l) Excerpter rörande Enontekis, vilka enligt ... - Forskningsarkivet

Handskrift 25. Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv 

Volym 25:2:l. Excerpter rörande Enontekis, vilka enligt Nordberg ev 

kan föras till 1700‐talet och till avd Trolldom. 

Del av maskinskrivet manuskript till en planerad andra del av 

”Källskrifter rörande kyrka och skola i den svenska lappmarken under 

1600‐talet”. Samlade och utgivna av Erik Nordberg. (Kungl 

Skytteanska samfundets handlingar. 11.) Umeå 1973. 

Publicerad september 2011 

Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek 

(http://www.foark.umu.se)

5. Iû7z>, 

¡k / > ¿ • Yzüf ' 7

Tingsprotokoll i Enontekis den 11 februari 1704. 

Kyrkowärden Mickiell Pärson Asa,och Johan Hansson,sampt klåckaren 

Michiell Johansson Närfwa,angåfwo för Rätten,huruledes lappmannen 

Anders Pärson Soro i Baunulla by,har förledne Mariae Bebådelsse dagh, 

eller den 25 Martij,kommit drucken i kyrkian,och giort där märke- 

ligh förargellsse,under högmesso Predikan,på fölliande sätt Nembl:n 

Först har Anders Pärson Soro,begynt tahla för sigh siälf,säijandes 

någre gånger: Jagh seer unders Täkn,därföre befallte Capellanen H:r 

a o 

Oluf Sirma,att kyrkiowärdxrne skulle föra honom i xtocken,widh kyra 

kiodör&n,hwarutur han sigh strax drogh,och med samma ruus kom tillbaka 

in i kyrkiån,och begynte sitt förra tahl med hög röst; Jagh 

Eenar 

seer under, ä t han da skulle hafwas uth,ropade han, G-ier migh fred 

till lijfwet,satte Myssan på sitt hufwud,jach lyfftade sin hand upp 

emot H:r Oluf,som äntå Prädikade,säyandes sigh skola angie honom 

vsatte^ 

för H:ns Kongl. May: ¿thysigh sädan siälf i stocken, och togh sin hund 

i fambn, Eenär klåckaren effter förrättat G-uditiänst utgick att 

klämta i klåckan,och Församblingen jämbwäl utkom,har Anders Soro 

sönderrijfwit Stocken,och dess ena deel kastat emot kyrkiodören. 

Till denne berättelssen kunde Anders Pärson Soro icke Seeka,utan be- 

jakade, Oppå tillfrågan hvvarest han den dagen kiöpt Bränwijn,effter 

som här den tijden ingen Bårgare eller andre warit,som fört medh 3igh 

sådant slagh? Swarade,det ÉBäS' H:r Olufz Sirmas hustru sålt honom 

för 1/2 Garolin 3 quarter Bränwijn Mårgonen tillförende som han 

straxt utsöp,hwaraf han sädan blef så druckin,att han icke wiste 

hwad han giorde, Kyrkiowärden Johan Hanson wittnade,Att H:r Olufz 

hustru samma Mårgon för Gudztiensten,i hans närwaro,fick till Anders 

£ 

Soro iftt qwarter Bränwijn,men huru mycket han tillf örende hade kiöpt, 

war Johan okunnigdt,dän där och wiste berätta,att flere af Församb- 

lingens lemmar,kiöpte och den gången Bränwijn af H:r Olufz hustru, 

H:r Oluf Sirma kunde icke Neeka,det Soro kiöpte lijtet Bränwijn af 

hans hustru,doch förmente att han af så lijtet icke kunnat blifwa 

druckin utan torde och hafwa kiöpt mera af Bönderna,Jöns Hanson och 

Jöns Pärson ifrån Monianiska,som då hade här ett OOhristnat Barn, 

doch wiste ingen af lansmännen eller Allmogen säya,att af M M dem 

något Bränwijn såld blef,Xtan Tolfmannen Nills Nillsson,twärt emot, 

berättade,det samma Bönder hafwa warit hoos honom wid hijtreesan,och 

ey hafft mera än een Tint eller 1/4 kanna Bränwijn,som dee effter 

Gudztiänsten plägat Faddrarne medh,och alzintet såldt däraf; 

Resolutio 

Alldenstund Anders Pärson Soro den 25 Martij,eller Mariae Bebo-

delsse dagh,kommit druckin i kyrkian,och där sammastädes under Prädi- 

kan giort een märkeligh förargellsse,både i Ordh och Giärningar,som 

Ransakningen widlyffteligen innehåller,Ty dömes han effter Kongl. 

May:ts Placat om Oliud och Förargelsse i kyrkiorne af åhr 1686 den 

22 December,att bota Fembtijo dal Silf. Mynt,och stå uppenbara kyr- 

kioplicht; för desse 50 d.S M:t plichtade Anders Pärson Soro med (¿a- 

tulopp; H:r Oluf Sirmas hustru som såldt Bränwijn,om een Högtijds el- 

ler helgedagz Mårgon för Predikan,dömes effter d: 3:die puncten utj 

Kongl. May:tz förnyade Stadga om Sabatzbrått till 40 mkr Silfmrtz 

Straff,till kyrkian och dee fattige 


- -(Mål om Soros tjuvnad - dömd till döden - till Hovrätten) 

- - Sedan denne dom uppläsin och publicerat blef,förekom Capel- 

ianen Hsr Oluf ( Sirma, hwilken, tillijka medh Nämbden,och samptelige 

tillstädes warande Allmoge»,begiärade det denne Rätten wille uti un- 

derdån- Ödmiukhet,den Högloflige Kongl. HoffRätten wid handen gifwa, 

m * e 

huruledes ofwanbenxäH Anders Pärson Souro haar heela sin tijdh fört 

a 

ett slemt och förargeliget lefwKrne,och för detta begåt så vvähl hem- 

gång och Tyfwerij,som förargelsse i Kyrkan hwarföre han wäl har måst 

plichta, Men störste parten af hans rychtbare Odygder,såsom wåldtächt 

Tyfwerij,slagzmål och mera dylikt,har,medelst brist af wittnen i den- 

ne fiällmarken,icke kunnat honom öfwertygas,warandes Allmogen af ho- 

nom /: som af Goda kraffter ähr s/ så skrämbde,att dee undan honom 

såsom för deras Fijende bära fahra,där före önska det han med sådant 

straff blefwe ansedd,som honom till efftertanka af sitt förra Onda 

förehållande,och Allmogen till trygghet lända torde. 

/ . Lappmarkens domböcker 1638-1705, MM dombok 1702, sid. 59 HLA 

4 / Lappmarkens domböcker 1611-1705» MX dombok 1703, sid. 89 HLA


- - Kyrckioherden H:r Christian Elingius,lät lappallmogen föreläsa 

ett Extract af Ährewyrdige H: Proubstes Anzenii skrifwelse dat: d: 

10 sidstl. Octob: hwarutj förmähles,att Consistorium i Hernösandh 

har approberat och Confirmerat, 

l:mo det Prästerne,som till denne tijden intet rest till lapparne 

i deras Cojor,skola opå dee ställen som sådant låter sig giöra,dem 

besökja,och så wähl i deras Christentiomb informera,som elljest giöra 

sig kunnige om deras lefwerne. 

