Prospekteringsarbeten inom Gällivare kommun under 1999

.GeoPartner AB Rapport: GEOP 9910 

. Projekt: Natursten och industri Datum: 991230 

minerai i Norrbotten 

Område: Gällivare kommun 

Prospekteringsarbeten inom 

Gällivare kommun 

under 1999

Innehållsförteckning 

1. Inledning 1 

2. Aktiviteter under år 3 (980701-991031) 1 

3. Fältarbeten under 1999 2 

4. Utvärdering 41 

4.1 Appojaureområdet 41 

4.2 Särkivaara - Pahtavaaraområdet 41 

4.3 Andra intressanta lokaler 42 

5. Avslutande kommentarer 42 

Sid 

Bilaga 1: Litteraturförteckning 

-"- 2: Die Feldspatlagerstätte Niilivaara in 

Norrbotten, Schweden

1. Inledning 

1 

Under 1999 avslutades projektet "Natursten och industrimineral i Norrbotten" 

och när detta skrivs (dec -99) pågår arbetet med slutrapporten. Denna görs gemensamt 

av Luleå Tekniska Universitet och GeoPartner; eftersom GeoPartners 

prospekteringsarbeten redovisats i separata kommunvisa rapporter (bl a denna), 

blir GeoPartners bidrag till slutrapporten av begränsad omfattning. 

I den nu föreliggande rapporten från GeoPartner redovisas resultaten av de fältarbeten 

som utförts under 1999, samt en del diskussioner, som är specifika för 

Gällivare kommun. Observationer från hösten -98 finns också med. Detta beror 

på att år 3 - vars verksamhet redovisas i denna rapport - egentligen omfattade 

perioden 980701-990630. Efter överenskommelse med Länsstyrelsen förlängdes 

projekttiden fram t o m 991231. Detta för att avrapporteringen inte skulle 

behöva påbörjas under värdefull fåltarbetstid. 

2. Aktiviteter under år 3 (980701-991031) 

Under 1999 kompletterades prospekteringen inom det hittills minst kända 

området - nordväst om Nilivaara fåltspatfyndighet och upp mot Särkivaara. 

Resultaten här blev förbluffande positiva. 

Under 1998 ägnades en hel del av de tillgängliga resurserna åt undersökningar i 

Nilivaara fåltspatbrott. Dessa undersökningar genomfördes till största delen av 

forskarna Stefano Febbroni och Alexander Sabelfeldt från Universitetet i 

Heidelberg, men även GeoPartner och Luleå Tekniska Universitet medverkade. 

Detta innebar att naturstensprospekteringens volym måste minskas p g a 

projektets knappa resurser. Ändå har det glädjande nog kunnat påvisas flera 

synnerligen intressanta bergarter inom Gällivare kommun. 

Under den tid som projektet har pågått har vi, genom våra kontakter med främst 

svensk och polsk stenindustri, något förändrat undersökningsmetodiken. Ett 

större intresse måste ägnas åt bergartstyper, som både kan förväntas uppträda i 

stora, homogena, sprickfria volymer och har ett utseende (färg och struktur) som 

kan vara intressanta. Problemet är bara att för att välja ut områden med sådana 

bergarter måste man ha viss grundläggande kännedom om geologin inom den 

aktuella kommunen. Sådana kunskaper böljar nu finnas genom verksamheten 

under de två första åren av projektet. Närmare diskussioner om särskilt 

intressanta områden inom Gällivare kommun kommer att föras i kapitel 4.

Förutom de nämnda fältarbetena har resonemang förts med representanter för 

polsk stenindustri och en kontroll av vissa uppslag från Stengruppens tidigare 

arbeten har gjorts. 

2 

3. Fältarbeten under 1999 

Som redan nänmts är fältarbetena den huvudsakliga insatsen, inklusive sammanställningen 

av denna rapport. Resultaten redovisas på sedvanligt sätt, med foto i 

skala 1:1 på det polerade bergartsprovet. I många fall har även hällen fotograferats. 

Däremot är den beskrivande texten mycket kortfattad; förmodligen är 

läsaren av rapporten mer intresserad av att se hur bergarten ser ut än av långrandiga 

beskrivningar. Stor möda har därför ägnats åt att få fram korrekta foton. 

Ibland har detta dock inte varit möjligt, särkskilt när ett polerat prov innehåller 

flera olika färger är det ibland någon färg som inte går att återge korrekt. 

I nästa kapitel diskuteras resultaten kortfattat. Gällivare kommun har en varierande 

berggrund med många intressanta bergartstyper. Stora delar av kommunen 

är dock hällfattiga, och särskilt i dalgångarna saknas hällar ofta helt och hållet. 

Skogsvägnätet är också inom vissa delar glest och reservat och nationalparker 

innebär att stora områden inte är intressanta vid prospektering. 

På plussidan kan noteras att vissa bergarter är högintressanta genom exklusiva 

färger, och att andra typer förekommer i mycket stora och sprickfattiga volymer.

3 

Län: BD 

Koordinat: 

Kommun: Gällivare x = 7444700 

Kartblad: 27 J Porjus y=1684350 

Ruta: 8 g 

Objekt: Kotajänkkä 

Stuffprov: Ja Identitet: E 98 509 

Stora hällområden strax söder om Inlandsvägen, öster om Kotajänkkä. Bergarten 

är en grov rosa gnejs av Porjustyp. Strukturen är oveckad och slirig, med 

parallellt anordnade korta biotitränder. I den sprängda vägskämingen kan man 

se att vittringen går c:a 10 cm in i bergarten. Ett större provblock vore lätt att ta 

ut här. Vacker gnejs, mer än 5000 m 2 blottad häll.

4 

Län: BD 

Koordinat: 

Kommun: Gällivare x = 74 45400 

Kartblad: 27 J Porjus Y = 16 81 750 

Ruta: 9 g 

Objekt: Jutsajaure A 

Stuffprov: Ja 

Identitet: E 98 510 a 

Flera hällar c:a 100 m från skogsväg öster om Jutsajaure. Flera bergartstyper 

finns. E 98 510 a är en gråbrun finkornig omlcristalliserad vulkanit. Utseendet är 

intressant, men sprickigheten är alltför hög och dessutom torde det vara svårt att 

få ut större volymer homogent berg.

5 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 27 J Porjus y= 1681 750 

Ruta: 9 g 

Objekt: Jutsajaure B 

Stuffprov: Ja 

Identitet: E 98 510 b 

I de hällar, som nämndes under E 98 510 a finns även en betydligt rödare 

omkristalliserad vulkanit, marmorerad av små tunna mellangröna hombländegångar. 

Även denna bergartstyp har ett intressant utseende, men är troligen 

endast möjlig att bryta i små block och små volymer.

6 

Län: BD 

Koordinat: 



Ruta: 9 g 

Objekt: Jutsajaure C 

Stuffprov: Ja 

Identitet: E 98 510 c 

I de hällar som nämndes under E 98 510 a finns även en ofta starkt röd kvartsrik 

pegmatit eller skriftgranit. Vacker, men troligen alldeles för små volymer och 

för hög sprickighet.

7 

I 

I 

Län: BD Koordinat: 

Kommun: Gällivare 

x = 74 45 150 


Ruta: 9 g 

Objekt: Jutsarova 

Stuffprov: Ja 

Identitet: E 98 511 

Liten heterogen häll vid skogsväg mellan Jutsajaure och Jutsarova. Bergarten 

liknar E 98 510 b: en finkornig omkristalliserad vulkanit med vacker, varmt röd 

färg. Tydlig bandning, som är svagt undulerande. Pegmatitiska inslag finns.

