolutionär utveckling. 

Begäret efter skönhet och honors sexuella 

autonomi är kanske lika viktiga drivkrafter i 

evolutionen som det naturliga urvalet. 

text Gabriella Håkansson 

Knölsvanen har allt sedan industrialismens 

framväxt på 1800-talet 

stått som symbol för det vackra, 

sanna och eviga. När Darwin år 

1859 publicerade Om arternas uppkomst 

och chockerade Europa med sin evolutionsteori 

fick svanen ännu större laddning. 

Inte endast kom den att stå för den 

Titelsidan till originalutgåvan av Om arternas 

uppkomst av Charles Darwin. 

gamla världens skönhet mot den nya sekulära 

världens dekadens och smuts, utan 

den kom även att gestalta Darwins idéer 

om de bäst utrustade rasernas bestånd i 

kampen för tillvaron som undertiteln lyder. 

I varenda stadsdamm kunde folk se att 

svanhannen är det aktiva, starkare könet 

som med fara för sitt liv aggressivt motar 

bort konkurrenter, medan honan passivt 

ruvar äggen. Tillsammans tar de hand om 

avkomman och lever i ett livslångt, monogamt 

”äktenskap”. 

Tydligare kunde varken dåtidens 

föreställning om lojal kärlek eller Darwins 

teori om det naturliga urvalet visas. Genom 

kamp mellan dominanta hannar inom 

en art selekteras den starkaste fram och 

får med parningen föra sina gener vidare. 

Med denna syn blir evolutionen förnuftig 

och syftar till att driva arterna mot 

allt större komplexitet och förfining. Att 

dovhjorthannen har stora horn är således 

för att hans förfäder har vunnit strider om 

honor och fört generna för de stora hornen 

vidare till avkomman, som med tiden evolverar 

ännu större horn och blir ännu mer 

framgångsrik i striden om honorna. 

Men såväl Darwin som hans uttolkare 

var färgade av sin tids normer för vad 

som var bra och naturligt. Fördomar och 

Knölsvanen har under långa tider 

varit den ultimata symbolen för det 

vackra och sanna, och inte minst 

för monogami. 

felaktiga föreställningar om könsroller, 

fortplantning och sexuellt urval gjorde att 

teorin blev så androcentrisk och ensidigt 

vinklad efter manliga och maskulina 

perspektiv att den missade målet. Knölsvanens 

monogami och påstådda könsrollsuppdelning 

kom att snedvrida vårt 

tänkande och lägga hämsko på forskningen 

i nästan hundra år. Idag utmanas 

knölsvansparadigmet av en lång rad 

studier av fåglars parningsstrategier som 

visar på en häpnadsväckande sexuell och 

social komplexitet som inte alltid går att 

separera. Låt oss titta på några exempel. 

IDAG KAN MAN slå upp vilken fågelbok som 

helst och läsa att 95 procent av världens 

10 000 fågelarter är monogama. Men 

stämmer det verkligen? Njae. Inte riktigt. 

Studier visar att den livslånga sexuella och 

sociala exklusivitet som vi lägger i ordet 

monogami snarare är undantag än regel 

i fågelvärlden. Vi finner den hos några 

fåtal arter, bland annat stora långflyt- 



Ringduvor är som regel monogama under häckningssäongen 

men byter partner till nästkommande 

säsong. 

tare som svanar, gäss, örnar och ugglor. 

Förklaringen till att dessa har adapterat 

strikt monogami som parningsstrategi tror 

man beror på att de gör av med extremt 

mycket energi under migrationen. Många 

får bara en unge per säsong och det tar 

ofta längre tid för dem att få avkomman 

på vingar än för andra fåglar. Har man 

bildat par redan före flytten behöver man 

inte ödsla kraft på ett leta efter en partner 

vid ankomst utan kan påbörja häckningen 

direkt, med större chans att lyckas såklart. 

En krävande häckning gör dessutom att 

förvärvad erfarenhet hos båda parter ökar 

chansen att få en unge på vingar. Att praktisera 

monogami och återvända till samma 

häckningsplats år efter år ger onekligen 

vissa arter väldigt stora fördelar, men hur 

gör alla de andra? 

Det är sant att majoriteten av våra 

fågelarter är monogama om man med 

monogam menar socialt monogam och 

endast syftar på varje enskild häckning. De 

allra flesta arter bildar par som håller ihop, 


bygger bo och föder upp ungarna tillsammans, 

kruxet är bara att samma fåglar 

sedan byter partner under nästa häckning. 

För tättingar som svart rödstjärt, som kan 

få upp till tre kullar per säsong, händer det 

att honan byter partner såväl inför andra 

som tredje säsongshäckningen. Samma 

fenomen har noterats hos många av våra 

vanliga finkar, mesar, sångare och svalor 

och kan även ske hos duvor, trastar och 

skator som får två kullar årligen. Idag när 

det blivit lätt och billigt att ta gentester 

kan vi testa de häckande paren och jämföra 

deras genetiska avtryck med avkommans 

för att ta reda på hur det förhåller 

sig med parets sexuella vanor. I takt med 

att allt fler resultat väller in klarnar bilden. 

Det verkar inte alls som om social monogami 

går hand i hand med en monogam 

sexuell praktik. 

FÅGLAR TYCKS PRAKTISERA polygama 

varianter i långt högre grad än vi trott och 

ett av skälen skulle kunna vara att den evolutionära 

utveckling som Darwin och hans 

samtida trodde drevs framåt genom strid 

mellan hannar snarare tycks drivas fram 

av kamp mellan könen. Målet för bägge 

parterna är att vinna sexuell autonomi, det 

vill säga rätten att bestämma över avkommans 

gener. Alla variationer finns och det 

kan lika ofta handla om hannars kamp att 

få exklusiv rätt att befrukta, som honans 

strid för att slippa denna exklusivitet. 

Sällan har väl uttrycket ”i krig och kärlek 

är allt tillåtet” varit mer passande. Så kan 

vi till exempel se att socialt monogama 

honor hos tofsmesar har en tendens att 

försvinna i väg under häckningsperioden 

och smygpara sig med andra hannar än 

den valda partnern, antagligen för att 

utöka genbanken hos avkomman. När en 

hona får avkomma med fler än en hanne 

kallas det för polyandri, för vilket bjärt 

färgade simsnäppehonan som uppvaktar 

de brunare hannarna är det vanligaste 

exemplet. Polyandri i smyg tycks vara en 

smart parningsstrategi för många honor 

samtidigt som den är dråplig och oönskad 

hos de hannar som sliter för att föda upp 

andra hannars avkomma. 

Hannar inom många arter har därför 

kontrat evolutionärt med motstrategier 

som ökar chansen till exklusiv avkomma. 

En sådan strategi kan vara att vakta honan 

dygnet runt under häckningstiden så att 

hon helt enkelt inte kan smita i väg och 

nypa till sig fler gener, samtidigt som alla 


EVOLUTION 


Evolutionen har 

under årmiljonernas 

lopp nämligen avvecklat 

penis hos upp till 

97 procent av alla fågelarter 

... 

hannar som kommer lite för nära brutalt 

motas bort. 

En annan intressant strategi är att föra 

spermakrig mot andra hannar. Så länge 

honan är parningsvillig kopulerar paret så 

ofta och mycket som hannens spermaproduktion 

klarar av för att skapa en kvantitativ 

spermafördel för den valda hannen. 

Skulle en främling lyckas komma till så är 

hans genetiska bidrag ändå så litet att det 

blir försumbart. En annan hanlig strategi 

för att få egen avkomma är tvångsparning 

och här är simänderna det mest uppmärksammade 

exemplet. Våra egna gräsänder 

försöker ofta såväl enskilt som i grupp 

tvångspara sig med honor med förödande 

konsekvenser. Honorna kämpar emot 

så hårt att en del, till följd av skadorna, 

misslyckas med häckningen eller dör. I en 

studie dog upp till tio procent av honorna 

i populationen genom drunkning eller 

av de skador de får av hannarnas brutala 

behandling. 

Ett av skälen till att en gräsandshanne 

kan tvångspara sig så pass brutalt 

är dels att hans penis har utvecklat en 

korkskruvs liknande form som krokar fast 

inuti honan så hon inte kommer loss, dels 

att flera andarters penis under häckningsperioden 

växer till med flera hundra 

procent (för att sedan krympa ihop igen). I 

gengäld har honorna utvecklat en komplex 

vagina som är fylld av lönnfack och fickor 

att gå vilse och förhoppningsvis ejakulera 

i. När sperman inte hamnar där den ska är 

faran för stunden över. Andra arters honor 

har utvecklat ett sätt att spara på sperma 

från den valda partnern och spä ut om hon 

råkar ut för tvångsparning. 

Den biologiskt betingade motviljan mot 

att påtvingas gener från hannar som de 

eller andra har ratat tycks vara en otroligt 

stark evolutionär drivkraft och den mest 

framgångsrika honliga motstrategin mot 

tvångsparning är således också radikal. 

Evolutionen har under årmiljonernas 

lopp nämligen avvecklat penis hos upp till 

97 procent av alla fågelarter så att fåglar 

i stället parar sig genom att trycka sina 

kloaker mot varandra, och det är rimligt 

att tänka sig att det är det honliga valet av 

hannar med liten penis som är drivkraften 

bakom den här drastiska avvecklingen. 

Syftet skulle då vara att en liten eller ingen 

penis minskar honans risk att påtvingas 

oönskade gener. Stämmer det? Teorin är 

ny så vi vet inte riktigt, men om vi tittar på 

kajorna som länge ansett vara en av fågelvärldens 

mest monogama så visar studier 

FOTO: PETER OLSSON 

Hos änder och en del andra fågelarter, se till exempel artikeln om ratiter längre fram i detta nummer, 

har hannarna en yttre penis. I krickans fall är den korkskruvsformad. 

att de mycket riktigt är extremt sociala 

och umgås tätt, samtidigt som ingen har 

vetat hur den sexuella praktiken ser ut 

eftersom kajor parar sig inne i bohålan. 

Ett tyskt team beslutade sig 2018 för att 

gå till botten med saken och installerade 

kameror i bohål. Trots att kajhannar ägnar 

sig åt minutiös övervakning och skydd av 

sina honor så visade det sig att andra hannar 

gjorde förvånansvärt många försök till 

tvångsparning. Den trånga bohålan tillät 

dock inte inkräktaren att ta ut svängarna 

och tester på avkomman visade också att 

endast en bråkdels procent av generna 

kom från utomstående hannar, samtidigt 

som så mycket som var tredje kopulation 

ibland skedde med tvång. Här verkar såväl 

boets konstruktion som den evolutionärt 

avvecklade penisen vara lyckade honliga 

motstrategier för att minimera risken att 

befruktas av hannar hon har ratat. En 

penisbefriad hanne lyckas helt enkelt inte 

med sitt uppsåt när honan är samarbetsovillig. 

MEN HANNARS PARNINGSSTRATEGIER 

innehåller naturligtvis inte bara våld och 

övervakning, utan även vackra dräkter, 

spektakulär lek och raffinerad lurighet, 

vilket brushanarna är ett praktexempel på. 

Brushanar är vad man kallar för polygyna, 

det vill säga de tillämpar en parningstrategi 

där en hanne får avkomma med fler 

än en hona. Och de gör mer än så. Ett 

nederländskt team kom 2006 (Vår Fågelvärld 

nr 3/2007) fram till att denna art inte 

tillämpar en utan tre olika parningsstrategier 

genom att uppvisa tre olika sorters 

hannar med tre skilda morfologier. Vi har 

dels den stiliga oberoende hannen som 

man ofta ser på bild och vars praktdräkt 

under leken består av en mörk krage och 

huvudtofsar i granna färger. De oberoende 

hannarna utgör ungefär 90 procent av 

flockens hannar och det är dessa som på 

spelplatsen ägnar timme ut och timme in 

åt att tävla med varandra om att få etablera 

och hävda revir. Men i flocken finns även 

den lite mindre satellithannen som utgör 

nio procent av hannarna. Han har också 

praktdräkt men en ljus och mindre prålig 

sådan än den oberoendes. Satelliterna är 

inte revirhävdande och kan därför röra 

sig fritt på spelplatsen utan att motas bort 

samtidigt som de oberoende hannarna har 


koll på vad deras underställda bröder gör 

och ser till att de inte kommer i närheten 

av honorna. Men ingen fågel kan ha koll 

hela tiden. När de oberoende blir distraherade 

av sin lek så passar satelliterna på 

att para sig. Det är oklart om det rör sig 

om tvångsparning eller om honor kan acceptera 

och välja även satelliter, kanske för 

att som tofsmesarna utöka genbanken hos 

avkomman. 

Upptäckten som det holländska teamet 

gjorde var dock att brushanar även har en 

tredje parningsstrategi, en intermediär 

hanne eller faederer, som utgör en procent 

av hannarna och som till morfologin ser ut 

precis som en hona. När man studerade en 

lekande brushaneflock i bur såg man att 

oberoende hannar frekvent kopulerar med 

satellithannar, samt att både oberoende 

hannar och satelliter i sin tur besteg den 

honfärgade intermediären. Intermediären 

betedde sig däremot som en hona och 

besteg inga hannar alls. Vad ska detta vara 

bra för? Det verkar som om intermediären 

genom att passera som hona kan smyga 

runt osedd på spelplatsen och när tillfälle 

ges blixtsnabbt hoppa upp på en hona och 

stjäla till sig en parning. Att intermediärens 

testiklar vid dissektion visade sig vara 

2,5 gånger så stora som de andra hannarnas 

stärker teorin. Intermediären får som 

vi sett en klar fördel i spermiekriget när 

han vid ett fåtal kopulationer ändå kan 

leverera en större kvantitet. 

För sju år sedan gjorde ett svenskt 

forskarteam (Vår Fågelvärld 4/2016) en 

revolutionerande upptäckt som visade 

hur dessa tre olika strategier genetiskt 

har ärvts hos brushanar och att de går 

tillbaka till tiden före Homo sapiens. Att 

ha flera parningsstrategier inom arten är 

alltså ingen sentida evolutionär nyck utan 

en del av en äldre, framgångsrik strategi 

i fågelvärlden som öppnar upp för att det 

kan finnas ytterligare hanliga morfer hos 

brushanar som vi inte upptäckt än, och att 

liknande luriga parningsstrategier även 

kan förekomma hos andra arter. 

DARWINS TEORIER OM det naturliga urvalet 

genom hannars kamp om dominans utmanas 

således allt oftare av de studier som 

visar att den evolutionära kampen snarare 

utspelas mellan honor och hannar som 

utvecklar olika sexuella strategier om vem 

som ska ha kontroll över befruktningen. 

FOTO: TOMAS LUNDQUIST 

Kajan har ansetts vara en av få fågelarter som är strikt monogam, men forskning har nu visat att parningar 

mellan honor och utomstående hannar sker regelbundet i bohålan. 

Förenklade begrepp som monogami – eller 

ålderdomliga uttryck som ”äktenskap”, 

”otrohet”, ”promiskuitet” och ”harem” 

som fortfarande används i gymnasieböcker 

– stämmer helt enkelt inte överens 

med verkligheten. Vi behöver både en ny 

förståelse för fåglars fortplantning och ett 

nytt språkbruk för det. Kanske räcker det 

att skilja på social och sexuell monogami? 

Men inte heller det är så enkelt som man 

tror. I Anders Brodins fina bok Fångad 

av fåglar handlar flera kapitel om de 

hamstrande talltitorna. Titor tycks har valt 

en reproduktionsstrategi som bygger på 

att ett alfa-par och ett beta-par bildar en 

grupp som häckar tillsammans i flera säsonger 

och som bildar par redan på hösten 

före häckningssäsongen. Utmaningen för 

de små titorna är att överleva den bistra 

vintern om de inte ska stå utan partner till 

våren. Brodin föreslår att orsaken till den 

sällsamma fyrklöverstrategin kan vara att 

det erfarna alfaparet som håller reviret 

kan behöva en reservpartner om någon av 

dem fryser ihjäl. På samma sätt behöver 

det unga icke-revirhävdande betaparet 

äldre mentorer som kan lära dem den 

svåra konsten att hamstra för att klara 

vintern. 

