-ry wL - Universitetet i Oslo

135
artgnrpp? Mera intensiva fiiltstudier samt isoenzymanalyser borde kunna
ge oss n6got svar pA de hdr fr6goma.
Med tanke sdrskilt pA de sterila masspopulationerna av T. capensis i
Namibciknen har meirkligt nog en parallellart utbildats under liknande
okenartade fttrhAllanden i scidra Peru. Teloschistes peruensis (Ach.)
Thoms., som fiirekommer i dessa sdrprdglade dkenomrAden i stora
terrestra populationer, karakteriseras dven pA sina relativt lAnga och
gracila lober med frbriller och ganska tydliga tippna barkliisa sprickor
(Thomson & Iltis 1968). Loberna tdcks dven av mycket smA hyalina hAr pA
samma vis som i T. capensis. Den mest framtriidande skillnaden mellan
T. capensis och T. peruensis dr de lit€ tydligare barklcisa fissursprickorna
hos den senare arten. Detta skulle kunna frirklaras som en anpassning av
arten till de mycket extrema tikenftirhAllandena i sddra Perrr, d6,r de stiirre
barklcisa delarna av loberna skulle mAste g:ynna vattenupptagning och
resparation. Pe vilken taxonomisk rang man iin viiljer att behandla dessa
bAda enheter, antar jag att de har ett gemensamt ursprung och att de nu
existerande populationerna har bhvit geografiskt isolerade och som ti! fbljd
av en mycket lAngsam evolutionsprocess endast uppvisar smA stnrlrturella
skillnader.
Inom det sttirsta sliiktet Caloplaca i familjen Tbloschistaceae finns d.et
framftir allt mAnga problem betrEiffande vd.rdet med avgfensing av olika
artgnrpper inom hcigre taxonomiska enheter men naturligtvis dven mAnga
problem i avgrd,nsning av arter. I det hd,r sammanhanget vill jag bara ta
upp ett exempel inom gruppen av svagt buskformade arter frAn den
Afrikanska floran som emellertid kan belysa bAde evolutionen av sld,kten
och arter. Tre arter eir urskiljda pA den Afrikanska kontinenten, ndmligen
C. bonae-spei Almb. & Poelt, C. eudoxa (Miill Arg.) Zahlbnrckner samt
C. mauritanica Werner (Poelt & Pelleter 1984). Calopla.ea bonae'spei,
som endast 6r kiind frAn havsstriinderna kring Godahoppsudden, dr
karakteriserad pA sina svagt busklika, lite dorsiventrala orangegula
vanligen rikt fertila lober med pseudocyfelliknaden strukturer. De
anatomsika skikten utmdrkes av ganska massiva skleroplectenchym.atiska
hyfer med djupt liggande alger och olika kristaller. PA kustndra biotoper
Idngre norr ut i Namibia fiirekommer emellertid den mycket liknande
arten C. eudnxa. Den skiljer sig frdmst frAn C. bonae-spei i de oftast
mycket svagare antraquinonpigpenterade och grAaktiga loberna.
Apothecierna 6r emellertid vanligen mycket mera blodr6da i
pigmenteringen vilket i enstaka fall dven delvis kan giilla ftir loberna. Det
finns ftir tivrigt endast mycket smA habituella skillnader som mycket vtiL
kan vara relaterade till de lite olika stAndorterna. Fenomenet med en
varierande pigmentering har emellertid registrerats hos en del andra
Calopla,ca, Teloschistes och Xanthoria arter som ft)rekommer i samma
utbredningsomrAde i sydviistra Afrika, der de starkast eller opigmenterade
individen ftirkommer i de norra delarna av omrAdet medan individen
ldngre scidemt blir mera jiimnt orangegula. Troligtvis kan vi observera en
uppsplittring i olika geografiska populationer och artbildningsprocess inom
C. bonae-spei1. eudora komplexet, men jag iir inte helt civertygad om att
We arber 6nnu kan urskiljas.