8 

Län: BD 

Koordinat: 

Kommun: Gällivare x=7444950 

Kartblad: 27 J Porjus y = 1682 700 

Ruta: 8 g 

Objekt: Sör-Stubba 


Flera småhällar i vägdike vid skogsväg nordväst om Sör-Stubba, några hundra m 

norr om Inlandsvägen. Bergarten är en starkt vittrad gnejs av Porjustyp med 

välut-bildad stänglighet. Stuffen måste tas från lokalt block. Betydligt mörkare 

än E 98509.

9 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 27 J Porjus Y= 1698500 

Ruta: 9 j 

Objekt: Akkavaara 


Mycket liten häll i skogsvägdike på Akkavaaras SV-sida, i område med tjockt 

jordtäcke. Bergarten är en medelkornig gabbro med strökom av augit. Hällen är 

för liten för att man ska kunna uttala sig om sprickigheten.

10 

Län: Gällivare 

Koordinat: 


Kartblad: 27 K Nattavaara y = 1701 200 

Ruta: 9 a 

Objekt: Harrijärvi 


Liten delvis jordtäckt häll norr om Harrijärvi. Bergarten är en småkornig, 

bandad, intermediär - tuffitisk bergart, som ibland övergår i fragmentförande, 

mörkt grått-grönt, med rött inslag. Måste förmodligen sågas "på skrå", d v s 

snett över bandningen. Svårbruten, frågetecken för volym och sprickighet.

11 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 27 K Nattavaara Y= 1700050 

Ruta: 9 a 

Objekt: Akkasnasko 


Små ispolerade hällar vid skogsväg S om Akkasnasko. Bergarten är en pressad 

småkornig mörk gabbro, tyvärr genomsatt av pegmatitgångar. Låg sprickighet. 

Svårbedömd bergart.

12 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 28 J Fjällåsen y= 1669350 

Ruta: Od 

Objekt: Stainasvare 


r 

Häll vid Vägen västerut, c:a 2,5 km väster om Alep Stainasvare. Bergarten är en 

vackert brunröd medelkornig granit med hornbländeströkom. Färgen är inte 

homogen, utan går mot grått i hällens västra del. Måttlig sprickighet. Vacker 

bergart som förtjänar intresse, men just här alltför sprickig och inhomogen i 

färgen.

13 

Län: BD 

Koordinat: 

Kommun: Gällivare x = 74 58 850 

Kartblad: 28 J Fjällåsen Y = 16 57 100 

Ruta: 1 b 

Objekt: Sarvesjåkkå A 


Låga hällar på båda sidor om Vägen västerut om Sarvesjåkkå. Bergarten är en 

grovt medelkornig granit, ljust rosatonad, ganska homogen i färg och kornstorlek, 

men med enstaka små mörka inneslutningar. Sprickigheten verkar vara 

låg, men är något svårbedömd genom att hällarna är sprängda.

14 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 28 J Fjällåsen y= 1656000 

Ruta: 1 b 

Objekt: Sarvesjåkkå B 

Stuffprov: Nej Identitet: E 98 518 

Oval hällrygg 80x8 m 80 m norr om Vägen västerut, c:a 100 m nordväst om 

E 98 517. Bergarten är samma granit som i den nyssnämnda hällen. Låg 

sprickighet och dåligt utvecklade bottenslag. Delar av hällen är något 

pegmatitiska. Provtas inte då den är mycket lik föregående.

15 

\ -, _I 

I 

\ - , 

~. . 

-r- 

\ -i=-: - -~ 

.'Ä. ~ ± 

Län: BD 


Kartblad: 28 J Fjällåsen 

Ruta: 2 b 

Stuffprov: Ja 

Koordinat: 

x = 74 60 400 

y= 1655350 

Objekt: Appovuopme 


Hällar c:a 40 m söder om Vägen västerut, norr om Appovuopme. Bergarten är 

en gråbrun till rödbrun tydligt omkristalliserad vulkanit med måttlig sprickighet. 

Troligen tjock morän mellan de uppstickande hällarna.

16 

',:=:~.: ! -~ .~~~~ - ' 

Appo '8(/1;).' . 

~ ' ~' :~y 

,"- ' . 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 28 J Fjällåsen y = 16 53 000 

Ruta: 2 a 

Objekt: Vuolep Appojaure A 


Stora lokala sprängda block vid Vägen västerut - hällar finns högre upp, under 

kraftledningen. Bergarten är en medelkornig mellangrå, massformig hornbländegabbro, 

som tillsynes saknar de hornbländeränder, som annars brukar finnas i 

Appojauregabbron.

17 

-- I 

.~ 

. 

• . .~ ~ I 

. ~ ; 

18 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 28 J Fjäll~sen Y= 16 51 150 

Ruta: 2 a 

Objekt: Tjålmeluokta 


C:a 50 m lång och 2 m hög hällkant 50 m från skogsväg öster om Tjålmeluokte. 

Bergarten är en rosafärgad småkornig granit av säreget utseende. Tillsynes 

måttlig sprickighet, bankning alltför tät översta metern, sedan bättre. Olyckligt 

orienterade spricksystem som inte skär varandra i räta vinklar. Svårtolkad 

intressant bergart, som troligen finns i stora volymer.

19 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 27 K Nattavaara y= 1738400 

Ruta: 9 h 

Objekt: Kilvokielinen A 


Flera småhällar i bergsluttning. Bergarten är en finkornig mörkgrå sedimentär 

bergart med ljusgröna epidotränder. Mycket vacker, men tyvärr inte veckad. 

Provet måste tas från lokalt block. Klart intressant, men frågetecken för 

volymen.

E 98 523. Sedimentbergart vid Kilvokielinen. 

20

21 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 27 K Nattavaara Y = 17 38 450 

Ruta: 9 h 

Objekt: Kilvokielinen B 


Stort lokalt block c:a 80 m sydost om föregående lokal E 98 523). Ungefär 

samma bergart, men epidotrikare och vackrare än föregående. Mycket intressant, 

om det finns volymer.

E 98 524. Lokalt block av sedimentbergart vid Kielvokielinen. 

22

23 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 27 K Nattavaara Y= 1739400 

Ruta: 9 h 

Objekt: Kilvokielinen C 


Liten sprängd väghäll i Kilvokielinens sydöstra del. Bergarten är en parallellstruerad 

gnejsgranit med svagt brunt och rosa inslag. Bra bergartstyp, som 

brukar förekomma i stora volymer.

24 

r 

Län: BD 


Kartblad: 27 K Nattavaara 

Ruta: 9 h 

Stuffprov: Ja 

Koordinat: 

x = 7446050 

Y = 1739400 

Objekt: Kilvokielinen D 


Småhällar nära föregående lokal är en ljusare mycket vacker gnejsgranit. Måste 

kontrolleras närmare. 

r 

r 

r

25 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 27 K Nattavaara Y= 1745 050 

Ruta: 8 j 

Objekt: Kurravaara 


,..-, 

Hela översta delen av berget Kurravaara består av ljust skär till gråbrun pegmatit 

eller skriftgranit, ganska kvartsrik och med enstaka biotitfjäll. Pegmatiten uppvisar 

inga tecken på zonering. Skulle kunna vara intressant som råvara för glasindustrin. 

Mycket stora volymer finns.

26 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 27 K Nattavaara Y = 1743 950 

Ruta: 8 c 

Objekt: Kurrahuornanen 


Stort hällområde 50 m från skogsväg i Kurrahuornanen. Bergarten är en mycket 

ljus, nästan vit gnejsgranit, svår att provta med hammare då den brunvittrar i 

ytskiktet. Bra bergart och låg sprickfrekvens. Någon enstaka pegmatitgång. En 

av de bästa observerade bergarterna inom Gällivare kommun. Större provblock 

bör tas ut för marknadstest. Bergarten tidigare omnämnd av Tord Westfal i 

samband med Stengruppens verksamhet.

