04.08.2018 Views

VEM_ÄR_DIN_MAMMA_HEL_LÅG

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

ASTRID GÖRANSSON<br />

EN KONSTNÄRLIG GESTALTNING FÖR FRÖSLUNDA I ESKILSTUNA KOMMUN


من يه والدتك؟ MOTHER? <strong>VEM</strong> ÄR <strong>DIN</strong> <strong>MAMMA</strong>? HOOYADAA YAA WAAYE? WHO IS YOUR<br />

Denna trycksak är utgiven av Eskilstuna kommun år 2018<br />

som en del i Astrid Göranssons konstnärliga gestaltning i<br />

Fröslunda bostadsområde.<br />

Tack till alla som kom och lät sig fotograferas i Öppen<br />

Studio. Ett stort tack till personalen på Fröet, Halima Wagad<br />

och hennes döttrar Siman och Samiya, Inger Salam Nouri<br />

och kvinnorna som stickar mot våld, Mirjana Dimovska,<br />

Abdimahad Hassan och Balkis Abdullahi Hussein. Utan er<br />

hade mitt arbete varit omöjligt.<br />

Waxan daabacan waxaa soo saartay degmada Eskilstuna<br />

sannadka 2018 iyagoo qeyb ka ah muuqaleynta farshaxan ee<br />

Astrid Göransson ee aagga deegaanka ee Fröslunda.<br />

Dhammaan dadki yimid ee oggolaaday in lagu<br />

sawiroIstuudiye Furan wey mahadsanyihiin. Mahad weyn<br />

waxaa iska leh shaqaalaha Fröet, Halima Wagad iyo<br />

gabdhaheeda Siman iyo Samiya, Inger Salam Nouri iyo<br />

dumarka ka hor tegaya xoog adeegsiga, Mirjana Dimovska,<br />

Abdimahad Hassan iyo Balkiis Abdullahi Hussein. La’aantiin<br />

shaqadeydu waxay noqon lahayd mid aan suurta gal ahayn.<br />

This magazine is published by Eskilstuna Municipality in<br />

2018 as part of Astrid Göransson’s artistic interpretation in<br />

Fröslunda residential area.<br />

Thank you to everyone who came and let themselves<br />

be photographed at the ‘Open Studio’. Big thanks to the<br />

employees at Fröet, Halima Wagad and her daughters Siman<br />

and Samiya, Inger Salam Nouri and the women who knit<br />

against violence, Mirjana Dimovska, Abdimahad Hassan<br />

and Balkis Abdullahi Hussein. My work would have been<br />

impossible without you.<br />

redaktion / soo saarid / editorial team /<br />

Josefine Bolander, Astrid Göransson, David Skoog /<br />

fotografier / sawir qaadid / photographs /<br />

Abdimahad Hassan, Balkiis Abdullahi Hussein, Astrid Göransson,<br />

David Skoog /<br />

texter / qoraallo / texts /<br />

Josefine Bolander, intendent, offentlig konst, Eskilstuna kommun<br />

/ maamule, farshaxan cid kasta u furan, degmada Eskilstuna /<br />

curator, public art, Eskilstuna Municipality /<br />

Irène Karlbom Häll, fristående skribent och projektledare<br />