2:do att Capelianen här i Enotäckis H: Oluf Sirma,bör med sin OXX 

pastor så komma öfwerens,att han understundom betiänar församblingen 

wijd anexan och comminister wijd Hufwudkyrckan. 

3:o att Consistorium intet understår sig något determinera om 

bönedagarnKs Pijrande,utan det måste åhrl. förblifwa efter Kongl. Pla- 

caters innehåldj Hwilket extract eft. kyrckioherdens begiäran,dess 

// 

Comminister H: Oluf Sirma till rättelse blef Communicerat• 

11 Lappmarkens domböcker lölå-1705, WXK dombok 1704 HLA

V 

7 1705 

Tingsprotokoll Enontekis den ä februari 

Kp£ Cappellanen Wähllärde H:r Oloff Sirma förekom och gaf till- 

Q 

kienna, huruledes för hans ankornbst hijt till EnStäckis försambling, 

inga Prästehuus warit opsatte,Allmogen och sedermehra ringa ther på 

kåstat,utan han till störstedehlen,skall af egna Medell måst sig sielf 

huus förskaffa,begierandes altdy,dett Rätten wille inhampta Allmogens 

attestatum deruthinnan,så att ingen di split, må ther om i framtijden 

förorsakas; Altså uppå tillfrågan om dess beskaffenheet,gafz till 

swars,det allmogen haar,wijd H:r Olufz första ankornbst hijt på Orten, 

för några och Trettijo åhr sedan, opsatt fernb små huus ett stycke wäg 

ifrån Kyrckan,på een ort wid nampn Swijnryggen,Nembl. Een Stugu,Ben 

Badstugu,Ett fähuuss och een Bod,hwilka huus denne tijden,mehreendels 

förfallna och uthruttnade ähro,så att H:r Olof,af dhe samma sig ringa 

betiena kan; alla dhe öfriga huirsen på Swijnryggen,ähro opsatte rnedh 

H:r Olufz egen bekåstnad, sorn ähre BagareStugan med Een Kammare där 

innan före,GiästeStugan,Een ny bodh och 2:ne fähuus som effter begie- 

ran således blef inprotocollerat. 

H:r Olu.f Sirma anhölt sedan, det allmogen måtte påläggas, att opp- 

sättia särdeles Cappellans Huus här brede wid Kyrcka~n, på det Sans 

Hustru och Barn,måge effter hans död,sittia ograverade,utj dhe huus, 

som han sielf upsatt och påkåstat hafwer,emedan den Predijkanten som 

warder kommandes effter honom,äntå icke gitter boo utj ofwan Specifi- 

cerade Äthgambla rurn, eller dhe samma honom till någon särdeles nytta 

wahra kunna,Och skulle det altså,sedan falla allmogen swårt,alle nö- 

dige huus i hastigheet oppsättia och förfärdiga? Men opå denne H:r 

Olofz begieran kunde nu dhe här wahrande betiente intet swar lembna, 

för ähn dhenX blifwer Högwälborne H:r G-refwen och Landzhöfdingen i 

Ödmiuckheet föredragen, och Högbern:te Herre där öfwer Gunstigast Resol- 

verande s warder. ^ 

•j 

\j Lappmarkens domböcker 16§g-1705f }ÖXMombok 1705, sid. 101 HLA

1 


- - Anbelangande Lars Ohlsson Lambinens i Jouxange och Öfwer Torneå 

Sochn,käreraåhl till Capellanens H:r Oluf Sirmas hustru Karin Henrichz- 

dåtter,om en släda af 4 d:r kopp:r mts wärde,som hon för åtta åhr se- 

dan skall af honom till kiöps tagit och icke betalt,men hustru Karin 

påstår sig allenast hafwa länt,och lembnat i mijhl der ifrån Nembli- 

gen hoos Nämbdemannen Henrich Påhlsson,den hon förmener,effter sin 

lofwen,hafwa skaffat Lambinen slädan tillbaka; Så åligger hustru Ka- 

rin,att nu wid sin resa utföre,skaffa lambinen,anten Slädan jämbngod 

tillbaka,eller de begärte 4 d;r Skier annorlunda,och Lambinen,förord- 

sakas giöra wijdare beswär der öfwer,må hon v/ara förtänckt,att icke 

allenast betala Slädan,uthan och bestå honom alle bewijslige expenser. Jy 

Tingsprotokoll i Enontekis den 6 februari 1706* 

- - Capellanens här sammastädes H:r Oluf Sirmas hustrus Karin Hen- 

richzdåtters käremåhl till Länsmannen Nills Mattsson Karist,angående 

en KiöresReen,som hon will föregifwa att hafwa luppit tillhopa med 

länsmannens Reenar och ther förkommit,ährkännes af intet wärde,till 

dess hustru Karin,till berörde sin tahlan,skaffar sig bättre beskied. 


- - Aldenstund Cappellanen wällärde Herr Oluf Sirmas hustru,dygdesam- 

, , _ sluteth 

ma Matrona hustru Karin Henrichsdåtter, effter x^KMit aftahl in för 

Rätten d 5 Februarj 1706,hwarken skaffadt bonden Anders Lambinen i 

Juxänge och öfwer Torneå Sochn,tilbaka den slädan af fyra daler Koppar 

mynts wärde,som hon tilstod sig af honom för 2 åhr sedan länt hafwa, 

eller berörde 4 dahl betalKt; Ty dömes bemelte Herr Olufs hustru,at 

utan wijdare fåfäng insago låta afföllja till Länsmans fullmegtige 

borgaren Abraham Abrahamson,samma 4 d sampt för Expenser 1 dahl 16 

öre Kopparmynt,i anledning af Kongl Maij:tz resolution d 22 Julj 1701 

J MifiMK Lappmarkens domböcker 1706-15f MM dombok 1706, sid 77 HT 

Lappmarkens domböcker 1706-15,dombok 1706,sid. 85 HLA

och jftöglogl Konglre Håfrätt ens notification deraf till alle Domstol- 

lar Daterat d 6 September samma åhr. Dessutan sakfelles meerbemelte 

hustru Karin Henrichsdåtter,för det hon efter undfången Citation sig 

wid Opropet icke inställt till En dahl:r Silfwermynt Rättens ensak, 

effter 1695 åhrs Rättegångs Process 2ide och 24 §. 

I i Lappmarkens domböcker 1706-15, XSÄ dombok 1707,sid. 81 HL A


v 

Sedan wederbörlige Kongl. Maysts Placater och Förordningar wore 

för denne Allmoge publicerade och upläsne,sampt dem till hörsam rät- 

telse uthtålckade,bl ef ransakadt och undersökt,hwilka af Allmogen, 

som i dag,förfallelös,dels kommit seent i Kyrkian,dels aldeles för- 

summadt Tingspredijkan och här kring Harcknadzstället i fåfängan 

drögdt sin tijd,och befunnos desse under Specificerade,som Rätten 

denne gång,i anledning af Kongl. May2ts Förordningh om Sabbatzbrått 

af Åhr 1687 § 7 pröfwar böra till kyrkian och dee Fattige 8 öre Silf- 

wermynt hward era,Nembl. 