Titornas livsstrategi verkar smart, 

men reser frågor om vad som är viktigast 

i denna parningsstrategi? Är det det sexuella 

partnervalet eller det sociala samarbetet 

med ett annat par? Precis som hos 

brushanarna måste man räkna med att det 

finns kromosomer som kodar för socialt 

partnerskap med andra individer hos titor, 

men vi vet ännu inte om det är hannen 

eller honan eller båda som upprättar och 

vårdar tvåparsrelationen och inte heller 


EVOLUTION 


Brushanens parningsdräkt för snarare 

tankarna till en maskeradbal i Paris 

under rokokons glansdagar, än till en 

vadares fjäderdräkt. 

vet vi om det är beta-paret som uppvaktar 

alfa-paret eller tvärtom. Om titorna följer 

samma sexuella strategier som deras nära 

släktingar bland mesarna så praktiserar 

honan troligtvis sexuell polyandri i smyg, 

ja, kanske hela fyrklövern praktiserar polygynandri 

öppet eller i smyg. Vi vet inte. 

Och varför väljer titorna genetiska främlingar 

som beta-par när det kan tyckas mer 

logiskt att välja sina egna släktingar, som 

till exempel stjärtmesarna gör. När ett par 

stjärtmesar misslyckas med häckningen 

händer det att de skiljs åt och i stället hjälper 

besläktade hannar med deras häckning 

vilket kan tyckas lyckat ur ett evolutionärt 

perspektiv. Inte heller det vet vi något om 

eftersom forskningen är i startgroparna. 

VI HAR NU flyttat oss långt bort från 

knölsvansparadigmets idé om evig kärlek 

och trohet, och således även från Darwins 

teori om det naturliga urvalet. Vad som 

är naturligt verkar vara svårt att ringa in 

och skiftar från art till art, och faktum är 

att detta var något Darwin redan visste. 

Hans funderingar kring djurs motsägelsefulla 

reproduktionsvanor och partnerval 

gnagde så mycket i honom att han till 

slut mådde illa av att se en fjäder av en 

påfågelsstjärt. Hur Darwin än vände och 

vred på saken så kunde han nämligen inte 

se att påfågelhannens extrema stjärt var 

till någon nytta för arten. Teorin han hade 

lanserat sade ju att individer med fysiska 

fördelar som till exempel stora horn 

överlever lättare och vinner strider om 

honor, och att dessa fördelar förs vidare 

FOTO: DIEGO QUESADA 

Rödhättad manakin förekommer från Mexiko i 

norr till västra Ecuador i söder. Hannen är känd 

för sin dans som påminner om ”Moonwalk”. 

till avkomman som med tiden utvecklar 

ännu större horn som leder till ännu fler 

parningar, och att evolutionen på detta 

vis rör sig mot större nytta, komplexitet 

och förfining. Men påfågelns stjärtfjädrar 

kunde omöjligt vara en fördel för arten. 

Det tycktes snarare tvärtom vara så att de 

gjorde fågeln till ett lätt rov för predatorer, 

vilket motsade hela hans teori. Redan 1871 

lanserade Darwin således en annan och 

kompletterande teori om sexuellt urval 

som han tänkte sig samevolverar med det 

naturliga urvalet. 

I boken Människans härkomst och 

könsurvalet föreslår han att det är honor 

som väljer partner och inte tvärtom, och 

att detta val i lika hög grad driver evolutionen. 

Tesen var så djärv att ingen ville ta 

i den med tång. Hans samtida var benhårt 

övertygade om att honor hade mindre 

hjärnor än hannar och var medfött passiva, 

irrationella och saknade förmåga att 

göra egna val. Kognitivt och intellektuellt 

placerades honor och kvinnor på samma 

nivå som juvenila hannar eller tioåriga 

pojkar, och den vanliga föreställningen om 

kvinnors sexualitet var att den stimulerades 

av att dra ut stolen eller öppna dörren. 

Att i en sådan tid föreställa sig att honor 

strävade efter sexuell autonomi, och hade 

en egen drivande sexuell agens och agenda 

var otänkbart. 

Darwins briljanta teori om det sexuella 

urvalet ansågs horribel och tegs ihjäl, och 

trots att fältornitologins fader Edmund 

Selous trettio tio år senare i sina brushanestudier 

(Torgny Nordin, Vår Fågelvärld 

4/2018) vetenskapligt kunde slå fast att 

Darwin hade rätt, så var världen fortfarande 

inte redo för aktiva honor. Selous 

forskning nonchalerades av alla utom den 

yngre kollegan Eliot Howard som idogt 

fortsatte brushanestudierna och år 1920 

till samtidens förvåning kunde visa att det 

bombastiska spel som brushanarna ägnar 

sig åt inte alls handlar om att bli herre på 

täppan. En brushane kan visa upp ur hur 

mycket ornament och kämpaglöd som 

helst men får ingen hona så länge han inte 

har ett revir. 

Spelet handlade primärt alltså inte om 

att vara den starkaste utan om att hävda 

revir, och Howard underströk på nytt att 

det är brushonorna som gör det aktiva 

valet av vilka hannar hon vill para sig med. 

Men nej. Det var fortfarande för radikalt. 

Howard hyllades för att ha upptäckt 

reviret och resten tystades ned. Samma sak 

hände med evolutionspsykologen Ronald 

Fisher som under 1930-talet på nytt och 

lika förgäves lanserade idéen om det sexuella 

urvalet. Naturvetenskapen verkade ha 

trampat ner sig så djupt i det androcentriska 

knölsvansparadigmet att den inte 

förmådde lyfta blicken mot horisonten på 

ytterligare femtio år. 

DET VAR FÖRST på 1970-talet när kvinnor 

i större omfattning kom ut på arbetsmarknaden 

och började arbeta i fält som 

studiefokus förflyttades från hannar till 

honor, från idén om strid till idén om val. 

Äntligen sköts den seglivade svanen i sank 

och under de två senaste decennierna har 

studier över och teorier om kampen för 

sexuell autonomi och den sexuella selektionen 

formligen exploderat. 

Idag vet vi att honor gör ett aktivt val av 

partner som tycks bygga på väl underbyggda 

beslut. Honor har evolutionärt 

utvecklat en rad avancerade kognitiva 

bedömningsförmågor, medan hannar 


I manakinernas 

hangrupp brukar 

det alltid finnas en betahanne 

som står i kö för att 

ta alfahannens plats ... 

har anpassat sitt beteende, sina dräkter 

och sin fysik efter honornas preferenser 

och utvecklat de egenskaper som honor 

uppskattar. Varje elaborerat ornament hos 

en hanne är det evolutionära resultatet av 

en lika elaborerad estetisk urskillningsförmåga 

hos honan – även när priset är 

orimligt högt för arten som i fallet med 

Darwins påfågel. 

Enligt knölsvansparadigmet så var hannars 

prakt och ornament strikt korrelerade 

till individens hälsa, överlevnadsförmåga 

och häckningsskicklighet och all form av 

skönhet ansågs huvudsakligen bidra med 

upplysningar om den potentiella partnerns 

kvaliteter. Påfågeln tycktes ju bevisa 

motsatsen och den samtida forskare som 

byggt vidare på Darwins nonchalerade tes 

om det sexuella urvalet är evolutionsbiologen 

och fågelskådaren Richard O. Prum. I 

den uppmärksammade boken Skönhetens 

evolution från 2017 utgår han ifrån den 

delvis kontroversiella teorin att hannars 

praktdräkter inte har något samband alls 

med individens egenskaper utan är en 

kvalitet i sig. Hornen hos en hjort eller de 

FOTO: TORSTEN GREEN-PETERSEN 

granna fjädrarna hos en härfågel behöver 

alltså inte säga något alls om hannens förmåga 

som parningspartner utan är bara till 

för att tilltala honans sexuella smak. Prum 

föreslår att extrema detaljer som plymer 

och starka färger i fågeldräkter som inte 

har något samband med en kvalitet likväl 

fortsätter att utvecklas och förfinas evolutionärt 

så länge den väljande partnern 

tilltalas av den. Resultatet är vad han kallar 

för estetisk extremism. En tillsynes helt 

meningslös utveckling som ligger bakom 

den oändliga färgrikedom och prakt hos 

våra 10 000 olika fågelarter. Men finns 

det då ingen nytta alls i evolutionen? Nej, 

ingen nytta och ingen riktning, säger Prum 

– men ibland ser slumpen till att oväntade 

saker sker. 

Tillsammans med hustrun Ann har 

Prum under flera år studerat de tropiska 

manakinerna, som är polygyna estetiska 

extremister och liksom brushanarna använder 

leken på spelplatsen som en viktig 

del av parbildningen, eller rättare sagt 

parningen. För till skillnad från mesarna 

vi tittat på som bildar sociala par men 

är sexuellt polygama så är manakinerna 

sexuellt polygama utan att vara socialt monogama. 

Manakinerna är en tättingfamilj 

om cirka sextio arter som har utvecklat 

de mest spektakulära häckningsstrategier 

vi känner till i djurvärlden och vars 

uppvisningar under leken innehåller både 

spatiala och vokala inslag med upp till fem 

koordinerade hannar samtidigt. Många av 

arterna både dansar, sjunger och gör väl 

inövade dramatiska luftsprång, danssteg, 

knixar, knäppljud och vingslag tillsammans 

som i en balett. 

Anledningen till denna extremism, 

menar Prum, kan vara att manakiner är 

fruktätare. Det gör att artens honor kan ta 

hand om avkomman helt på egen hand och 

inte behöver hannen till annat än befruktning. 

När honorna gör sitt partnerval 

kan de således helt och hållet rikta in sig 

på skönhet. Den avancerade leken har 

utvecklats till att bli hannarnas livsmål och 

kopulationen en dröm som endast ett litet 

antal får uppleva. 

När Prum studerade de revirhävdande 

Chiroxiphia-manakinerna så började 

kampen om att en dag långt fram i livet 

få kopulera med en hona redan hos de 

nyflygga juvenilerna. De satte omedelbart 

i gång med att leta rätt på en annan hannes 

spelplats, och slog sedan följe med hans 

etablerade grupp under de fyra år det tar 

för en manakinhanne att utveckla adult 

dräkt. Den unga adulten ägnade i sin tur 

ytterligare några år av tillfälligt deltagande 

i gruppen innan han slutligen blev (eller 

inte blev) godkänd av alfahannen och fick 

lov att inleda partnerskap med honom. Det 

kan tyckas vara en lång tid för en liten fågel 

att vänta på sin tur i kön, och ändå var 

det inte förrän nu det verkligt hårda jobbet 

att försöka bli den kopulerande hannen 

började. I manakinernas hangrupp brukar 

det alltid finnas en betahanne som står i kö 

för att ta alfahannens plats om och när han 

troppar av eller försvinner. För den nyinsläppta 

unghannen handlar det nu om att 


EVOLUTION 

Sexuell autonomi 

i strid med de andra ynglingarna konkurrera 

ut den nuvarande betahannen och ta 

hans plats. Kanske lyckas han, kanske inte. 

Om och när en betahanne i sin tur efter 

lika många års hårt slit får status som alfahanne 

så är det ändå inte säkert att han får 

para sig med en hona. För det är ju först 

nu den riktiga tävlingen kan börja. I mellan 

tio och tjugo år har alfahannen tillsammans 

med sin lojala grupp tränat varje dag 

året om på sitt nummer, och under häckningen 

ska den hårt kämpande alfahannen 

ut och konkurrera om honornas gunst med 

alla de andra alfahannarna på spelplatsen. 

Skulle hans grupp ha framgång och en 

hona ger honom sitt godkännande så följer 

alltså Le grand finale. Kopulationen. Den 

tar cirka tre sekunder. 

Långtidsstudier av manakinavkommans 

genetiska avtryck visar att av tjugoen hannar 

i en årskull blev endast fem alfahannar 

med åren, och av dessa fick bara fyra para 

sig. De framgångsrika alfahannarna väljs 

i sin tur av flera honor och kopulationsfrekvensen 

för en superalfahanne kan vara 

50–100 parningar om året. För honom lönade 

sig verkligen de femton årens dagliga 

slit med att skapa den perfekta baletten 

– men för de flesta andra var det fruktlöst. 

Åtminstone genetiskt. Manakinerna uppvisar 

inte bara bland de mest raffinerade 

uppvisningarna vi känner till i djurvärlden 

utan också det mest långtgående samarbetet 

mellan hannar. 

Prum avgränsar sin undersökning till 

det sexuella urvalet men hos oss läsare så 

väcker hans studier samma frågor om det 

sociala urvalet som Brodins talltitor. Om 

endast en väldigt liten del av manakinhannarna 

någonsin får para sig med en hona 

och då bara kommer i kontakt med henne 

i tre sekunder per gång, samtidigt som han 

lever intimt med andra hannar i tjugo års 

tid – då måste man ju fråga sig vad nedärvda 

sociala egenskaper spelar för roll i olika 

häckningsstrategier. Kan honors sexuella 

val också evolvera fram social smidighet, 

samarbetsförmåga och empati samtidigt 

som de avvecklar aggressivitet och hanlig 

dominans? Som vi tidigare konstaterat så 

finns ännu inga svar på de frågorna utan vi 

får följa forskningen. 

ATT EVOLUTIONEN INTE är linjär eller 

skapar nytta har chockat många som har 

haft svårt att acceptera ett ändamålslöst 

Långstjärtad manakin hör till släktet 

Chiroxiphia där arterna är kända för en 

säregen dans. Den inkluderar bland annat 

långsamma vingslag (bilden) som påminner 

om hur en fjäril flyger. Det är framför 

allt detta släkte som Richard Prum har 

studerat. Den långstjärtade manakinen hör 

hemma i Mellanamerika. 

universum som styrs av en selektion av enskilda 

gener. Men i en riktningslös process 

tillåts slumpen spela en avgörande roll, 

och när Prum studerade fjäderdräkten 

hos en art manakiner som uppför en av de 

mest extraordinära balettakterna så upptäckte 

han något fantastiskt. Just denna 

art hade blivit sådana estetiska extremister 

att deras fjädrar - för att klara av de 

svåra rörelser som honor uppskattar - har 

tillbakabildats till ett tidigare evolutionärt 

stadium. Prum insåg då att de estetiska 

fjäderornament vi ser hos fåglar idag 

antagligen har utvecklats betydligt längre 

tillbaka i tiden, långt innan fåglar som 

grupp uppstod. Paleontologiska data visar 

att fjädrarnas evolution har gått från enkla 

ihåliga rör, via dun till praktfulla konstverk 

långt före både fåglar och flygningens 

uppkomst. Den första befjädrade varelsen 

var förmodligen en köttätande theropod, 

alltså en tvåbent dinosaurie, som under juratiden 

hade börjat utveckla små rör som 

växte ut genom skinnet. Till exempel hade 

redan under sen Jura rören hos den lilla 

dinosaurien Anchiornis huxleyi utvecklats 

till långa, vinglika fjädrar som satt på 

både fram- och bakbenen. Pigmentanalys 

av fossiler visar att fjädrarna var vackert 

färgade i svart, grått, ockra och vitt. Men 

Anchiornis kunde av allt att döma inte 

flyga som dagens fåglar, så fjädrarna hade 

alltså uppstått av andra skäl. Vilka då? 

Ursprungligen kan man tänka sig att 

FOTO: JUAN DIEGO VARGAS 

rör och dun uppstod för att ge värme 

under kyliga perioder, men varför dessa 

enkla konstruktioner sedan evolverade 

vidare och blev komplexa och plana 

fjädrar är mystiskt. Om man inte tänker 

på det som ett resultat av sexuella val. 

Prum tänker sig att honors estetiska val 

selekterade fram allt längre, stiligare och 

framför allt bredare fjädrar hos hannarna 

därför att plana fjädrar på ett bättre sätt 

framhåller färger och mönster. Slutligen 

hade fjädrarna fått en sådan fysisk form att 

de gick att flyga med. 

Begäret efter skönhet fick alltså några 

av de befjädrade dinosauriearterna att 

börja flyga, och när en komet för sextiosex 

miljoner år sedan slog ned på jorden 

och utplånade merparten av allt liv kan 

flygförmågan ha varit just det som gjorde 

att dessa dinosaurier överlevde katastrofen 

när alla andra utplånades. Det sexuella 

begäret efter skönhet som format vissa 

arter är utan nytta, samtidigt som det 

driver fram en sällsam evolutionär frihet 

och kreativitet som gör det möjligt att 

oväntade nya former, färger och funktioner 

kan utvecklas. Som när slumpen slår 

till förvandlas från meningslösa ornament 

till högsta överlevnadsnytta. Vi vet att de 

befjädrade dinosaurierna som överlevde är 

anfäder till alla bevingade arter idag. Utan 

dem och utan deras meningslösa skönhet 

hade vi överhuvudtaget inte haft några 

fåglar. 


