Kära medlemmar! - Världsarvet faluns vänförening

Kära medlemmar! 

K 

ursen ”Falun – Världsarvsstaden” som 

startade hösten 2008, och som 

planerades att avslutas under våren, 

kom av olika anledningar att fortsätta under 

hösten 2009 och även med några programpunkter 

under kommande vår. 

Intresset har varit mycket stort. Vår förening 

och Örjan Hamrin vid Dalarnas Museum har 

också mottagit mycket beröm av deltagarna för 

såväl omfattning och innehåll som hur kursen 

genomförts med intressanta och engagerade 

föreläsare. 

Endast vid ett par tillfällen har ändringar i 

programmet tvingats göras vilket inneburit 

informationsproblem. Vi tror inte att det 

medfört allt för stor irritation bland deltagarna. 

”Personligheter i Faluns historia och nöjesliv” 

inledde vårens program, för att följas av 

”Faluns 40-tal genom Sven Nilssons 

kamera”. 

Christer Eklund presenterade i ljud och bild 

”Musiken i Falun genom 200 år” på föredömligt 

sätt. 

Magnus Hård af Segerstad gestaltade ett antal 

personer under rubriken ”Falun som skolstad 

med några klassiska faluprofiler”. Enbart 

genom att byta huvudbonad! 

”Vägar till och från Falun, Järnvägen 150 

år” , var särskilt aktuell i år. Jan-Olof Montelius 

och Örjan Hamrin ledsagade deltagarna 

på vägar och räls. ”Resan i Bergsmansbygden 

runt Varpan” ändrades i tid och rum och 

genomfördes en mycket vacker försommarkväll 

med besök vid bl. a Hyttnäs i Sundborn 

och Sveden under Örjans sakkunniga ledning. 

I oktober: ”Falun - Staden som försvann”. 

Färgbilder från Falun från 1950-talet till nutid 

MEDLEMSKONTAKT 2009 1 

visade hur många stadsdelar förvandlats och 

ibland utplånats. 

Per Grundström vid Stadsbyggnadskontoret 

berättade vad som är på gång under rubriken 

”Falun i framtiden”. 

Höstens kurs avslutas med att Örjan och Jan- 

Ola sammanfattade ”Falun på 40-talet under 

beredskapstiden” med visning av nyproducerad 

DVD om Falun på 40-talet. 

Återstående programpunkter genomförs under 

våren 2010. 

Göran Rogström har under kursen fört 

noggranna anteckningar som resulterat i att han 

låtit trycka upp en välredigerad och välillustrerad 

60-sidig skrift, ”Världsarvsstaden 

Falun”, med kursinnehållet. 

Du kan köpa denna av Göran till det facila 

priset av 70:-. Kontakta Göran Rogström tel 

023-79 58 61. 

Föreningen har vid sidan om kursen 

”Världsarvsstaden” genomfört ett antal arrangemang 

under våren och hösten varav flera 

varit samarrangemang med Humanistiska 

föreningen, Dalarnas Museum och Dalregementets 

Kamratförening. 

Det senaste var ett studiebesök i Främby 

”Främby hallar och Bergs Engineering”. Sune 

Berg och Hans Ahlin berättade om vad som 

varit, vad gör man idag och vad planerar man 

för i framtiden. 

Besök i Främby hallar. (J-O Nyström)

Hyttnäs. Ett komplett hem från en svunnen 

tid visades av sakkunniga guider 

Örjan Hamrin 

Svedens gård 


SVEDEN 

Magnus Hård af Segerstad 

Musikafton i Dalasalen 

Karl-Erik Anestedt och HemvärnetsMusikkår Ludvika. 

(R Hellström)

Årsmötet 

Å 

rsmötet 2009 var förlagt till 

Kristineskolans aula. (F.d. Falu 

Högre Allmänna Läroverk). 

En vacker lokal som många årsmötesdeltagare 

ej besökt sedan skolåren. 

Vår styrelseledamot Irene Svensson informerade 

om verksamheten vid Kristineskolan 

idag. 

För underhållningen svarade en annan 

styrelseledamot, Roland Lindberg, som 

med sina musikanter i Falu Messingsextett 

framförde ett antal stycken från konsertprogram 

från förra sekelskiftet. Mycket 

uppskattat. 

Roland visade också de gamla handskriva 

noterna av bl. a Tengberg. 

Årsmötet avslutades med kaffe och smörgås. 

Styrelsen fick följande sammansättning: 

Ordförande: Jan-Ola Nyström. 

Ledamöter: Martin Eriksson, Eva Flykt, 

Erik Uhrbom, Christer Nyström, Barbro 

Andreasson, Ann-Charlotte Dahlberg, 

Ingegärd Permalm, Rolf Englund och 

Roland Lindberg. 

Föreningen utsände i oktober en ny Medlemsförteckning. 

Många om- och nybyggnadsprojekt redovisas 

i årets skrift. Följ utvecklingen i press 

och samrådshandlingar som presenteras på 

bl. Stadsbyggnadskontoret (som numera 

finns i gamla Skattehuset på Ölandsgatan) 

och på Stadsbiblioteket. 

Värva nya medlemmar!! 

Styrelsen tackar alla som under året stöttat 

föreningen och tillönskar en 

God Jul och ett Gott Nytt År! 


Iréne Svensson berättar om skolan idag. 

Foto: J-O Nyström 

Årsmötet 2009 


Roland Lindberg och Hans Thors. 

Foto: J-O Nystrom 

Tengbergs finurlighet i noterna 1878.

Från Gruvrådets möten 

Besök i förråden vid Silverhyttan. 


G 

ruvrådets sammanträde i april 

omfattade besök i Gruvmuseets förråd 

vid Falu Gruva och Silverhyttan. 

Stiftelsen ledning räknar med att man på 

årsbasis erhåller ett mindre överskott i verksamheten. 

Stiftelsen står dock trots detta inför 

stora ekonomiska problem i framtiden. 

Fortsatta investeringar och underhåll av 

anläggningarna måste genomföras för att 

upprätthålla besöksintresset. För närvarande 

pågår renoveringen av Creutz lave. 

En annan viktig fråga är hur andelen lokaler 

för museiverksamhet ska kunna utnyttjas. 

Sedan många år har museets utställningslokaler 

fått stå tillbaka för utökad konferensverksamhet. 

Geschwornergårdens restaurang har renoverats 

men ännu kvarstår hur man skall lösa 

restauranglokaler på sikt. 

Museets innergård kanske kan utnyttjas? 

De personella resurserna är små och ett 

strategiskt rekryteringsproblem måste lösas 

under 2010 då den oförtröttlige museichefen 

Daniels Svens Olsson går i pension. 

Genom Dalarnas forskningsråd har VD för 

Stiftelsen Stora Kopparberget, Gunnar Sköndahl 

och chefen för Dalarnas Museum, Jan 

Raihle, till Stiftelsen Framtidens Kultur ansökt 

om medel för att komma igång med ett 

samverkans projekt ”De 600 stegen” (600 

meter – 600 steg) för att knyta samman två 

museimiljöer, Dalarnas museum och Falu 

gruva. 


Gunnar Sköndahl och Daniels Sven Olsson 

till höger 

En annan kulturskatt i Falun, Bergslagssalongerna 

vid Stora Kopparbergs Bergsslags 

gamla huvudkontor besöktes också. Sven von 

Holst och Ingrid Olsson guidade rådet i de 

magnifika lokalerna. 

Sven von Holst 

Bo Berggren 

Gustav V 

Ingrid Olsson 

I skrivande stund meddelas att Bo Berggren avser 

att avgå som Stiftelsens ordförande vid årsmötet 

våren 2010. Till efterträdare föreslås Thomas von 

Holst. 

Jan-Ola Nyström

Förändringar i stadsbilden 

Av Jan-Ola Nyström 

F 

öreningen gläds åt att Falu Kommun i 

sin utveckling av stadskärnan verkligen 

anstränger sig för att ta till vara de 

kulturellt värdefulla miljöerna och att utveckla 

dessa varsamt. 

