Vinn upphandlingen!

Det blir ingen sammanslagning av de båda organisationerna Sveriges Åkeriföretag,
SÅ och Biltrafikens Arbetsgivareförbund, BA.
Processen har pågått med olika intensitet, men tog fart under våren då Pia Myrthil
anlitades som extern konsult.
Under hösten har Pia besökt styrelserna i de olika regionerna, i början av oktober
träffade hon SÅ Mitts och Gävleborgs förtroendevalda i Tällberg för att informera.
I artikeln här nedan ges en bild av stämningarna under mötet. Två veckor efter träffen
beslutade SÅs styrelse att lägga ner Projekt Fenix.
Bengt
Fahlander
106 x 71
Marika
Hansson
58 x 67
Marika Hansson.
Fenix Tällberg
150 x 100
Bengt
Fahlander.
Representater för både SÅ Mitt och SÅ Gävleborg fanns på plats vid träffen i Tällberg.
Pia
Myrthil
44 x 66
Efter träffen i Tällberg lades Projekt Fenix ned
Vi känner oss överkörda. Allt verkar
klappat och klart. Vart tar branschfrågorna
vägen i den nya organisationen?
Varför har informationen varit
så bristfällig?
Det var några av de synpunkter som framfördes
när projektledaren Pia Myrthil gästade
Tällberg för att informera styrelseledamöter
i SÅ Mitt och Gävleborg om den planerade
sammanslagningen mellan Sveriges Åkeriföretag
och Biltrafikens Arbetsgivareförbund,
BA.
Pia, som tog över som Projekt Fenix´ projektledare
efter organisationens nuvarande
vd Rickard Gegö i våras, har under hösten
rest runt i landet för att informera åkeriföreningarnas
förtroendevalda om vad som kan
vara att vänta.
– Det handlar bland annat om att medlemmarna
ska känna till Fenix-projektets
innehåll och leveranser, säger Pia. Att de ska
känna sig insatta och trygga med hur framtagandet
av förslaget går till.
– Det är viktigt att stämma av att vi alla ser
samma omvärld så att förslaget inte byggs
på en felaktig bild. Men också att förstå vilka
förhoppningar och farhågor som finns.
Pia Myrthil fortsätter:
– Men i minst lika grad vill jag ha synpunkter
från medlemmarna. Projektets uppdrag
är att ta fram ett beslutsunderlag rörande
sammanslagningen och för att kunna göra
det är det naturligtvis viktigt att få veta vad
ni vill att jag ska ta med mig i den fortsatta
processen.
Efter en kort redogörelse över sin egen bakgrund
och över projektets målsättning vände
hon sig till åhörarna:
– Vilka frågor vill ni ha svar på..?
Därmed var snöbollen satt i rullning. SÅ
Gävleborgs ordförande Bengt Fahlander
inledde:
– Jättebra att du är här och informerar oss,
men hade SÅ-ledningen skött kommunikationen
och informationen från början så
hade du inte behövt vara här. Det är otroligt
många bland våra medlemmar som inte har
en aning om vad som är på gång – och så ska
det inte behöva vara!
Känner oss överkörda
Salaåkaren Arne Eriksson fortsatte:
– Jag, och många med mig, känner oss helt
överkörda i den här frågan. Vi befarar att allt
är klappat och klart och att bara formaliteter
återstår innan sammanslagningen är ett
faktum.
Elaine Brun, även hon i SÅ Mitts styrelse,
drog parallellen till den nyligen genomförda
organisationsförändringen inom Sveriges
Åkeriföretag:
– Då fick vi vara med på hela resan. Vi fick
tidigt tillgång till material och kunde i lugn
och ro sätta oss in i och ta ställning till de
planerade förändringarna.
– Så har det inte alls fungerat den här gången.
Vi har även nu blivit lovade information,
men vi väntar fortfarande. Vilket i sig är
ytterst förvånande, det borde vara prio 1 att
informera medlemmarna i en medlemsorganisation
när så stora förändringar planeras.
– Jag vet inte hur många gånger vi lyft
frågan och fått svaret “vi tar det sen, vi återkommer”
– utan att detta skett!
Pias “turnéstopp” i Tällberg var ett av de
sista när de gällde Projekt Fenix. Bara SÅ
Norr och SÅ Halland återstod.
– Och min erfarenhet är att man i stort
anser, precis som ni, att informationen från
SÅ centralt varit bristfällig och att man vet
för lite för att kunna säga bu eller bä.
– I och för sig finns det inget att ta ställning
till så länge inget förslag ligger på bordet.
Men självklart är det viktigt att alla berörda
får den information som man har rätt att
kräva.
Pia arbetar som konsult och har mångårig
erfarenhet av ledarskap, verksamhetsutveckling
och förändringsledningsprojekt. Hennes
erfarenheter från de träffar som genomförts
är att “de flesta förtroendevalda tycks vara
positiva till ett samgående och viljan att förekomma
med en enad röst utåt”.