DJUPDYKNING 

FÄLTBESTÄMNING AV 

DVÄRGLÄRKOR 

OCH GENOMGÅNG AV DE SVENSKA FYNDEN 

Dvärglärka har i Sverige delats upp i tre arter efter ett beslut från 

Taxonomikommittén i början av 2022. Här följer en artikel från 

Raritetskommittén om hur man skiljer de tre arterna åt utifrån dagens 

kunskap. Dessutom görs en genomgång av de fyra svenska fynden. 

text Niklas Andersson, för Raritetskommittén 

Nya studier har visat att dvärglärka består av minst 

tre olika arter (Alström m.fl. 2021). Förutom 

genetiska och morfologiska skillnader rör det sig 

även om skillnader i form av habitatval, utbredningsområde, 

läten och mått. BirdLife Sveriges 

Taxonomikommitté (Tk) accepterade de tre 

arterna och gav dem namnen medelhavslärka Alaudala rufescens, 

turkestanlärka Alaudala heinei och sidenvägslärka Alaudala cheleensis. 

De förekommer i sin tur med en rad underarter. Sandlärka 

Alaudala raytal kvarstår som art (Jirle m.fl. 2022) men tas inte upp 

här eftersom arten rimligen inte är en tänkbar vagrant till Nordeuropa. 

Ursprungligen ingick ”dvärg” i artnamnen för att förtydliga 

släktskapet, men det har nu tagits bort, vilket kommer att framgå i 

nästa rapport från Tk. 

BirdLife Sveriges Raritetskommitté (Rk) redogör i den här artikeln 

för hur man skiljer de tre arterna åt utifrån dagens kunskap. 

Artikeln är baserad på befintlig litteratur, artiklar, egna resor och 

en genomgång av det bildmaterial som finns att tillgå i öppna databaser, 

till exempel iNaturalist.org och ebird.org. Läten har även 

studerats på xeno-canto.org. 

Fokus för den här artikeln har varit att studera arterna ur ett 

fältbestämningsmässigt perspektiv, utifrån dagens kunskap. Det 

ska dock inte stickas under stol med att detta är ett mycket svårt 

artkomplex med dräktkaraktärer som inte alltid är lätta att notera 

i fält. Artbestämning utanför utbredningsområdet måste göras 

med försiktigt iakttagande av flertalet karaktärer. Förhoppningen 

är att denna artikel ändå ska inspirera och visa att det är möjligt 

att bestämma de tre arterna om förhållandena är goda, med beaktande 

av att vissa individer kan vara svårare och i vissa fall bör 

lämnas obestämda. 

På kommande sidor presenteras och jämförs karaktärer mellan 

de tre arterna. 

MEDELHAVSLÄRKA ALAUDALA RUFESCENS förekommer med tre underarter, 

rufescens (Kanarieöarna), apetzii (södra Iberiska halvön) 

och minor (Nordafrika, södra Turkiet ned mot Irak och Sinaihalvön) 

enligt Jirle m.fl. (2022). Medelhavslärka känns igen främst 

genom sin ringa storlek och mer uttalade streckning såväl ovan 

som under, detta skiljer den gentemot de två östligare arterna. 

Underarten minor är jämförelsevis mot apetzii och rufescens något 

ljusare ovan och mer diskret streckad. 

Turkestanlärka Alaudala heinei är den art som är mest trolig 

att dyka upp i Nordeuropa och förekommer med tre underarter. 

Underarterna är heinei (östra Turkiet, Ukraina, vidare till östra 

Kazakstan och södra Mongoliet), aharonii (centrala Turkiet) och 

persica (södra Irak, Iran och Afghanistan) enligt Jirle m.fl. (2022). 

Turkestanlärka är större än medelhavslärka, har kraftigare näbb 

och är mindre streckad. Då persica sannolikt inte är en tänkbar 

vagrant i NV Europa, liksom svårigheten att hitta bilder på 

underarten på internet, är denna underart inte vidare behandlad 

i artikeln. Skillnaderna mellan heinei och aharonii är små, den senare 

har dock en något kraftigare näbb med djupare näbbas och är 


BILD: JAVIER TRAIN GARCIA 

Medelhavslärka Alaudala rufescens apetzii. Zaragoza, Spanien, 14 april 2023. 

något ljusare grå ovan med mindre uttalad streckning 

(Alström m.fl. 2021). 

Sidenvägslärka Alaudala cheleensis förekommer 

i fyra underarter – cheleensis (centrala och östra 

Mongoliet till norra centrala Kina), tuvinica (nordvästra 

Mongoliet och södra Sibirien), leucophaea 

(Turkmenistan, Uzbekistan och södra Kazakstan 

österut till Ferganadalen) och seebohmi (västra Kina 

till Qaidamsänkan och sydvästra Mongoliet) enligt 

Jirle m.fl. (2022). Inom arten sidenvägslärka finns 

två tydliga klader; cheleensis och tuvinica respektive 

leucophaea och seebohmi (Alström m.fl. 2021). 

Sidenvägslärka är generellt något ljusare och gråare 

än turkestanlärka. Formen leucophaea är rätt dåligt 

känd i dagsläget och sannolikt har den minskat 

de senaste årtiondena på grund av habitatförlust 

(Shirihai & Svensson, 2018). Enbart ett par ”säkra” 

individer har hittats i det genomgångna bildmaterialet. 

ATT SKILJA DE tre dvärglärkorna från såväl korttålärka 

som sånglärka kan för många vara ett nog 

Turkestanlärka Alaudala 

heinei. Abu Dhabi, Förenade 

Arabemiraten, 27 dec 2019. 

Lägg här märke till de 

närmast svarta stjärtpennorna. 

Medelhavs- och 

turkestanlärka har i genomsnitt 

mörkare stjärt- och 

vingpennor än sidenvägslärka 

(Alström m.fl. 2021). 

Lägg också märke till den 

yttersta stjärtpennan, T6 

– den svarta teckningen 

längs innerfanet är som 

oftast dold bakom T5 

och är många gånger en 

svåranvänd fältkaraktär. 

Vidare syns här också tre 

tydliga handpennespetsar, 

HP5 ligger ungefär mitt 

mellan HP4 och HP6, vilket 

är typiskt för denna art. 

Därtill syns även att topparna 

på större täckarna 

går i ljusbeige, ett tydligt 

ögonbrynsstreck med ljus 

tygel och en kraftig näbb. 

T5 

FOTO: KHALIFA AL DHAHERI 

T6 

HP4 

HP5 

HP6 


DJUPDYKNING 

så svårt fältbestämningsproblem. Därför tas en 

kortfattad genomgång av viktiga karaktärsskillnader 

med här. 

Korttålärka är ungefär jämnstor med dvärglärkorna. 

Generellt uppvisar arten ett ostreckat bröst 

och hos många individer en tydlig mörk fläck ovanför 

vingknogen. Vidare har arten längre tertialer 

och uppvisar i regel ingen handpenneprojektion 

(beakta dock slitage och eventuell tappad tertial). 

Näbben är generellt längre och inte lika knubbig. 

Dessutom har korttålärka en mer kontrastrik huvudteckning, 

med ett tydligare ögonbrynsstreck och 

därtill ett mörkare ögonstreck bakom ögat. 

Sånglärka är en större art, med en längre och 

smalare näbb. Generellt är ovansidan mer kontrastrik 

och uppvisar ofta en mer intensiv streckning 

över bröstsidorna, med bredare streck. Stjärten är 

också längre och bakklon likaså. Sånglärka uppvisar 

även en ljus vingbakkant som inte finns hos dvärglärkorna, 

beakta dock slitage som kan leda till att 

en sånglärka kan sakna ljus vingbakkant. Locklätet 

är också väl skilt. En bra och djupare genomgång 

i detta ämne finns publicerad av Alström, Mild & 

Zetterström (1991). 

RUGGNINGEN HOS DVÄRGLÄRKORNA sker komplett 

en gång per år och är likartad mellan de tre arterna. 

Adulta fåglar ruggar sommarkomplett efter avslutad 

häckning och juvenila fåglar ruggar komplett 

postjuvenilt under sensommar eller tidig höst. 

Under hösten lär samtliga fåglar ha genomfört den 

kompletta ruggningen och bör därmed vara i fräsch 

dräkt (Cramp, 1988). Under försommaren torde de 

flesta fåglarna vara ordentligt slitna i fjäderdräkten. 

Följaktligen påverkar detta också streckning och 

färgsättning, vanligt är också att ryggteckningen blir 

mer framträdande hos framför allt medelhavs- och 

turkestanlärka. 

SOM INITIALT PÅTALAS i denna artikel är detta ett 

svårt artkomplex, och individer utanför häckningsområdena 

bör därför bestämmas med försiktighet. 

Då en viss individuell variation förekommer hos alla 

de tre arterna, måste även det beaktas. En sammanvägning 

av flertalet karaktärer behöver därför 

göras för att med trygghet artbestämma felflugna 

individer i nordvästra Europa – även om det med 

största sannolikhet är turkestanlärka av underarten 

heinei som dyker upp i norra Europa. 

De viktigaste fältkaraktärerna att ge akt på är 

vingformeln, T6 (den yttersta stjärtpennans teckning) 

och locklätet. Andra viktiga karaktärer att 

notera är storlek, bröstteckning, ögonbrynsstreck, 

näbbform, färgsättning, färgen på större täckarnas 

fjädertoppar och när- eller frånvaro av streckning 

över örontäckarna och strupsidesstreck. 

Sidenvägslärka Alaudala cheleensis. Achit Nuur, Mongoliet, 14 juni 2017. Sidenvägslärka 

har en lång femte handpenna (HP5), och upplevs därför vara något mer rundvingad än 

turkestan lärka. På sittande fåglar illustreras detta genom att handpennespetsen på HP5 

ligger närmare HP4 än HP6. 

Korttålärka, Calandrella 

brachydactyla. Stornäset, 

Medelpad, 3 oktober 2022. 

Lägg bland annat märke 

till lång näbb, ett mörkt 

ögonstreck bakom ögat och 

avsaknad av handpenneprojektion. 

Sånglärka, Alauda arvensis. 

Degernäs, Västerbotten, 

25 mars 2021. Sånglärka 

har en längre och smalare 

näbb. Ovansidan är mer 

kontrastrik och bröstsidorna 

är intensivt streckade. 

HP2 

HP3 

HP4 

HP5 

HP6 

FOTO: NIKLAS ANDERSSON 

T6 

T5 

FOTO: STEFAN HEIMDAHL 

FOTO: LARS GÖRAN BOSTRÖM 


Karaktärer Medelhavslärka Turkestanlärka Sidenvägslärka 

Storlek 

Längd 13–14,5 cm. Mindre och näpnare än 

de två östligare arterna, med kortare näbb, 

vinge och stjärt. Underarten minor är generellt 

något större än apetzii och rufescens. 

Längd 15–17 cm. Större, med kraftigare 

näbb, längre vinge och längre stjärt än 

medelhavslärka. 

Som turkestanlärka, 15–17 cm. 

Flyttbeteende 

Huvudsakligen stannfågel inom utbredningsområdet. 

Underarten minor beskrivs 

dock som nomadisk, och verkar kunna göra 

vissa rörelser. 

Kort- till medeldistansflyttare. Flyttvägar och 

övervintringsområden tycks i dagsläget inte 

vara helt kända hos de två östligare arterna. 

Kladen cheleensis/tuvinica förefaller vara korttill 

medeldistansflyttare och kladen leucophaea/seebohmi 

stannfågel eller kortflyttare. 

Färgsättning 

Gråbrun till varmt gråbrun ovan. Underarten 

minor är dock ljusare gråbrun till 

sandfärgad. Vit under. 

Gråbrun till ljust gråbrun ovan. Populationen 

just sydväst om Kaspiska havet något 

varmare gråbrun. Vit under. Har också 

aningen mörkare ving- och stjärtpennor än 

sidenvägslärka. 

Ljust gråbrun ovan, vit under. Genomgående 

ett något ljusare intryck. Underarten leucophaea 

ytterligare ett snäpp ljusare. Dessutom 

aningen ljusare ving- och stjärtpennor än 

medel havs- och turkestanlärka. 

Näbb 

Generellt kortare och smalare än de två 

östligare arterna, vissa individer har dock 

en något större och bulligare näbb. 

Större och mer långnäbbad än medelhavslärka 

och har i genomsnitt kraftigare näbb 

än sidenvägslärka. Underarterna aharonii 

och persica är mer grovnäbbade än heinei, 

med framför allt djupare näbbas hos 

aharonii. 

Något större och mer långnäbbad än medelhavslärka, 

men har jämfört med turkestanlärka 

en något kortare och klenare näbb. 

Huvudteckning 

Underarterna rufescens och apetzii 

uppvisar vanligtvis tydligt streckad hjässa 

och örontäckare samt ett mer eller mindre 

tydligt strupsidesstreck. Underarten minor 

mer diskret finstreckad. Örontäckare inte 

sällan med rostbrun anstrykning. Ögonbrynsstrecket 

oftast ljusbeige, smalare och 

mindre uttalat än hos de östligare arterna. 

Måttligt finstreckad hjässa på ljusbeige till 

gråbrun botten. Tydligt vitaktigt till ljusbeige 

ögonbrynsstreck med vit tygel. Örontäckarna 

vanligtvis ljusa och otecknade. Obefintligt 

eller ibland ett svagt strupsidesstreck. 

Måttligt finstreckad hjässa på ljusbeige till 

sandfärgad botten. Tydligt vitaktigt till ljusbeige 

ögonbrynsstreck med vit tygel. Örontäckarna 

vanligtvis ljusa och otecknade. Oftast obefintligt 

strupsidesstreck. 

Bröstteckning 

Underarterna apetzii och rufescens är de 

som uppvisar tydligast streckning bland 

dvärglärkorna. De är vanligtvis tydligt svartstreckade, 

jämnt fördelat över bröstet, på 

ljusbrun botten. Underarten minor är mer 

diffust finstreckad på ljusbeige botten, med 

tydligast streckning över bröstsidorna. 

Streckningen är mer sparsam och mer 

finstreckad än hos den västliga arten. 

Streckningen är ofta tydligast över bröstsidorna 

på ljusbeige botten. Skillnaderna 

mellan turkestan- och sidenvägslärka är 

dock försumbara. 

De östliga fåglarna är rätt likartat tecknade 

över bröstet, med relativt tydlig, men fin 

streckning på ljusbeige botten. Streckningen 

är ofta tydligast på bröstsidorna, och kan 

särskilt hos underarten cheleensis bilda en väl 

synlig ansamling av streck ovanför vingknogen, 

vilket ibland också ses hos turkestanlärka. 

Streckning ovansida 

Rätt grovstreckad ovan hos såväl apetzii 

som rufescens. Minor uppvisar en vagare 

och finare streckning. 

Underarterna heinei och aharonii tydligt 

streckade ovan, persica möjligen mer 

finstreckad. 

Mer eller mindre tydligt finstreckad ovan. 

Större täckare, 

färgsättning på fjädertopp 

Beige till beigevit. Beige till ljust beigevit. Vitaktig till ljust beigevit. 

Yttersta stjärtpennans 

teckning (T6) 

Begränsat med vitt på T6. Den svarta 

teckningen parallellt längs innerfanet slutar 

just innan fjädertoppen hos såväl rufescens 

som apetzii. Underarten minor uppvisar generellt 

mer vitt på T6, och det svarta ebbar 

ut i styrka en bit från toppen. 

Begränsat med vitt på T6. Den svarta teckningen 

parallellt längs innerfanet slutar strax 

innanför toppen på fjädern. Beakta dock viss 

individuell variation. 

Mycket vitt på T6. Den svarta teckningen 

parallellt längs innerfanet ebbar ut i styrka och 

slutar en bra bit från toppen på fjädern. 

Vingformel 

Upplevs något mer rundvingad än turkestanlärka. 

På hopfälld vinge syns handpennespetsarna 

med femte handpennan 

(HP5) avståndsmässigt mitt mellan HP4 

och HP6, men ibland är HP5 lite närmare 

HP4 (närmare vingspetsen). 