Kulturhusplanerna 2008 kanske inte föll alla 

i smaken och förslaget har främst med 

anledning av finansiella skäl tvingats skrinläggas. 

Troligt är väl att det kommer att dela 

plats med andra förslag som aldrig 

förverkligats i kommunen. 

Egnellska huset och intilliggande tomter 

förvärvades av Falu kommun efter fastighetsägaren 

Alloktons oförmåga att fullfölja 

reparation efter de två bränderna. 

Skelettet har ”säkrats” och i detaljplan som 

utarbetats för den nordöstra delen av kvarteret 

framgår att ”användningsområdet bör vara 

brett och omfatta verksamheter i form av 

kontor, handel, restaurang, vuxenundervisning 

samt bostäder.” 

En hyresgäst finns redan, Sveriges Television 

som idag har sina lokaler vid Lugnet. Dagens 

teknik och SVT:s i Dalarna produktionsvolym 

kräver inte längre lika stora utrymmen. 

OK-macken vid Kvarteret Teatern är riven och 

hyreshus är planerade. Även Shellmacken i 

korsningen Gruvgatan - Engelbrektsgatan nu 

borta. 

Falangallerian invigdes av kommunalrådet 

Mikael Rosén i november, men långt tidigare 

hade större delen av butiker öppnat. 

Clas Ohlson, nya kläd- och skoaffärer mm har 

öppnat. Caféer finns vid entréer mot Stora 

Torget och Fisktorget. Sist i in var Systembolaget. 

Kommunalrådet Mikael Rosén inviger Gallerian 

(J-O Nyström) 


De bostadsrätter som var planerade i hörnet av 

Falugatan och Östra Hamngatan har ej byggts. 

Falangallerians fasad mot Falugatan 2009. 

(J-O Nystrom) 

Orsaken uppges vara dålig efterfrågan främst 

för de mindre lägenheterna. 

Fasaden har nu förhöjts för symmetrins skull 

och fullföljande av byggnationen kan tidigast 

ske när tillräckligt antal hyresgäster finns. 

Fisktorget har stensatts till större delen och 

kommer att färdigställas våren 2010. 


Systembolagets flytt från Åsgatan till Falangallerian 

innebär att det är tillbaka i det 

kvarter där det fanns för ett hundra år sedan. 

Systembolaget, som har sitt ursprung i Falun 

sedan 1850 men blev tyvärr benämnt Göteborgssystemet, 

var för 100 år sedan beläget vid 

Kristinegatan där tidigare entrén till biblioteket 

låg. 

Ny lokalisering blev sedan Trotzgatan i 

nyuppförd byggnad ritad av Claes Boman. 

(Idag hotell Bergmästaren). 

Sedan 1980-talet har Systemet haft sina 

lokaler vid Åsgatan utom under en ombyggnad 

då lokalerna vid nuvarande Mekonomen 

användes.

Kristinegatan. Systembolaget var 

beläget i byggnaden mitt i bilden. 

(Falu kommun) 

Entréns utformning var förr i tiden viktig. Idag 

anar man att pengarna är slut när byggnationen 

skall fullföljas. 

Den vackra entrén vid butiken vid Trotzgatan är 

bevarad! Sten, koppar och smide ersätts idag 

ofta med plastskylt. 

(J-O Nyström 2009) 


Köpmangården vid Falugatan som hotades av 

rivning har även den förvärvats av Falu 

kommun. Vi få se vad framtiden utvisar. 

Från detta kvarter, Kvarteret Köpmannen, har 

Mac Donalds flyttat till Dalregementsområdet 

intill riksväg 80. Ny krog har öppnats i dessa 

lokaler vid Holmgatan och i samma kvarter har 

invid ån en ny pub öppnats i ICA Supermarkets 

tidigare personalutrymmen och lager. 

Södra centrums utformning har presenterats i 

olika arkitektförslag med förändringar såsom 

ändrad genomfart närmre järnvägen, resecentra 

med på- och avstigningsmöjligheter för 

tågresenärer flyttade närmre Holmtorget och 

att fylla igen nuvarande grop för vägen och 

återställa parken vid ”Johanssonska” huset. En 

delvis ”öppning” av järnvägsvallen skall knyta 

centrum närmare Tisken. 

Järnvägsparken, idag en grop. 

Ett helt nytt projektförslag är också att uppföra 

ytterligare en galleria, med många funktioner, 

ungefär där nuvarande parkeringsplatsen 

framför Åhléns är belägen. 

Fastigheten med tillhörande parkeringsplatser 

och garage som ägs av Diös, där bl. a Läns- 

rätten och Systembolaget hållit till, är utrymda. 

Denna plan är naturligtvis omfattande såväl 

genomförandemässigt som ekonomiskt, men 

av stor vikt för att området skall få en funktionell 

och vacker utformning i sin helhet. 

I den nya planen verkar det som man avser att 

återta den gamla sträckningen längs järnvägen. 

(J-O Nyström, mitten 1960-talet)

Kommunens förslag till Detaljplan för Södra 

Centrum 

Falu lasarett står inför en beslutad nybyggnad 

för bl. a kvinnokliniken till en kostnad i 500 - 

miljonersklassen. 

I detaljplaneprogrammet redovisas förslagen 

på kort (10 år) och lång sikt (10-30 år). 

I beskrivna mål nämns bl. a att 

- planering av infrastruktur och 

bebyggelsevolym skall underlätta 

vidare utveckling åt sydost 

- arkitekturen skall spegla samtiden 

- parkytor skall så lång som möjligt 

bevaras 

(SWECO) 


I yttranden över detaljplaneprogrammet har 

från flera håll framkommit synpunkter på att 

Nisserska huset är tänkt att rivas i ett senare 

utbyggnadsskede. 

Huset används idag som lokaler åt kulturell 

verksamhet som teater, hantverk mm. 

Ett skäl som framförts är att huset är ett av de 

få större hus med tegelfasad som återstår i 

Falun och bör därför bevaras eller integreras i 

framtida nybyggnationen. 

”Duvslaget”, Fastigheten vid Bondegatan 

intill Gruvrondellen som någon benämnt 

”duvslaget” har under lång tid inte befunnits 

vara det bästa blickfånget intill ett Världsarv. 

Fastigheten är nu såld så en lösning till det 

bättre kan kanske skönjas! 

(Ingegärd Permalm 2009)

Falun i ett 35-årigt perspektiv från 

en inflyttad 08:a. 

Å 

ret var 1975. Det var det år Leksands IF 

blev svenska mästare i ishockey, 

Melodifestivalen vanns av Lasse Berghagen 

med låten ”Jennie, Jennie”, och Falun 

drabbades av omfattande bränder. 

Detta år flyttade vår familj med två vuxna och 

tre barn till Falun - Järlinden. Vi hade ingen 

anknytning till Falun och inte mer kunskaper 

om orten annat än att VM på skidor hade 

avhållits året innan på kommunens nybyggda 

skidstadion, Lugnet. 

Varför blev det just Falun för vår del? Det var 

på den tiden som mannens yrkesutövning helt 

kom att bestämma val av boendeort. Övriga 

familjemedlemmar fick bara hänga med. I mitt 

fall var det en tjänst som specialisttandläkare 

inom Landstinget Dalarna, vid den tiden Kopparbergs 

Läns Landsting, som blev avgörande. 

Det är inte alldeles lätt att dra sig till minnes 

hur Falun tedde sig år 1975. Vad jag dock 

tydligt minns var den ödslighet som man 

möttes av om man i helger kom ner på stan. 

Man kunde nästan tro att en farsot dragit fram, 

och enda tecken på liv var någon vilsekommen 

hund. 

Mycket har förändrats sedan dess, mestadels i 

positiv riktning. Med en idrotts- och friluftsintresserad 

familj är Falun med Lugnetanläggningen 

utan tvekan ett eldorado. Genom 

den utbyggnad som successivt skett under 

senare år till en nästan komplett idrottsanläggning 

har detta ytterligare understrukits. 