Af Rånulla By 

Nillss Nillsson Komas.(Kanas ?) 

G-uttorm Joenson. 

Mats .Michelson elson 

Henrich Hansson. !ansson. 

Nills Hanson Lind 

Joen Påhlson 

Pär Joenson 

G-uttorrn Pärsson 

Anders Olson Tull ja 

Joen Person Souro 

Tornas Nirpj 

Nilss Olofson Si eka. 

Af Pelldojärfwj By 

Henrich Henrichsson 

Af Sondowara by 

Henrich Pärson 

Erich Månsson 

Nills Mat zon Karist 

Nilss Larson Wassare 

Erich Päderson 

J ohan Hanson 

Pär Andersson 

! y Lappmarkens domböcker 1706-15, XHXX dombok 1707,sid. 11 69 HLA 

T


cr 

Lappmannen Anders Persson Souro i Rånulla by,anklagade Capella- 

nen här sammastädes Wällärde H:r Oluf Sirma,att hafwa nästledne Kyn- 

dersmesso dag eller din 2 hujus,effter undfången absolution,förnekat 

honom herrans högwärdiga nattward,hwar öfwer han så mycket mera fin- 

ner sig i sitt samwete beswärat,som han icke rättzligen weet,för hwad 

ordsak det skiedt ähr; H:r Oluf Swarade här till,att såssom han för- 

berörde dag,under Souros och flere lappars Skrifftermåhl,ährindrade 

sig,huruledes han,åhret tillförene farit med widski^ppelse,pröfwade 

han honom Owärdig till att begå den heliga nattwarden,hwilket skall 

skiedt,förr ähn Souro med de flere blefwo absolverade; Opå Rättens 

wijdare tillfrågan,hwar utj Anders Souros widski^ppelse bestått,refe- 

QC* 

rerade Hfa? Oluf,Saksens sammanhang sålunda, Nembl:n 

förledit åhr,ultimo februarij,om en Sokndag,haar Anders Persson 

Souro kommit till honom i hans gård,utlåtandes sig,att skola resa ut- 

före till Landzbygden och Monianiska by,till att kiöpa sig något miöhl, 

och der hoos föregifwit,sig Marcknadztijden tillförenne,lemnat sin 

kiäpp eller staaf på iyrckiogården,den han wille igen sökia,begaf sig 

altså först till %rckan,och sedan tillbaka till H:r Olufs och så hem- 

åt, utan att han fohr nedföre till monianiska,hwar af H:r Oluf fattade 

misstanckar,det Anders Souro torde hafft annat ährende till Kyrckan 

ähn han berättat,och derföre befalte Kyrckowarden Måns Erichsson och 

lappmannen Henrich Ifwarsson.sådant att effterspana,desse hafwa fqlgdt 

ibrede wid dess Fiätt på kyrckiogåraen ned .er i snööny 

Anders Souros footspåar "i den då fallne Snoön,och funnitYe"tt gammalt 

been,förmenandes 8. det wara af en Menniskiors armpijpa,hwilket nu här 

nV AO;. :c'Cy 

wid Rätten praesenterades och upwistes, skolandes ofwanbeut:te Personer 

wetta att gifwa wijdare uplysning der om* 

Altså framkallades Kyrckiowärden Måns Erichsson,hwilken,effter af- 

lagd wittnesEd berättade,att förledit åhr 1706 utj Februarij Månad, 

haer Anders Persson Souro kommit till honom på dess Booställe wickori- 

Kåskiniemi, föregifwandes,sig wara sinnat att resa utföre till Monia- 

niska, till att kiöpa sig något miöhl,och som wägen dijtåt,låg brede 

wid H:r Olufs gård,gick Souro,som reste föråt,dijt in, Måns fohr och 

strax effter,hwilken begynte hielpa H:r Oluf,med något arbete neder 

på ijsen,och enär han der en stund arbetat,kom Souro ut ifrån H:r Olufs 

till Måns, säyandes sig läarcknadstijden tillförenne hafwa lemnat sin 

KXäÖCX staaf på kyrckiogården,wid pass l/l6 Mijhl ifrån H:r Olufs,och 

skulle han kiöra dijt effter honom,hwar ifrån Anders,effter en lijten 

stund,kom tillbaka och föregaf sig icke igenfunnit ¿tafwen,der med 

kiöpte han sig lijtet miöhl hoos H:r Olufs och begaf sig hemåt, H:r

Oluf befalte altså Måns och Henrich Ifwarsson,att gå till Kyrckan och 

efftersee hwad Anders Souros rätta ährende warit,desse bägge fölgdes 

g 

så till Kyrckan,och befunno,att enär Souro kommit in om stiglukan,el- 

ler der ingången wäster Norr om Kyrckan,war in på Kyrckiogården,haer 

han gått på Södre sijdan om Kyrckan,dijtåt som gambla Förhuset ähr, 

och så derifrån i Söder några steeg,och så tillbaka åth Stiglukan i- 

gen,och som Måns tychte,att der som footspåren längst Söderåt ändades, 

Snöön wara lijtet rörder,ty begynte han sökia,om der wore någon ting 

nedlagdt,då han merendels nehr wid jorden,fann ett gammalt been,af ett 

godt qwarters längd,såssom af en halfwäxter Menniskiors armpijpa,hwil- 

ket wid dess ena ända alldeles war förruttnat, Samma beefi optog Måns 

och baar med sig till H:r Oluf^, dagen effter fohr Måns, 0på H:r Olufs 

befallning,och opsökte Anders Xouro,förehållandes honom /: effter Hir 

Olufs underwijsning :/ det hans ährende till Kyrckan,icke warit att 

igensökia stafwen,som han berättat,utan han hafft annat oförswarligit 

ährende,och i fall han wille gifwa något till kyrckan,så skulle intet 

mera der om talas,då hafwer Anders S0uro fått åt Måns Twå Caroliner, 

dem Måns emottog,säyandes,ähr det foijmycket, så skall du få något till- 

baka, ähr det och lijtet,så måtte du gifwa något mera till,och der med 

skilldes de åth,hafwandes Måns samma Caroliner ännu hoos sig,såssom 

till ett widermähle. 