E 99 528. Hällområde av gnejsgranit i Kurrahuomanen. 

27

I 

~ \ '.' . 

·'.c;{0Vajå"'1...: ' 

Rovajårvenrov8 \ I \ 

70 \ 72 ' 

- -.''' ' ~~ 

-. 

28 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 27 L Lansjärv y = 1765450 

Ruta: 3 c 

Objekt: Pahtavaara A 


C:a 500 m från skogsväg i Pahtavaaras nordvästsluttning. Hällbrant med enorm 

mängd stora nedrasade block under branten. Blockstorleken upp till 10m 3 • 

Bergarten är en grå gnejsgranit med tydlig beige färgnyans, mycket vacker och 

säregen. Möjligen kan färgen bero på vittring. Homogen och sprickfattig, med 

någon enstaka pegmatitgång. Låg halt av mörka mineral. Mycket lovande 

bergartstyp.

29 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 27 L Lansjärv Y = 17 65 300 

Ruta: 3 c 

Objekt: Pahtavaara B 


Liten rundad hällknalle väster om Pahtavaara, c:a 150 m från väg. Bergarten är 

en röd fåltspatdominant aplit, som ibland går över i röd pegmatit. Mycket låg 

halt av mörka mineral. Borde analyseras för att bestämma kaliumhalten. Provtas 

inte, knappast användbar som natursten.

------- -- 

30 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 27 L Lansjärv y= 1765 350 

Ruta: 3 d 

Objekt: Pahtavaara 


Lokalen besöktes även 1998 - j fr E 98 529. Block för uttag av större prov finns 

tillgängliga c:a 50 m från skogsväg. Bergarten är mycket vacker: en rödbrun 

grovkornig gnejsgranit med beige ton, närmast apelsinfärgad, strukturellt lik 

Porjusgnejserna, men fårgmässigt helt överlägsen. Mycket stora block finns 

under bergsstupet. En gles vertikal sprickighet, som huvudsakligen består av 

parallella sprickor i en riktning, kan iakttas. Bankning dåligt utvecklad eller 

saknas helt. Den avgörande frågan är om den säregna färgen är en vittringsföreteelse, 

som i så fall snabbt avtar nedåt.

E 99 111. Förklyftade hällar av gnejsgranit i Pahtavaaras västbrant. 

31

E 99 111. Frostsprängda hällar och blockskraveI av gnejsgranit i Pahtavaaras 

västbrant. 

32

33 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 27 L Lansjärv Y = 1765 950 

Ruta: 4 d 

Objekt: Särkivaara A 


Stort hällområde i södra delen av Särkivaara, c:a 350 meter norr om vägen till 

byn Särkkivaara. Bergarten är en ljust röd biotitstrimmig gnejsgranit med tätt 

liggande bottenslag och även en vertikal uppspriclrning. Stora block kan inte 

erhållas här, men troligen sitter bottenslagen glesare på någon meters djup. 

Vacker gnejsgranit i område med mycket tuntjordtäcke. Det finns många 

frostsprängda block som skulle kunna användas för provsågning.

E 99 112. Frostsprängda hällar av gnejsgranit med tätt sittande bottenslag. 

34

35 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 27 L Lansjärv Y = 1765 700 

Ruta: 4 d 

Objekt: Särkivaara B 


Hällområde i södra delen av Särkivaara, c:a 350 m norr om vägen till byn 

Särkivaara, ungefär 250 m väster om det stora hällområdet E 99 112. Bergarten 

är gnejsgranit av ungefär samma typ som E 99 112, men med en något brunare 

färgton, som eventuellt beror på vittring. Denna gnejsgranit har tydligen stor 

utbredning och bra tekniska egenskaper, med ett litet frågetecken rår bankning 

och sprickighet. Homogeniteten tycks vara god och pegmatitgångar är sällsynta.

E 99 113. Hällar av gnejsgranit iSärkivaaras sydsluttning. 

36

37 

~ . . '\t , 

"" '{)RO Vajä ivi ~ ' ' 

Rovajärvenrovir~. I \~ 

?-O \ 72 ~" 

'\ \ . 

-; 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 27 L Lansjärv y = 1765 600 

Ruta: 3 d 

Objekt: Pahtajärvi 


Större hällområde som är frostsprängt till mycket stora block. Ligger väster om 

Pahtajärvi, c:a 100 m från skogsväg. Bergarten är en grå eller rosafärgad gnejs 

med gul färgton. Mycket stora block tyder på låg sprickighet. Superintressant 

färg, men frågetecken för färghomogeniteten. Svårt att bedöma om den gula 

färgen kan bero på vittring.

E 99 114. Lokala stora block och frostsprängda hällar av gnejsgranit väster om 

Pahtajärvi. 

38

------ 

39 

K' · ~~ I · 

[ . - -: . : ~ 

-, 

! 

-, ~ ~epov\ 

\. 

'. 

Län: BD 

Koordinat: 


Kartblad: 27 L Lansjärv Y = 1765 

Ruta: 3 d 

Objekt: Kenttälaki 


Stora blockskravel mellan Kenttälaki och Pahtajärvi, c:a 100 m väster om skogsväg. 

Enormt stora block tyder på låg sprickighet. Bergarten är en ögonfårande 

gnejsgranit med varmt gulröda fåltspatögon. Vacker sten, men fårghomogeniteten 

måste kontrolleras.

E 99 115. Stora block och frostsprängda hällar av gnejsgranit. 

40

4. Utvärdering 

41 

När fältarbetena utföres kan det vara svårt att behålla en överblick över hur pass 

bra resultatet egentligen är. Man får en känsla för om de olika undersökningsområdena 

är "bra" eller "dåliga" men först när man sammanställer fältmaterialet 

i rapportform och har tillgång till sågat och polerat material kan de slutliga bedömningarna 

göras. 

Inom de sju kommuner, som deltagit i projektet, finns stentyper som går att utveckla 

till kommersiella stenbrott, i samtliga kommuner. Några områden nled 

utvecklingsbara bergarter inom Gällivare kommun ska här nämnas. 

4.1 Appojaureområdet 

Ett av de intressantare områdena inom kommunen är Appojaureområdet, d v s 

området mellan Vuolep Appojaure och Stora Lulevatten. Här finns framför allt 

Appojauregabbron - en av de bästa svarta graniterna vi känner i Norrbotten. 

Provbrytning skedde i Stengruppens regi 1993 varvid ett provblock skickades 

för provsågning till ett italienskt förädlingsverk. Någon uppföljning skedde 

veterligen aldrig. 

Nu finns det emellertid seriösa intressenter för Appojauregabbron, men det finns 

också olösta problem. Trots att området till stora delar är kalhygge och genomsatt 

av skogsvägar tycks det vara svårt att få ett täkttillstånd där. Stenen är inte 

heller helt problemfri. Det films visserligen partier med låg sprickighet, men 

ränder av grönsvart hornblände genomsätter bergarten och en bra brytningslokal 

måste välj as med stor omsorg, 

Även graniterna i detta område förtjänar uppmärksamhet. Längs den skogsväg, 

som svänger runt Tjålmevaras södra del finns mycket intressanta granittyper. 

Dessa har redovisats i rapporten över 1997 års prospekteringsarbeten (Prospekteringsarbeten 

inom Gällivare kommun under 1997. GeoPartner, rapport GeoP 

98005). 

4.2 Särkivaara - Pahtavaaraområdet 

Inom detta område finns talrika bergblottningar fram framför allt i bergssluttningarna. 

Helt säkert finns här många hällar, som är väl värda att undersöka; 

hittills har endast några få lokaler besökts.