Närheten till välpreparerade skidspår i 

närområdet och i Stångtjärn samt i det 

snösäkra Sörskog är nog något som många 

stockholmsbor bara drömmer om. Den absoluta 

höjdpunkten för mig har dock varit 


möjligheten till att åka långfärdsskridskor på 

Runns spegelblanka is. När vi flyttade hit var 

det ett 20-tal entusiaster som ägnade sig åt 

denna i mångas ögon livsfarliga sport. Nu kan 

det vara tusentals falubor på Runns isyta när 

isen är bärig och solen lyser. Vilken utveckling! 

En mycket positiv förändring som ägt rum i 

Falun under de senaste 35 åren gäller kultursektorn. 

Tillkomsten av Kristinehallen har 

betytt oerhört mycket för musiklivet i Falun. 

Jag vill bara nämna Dalasinfoniettan, Falu 

Kvartettsångare och inte minst den fantastiska 

Falu Kammarkör som sannolikt är en av de 

främsta körerna i landet. Som cineast och 

tidigare mångårig ordförande i Falu Filmstudio 

(numera nerlagd), gläds jag och många andra 

åt Smultronställets filmutbud. 

Nerläggningen av Dalregementet i slutet av 90talet 

kändes sannolikt som att slita hjärtat ur 

kroppen på många dalkarlar. En tröst för dessa 

och för alla andra är den enorma utveckling 

som kommit till stånd på området, med 

bevarande regementets atmosfär. Stora förändringar 

i Faluns bebyggelse har tillkommit 

med en viss ”gallerianoja”. Flytten av systembolaget 

till Falangallerian kan jag inte se som 

annat en eftergift från kommersiella intressen, 

inte särskilt kundvänligt. 

Som åretruntcyklist glädjer jag mig åt den utbyggnad 

av cykelbanor som skett på senare år. 

Ett viktigt led i såväl trafiksäkerhet som i 

kommunens friskvårdssatsning. 

Under mina år i Falun finns det även en del 

mörka minnen. Tågolyckan i Hinsnoret, vansinnesskjutningen 

i stadsparken en av de allra 

vackraste vårdagar i juni samt minnet av ett 

flertal omfattande bränder. 

Låt mig avsluta med en personlig önskan 

angående en framtida byggnation av ett nytt 

konserthus, detta under förutsättning att 

landstingets och kommunens finanser kommer 

i balans. Mitt förslag är att placera detta 

konserthus i Tisken, med spektakulära bågformade 

landförbindelser. Det skulle kunna bli 

en pärla att jämföra med de konsertlokaler som 

finns i Sidney, Köpenhamn och Oslo. Önsketänkande? 

Visst! Men som skalden Calderon 

diktat: ”Livet är en dröm och drömmar blott 

drömmar är.” 

Erik Uhrbom

Gefle-Dala Jernväg 150 år 

U 

nder året har Gävle Dala Jernväg 

jubilerat. 

I maj1855 bildades ”Gefle - Dahla 

Jernvägsaktiebolag” och omedelbart därefter 

påbörjades anläggningsarbetet i Gävle. Sträckan 

innehöll två bandistrikt där sträckan Hofors 

– Falun är mest kuperad med en högsta höjd av 

mer än 220 m ö h skulle passeras. Erfarenheter 

av järnvägsbyggnad var näst intill obefintlig 

och redskap och teknik för det tunga arbetet 

var enkla. 

Officerare hade med sin utbildning vad gäller 

bl.a fortifikation, fältmätning, logistik, ledarskap 

mm kunskaper som gjorde dem lämpliga 

vid sådana här projekt. 

Claes Adelsköld var en av dem. Han skulle bli 

den stora banbrytaren under 26 år som direkt 

ansvarig för utbyggnaden av 700 km svensk 

järnväg, och planera 4000 km. Han ritade 

broar, stationshus, konstruerade skeppsdockor 

och hamnar och var först i världen med att 

bygga en fackverksbro av stål. 

Ledamot av riksdagen 1876 -1893 där han 

främst var engagerad i försvarsfrågor. 

Han tog också det första spattaget vid 

byggandet av Gefle- Dala Jernväg vid 

Sätraåsen den 29 maj 1855. 

Ernst von Vegesack var en annan officer och 

pionjär, friherre, född 1820 på Gotland i en 

stor militärsläkt, kom efter tjänstgöring på 

Gotland till Dalregementet 1842 som löjtnant 

vid Mora kompani. Kompanichef 1843 vid 

Gagnefs kompani. 

1850- 1857 tjänstgjorde han på den svenska ön 

Saint Barthélemey i Karibiska havet som 

batterichef och tullförvaltare. 1857 chef för 

Orsa kompani och Mora kompani 1863. 


Chef för Västerbottens fältjägarkår 1864. 

Överste och chef för Hälsinge regemente 1868. 

Militärbefälhavare på Gotland samt generalmajor 

och chef för 5. Militärdistriktet. 

Mönstringsförrättare vid Dalregementet 1884. 

Avsked 1888. 

Som ett mellanspel i den militära karriären 

avlade von Vegesack 1844 lantmäteri- och 

skeppsmätarexamen och var 1846 storskifteslantmätare 

i St. Kopparbergs län. Denna utbildning 

kom väl till pass då han1858-1861 var 

trafikchef för Gefle – Dala Jernväg. 

1861 begav sig von Vegesack till Nordamerika 

och deltog i inbördeskriget på Nordsidan och 

avancerade till raskt och blev överste och chef 

för 20. New York-regementet ”Turner Rifles” 

och som sådan ledde han sitt förband i de mest 

blodiga slagen; Antietam, Fredriksburg, Chancersville 

och Gettysburg. 1863 erhöll han 

amerikanska medaljen ”Union League” och 

några år senare Amerikanska medaljen för 

tapperhet i fält. 1865 blev han brigadgeneral i 

Förenta Staternas armé. 

Han imponerades inte av de amerikanska 

officerarnas och soldaternas förmåga och 

kvalitet och återvände till Sverige. 

(Bror von Vegesack var överste och chef för 

Dalregementet 1963 - 1971 och hans farfar 

Samuel von Vegesack var broder Ernst.) 

Den första tidtabellen. Hofors hette på den tiden 

Robertsfors.

Stationshuset i Falun 

Oljemålning av Albert Blombergsson 1860. 

(Falu kommun) 

Stationsbyggnaden flyttades 1875 till hörnet av 

Bergmästaregatan och Kristinegatan. 

Byggnaden revs på 1930-talet till förmån 

För de HSB-fastigheter som står där idag. 


En resa före invigningen 

Att militär trupp transporteras på järnväg är väl 

känt. I Falun och Dalarna där mången verksamhet 

skapats och idéer fötts var man också 

först med att använda järnvägen. 

Här återges en artikel ur boken Dalarnas 

sockenkompanier. 

Den första tågtransporten 

På hösten 1859 invigdes järnvägen Gävle – 

Falun. Den 25 februari samma år befalldes på 

generalorder 

Att Dalregementet skulle sända 700 man i 

mitten av maj som arbetsstyrka till bandelen 

Stockholm – Södertälje. Hittills hade 

regementet brukat marschera någon av de 

vägar ur länet som använts i tidigare århundraden. 

Men regementschefen överste Söderhielm 

beslöt att denna gång transortera truppen från 

Korsnäs till Gävle och därifrån per fartyg. 

Bandelen Korsnäs-Gävle var nämligen redan 

klar. Men för detta krävdes att marschvägen 

ändrades, vilket regementschefen begärde, och 

vidare att järnvägsmyndigheterna gav tillstånd 

till transporten. Efter en del skriverier erhölls 


den 25 april de begärda tillstånden. Någon 

framställning till de militära myndigheterna 

om att få använda tågtransport synes dock ej ha 

gjorts. 