Har något kortare HP5 än siden vägslärkorna. 

På hopfälld vinge illustreras 

detta genom mer jämna avstånd mellan 

HP-spetsarna (HP4–6) än sidenvägslärka. 

Heinei och persica har vanligtvis ingen ytterfansinskärning 

på HP5. 

Har något längre HP5 än medelhavs- och 

turkestanlärka, och därför en något rundare 

vinge. Handpennespetsarna på hopfälld vinge 

är därför vägledande, där HP5 ligger nära HP4. 

Lockläten 

Apetzii/rufescens lockar vanligtvis med ett 

rullande ”drrr-rt”, ”djrrr-rt” eller ”djrrrd-d”. 

Lätet är uppdelat i två fraser, ett långt 

rullande läte som avslutas med ett kort 

rull. Myrsnäppa kan associeras. Underarten 

minor har möjligen ett något ”blötare” 

lockläte. 

Locklätet utgörs av ett torrt rullande läte 

”drrrrt”, som har något knastrande ton, 

påminnande om backsvala. Lätet är inte 

uppdelat och utgörs av ett jämnt rullande 

lockläte. 

Till skillnad från syskonarterna så är sidenvägslärkans 

lockläte mer melodiskt. Lätet 

börjar på en högre tonhöjd och avslutas i en 

lägre med en viss pladdrande lärk-kvalitet. 

Lätet är, liksom hos medelhavslärkan, uppdelat 

i två fraser, ett längre nedfallande parti, som 

avslutas med ett kort pladder. 


DJUPDYKNING 

FOTO: GENNEDI KOLOTIN 

FOTO: JAVIER TRAIN GARCIA 

HP4 

HP6 

HP5 

HP4 

HP5 

HP6 

Medelhavslärka Alaudala rufescens apetzii. Zaragoza, Spanien, 14 april 2023. En 

rätt typiskt tecknad individ, så här ser de ofta ut på Iberiska halvön (apetzii) och 

på Kanarieöarna (rufescens). Ljusare individer kan dock ibland vara svåra att skilja 

från turkestanlärka av underarten heinei. Lägg på bildfågeln märke till det lite näpna 

utseendet, vilket förstärks av den relativt korta kroppen, med rätt litet huvud 

och därtill den korta näbben och varmt gråbruna ovansidan. Ögonbrynsstrecket är 

ofta otydligt och beigefärgat – som här. Fågeln ovan är tydligt svartstreckad över 

bröst och vidare uppåt halssidorna, och så även örontäckarna – notera där även 

den rostbruna tonen. Även hjässan är tydligt men fint svartstreckad, och ryggen 

likaså. Notera också antydan till strupsidesstreck. Vi har inte hittat någon individ 

av de östligare två arterna som uppvisar en sådan omfattande streckning. Vidare 

kan man se att topparna på de större täckarna tydligt går i beige. Granskar man 

fågeln ytterligare, så kan man på bilden skönja tre handpennespetsar som sticker 

ut utanför tertialerna. Den yttersta handpennespetsen som syns är HP4, den mittersta 

HP5 och den innersta HP6. Notera att HP5 ligger ungefär mitt mellan HP4 

och HP5, vilket är typiskt för såväl medelhavs- som turkestanlärka. 


HP4 HP5 HP6 

Turkestanlärka Alaudala heinei heinei. Kalmuckien, Ryssland, 5 maj 

2019. På bilden syns en något mer sliten individ – så här ser de ofta 

ut under senvår och försommar. Fågeln ovan är en typiskt tecknad 

heinei. Jämförelsevis mot bilden intill, på medelhavslärka, syns här att 

fågeln är kraftigare, mer långsträckt och har längre näbb. Därtill har 

den en ljusare gråbrun ovansida. Bröstteckningen framgår inte riktigt 

på denna bild, men det går att ana några svarta streck över bröstsidorna. 

Örontäckarna är rätt ljusa och otecknade, hjässan är svagt 

finstreckad och ryggen likaså. Ögonbrynsstrecket är också relativt 

tydligt, och området mellan näbb och öga är ljust. På flanken syns ett 

längre mörkt flankstreck, något som kan ses hos alla de tre arterna. 

Vidare är topparna på större täckarna i princip helt bortslitna, men det 

går att ana en underliggande ljusbeige ton. Längdförhållandena mellan 

de tre handpennespetsarna på den främre vingen går här att tyda 

relativt enkelt, även om den motsatta vingen ligger något i vägen. Är 

man skarpsynt kan man ana ytterligare en handpennespets som ligger 

bakom HP4. Lägg här märke till att handpennespetsarna HP4 till HP6 

ligger med jämna avstånd till varandra, vilket är typiskt för denna art. 

För ovanlighetens skull kan teckningen på T6 tolkas på denna bild, 

och man kan här tydligt se att det är begränsat med vitt samt att 

den svarta teckningen längs innerfanet är tydlig och slutar precis vid 

fjädertoppen. Generellt är teckningen på T6 svår att tolka i fält, då 

det ofta krävs mycket bra bilder på en helt utbredd stjärt för att den 

svarta teckningen ska kunna ses. 

Sidenvägslärka Alaudala cheleensis. Achit Nuur, Mongoliet, 14 juni 2017. Bilden är 

tagen i mitten av juni, och slitaget börjar nu göra sitt. Fågeln är rätt blek i dräkten, 

och så även bröststreckningen – till följd av slitaget. Överlag syns här en relativt 

långsträckt lärka med lång näbb. Den lite näpna uppsynen som ofta kan ses hos 

medelhavslärkor syns inte här. Fågeln ger ett ljust helhetsintryck och har inte 

samma kontrast mellan ovan- och undersida som många av de västligare fåglarna. 

Lägg märke till otecknade örontäckare, avsaknad av strupsidesstreck, ljusvita 

toppar på större täckare, ett tydligt och vitt ögonbrynsstreck och ljus tygel. Vidare 

är hjässan svagt finstreckad och på ryggen anas svaga, mörka teckningar. Enbart 

delar av bröstteckningen syns på denna bild, och man kan här notera en ansamling 

med svaga svarta streck ovanför vingknogen, och vidare att streckningen ebbar ut 

mot bröstet. Utanför tertialerna sticker tre handpennespetsar ut. Den mittersta, 

HP5, ligger betydligt närmare HP4 än HP6 – vilket är typiskt för sidenvägslärkorna. 

Därtill är också pennorna generellt betydligt ljusare än hos medelhavs- och 

turkestanlärka. 


FOTO: ROGÉRIO RODRIGUES 

Medelhavslärka, Alaudala rufescens apetzii. Faro, Portugal, 

17 april 2022. Lärkan upplevs här rätt liten och kortstjärtad. 

Vidare är bröstet tydligt svartstreckat – lägg här märke till 

relativt breda streck, jämnt fördelat över hela bröstet, vilket 

är typiskt hos medelhavslärka (bortsett minor). Dessutom 

syns här de streckade örontäckarna och ett tydligt strupsidesstreck. 

Ögonbrynsstrecket varierar, det vanligaste är 

att medelhavslärka har ett rätt otydligt sådant. Här syns 

dock en individ som har ett något mer uttalat ögonbrynsstreck, 

vilket förekommer hos en del individer. Vingformeln 

är något svårbedömd, men det ser ut som att HP5 ligger 

ungefär mitt mellan HP4 och HP6. Stjärtteckningen är 

också svår att bedöma, då T6 delvis är dold bakom T5. I och 

med att stjärten och T5 är genomlyst kan ändå anas att den 

svarta teckningen är distinkt på T6 nästan hela vägen ut 

mot toppen, vilket också är typiskt för denna art. 

FOTO: PAVEL ŠTEPÁNEK 

Turkestanlärka, Alaudala heinei aharonii. Konya, Turkiet, 

28 juni 2017. Vingen är inte helt i rätt vinkel mot fotografen, 

men det går ändå att bedöma vingformeln någorlunda 

väl. På den övre vingen syns här hur de tre yttre synliga 

handpennorna (HP2–4) är betydligt längre än HP5 (den 

fjärde synliga; HP1 är den lilla fjädern vid vingknogen). 

Samman taget gör detta att vingen ser litet mer spetsig ut. 

Lägg därtill märke till stjärtteckningen, här syns det att det 

svarta på T6 nästan går hela vägen ut mot fjädertoppen, vilket 

är typiskt för denna art. Vidare ses här det finstreckade 

bröstet, otecknade örontäckare, avsaknad av strupsidesstreck 

och en kraftig näbb. Lägg också märke till att såväl 

ving- som stjärtpennorna upplevs rätt mörka. 


Sidenvägslärka Alaudala cheleensis cheleensis. Bayan Nuur, 

Mongoliet, 5 juni 2018. Fågeln är i aktiv sångflykt och då 

finns ofta goda möjligheter att studera teckningen på T6 – 

vanligtvis är den svarta teckningen på T6 annars dold, på 

såväl sittande som flygande fåglar. Här syns det tydligt att 

det är rätt mycket vitt på T6, den svarta teckningen ebbar 

ut i styrka och slutar en bra bit från toppen. Observera dock 

att det går att hitta turkestanlärkor med en teckning som 

liknar denna – ingen regel utan undantag! I övrigt syns här 

det finstreckade bröstet, otecknade örontäckare, avsaknad 

av strupsidesstreck och ett tydligt ögonbrynsstreck. Näbben 

är också lång. Vingformeln är inte helt lätt att tyda i och 

med vinkeln, men det går ändå att lägga märke till att HP5 

är relativt lång i förhållande till HP2–4, vilket gör att vingen 

upplevs något rundare. Lägg också märke till att pennorna 

överlag är rätt ljusa, även om dräkten vid denna årstid är 

relativt urblekt hos samtliga arter dvärglärkor. 


DJUPDYKNING 

FOTO: ITAI SHANNI 

FOTO: ITAI SHANNI 

Medelhavslärka Alaudala rufescens minor. Eilat, Israel, 4 januari 2013. Underarten minor har likt heinei ett rätt stort utbredningsområde. Möjligen har fåglarna 

längre västerut en något mer uttalad streckning över bröst, hjässa samt rygg, och därtill möjligen en något mörkare gråbrun ovansida. Längre österut 

tycks ovansidan vara mer sandfärgad, och streckningen över bröst, hjässa och ovansida är ofta sparsammare – även om fågeln ovan förefaller vara ovanligt 

ljus, vilket kanske kan föra tankarna till turkestanlärka. Notera dock relativt klen näbb och det otydliga ögonbrynsstrecket. Vidare är örontäckarna svagt 

streckade, och en rostbrun ton anas – något som sällan ses hos turkestan- eller sidenvägslärka. Se även stjärtteckningen på T6. Mycket vitt, och det svarta 

ebbar ut i styrka en bra bit från fjädertoppen – ett utseende som minor delar med sidenvägslärka. 

FOTO: VASSILIY FEDORENKO 

FOTO: ANDERS NIELSEN 

HP4 HP5 HP6 

Sidenvägslärka Alaudala cheleensis leucophaea. Sorburak Lake, Kazakstan, 25 oktober 2015. 

Underarten leucophaea är i nuläget rätt dåligt känd. En tydlig minskning av populationen 

tycks ha skett under de senaste decennierna, möjligen på grund av habitatförlust. Här är en 

av få individer vi har hittat bilder på online, och det mesta ser ut att stämma överens med 

leucophaea. Underarten leucophaea är mycket ljus ovan och beskrivs av Shirihai & Svensson 

(2018) ha en något yvigare fjäderdräkt, likt snösiska kontra gråsiska. Det mycket ljusa helhetsintrycket 

går inte att missa, med den vita undersidan och ljusgråa ovansidan. Bröstet, 

ryggen och hjässan är enbart svagt finstreckad. Det ljusa helhetsintrycket förstärks också 

av mycket vitt på stjärten, vita och breda toppar på täckare samt vita tertialkanter, liksom 

ett brett vitt ögonbrynsstreck med ljus tygel och otecknade örontäckare. Underarten 

beskrivs ofta ha en något klenare näbb, vilket också illustreras här ovan – även om delar 

av näbben är täckt av frön. Vidare så upplevs handpenneprojektionen på denna fågel vara 

något kortare än underarterna heinei och cheleensis. När det gäller handpennespetsarna 

syns också att HP5 ligger närmare HP4 än HP6. Ett större material skulle dock behövas gås 

igenom för att dra några slutsatser kring hur användbar vingformeln är hos leucophaea. 

Sidenvägslärka Alaudala cheleensis. Khovd, Mongoliet, 

30 september 2022. Fågeln ovan är i fräsch dräkt. Lägg 

märke till den förhållandevis klena näbben, outtalad 

streckning över bröst, huvud och ovansida, det tydliga och 

vitaktiga ögonbrynsstrecket, tydligt avsatta vita toppar på 

större täckarna, och inte minst handpennespetsarna – med 

HP5 som ligger betydligt närmare HP4 än HP6. 


Sonogram – lockläten. Från vänster till höger: medelhavslärka (XC485631), turkestanlärka (XC813216) och sidenvägslärka (XC765426). Lägg märke till skillnader 

i sonogram. Medelhavs- och turkestanlärka har torra rullande lockläten medan sidenvägslärka har ett mer melodiskt lockläte. Både medelhavslärkans 

lockläte och sidenvägslärkans lockläte är tydligt uppdelade i två fraser (en lång och en kort). Lätena skiljer sig också i frekvensomfång. Sonogram gjorda i 

Raven Lite 2.0.4: Raul Vicente. Text i parentes anger referens till Xeno-Cantos webbsida. 

FOTO: OSCAR CAMPBELL 

Tack till fotograferna Khalifa Al Dhaheri, Oscar 

Campbell, Vassiliy Fedorenko, Martin Alexandersson, 

Gennedi Kolotin, Björn Lilja, Anders Nielsen, Tor Olsen, 

Rogerio Rodrigues, Itai Shanni, bortgångne Johan 

Stenlund, Pavel Štepánek, Lars-Göran Boström, Stefan 

Heimdahl och Javier Train Garcia för lån av bilder. 

Tack också till Raul Vicente för lätesbeskrivningar och 

sonogram. 

Turkestanlärka Alaudala heinei. Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten, 13 dec 2021. Vingformeln är 

ibland svårtolkad. HP5 ser på fågeln ovan ut att vara kortare än normalt och ses här sticka ut vid 

tertialspetsen. Om inte pennorna räknades, skulle vingformeln okulärt kunna förväxlas med sidenvägslärka. 

Den mycket kraftiga näbben, ljusbeige färg på topparna till de större täckarna och inte 

minst den geografiska platsen utesluter också sidenvägslärka. 

Referenser 

Alström, P, van Linschooten, J., Donald, P.F., Sundev, 

G., Mohammadi, Z., Ghorbani, F., Shafaeipour, A., 

van den Berg, A., Robb, M., Aliabadian, M., Wei, C., 

Lei, F., Oxelman, B. och Olsson, U. 2021. Multiple 

species delimitation approaches applied to the 

avian lark genus Alaudala. Mol. Phylogen. Evol. 

154:e106994:1–22. 

Alström, P., Mild, K., Zetterström, B. 1991. Bestämning 

av dvärglärka. Vår Fågelvärld 1/1991 s. 54–57. 

Cramp, S. (red). 1988. The Birds of the Western 

Palearctic, Vol. 5. 

Jirle, E., Asplund, G., Lagerqvist, M., Tyrberg, T., Fromholtz, 

J. 2022. Förändringar i Tk:s lista. Rapport 

12 från BirdLife Sveriges Taxonomikommitté. cdn. 

birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf 

Shirihai, H., Svensson, L. 2018. Handbook of Western 

Palearctic Birds, Vol. 1. Passerines: Larks to Warblers 

(1st ed.) London: Bloomsbury Publishing. 

Peter Boesman, XC813216: 

www.xeno-canto.org/813216. 

Jordi Calvet, XC485631: www.xeno-canto.org/485631. 

Stanislas Wroza, XC765426: 

www.xeno-canto.org/765426. 