Nordväst om Särkivaara by finns stora hällområden av rosafärgad gnejs. Bergarten 

är inte unik för Norrbotten, men här är förhållandena ganska gynnsamma 

även om sprickigheten är väl hög. Avståndet till E 10 är kort och transportavståndet 

till Töre hamn inte alltför avskräckande. Stora volymer berg finns och 

jordtäcket är tunt. 

I Pahtavaara - Pahtajärviområdet finns enorma volymer aven närbesläktad 

gnejsgranit, dock med färger i apelsimött-beige-svagt gult. Färgmässigt är detta 

bland de intressantaste bergarter vi känner i Norrbotten, och genom att det finns 

så enorma volymer lösa block - t ex under Pahtavaaras västbrant - skulle en betydande 

volym block kunna friseras ut enbart från de lösa blocken. 

Möjligen är dessa anomala färger en vittringseffekt, och i så fall kan de snabbt 

avta mot djupet. I ett fortsatt undersökningsprogram måste därför diamantborrning 

ingå. 

42 

4.3 Andra intressanta lokaler 

Här ska då först nämnas den mycket ljusa, nästan vita gnejsgraniten i Kurrahuornanen. 

Utan tvekan är denna en kommersiellt intressant bergart, där priset 

per rrr' kan förväntas bli högt. Detta område bör detalj undersökas. Även andra 

gnejsvarianter kan i gynnsamma fall förekomma, och bergarter av denna typ kan 

ofta förekomma i stora homogena volymer. 

Mellan Gällivare och Porjus finns invid Inlandsvägen en vacker gnejslokal öster 

om Kotajänkkä. Gnejsen är ljust rosafärgad och mer än 5 000 m 2 blottad häll 

finns. 

5. Avslutande kommentarer 

Det slutliga intrycket av prospekteringsarbetena inom Gällivare är att kommunen, 

liksom de flesta andra norrbottenskommuner, har hög potential för utveck 

1ing aven naturstensindustri. Kommunerna Överkalix - Gällivare - Kalix utgör 

tillsammans en naturstensprovins med ett brett spektrum av intressanta bergarter. 

Den grundläggande prospektering, som genomförts inom ramen för det nu 

snart avslutade projektet, har lagt en god grund för fortsatt verksamhet. Här är 

det nu logiskt att gå samma väg som visat sig så framgångsrik i Västerbotten: 

uttag av större block (0,5-1 rrr') från utvalda fyndigheter - teknisk undersökning 

av dessa hos utvalda europeiska företag - uttag av mindre volymer provblock, 

som levererats till europeisk stenindustri. I det sista steget kommer företagens 

medverkan in.

Ett av de stora problemen är bristen på entreprenörer med kunskap om naturstensbrytning. 

Det är därför angeläget att även arbeta för att utbildningssatsningen 

i Norr- och Västerbotten kan genomföras. 

43

Litteratur 

Arkko, V., 1988: Tectonic studies in the Lansjärv Area. SKG Arbetsrapport 88-04. 

Berndtsson, A., 1984: Kommunprojektet i Överkalix och Övertomeå. PRAP 84139. 

Berndtsson, A., 1984: Överkalixområdet. Geologiska uppföljningsarbeten i Tvärålandet, 

Furulandet och Talljärv. PRAP 84 140. 

Claesson, L-A., 1983: Kukkola. Krom Norra Norrbotten. PRAP 83042. 

Claesson, L-A, et al 1982: Delrapport över krommineraliseringen vid Kukkola. PRAP 82100. 

Conti, Giulio et al, 1989: Marble in the World - the stone industry and its trade. Societå Editrice 

Apuana. 

Einarsson, Ö et al, 1992: Natursten i BD. Prospekteringsarbeten utförda 1991. SGAB-rapport 

PRAP 92008. 

Einarsson, Ö et al, 1993: Natursten i BD. Prospekteringsarbeten utförda 1992. Naturstens 

prospektören AB, intern rapport. 

Einarsson, Ö., 1994: Natursten inom Arvidsjaur kommun. Förstudie. Rapport 1994-03-15. 

Einarsson, Ö., 1994: Natursten inom Arvidsjaur kommun. Prospekteringsarbeten hösten 1994. 

Rapport 1994-12-05. 

Einarsson, Ö., 1995: Natursten inom Älvsby kommun. Förstudie. Rapport 1995-06-22. 

Einarsson, Ö., 1995: Natursten inom Överkalix kommun. Förstudie. Rapport 1995-08-21. 

Einarsson, Ö., 1998: Prospekteringsarbeten inom Överkalix kommun under 1997. Rapport GeoP 

98008. 

Falk, L., 1973: Vulkaniska gråvackor och vulkaniter i Arvidsjaurfåltet. Ph. D. Thesis. Lunds 

Universitet. 

Filen, B., 1987: PGE-prospektering 1986, Etapp 2. 

Filen, B., Gerdin, P., Lundmark, L.-G. Och Renberg, A., 1988: PGE - 1987. Etapp 2.PRAP 

88009. 

Filen, B., Ekström, M. och Lundmark, L.-G., 1989: Notträsk 1989. Diamantborming. NSG nr 

89047. PRAP 89025.

Filen, B., Ekström, M. och Lundmark, L.-G., 1989: Notträsk 1989. Diamantborrning. NSG nr 

89047. PRAP 89025. 

Geijer, P., 1929: Masugnsbyfåltens geologi. SGU, Serie C, NO.351. 

Geijer, P., 1931: Berggrunden inom malmtrakten Kiruna-Gällivare-Pajala. SGU, Serie C, 

No. 366. 

Grip, E., 1935: Die Arvidsjaurporphyre. Bull. Geol. /nst. Uppsala, Vol. 25: 135-220 

Grip, E., 1946: Arvidsjaurfåltet och dess förhållande till omgivande berggrund. SGU, Serie C, 

No. 474. 

Hammergren, P et al 1993: Regional naturstensinventering inom Haparanda, Kalix, Boden, 

Luleå, Älvsbyn och Piteå kommuner. M/RAB 9320. 

Hansson, K-E et al 1991: Natursten i BD län. Norra delen. Delrapport PRAP 91046. 

Hansson, K-E et al 1993: Naturstensprospektering i Pajala kommun. Rapport K 93006. 

Hedström, H., 1909: On the natural building and ornamental stones ofSweden. SGU, C 209. 

Holmqvist, A., 1988: Kvarts. Regional provtagning. Norrbottens och Västerbottens län. SGAB, 

rapport PRAP 97049. 

Holmqvist, A och Rankvist T., 1987: Högren kvarts i Sverige. SGAB, rapport PRAP 87031. 

Holmqvist, A och Rankvist T., 1988: Kvarts, etapp I. SGAB PRAP 88031. 

Knill, J et al, 1978: Industrial geology. Oxford University Press 1978. 

Kuzvart, M et al, 1984: Industrial minerals and rocks. Elsevier. 

Lundegård, PH et al, 1971: Nyttosten i Sverige. Almqvist & Wiksell förlag AB. 

Nordell, L et al, 1992: Marknadsundersökning blocksten. Mipart AB, intern rapport. 

Ohlsson, L-G., 1993: Natursten i Norrbotten, sammanställning av prospekteringsrapporter. 1993 

04-13. 

Perdahl, J-A, 1995: Svecofennian volcanism in northernmost Sweden. Doktorsavhandling, 

Tekniska Högskolan i Luleå. 

Rankvist, T och Säker, S., 1988: Kvarts, etapp II. SGAB, rapport PRAP 88040. 

Selonen, 0, 1994: Granittektonik och prospektering av byggnadssten - exempel från södra 

Finland. Licentiatavhandling i geologi och mineralogi. Åbo Akademi.

Westfal, T., 1993: Naturstensprospektering i Gällivare, Överkalix och Övertorneå kommuner. 

Fältarbeten 1993. NNAB 1993-11-25. 