Efter generalmönstring den 14 maj samlades 

arbetskommenderingen formerad på tre kompanier 

vid Hytting (St. Tuna, Regementets 

mötesplats var Rommehed till 1908. Red anm.) 

och marscherade den 15 till Falun, där bataljonen 

bivackerade. Efter uppbrott klockan 5 

dagen därpå rangerades bataljonen vid Korsnäs 

för ilastning. Ilastningen skedde enligt denna 

av regementschef uppgjorda Pro Memoria: 

1. För transporten behövliga fordon ordnas 

av järnvägstjänstemän, dock så att packvagnar 

gå först och sist, en vagn för vakten. Underofficerare 

i 2.klass och spel och Corporaler i 

3.klass. 

…… Före ankomsten avdelas en vakt av 1 off, 

1 uoff, 2 corporaler, 1 trumslagare och så 

många som kunna rymmas i en vagn….. 

…… Kommenderingen gör halt omkring 50 

alnar från stationshuset …… 

4. Bajonetterna afslås och Capotterna 

påtagas om väderleken är kylig. 

…… Bataljonen frammarscherar på fyra 

slutna led till höger om vagnarna, gör vid 

ankomsten till vagnen där trosspersedlarna 

förvaras, halt och front mot vagnarna, 10 

alnars rum lemnas mellan kompanierna. 

Masskapet avdelas från höger till vänster i 

avdelningar utan avseende på nummerordning, 

allt efter vagnarnas utrymme. En corporal 

eller pålitlig soldat blir avdelningsbefäl och 

tillser att lugn och ordning samt föreskriva 

åtgärder iakttages …. 

8. Efter denna inledning samlas off, uoff och 

vakten framför för dem avsedda vagnar. 

9. Efter alla ovan anförda bestämmelsers 

fullgörande låter Befälhavaren vakttrumslagaren 

slå virvel. Manskapet tager renselen i ena 

handen och geväret i den andra. 

10. Då befälhavaren låter trumslagaren slå 

två slag på trumman, gå manskapet i ordning 

en efter annan , intaga plats, lägger renselen 

under fötterna och håller geväret mellan 

benen. Off och Uoff instiga i för dem upplåtna 

vagnar och slutligen även vakten i sin 

medtagande bataljonens fana. 

12. Vid truppens instigning förbjudes på det 

strängaste att röka, att utsträcka huvudet eller 

arm under färden, att lämna sin plats i vagnen, 

att ropa eller föra något slags oljud.

Korsnäsbron. Ur Claes Adelskölds skissbok. 

…… Vid framkomsten går off först ur 

vagnarna. Vakten utsätter nödiga poster och 

med stämning på trumman gives tecken till 

urstigning. Kompanierna formeras och 

marschera till anvisade samlingsplatser. 

16. Befälhavaren ansvarar för dessa föreskrifters 

fullgörande. Kvitto lämnas. 

Detta torde ha varit första gången trupptransport 

på järnväg anordnats i Sverige. 

Denna transport synes dock ha varit föremål 

för observation och kommentering. Ty 

byråchefen i Väg- och Vattenbyggnadsbyrån, 

överstelöjtnant Lejonankar inspekterade 

järnvägsbyggandet Gävle – Falun den 14 – 16 

maj. Söderhielm uppfattade detta som en 

kontroll från regeringens sida trots att ingen 

skriftlig order därom till Lejonankar utfärdats. 

Arbetskommenderingen återvände den 29 

september samma år och använde även denna 

gång järnvägen. 

---- 

Under rubriken ”När Dalporten öppnades, 

om järnvägens historia och framtid, har ett 

sommarseminarium arrangerats av Dalarnas 

Museum, Museiföreningen Gefle-Dala Järnväg 

och Falu kommun. 

Programpunkter som Järnvägens tillkomst, 

pionjärer, hur järnvägen påverkade på industrilandskapet, 

Järnvägshistoriska sällskap, framtidens 

järnväg och dagens järnvägsentreprenörer 

togs upp. 

Museiföreningen Gefle-Dala Jernväg har under 

året vid flera tillfällen trafikerat sträckan Falun 

– Grycksbo. 


Källor: 

-Järnvägen Gävle Falun. Ett 150-årsjubilerande 

pilotprojekt. 

Hakon Ahlberg. Dalarnas Hembygdsbok 2009. 

-Dalregementets Personhistoria del III 

-Dalregementets sockenkompanier sid 131-133. 

Kungl.Dalregementets Kamratförening 1964. 

-En utflygt på Gefle-Dala Jernväg. Claes 

Adelsköld. Nytryck av Pelle Granbom 2009. 

(Finns att köpa på Dalarnas Museum). 

Falun 1909 

SELMA LAGERLÖF får nobelpriset och kan 

tack vare det köpa tillbaka sitt älskade 

Mårbacka och lämnar därigenom Falun. 

Selma var den första kvinnan och första 

svenska författaren som erhöll priset. 

STORSTREJK, landet ”torrlägges” från 

alkohol. 

1 maj bildades Sveriges största, äldsta 

viktigaste miljöorganisation NATUR- 

SKYDDSFÖRENINGEN. 

Nykterhet påtalas ofta. Denna annons finns 

intagen. ”Fin- och spisbrödsbageri jämte 

nykterhetscafé är öppnat i Emthéns f d lokal 

Slaggatan 19. Sofia Gezelius”. 

I Falu-Kuriren 11 januari kan man läsa att sex 

personer fått böta 10 kr vardera för fylleri, 

ständig återkommande. 

Anmärkningsvärt är att 1909 rapporterades 

självmord med fullständigt namn och 

tillvägagångssätt.

Nya utställningar på 

Dalarnas Museum 


U 

tställningen ”Världsarvsstaden och 

industri landskapet” invigdes i 

oktober 2007 

Detta noterade vi i vår medlemskrift för två år 

sedan. 

Den 6 december 2008 var det dags att inviga 

”Dräkt- och Textilutställningen”. 

Tal av museichefen och styrelsens ordförande 

Inga-Britt Kronnäs-Samils och en färgsprakande 

dräktparad följde därefter. För 

musiken stod ungdomsgruppen Tromb. 

I mörka rum, med föremålen väl belysta, framträder 

färger och dräktdetaljer utomordentligt 

väl. 

( J-O Nyström) 


Den 21 november 2009 kom turen till 

”Dalahästar och Dalmåleri”. 

Orsa spelmän. (J-O Nystrom) 

Vid denna invigning överraskades publiken 

med musik av Orsa Spelmän (ej annonserat), 

varefter utställningen, som är lokaliserad 

omedelbart efter dräkt- och textilutställningen, 

kunde besökas. 

Besökarna kan nu gå via dräktutställning och 

dalmåleri till Världsarvsstaden och industrilandskapet 

som passeras i ”rätt ordning”. 

I utställningen är väggarna täckta från golv till 

tak med dalmålningar och skåp är placerade 

mitt i rummet, tätt intill och på varandra! En ny 

upplevelse.

Hela stuginteriörer är kvar sedan tidigare 

utställning. 

Mellan dalmåleriet och Världsarvsstaden finns 

dalahästarna från olika tider. Hur och var de 

tillverkades framgår också. Du hittar även 

andra föremål som under åren producerats med 

dalmålningsdekor. Några ganska smaklösa 

exempel. 


Nästa år skall en ”Musikutställning” stå klar 

och 2011 är det ”Arkeologins” tur. 




Vi gratulerar Dalarnas Museum som genom sin 

verksamhet och många aktiviteter skapar 

intresse för vårt kulturarv. 

De av våra medlemmar som ännu inte är 

medlemmar i Dalarnas Fornminnes och Hembygdsförbund 

uppmanar jag att gå med. Du får 

då också förbundets utomordentligt innehållsrika 

årsbok, inbunden välredigerad och välillustrerad 

omfattande c:a 400 sidor. 

Jan-Ola Nyström

Uppväxttid i Falun under 1940talet. 