DJUPDYKNING 

Rk:s genomgång av de svenska fynden 

FYNDBILDEN I NORDVÄSTRA Europa visar på en 

tydlig nordlig/östlig tyngdpunkt, vilket sannolikt 

tyder på att det är östliga dvärglärkor som dyker 

upp på våra breddgrader, i första hand turkestanlärka 

av underarten heinei som närmast häckar i 

Ukraina. I västra Europa är fynden mycket få, med 

endast ett äldre fynd på brittiska öarna, tre fynd i 

Frankrike och ett äldre fynd från Tyskland. Fynd 

saknas helt från till exempel Irland, Nederländerna, 

Danmark, Tjeckien och Lettland. Den i princip 

obefintliga fyndbilden i västra Europa styrker också 

att medelhavslärka är mycket obenägen att göra 

längre förflyttningar utanför utbredningsområdet. 

På Malta och i södra Italien finns däremot ett antal 

fynd under 2000-talet, varav minst ett av fynden 

sannolikt rör sig om medelhavslärka – avstånden 

här är inte långa från underarten minors utbredningsområde 

i Nordafrika och det är troligt att flera 

av fynden härrör därifrån. Sidenvägslärka är ännu 

inte anträffad i Västra Palearktis. 

Nabben, Falsterbo, Skåne 

27–28 april 1986 

FÅGELN SÅGS TILL och från under ett dygn runt golfbanan vid Nabben, Falsterbo, 

ned till 50 meters håll och av flertalet erfarna ornitologer. I den inskickade 

rapporten till Rk beskrivs bland annat en liten lärka med kort och knubbig näbb, 

handpenneprojektion, finstreckat bröst, och därtill hördes även ett lockläte: 

”prrrt”, vilket entydigt pekar på dvärglärka. Det hörda lätet, i kombination med 

det då rådande varmluftsinbrottet från sydost, talar för att det kan röra sig om 

en turkestanlärka. Men då ingen annan dokumentation finns, och det faktum 

att övriga två arter inte helt kan uteslutas utifrån beskrivningen, väljer Rk att 

publicera fyndet som obestämd medelhavs-/turkestan-/sidenvägslärka. 

FOTO: BJÖRN LILJA 

TILL OCH MED 2023 finns fyra publicerade fynd av 

dvärglärka Alaudala sp. i Sverige. Här följer Rk:s 

genomgång av de svenska fynden – som landar i tre 

fynd av turkestanlärka Alaudala heinei och ett fynd 

som blir obestämd till art (Alaudala sp.). 

KARTBILD: TOR OLSEN 

Godkända fynd av dvärglärkor Alaudala sp. i nordvästra Europa. 

De gula stjärnorna på kartan avser fynd under perioden 

mars–maj, de gröna stjärnorna perioden juni–augusti, 

de röda stjärnorna perioden september–november och de 

blå stjärnorna perioden december–februari. En klar majoritet 

av fynden är gjorda från slutet av april till början av juni, 

och i november. 

Hoburgen, Gotland 

9–10 maj 1991 

INLEDNINGSVIS BESTÄMDES fågeln 

till korttå lärka med viss tvekan. 

Dagen efter kunde den ombestämmas 

definitivt till dvärglärka. Fågeln höll 

till kring parkeringen och nordvästra 

sidan av burgen där den sågs mycket 

väl. I fält noterades även att fågeln 

skuggsjöng och lockande med ett 

torrt ”prrrrt”. Fågeln blev föredömligt 

dokumenterad med såväl bilder som 

skisser, där bland annat näbbform, 

vingformel och bröstteckning framgår 

tydligt. Allt stämmer väl överens med 

ett förväntat utseende hos turkestanlärka 

av underarten heinei. Rk väljer 

att publicera fyndet som turkestanlärka, 

men utan att närmare slå fast 

underart. Detta är därmed det första 

fyndet av turkestanlärka för Sverige. 


Sydudden, Utlängan, Blekinge, 10–14 februari 2003 

DET FÖRSTA VINTERFYNDET och därtill den första 

riktigt dragbara individen behagade att stanna 

under fem dagar i februarimörkret. Fågeln blev 

väl dokumenterad i form av foto och video. Utifrån 

dokumentationen framgår ett typiskt utseende för 

turkestanlärka av underarten heinei. Fågeln uppvisar 

en ljust gråbrun ovansida, kraftig näbb, ett tydligt 

ögonbrynsstreck och fin streckning över bröst, rygg 

och hjässa. Utöver detta syns också en ljusbeige färg 

över topparna till större täckarna och en kort HP5, 

som ligger mellan HP4 och HP6. Rk väljer utifrån 

detta att publicera fågeln som turkestanlärka, utan 

att närmare slå fast underart. 

FOTO: JOHAN STENLUND 

FOTO: MARTIN ALEXANDERSSON 

Vuollerim, Lule lappmark, 28 november – 2 december 2014 

LÄRKAN DÖK UPP vid en fågelmatning i samband med en köldknäpp och stannade 

i området ett antal dagar – glädjande nog för tillresta ornitologer. Trots 

novembermörker, bitande kyla och att lärkan var skygg, kunde den dokumenteras 

relativt väl. Det som framgår av bilderna visar färgsättning och teckning 

som tyder på ett östligt ursprung. Näbben är relativt klen, och vingformeln är 

dessutom något avvikande. Vad som är avvikande med vingformeln är att HP5 

ser ut att vara i det längsta laget för turkestanlärka, vilket osökt för tankarna till 

sidenvägslärka. Bilder på en utbredd stjärt vore därför mycket intressant i sammanhanget. 

Den enda bild som Rk tagit del av, och som visar delar av stjärten, 

är tagen på rätt långt håll och är följaktligen svår att tyda. Av det som syns anas 

dock en mörk teckning långt ut mot fjäderspetsen på den yttersta stjärtpennan, 

T6, vilket då skulle tala för turkestanlärka. Glädjande nog samlades avföring 

in från denna individ. Efter analys utförd av Martin Stervander kunde det 

fastställas att fågeln var en turkestanlärka av underarten heinei, och publiceras 

följaktligen som en sådan av Rk. 

Fynd av dvärglärkor i Sverige 

De tidigare fyra godkända svenska fynden av dvärglärka 

publicerar Raritetskommittén så här efter den genomgång 

som nu redovisats: 

Ob. medelhavslärka/turkestanlärka/sidenvägslärka 

◗ Alaudala rubecens/heinei/cheleensis 

1986: Sk: 1 ex. Nabben, Falsterbo, 27–28.4. 

Turkestanlärka Alaudala heinei 

◗ Alaudala h. heinei 

2014: Lu lpm: 1 ex. Vuollerim, Lule lappmark, 28.11–2.12. 

◗ Alaudala h. heinei/aharonii/persica 

1991: Gtl: 1 ex. Hoburgen 9–10.5. 

2003: Bl: 1 ex. Sydudden, Utlängan, 10–14.2. 


GRÄNSLÖST Ratiter text och foto Torgny Nordin 

På spaning 

efter ratiter 

E 

tt dramatiskt jordskred drabbade 

för drygt niohundra år sedan 

den sicilianska byn Platia, 

söder om dagens Piazza Armerina. 

Decennierna runt andra 

världskriget utgrävdes platsen och under 

jordmassorna upptäcktes vidunderliga 

mosaikgolv från trehundratalet, de främsta 

i romerska världen skulle det visa sig. 

När golven frilagts i den väldiga byggnaden, 

som idag kallas Villa Romana del 

Casale, uppenbarade sig en svunnen värld 

vilken också ruvade på åtskilligt av ornitologiskt 

värde. I detaljrika jaktscener skjuts, 

spetsas och sticks öns djur och fåglar ihjäl 

medan andra vittnar om romerska sjöexpeditioner 

till Afrika och Indien där bångstyriga 

kreatur – elefanter, noshörningar, 

tigrar – lastas på fartygen för leverans till 

imperiets amfiteatrar och storkök. Även 

vettskrämda strutsar tvingas ombord. 

Åtminstone två reflektioner minns jag 

tydligt från besöket på platsen; dels mosaikernas 

otvetydiga skildring av djur och 

fåglar som först och främst var ämnade 

för slakt – vilket på sätt och vis kommit 

att känneteckna såväl europeisk mentalitet 

som västerländskt naturumgänge i 

stort – dels att strutsen Struthio camelus 

inte kan ha förekommit särskilt långt från 

Siciliens stränder för två tusen år sedan. 

44 vår fågelvärld | 5.2023 

En vanlig uppfattning bland ornitologer 

är annars att strutsfåglarna i ordningen 

Struthioniformes uteslutande hör hemma 

på södra halvklotet. Men så är det alltså 

inte, för struts förekom såväl i Nordafrika 

som Arabien och femtusenåriga fynd från 

Mesopotamien vittnar om en vidare utbredning 

längre österut i Centralasien, där 

de senaste paleontologiska fynden till och 

med antyder ett evolutionärt centrum. 

Att det gick som det gick är väl knappast 

förvånande. Strutsarna försvann 

småningom i norr på grund av mänsklig 

rovdrift. Ett talande exempel från tiden för 

mosaikgolvens tillkomst är när kejsar Heliogabalus 

bjöd på galamiddag tillagad av 

bland annat sexhundra strutshjärnor. Inte 

undra på att strutsarna var vettskrämda. 

DE KALLAS RATITER, de flygoförmögna 

fåglarna i ordningen Struthioniformes som 

ingår i superordningen Palaeognathae, 

paleognata fåglar. Dit räknas numera även 

tinamoerna i familjen Tinamidae vilka 

förr gick under namnet stubbstjärthöns. 

Tinamoerna hör hemma i Sydamerika 

och kan till skillnad från de andra flyga, 

om än ogärna, rätt dåligt och aldrig långt. 

Tillsammans omfattar Struthioniformes 

fem existerande familjer med drygt sextio 

arter; de nyzeeländska moafåglarna Dinornithidae 

och elefantfåglarna Aepyornithidae 

på Madagaskar, vilka också anses 

ingå i Struthioniformes, är som bekant 

utrotade. 

Alla fåglar idag ingår endera i den paleognata 

eller neognata utvecklingslinjen, 

vilket alltså betyder att en överväldigande 

majoritet av alla fåglar tillhör den senare 

gruppen. Paleognaternas radiering inleddes 

tidigt, om inte allra tidigast bland moderna 

fåglar, och onekligen har de något 

urtidsaktigt över sig och är tveklöst också 

minst fågellika av alla fåglar. Det är inte att 

undra på att intresset och spekulationerna 

om dem varit omfattande, men trots det 

– eller snarare just därför – har åsikterna 

pendlat rejält om var de hör hemma och 

varifrån de kommer. Till råga på allt har 

paleontologiska rön och fylogenetiska 

studier stundom motsagt varandra. 

Mystiska och märkliga och störst bland 

nutidens fåglar är Struthioniformes. Tolkningsförsöken 

och spekulationerna om deras 

ursprung och taxonomiska proveniens 

har gått åt olika håll under det senaste 

seklet, men i grunden kretsat kring frågan 

om huruvida paleognaterna utvecklats 

separat och genom konvergent utveckling 

i liknande miljöer blivit snarlika, eller om 

de helt enkelt delar en gemensam urfader. 

Ett annan återkommande spörsmål har 

Colosseum nästa! Golvmosaik från 300-talet i 

Villa Romana del Casale, Sicilien, Italien.


GRÄNSLÖST 

Ratiter 

handlat om huruvida deras historia går 

ända tillbaka till förhistoriska kreatur av 

typen befjädrade dinosaurier. 

Frågorna har varit och är än idag fler 

än svaren, men tack vare nya molekylärstudier, 

fossilfynd och bättre kalibrering av 

de forna superkontinenternas uppsprickande 

börjar bilden klarna. Att de kunde 

flyga, men förlorade förmågan när den 

inte längre tjänade något syfte, är numera 

fastslaget och den processen har även 

skett hos pingviner samt somliga rallar och 

doppingar och ytterligare några. För övrigt 

kunde redan urfågeln Archaeopteryx flyga 

för etthundrafemtio miljoner år sedan, vilket 

betyder att flygförmåga utvecklats före 

ratiterna vilka gjorde entré mer än femtio 

miljoner år senare. 

Dagens uppfattning – stor försiktighet 

krävs när den ska uttolkas på grund 

av forskningsläget – är att de paleognata 

fåglarna är en parafyletisk grupp. Den 

representerar olika evolutionära linjer 

där några familjer står närmare varandra 

än andra, och där strutsarna Struthionidae 

är en systergrupp till de övriga fyra 

familjerna. Tinamoernas ställning har 

varit särskilt svår att fastställa, men de 

anses numera vara en systergrupp till de 

utdöda moafåglarna. Somliga forskare 

menar istället att de utgör en systergrupp 

till Rheidae, alltså de sydamerikanska 

nanduerna. Att kivierna Apterygidae och 

emuerna samt kasuarerna i Casuariidae 

står nära varandra i fylogenetiskt avseende 

är en vedertagen åsikt – och ytterligare 

släktskapsband mellan de fem familjerna 

har förslagits. 

En utmaning i tolkningen är att många 

paleognata fågelfamiljer är utdöda, moa 

och elefantfåglar är bara två exempel. 

Det gör bilden fragmentarisk och därmed 

svåröverskådlig. Samtidigt visar dagens 

utbredning entydigt att de hör hemma på 

södra halvklotet, vilket pekar på ursprung 

i Gondwana. Fossilfynd från Eurasien har 

emellertid också visat sig rymma ben från 

paleognater varför frågan om gruppens 

ursprung inte är entydig. I själva verket 

handlar studiet av denna spännande 

fågelgrupp i väsentlig utsträckning om 

biogeografi med frågeställningar kretsande 

kring spridningsbiologi, vikarians och 

artutveckling. 

I ornitologiska läroböcker undervisas 

om Struthioniformes anatomiska särart 

Struts Struthio camelus australis. Närmast ovan en adult hona, överst en adult hanne. Sydafrika. 

med bröstben utan kam – vilket dock inte 

gäller tinamoerna – samt näbbarnas och 

tungornas konstruktion, väsentliga detaljer 

som indikerar gemensamt ursprung 

långt bakåt i djuptiden. Ser vi närmare på 

dagens ratiter finns det mer som förenar 

dem, exempelvis deras nomadiska leverne 

och omkastade könsroller där regeln är 

att familjeansvaret ligger hos hannarna. 

Åtskilligt mer går att tillägga, men nu är 

det dags att lämna mosaikgolven och läroböckerna 

och möta ratiterna i fält. 

UTE VID SYDAFRIKANSKA Atlantkusten 

har jag funnit en vindskyddad vik där ett 

gäng kapmåsar Chroicocephalus hartlaubii 


håller igång. De letar strandfynd bland 

uppspolad kelp, bastanta brunalger, och 

medan de flesta adulta måsarna är mörkögda 

noterar jag att några istället har ljusa 

iris, som den nära släktingen silvermås C. 

novaehollandiae på andra sidan havet. 

Längre bort betar några strutsar 

Struthio camelus förnöjt och jag vänder 

uppmärksamheten mot dem. De är sannerligen 

mäktiga och urtida i sin imposanta 

hållning, men de har – det kan inte 

förnekas – samtidigt något komiskt över 

sig och jag kan inte låta bli att respektlöst 

tänka på en dråplig scen i Bröderna Marx, 

när Harpo rider på en skenande struts. 

Även Ogden Nashs hyllning i The Ostrich 

tar udden av alla högtravande beskrivningar: 

The ostrich roams the great Sahara. 

Its mouth is wide, its neck is narra. 

It has such long and lofty legs. 

I’m glad it sits to lay its eggs. 

SOM OM HON var en tankeläsare sträcker 

en adult hona på halsen, slutar tugga, och 

fokuserar på mig med utstuderad min. 

Festligt, hinner jag tänka. Sedan störtar 

hon i antilopfart rakt emot mig med lår 

som en ardenner och en beslutsamhet som 

skulle skrämma vettet ur ett lejon. Lyckligtvis 

dundrar hon förbi på några meters 

håll och sällar sig till en ståtlig hanne 

längre bort, där betandet återupptas som 

om ingenting hänt. Förutom hannen finns 

inget som antyder orsaken till hennes 

plötsliga sprinterlopp. 

Lättad över utfallet spanar jag längs 

stranden och noterar åtminstone ett tiotal 

ungfåglar runtom i terrängen; de är nästan 

lika stora som de adulta av vilka hannen är 

betydligt större än honan. Förhållandet är 

emellertid inte det vanliga inom Struthioniformes. 

Störst av könen är de som 

försvarar reviret och hos emun, kasuarerna 

och tinamoerna är det honorna; de 

innehar våldskapitalet i kraft av sin storlek 

och ansvarar därmed för säkerhetstjänsten. 