Westfal, T., 1993: Exkursionsguide - Överkalix, Gällivare och Övertorneå-. NNAB. 

Wilson, M R, 1980: Granite types in Sweden. GFF, Vo/102, 167-176. 

Witschard, F., 1975: Description ofthe geological maps Fjällåsen NY, NO, SV, SO. SGU AF 

17-20. 

Ödman, O. H. 1957: Beskrivning till berggrundskarta över urberget i Norrbottens län. SGU, Serie 

Ca, No. 41. 

Öhlander, B, Skiöld, T, Elming, s-A, BABEL Working Group, Claesson, S, och Nisca, D H, 

1993: Delineation and character ofthe Archean-Proterozoic boundary in northern Sweden. 

Precambrian Research, Vol. 64, 67-84. 

Öhlander, B., Skiöld, T., Hamilton, P.J. och Claesson, L-A., 1987: The western border ofthe 

Archaean province ofthe Baltic Shield: evidence from northem Sweden. Contrib. Mineral, 

PetroI., Vol 95: 437-450. 

Öhlander, B. och Skiöld, T., 1994: Diversity of 1.8 Ga potassic granitoids along the edge ofthe 

Archaean eraton in northern Scandinavia: a result ofmelt formation at various depths and from 

various sources. Lithos, Vol 33: 265-283.

1 

Die Feldspatlagerstätte Niilivaara in Norrbotten, Schweden 

A. Sabelfeld', Ö. Einarsson", R. O. Greiling' 

Baltischer Schild, Archaikum, Proterozoikum, Gotide, Kaledonide, Geoblock, Gang, Kluftung, Störung, Feldspat , Streichen, 

Einfallen, Hangende. Liegende, Erkundung, Kalimodulbciwert, Ausbeutung, Gehalt, Mächtigkeit. 

Zusammenfassung 

Der Baltischer Schild ist ein Vorsprung des präkambrischen Fundamentes der Osteuropäischen Plattform und besetzt SE Teil 

des Skandinavischen Halbinsels, Kola-Halbinsel und Karelien. Norrbotten wird tibrewiegend von pro-terozoischen Formationen 

aufgebaut. Die svecofennische Orogenese wurde in 2 Phasen stattgefunden. Die zweite Faltungsphase war eng mit 

Pegmatisierung verbunden. Die Lagerstätte Niilivaara ist unter mittelkörniger Gabbro, lkm stidlich von Muttergranitmassiv 

gelegen. Die Länge des Pegmatitskörpers ist 366 m, die Mächtigkeit bis 50m, das Streichen SE-NW (115°) und das Einfallen 

NE mit Winkeln 46-58°, durchschnittlicher Wert 50°. Der monomineralische Kalifeldspat lokalisiert sich im Mittelteil und 

Hangende des Ganges unter der Pegmatite feinkörniger Struk- tur, daB assymmetrisch -zonaler Bau des Ganges bestimmt. Im 

Vorkommen wird 2 Sorten der Kalifeldspäte ausgesondert: beiger und weiB-grauer Kalifeldspat. Uberwiegend ist beiger 

Kalifeldspat verbreitet. Beiger Kalifeldspat ent- halt durchschnittlich Si02-66.6%, A1203-17.6%, CaO-0.l0%, MgO-O.Ol%, 

Fe203-O.12%, Ti02-O.OO7%, K20-12.6%, 

N~0-2.62% und hat einen Kalimodulbeiwert (das Verhältnis K20:N~0)-4.8. Im 

Niilivaara wurden 300.000t sicheren Vorräte monominerascher Feldspäte mit hoher Qualität berechnet. Die Perspektiven der 

Entdeckung der neuen Lagerstätten und der Entwicklung der Felsdspatindustrie im Norrbotten sind hoch. 

Abstrakt 

The Baltic Shield is an edge of the precambrian basement of theEast-Europian Platform and occupies parts of the Skandinavian 

penninsular, the Kola penninsular and Karelia. Norbotten consists mainly of proterozoicformations. The svecofennic 

orogenesis took place in two steps. The seconddeforrnation phase was accompanied by pegmatitisation. The ore body 

ofNiilivara is situated under a mediumgrained gabbro, c. 1 km away from themain granitic body. The pegmatitic body is 366 m 

long and 50 m wide; itstrikes NW (115°), average dips is 50° to the NE. Monomineralic K-feldsparwas localized in the central 

part and in the hanging wall of theasymmetric, zoned dyke below the finegrained pegmaties. Two types ofK-feldspar were 

distinguished: Cream-colored and white-grey K-feldspar. Thecream-colored type is much more common. It consists of 66.6% 

Si02, 17.6%AI2 03, 0.10% CaO, 0.01 % MgO, 0.12% Fe203, 0.007% Ti 02, 12.6% K20 and2.62% Na20. The K20 : 

Na20 ratio is 4.8. For Niilivara ooסס‎25‎ t ofmonomineralic K-feldspar was calculated. The perspective for this new orebody and 

the developement of the feldspar industry in Norrbotten are verygood. 

1 Geologisch-Paläontologisches Institut, Ruprecht-Karls-Universität, 

im Neuenheimer Feld 234, D-69120 Heidelberg, BRD 

2Geopartner AB, Aurorum 30,97775 Luleå

2 

Einleitung 

Am Anfang des 20. Jahrhundertes wurde in Schweden ungefähr 4O.000t hochwertiger Kalifeldspat jährlich 

ausgebeutet. Zur Zeit wird in Schweden nur 2-4.0OOt Kalifeldspat jährlich gewonnen. Diese gewonnene 

Menge des Kalifeldspates ist also ftir Schweden relativ niedrig. 

In der Provinz Norrbotten baut die Finna "Scandic Mines Minerals AB" die Lagerstätte Niilivaara ab. Die 

Lagerstätte Niilivaara ist seit 1945 bekannt. Im Anfang wurde hier nur Quarz und seit den 6O-er Jahre 

unperiodisch Kalifeldspat gewonnen. Insgesamt wurde aus Vorkommen ca. 200.0oot Kalifeldspat 

ausgebeutet. Im labre 1998 hat die Finna "Scandic Mines Minerals AB" hier 6.oo0t Kalifeldspat 

gewonnen. Kalifeldspat aus der Lagerstätte Niilivaara hat ein K20/Na20 Verhältnis 4.7-4.9 und einen 

niedrigen Gehalt an Eisenoxiden. 

Im Sommer 1998 wurden in Norrbotten der nordlichsten Provinz Schwedens, 12 Feldspatlagerstätten mit 

10 Feldspatgruben und 1000m Bohrkeme erforscht. Diese Arbeiten ennöglichten einige wahrschenliche 

Vorräte an Kalifeldspat Cc. 280.0oot) und Quarzes Cc. 140.000t) zu berechnen. Die Perspektiven der 

Entdeckung neuer Lagerstätten und der Entwicklung der Feldspatindustrie in Norrbotten sind hoch. 

Tektonischer Ban des Baltischen Schildes 

Der Baltische Schild ist der nordostliche Teil des präkambrischen Fundamentes der Osteuropäischen 

Plattform und grenzt im NW an der Atlantik, wo die Decken der Skandinavischen Kaledoniden auf die 

Krista11in-Gesteine des Schildes tiberschoben worden sind. In stidlicher und stidostlicher Richtung werden 

die Kristallin-Gesteine von der Sedimentgesteinen des Paläozoikums tiberdeckt. Der Baltische Schild 

umfasst den gröBten Teil der Skandinavischen Halbinsel, die Kola-Halbinsel und Karelien. Die 

Entwicklung des Baltischen Schildes lägst folgende Hauptstadien erkennen: Archaische Orogenesen im 

Norden und nach Stiden und Stidwesten ausschlieBend minddestens zwei groflere proterozoische 

Orogenesen. Dementssprechend gliedert sich der Schild in 3 groBe Bereiche (Geoblöcke): Stidwestlicher 

Sveconorwegischer Bereich, Mittlerer Svekofennischer Bereich und Nordöstlicher (Kola- Karelischer) 

Bereich (Abb.l). 