Av Ingmar Sandqvist 

Ingemar Sandqvist, f. 1927, uppväxt på Elsborg, 

skolgång i Falun, regementsmusiker vid Dalregementet, 

civil musikerkarriär från 1950-talet 

till pension. Numera bosatt i Alingsås. 

S. berättar i en skrift omfattande åtskilliga 

hundratals sidor i ”Ett liv i fru musicas tjänst” 

om sin uppväxttid, utbildning och yrkesliv. 

Skriften är avsedd för hans barn och barnbarn. 

Ingmar har vällvilligt tillsänt Dalregementets 

museer materialet att använda efter eget 

gottfinnande. Jag valde delar av ett avsnitt om 

Gossmusikkåren, som de flesta säkert minns! 

/red 

Folkskolans Gossorkester på 

40-talet 

H 

östterminen kungjordes i klasserna att 

man sökte musikaliska gossar till 

Folkskolans Gossorkester,- flickor 

göre sig icke besvär. Proven för intagning 

skulle ske en kväll efter skoltid. Jag beslöt mig 

för att gå dit och försöka. Väl framme vid 

Västra skolan hamnade jag tillsammans med 

en hel mängd sökande pojkar. I naturkunnighetssalen 

på andra våningen residerade 

orkesterns ledare och dirigent Joel Olsson. 

Utanför dörren ringlade en lång kö av musikaspiranter. 

Vi fick gå in en i taget. ”Kan du 

sjunga”, frågade han? - Ja, svarade jag, väl 

medveten om att jag var klassens sångfågel nr 

ett. 

”Försök blåsa i den här” - sa han, tog fram ett 

gammalt jägarhorn, en tingest vi kallade för 

slasktratten. ”Så här gör man”, sa han och 

demonstrerade hur man skulle få ton. Jag 

gjorde som gubben sa, lyfte hornet mot 

läpparna och blåste. 

Före mig hade flera gossar försökt, dom blåste 

så pormaskarna trängde ut utan resultat. Men 

jag fick ton direkt jag, och antogs på stubinen 


för medverkan i Falu Folkskolors Gossorkester. 

Detta innebar att jag kunde köpa 

musiklyra i silver att fästa ovan skärmen på 

min skolmössa. För mig var detta ett adelsmärke 

av rang och som jag var mycket mallig 

bära på mössan. Mitt självförtroende fick sig 

en ordentlig kick, nerklubbad som man var av 

den förb... matematiken. Jag hade heller inte 

några större svårigheter lära mig spela instrumentet 

som var B-kornett. Utbildningen 

tillgick så att jag disponerade en skolsal helt 

separat för enskild övning. Med mig hade jag 

ett nothäfte och som jag fick övningsuppgifter 

ur. Joel Olsson ambulerade mellan rummen, 

gav en uppgift, en notrad att öva på tills han 

återkom om en stund. Alla klarade väl inte 

upp sina uppdrag på önskat sätt vilket följande 

händelseförlopp ger exempel på. 

Hugo Lagergren bar här huvudrollen. Den 

stackars Hugo tillhörde inte dom större musikbegåvningarna 

precis. Han hade helt enkelt 

svårt med det här att indela noter. Taktsinnet 

var också kass. Synd var det även om stackars 

Joel Olsson som råkade ut för Hugo. Vid en 

uppspelning för Joel gick det alldeles åt pipan. 

Hugo blåste också B-kornett och hade även 

han en understämma av lägsta rangordning. 

Särskilt svår stämma var det inte heller, utom 

för Hugo som varken kunde hålla rytmen eller 

indela noterna så som det skulle vara. Joel 

började lugnt och behärskat instruera Hugo och 

när inte det fungerade sjöng Joel med i 

stämman under det han med sin pekpinne av 

trä markerade taktslagen mot bänklocket. ”Så, 

Så så, Lugnt…Börja om igen”, sa Joel. Och 

Hugo satte igång på nytt alldeles åt helsike. 

”Men va, va, va så, så Börja om från 

början!”, vrålade Joel, som nu var ytterligt 

upphetsad och började helt förlora tålamodet. 

Nu slog inte Joel takten med pekpinnen längre, 

- han piskade indelningen med käppen under 

det han brölade stämman för Hugo. ”Hör Du 

ingenting, gosse!”. Åter igen.... och nu slog 

Joel så hårt med pekpinnen att träflisorna rök 

omkring, - men förgäves. 

Sedan Joel med sin fot krafsat undan träflisorna 

under mattan tog han B-kornetten från 

Hugo, med andra handen grep han honom och 

sa ”Adjö med Dig min lille gosse.”. 

Hugo blev nu utom sig av raseri. Hejdlöst 

gråtande försökte han urskulda sig sina 

musikaliska brister. Det hela slutade med sorti 

och en kraftig smäll med dörren – PANG -, så 

det ekade i hela korridoren. Därmed skildes

Hugo från musiken, förhoppningsvis inte för 

gott. Risken är förstås påtaglig. 

Detta var på höstterminen. På vårterminen 

varvade vi spellektionerna med att i den långa 

korridoren öva att gå i takt utan musik. När 

detta såg någorlunda hyfsat ut fick vi pröva på 

att marschera och spela. Här fick vi se upp så 

man gick med rätt fot på stark taktdel. Under 

det vi spelade och tittade i noterna skulle vi 

samtidigt hålla rättningen i kolonn och i sidled. 

Vi måste hela tiden kolla var vi befann oss i 

ledet. Särskilt svårt var det att göra en snygg 

sväng åt ena eller andra hållet. Alla hade väl 

inte sinne för det här, men som vi på den här 

tiden levde i en militärisk anda gick det bättre 

och bättre. 

Vi fick plats tre och tre i bredd i korridoren 

vars stenväggar och golv gjorde att akustiken 

blev enorm. När bastrumman slog lät det som 

om åskan hade slagit ner. Men vi grabbar 

tyckte det här var enormt roligt. När vårsolen 

började värma ordentligt flyttade vi våra 

marschövningar ut på skolgården. Det här drog 

till sig alla ungar i kvarteret som kunde 

hörsamma bastrummans DUNK, DUNK, 

DUNK. Mina kompisar följde mig i ledet och 

lyssnade till mina toner som var en 

understämma. Efteråt sa dom till mig att jag 

gick omkring och spelade ”fel toner”. Se där -- 

ytterligare exempel på den strålande 

musikaliteten i vårt fosterland. 

Så kom den stora dagen då vi skulle marschera 

på stan med hela skolan i släptåg. 

På examensdagen deltog vi i den ”fars” som 

består i att närvarande föräldrar lyssnar på sina 

”underbarn” i klassen. Vi musikanter slapp 

ifrån eländet tidigare eftersom vi skulle göra 

oss i ordning för våra musikaliska uppgifter. 


När dom andra hade tjatat färdigt var vi redan 

uppställda på skolgården inväntande marsch- 

order. Alla klasser i skolan (C:a 1000-talet 

ungar) stod beredda uppställda bakom oss 

med sina respektive lärare. 

”Givakt! --- Avdelning framåt --- maaarsch!”-- 

- TRUM - TRUM - TRUM - TRUM - TRUM - 

TATTA - TRUM - TATTA - TRUM.... och så 

klingade Folkskolans marsch ut över gatorna. 

Med skolmössan litet på svaj och med den 

glänsande musiklyran ovan mösskärmen kände 

jag ett lyckorus över att vara till här och nu. 

Bakom oss ringlade jättelånga led av kolonner 

med ungar och lärare, alla vandrande mot 

Kristine kyrka i Falun. När vi passerade Falugatan 

med sina tätt sammanpackade husväggar 

och stenläggning på gatan pangade det särskilt 

starkt ur våra led och vi lät som om vi var 

dubbelt så många. Väl framme vid kyrktrappan 

gavs tecken för avslag. Pang! - och vi 

upphörde tvärt att spela. Först av alla tågade vi 

in i den vackra Falu Kristine kyrka vars väggar 

är en färgnyans i blått och guld. Kyrkan är 

väldigt stor med höga valv och enorm 

efterklang när man spelar eller talar. Vi 

placerades närmast koret för att vi snabbt 

skulle kunna ställa upp och spela, ”Om sommaren 

sköna”, ”Land du välsignade”, 

”Dalkarlsången”, ”Jag vet ett land långt upp i 

höga nord” mm. När orgeln brusade och alla 

barn sjöng ”I denna ljuva sommartid”, och 

”Den blomstertid nu kommer” tyckte jag, att 

finns det något bättre här i livet än musik och 

sång. I denna ljuva sommartid spelade vi 

förresten tillsammans med stora kyrkorgeln. 

