Kära medlemmar! - Världsarvet faluns vänförening

utanför Stockholm. Han hade istället ”öppnat
eget”.
Det berättas att hans religiösa åskådning
präglades av ett oerhört självförtroende. Endast
han hade rätt, ty han stödde sig på Bibelns ord.
(Ett vanligt anspråk bland sektledare, vilket
bidrar till att behärska medlemmarna; vem kan
sätta sig upp mot Bibeln?). Alla Försök till
resonemang gjordes omöjliga av hans bibelcitat
och kategoriska uttalanden. Läran tycks
ha varit en sorts stelbent asketisk bok-stavstro
med inblandning av kommunism och framgångsteologi
(som Livets ord). Sjukdomar t ex
, sågs som en följd av bristande tro.
Efter förvecklingar i Råsta blev resultat det, att
en lärarinna ur Eriks skara reste till Slätta för
att undervisa och uppfostra Siri till en
”himmelsk brud”. Snart följde också några
andra kvinnor ur gruppen efter, ditskickade av
Erik för att hålla uppsikt över hustrun. Där
började ett strängt regemente och Siris mor
hade ingenting att säga till om. Kvinnorna
avlöste varandra, och en ung studentska, som
tydligen sänts dit av skolmyndigheterna för att
uppfostra Siri, blev inte långvarig utan torde ha
influerats att anamma den Anderssonska läran
och rest till ”mästaren”.
Efter att Eriks hustru handgripligen slitit sig
loss ur fångenskapen i familjens lilla stuga och
flytt in till brodern i huvudgården, kastade
denne ut kvinnorna. ”Under trycket av den
underliga omgivningen”, skriver artikelförfattaren,
blev hustrun ”själssjuk”. Så småningom
lyckades brodern/svågern lista ut att den då 13åriga
Siri av sin övervakande lärarinna förts till
Sala. Efter att där i fem timmar ha parlamenterat
med kvinnorna fick han ut flickan
som till slut sammanfördes med sin mor,
vilken så småningom tillfrisknade.
Hela sekten, sånär som på några barn som
lyckades fly, drog sedan till Ångermanland,
där de i de djupa skogarna nordväst om
Anundsjö alternerade mellan två, flera mil
åtskilda, stugor. När någon besökare lyckats ta
sig alla milen dit genom ödemarken hindrade i
allmänhet kvinnorna besökaren att träffa Erik
genom att säga att inte fanns i den stugan,
varför personen fick återvända med oförättat
ärende.
Vad karaktäriserade denna sekt, som framför
allt bestod av kvinnor? Om det var så, att
främst kvinnor lockades av den långa gestalten
MEDLEMSKONTAKT 2009 18
eller om han själv fördrog kvinnor, är okänt.
Känt är däremot att kvinnor ur olika samhällsklasser
följde honom, och somliga medförde
ganska ansenliga penningsummor. Slätta-Erik
var helt klart fanatisk religiös. Som alla
grundare av sekter var han viljestark och
karismatisk. Hans språk, späckat med bibelcitat,
och hans starka vilja samverkade med
hans nästan hypnotiska blick till att snärja
proselyterna.
Han höll sin flock samman med manipulativa
metoder, som numera är alltför välkända:
avskildhet, brutna familjeband, strapatser,
gemensamt och avvikande beteende, osammanhängande
och extrem lära, enväldig ledare
höjd över kritik som ensam besitter den sanna
kunskapen, elitism gentemot omvärlden osv.
Det är omvittnat att medlemmarna hade stirrande
blick (numera kallat sektögon) och rörde
sig långsamt och sömngångaraktigt. Deras tal
var tonlöst. De levde under mycket enkla
förhållanden. Ingen lyx tolererades. Som
exempel revs tapeterna loss från väggarna och
dukar och tavlor slängdes ut, när delar av
sekten slog sig ned i stugan i Slätta.
Erik Anderssons hustru och dotter levde, när
artikeln skrevs 1928, tämligen lugnt och stilla i
Slätta, och kvinnan bedömde då maken milt.
Hon sade sig vara övertygad om att sekten
levde ett rent liv med bibelstudier och bön.
(Den lilla sonen hade långt tidigare dött av
umbäranden när modern och han sökte upp
Erik i Norrlandsskogarna).
Erik Andersson dog i Värmland år 1945.
Staffan Rosander
Falun 1909
Elektrisk belysning ska Falu folkskola få,
kostnadsförslaget är på 1 145 kr vilket bifölls
av kyrkstämman.
Exempel på den tidens ungdomstilltag;
Fult nidingsdåd är rubriken i Falu-Kuriren,
när någon på Högre Allmänna Läroverkets
byggnad, norra gavelväggen, slängt blå färg.
En flaska med blå oljefärg är kvarlämnad på
platsen. Svårt tro att en läroverkselev kunnat
nedlåta sig till detta, står det vidare. Men se,
någon månad senare blir tre läroverkselever
relegerade, däribland gossen med den blå
färgen. Var det föregångaren till grafittin?