Stidwestlicher Sveconorwegischer Bereich wird mit Graben Oslo, der mit pennischen basischen Effusiven 

erftillt wurde, nach 2 Blocke (westlicher und ostlicher) geteilt. Archaischer Gneisfunda-ment des westlichen 

Blockes tiberdeckt im Plateau Telemark mit 4km mächtigen Serie proterozoi-scher metamorphyscher 

Gesteine (1.0 MIr. labre alt) des Grunschieferrnetamorphosefazies. Im ostlichen Block ist dieser 

Gneisfundament mit Metavulkanite karelischer Gruppe, die von Granit- intrusionen (1.0 MIr. Jahren alt) 

durchschlagen werden, aufgelagert worden sind. 

Im mittleren Svekofennischen Geoblock entwickeln tiberwiegend Proterozoikumgesteine des 

GeosynklinaItypes. Komplizierte zusammengepräBte Faltungen bilden im Plan bogeanrtige For-me. 

Svekofennische Granite sind 1.6-1.9 Mir. Jahre alt. Die westliche, stidliche, stidostliche Teile des 

Geoblockes sind mit subiotnischen Vulkaniten aufgebaut. Diese Gesteine wird mit jotnischen Quarziten 

tiberdeckt. Die Faltungstrukture, die mit Subjotnikum aufgebaut sind, haben Name "Gotide"

3 

bekommen. Gotide werden von Granite des Massives Smoland, die 1.75 Mir. Jahre alt sind, durchschlagen 

(karelische Faltung). 

El KaledonideD. 

..-----_,...,.-- 

~ Piliozo:kv.m. 

[-v",....:j 

PräkaJrlltrische Eff'US iva 

ME I Prikam.brische blSisch.e IILtl'"1.lSiva 

_ 

Prikuabrische GrWtone 

CD 

I··... _~.~. ~ I J'VJ'IgJlroterozoikum. 

D 

D 

D 

IvIitte );prottroz oikum. 

Fti.i.hprote rozoik um. 

Archaik\ID. (~glied-ert) 

____ Störu.ngt D. 

S\i.d. westl.ic:her J 

SY'eCOILOr~ gisc her Ben:ich 

o 2.~ 500km 

® :Mittlerer l 

SvecofeIlJlisch.e: r Be re i: h 

I I I 

® Nordöstl.i.cher l 

(K ok-Ka relischer) Bereich 

Abb. 1: Geologische Ubersichtskarte des Baltischen Schildes 

Im Kola-Karelischen Bereich wird 4 groBe geologische Blöcke (Murmanskere, Mittelkolische , 

Belomorische, Karelische), die mit gröBen Störungen getrennt sind, ausgesondert. Diese Blöcke haben NW 

Streichen. Murmansker Block hat von Massiven der archaischen Granitgneise, die 2.7-2.8 Mlr. Jahre sind, 

gebildet. Gneise, Amfibolite, Magnetitquarzite, Hochtonerdeschiefer des mittelkolischen Blockes gehören 

zur unterarchaischen Serie und sind 3-3.5 MIr. Jahre alt. Oberar- chaische Hochtonerdeschiefer, Quarzite, 

Metavulkanite bilden komplizierte Synklinoriume. Im stidlichen Teil des Blockes befinden sich vie1e 

Graben-Synklinale, die von mächtigen Formationen unterproterozoischer Metasedimente und Metavulkanite 

erfullt worden sind. Belomorischer Block ist aus archaischen Gesteinen der Belomorische Serie, die mit 

Kolischen Serie ähnlich ist, aufge -baut. Hier wurde 3 Etape des Methamorphoses aufgestellt: Mehr als 3.0 

MIr. Jahre alt, 2.5-2.6 Mlr. Jahre alt und 1.9-2.0 Mir. Jahre alt. Im Karelischen Block wird vie1e schmale 

komplizierte Synklinoriumzone, die von unterproterozoischen karbonatischen, vulkanischen Gesteine 

gebildet worden sind, ausgeschieden. Der obere Teil des unteren Proterozoikums (Jatulikum, Jotnikum) 

lagern unkonkordanz mit Archaikumsgesteine. Spätere magmatische Intrusionen entsprechen porphyrischen 

Rapakiwigranite (ca. 1.6 MIr. Jahre alt) und Dyken der Gabbro-Diabase (1.2 Mir. Jahre alt), die die 

Quarzite, Rapakiwigranite und riphäischen Sandsteine durchschlagen.

4 

Die lithologische Entwicklung der Svecofenniden 

Die Svekofenniden Norrbottens werden tiberwiegend aus paläoproterosoischen Formationen aufgebaut 

(Abb. 2). Die lithologische Entwicklung der Svekofenniden ist in TabeIle l gezeigt. Wie aus Tabelle 

ersichtlich ist, beteiligen sich am Aufbau neben den suprakrustalen Gesteinen drei unterschiedliche Serien: 

primorogene, serorogene und postorogene. 

Tabelle 1. Die lithologische Entwicklung der Svekofenniden 

Gesteinkomplexe, Gesteine Orogenstadium Alter (Mio. J.) 

Kalix alkalische ultrabasische Gänge Postorogene und anorogene 1152 

Gabbrodiabase, Nabrenjarka 

Komplexe (im Verhältnis zur 

Perthitisierte Granite und Sienite Svecokarelischen Orogenese) 1505-1530 

Lina Granite, jtingerer Teil 1530 

Oberer Haukikomplex, Quarzitgruppe 

Paitasjärvi Grtinsteine 

Kiruna Porphyr 1570 

Kaska-Tjåurek Porphyr 1600? 

Kurravaara Konglomerate 

Bälinge Formation 

1750-1800 

Degerberg Granite Serorogene Intrusionen 1770 

Lina Granite, älterer Teil Abnehmende Tektonik 1780 

Bälinge Formation 

Botnium 

Gabbro-Granite (Haparandaserie) Primorogene Intrusionen 1840 

Intensive Tektonik 1950 

Ultevis Metavulkanite 

Snavva-SyöfaIl Formation 

Alte Suprakrustal-Serie 

Quarzitgruppe 

Gränsteingruppe 

2200 

Gneisgranit (nördlich von Kiruna) 2750-2800 

Die suprakrustalen Gesteine bestehen aus zwei unteschiedlichen Serien: Die Leptit-Serie und der Mälar 

Serie. Die Leptit-Serie ist charakterisiert durch rote Gneise, Leptite, Porphyrite, Quarzite, Kalksteine, 

häufige Eisenerze. Die Leptite können als dichte oder sehr feinkörnige Gnese bezeichnet werden. Die 

Mälar-Serie besteht hauptsächlich aus verhältnismäBig geringmetamorphen Sedimenten und Vulkaniten 

tiberwiegend dacitischer und andesitischer Zusammensetzung.

6 

Eisenerze fehlen praktisch. Geringe Sortierung , Mangel an reinen Quarziten und Kalken gibt den 

Sedimenten den Charakter einer Grauwackenfolge. 

Bei den frtih-bzw. synorogenen Intrusiva tiberwiegen mittelkömige Tonalit- oder Granodioritarten, 

während Kali-Granite weniger häufig sind. Diorite und Gabbro komn1en ebenfalls vor und besonders die 

Tonalite und Granodiorite enthalten häufig groBe Mengen metabasischer Inklusionen (dunkle Flecken), die 

zeigen, daB vor den Tonaliten Basite vorhanden waren. Andererseits werden die friihorogenen Granite 

selbst von Metabasitgängen durchschlagen. In alle oben beschriebenen Gesteine sind der spätorogene und 

postorogene (postkinematische) Granite eingedrungen, ein meist graues, feinkörniges Gestein, das auch 

porphyrische Abarten zeigt. Im allgemeinen sind sowohl Plagioklas (Oligoklas oder Albit) als auch 

Mikroklin vorhanden. 