Det lät som om rappningen i murarna skulle ge 

sig i den bastanta stenkyrkan.När det hela var 

över i kyrkan fick var och en av oss snabbt ta 

sig till skolan och våra klasser för att hämta 

betygsboken. Det här var mycket spännande

moment. Skulle man få flytta upp till högre 

klass i höst eller inte. Var man för svag i 

skolan kunde man nämligen bli ”kvarsittare” 

och gå om samma klass ett år till. Sådant hände 

faktiskt då och då. En annan spännande sak var 

betyget i uppförande och flit. Det var stor skam 

ha sänkt betyg här. Inför kommande höstterminen 

skulle betygsboken återlämnas till 

läraren vederbörligen styrkt med intyg att 

målsman tagit del av betygen, så de så. 

Fjanteriet med att man avskaffat det här idag 

gör nog att en del folk tycker det kvittar hur 

man uppför sig på gator och torg i dagens 

samhälle. - USCH.. 

Joel Olsson var en krävande ledare och 

dirigent - han var musiker ut i fingerspetsarna 

och inget annat. När någon spelade fel myntade 

han ofta uttrycket ”Men kära barn, kära 

barn”, - en klyscha han även använde till 

gamla musikfanjunkare på Dalregementet. 

Så kom den dag då Joel Olsson gick i pension 

både från oss och på regementet. Som 

efterträdare för Folkskolans gossorkester inträdde 

nu musiksergeant Ragnar Mattsson från 

Mora. Han var trumpetare i Dalregementets 

musikkår och gick under namnet ”Mora- 

Mattsson”. Han visade sig vara en ytterst 

inspirerande ledare, en ledare man hade både 

respekt och beundran inför. Dessutom var han 

mycket yngre än Joel och hade en humoristisk 

glimt i ögonvrån. Han tog oss till spelningar 

både i och omkring Falun. Bl.a. deltog vi i ett 

barnsångarting i Mora kyrka som var så full av 

ungar att många fick stå i gångarna. Det här 

var på sommaren och värmen och hettan inne i 

kyrkan där luften höll på att ta slut åstadkom 

massvimningar bland barnen. Man travade upp 

dom i sakristian där dom fick ligga och kvida, 


givetvis väl omhändertagna av barmhärtiga 

människor. 

Vi gjorde även egna konsertframträdanden i 

Kristine Kyrka. År 1941 deltog vi i en stor 

demonstration för det tyskockuperade Norge. 

Norska flaggor vajade över hela stan och på 

Stora torget hade samlats jättestor publik som 

sjöng ”Ja vi elsker”. Frihetskämpar som flytt 

till Sverige höll tal och avslöjade vad som 

försiggick i Norge med deportationer, avrättningar 

och koncentrationsläger. 

……… 

År 1942 anmälde Mora-Mattsson oss till AB 

Radiotjänst i Stockholm till en tävling för 

ungdomsorkestrar. Vi skickade en provinspelning 

och fick så småningom veta att vi 

tagit FÖRSTA PRIS bland alla anmälda 

mässingblåsorkestrar i Sverige. Det fanns 

andra typer av orkesterbesättningar också och 

som blivit segrare i sin klass. Vår besättning 

var unik såtillvida att vi i topp hade fyra Esskornetter. 

Alla segrare från respektive klassindelning 

blev inbjudna till Stockholms konserthus där 

Radiotjänst skulle direktsända över hela 

Sverige (TV var ett okänt begrepp den här 

tiden). Som hallåman tjänstgjorde Sveriges 

största ”kändis”, den legendariske FARBROR 

SVEN som varje torsdag pratade i BARNENS 

BREVLÅDA och var därigenom älskad av alla 

barn i vårt land. Sven Jerring, alias Farbror 

Sven skulle vi nu alltså få se i verkligheten ---- 

spännande.... 

……. 

Konserthuset var besatt till sista plats. På första 

parkett satt alla musikprofessorer från Kungl. 

Musikaliska Akademien, Kapellmästare Tor 

Mann från Stockholms Konsertförenings 

orkester, Radiochefen Anders Dymling och 

många andra prominenta personer. Kort och 

gott, - gräddan av svenskt musikliv. 

Jag minns det otroligt stora podiet som rymde 

en hel symfoniorkester och där vår lilla skara 

kände sig alldeles ensam och nakna. Jag minns 

Farbror Sven som mötte oss och hälsade oss 

välkomna ute i foajén. På honom fick man böja 

nacken ordentligt bakåt för att se honom. Han 

var mycket lång och stor. Jag minns också 

denna härva av sladdar, strålkastare och 

mikrofoner överallt på podiet. 

Nu var vi färdiga ute i foajén. Mora-Mattsson 

sa till oss ”Gör ert allra bästa nu grabbar, tänk 

på dom därhemma” Farbror Sven visade sig i

dörröppningen ”Är ni färdiga” frågade han. Ja 

visst var vi färdiga allihop. ”Vänta på mitt 

tecken från grön lampa, sa Farbror Sven”.... 

Nu hördes ringningar, en, - två, - tre .... 

En röd lampa tändes - allt skulle vara tyst. Inte 

ett knäpp fick höras, för nu gick Farbror Sven 

fram till mikrofonen och sa ”STOCKHOLM, 

MOTALA”. Och så påannonserade han programmet 

från konserthusets direktsändning ut 

över hela vårt avlånga land. Nu slocknade den 

röda lampan, och den gröna lampan tändes till 

tecken för oss att marschera in till tonerna av 

Folkskolans marsch. En applådåska från hela 

den stora publiken mötte oss, kameror blixtrade 

och vi rönte en uppskattning vi inte var 

vana vid från Falun. 

Programmet fortsatte med att vi spelade 

Björneborgarnas marsch, Dalvisa och andra 

musikstycken knutna till vårt kära landskap, 

Engelbrektsmarschen ej att förglömma. 

Nog hade vi hört applåder förut, men 

tusenhövdade publiken i bänkraderna. Vid 

slutapplåden grät Mora-Mattsson och kramade 

om oss alla inför öppen ridå. Efteråt hade vi 

stor fest med glass, tårta och kakor i långa 

banor. Vi konstaterade att segern var total. 

När vi återkom hem till Falu centralstation var 

perrongen spikad med falubor. Stadsfullmäktiges 

ordförande höll tal, man utbringade 

leven för oss, överlämnade en stor blomsterbukett 

till Mora-Mattsson. Detta var helt 

jämförbart med ett hemkommande ishockeylag 

som vunnit VM och tagit guldmedalj. Gissa 

om man var stolt bära skolmössan med 

silverlyran om dagarna efter denna seger. 

Faktiskt kände jag mig litet iakttagen av folk 

som observerade ”adels-märket”. Om dom som 

gick i läroverk hade två korsade dalpilar i sin 

mössa och var litet malliga över detta tyckte 

jag att vår statussymbol smällde högre, så de 

så. Dom hade ju inte varit med om vad VI varit 

med om! Efter en tid kom jag ner på den 

brutala jorden igen och allt återgick till den 

gamla ordningen. 

Nostalgiskt har jag sedan genom åren kunnat 

iakttaga den plakett som hänger hemma på 

väggen bärande en musiklyra och med texten 

”RADIOTJÄNST:S TÄVLING FÖR UNG- 

DOMSORKESTRAR” 1:sta PRIS 1942. 