Henrich Ifwarsson intygade och,effter aflagd Ed,att ofwanbemste 

tijd,blef han af H:r Oluf Sirma,befalter,att föllia Kyrckiowärden 

Måns Erichsson till Kyrckan,att efftersee,hwad ährende som Anders 

Souro hafft dijt, när de framkommo,gick Måns för åt in genom Stig- 

lukan, och så Söder om Kyrckan,fölliandes Anders Souros footspåår,som 

lågo åt det gamble ostängde förhuuset,hwarest Anders Souros Broders 

och hans hustrus döda kroppar,stodo obegrafne,och ifrån samma För- 

huus,lågo fiätten i Söder till 8 eller 10 steg,och Xå sedan i wäster- 

-Norr,tillbaka åt Stiglukan igen,der som Footspåren i Söder,ändades, 

begynte Måns röra i Snöön,och kom opp med ett gammalt been,tyckian- 

des bägge,som hade den samma,som gått för dem,lagdt det dijt neder; 

Henrich kunde intet wist säya,anten Anders warit in utj gambla För- 

huset eller ey,så wijda den lösa Snöön der omkring,alldeles war af- 

blåster,och den gambla så hård blefwen,att inga fiätt kunde der på 

synas,ofwanberörde been båro de sedan till H:r Olufs» 

Anders Persson Souro,förklarade sig här på sålunda: att emedan han, 

strax wid ankompsten till Hsr Olufs,fick tillstånd,att kiöpa sig där, 

Tu eller Tre lispund miöhl,ty afstod han med resan nederåt Monianiska, 

och 

som hans Broders och dess hustrus döda kroppar,woro af lappmannen 

Lars Ohlsson Tallia ifrån Wästersiön hijt öfwerförde,och bägge utj en 

kista lagde och i Kyrckans gambla Förhuus insatte,därest ingen döör

war till,förekom honom,att willia efftersee,huru där med wore beskaf- 

fat,och i dess anseende gick han till %rckan, sedan han hoos H:r Olufs 

kiöpt sig något Bränwijn,och der af wähl plägat hade,kunnandes icke 

alldeles neka,sig föreburit,att skola igensökia sin Itaaf på Kyrckio- 

gården,det dock icke warit hans alfware,utan till uhrsächtan af det, 

att han måtte fullkomligen see,om lijken,för hwilka alle behörige om- 

giälder,skulle wara betalte,stodo äntå obegrafne,men att han burit 

och der qwarlernnat något dödt eller förruttnat been,neekade han all- 

deles. 

H:r Oluf Sirma måste bejaka,att Anders Souros Broders och dess 

hustrus döda kroppar,stodo den tijden utj gamble förhuuset obegrafne, 

¡sammaledes och, att Anders Souro,i ställe för Bränwijn,fördranck hoos 

honom förtärde,warandes H:r Olufs fulla mening,att Anders Souro,för 

signeri eller widskieppelse,hafwer burit det gambla beenet med sig 

till Kyrckiogården,som Kyrckiowärden Måns Erichsson och Henrich Ifwars- 

son i Snöön,brede wid fiätten,som effter honom syntes,optagit,hälst 

som han fått Twåå Caroliner till Måns Erichsson att lefwereras till 

ä 

Enotocckis Kyrckia,på det H:r Oluf, honom icke wijdare anklaga skulle? 

Anders Souro tillstod wähl,sig lefwererat till Måns Erichsson, 

berörde Twååt Caroliner,dem han af ett gott hierta wille gifwa till 

Kyrckan,men icke för något dess brått,och i fall H:r Oluf hade låtit 

begiära mera af honom,och hans lägenheet så hade tillsagdt,hade han 

icke heller ther till neekat,effter som han så ledse blifwit af H:r 

Olufs ondsko,hwilken honom,merendels åhrligen,in för Rätta anklagat, 

nu för det ena,nu för det andra,dock offta oskylldigt,och han således 

något åhr,måtte låta honom i fred,som han äntå måste ährfara,icke 

wara giörligit, graverandes honom förnemligast,att H:r Oluf,enär Souro 

sig angaf,att willia begå Herrans nattward,och de,så kallade duukpen- 

ningar,lefwererade,samtychte till hans begiäran,och lijkwähl,sedan 

han,med de andre£ "18" Personer till tahlat,woro alle,hemma utj Hsr 

Q 

Olufs egen stugu,absolverade,honom som en hund utwiste /? under ut- 

tolekandet af föregående tahl och swar,kom Hsr Oluf a"^ utbrista med 

någre oanständige ord emot tolcken Abraham Abrahamsson och Rådmannen 

Henrich Erichsson ifrån Torneå :/ H:r Oluf bejakade fuller,sig för 

Skrifftermålet emottagit Anders Souros duukpenningar,då han dess wid- 

skippelse icke ihugkom,men påstod sig under förtalet af Skrifftermåh- 

let,eller förr ähn det kom till absalution,honom hafwa afwist, Till 

hwilket Soufco nekade; Mxr: Oluf Sirma beropade sig på åtskillige af 

dem som samma gång skrifftades eller där förhanden woro,såssom i syn- 

nerheet Kyrckiowärden Samuel Olufsson Jappmännen Per Joensson och hans 

Son Joen Persson,Oluf Andersson Tallia och Påhl Nillsson i Rånulla by,

sampt Länsmannen Per Erichsson i Pelldojärf,som alla skola kunna in- 

tygandet Souro icke blef fullkombiingen skriftat. 

Opå tillfrågan,kunde H:r Oluf icke säya eller påstå,sig sedt eller 

märckt,att Anders Souro öfwat widskippelse med detta been,hwarken i 

affecter eller åtbörder,eller att han till förenne warit med den straf- 

bare synden beslagen; Nämbdemännen förklarade sig sammaledes,att de 

alldrig hafwa hört eller sport,det han en så stoor synd öfwat eller 

waant sig med» 

e 

Ofwan påberopade wittnen,skola i morgon,will Gud,uti Parternes när- 

waro blifwa examinerade,och denne saak wijdare företagas« 

Den 7 Februarij,höltz wijdare laga Ting uppå Enotäckis Ting- 

ställe, närwarande samptlige nämbdemännen. 

Under föregående gårdags hållne Ransakning emillan Capellanen Wäl- 

lärde H:r Oluf 'Sirma och lappmannen Anders Persson Souro,instälte 

sig fuller berörde H:r Oluf,uppå ährhållen Citation,men inemot slu- 

tet utbrast inför Rätta i sådaine ord: det Borgaren och Tolcken Abra- 

han Abrahamsson skulle wetta huut,jembwähl att Rådmannen ifrån Tår- 

neå Wällrtt Henrich Erichsson wore den som förswarade Tyfwar,hwarfö- 

re de bägge strax påstodo,att H:r Oluf för sådane Smäde- och ohöfli- 

git tahl,måtte efter lag blifwa ansedd,som för den andre sakens un- 

der händer hafwande,till denne gagen lemnades,blifwandes H;r Oluf 

tillsagd,att i dag,inställa sig här wid Rätten,och afhöra de åter- 

stående wittnen,utj dess och Anders Souros Saak,sampt Rättens ut- 

slag om ber:de H:r Olufs utsago,och länsmannen Olof Nillsson Håtti 

i Sondawara by,i dag,der hoos,honom effterskickat; Så ehuruwähl H:r 

Oluf Sirma,sig,här wid Rätten,icke inställa wille,blef i anledning 

af Kongl. May:tts Förordning om stämbning wid domstohlarne A:o 1692, 

d 5 n 

sampt Rättegångsförordningen af ic 4 Julij 1695,samma H:r Olufs,in 

för Rätta,hafde Smädetahl emot Rådmannen Henrich Erichsson och Bor- 

garen Abraham Abrahamsson,till utslag företagit och H:r Oluf Sirma 

i anledning af d. 22 §. i samma Kongl. Förordning,derföre dömbd att 

bota sine 10 d:r Silf:r Mstt Rättens Ensak effter den 24 puncten. 

