Volume 6,3 (1987) - Dansk Dendrologisk Forening

nen som hjälpte Olaf. Jag omtalade att han var Olafs chef och att han
hjälpte honom med glädje. En av Olafs många positiva egenskaper var
att han kände så starkt för växtmaterialet att alla i hans omgivning
entusiasmerades att känna på samma sätt.
Hans kunnande var otroligt. Jag tror han var verklig vän med alla
de 25 000 arterna i Botanisk Have. Han delade villigt med sig av sitt
kunnande på ett sådant sätt att alla kände värmen och generositeten.
Jag gjorde nyligen en kommentar till Björn Aldén, som har en
nyckelposition i Göteborgs botaniska trädgård, om att hög vetenskaplig
kompetens inte var nödvändig för en perfekt ledning av en botanisk
trädgård och nämnde Olaf Oisens namn. Aldéns kommentar var att
Olaf Olsen var en extraordinär personlighet med utomordentliga
kunskaper och förmåga att dela med sig av dessa.
Olaf Olsen förstod också i många sammanhang betydelsen av ofte
förbisedda morfologiska växtkaraktärer för taxonomiskt arbete. Detta
ledde till hans framgångsrika ansträngningar för att få Johannes Hedegaards
banbrytande arbete med rhododendronfrökaraktärer publicerat.
De artikler han publicerade i Dansk Dendrologisk Årsbok om bambuarter
var självständiga och klargörande.
Aven när det gällde publicering kom hans generositet til uttryck.
Jag hade skrivit en artikel om Stewartias för Dansk Dendrologisk
Årsbok. Han hade samtidigt skrivit en artikel om släktet Meliosma.
Trots att hans artikel var mycket bättre än min, bad han redaktören
att fördröja publicering ett år til förmån för min. Jag blev både
chockad och glad när jag efteråt erfor detta.
Hans observationsförmåga var utomordentlig. I Botanisk Have står
två Davidia. Den ene kan om man är »splitter« ges artnamnet »laeta«,
den andra »vilmoriniana«. D. vilmoriniana synes i allmänhet växa svagare
än D. laeta, men jag har aldrig träffat någon mer än Olaf Olsen
som noterat detta. Likaså har han noterat att gamla träd av Davidia
måste vattnas kontinuerligt så snart torkperioder inträder, en sak som
om den beaktats annorstädes skulle räddat många Davidior från
tillbakadöende.
Vi har väl alla tjusats av Olaf Olsens intresse för parasitära växter,
Botanisk Haves samling av dylika samt Olafs förmåga att etablera
dem. Jag har i Schweiz samlat frukter från de två underarter av Viscum
album, som parasiterar på Pinus resp. Abies, vilka jag misslyckats att
etablera, men Olaf Oisens material växer fint i Botanisk Have.
Hans uthållighet att följa upp en idé illustreras på ett utmärkt sätt
av hans förädlingsarbete på Cyclamen med dess klara definition av
genetiska förutsättningar samt dess systematiska genomförande.