You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
amerikanska marinkåren. Den ville jag pröva på!<br />
Men hur skulle jag ta värvning? Jag knatade upp till<br />
den amerikanske konsuln på Strandvägen 101. Han<br />
var korrekt och lågmäld och sade vänligt ”Sorry” när<br />
jag lade fram min ansökan. Efter många besök hos<br />
konsuln gav han med sig och hjälpte mig med mina<br />
papper. Han ställde till och med upp med 800 dollar i<br />
borgen för min visumansökan.<br />
I februari 1966 anlände Björn Dahlin som svensk<br />
frivillig till marinkårens centrala depå för rekrytutbildning<br />
på Parris Island i South Carolina. Där<br />
vidtog en nedbrytning av rekryterna och samtidigt<br />
en stenhård utbildning: ”Efter sex till sju veckor<br />
sköt vi gevär åtta timmar om dagen. Jag kunde ha<br />
fortsatt ett par timmar till, för jag älskade skytte.<br />
Den sista dagen satte jag banrekord på 500 meter<br />
och sände en varm tanke till min far som hade<br />
lagt grunden till mitt skytteintresse som pojke.” På<br />
grund av sina goda skytteresultat togs Dahlin ut<br />
till Marine Corps Rifle Team, marinkårens gevärsskyttelag.<br />
svensk prickskytt i vietnam<br />
Kriget i Fjärran östern lockade emellertid och<br />
Dahlin begärde att få delta i Vietnamkriget. Eliten<br />
i hans grupp valdes ut som prickskyttar och<br />
Björn Dahlin var en av dem som skickades till<br />
Camp Pendleton, marinkårens huvudbas vid Stilla<br />
havet nära San Diego, där han fick specialutbildning<br />
i prickskytte. Den avslutande träningen inför<br />
avfärden till Vietnam skedde på den japanska ön<br />
Okinawa: ”Vi ålade i djungeln bland giftormar,<br />
skorpioner och blodiglar samtidigt som vi forcerade<br />
floder med tung utrustning hängande i rep.<br />
Detta var absolut sista chansen att förbereda sig<br />
på att överleva i Vietnam.”<br />
I Vietnam tjänstgjorde Björn Dahlin som<br />
prickskytt i en infanteripluton på 42 man. En<br />
av hans uppgifter var att trakassera fienden med<br />
långdistansskott och framför allt att eliminera<br />
fiendens nyckelpersonal som officerare, eldledare,<br />
pjäs- och stabspersonal: ”Det finns inget värre<br />
än en prickskytts kula som kommer vinande i<br />
luften. Den kommer från långt håll; den kommer<br />
från ingenstans.” Som prickskytt gick Dahlin<br />
alltid i mitten av plutonens skyttekolonn. När<br />
kommandoropet ”Snipers up!” hördes ålade sig<br />
Dahlin och hans prickskyttekollega längst fram.<br />
De arbetade alltid två och två: den ene sköt och<br />
den andre observerade mål och träff. ”Den som<br />
tittade i siktet talade om för skytten var fienden<br />
fanns och vart skottet gick. I kikarsiktet hade jag<br />
De belägrade slår tillbaka. Nordvietnameserna hoppades på att kunna krossa de inringade förbanden vid Khe Sanh precis som<br />
man gjort vid Dien Bien Phu fjorton år senare. Hur det gick läser vi i tredje delen av SmB:s bokserie om Vietnamkriget, som presenteras<br />
i PeNNaN & SVäRDet 11/2012.<br />
pennan & svärdet 9 · 2012<br />
13
Change language