Sörmland Berättar / qoraa madax bannaan iyo hoggoomiyaha<br />

mashruuca Sörmland Ayaa / freelance writer and project<br />

manager for Sörmland Berättar [Sörmland Narrates]. /<br />

Astrid Göransson, konstnär / farshaxanyahan / artist /<br />

bildtexter / qoraallada sawirka / captions /<br />

Astrid Göransson, David Skoog /<br />

översättning / turjumidda / translations /<br />

Semantix, Ehab Aljaby, Irène Karlbom Häll, Yasmine Perkins-<br />

Svensson /<br />

granskning / dib u eegis / review /<br />

Malkon Malkon, John Skoog, Amina Szecsödy /<br />

teckningar / sawir gacmeedyada / drawings /<br />

Hamdi Abdullahi Hussein /<br />

grafisk form / foomka muuqaalka / graphical layout /<br />

Astrid Göransson, David Skoog /<br />

tryck / daabacaadda / print /<br />

Arkitektkopia, Eskilstuna<br />

upplaga / daabacan / print run /<br />

3000 / ٣٠٠٠<br />

يوسفني بوالندر،‏ أسرتيد يورانسون،‏ دافيد سكووغ<br />

هيئة التحرير<br />

الصور<br />

عبدمياهاد حسن،‏ بلقيس عبدالله حسني،‏ أسرتيد غورانسون،‏ دافيد سكووغ<br />

نصوص الصور<br />

أسرتيد يورانسون ودافيد سكووغ<br />

الرتجمة<br />

مراجعة<br />

النصوص<br />

يوسفني بوالندر،‏ مسؤولة،‏ الفن العام،‏ بلدية اسكليستونا<br />

إريني كارلبوم هيل،‏ كاتبة حرة ومدير مرشوع سورمالند تروي Berättar( )Sörmland<br />

أسرتيد يورانسون،‏ فنانة<br />

مالكون مالكون،‏ جون سكوغ،‏ أمينة جيسودي<br />

سيامنتيكس،‏ إيهاب الجايب،‏ إيرين كارلبوم هال،‏ ياسمني بريكنز سفنسون<br />

الرسومات<br />

حمدي عبد الله حسني<br />

التصميم الجغرافييك<br />

أسرتيد يورانسون ودافيد سكووغ<br />

عدد النسخ<br />

الطباعة<br />

تم نرش هذه املادة املطبوعة من قبل بلدية إسكيلستونا يف عام ٢٠١٨ كجزء من<br />

تصميم أسرتيد يورانسون الفني يف منطقة فروسلوندا السكنية.‏<br />

نوجه الشكر لكافة األشخاص الذين أتوا وسمحوا بأن يتم تصويرهم يف األستوديو<br />

املفتوح.‏ كام نوجه جزيل الشكر للعاملني يف فرويت ،)Fröet( حليمة واجاد<br />

وابنتيها سيامن وسامية،‏ وإنغر سالم،‏ و نوري والنساء املناهضة للعنف،‏ ومرييانا<br />

دميوفسكا،‏ وعبدمياهاد حسن،‏ وبلقيس عبدالله حسني.‏ مل يكن باستطاعتي إنجاز<br />

هذا العمل بدونكم.‏<br />

© 2017-2018 Astrid Göransson och respektive författare /<br />

Astrid Göransson iyo qoraaga qora / Astrid Göransson and<br />

corresponding authors /<br />

IBSN 978-91-978940-6-7<br />

© حقوق الطبع والنرش محفوظة ألسرتيد يورانسون واملؤلفني املشاركني<br />

Första skissen i full skala, kol på papper. / Qabyo qoraalka ugu horreeya oo meel fiican maraya, kaarboon warqadda. /<br />

رسم أويل عىل نطاق كامل،‏ كربون عىل الورق.‏ / paper. The first full-scale sketch, charcoal on