Wällärde Hir Oluf Sirmas i gåår påberopade wittnen,att Anders 

Persson SXKMäXXiXgååiiX^äÄKX^äCäSXKIIXKX» Souro,under sielfwa Skrif- 

termålet blef utwister,och Herrans Nattwardz begående förwägrat,fö- 

rekallades,êmbligen Kyrckiowärden Samuel Olufsson lappmännen Per 

Joensson,Olof Andersson Tallia och Påhl Nillsson i Rånulla by,sampt 

länsmannen Per Erichsson i Pelldojärf,hwilka effter aflagd wittnes- 

Ed,alla enhälleligen intygade,utj Kyrckioherdens Ährewyrdige H:r Chris-

tian ELingii närwaro,det Anders Persson Souro,blef,jempte de andre 

17 Personer,som sig förut angåfwo,och duukpenningarne betalte,ofwan- 

M S 

bem:te Kyndersmessodag,bittida om saorgonen,hemma utj H:r Olufs gtuga 

absolverad,men sedan de alla blifwit fullkomligen skriftade,wägrade 

H:r Olof Sirma honom Souro,herrans nattward» För desse wittnen blef 

X ofwanbeiiViec merendels förruttnade been opwist,hwilka,tillijka med 

några tillstädes warande Borgare,icke kunde finna sig ther utj,att 

wargz- nn 

det samma wore af någon Menniskia,utan lijkare ett eller annat 

oskiähligt Creaturs been. Opå wijdare frågan om H:r Oluf war opass- 

lig samma dag,alldenstund han meddeelte dem herrans nattward hemma 

i huset,och hade dock kyrckan så när förhanden? Swarades af dem 

samptlige,det de så mycket mindre förmärckte honom den dagen wara 

behafftat af någon opassligheet,som han,strax der efter,begaf sig 

till kyrckan och förrättade full gudztienst,men natten emot den på- 

fölliande sundagen, blef han siukliger,och all^jjy hölt han då guds- 

tienst hemma hoos sig,som effter lapparnes utsago,skall skie hemma 

i hans huus,så offta, som icke 

dess större allmoge kommer tillhopa; Kyrckiowärdjn Samuel Olufsson, 

utsade och,att H:r Oluf,effter sidstledne allhel|gone tijd,icke 

mera ägiX ähn en gång har skrifftat och Communicerat i kyrckan^här 

sammastädes; Så ehuruwähl %rckiowärden Måns Erichsson och lapp- 

mannen Henrich Ifwarsson,Edeligen intyga,sig,förledit åhr,sidst i 

Februarij Månad,hafwa funnit,ett merendels förruttnat been,neder i 

Snöön,brede wid Anders Souros footspåår på Kyrckiogården; Så kan 

dock TingsRätten,honom så mycket mindre för Signerij eller widskip- 

pellse döma,som ingen fullkomligen sedt enär han berörde been der- 

sammastädes nedlade,ey heller,att han den gången,förr eller sedan, 

der wiid wist sådanne åtbörder,ord eller gerningar,hwar af lijknel- 

se till widskippelse kan hämptas,jembwähl allmänt berättes,honom 

tillförenne,för sådan synd icke warit berychtat,och fördenskull blif- 

wer Anders Souro för samma H:r Olufs tillmäle eller misstancka af 

denne Rätten befrijat; Men angående H:r Olufs procedere derutinnan, 

att han förledne Kyndersmessodag,först absolverat denne Anders Souro, 

m: xe 

och sedan för ofwanbemtöö misstanckar,förnekat honom herrans natt- 

ward, med mera,som synes angå dess Embetes förrättande,och ofwanbem:te 

Ransakning utwijsar,så lemnes sådant till Högwyrdige H:r Biskopens 

och venerandii Consistorii dom och ompröfwande i anledning af Kongl. 

Maijrttz allernådigste förordning om Rättegång utj domCapitlen af 

d:n 11 Febr: 1687 och dess 15 punct. 

Lapparne af denne Sondawara by,så wähl som de här kringliggande 

Bönder eller nybyggare,angåfwo sedan,huruledes H:r Oluf,Sommartijden, 

,/Crd i

eser här ifrån till wästersiön med Rånulla byys lapparne,och de i 

medier tijd,här wid %r ekan, ingen G-udztienst niuta; Rånulla byys lap- 

parne klagade och,det hwar Skattlapp haer måst gifwa till H:± Oluf 

Twå Reenostar,för det han,i framfarne Sommar,wid wästersiön,brede 

wid dess siöstrand,Predikade 3:die Bönedagipredikan för dem,och opå 

en holma wäyades ben:d Tijo mihler här ifrån,hölt han den fierde Bö- 

nedagen« 

Sidst framsteg gamble länsmannen Lars Guttormsson i Rånulla by, 

med sine Byemän Per Henrichsson,Mattz Mikelsson,Guttorm Persson,Hen- 

rich Hansson Anders Persson och Nills NiHsson, beklagandes, det H:r 

Oluf Sirma,fordrar Nästen eller MaatPertsedlar till sitt uppehälle, 

Nemblrn Ett Halfft Renlårstycke,sampt Twå- eller ringast En Reenost 

af hwar skattlapp,och det Tre gångor hwart åhr,som för en och annan, 

särdeles de fattige,faller ganska swårt att fullgiöra,emedan de dess- 

utan,full näst och Tijonde till sin Kyrclcloherde,åhrligen giöra mås- 

te, och många af dem som icke förmå H:r Oluf således förnoya,ofta för- 

ordsakas att blifwa borta ifrån gudz huus,effter som han,af Prediko- 

stohlen skall bannas på dem som honom således icke förnöija; 

Förberörde lappars i detta måhl andragne beswär emot H:r Oluf,betygade 9 

och,den öfrige allmogen sann wara,som effter begiäran togs ad notam, 

och å wederbörlig ort skall andragas,sampt wijdare förklaring sökias, 

huru wijda Capellanerne i lappmarckerne,som af Kongl. Mayjtt dess 

underhåld i Spannemål och Penningar åhrligen åtniuta,sådanne Giärder 

af allmogen praetendera kunna,emedan denne TingsRätten ingen förord- 

ning ther till finner,utom det,som en eller annan,dem af god willia 

och ett godt hierta gifwa och förunna täckes. 

II: r 

Capellanen Wällärde Oluf Sirma,förbödz,wid 40. mkr Silf:r%ntz 

böter och förlust af arfwode sino,att här effter tillfoga lappmännen 

Per Henrichsson Joen Persson Souro,Mattz Mikellsson, (xuttorm Persson 

Suoro,med flere af Rånulla bys lappar,intrång och åwärckan utj Kottso- 

järfwi,Peurajärfwi,Sirasjärfwj,Pudijärfwi,Rauskisjärfwi och Soojärfwi, 

effter som de samma,ähro Rånulla byys lappars uhrminnes fisketräsk, 

kunnandes berörde lappar,der H:r Oluf giör dem dersammastädes wijdare 

intrång,taga Noot och Näät af honom till widermähle och wijdare lag- 

ligit utslag. )} 

v fol. 39jt 

Lombok, Västerbottens län nr vK RA 

¥

1 

Tingsprotokoll den 7 februari 1708 i Enontekis. 

