Johansson (2006) Urbanisering, storstäder och tillväxt. - KTH

URBANISERING, STORSTAD OCH EKONOMISK TILLVÄXT
seringsteorin antydde. Trots denna fokusering på lokaliserings- och produktionsteori som
fokuserades kring städers och tätorters funktion så lyste den explicita forskningen kring
själva städernas betydelse för den ekonomiska tillväxten till stor del med sin frånvaro.
Istället var det gemensamma transport- och arbetskraftskostnader, marknadsstorlek och
befolkningsunderlag som förklarade olika städers lokalisering och utveckling. Dessa modeller
kom sedan att utvecklas i en mer dynamisk riktning där förändringar i kostnader och
infrastruktur fördes in explicit. 14
Centralortsteorin visar – i korta ordalag – hur en stads eller regions verksamhetsdiversifiering
och specialisering är beroende av kritiska massor och marknadsområden vars
storlek i sin tur beror på befolkningsunderlag och transportförhållanden. Centralortsteorin
kan således även uppfattas ur ett produktionsperspektiv – produktion är beroende av produktionsfaktorerna
arbetskraft (humankapital) och realkapital. För att tillhandahålla och
utveckla humankapitalet krävs det ofta en viss storlek med avseende på befolkningsunderlaget.
Goda transportförhållanden och stor folkmängd skapar underlag för orter med
en hög position i centralortshierarkin. Härigenom kan man dra nytta av de agglomerationsfördelar
som det innebär att lokalisera sig till tätbefolkade områden.
John Quigley har delat in utvecklingen inom urbanforskningen i framför allt Förenta Staterna
i fyra icke kronologiska perioder. 15 Den första perioden omfattar tiden efter första
världskriget då man mera systematiskt började empiriskt analysera lokalisering av företag
och hushåll i städerna. Robert Murray Haig och hans kolleger utförde 1926 – enligt Quigley
– den första systematiska studien av den urbana rumsliga strukturen i Förenta Staterna.
Den andra perioden inföll under 1960-talet. Den andra perioden inföll under 1960- och
1970-talet och förknippas med William Alonso och John Kain. Även dessa har hushållens
boendepreferenser och bosättningsmönster som centrala undersökningsområden. Den
tredje perioden infaller i slutet av 1950-talet då en forskargrupp från Harvard i samarbete
med ”Regional Plan Association” genomförde en treårig studie av utvecklingen i ”New
York Metropolitan Region”. Raymond Vernon gjorde en summering av denna studie där
han diskuterade ”external economies” och de effekter dessa hade på företagens lokalisering
samt städernas välbefinnande. 16 Den fjärde perioden infaller under 1980-talet och pågår än.
Denna period karakteriseras av ett intresse för de grundläggande faktorerna bakom ekonomisk
tillväxt och städernas ekonomiska utveckling bl a genom utvecklingen av den ”nya
tillväxtteorin”. 17 Det är således först nu som sambandet mellan städer och ekonomisk tillväxt
kommer upp explicit på urbanforskningens agenda.
Det nyvaknade intresset för det specifika forskningsområdet städer och ekonomisk tillväxt
kan emellertid till stor del sägas vara förknippat med namnet Jane Jacobs och särskilt då
med boken ”Cities and the Wealth of Nations”, som kom ut 1984. Denna kom att sätta sin
prägel på forskningsinriktningen genom det nyväckta intresset för urbanforskningen samt
de utmaningar som boken ställde särskilt då rörande städer och ekonomisk tillväxt. 18 Kortfattat
innebär Jacobs ståndpunkt att städer är en av drivkrafterna bakom ekonomisk tillväxt
14 Se t ex Pred, 1966, 1973, 1976 ; Törnqvist, 1970. Under 1980- och 1990-talet utvecklades den
s.k. MAR-modellen som bygger på Marshall, Arrow och Romer och som kan betraktas som en
dynamisk lokaliseringsteori. Åke E Andersson har betonat de s k logistiska revolutionernas
betydelse för städernas utveckling.
15 Quigley, 1998.
16 Vernon, 1962.
17 Quigley, 1998.
18 Jacobs, 1984.
16