FÖRORD<br />

Jag tänker på mammor. Mammor jag mötte när<br />

jag växte upp. Jag tänker på vad de betydde för<br />

mig. Att de var lite som mina hemliga idoler.<br />

Fulla av vetskap om livet. Jag minns lyckan<br />

över minsta lilla inblick i deras privata värld.<br />

Ett smyckeskrin, en handväska, ett toalettskåp.<br />

Världen växte. Alla gav de mig något som jag bär<br />

med mig än idag, även de som bara satt tysta vid<br />

köksbordet med sin kaffekopp i handen.<br />

Idag vet jag att min fascination över dem<br />

bottnade i barnets vilja att förstå världen. Att det<br />

inte bara handlade om att de var mammor, utan<br />

även vuxna människor, och kvinnor. Viljan att förstå<br />

är grundläggande och en naturlig utveckling<br />

för ett växande barn. En överlevnadsinstinkt som<br />

kräver sina förebilder.<br />

Men världen slutar inte snurra bara för att<br />

vi blir vuxna. Den förändras konstant, ibland för<br />

fort kan det tyckas, men kanske oftare så sakta<br />

att vi knappt märker det. Så plötsligt en dag är sig<br />

världen inte lik, och vi behöver titta igen. Förstå<br />

igen. Och igen.<br />

När Astrid och David besöker Fröslunda, är det<br />

med ambitionen att försöka se och förstå en<br />

plats. En plats som är ny för dem, som har sitt<br />

igår och sitt idag, sina kvalitéer och sina utmaningar.<br />

Att få kontakt med boende i området är<br />

nödvändigt för uppdraget. Boende som levt hela<br />

sitt liv eller kanske bara en dag i Fröslunda, som<br />

talar hundra olika språk och som är mellan noll<br />

och hundra år. Astrid och David närmar sig med<br />

en fråga som utgångspunkt och som ska hjälpa<br />

dem att se. En fråga som är universell och som<br />

alla kan relatera till. En fråga som betyder något.<br />

Frågan är viktig och på riktigt. Det fungerar<br />

dåligt att ställa den rakt upp och ner på gatan,<br />

kommunikation är nödvändig, en kontakt, ett<br />

möte. Kameran får bli verktyget och en tillfällig<br />

utomhusstudio sätts upp på torget, med det uttalade<br />

målet att få kontakt. Kom och bli fotograferad!<br />

Ett givande och tagande. Ett möte.<br />

Det blir många möten. Kön ringlar sig över<br />

Fröslunda torg. Kameran förenar. Kameran<br />

öppnar upp för samtal. Bilden av Fröslunda växer,<br />

utvecklas, förändras.<br />

Och så var det min mamma. Jämnårig med<br />

Fröslunda och uppvuxen i en nyproducerad tvåa<br />

högst upp på Tallåsvägen 11F tillsammans med<br />

sin mamma, pappa och lillebror. Busshållplatsen<br />

utanför porten. Köket utan frys. Hallen med den<br />

i generationer ärvda byrån full av vardagens små<br />

skatter. Socialdemokratiska arbetarföräldrar<br />

som sjöng i kör och var fackligt engagerade, som<br />

byggde fritidshus utanför stan och som aldrig tog<br />

körkort eller en sup. Folkhemsverige i sina bästa<br />

år, rekorderliga svenskar med ryggsäcken tung av<br />

värderingar. Eller enklare sagt; vuxna människor<br />

som ville bygga ett nytt och bättre samhälle,<br />

för sig och för sina barn. Precis vad föräldrar i<br />

Fröslunda, och för den delen i resten av världen,<br />

alltid velat.<br />

Vem är din mamma?<br />

Josefine Bolander<br />

intendent, offentlig konst,<br />

Eskilstuna kommun<br />

4


HORDHAC<br />

Waxaan ku fikirayaa hooyooyinka. Hooyooyin<br />

aan la kulmay marki aan soo korayay. Waxaan ku<br />

fikirayaa micnihi ay iigugu fadhiyeen. In ay yara<br />

ahaayeen kuwa aan ku daysado ee sirta ah. Ay ka<br />

buuxdo aqoon xagga nolosha ah. Marki aan in yar<br />

gudaha ka eego caalamkooda gaarka ah waxaan<br />

xasuusta farxadda. Sanduuqa waxyaabaha leysku<br />

qurxiyo, boorso gacanta ah, kabar musquleed.<br />

Caalamku wuu weynaaday. Dhammaantood cid<br />