Hos de två strutsarterna och de tre 

nanduerna är dock hannarna störst och 

följaktligen mest stridslystna. Kivierna är 

som vanligt ett undantag; de är monogama 

och hannen lever livet igenom tillsammans 

med sin klart större hona. 

Ratiternas familjeliv och sexualsystem 

är skolboksaktigt pedagogiskt eftersom 

det erbjuder en snudd på heltäckande 

Strutsen är världens största fågel. Hannen på bilden väger över hundra kilo och blir nästan tre meter 

när den sträcker på sig. Sydafrika. 

variationsrikedom. De flesta idkar någon 

slags polygami i form av polyandri eller 

polygyni, eller för den delen en kombination 

av bägge. Hos strutsarna, både 

S. camelus och S. molybdophanes, parar sig 

hannar och honor med flera partner under 

en säsong. Strutshannen håller sig med 

ett slags hov runt boet där han visar upp 

sig, dansar och frestar honorna att para sig 

med honom, en efter en. Därefter lägger 

ledarhonan ett tiotal ägg i boet följt av en 

parad med andra honor som vanligtvis levererar 

ett var, för att sedan lämna scenen 

för gott. Slutligen ligger ett tjugotal ägg i 

boet som ruvas gemensamt av hannen och 

ledarhonan; de fortsätter omvårdnaden av 

ungarna åtminstone under första året, och 

det var säkert en sådan familjegrupp jag 

stötte på nere vid stranden. 

En nog så intressant detalj hos samtliga 

ratiter – en detalj som för övrigt aldrig berörs 

i fälthandböckerna – är att hannarna 

är försedda med yttre könsorgan, penis. 

Det finns skäl att uppehålla sig en stund 

vid den eftersom fenomenet är sällsynt 

bland fåglar, till skillnad från reptilerna. 

Många, inklusive Charles Darwin, menade 

att penisen enbart är ett reproduktivt 

verktyg, nödvändigt för sexuell fortplantning 

bland vissa arter. Hos strutsarna och 

nanduerna spelar den dock större roll än 

så eftersom hannarnas dansföreställningar 

inför honorna till stor del handlar om att 

uppvisa ett så stort organ som möjligt för 


GRÄNSLÖST 

Ratiter 

att egga dem till parning. Möjligen är det 

bakgrunden till att polygama strutsar och 

nanduer är ordentligt välutrustade, medan 

de monogama eller polyandriska emuerna 

får hålla till godo med väsentligt mindre 

storlek. 

VISSA FÅGLAR INGÅR i vissa landskap på 

ett djuplodande vis där beskrivningar 

och tankar om det ena rymmer det andra. 

Som de patagoniska grässlätterna utmed 

Anderna. Att föreställa sig dem innebär, 

åtminstone för mig, att samtidigt frammana 

bilden av småflockar med högresta 

nanduer betande ute på de vindpinade 

slättmarkerna, eller vaksamma individer 

i högbelägen terräng, ständigt på sin vakt 

efter smygande pumor. 

Och nu är jag där, i chilenska delen 

av Sydpatagonien, och spanar ut över 

grässlätter och sydbokskogar nedanför Andernas 

snöklädda toppar. Här lever arten 

mindre nandu Rhea pennata som i äldre 

framställningar kallades Darwin’s Rhea. 

Skälet till det var att expeditionskonstnären 

Conrad Martens sköt ett exemplar 

under Charles Darwins världsomsegling 

med fartyget Beagle. Fågeln åts dock upp 

av den glupska besättningen, men Darwin 

sparade lyckligtvis huvud och fjädrar – 

vilka låg till grund för den vetenskapliga 

beskrivningen av arten i London 1837. 

Mindre nandun är i själva verket en 

stor fågel, men ändå ett nummer mindre 

än den nordligare större nandun 

R. americana. Den senare är vida spridd 

i östra Sydamerika och förekommer med 

flera underarter. Även den mindre arten 

ansågs tidigare rymma flera taxa, men 

de är numera utbrutna och ingår i arten 

punanandu R. tarapacensis, vilken dock 

inte erkänns av alla. 

Enstaka individer och småflockar har 

passerat förbi min tältplats under hela dagen, 

men det är svårt att göra reda för vilka 

de är och vart de är på väg. Hannarna är 

större än honorna, men skillnaden är inte 

särskilt stor och underlättar bara könsbestämningen 

i blandade grupper. 

I likhet med strutsarna håller sig 

nanduerna med harem. Med yviga gester 

lockar hannarna honorna till sitt harem – 

om det nu inte snarare är så att honorna 

går samman och väljer en hanne som de 

får att uppträda för att han sedan, om 

han anses duglig, ensam får tar hand om 

Mindre nandu Rhea pennata trivs bäst i södra Sydamerikas öppna landskap. Patagonien, Chile. 

ruvning och skötsel av ungarna under ett 

år. Efter att alla honorna parat sig med 

hannen lämnar de honom och vandrar 

därefter vidare mot nya erövringar. Ofta 

beger de sig iväg gemensamt, och jag gissar 

att en av de målmedvetna flockarna jag 

siktade bestod av just haremsdamer. En 

annan grupp, som emellertid befann sig 

väldigt långt bort, torde ha bestått av en 

hanne med en hel hoper halvvuxna ungar, 

storleksskillnaden antydde i alla fall det. 

NANDUERNA ÄR DE största fåglarna i 

Sydamerika, i Afrika är det strutsarna 

och i Australien emun Dromaius novaehollandiae. 

Den senare är en rikskändis 

vilket bland annat beror på att den är ett 

av djuren i riksvapnet, det andra är förstås 

kängurun. Emuns heraldiska ställning 

återspeglas emellertid inte alltid hos 

befolkningen; vissa är med rätta genuint 

stolta över den människostora ratiten vars 

list och överlevnadsförmåga i mångas 

ögon symboliserar nationens särart och 

styrka. Andra uppfattar dem nedlåtande 

som ett slags dammiga, vandrande ryamattor 

vilka skamlöst går bärsärkagång i 

odlingar och åkrar. 


Gåtfull och gäcksam är emun Dromaius novaehollandiae. Två närstående arter utrotades i sen tid och nu finns endast en art emu i Australien. Den är vida 

spridd, utom på Tasmanien där den utrotades i modern tid. Emun hör hemma på sydkontinentens slätter och förekommer även i riktigt torra områden. Under 

kraftiga regn ger den sig ut på långvandring och kan då uppträda i jätteflockar. Längst upp till vänster: Emu Dromaius novaehollandiae, Längst upp till höger: 

Vaksamhet på det som var slagfält för Emu-kriget 1932. Western Australia, Längst ned: En familjegrupp rör sig genom uttorkat landskap i South Australia. 

I flera avseenden påminner emuns 

familjeliv om strutsarnas och nanduernas, 

en skillnad är dock att emun i grunden är 

monogam eller polyandrisk och att honorna 

inte uppträder i harem. Däremot är det 

som hos släktingarna, kivierna undantaget, 

hannarna som ensamma tar hand om ungarna. 

En egenhet hos emun är att den ger 

sig ut på säregna säsongsvandringar som 

styrs av nederbörden – tropiska cykloner 

från norr eller sydliga vinterstormar från 

Antarktis – vilket emellanåt kan resultera 

i att hundratals eller till och med tusentals 

emuer samlas i inlandet och därefter 

strövar iväg mot kusterna. 

Detta vandringsbeteende eller nomadism 

är synnerligen välstuderat i Australien, 

vilket emellertid inte beror på att 

ornitologin åtnjuter en särskilt priviligierad 

ställning i landet, utan förklaras 

av att statliga medel släppts till för att 

noggrant utreda hoten mot jordbruket. 

Särskilt allvarligt anses emuernas fräcka 

framfart vara i delstaten Western Australia 


GRÄNSLÖST 

Ratiter 

Emuns ungar är randiga som hos alla ratiter utom kivierna, South Australia, 

Australien. 

Storleken till trots är emun skicklig på att gömma sig, South Australia, 

Australien. 

där huvuddelen av all bördig mark och 

ursprunglig natur lagts under plogen och 

förvandlats till vetefält. 

Att det skulle leda till brutala konflikter 

var endast en tidsfråga och 1932 

inledde Australien det så kalla emu-kriget 

i Western Australia. Bakgrunden var att 

bortåt tjugo tusen emuer gått till attack 

mot vetefälten, så löd åtminstone de krigiska 

rubrikerna och bönderna, vilka var 

soldater från första världskriget, begärde 

därför eldunderstöd från landets försvarsminister 

Pearce. Han skred snabbt till 

verket och lät mobilisera Royal Australian 

Artillery. Bestyckade med två kulsprutor 

av märket Lewis och tiotusen patroner 

fattade artilleristerna posto, redo för snabb 

och obönhörlig eldgivning när fienden 

närmade sig. 

Knappt hade militärerna nått sina 

eldställningar förrän en trupp om femtio 

emuer siktades. Officerarna gav order 

om att inleda en kniptångsmanöver och 

därigenom leda emuerna in i ett bakhåll. 

Men trots infernaliskt skjutande lyckades 

militärerna endast fälla ett tiotal emuer. 

Krigslisten hade misslyckats. Artilleristerna 

omgrupperade och satsade på en 

avslutade drabbning i öppen terräng, men 

väl på plats hade emuerna smugit iväg i 

skydd av mörkret. Stridsmoralen började 

svikta hos Royal Australian Artillery och 

nödvändigheten av andra strategier blev 

akut; taktiskt nytänkande resulterade i 

att kulsprutorna monterades på lastbilar, 

problemet var bara att emuerna enkelt 

sprang ifrån dem och så hade militärerna 

överlistats ännu en gång. 

Stridigheterna avslutades efter en 

vecka när det kunde konstateras att av de 

tvåtusen femhundra skott som förbrukats 

hade knappt vart tjugofemte haft avsedd 

effekt. Militärledningen konstaterade dock 

att inga soldater skadats under stridigheterna 

och att frågan nu gällde utdelning av 

medaljer till de tappraste mannarna. När 

frågan nådde parlamentet gick labourpolitikern 

Green i svaromål och menade 

att samtliga eventuella medaljer borde gå 

till emuerna. 

Ytterligare en militäroperation genomfördes 

mot emuerna senare under året, 

men med i stort sett samma resultat. Istället 

infördes skottpengar och på det viset 

dödades drygt en kvarts miljon emuer under 

en femtonårsperiod. Det var en slakt 

som får till och med romarnas strutsjakter 

att framstå som rätt beskedliga. Populationen 

verkar emellertid ha återhämtat 

sig och några ambitioner att återuppta 

fientligheterna har inte rapporterats. 

JAG ÄR PÅ jakt efter en trädgårdsmästare. 

Att han eller hon befinner sig i närheten 

finns det goda skäl att anta, för runt om 

på marken ligger stora, blå frukter från 

regnskogsträdet Cerbera floribunda. Av alla 

varelser på Nya Guinea och nordligaste 

Queensland är det endast trädgårdsmästaren 

som förmår äta de giftiga frukterna; de 

slukas hela och letar sig småningom ut den 

naturliga vägen och blir till nya träd. Det 

är emellertid inte så lätt att få syn på trädgårdsmästaren 

och varje möte är dessutom 

förenat med viss fara, för hjälmkasuaren 

Casuarius casuarius är inte bara varje 

ratitentusiasts dröm, den är dessutom 

världens i särklass farligaste fågel. 

När jag kryper runt och fotograferar de 

blå frukterna – Cassowary plum, kasuarplommon, 

kallas de här i Australien – 

tycker jag mig höra ett avlägset åskmuller. 

Det måste vara väldigt långt borta och jag 

fäster mig inte närmare vid det, i synnerhet 

som regnperioden är i antågande. Men 

så hörs det igen och det dova ljudet känns 

bokstavligen i kroppen. Och nu hörs det 

igen och jag inser att trädgårdsmästaren är 

på ingång. Så, ut ur grönskan uppenbarar 

sig den väldige, tar några steg med sina 

grova ben, fixerar mig med blicken, och 

fortsätter fram till en liten bäck för att 

dricka. 

Det är den märkligaste fågeln på jorden 

jag har framför mig och jag har ingen 

aning om hur länge jag står blickstilla och 


etraktar kasuaren medan den dricker. 

Kroppen liknar pälsen på en svartbjörn, 

den skimrande blå halsen med röda skinnflikar 

är rent förhistorisk, hjälmen kunde 

tillhöra en dinosaurie, och den decimeterlånga 

sylvassa dolken på ena tån säger att 

största försiktighet är på plats. 

Andfådd och med maxad puls står jag 

kvar tills hjälmkasuaren ger sig av; den tar 

några steg och sedan – vips! – är den åter 

uppslukad av skogen. Att beskriva den 

med ord kan inte återskapa det känslomässiga 

intrycket som etsade sig fast, vilket 

redan filosofen John Locke vittnar om i 

sin An Essay Concerning Human Understanding 

från 1690. De första kasuarerna 

hade nått Europa under slutet av femtonhundratalet 

och det var när Locke fick se 

ett levande exemplar i Londons djurpark 

som han blev fullständigt tagen och vävde 

in kasuaren i sin kunskapsteori. För den 

gav upphov till ett djupt sinnesintryck som 

verkligen förmådde etsa sig fast i själens 

oskrivna blad, vilket är något ord aldrig 

förmår, enligt John Locke. 

Hjälmkasuaren, som är något mindre 

fast grövre och betydligt tyngre än emun, 

är idag hotad och det gäller även de två 

andra kasuararterna C. bennetti och C. 

unappendiculatus vilka endast förekommer 

på Nya Guinea. Viktiga miljöer försvinner 

och skogarna huggs ner. Ja, trädgårdsmästaren 

är riktigt illa ute. Och det är inte 

bara skogsskövling, turistindustrin och 

allestädes närvarande sällskapshundar 

vilka biter ihjäl ungarna som är problemet, 

i någon mån bidrar kasuarerna själva. För 

deras effektiva fröspridande, vilket gjort 

att kasuaren lever i symbios med flera 

regnsskogsträd, har tagit en ny vändning 

med invasiva arter som Annona glabra, 

ett tropiskt fruktträd i kirimojasläktet, 

vars saftiga äpplen lockar kasuarerna som 

omedvetet hjälper trädet expandera med 

ödesdigra konsekvenser eftersom trädet 

fullständigt tar över de områden de växer 

i. 

HJÄLMKASUAREN KAN VARA en farlig fågel, 

men dödsfall är sällsynta även om mörkertalet 

är stort på Nya Guinea där många 

människor lever inne i regnskogarna. 

Ratiterna är hur som helst den märkligaste 

och mest mystiska gruppen av alla fåglar, 

och det gäller inte minst de ovanligaste 

och mest svårsedda: kivierna. 

Hjälmkasuaren Casuarius casuarius är regnskogens verklige tungviktare, en väldig urtidsfågel utan motstycke 

i vår fågelvärld. Queensland, Australien. 

Kivi eller kiwi kommer av ett polynesiskt 

ord för långnäbbad fågel, vilket också 

brukats av maorierna i deras benämning 

av spovar, särskilt orientspoven Numenius 

madagascariensis. I alla avseenden hör kivierna 

till de gåtfullaste av ratiterna; deras 

evolutionära historia är i väsentliga delar 

höljd i dunkel, hur de kom till Nya Zeeland 

är föremål för flera motstridiga teorier, 

och osäkerhet råder om hur många arter 

det finns. Att gå längre än att bara antyda 

familjen Apteryx förehavanden kräver 

därför betydligt mer utrymme, varför det 

får anstå till senare. 

Till besynnerligheterna med kivin hör 

att det är en ratit som namngivit en kultur 

och ett helt folk. Nyzeeländarna kallar sig 

stolt för kiwis och på det mesta från skokrämsburkar 

till ölflaskor syns siluetten av 

den besynnerliga varelsen som utnyttjar 

sin långa näbb som ett slags underjordiskt 

periskop och med sina kattlika morrhår 

nattetid strövar runt i bushen, nysande 

som en grävling. Att grunda sin identitet 

på ett sådant däggdjurslikt väsen är djärvt. 

Och till råga på allt är det ytterst få kiwis 

som sett en kivi i det vilda. 

Så sent som år 2003 fick okaritokivin 

Apteryx rowi sin vetenskapliga beskrivning. 