- - Samma dag accorderades med Nybyggiarne Nilss Nilsson Samuell 

Olofsson,Månss Erichson och miss Erichson alla hemma i Sondewara by, 

som här i Enotäckis opsatt en ny Klockstapell,och blef med allmogens 

samtycke slutit,det dee alla tilhopa,skole för samma arbete bekomma 

Femtijo dahl Kopp jr mynt,dock så förståendes,at ¿Lockstapelen skall 

ther emoth,aldeles förfärdigadt och tiärat blifwa. Af denne Summa be- 

talas af allmogen,under denne Opbördstijd halfparten,och det öfrige 

nästkommande åhr 1709 will Gud. 

Lappmarkens domböcker 1706-15, XfflM dombok 1708,sid. 42 HLA

!/ 

Tingsprotokoll Jukkasjärvi den 11 februari 1710, 

Borgaren ifrån Torneå Stad Christian Elingius androg,huru som 

när Cappellänen ifrån Enoteckis H Olof Sirma förledit åhr warit wid 

Jukasjärfwj och ^Lästat hoos J^yrkioherden H Christian,har han wed 

sin Resa der ifrån,tagit en dess skiorta med sig bårt,hwilken han 

nu fordrar tilbakars,hwar på som Sirma sig förklarade at det kommit 

utj hastigheet och han sig misstagit,j det han lemnadt sin qwar,och 

tagit Elingii,hwilken han säger sig icke brukadt mera än trenne dygn 

på Resan heemåth,då han strax sedan han warse blifwit,den icke wara 

sin, skaffadt henne ifrån sig till Klåckaren Sarnuell Olofsson i Eno- 

täckis,som dess dräng Mårten Olofsson besannar at förskickas heem. 

Klockaren sade,at när skiortan kommit till sig,har hon warit aldeles 

oreen,och så söndri&ger som hon nu upwij stes,hwilken Elingius nu 

icke wille widkiännas,utan begiärte henne antingen så god och reen- 

twättader tilbakars igen,som då Sirma tagit henne,eller dess Pen- 

ningar i warde åtta dahl kopparmynt. Sirrna swarade elliest uppå til- 

frågan at han bekommit sin tilbakars. Sedan Parterne utj denne Saken 

icke kunde förlijkas,företrädde kyrkioherdens hustru Maria Unonia, 

och berättade, at skiortan war nästan hehl ny, orn 7 a 8 dalers wärde; 

Ty som Rätten detta icke annars kunde Considerera än som et låhn,i 

föllie af det 8:de Cap: Kiöpm:B L.L. bör H.Olof Sirma till Christian 

Elingius så god skiorta återställa eller Sex dahler kopp:r mynt i 

Penningar,warandes dee sålunda åthskillde. I öfrigit förehöltz Sirma 

detta hans oanständige procedere utj denne ringa saken,hwilket honom 

som een Prästman icke anståår,utan förordsakar honom wahnwyrdnad hos 

sina åhörare,hwilckom han med goda Exempel borde förelysa,warandes 

honom ey till någon heder,at för denne saken utj Protocollet stå an- 

)J Lappmarkens domböcker 1706-15, X30&Ä dombok 1710, sid, 88 HLA

Tingsprotokoll i Jukkasjärvi den 12 februari 1713. 

- - Efterskrefne sakfälte för tresko at inställa sig wid Rätten,at 

förklara sig,huru dee,som Capellanen U H. Olof Sirma angifwer,kommit 

at resa förbij Rånulla Kyrckia,lögerdagen för 23:die sidstledne Trini- 

S e 

tatis,men sielfwa Baksens sluth beror till nästa Ting 

Nillss Olofsson Sumna 3 Mk 

Anders Andersson Labba 3 Mk 

Jon Larsson Wolle (Svolle?) 3 Mk 

Nillss Perwe 3 Mk 

Joen Nilsson Uttssa 3 Mk 

1 ; Dombok, Västerbottens län nr 15,fol. Jfö. RA 

I d-o %

l^vû Ut** g r-W -^V-J rcf&i 

Om Hr 01e Sciermo,som er Praest i Ennedack. 

