mitt i prick

som sedan följer med patienten. En kopia
kommer till mig och jag skickar dem vidare
till Försvarshälsan där de scannas in, det
är sekretess så bara sjukvårdspersonal får
tillgång till dem.
Hur fungerar den?
– Än så länge har vi bara haft en skarp
skada så det är bara en av sjukvårdarna som
fyllt i den. Jag tycker journalen är jättebra,
särskilt att man väljer bort en digitaliserad
journal av praktiska skäl. En digital skulle
inte fungera.
Vad tycker du om sjukvårdstjänsten
– Det är en härlig kamratskap, det
byggs upp en organisation med sjukvård
i hemvärnet där det fnns en funktion för
bataljonsläkaren så befattningen känns
meningsfull. Jag är chef för Försvarshälsan
under övningen och till min hjälp har jag ett
sjukvårdsbefäl, vi arbetar mycket tillsammans
och han ansvarar för transporter
medan jag är medicinsk chef. Jag är inte
sjukvårdare och tar hand om folk utan ser
till att sjukvårdarna har den utrustning
etcetera som de behöver och jag har kontakt
med den civila sjukvården.
FLER
BILDER PÅ
SAJTEN
www.tidningen
hemvarnet.se
”Jag är tacksam för att man inom
Försvarsmakten bejakar själen och
de andliga frågorna. När soldaten står
där med vapnet i hand känner de att
det kan bli allvar.”
Magnus Hedin, bataljonspastor och kyrkoherde i Virestad
Sjukvårdsbefälet Göran Svensson nickar
instämmande:
– Jag har varit sjukvårdsbefäl i 15 år och
var med på den nationella sjukvårdskonferensen
i början av året, bara på de senaste
fem åren har man snäppt upp sjukvården i
hemvärnet rejält, både organisatoriskt och
utbildningsmässigt. Nu är det på riktigt, för
tio år sedan var det på lek. Vi sätter exempelvis
tornique på riktigt nu, så det gör ont,
och det fnns reglementen för allt.
Sjukvård är mer än fysiska skador.
Magnus Hedin, till vardags kyrkoherde i
Virestad, är bataljonspastor. De går samma
utbildning som personalbefälen och är en
del av personalsektion i bataljonsstaben.
– Jag försöker besöka kompanierna och
det blir en del samtal i förtroende med
soldater och befäl, både om tjänsten och
privat. Sedan jag har korum när så önskas,
det efterfrågas varje övning. Jag kan även
förmedla kontakter till andra religioner,
säger han.
Varför är du med?
– En poäng med hemvärnet är att det är
så olika människor, från olika yrkesgrupper
och med olika erfarenheter och kompetenser,
som samlas för att lösa en uppgift. Och
olika kompetenser och erfarenheter behövs.
Jag är tacksam för att man inom Försvarsmakten
bejakar själen och de andliga
frågorna. När soldaten står där med vapnet
i hand känner de att det kan bli allvar. Det är
min uppgift att se till att de etiska reglerna,
exempelvis Försvarsmaktens värdegrund,
efterlevs. Även i krig fnns det krigets lagar
som ska följas.
äVen oM HeMVärnssolDaTer inte får yppa
hemligheter har bataljonspastorn tystnadsplikt
av ett annat slag.
– Jag är direkt underställd bataljonschefen
och ingår inte i befälshierarkin, jag är ett
befäl utan grad. Poängen är att soldaterna
inte talar till ett högre befäl, oavsett vem jag
pratar med är vi jämlikar. Jag skriver inga
rapporter och har tystnadsplikt.
I övrigt skiljer sig inte bataljonspastorn
från andra:
– Jag är lite trött för jag gick upp fyra för
att vara vakthavande befäl, jag är en del av
förbandet och tar även sådana uppgifter.
Märket på kragspeglarna betyder att jag är
icke-kombattant men jag var ingen vapenvägrare
och kan ha pistol i självförsvar, säger
Magnus Hedin som gjort värnplikten på ett
mönstringskontor.
26
Hemvärnet #5—2015