Det är den ovanligaste av de minst 

fem kryptiska kiviarterna och sällsyntast 

av alla ratiter, knappt fyrahundra individer 

lever idag i ett skogsområde vid Sydöns 

västkust. Eftersom flera är märkta med 


GRÄNSLÖST 

Ratiter 

Kasuaren är livsfarlig om den störs. Queensland, 

Australien. 

Sydkivi Apteryx australis. Tre separerade populationer existerar och osäkerhet råder om deras systematiska 

status. Alla kivier är hotade och vanligtvis svåra att observera, oftast hörs deras skärande rop 

under nätterna. Stewart Island, Nya Zeeland. 

sändare är det möjligt att följa med när 

de pejlas nattetid – de rör sig för övrigt 

sällan mer än någon mil under sin bortåt 

femtioåriga livstid. Efter att på det viset ha 

mött okaritokivin fortsätter jag till Stewart 

Island som ligger söder om Sydön och där 

den något större sydkivin A. australis har 

ett säkert tillhåll. Från tältet inne i urskogen 

hör jag deras skärande skrin under 

nätterna och det är en sublim upplevelse 

– John Locke hade hållit med om att även 

sådana ljud sätter outplånliga spår i själen. 

TILLBAKA TILL SYDAMERIKA och femte 

familjen i Struthioniformes: Tinamidae, 

tinamoerna, vilka är artrikast med sina 

fyrtioåtta arter. Hos dem existerar ingen 

gigantism, istället är de i likhet med 

kivierna rätt små, som rapphöns ungefär, 

men de kan flyga om det kniper. De följer 

samma riktlinjer inom familjelivet som 

nanduerna där hannarna har flera honor 

och vice versa; ruvning och skötsel av 

ungarna är dock hannarnas uppgift. En 

märkvärdig detalj i sammanhanget är att 

äggen är vackert porslinsskimrade i olika 

färger – varje art har sin speciella variant – 

och man undrar varför; någon darwinistisk 

nyttokalkyl borde väl ha räknats fram av 

en hängiven doktorand i Sydamerika, men 

det har i så fall undgått mig. 

Även tinamoerna har en tendens att 

undgå ornitologen. Jag har slagit läger ute 

på en osedvanligt blåsig slätt i Patagonien, 

men även om jag då och då hör ropen från 

prakttinamoer Eudromia elegans dröjer 

det en god stund innan en behagar visa sig. 

Vad håller de på med? Jag försöker begripa 

vad det är jag ser och hör, men blir inte 

mycket klokare trots att timmarna går. Att 

tinamoerna kan hålla sig med harem är 

känt, men till skillnad från nanduer och 

strutsar är ungarna i princip borymmare 

varför hannarna kan hålla en helt annan 

ruljangs på reproduktionen. 

Mitt sökande efter ratiterna har gått 

varvet runt och jag återkommer ständigt 

till viljan att veta mer samt förnimmelsen 

av att stå inför fågelvärldens verkliga 

bråddjup. Tinamoernas rop hörs långt 

in på kvällen, nära och samtidigt väldigt 

avlägset. Jag kryper in i tältet med 

ornitologen W. H. Hudsons klassiker Idle 

Days in Patagonia från 1893 och läser om 

hur han en dag försökte undersöka vad 

prakttinamoerna höll på med. Han hörde 

deras läten, flera stycken samtidigt, men 

när han smög sig dit tystnade de och han 

såg ingenting; de var som försvunna i det 

decimeterhöga gräset. Tillbaka till lägret 

satte de igång igen och Hudson försöker 

artikulera sina tankar om att ornitologi 

inte bara handlar om sökande efter 

reducerande förklaringar, utan även om 

Prakttinamo Eudromia elegans. Patagonien, 

Argentina. 

att kunna se fåglarna bortom vedertagna 

kategorier. Han skriver: 

Twilight comes and brings an end to 

these useless researches; useless, I say, and 

take great delight in saying it, for if there 

is anything one feels inclined to abhor in 

this placid land, it is the doctrine that all 

our investigations into nature are for some 

benefit, present or future, to the human 

race. 


UPPLEV FÅGEL OCH NATURRESOR ÖVER HELA VÄRLDEN 

MED ERFARNA RESELEDARE—BRA BOENDE—BEHAGLIGT TEMPO 

Ett axplock av resor 20232024 

• Kerkinisjön 1721 november Fågelrikt grekisk mat korta avstånd 

• Kuba 1023 februari Världens minsta fågel rundtur i Havanna skönt klimat 

• Norra Indien 15 februari2 mars Tiger Taj Mahal Himalaya 

• Trinidad och Tobago 1222 mars Röd ibis kolibrier havslädersköldpadda 

• Sicilien 2027 mars Etna gelato Njuta! 

• Borneo 28 mars16 april Regnskog näsapor fågelendemer 

• Ugglor, spettar och skogshöns i Dalarna 1720 april Limsjön 

• Rumänien 23 april2 maj Flodbåt på Donau Karpaterna björnar 

• Centrala Spanien PLUS 1–7 maj Extremadura trappar paradores 

• Azerbajdzjan 613 maj Nationalparker Kaukasusbergen rikt fågelliv 

RESOR—GUIDNINGAR—KURSER—EVENEMANG OCH MYCKET MER SOM PASSAR ALLA OAVSETT KUNSKAPSNIVÅ. 

VÄLKOMMEN ATT MÖTA GIGI SAHLSTRAND, GÖRAN PETTERSSON OCH ÖVRIGA RESELEDARE PÅ VÅRA RESOR! 

För fullständigt program besök: 

www.fagelguidning.se 

Företags– eller privatguidning? 

Hör av dig, vi löser det! 

Mer info finns på vår hemsida.

BÖCKER 

RINGMÄRKNING 

Efterlängtad uppdatering är här 

Titel: Identification Guide to European Passerines 

Författare: Lars Svensson Förlag: 

Avium Pris: 315 kronor 

ÄNTLIGEN! MÅNGA I ringmärkningsvärlden 

brast nog spontant ut i detta utrop då det 

annonserades att det skulle komma en 

nyutgåva av denna klassiska ringmärkarguide, 

ofta bara kallad ”Svensson”. Mer än 

trettio år har förflutit sedan den förra, fjärde, 

upplagan, och nu är alltså den femte 

här. Det ska sägas med en gång, det är inte 

en fullkomlig omarbetning utan just en 

uppdatering, och den som är bekant med 

den gamla gröna boken kommer att känna 

igen sig i den nya utgåvan. 

Omslaget är närmast identiskt förutom 

att det (liksom alla tidigare utgåvor) bytt 

färg, denna gång till sobert vinrött. De inledande 

kapitlen har inte ändrats mycket, 

utan det som framför allt gjort att boken 

ökat i omfång med närmare åttio sidor är 

arttexterna. 

Sedan den förra utgåvan har ett flertal 

arter splittats, det vill säga delats upp i nya 

arter, och dessa behandlas här utförligt. 

Svåra artkomplex som de rödstrupiga 

sångarna har fått mer plats när de nu anses 

vara olika arter, vilket säkert kommer att 

hjälpa dem som har turen att fånga dessa, i 

vårt land, sällsynta fåglar. 

Många mått är också nu uppdaterade 

och enligt författaren mer korrekta. Ytterligare 

något jag uppskattar är den korta 

sammanfattningen av de olika arternas 

postjuvenila ruggning, något som saknades 

i den förra versionen och som är till stor 

hjälp när man snabbt vill kolla ungefär var 

man förväntar sig ruggränser hos vissa 

arter. 

DEN NYA ”SVENSSON” är en mycket välkommen 

uppdatering av en klassisk bok, 

och jag tror mig kunna garantera att den 

kommer bli precis lika sönderbläddrad i 

många ringmärkarhänder som de tidigare 

utgåvorna. 

Nina Janelm 

RELATIONER 

Odyssé genom historien 

Titel: Birds and Us Författare: Tim Birkhead 

Förlag: Viking Pris: 276 kronor 

Relationen mellan fåglar 

och människor går långt 

tillbaka i historien. Författaren 

och ornitologen 

Tim Birkhead har grävt 

sig längst ned i världens 

kökkenmöddingar och i de 

djupaste grottorna efter 

spår av avbildningar av 

fåglar. Hans odyssé tar sin 

början under neolitisk tid, 

flera tusen år tillbaka. Han 

tar sedan läsaren med till alla de stora kulturerna: 

den egyptiska, grekiska, romerska och visar på 

hur fåglar på olika sätt påverkade människornas 

vardag. Därefter ett hopp i historien till renässansen 

och därefter till vetenskapens födelse som 

också påverkade bilden och synen på fåglar hos 

både akademiker och så småningom människor 

i stort. Charles Darwins enorma betydelse för 

ornitologin ägnas ett kapitel. Under 1900-talet 

utvecklas fågelskydd, och fågelskådning som 

aktivitet tar form. Författaren har en unik förmåga 

att fånga läsarens intresse. Det här är en bok som 

förtjänar att läsas av många. Niklas Aronsson 

BESTÄMNINGSGUIDE 

Bästa fotoguiden av alla 

Titel: Europe’s Birds – An identification guide 

Författare: Rob Hume m. fl. Förlag: Princeton 

Nature Pris: 349 kronor 

Den här bestämningsguiden 

gavs ut redan för två 

år sedan. Dessvärre då 

inte uppmärksammad av 

Vår Fågelvärld, kanske för 

att den (ännu) inte finns 

på svenska. Den är emellertid 

värd att lyfta då den 

är i särsklass den bästa 

bestämningsguiden med 

fotografier över Europas 

fåglar. Samtliga 928 arter 

som har påträffats i Europa 

är illustrerade med foton och beskrivningar, 

vilket inkluderar introducerade arter. Det handlar 

om totalt 4 700 bilder, ett imponerande antal. Författarna 

har lagt mycket möda på urvalet av bilder 

för att dessa ska vara så pedagogiska som möjligt. 

Den enda invändning jag har är att formatet är väl 

stort för att fungera helt tillfredsställande i fält. 

Någon app är inte aktuell, men däremot finns den 

som e-bok, så att man kan öppna den i en läsplatta. 

En fotoguide som fungerar som ett perfekt 

komplement till Fågelguiden. Niklas Aronsson 

FÅGELFOTOGRAFI 

En hyllning till skärfläckan 

Titel: Skärfläckan – den gracila vadaren Text 

och bild: Niclas Ahlberg Förlag: Eget Pris: 495 

kronor 

Kan man bli kär i en fågel, 

frågar sig fågelfotografen 

Niclas Ahlberg från 

Gotland. För honom är 

svaret ett rungande Ja! 

Och föremålet för hans 

förälskelse är skärfläckan, 

den svartvita vadaren, 

som också har förtrollat 

såväl Carl von Linné som konstnären Lars Jonsson. 

Författaren och fotografen Niclas Ahlberg 

beskriver skärfläckan: ”... som en personifiering 

av begrepp som skir, sirlig, estetisk, gracil och 

graciös.” Efter att ha tagit del av bokens 160 

bilder är man beredd att hålla med. Många 

makalöst vackert komponerade bilder fyller 

bokens pärmar. Resultatet av ett slit i fält under 

många år, eller som han själv skriver: ”Det har 

blivit många tidiga morgnar, krälandes i lera, 

genom vassar, ibland jagad av kossor och tjurar 

med risk för livet för att få ihop det bildmaterial 

som illustrerar boken.” 



More discoveries 

at night. 

With ZEISS thermal 

imaging cameras. 

ZEISS DTI värmekameror. NYHET! 

Med ZEISS DTI värmekameror kan du enkelt lokalisera och identifiera fåglar 

och andra djur både dagen och på natten utan användning av störande ljuskällor. 

På detta sätt är längre observationer möjliga och lyfts till en helt ny nivå för 

nattfåglar som ugglor och nattskärror. 

ZEISS DTI kombinerar intuitiv ergonomi och användarvänlighet med en exceptionell 

visuell upplevelse med möjlighet till att ta bilder, video och live-streama till 

annan mobil enhet. 

De finns i åtta modeller och erbjuder rätt följeslagare för varje krav och situation. 

zeiss.com/nature/dti 

zeiss-anz_thermal-usecase-night_SE_220x285mm.indd 1 27-09-2023 10:27:58

KORSORD 

BEVINGADE ORD 

stor tung 

fågel 

framför 

ingången? 

skådarnöje 

1:a januari 

snygga i 

halsring 

under 

arktisk 

sommar 

kryddar 

brännvin 

ny 

sylvia 

med röd 

hals 

kora 

dans från 

finland 

0,6 miles = 1 

går man 

i detta, 

fastnar 

man 

för betalning 

i det äpplet 

biter ingen 

gärna 

fåglarna 

som 

inte får 

dansa 

ses lövsalsfågelhannar 

äggplats 

för 

de flesta 

vadare 

är 

baloos 

livsstil 

kortspel 

inte 

raskt 

har koll på 

nyheter 

inte följa 

regler 

lasso 

i danmark, 

sverige 

och norge 

munrelaterad 

är gift 

på påknapp 

kan 

markeras 

med 

sång 

rödbrun, 

vit och 

svart i 

fjällbuske 

andrées 

slutstation 

dödar 

insekter 

och mäter 

flyghöjd 

är vandringsduvan 

också 

en mes 

därifrån 

kan du lyfta 

fäster 

muskel 

de flesta 

fåglar 

har fyra 

dansk ö 

brukar 

kryssare 

sina 

drag 

präst 

med egen 

gt-bok 

vanlig 

statyfärg 

utomhus 

röd hos 

sothöna 

sås 

dimmiga 

väsen 

gud 

som 

båt 

anka i 

hollywood 

på 

nunna 

fånga 

för disk 

i hönshuset 

vill 

krama 

mowgli 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2023-09-10 

BEVINGADE ORD 

arktisk 

dykare med 

svart eller 

vit näbb 

drillare 

med mittbena 

på 

fjällmyr 

är sulans 

fot 

p 

regissören 

och 

pålägget 

tycker 

synd om 

ö 

i 

s 

l 

o 

m 

fågelgott 

som 

förklädnad 

m 

a 

s 

k 

är 

straffbar 

handling 

antal 

kråkfågelarter 

som 

häckar i 

sverige 

svinfett 

fjäderbyte 

avvecklades 

å s p 

t 

t 

a 

i 

t 

e 

r 

tippar 

framåt för 

måltid 

i grunt 

vatten 

n 

pynta 

en norsk 

fågel- & 

väderö 

på dess 

sydsvenska 

sandrevel 

rastar 

vadare 

och föds 

sälar 

sockrat 

och 

saltat 

laxen 

mången på 

doppingunge 

gör 

örnunge 

inför 

flygtur 

del av 

bordssalt 

hjälp! 

grön 

eller gul 

och hal 

ärftliga 

utslag 

p 

när 

rovfåglar 

utnyttjar 

termikvind 

kryckja 

vadaren 

med tofs 

mickelbo 

är svårforcerat 

för kamelen 

kan staga 

dörr 

är silver 

förmiddag 

för britt 

kan 

retas av 

snittar 

flygare som 

kan smälta 

det mesta 

eftersom 

har 

mjuk 

stam 

svalkande 

sommarnjutning 

m å k l ä p p e n 

s 

o 

s 

u 

g 

ö 

n 

k 

v 

i 

s 

t 

s 

r 

v 

r 

m 

s 

o 

k 

p 

r 

r 

y 

n 

r 

n 

d 

å 

obsa 

flyktig 

stund 

vårblomma 

med klös? 

r u g g n i n g 

a 

a 

a 

o 

v 

a 

v 

i 

a 

a 

a 

a 

g 

l 

ö 

r 

p 

n 

söker nog 

tätting 

vid styv 

kuling 

i r a t ä 

l 

samlar 

yngre personer 

med 

rödrosiga 

kinder? 

s i s 

u 

kan starflock 

vara 

då startar 

morgonens 

fågelkör 

a l a 

a 

d e s 

HÄR ÄR FÖRRA NUMRETS VINNARE: 

1:a pris: Torsten Larsson, Täby. 

2:a pris: Uno Storm, Göteborg. 

3:e–5:e pris: Lena Oveby, Svedala, Håkan 

Carlson, Malmö och Leif Lövström, Karlstad. 

Grattis! 

