ry rtu

89
Rose (19?4)konstaterar att deallraflestaepirytiskalavarArljuskrAvande. Hm frAgar sigvaralla dessa artervaixte
om ilen fornbrittiska urskogen var sd t6.t och samnanhAngmde som det anses. I stiillet antar he att den kunde vara
ganska luckig.
VAr utgangspmkt er att mAnniskan genom att 6ppna landskapet ftr jordbruk och boskapsskdtsel rynnat framftir
allt ljuielsikande arter. Detta ar valkltnt {Ur k,irlvdxter och biir iiven gdlla lavar. I detta arbete jiimftir vi lavfloran
pA ekar (Quercus robzr) som stAr i ett igenvuxet hagdarkslandskap med lavfloran pd-ekar som fortfarande sti.r
lppet. E{tlrsom de epifotiska lavarna i aUmenhet iir ganska ljuskrAvande utgick vi frAn hypotesen att de mer
ljusexponemde ekama ha en rikare lavflora.
Figur 1. Karta iiver Valjehalv6n ned ilventerade hed utsatta. Skala (venstra kartan) 1:14000 (Efter ekonomi-stt
kartblad 3E 2e sdlv€sborg.) 1, 2 och 3 dr ekar i skugga. 4 och 5 ii,r ljusexponerade ekar.
Iokalbeslriwing
Va[ehalvdn ligger i Valjeviken vAster om Sdlvesborg, strsx 6ster om grdnsen mellan SkAne ooh Blekinge (fig 1). PA
halvtin lir Valje herrgArd belAgen, en egendom vars historia strdcker sig bakAt Atminstone till medeltiilen
(Llinsstyrelsm 1983).
Onridet bestod liir cirka 150 ir sedan av skogliis grgsmark och var ett nsavann-landskap" ned solitiin eller i
smAgrupper viixude ekar och bokar @jerke f957). PA 1950-talethade bukar och smAtred bdrjat vAxa upp kring
gruppema av ek och bildade skogsholmar i hagmarkslmdskapet (Bjerke 195?). FortfarandebestAr omredet Ull viss
del avdppen grAsmark, dErbeteliirekomner. BestAnden av iidlalatltriidharwit upp och l6nn och askkonkunerar
delvis ut ekarna (Liinsst;relsen 1984). OmrAdet konmer att bli naturreseryat.
lvlaterial och met der
Vi inventerade de epifftiska lavama upp till cirka tvA metenhdjd pA stammarna av fem ekar. Ekama var 350-400
Ar gamlamedgrovsprucken bark. Tre av ekama st6r skuggigt i ettuppvAxtlitytrAdsbestAnd en bitut pdhalvifn (1,2
och 3 i fig 1). I{ring ekama vlixerhagtorn, hassel, ask, ltinn och alm. De bida andra ekama stir i parken vid g6rden
liingre in pA halvdn (4 och 5 i fig 1). De vAxer ljust och 6r exponerade At nord-nordv5,st.
Vi bestiimdelavarnatill art. Den latinskanomenklaturen liiljerSantesson (1984), utomfttrCaloplacalucifugaThor.
Rcsultat
Detvar tydligtfler arter pA de Ijusexponerade ekama,26 respektive l6,jiimliirt ned cirka 10 arter pA de skuggade
ekama (tab 1). Sammanlagt vAxtc 14 arter pA de skuggade ekana och 26 pi de ljusexponerade. Den skirre
lavrikedomen pd dg ljusexponerade ekama sAgvi tydligti llilt, detsamma giillcr Sven tiickningsgradcn som dock intc
beriiknades. Samma ekars skuggsida hade en mer utarmad lavflora.