Ubergänge zwischen suprakrustalen Paragneisen mit erhaltenen Sedimentstrukturen und spätkine-matischen 

granitischen Gesteinen zeigen, daB solche Granite sich lokal durch Granitisierung in situ bildeten. 

Andererseits brekziieren die typischen alten Granite und Pegmatite deutlich die Gneise und die Adem und 

Granite schneiden die s-Flächen der älteren Gesteine. 

Die svecofennische Orogenese fand in mehreren Schritten statt (Tabelle 1). Die älteste Faltung ist eng mit 

dem Aufdringen der synorogenen, ältesten Granite verkntipft, die während dieser Phase oft eine 

Schieferung erwarben. Diese älteste Faltengruppe wurde von posttektonischen Metabasitgängen 

durchsehnitten, die ihrerseits während einer späteren Deformationsphase intensiv verformt wurden. Zur 

gleichen Zeit wurden auch die alten s-Flächen der primären Granite plastisch umgestaltet. Diese zweite 

Faltungsphase war eng mit einer Bildung von Pegmatiten und Adergneisen (veined gneisses) verbunden 

und endet mit der Platznahme der postkinematischen Granite. 

Kalifeldspatlagerstätten in Norrbotten 

Im Sommer 1998 wurden in Norrbotten 12 Kalifeldspatlagerstätten, 10 Feldspatgruben und 17 Bohrungen 

untersucht. Die Lage dieser Lagerstätten ist in Abb. 2 gezeigt. Die untersuchten Feldspatlagerstätten stellen 

Gängen dar und haben meistens plattige (Masugnsbyn u.a.), linsenförmige (Sundom u.a.), selten schlierige 

(lsaksberget) Geometrie. Die meisten Pegmatitkörper sind in mittelkörnigen Biotitgraniten und 

Granodioriten gebildet, nur Niilivaara, Ylijanka und Björkudden befinden sich unter Gabbro, neben den 

granitischen Muttermassiven. Störungen, die NW-SW Streichen haben, kontrollieren den Aufstieg der 

Pegmatitrestschmelzen (Abb. 3-4). Die Kontakte zwischen Pegmatiten, Graniten und Gabbro sind deutlich 

und sehart. Die Pegmatitgänge haben Längen bis zu 400m (Mjofjärden), Mächtigkeiten von 3-7m 

(Vitvattnet) bis SOm (Niilivaara), wechselndes Streichen (70-145°), SW und SE Einfallen mit Winkeln von 

50° (Boberget) bis 82° (Ylijankka). Die Variationen des Streichens und Einfallens werden durch die 

Klufttektonik, die vor der Entstehung der Pegmatite existierte, bestimmt. Das Liegende der Pegmatitgänge 

hat flachere Einfallwinkel, als das Hangende so, daB die meisten Gänge allmähIich in der Tiefe auskeilen. 

Im Norrbotten werden liberall Pegmatite mit graphischer (Sehriftgranit), apographischer 

(ungleichmäBigkömiger) Struktur, sowie monomineralischen Feldspatzonen selten sind Pegmatite blockiger 

Struktur (Masugnsbyn angetroffen.) Die Kalifeldspäte befinden sich hauptsächlich im Hangenden oder im 

Mittelteil der Gänge. Die Kalifeldspatzonen haben Längen von 30m (Boberget) bis 290m (Niilivaara),

7 

sowie Mächtigkeiten von 3m (Mjofjärden) bis 40m (Ylijankka). Die Gänge werden von kleinen Quarzzonen 

mit Längen von 7m bis 67m begleitet. Die Mehrheit der Pegmatitgänge hat keinen deutlichen Zonarbau, 

sondem revier-zonale und assymmetrisch-zonale Gestaltung. 

Geologie, Erkundung und qualitative Charakterisierung der Lagerstätte Niilivaara 

Das Feldspatvorkommen Niilivaara befindet sich 7 km westlich von dem DorfTorivaara, und entfert 15km 

von der EurostraBe l O, SOkm stidostlich von Gällivare und 130km vom Seehafen Kalix. Die Lagerstätte ist 

seit 1945 bekannt. Im Anfang wurde mer nur Quarz und seit den 60-er Jahre unperiodisch Kalifeldspat 

gewonnen. Insgesamt wurde aus Vorkommen ca. 200.0001 Kalifeldspat ausgebeutet. Von 1988 bis 1991 

wurden in Lagerstätte Erkundungsarbeiten mit einem Bohrungsnetz 2Ox20m durchgefiihrt. Bei der 

Erkundung wurden geneigte Bohrungen mit einem Winkel von 60 0 verwendet. Der Kemgewinn beträgt fast 

100%. Nach den Erkundungsarbeiten wurden zusätzlich ca. 300.0001 sicherer Vorräte der Kalifeldspäte 

berechnet. Am geologischen Bau des Vorkommens sind im westlichen Teil die proterozoischen 

Metasedimente, im nordöstlichen 

Proteroz oikum 

J~ Gram m.it Peg 

• m.at:1ten. 

~ .Ä1tere GtUite 

IWJ Gabbro 

EJ :M.etase dim.e ILte 

o Stör1J.Ilg'eIL 

D Niilivasra 

o S 10km. 

[ I I 

Abb. 3: Geologische Dbersichtskarte 

der Feldspatlagerstätte Niilivaara 

Teil die proterozoischen Metagrauwacken beteiligt. Diese Gesteine werden von einem basischen Pluton 

(Gabbro) und einen saueren Pluton (Granite) durchschlagen. Die Lagerstätte Niilivaara liegt unter dem 

Gabbro, l km stidlich von dem granitischen Muttermassiv. Der Gang wird von zwei Störungen begleitet, 

die wahrscheinlich die Aufstiegswege der Pegmatitschmelze waren. Die Lagerstätte Niilivaara stellt einen 

Pegmatitgang dar (Abb. 4). Nebengesteine sind vor allem mittel-körniger grau-grtiner Gabbro, im 

nördlichen Teil zwischen den Profilen 540-560 und im SE im Liegenden des Ganges werden Xenolithe von

9 

Glimmerschiefern angetroffen Der Gang hat deutliche, scharfe Kontakte gegen den Gabbro. Die 

aufgeschlossene Länge des Pegmatitkörpers ist 366m, die Mächtigkeit bis SOm im Mittelteil , das Streichen 

stidostlich (115°) und das Einfallen nach Nord-Ost mit Winkeln von 46-58°, durchschnittlicher Wert 50°. 