Ingmar Sandqvist 


Ett gammalt tidningsklipp 

Av Staffan Rosander 

Ett gammalt klipp ur Falu Kuriren den 8 oktober 

1928, som jag fått av Börje Bergsman, berättar om 

en ganska märklig svensk sekt, aktuell då, men nu 

nästan helt glömd. (Den behandlas dock i Clas 

Svahns bok ”Sekter och hemliga sällskap i Sverige 

och världen”, Semic 2007). Artikeln med rubriken 

”Mästaren” Slätta-Erik gömmer sig i obygden 

vakatad av sina trogna. Skall polisen lyckas 

avslöja den ”himmelska sekternas” hemlighet? Är 

osignerad men med största sannolikhet författad av 

falulektorn Emil Herlenius, som redan tidigare hade 

intresserat sig för sekter. År 1900 publicerade han 

den akademiska avhandlingen ”Erik-Janisismens 

historia”. (Genom Börje Bergsmans försorg nyutgavs 

den av Falu Kuriren precis 100 år senare, 

2000). 

P 

å gården Nedre Slätta strax utanför 

dåvarande Falun föddes 1881 Erik 

Andersson. Redan i unga år hängav han 

sig åt ohejdade religiösa grubblerier. Han 

hjälpte visserligen sin far i jordbruket, men 

fadern menade att ”Erik aldrig velat göra 

något”. Hans utpräglade religionsgrubbel 

gjorde att det blev inte så mycket bevänt med 

arbetet: han läste bibeln så fort han kom åt. Vid 

något tillfälle lät han hästen löpa och satte sig i 

stället ned och grubblade över något ord i 

Bibeln. Oavsett samtalsämne kom han alltid in 

på det religiösa området, helst ”Bergspredikan”. 

År 1910, när Erik var ungefär 30 år, kom den 

avhoppade prästen David Petander till Falun 

och lade ut sina underliga läror, och ”Slätta- 

Erik” blev hans lärjunge. Erik gifte sig året 

därpå men ägnade föga intresse för familjelivet. 

Ett halvår efter bröllopet lämnade han 

sedan allting för att följa Petander på hans 

predikoresor. Under tiden hade Erik sålt egendomen, 

sånär som på en liten stuga, till sin 

svåger. Medan Erik var borta föddes hans 

dotter Siri, men han verkade inte ta någon notis 

om detta. Något år därefter, 1914, dök han upp 

på Slätta igen, och senare föddes en son. 

Inte heller denna händelse band honom fastare 

till de sina, utan han övergav familjen på nytt 

och sällade sig till Petanders skara. Men 

tydligen tröttnade denne på fanatiske Erik och 

stötte bort honom, för senare återfinner vi Erik 

i kretsen av kvinnor på egendomen Råsta

utanför Stockholm. Han hade istället ”öppnat 

eget”. 

Det berättas att hans religiösa åskådning 

präglades av ett oerhört självförtroende. Endast 

han hade rätt, ty han stödde sig på Bibelns ord. 

(Ett vanligt anspråk bland sektledare, vilket 

bidrar till att behärska medlemmarna; vem kan 

sätta sig upp mot Bibeln?). Alla Försök till 

resonemang gjordes omöjliga av hans bibelcitat 

och kategoriska uttalanden. Läran tycks 

ha varit en sorts stelbent asketisk bok-stavstro 

med inblandning av kommunism och framgångsteologi 

(som Livets ord). Sjukdomar t ex 

, sågs som en följd av bristande tro. 

Efter förvecklingar i Råsta blev resultat det, att 

en lärarinna ur Eriks skara reste till Slätta för 

att undervisa och uppfostra Siri till en 

”himmelsk brud”. Snart följde också några 

andra kvinnor ur gruppen efter, ditskickade av 

Erik för att hålla uppsikt över hustrun. Där 

började ett strängt regemente och Siris mor 

hade ingenting att säga till om. Kvinnorna 

avlöste varandra, och en ung studentska, som 

tydligen sänts dit av skolmyndigheterna för att 

uppfostra Siri, blev inte långvarig utan torde ha 

influerats att anamma den Anderssonska läran 

och rest till ”mästaren”. 

Efter att Eriks hustru handgripligen slitit sig 

loss ur fångenskapen i familjens lilla stuga och 

flytt in till brodern i huvudgården, kastade 

denne ut kvinnorna. ”Under trycket av den 

underliga omgivningen”, skriver artikelförfattaren, 

blev hustrun ”själssjuk”. Så småningom 

lyckades brodern/svågern lista ut att den då 13åriga 

Siri av sin övervakande lärarinna förts till 

Sala. Efter att där i fem timmar ha parlamenterat 

med kvinnorna fick han ut flickan 

som till slut sammanfördes med sin mor, 

vilken så småningom tillfrisknade. 

Hela sekten, sånär som på några barn som 

lyckades fly, drog sedan till Ångermanland, 

där de i de djupa skogarna nordväst om 

Anundsjö alternerade mellan två, flera mil 

åtskilda, stugor. När någon besökare lyckats ta 

sig alla milen dit genom ödemarken hindrade i 

allmänhet kvinnorna besökaren att träffa Erik 

genom att säga att inte fanns i den stugan, 

varför personen fick återvända med oförättat 

ärende. 

Vad karaktäriserade denna sekt, som framför 

allt bestod av kvinnor? Om det var så, att 

främst kvinnor lockades av den långa gestalten 


eller om han själv fördrog kvinnor, är okänt. 

Känt är däremot att kvinnor ur olika samhällsklasser 

följde honom, och somliga medförde 

ganska ansenliga penningsummor. Slätta-Erik 

var helt klart fanatisk religiös. Som alla 

grundare av sekter var han viljestark och 

karismatisk. Hans språk, späckat med bibelcitat, 

och hans starka vilja samverkade med 

hans nästan hypnotiska blick till att snärja 

proselyterna. 

Han höll sin flock samman med manipulativa 

metoder, som numera är alltför välkända: 

avskildhet, brutna familjeband, strapatser, 

gemensamt och avvikande beteende, osammanhängande 

och extrem lära, enväldig ledare 

höjd över kritik som ensam besitter den sanna 

kunskapen, elitism gentemot omvärlden osv. 

Det är omvittnat att medlemmarna hade stirrande 

blick (numera kallat sektögon) och rörde 

sig långsamt och sömngångaraktigt. Deras tal 

var tonlöst. De levde under mycket enkla 

förhållanden. Ingen lyx tolererades. Som 

exempel revs tapeterna loss från väggarna och 

dukar och tavlor slängdes ut, när delar av 

sekten slog sig ned i stugan i Slätta. 

Erik Anderssons hustru och dotter levde, när 

artikeln skrevs 1928, tämligen lugnt och stilla i 

Slätta, och kvinnan bedömde då maken milt. 

Hon sade sig vara övertygad om att sekten 

levde ett rent liv med bibelstudier och bön. 

(Den lilla sonen hade långt tidigare dött av 

umbäranden när modern och han sökte upp 

Erik i Norrlandsskogarna). 

Erik Andersson dog i Värmland år 1945. 

Staffan Rosander 

Falun 1909 

Elektrisk belysning ska Falu folkskola få, 

kostnadsförslaget är på 1 145 kr vilket bifölls 

av kyrkstämman. 

Exempel på den tidens ungdomstilltag; 

Fult nidingsdåd är rubriken i Falu-Kuriren, 

när någon på Högre Allmänna Läroverkets 

byggnad, norra gavelväggen, slängt blå färg. 

En flaska med blå oljefärg är kvarlämnad på 

platsen. Svårt tro att en läroverkselev kunnat 

nedlåta sig till detta, står det vidare. Men se, 

någon månad senare blir tre läroverkselever 

relegerade, däribland gossen med den blå 

färgen. Var det föregångaren till grafittin?