Der er Een Praest som heder Hr 01 e Zciermo i den svendske Lapprnarcken, 

i Ennedack,uden for Koudickien,som er fêdt af rett udtfattige finne for- 

aeldre, men dog var de grume troldfolk og Noider,hvor for, arven, nu hjz^rer 

deris s^n til lige sorn andre finne Lappers b^rn, der Reiste En gang Een 

svendsk Herre i&iennern den svendske Lappemarcken og tog denne Herremand, 

den fattige orck-Mathis sin s^n, med sig,og saedte hannem i skolie,i qvenne- 

land og bl ef der,og i Stockholm ind til at hand blef Praest og Kom til Enne- 

dack, hvor hand Endnu er,men hand var icke meget skickelig eller anseelig 

i det furste som hand Kom i skolen, hvorfor de kalte hannem paa deris rnaall 

som er qvendsk,Sciermo,det er ulf eller Een varg,paa nordsk,hvilcket nafn 

han Endnu beholder,og icke heller blef hand saa lenge i Stockholm, at hand 

blev dypponerit,men hand giorde kun En Praedicken for den svendske Konge 

effter hans begiaering hvor for,at den svendske Konge bad hannem fare til 

sit faederne Land Lappemarken og vaere der Praest,og der hand var nu kom- 

men til Ennedack,at vaere Praest der,da vilde hand staa paa sin myndighed 

og Embede,og befalte finne Lapperne,straxt at af laegge deris gamle skicke 

og saeder rned trolddom Eunnebommer, afguderj og andet,som hand vel viste 

beskeen om. thi hand var self Een find 'dêdtyOg icke meere bruge det, men 

hver skal tage sig Een bog i haanden og saesse,f/rste og anden gang svare- 

de de intet,men der hand begynte til at formane dem,saa begynte de at sva- 

re derirnod og spurde om hand vilde vaere saa straeng,med dem,og om hand 

var icke self Een find f/d,om hand icke viste hvad nytte det f^rer med sig, 

og om hans fader icke og saa har bruget det og lige saa hans s^skende og 

slegt som endnu er i Lappemarcken thi det Ene gode bederver icke det andet, 

^^de skal vel allige vel laesse naar tid er og om hand er Praest,saa kand 

hand vaere Praest,og praedicke og laesse naar tid er,de skal vel h^re paa 

hanem, naar den tid er, rnen alleniste skal hand lade dem beholde sine gamle 

^skicker og saeder, de vild det icke förlade for Naering og biering skyld, 

thi de have der med vaerit behiulpne baade de og deris forfaedre i mange 

hundrede aar,og om hand vild icke lade dem blive i fred med deris gamle 

dondt,saa skal det blive andet af,og spurde hvor hand kand vaere saa straeng 

med dem,hand som er af derms Egen slegt,og ved til forn deris handel,og 

hvad det kand forhverve dem og der sorn hand icke holder fred med saadan han- 

del saa bliver hand ihielslaget af almuen,eller og draebt med troldom,de 

formante hannem rnange gange saaledis,men hand lod icke af allige vel med 

sit forsaedt,og besynderlige hans JSgen slegt, som tit og offte formante han- 

nem, at hand skulle vägte og vare sig self,det galt hans lif,man hand agtet 

det icke, men blef alt vaere med formaninger og straf,saa tog de hannern 

offte fadt siden,og prylede hannem af,og slog hannem mange gange saa at 

der var lidet lif i hannem,men naar hand kom da paa sine f^der igien og 

kom i Kirken,saa skiendet hand meget meere paa dem,og var grumere og lod

vaere End til forn om deris troldom og afGuderie,paa det siste saedte de 

ogsaa gand og troldom i hannem at de skulle draebe hannem dermed,Effterdj 

at hand vilde icke lade af,sit forsaedt,saa maatte hand leie Een Noid el- 

ler troldmestere til at tage eller bide den ud igien, siden skij^d de mange 

gange gan og troldom i hannem,man hand leiede altid andre Noider til at 

tage den ud igien, men paa det siste saedte de saa haardt gand og troldom 

i hannem,at hand da hafde naer d/d der af,saa blef hand bange for dem,og 

loffte da,at ville nu lade af,om hand nu bl ef god igien,siden tog de den 

gand ud igien,effterdj hand loffte forbedring,saa gaf hand dem fridt si- 

den forloff til at bruge sit gamle vaesen,naar de kund alleniste vilde 

komme i Kircken om hellig dagene og naar IffiiMM Praediclcen holtis,hvil- 

ket de og loffte, og begynte og self siden at Rune og Joige,lige som andre 

finner og lapper og deris Noider,og baade gick hen at h^re paa Noiden og 

troldmessen, naar Noiden holt sin troldmesse, saa og selfi Runet og Joiget 

med Rune bornmer og andre instrumenter, som der til h^rer,og giorde og self 

troldmessen med hvert,siden noget der effter kom og saa Noide-gadzerne 

til hannem og b^d hannem til at annamme den arvelige konst og dern som er 

hannem arveligen tilfalden effter hans fader og slegt,sorn ere af d^de og 

om hand icke vild anname dem og konsten saa vild de draebe hannern,men hand 

vildet icke,hand lejede altid Noiderne,saa tit som de kornme,til at Rune 

og Joige dem bort igien,men paa det siste, som de kornme til hannem, saa vilde 

de icke meere lyde Noiderne og icke vige meere for sine Dievele Noider, 

saa maatte hand anname dem og konsten,og besynderlige hans faders,var han- 

nem det straengeste,og siden blef hand lige saa god som de andre i konster 

og Idraetter, saa hand Runer og Joiger lige sorn andre Noider og gi/r trold- 

messen naar den skal vaere lige som den beste Noid,som mange har for tald 

mig som ere fj^de der paa samme sted Ennedack som baade Ole Peders/n i aj- 

vard Niels anderss^n og länge Niels j Varanger,og änders anderss^n i Hval- 

lesund og rnange flere,som ieg icke gieder op regne,de siger at naar hand 

kommer af Kiercken om hellige etagene og har giort sin Praedicken, saa slen- 

ger hand Kappen udi Een Kraa,og fanger an straxt at Runne og Joige,änders 

anderss^n i Hvallesund var der oppe i Ennedack:1713? at hente sin Moder 

hid,thi hand var der f^dt,Da fortaide denne sarnme Hr Ole Sciermo hannem 

self, hvorledis at No i d e-c4ad ze r ne hafde vaeret i faerd med hannem siden, 

som hand Reiste bort,og sagde at de vildet at hand skulle kaste sin bog 

veck og aldrig agte eller see til hende meere, de b^d hannem sagde hand 

saa rnangfoldige guld og sjzflf og mange gode ting og stor Rigdorn,lycke og 

megen visdom,at hand skulde gi^re saa vel,at kaste den bog bort,og förlade 

hende,hand svarede dem sagde hand at hand kunde icke gip're det,thi saa 

forkaster hand og,sit br^d og Embede dermed,de sagde at hand skulle blive 

saa överflödige Rig,at hand skulle aldrig traenge til det eller til noget 

menniske saa lenge hand leftde,og hand skulle og saa leve lenge og veld, 

her i verden, og faa saa rneget godt at der skulde ikke vaere Ende paa, men 

o

hand sagde dog af Et gudfrygtigheds skiend til änders anderss^n at hand 

vild dog icke förlade sin bog for deris skyld,gi^r hand det sagde hand 

/6 n 

saa kommer hand af sin vaerdighed med det samme,hand kand allige vel gi^re 

hvad hand vild og kand sagde hand,dette fortalde änders anderss^n mig Ao 

1715 i Tude qvives/ns gamme den tid ieg var i Hvalle sund,og unge Niels 

anderss^n Hans Mathissen og Ingrie OlsiDatter var der ogsaa samme tid og. 