Das Liegende des Ganges fällt flacher als das Hangende des Ganges ein. Der Gang hat eine linsenförmige 

Geometrie. An den Nordwesten und Sudosten Hanken des Ganges tritt eine Aufspaltung in 2-3 kleine 

Adern ein und ein allmähliches Auskeilen . In Fallrichtung auch ein allmähliches Auskeilen des 

Pegmatitkörpers und die Aufspaltung in zwei kleine Adem (weniger als 1m) zu beobachten (Profil 540). Im 

nördlichen Tei1 der Lagerstätte wird eine Störung angetroffen, die E-W Streichen hat, mit Einfallen nach 

Suden mit 55°. Diese Störung ist im Profil 560 (Bohrioch 8/89) beobachtet worden. In der Lagerstätte 

Niilivaara werden Pegmatite graphischen Struktur, apographischer Struktur und monomineralische 

Feldspat- und Quarzzone angetroffen. Der Gang ist uberwiegend aus Pegmatit apographophyrischen 

Gefnges auf'gebaut, der hauptsächlich das Liegende des Ganges ausmacht. Eine Autometasomatose äuBert 

sich in Albitisierung, besonders starke Turmalinisierung und Biotitisierung, so daB die Pegmatite manchmal 

fast schwarz aussehen. Die monomineralischen Feldspat- und Quarzzonen liberwiegen im Hangenden und 

Mittelteil des Pegmatitskörpers. Diese Lage der Feldspat- und Quarzzonen bestimmt die assymmetrischzonale 

Gestaltung des Ganges. In der monomineralischen Kalifeldspatzone werden 2 industrielle Sorten des 

Kalifeldspates ausgesondert: beigefarbener und weiB-grauer Kalifeldspat. In der Lagerstätte ist hautsächlich /' 

beigefarbener Kalifeldspat verbreitet (Abb. 4). Beigefarbener Kalifeldspat bildet eine Linse von Länge 

250m, einer Mächtigkeit von 1.5m an den Hanken bis 10m im Mittelteil (Profil 620). Im Einfallen ist 

beigefarbener Feldspat bis 65.0m Teufe mit Zunahme der Mächtigkeit bis zu 20m (Profil 700) verbreitet. 

Im Profil 620 ist beigefarbener Kalifeldspat nur bis 30.0m Tiefe und mit einer Aufspaltung in 2 kleine 

Adern beobachtet. In den Profilen 560 und 580 tritt ein allmählicher Ubergang des beigefarbenen 

Feldspates in weiB-grauen Kalifeldspat ein. Die autometasomatischen Änderungen sind gering und 

erscheinen als schwache Albitisierung und seltene eingewachsene Turmalinkristalle. WeiB-grauer 

Kalifeldspat hat weniger Verbreitung und begleitet die beigefarbenen Kalifeldspäte auf den Hangend- und 

Liegendseiten als Linsen mit geringen Mächtigkeiten. Diese Linsen haben Längen von 35m bis 80m und 

Mächtigkeiten von 1.5-6.0m. In der Tiefe keilt auch der weiB-grauer Kalifeldspat allmählich aus. 

Zusammen mit den weiB-grauen Kalifeldspäten werden bis 1.5m groBe .Turmalinsonnen" beobachtet. 

MilchweiBer, grauer, selten grau-schwarzer Quarz wird mit monomineralischem Feldspat angetroffen und 

bildet 3 kleine Linsen mit Längen von 4O-60m und Mächtigkeiten von 1-3.0m. Quarz läBt sich im Einfallen 

5O-60m weit mit allmählichem Auskeilen 

beobachten. Pegmatit mit graphischem Gefuge (Schriftgranit) wird im Pegmatit apographischer Struktur 

angetroffen. Die Linsen erreichen Längen von 25m bis 275m und befinden sich sowohl 

im Hangenden als auch im Liegenden des Ganges. Im Einfallen wird Schriftgranit bis 72m Teufe (Profil 

700) beobachtet. Der Pegmatit graphischer Struktur ist schwach albitisiert, hat uberwiegend 

Mikroklinzusammensetzung mit eingewachsenem Turmalin und Biotit. Fur die qualitative Charakteristik 

des Feldspat- Quarzrohstoffes wurden aus der Grube (Oberf1äche und Tiefe) gleichmäBig 4 Proben der 

beigefarbenen Kalifeldspäte, 1 Probe des weiB-grauen Kalifeldspates und 1 Probe des Quarzes entnommen 

(Abb. 4). Die Ergebnisse der Analyse zeigt Tabelle 2:

10 

Tabelle 2. Cbarakteristik des Feldspat-Ouarzrobstoffes der La~erstätte Nilivaara 

Pro- Oxide Si0 2 

Al 203 

Fe 203 

Ti0 2 

CaO MgO K 20 N~O K 2O: 

be Robstoff % % % % % % % % N~O 

G-l Beigefarbener Kalifeldspat 67.8 16.7 0.11 0.008 0.10 0.01 12.5 2.60 4.8 

G-2 Beigefarbener Kalifeldspat 65.2 18.4 0.14 0.006 0.10 0.01 12.8 2.62 4.9 



G-5 WeiB-grauerKalifeldspat 66.0 18.0 0.14 0.04 0.10 0.02 12.0 2.66 4.5 

G-6 Quarz 98.1 0.99 0.17 0.02 0.01 

Beigefarbener und weiB-grauer Kalifeldspat zeichen sicb durch hohe Qualität aus. Beigefarbener 

Kailifeldspat bat relativ konstante cbemiscbe Zusammensetzung. WeiB-graue Abarten der Feldspäte haben 

etwas weniger Kaliumoxidgehalt, etwas mehr Albitisierung, Eisengebalt und etwas geringere 

Kalimodulbeiwert (das Verhältnis K201N~O). Die Eisenftihrende Minerale sind Hämatit, Magnetit, Biotit. 

Diese unerwtinschten Beimenungen können durch magnetische Separation leicht entfemt werden und der 

Eisengehalt nimmt bis 0.01-0.02% ab. Quarz hat auch eine gute Qualität und kann in der Feuerfestindustrie, 

Metallurgie und Feinkeramikindustrie benutzt werden. 

Diskussion und Ergebnisse 

Norrbotten ist der gröBte Provinz Schwedens und liegt im nördlichen Teil des Skandinavischen Halbinsels. 

Mit geologiscben Karten im Malstab 1:50.000 ist nur 25% des Territoriums erfasst. Während die 

Erzprospektion In Schweden seit langer Zeit systematisch betrieben wird, ist eme 

Industriemineralprospektion (inkl. Kalifeldspatprospektion) noch kaum entwickelt. Auch die 

Kalifeldspatgewinnung ist zur Zeit relativ niedrig und beträgt nur 2.000-4000t jäbrlich. In der Provinz 

Norrbotten wird von der Finna "Scandic Mines Minerals AB" die Lagerstätte Niilivaara abgebaut. 

Schwedischer Kalifeldspat ist vor allem durch seine hohe QuaIität und sichere Lieferungen 

konkurrenzfähig. In Norrbotten wurden 12 FeldspatIagerstätten mit 10 Feldspatgruben und 17 Bohrungen 

mit insgesamt 1000m Bohrungskem erforscht. Diese Arbeiten ennöglichen die wahrschenIichen Vorräte an 

Kalifeldspat und Quarz (280.000t Kalifeldspat und 140.000t Quarz) zu berechnen. Besonders detailliert 

wurde die Lagerstätte NiiIivaara untersucht. Dort konnten 300.000t bochqualifizierter Feldspat und 30.0oot 

Quarz nachgewiesen werden. Diese Ergebnisse zeigen, daB Norrbotten groBePerspektiven ftir Entdeckung 

neue Lagerstätten des Kalifeldspates und ftir die weitere EntwickIung der Kalifeldspatindustrie hat. 

Dank. Ftir die technische Untersttitzung danken wir General Manager "Scandic MM AB" E. Sundqvist 

(Trensum) 

Literaturverzeichnis

11 

Gaal G., Gorbatschev R. (1987): An outline of the Precambrian evolution of the Baltic Shield. Precambrian 

Research. Vol. 35, p. 15-32 

Gorbatschev R., Lind A. et al. (1987): Mafik dyke swarms of the Baltik Shield. Geological Associations of 

CanadaVol. 34, p.361-372 

Lundqviust T. Bugghammar B. et al. (1995): Sveriges Berggrund 1:1.250.000, S.G. U. Sveriges Nationalatlas.

Prospekteringsarbeten inom Gällivare kommun under 1999

Sie wollen auch ein ePaper? Erhöhen Sie die Reichweite Ihrer Titel.

Template löschen?

Als Template speichern?