Kära medlemmar! - Världsarvet faluns vänförening

moment. Skulle man få flytta upp till högre
klass i höst eller inte. Var man för svag i
skolan kunde man nämligen bli ”kvarsittare”
och gå om samma klass ett år till. Sådant hände
faktiskt då och då. En annan spännande sak var
betyget i uppförande och flit. Det var stor skam
ha sänkt betyg här. Inför kommande höstterminen
skulle betygsboken återlämnas till
läraren vederbörligen styrkt med intyg att
målsman tagit del av betygen, så de så.
Fjanteriet med att man avskaffat det här idag
gör nog att en del folk tycker det kvittar hur
man uppför sig på gator och torg i dagens
samhälle. - USCH..
Joel Olsson var en krävande ledare och
dirigent - han var musiker ut i fingerspetsarna
och inget annat. När någon spelade fel myntade
han ofta uttrycket ”Men kära barn, kära
barn”, - en klyscha han även använde till
gamla musikfanjunkare på Dalregementet.
Så kom den dag då Joel Olsson gick i pension
både från oss och på regementet. Som
efterträdare för Folkskolans gossorkester inträdde
nu musiksergeant Ragnar Mattsson från
Mora. Han var trumpetare i Dalregementets
musikkår och gick under namnet ”Mora-
Mattsson”. Han visade sig vara en ytterst
inspirerande ledare, en ledare man hade både
respekt och beundran inför. Dessutom var han
mycket yngre än Joel och hade en humoristisk
glimt i ögonvrån. Han tog oss till spelningar
både i och omkring Falun. Bl.a. deltog vi i ett
barnsångarting i Mora kyrka som var så full av
ungar att många fick stå i gångarna. Det här
var på sommaren och värmen och hettan inne i
kyrkan där luften höll på att ta slut åstadkom
massvimningar bland barnen. Man travade upp
dom i sakristian där dom fick ligga och kvida,
MEDLEMSKONTAKT 2009 16
givetvis väl omhändertagna av barmhärtiga
människor.
Vi gjorde även egna konsertframträdanden i
Kristine Kyrka. År 1941 deltog vi i en stor
demonstration för det tyskockuperade Norge.
Norska flaggor vajade över hela stan och på
Stora torget hade samlats jättestor publik som
sjöng ”Ja vi elsker”. Frihetskämpar som flytt
till Sverige höll tal och avslöjade vad som
försiggick i Norge med deportationer, avrättningar
och koncentrationsläger.
………
År 1942 anmälde Mora-Mattsson oss till AB
Radiotjänst i Stockholm till en tävling för
ungdomsorkestrar. Vi skickade en provinspelning
och fick så småningom veta att vi
tagit FÖRSTA PRIS bland alla anmälda
mässingblåsorkestrar i Sverige. Det fanns
andra typer av orkesterbesättningar också och
som blivit segrare i sin klass. Vår besättning
var unik såtillvida att vi i topp hade fyra Esskornetter.
Alla segrare från respektive klassindelning
blev inbjudna till Stockholms konserthus där
Radiotjänst skulle direktsända över hela
Sverige (TV var ett okänt begrepp den här
tiden). Som hallåman tjänstgjorde Sveriges
största ”kändis”, den legendariske FARBROR
SVEN som varje torsdag pratade i BARNENS
BREVLÅDA och var därigenom älskad av alla
barn i vårt land. Sven Jerring, alias Farbror
Sven skulle vi nu alltså få se i verkligheten ----
spännande....
…….
Konserthuset var besatt till sista plats. På första
parkett satt alla musikprofessorer från Kungl.
Musikaliska Akademien, Kapellmästare Tor
Mann från Stockholms Konsertförenings
orkester, Radiochefen Anders Dymling och
många andra prominenta personer. Kort och
gott, - gräddan av svenskt musikliv.
Jag minns det otroligt stora podiet som rymde
en hel symfoniorkester och där vår lilla skara
kände sig alldeles ensam och nakna. Jag minns
Farbror Sven som mötte oss och hälsade oss
välkomna ute i foajén. På honom fick man böja
nacken ordentligt bakåt för att se honom. Han
var mycket lång och stor. Jag minns också
denna härva av sladdar, strålkastare och
mikrofoner överallt på podiet.
Nu var vi färdiga ute i foajén. Mora-Mattsson
sa till oss ”Gör ert allra bästa nu grabbar, tänk
på dom därhemma” Farbror Sven visade sig i