– Men också att informationen varit bristfällig,
man vill helt enkelt veta mera.
SÅ Mitts ordförande Robert Norrsjö
hängde på:
– Jag vet inte var jag ska börja, men det
finns hur många frågeställningar som helst
som hänger i luften. Vad når man, vilka är
för- respektive nackdelarna med “stororganisationen”?
Vad kommer det att kosta för oss
medlemmar, blir det billigare eller dyrare?
Kommer våra specifika branschfrågor att
drunkna i allmänna näringslivsfrågor?
– Risken är också stor att vi förlorar vår
röst lokalt på grund av en hiss som bara går
åt ett håll – uppifrån och ner...
Vart tar kompetensen vägen?
Robert Norrsjö frågade sig också vart kompetensen
tar vägen om sammanslagningen
blir ett faktum:
– Sveriges Åkeriföretag har drygt 60 tjänstemän,
Biltrafikens Arbetsgivareförbund ett
70-tal. Jag tror inte att alla dessa blir kvar,
vilka försvinner i så fall och vilken kompetens
med dem?
– Självklart vill vi att “våra” frågor ska drivas
även efter en eventuell sammanslagning,
frågan är vem som ska göra det.
Marika Hansson från SÅ Gävleborg kom
även hon in på den stora omorganisationen
inom SÅ:
– Vi har inlett byggandet av en pyramid där
toppen fortfarande saknas. Av vilken anledning
börjar man se sig om efter en ny kompis
innan vi ens är klara med den egna organisationen?
Arne Eriksson instämde:
– Självklart bör en ny organisation få sätta
sig innan man börja planera för en helt ny.
Pia Myrthil förklarade att hon blivit varse
att “det är lite instabilt inom Sveriges Åkeriföretag”
och att det finns ett misstroende,
en “icke tillit” mot ledningen från medlemmarnas
sida.
– Vilket medfört att i stort sett alla frågor
blir laddade och svårlösta. Det är viktigt att
medlemmarna kan lita på och ha tilltro för
ledningen på riksplanet.
När det gäller bristen på information från
centralt håll, som tycks vara något av den
röda tråden i kritiken på regional nivå, gav
Pia Myrthil den här (del)förklaringen:
– Att det har brustit när det gäller information
är ställt utom allt tvivel. Jag tror att en
anledning är att man från ledningen inte
insett hur den information som man skickat
ut har mottagits.
– En annan orsak kan vara att man på ledningsnivå
har många kompetenser, men i det
klimat som råder inom SÅ behöver man vara
expert på kommunikation. Oavsett ledning
så tror jag att det kommer att vara svårt att
nå fram till medlemmarna i dagens ”icke tilllitssituation”
i vilken fråga som helst.
– Ni som förtroendevalda inom SÅ är
främst företagare med olika kompetenser
och är inte kommunikationsexperter inom
idéburna organisationer.
Pia Myrthil förklarade vid träffen att det då
pågick ett arbete med att ta fram ett beslutsunderlag
i Projekt Fenix med ett antal delprojekt.
Enligt den tidsplan som upprättats
skulle Pia ha presenterat ett förslag under
december i år för styrelserna.
Under februari och mars skulle så förslaget
ha presenteras för förtroendevalda i regionerna
och för medlemmarna. Därefter skulle
förslaget ha processats för att ett underlag
för beslut skulle ligga klart till SÅ:s årsmöte i
maj nästa år.
66 67
Pia Myrthil.
– Eftersom jag hört regionernas oro kring
tidplanen så kommer jag att lyfta frågan till
styrgruppen om tidplanen ska ändras, sade
Pia Myrthil vid träffen i Tällberg. Styrgruppen
har inte tagit ställning ännu, men hinner
vi inte så får det första beslutet skjutas fram
till hösten 2015
– Blir det nej till förslaget där faller det
hela, det blir helt enkelt ingen sammanslagning.
Blir det ja går frågan vidare till ordinarie
stämma i maj 2016 där det definitiva
beslutet fattas.
Beslutade lägga ned
Men frågan kom alltså aldrig att nå fram till
någon stämma. Knappt två veckor efter träffen
i Tällberg beslutade SÅs styrelse att lägga
ned Projekt Fenix.
Detta efter att styrelsen konstaterat att
”frågan är mer komplex än som inledningsvis
förutsetts, och att SÅs ägare inte fullt ut stödjer
processen.
Däremot ser vi goda möjligheter att fördjupa
samarbetet mellan organisationerna på flera
plan”.
Att Pia Myrtihls besök i Tällberg dock var
av godo märktes tydligt efter träffen. Elaine
Brun sammanfattade det kanske bäst av alla:
– Vi har äntligen fått någon som hör oss
– och som även kallar saker vid deras rätta
namn!
Bengt Fahlander biföll:
– Pia var kanon. Sent omsider fick vi
mycket av den information som vi hittills har
saknat.