å 

a 

t 

t 

t 

s 

s 

m 

blir sidensvans 

av 

jästa bär 

giraffsläkting 

fågelskådares 

käraste 

organ 

ö 

g 

a 

t 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2023-07-10 

Bevingade ord – ett fullfjädrat kryss 

VINSTER 

1:a pris 500 kr: Presentkort på Naturbutiken 

2:a pris 300 kr: Presentkort på Naturbutiken 

3:e–5:e pris 100 kr: Presentkort på Naturbutiken 

Skriv ned orden som du får fram i de färgade 

rutorna på ett vykort och skicka detta till Vår Fågelvärld, 

Niklas Aronsson, Flygfältsgatan 16A, 423 37 

Torslanda, eller skriv den rätta lösningen i ett mejl 

och skicka till niklas.aronsson@birdlife.se. Glöm inte 

att skriva din adress. Senast den 10 november vill vi 

ha ditt svar för att du ska kunna delta i utlottningen 

av de fina priserna. 

Naturbutiken ägs av BirdLife Sverige. Överskottet 

går till fågelskydd. 

Hoppspindlar i Sverige – Förnämlig 

guide till landets hoppspindlar. Pris 

85 kronor. (www.naturbutiken.se) 


60-65% 

FETT 

TALGFRÖBAR FÖR VILDFÅGLAR 

MED HÖG FETTHALT OCH GOTT 

OM KOLHYDRATER FÖR ATT 

KLARA DEN KALLA SÄSONGEN 

Nätfri 

Anpassad för vilda fåglar 

i den nordiska regionen 

Ingen palmolja 

Hög energihalt 

Värmebehandlad, säker 

Ren matplats 

Lätt att hänga upp 

Fåglarnas val 

Tillverkade i Finland 

FOTO: RONY BÄCKSTRÖM 

LEO&WOLF VILDFÅGELPRODUKTER KAN MAN 

KÖPA FRÅN FLERA DAGLIGVARUHANDEL BUTIKER. 

FÖLJ OSS PÅ 

leoandwolfsverige leoandwolf.se/ 


FRÅGA EXPERTEN 

Har du en fråga till våra experter? 

Mejla till Niklas.Aronsson@birdlife.se 

EKOLOGI 

Varför är det nästan alltid 

unga duvhökar hos hönsen? 

Varför är det nästan alltid unga duvhökar 

som försöker sno åt sig en höna från 

hönsgårdar? 

CECILIA BENJAMINSSON, ÖSTERSUND 

FOTO: CALLE JOHANSSON 

ANDERS WIRDHEIM SVARAR: Jag tror att 

din fråga skulle kunna dras ett steg till och 

lyda: Varför är det oftast unga duvhökshannar 

som försöker ta höns i hönsgårdar? 

Till för inte särskilt länge sedan gavs 

det tillstånd att fånga duvhökar i samband 

med uppfödning av fasaner. Oftast var 

dessa tillstånd förenade med ett villkor 

– att höken togs om hand av ornitologer, 

ringmärktes och släpptes ett par mil söder 

om fångstplatsen. I södra Sverige skedde 

detta på flera större gårdar, men det hände 

också att de ornitologer som skötte hanteringen 

även fick rycka ut och ta hand om 

duvhökar i hönsgårdar. 

Det visade sig då att en kategori duvhökar 

var klart vanligast, både i fällorna vid 

fasanuppfödningarna och i hönsgårdarna, 

nämligen unga hannar. 

ANLEDNINGARNA TILL DETTA är nog främst 

två. Först och främst stannar etablerade 

duvhökspar oftast i eller nära sitt revir 

under vintern. De rör sig i allmänhet inte 

över några större sträckor. Det gör däremot 

ungfåglarna. När de är självständiga 

måste de inte bara klara sig själva – de 

En ung duvhök i människans närhet hämtad från Facebook-gruppen Fåglar inpå knuten. 

tolereras inte längre av föräldrarna utan 

blir i stället bortjagade. Eftersom duvhökshonan 

är betydligt större än hannen, kan 

nog unga honor etablera sig så nära uppväxtplatsen 

som revirinnehavarna tillåter. 

De unga hannarna är minst och svagast om 

FÅGELSJUKDOMAR 

LOTTA BERG 

Veterinär och professor i 

husdjurens miljö och hälsa 

på Sveriges lantbruksuniversitet 

(SLU) i Skara. Svarar 

på frågor om sjukdomar 

och om hur fåglars kroppar 

fungerar. 

VÅRA EXPERTER 

ALLMÄNEXPERT 

ANDERS WIRDHEIM 

Erfaren fältornitolog 

som kan det mesta om 

fåglar. Driver podcasten 

”Pippipodden”. Var tidigare 

informationsansvarig för 

BirdLife Sverige och redaktör 

på Vår Fågelvärld. 

FÅGELSKYDD 

DANIEL BENGTSSON 

Arbetar med fågelskyddsfrågor 

i BirdLife Sverige. Fågelskådare 

sedan barnsben. 

Är erfaren ringmärkare och 

reseledare. Kan mycket om 

fåglar generellt, och i synnerhet 

om fågelskydd. 


det blir konkurrens. Det innebär sannolikt 

att de unga hannarna måste ge sig i väg på 

längre strövtåg när hösten kommer. 

Till skillnad från föräldrarna är ungfåglarna 

också oerfarna. Föräldrafåglarna 

kan säkert ha skaffat sig erfarenheter som 

innebär att de håller ett visst avstånd till 

platser där det vistas människor. Några 

sådana erfarenheter har inte ungfåglarna, 

och därför kan de nog lockas till byten som 

kan verka lättfångade, till exempel höns i 

hönsgårdar. 

FÅGELSKYDD 

Varför rödlistas 

arter som ökar? 

Det pratas ofta om rödlistade arter och 

att antalet sådana ökar, men det är ju 

ofta sentida invandrare som är fåtaliga 

just därför, och inte för att de minskar. 

Vad är det då för poäng med rödlistningen? 

SVEN NILSSON, ARVIKA 

på kort tid, B) En population med litet 

utbredningsområde, som minskar, C) 

Populationen är redan liten och minskar, 

D) Populationen är mycket liten eller har 

en mycket begränsad spridning, eller E) 

En särskild typ av kvantitativ analys av 

utdöenderisk. Detta är internationellt 

vedertagna kriterier. 

NOTERA ATT DEN svenska rödlistan gäller 

risken för utdöende i just Sverige, medan 

den internationella naturvårdsunionen 

IUCN:s rödlista bedömer risken för 

utdöende globalt, vilket givetvis är något 

helt annat. En fågelart som är vanlig i ett 

Annons 

grannland och håller på att sprida sig till 

Sverige kan alltså vara rödlistad här, så 

länge antalet häckande individer i landet 

är lågt och spridningen liten, vilket gör 

den sårbar, men så småningom plockas 

bort från listan ifall antalet individer har 

blivit tillräckligt stort och den geografiska 

spridningen större. 

Av samma skäl kan en relativt vanlig 

fågelart bli rödlistad om den minskar kraftigt. 

Orsaken till rödlistningen avgör sedan 

om myndigheter och andra organisationer 

bedömer om det behöver göras några 

särskilda insatser för arten ifråga, eller om 

det inte alls är aktuellt. 

FOTO: HASSE ANDERSSON 

LOTTA BERG SVARAR: Det är korrekt att 

rödlistning inte direkt kan tolkas som ”utrotningshotad 

på grund av yttre hot”, även 

om den missuppfattningen är vanlig. Syftet 

med rödlistan är inte att kräva naturvårdsinsatser 

eller formellt skydd för alla arter 

på listan, utan den utgör bara en bedömning 

av nuvarande status för arterna, oavsett 

orsak. Rödlistan är primärt ett verktyg 

för naturvården och prioriteringar där. 

DEN SVENSKA RÖDLISTAN har sex kategorier, 

där de tre där man talar om hotade arter 

är Akut hotad, Starkt hotad och Sårbar. 

Därtill finns en ännu sämre bevarandekategori, 

för arter som redan är nationellt 

utdöda. Efter dessa hotkategorier finns en 

rödlistningskategori som benämns Nära 

hotad, som omfattar arter där det finns 

skäl att vara extra uppmärksam. Det finns 

också en rödlistekategori som benämns 

Kunskapsbrist, som omfattar arter där 

forsknings- eller inventeringsunderlaget 

helt enkelt är för dåligt för att man alls 

ska kunna göra en bedömning. Slutligen 

finns kategorin Livskraftig, för stabila eller 

ökande arter som finns i goda antal i landet, 

och som således inte är rödlistade. 

Rödlistningen bygger på fem kriterier: 

A) Populationen minskar kraftigt 

Fotografera örnar 

Fotografera örnar med mera från bekvämt gömsle i 

vildmarkmiljö vid Färnebofjärdens nationalpark! 

WWW.ORNFOTOGRAFERING.SE 


KRÖNIKA 

”När det är galet många 

passerar en skrikörn i sekunden.” 

Björn Olsen har återigen besökt Istanbul för 

att njuta av rovfåglar. Få ställen i världen bjuder på 

sådan magi vad beträffar sträckande kroknäbbar. 

Iseptember besökte jag Istanbul. Sedan debuten 

1977 har det blivit ett av mina frekventa resmål. 

Istanbul levererar. Det kan i och för sig gå dagar 

då det på grund av ogynnsamma vindar inte 

händer mycket, om man bortser från ormörnar, 

dvärgörnar och några tusen balkanhökar. Men när 

vindarna är de rätta och planeterna är gynnsamt positionerade 

i zodiaken släpper det. Då inträffar det som 

får varje fågelskådare, oavsett erfarenhet och ålder, 

att bli drömmande glansig i ögonen av hänryckning. 

Mindre skrikörnar glider in 

på parad som ur en osynlig 

korridor och kondenseras 

likt rökpelare över Blå 

Moskén och Topkapi. När 

de nått tillräcklig höjd faller 

de ur rotationen, passerar 

Bosporen och seglar in över 

Asien där de stiger i nya termikbubblor. 

När det är galet 

många passerar en skrikörn i sekunden. I det sista 

skymningsljuset dör sträcket och man kan utmattad 

men lycklig summera tusentals skrikörnar, hundratals 

ormörnar och dvärgdito samt enstaka kejsarörnar och 

stäppörn som accenter. Det går inte att komma ifrån 

att Istanbul och rovfåglar hör ihop. Det är en massrörelse, 

det är Bosporen när det är som bäst och det är 

underbart. 

smittas de av den förhatliga fågelinfluensan. Vit stork 

ökar, men inte över Istanbul. I en nyligt publicerad 

artikel har författarna visat att storkar så långt som 

möjligt undviker att flyga över Istanbul. Istället söker 

de andra vägar, längre västerut över Marmarasjön. 

Det innebär ökade risker då de måste flyga aktivt över 

öppet hav och inte kan utnyttja termiken. Och visst 

har Istanbul expanderat, 1977 kunde vi se landsbygd 

bortom staden, det kan vi inte nu. Stadens bortre 

gräns förlorar sig numera i horisonten och i smogen. 

MEN DET FINNS glädjeämnen. 

Turkiska ornitologer 

Mindre skrikörnar 

glider in på parad som har med WWF tagit initiativ 

att återstarta rovfågelräkning 

i Bosporen. I första 

hand under ett år men om 

det går bra kan projektet bli 

mer långsiktigt. I en värld 

där människan expanderar i 

antal och utbredning är det än mer viktigt med sträckövervakning 

á la Falsterbo för att förstå vilka hot som 

finns mot fåglar i allmänhet och rovfåglar i synnerhet. 

Vi skådare fyller gärna på vårt upplevelsekonto med 

resor till Bosporen, Tarifa, Falsterbo och Eilat. Men 

räntan blir oändligt mycket högre om observationerna 

rapporteras och tjänar ett högre syfte till gagn för alla 

de rovfåglar som vi vill bli hänryckta av. 

ur en osynlig korridor och 

kondenseras likt rökpelare 

över Blå Moskén och Topkapi. 

ALLT ÄR INTE positivt. Mycket har hänt under de år jag 

besökt Bosporen. För att parafrasera Erik Rosenberg 

när han retoriskt undrade ”vart tog gulsparven vägen?” 

i samband med kvicksilverkatastrofen så undrar 

jag ”vart tog smutsgamen och gåsgamen vägen?” Under 

förra seklet var de inte ovanliga i Bosporen, men nu 

är det långt mellan observationerna. Orsaken är svaga 

populationer främst i Östeuropa och som vanligt när 

det gäller kroknäbbar förföljs de, förgiftas och i närtid 

Björn Olsen är infektionsläkare 

och professor men också fågelskådare 

med rötterna i Närke och 

ett långt förflutet även i Umeå och 

på Stora Fjäderäggs Fågelstation. 


RETROSPEKTIV 

av Niklas Aronsson 

Försurning av sjöar 

fortsätter att hota gjusen 

1983 

DET HAR GÅTT 40 år sedan omslaget till 

Vår Fågelvärld pryddes av fasantupp som 

sticker upp sitt huvud ur en stubbåker. Det 

hinner hända mycket på fyra decennier. 

Den tidens största miljöproblem var utan 

tvekan försurningen av sjöar och skogar. 

Klimatfrågan existerade inte överhuvudtaget. 

En åtta sidor lång artikel har rubriken 

Försurning – ett framtida hot mot fiskgjusen 

(Pandion haliaetus). Men flera andra 

hot lyfts också inledningsvis i artikeln: 

”Försurning av sjöar, störningar, miljögifter 

och avverkning av boträd är faktorer 

som anses hota det svenska beståndet av 

fiskgjuse. Bland åtta inventerade områden 

mins kade produktionen av ungar bara i ett, 

som samtidigt var det enda med en stor 

andel försurade sjöar. Resultatet manar till 

eftertanke: över 60% av Europas fiskgjusar 

( utanför Sovjetunionen) häckar i Sverige 

och en väsentlig del av dem finns vid vatten, 

som redan är försurningsskadade eller blir 

det om inga motåtgärder vidtas.” Tankegången 

var att det i försurningsskadade 

sjöar blev allt glesare mellan fiskarna, vilket 

påverkade gjusen negativt. I artikeln, 

som bygger på egen forskning och som 

idag närmast skulle ha publicerats i Ornis 

Svecica, har författarna jämfört ungfågelproduktionen 

i ett antal sjöar i landet och 

deras viktigaste slutsats var: ”Våra resultat 

pekar i stället på ett samband mellan häckning 

i ett område med försurade sjöar och 

låg produktion av ungar.” Vad författarna 

inte visste var att svavelnedfallen just då, 

i början av 1980-talet var som allra störst 

med över 50 miljoner ton per år i Europa. 

Bara någora år senare började utsläppen 

att minska kraftigt tack vare bättre 

Innanför omslaget till Vår Fågelvärld 5/1983 fanns en längre artikel om hur försurning hotar fiskgjusen. 

reningstekniker och från 1990-talets slut 

var utsläppen nere i under 10 miljoner ton 

årligen, vilket var samma nivå som under 

början av 1900-talet. Därefter har utsläppen 

fortsatt att minska. Men fortfarande 

är många små och medelstora sjöar i södra 

och mellersta Sverige försurade. Artdatabanken 

anger just försurning som ett 

fortsatt problem för just fiskgjusen, jämte 

avverkningar som förstör boträd. Men 

idag får försurningsfrågan ingen medial 

uppmärksamhet alls. 


VI GÖR NATUREN LEVANDE. 

Naturbutiken är Nordens största återförsäljare av kikare och naturlitteratur. 

ED-GLAS! 

NSO LUNELID 8X42 HD 

En ljusstark och mycket trevlig 

kikare från NSO. Här bjuds 

man på hela 142 meter synfält! 

10 års garanti. 2 990 KR. 

NSO LUNELID 8X32 ED 

Med sina ED-linser levererar 

denna kikare en skarp och 

kontrastrik bild. 570 gram, 

stort synfält, vattentät och 


WEOPTI ACTIVE 8X32 HD 

Äntligen en bra HD-kikare 

under 2000 kronor! Ett synfält 

på 136 meter och en närgräns 

på endast 1,6 meter. 


142 METER 

SYNFÄLT! 

30 dagars öppet köp Fraktfritt över 1 000 kr Snabba leveranser 

0485 – 444 40 

info@naturbutiken.se 

NATURBUTIKEN.SE 

Smaller I Lighter I Brighter I Sharper 

Aurora BGA VHD Imagic IS DBA VHD+ Traveller BGA MM4 60 GA ED 

www.opticron.co.uk 

Återförsäljare: opticron.net/svenska

Digital_VF_5_23 - fri

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?