h^rde der paa,see nu vel hvorledis at Noide-gadzerne og Dievelen holder 

sig til finne slegten,saa der kand ingen blive fri for dem som er f/dt af 

finne folck og slegt,Ja icke End Een gang de som ere bl efne Praester som 

her kand sees til foren,De svendske var i det furste saa kiaer for,at tage 

finners og lappers b/rn,og at saette dem i skole,saa at en deel kunde bli- 

ve Praester,og Een part skolemestere og klockere til finne Lappers bedre 

undervisning som de meente,hvilket var og vel godt nock forsaedt,men de 

falt altid hen igien til den lappiske og findske Religion igien naar de 

kom i blant finnerne og lapperne igien,som ieg ved mange i Lappemarken 

har giort,baade i IndJager og i Ohma lappernarcken og rnange andre steder 

og Een har vi ogsaa her i vort Land som heder, Niels larss^n som ogsaa har 

vaerit i de svenske skoller,og der Yr nd kom iblant finnerne igien forkas- 

tet hand ald sin laerdom og blef som Een anden find Lap igien,er og siden 

kommen hid ned til siên for armod skyld,men nu gi^r de svendske det icke 

meere,thi de saag,at det var kun Et for raad,som det og er,thi mange af 

dem siden er Jaget af deris Embeder for deris afald skyld,og nogle siden 

har givet sig iblant de vilde finner og lever lige som de,lige som Skulle 

Niels kaldet i Thrundhiem ogsaa giorde,for Een Rom tid siden,der hand hafde 

vaerit i Thrundhiems skole,indtil at hand skulle Reisse ned,og blive stu- 

dent, da drog hand hen op til fields igien til sine slegt og i blant de vil- 

de finner og blef der og levede lige som de andre vilde finner og kom al- 

drig meere til bage igien,hvileken ieg ogsaa har seet siden i Thrundhiems 

laend men hand var da Een gamel mand,den tid ieg saag hannem,men f/r End 

den Her ole sciermo kom i Ennedack til at blive Praest,da reiste altid de 

svendske og qvenske Praester der,hvert aar,hvilken som holt dem til gud- 

frygtighed og straffet paa deris troldom og afguderie,Da begynte de at 

laere sig i bog,saa at snart hver mand kunde i bog den tid,men siden som 

den Hr ole sciermo kom blef det altsammen for kast,saa at de som til forn 

kunde vel laesse i bog,kand nu icke en bog staff,og icke heller har de een 

bog meere i sit huus,men i den sted har de nu Een,to,tre Runne, bommer,og 

ere blefne store Noider og troldmestere,saa deris ligge neppe kand' findis, 

som Ole Pedersj^n i Ajvard,og änders anderss^n i Hvallesund og mange flere 

har fortald mig som har vaerit der siden, og er der fêdt og kommen der i 

fra med det furste,saa at änders anderss^n 1713 og ole Pederss^n 1710 med 

forundring saag der paa og Erfoer den tid,at de vare Reiste didt at hente 

noget i fra deris faederne land, som de self fortalde rnig med graemelsse 

siden, der seer rnand hvad frugt de gij^re finne b^rnene og saadanne naar de

kornrne til slige Embeder,og laere stånd, som mange stedz er gaaen siden i 

Lappemarcken, siden som finneb^rnene kornrne til laere stånd og Embeder, sorn 

ieg og mange ved nock af at sige,for hvis aarsage skyld at de svendske 

nu icke raeere saette finne b^rn til laereEmbeder, XäMXX^XägXMii^K men de 

kand vel bruge dem til anden forrettninger,hvorfor det er det aller Raade- 

ligste, at finneb^rn rnaa icke kornrne til laere Embeder saa lenge som verden 

staar,mand maa saa godt saedte Dievele der til,thi de blive dog straxt 

for f^rtte af Dievelen igien,saa de bliver lige saa god sorn hand er self, 

eller og orn de icke vild, saa bliver de truet paa lif og velfaerdt, til at 

annamme troldom og de Dievele,som der til h^rer og friger med troldommen, 

thi det er dem icke i klaederne skaaren men i ki^det baaren,fordi at den- 

'6/Z 

ne konst og Disse Dievele No i d e-ga d z ern e,o g andre smaa Dievele er dem ar- 

veligen tilfalden effter deris forfaedre,som haver soret sig under Dievelen 

og i hans vold med deris af kornrne og effter koinmere,som nock er siunbart, 

effterdi at ingen som er fj4ed af finne si egt la nd blive fri for denne konst 

og Disse Dievele, og vild de icke, saa maa de,fordi de haver deris lif og 

helbrede,Ja og velfaert kiaert,Ja og maa skee kiaerer End gud og sin sal- 

lighed,som nock er troligt Effterdi at de altid afalde og falde i fra den 

rette tro og Religion og til deris gamle tro og Religion igien,som mange 

har giort af dem siden som de ere komne til laere Embeder, De aller beste 

Noider og troldmaend som er i Lappemarcken,de ere altid denne Hr Oles 

sciermos allerbeste og udâlde venner,og hvor hand ved,at det er Een Noid 

dem antager hand lige som de vare de beste Herrer,der var Een Noid og 

troldmand i Ennedack som uver gick alle de andre Noider i Lappemarcken, 

og der var Hr Oles sciermos udvalde gode ven,og der hand d^de,da graed 

Hr Ole som Et barn og s/rget for dene sin ven,rnen hand gaf sig straxt i 

venskab med en anden Noid igien,som var snart ligesaa god« 

J.Qvigstad: Kildeskrifter til den lappiske Mythologi. II. Om Lappernes 

Vildfarelser og Övertro af Isaac Oisen. Det kgl. n. Vid. 

;Selsk. Sk±ifter,1910,nr 4. Trondhjem 1910. 

s. i 1 

!/ ' / ( ¿a // '

^ ' V'^ ' fvfb 

9 

Den 21 januari 1716 visiterade prosten Henrik Forbus Enontekis 

församling. Predikan hölls av Sirma,"hvaruti mångt eftertänkeligit 

föreställande M23Ê&Ï hördes". Kristendomskunskapen befanns svag, och 

prosten utlyste nytt förhör till den 5 februari samma år. När pros- 

ten den utsatta dagen fortsatte sin Visitation framförde i synnerhet 

Rounala-borna en del klagomål mot Sirma: 

p 

- - 9:o Besvärade sig Raunala boer öfver det Dn: Sirman skall obli- 

gera dem att förJa sig orn sommaren til dem,då ganska fåå äro ved si- 

na boplatser och mestadelen med renarne ved Västersiön,hvilcket desse 

Raunala-byfolck 10 mijl härifrån belägne skall orn sommartijd uti 

starcka forssar lända til största besvär,som de villia blij befrij- 

ade ifrå och orn vintern gärna ski ut sa Dn: Sirman: hvarved äfven 

Q 

10:o Klagades öfver det D:n Sirrnan skall förledsrb åhr rest til 

stora bönedagar ifrå moderkyrckian till Raunala,lämnandes dem som 

ved moderkyrckian stadigt vistas,utan gudstienst på bem:te högtijds- 

dagar. Förnams ock det D:n Sirman i förleden sommars åter varit til 

Västersiön,Tvärtemot Ven: Consist:ii alfvarl. förbudh af d. 10 Julii 

1707,och försambl:n imedlertijd sedan Dn: Henr: Tornberg hädanrest, 

en god tijd utan gudstienst varit. Detta förehölts D:no Sirman med 

förmaning och antydan,att han efter denna tijd icke må besvära Rau- 

nala boer med slijkt orn sommaren,icke eller understå sig fara ifrå 

rnoderlyrckian til stora bönedagar j emwäl andra högtijder,utan lijk- 

mätigt Kongl. Maj :tts allernådigst utgifne bönedagsplacater fijra 

them på behörigt ställe,så kiärt honom är undvijka en sträng näpst. 

Och emedan Dn: Sirman i mânge mahn finnes hafva exorbiterat och thess- 

medel st lämnat sina åhörare en elak ef t er syn; ty förrnanes han alfvar- 

ligen till flijt i lärande och sina predikningars författande sorn 

rernarqveras mycket vårdslöst ske: til sedigt förehållande i guds 

huus: til afstående med eder och banskap: til upbyggeligit lefverne 

i sit huus,så att jämväl morgon och aftonbönerna behörigen hållas, 

samt till all gudsfruchtan,välskickelighet och ärbarhet,at han ingen 

må vara til förargelse,utan fast hellre til et godt exempel,samt en 

helsosam upbyggelse i christendomen,i dygd och ähro,det ock Dn: Sir- 

man sig utfäste till,att igenom G-uds nåd och bij stånd härefter vil- 

lia läggia vinning orn,hvartil den Högste sin välsignelse och H. An- 

des kraft nåd el :n förläne. 

11:o Bevilliades ock på anmodan att lapska och finska predikan 

hädanefter alternative skeer för vichtige orsaker,hvilket Dn: -Sir- 

man sig til rättelse ställer. 

Härnösands doiak. arkiv:XM F III:30,Westerbotns Probste visitations 

acter 1716-1777. HLA

l) Excerpter rörande Enontekis, vilka enligt ... - Forskningsarkivet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?