En stadskarta med sus av 

historiens vingslag 

H 

istoriens vingslag kändes högst 

påtagliga när vi, Börje Östberg och 

jag, från Riksarkivet fick en kopia av 

en karta över Falun år 1714. Kartan ingick i det 

material som vi samlade för en artikel om 

Stora Kopparbergs kyrka i Falun. Den 

publicerades sedermera (2000) i ”Med Hammare 

och Fackla”, utgiven av Sancte Örjens 

Gille i Stockholm. Kartan var upprättad av 

markscheidern Göran Vallerius (1688-1744). 

Markscheider var en bergslagstjänsteman som 

hade till uppgift att uppmäta gruvor och 

upprätta kartor över dessa till ledning för 

brytningen. Uppenbarligen tog Falu stad hans 

tjänster i anspråk. Av kartan återges här den 

del som är av intresse i sammanhanget. 

Del av Göran Vallerius’ karta från 1714 

Riksarkivet. Sign. Komm.koll. Gruvkartor. Kopparbergs 

län nr 14. 

Vi var bland annat inriktade på att förteckna de 

namn som nuvarande Stora Kopparbergs kyrka 

haft sedan den byggdes på 1400-talet. Vi fann 

att den haft 18 namn. Ett av dessa var Maria 

kyrka, ett namn som för första gången uppträdde 

på Vallerius’ karta. Namnet var för 


övrigt seglivat och användes ända till 1860talet. 

Namnet på stadens nya kyrka, Christina 

Kÿrka, blev för oss en lika stor överraskning 

eftersom namnet också här tycks ha nämnts för 

första gången sedan kyrkan invigdes 1655. 

Bägge dessa förstagångsomnämnanden 

gjorde att vi kände starka sus av historiens 

vingslag. 

Den nya kyrkan vid Stora Torget avsågs 

tidigt få drottning Christinas namn. Hon var 

regent då Falun år 1641 fick sina stadsprivilegier 

och hon understödde kyrkobygget. 

Tanken på att ge kyrkan namn efter henne blev 

dock helt omöjlig sedan hon övergett sin 

faders, Gustaf II Adolfs, tro och blivit katolik. 

Hatet mot henne varade flera årtionden. Först 

år 1714 blev det möjligt att låta den nya kyrkan 

bära hennes namn, Christina Kÿrka. 

Den gamla kyrkan, sedan 1939 Stora 

Kopparbergs kyrka, byggdes under senare 

delen av 1400-talet. Den var bergsmännens 

kyrka. Under samma period bildades Sancte 

Örjens Gille i Falun, en sammanslutning för att 

ta tillvara bergsmännens intressen. Liknande 

gillen fanns också på andra ställen i landet. 

Gillena hade religiösa anknytningar vilket 

framgår av att de hade sina skyddshelgon. 

Gillet i Falun hade sin stämmolokal utanför 

kyrkan som de betraktade som sin kyrka. Vid 

gillesstämmorna utbringades de första skålarna 

skålar för Vår Herre, Jungfru Maria och 

Sancte Örjen. 

Gustav Vasa såg i gillena farliga motståndshärdar. 

Vid Västerås riksdag 1544 förbjöd 

han alla gillen. Deras verksamhet upphörde. 

Järnkorset till minnet av Sancte Örjens Gille, 

rest 1934 

Textförtydligande: 

Till erinran om Sancte Örjens Gille vid Stora Kopparberget 

S:e Ö:G. 19 22/9 34 

Fotograf: Albin Hedling (1934)

Vår tes är att bergsmännen höll fast vid sina 

traditioner, oberoende av Gustav Vasas förbud. 

Ingen kunde hindra dem från att träffas för 

gemensamma ärenden eller för kollegial 

samvaro. Skålandet för Vår Herre, Jungfru 

Maria och S:te Örjen förblev en del i samvaron. 

Gillets livskraft var till och med så stor 

att det kunde återuppstå, dock först efter drygt 

350 år (1920). Minnet av det gamla gillet 

hedrades 1934 med ett järnkors av gjutjärn på 

Stora Kopparbergs kyrkas kyrkogård, nordost 

om kyrkobyggnaden. 

Markscheidern Göran Vallerius visade genom 

sin karta från 1714 att han inte hade några 

fördomar mot drottning Christina och att han 

som bergsman var mån om att hålla på de 

gamla traditionerna. För honom blev det därför 

naturligt att kalla den nya kyrkan Christina 

Kÿrka och bergsmännens kyrka Maria Kÿrka. 

Gatunamnen Södra och Norra Mariegatan blir 

en påminnelse om 1400-talets och det tidiga 

1500-talets Sancte Örjens Gille. 

E. Börje Bergsman 

Falun 1909 

Sedan har vi en 16-årig yngling som fått böta 25 kr 

samt ersätta en stulen kittel med 8 kr. Gossen skall 

intagas på uppfostringsanstalt står det! Var 16åringen 

en yngling eller gosse? 

Vad skulle straffet för en 16-åring bli idag för 

liknande händelse? 

Arvid Granström 22- åring från Korsnäs var den 

förste i Dalarna som fick spela in två dragspelsskivor 

i Stockholm för Grammofhone Concery 

Record. Inte Calle Jularbo! 

Annonser för lediga platser 

”En snygg och villig springgosse får plats genast i 

Allmänna tidningskontoret”. Varför snygg? 

Välvårdad kanske menas. 

Eller kungörelse. Barnmorsketjänsten i Envikens 

församling, Dalarna, årlig lön 425 kr, varje 

förlossning 2 kr, fri skjuts, långvarig skötsel extra, 

fri bostad om 2 r o k, samt planteringsland, 10 kr 

årligt bidrag till pensionskassan. 

Tilläggas kan att 1909 är prenumeration på Falu- 

Kuriren, helår 3.60, halvår 2.10, kvartal 1.20 av 

dessa belopp går 88,40,30 öre till postverket, 

hembärning minst 1 kr per exemplar. 


Världsarvets betydande 

personligheter 

Ett medborgarförslag undertecknat E.Börje 

Bergsman och Lennart Franzén har den 2 sept 

lämnats till Kommunfullmäktige och har 

följande lydelse: 

Medborgarförslag angående biografier över 

Världsarvets betydande personligheter 

Med stolthet och glädje har faluborna tagit emot det 

hedrande beskedet att det historiska industrilandskapet 

kring Stora Kopparberget och Falun 

placerats på världsarvskartan. 

Arvet omfattar dock inte endast byggnader 

och miljöer utan också de människor inom området 

som under seklernas lopp bidragit med viktiga 

kulturella eller materiella framsteg – lokalt, 

nationellt eller internationellt. 

Mot den bakgrunden föreslår vi härmed att 

kommunen åtager sig att ta fram en bok med 

biografier över personer, som genom sin verksamhet 

gjort insatser av betydande värde för världsarvet 

i Falun. 

En förteckning över de personer som borde 

ingå i en sådan bok bifogas. De har utvalts utifrån 

följande kriterier: 

1. Vederbörande skall genom sitt arbete ha 

gjort insatser av betydande värde för samhället. 

2. Vederbörande skall ha fötts, gått i skola eller 

verkat inom Falu kommun. 

3. Vederbörande kan ha bidragit genom 

vetenskapliga verk om Falun i gångna tider. 

4. Vederbörandes dödsår: senast 2000. 

5. Avseende skall fästas vid vederbörandes 

prestationer, oavsett kön. 

Vår förteckning bygger på dessa kriterier. 

Utrymmet för presentationerna bör begränsas till 

maximalt ett uppslag per person. ”Att läsa mera” 

bör anges. 

E Börje Bergsman Lennart Franzén 

Tyvärr finns inte plats att ta med förteckningen. 

Författarna tar gärna emot tips om person som bör 

ingå förutsatt att de passar in i kriterierna. /red 

Börje har en givit ut en skrift ” En 95-åring 

berättar om händelser, inspiratörer och mentorer”. 

Intressanta tillbakablickar! 60 sidor. Finns att 

köpa på Stadsbiblioteket i Falun /red

Kära medlemmar! - Världsarvet faluns vänförening

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?