walba waxbey i siisay aan weli xambaarsanahay<br />

ilaa iyo maanta, xitaa marki iyagoo aamusan ay<br />

fadhiyeen miiska kushiinka iyagoo koobkooda<br />

qaxwada gacanta ku heysta.<br />

Maanta waan ogahay in la dhacsanaashada<br />

aan la dhacsanaa iyaga ay salka ku hayo rabitaanka<br />

canugga ee ah in uu caalamka fahamo.<br />

In aysan arrintu ku saabsaneyn in ay ahaayeen<br />

hooyooyin oo keliya, ee xitaa ay ahaayeen dad<br />

waaweyn, iyo dumar. Rabitaanka wax fahamku<br />

waa wax canug soo koraya aasaasi ah iyo horuumar<br />

dabiici ah. Dareen is badbaadin oo u baahan<br />

cid lagu daysado.<br />

Laakiin caalamku in aannu weynaanno oo<br />

keliya kuma joojinayo in uu wareego. Si joogto<br />

ah ayuu isu bedbeddelayaa, mararka qaarkood<br />

waxaa loo arki karaa si aad u degdeg badan, laakiin<br />

badanaa si tartiib ah oo aananba dareemeynin<br />

ayuu u socdaa. Markaana si lama filaan ah<br />

ayaannu u arkeynaa in uu caalamku is beddelyay,<br />

waxaanunna u baahannahay in aannu mar kale<br />

eegno. Mar kale fahanno. Iyo mar kale.<br />

Marka ay Astrid iyo David booqanayaan Fröslunda,<br />

waxay himmaddu tahay in ay isku dayaan in<br />

ay arkaan, ayna fahmaan hal meel. Meel iyaga ku<br />

cusub, oo leh shalaydeeda, maanteeda, tayadeed<br />

iyo taxaddigeeda. In dadka aagga deggan xiriir<br />

lala sameeyo wax lagama maarmaan ah ayey<br />

hawsha loo socdo u tahay. Dad deegaan ah oo<br />

laga yaabo in ay Fröslunda ku noolaayeen noloshooda<br />

oo dhan iyo kuwa laga yaabo in ay hal<br />

maalin oo keliya ku noolaayeen, oo ku hadlaya<br />

100 luqadood oo kala duduwan, una dhexeeya 0<br />

iyo 100 jir. Astrid iyo David waxay kuula imaanayaan<br />

hal su’aal oo laga amba qaadayo, kana caawineysa<br />

in ay wax arkaan. Hal su’aal oo caalami ah<br />

oo cid walba ay isla xiriirin karto. Hal su’aan oo<br />

micno leh.<br />

Su’aashu waa muhiim, waana mid dhab ah. Si<br />

fiican uma shaqeyneyso in su’aasha toos waddada<br />

leysugu weydiiyo, waxaa lagama maarmaan<br />

ah wada xiriirid, xiriir, kulan. Kaamiradu waa in<br />

ay qalab noqotaa, istuudiyo dibadda ahna waa in<br />

suuqa laga dhex sameeyaa, iyadoo ay u jeeddada<br />

la sheegay tahay in xiriir la yeesho. Kaalay ha lagu<br />

masawiree! Siin iyo qaadasho. Kulan.<br />

Waxaa jiraya kulamo fara badan. Saf dheer oo<br />

is duubaya xaga suuqa Fröslunda. Kaamiradu waxbey<br />

isu keeneysaa. Kaamiradu wada hadal ayey<br />

albaabka u fureysaa. Sawirka Fröslunda wuu weynaanayaa,<br />

wuu hormaryaa, wuuna is beddelayaa.<br />

Sidaas ayeyna ahayd hooyadey. Ku fac ah Fröslunda.<br />

Waxayna ku soo kortay guri cusub oo laba qol<br />

ah ku yaal dabaqa u sareya ee Tallåsvägen 11F iyada<br />

iyo hoyadeed, abaheed iyo walalkeeda ka yar.<br />

Maxaddada baska iridda bannaanka horteed ku<br />

taal. Kushiin aan qaboojiye lahayn. Hoolka dhexda<br />

uu yaallo kabadh ay jiilal iska dhaxleen oo ay<br />

ka buuxdo hanti yar-yar oo maalinle ah. Waaliddiin<br />

shaqaale ah oo ka tirsan Xisbiga Bulshada Dimuqraadiga<br />

ah oo hoballo ahaan u heesaya, urur<br />

shaqaale ahaanna isu xilqaamay, oo guri nasasho<br />

ka dhisay bannaanka magaalada, abidkoodna<br />

aan leysin qaadan ama khamri cabin. Swiidhanti<br />

shacabka guri u ahaydna ay mareysay sanooyinki<br />

ugu fiicnaa, swiidhish dhab ah oo boorsooyin dabay<br />

uu qiima ka buuxo dusha ku sita. Ama haddii<br />

si fudud loo dhaho; dad waaweyn oo doonayay<br />

in ay dhisaan bulsho cusub oo fiican, oo ay iyaga<br />

iyo carruurtooda isugu tala galeen. Isla waxa<br />

ay waaliddiinta jooga Fröslunda ay doorteen,<br />

iyo qeybtaas dunida inteeda kale, ay mar walba<br />

doonayeen.<br />

Hooyadaa yaa waaye?<br />

Josefine Bolander<br />

maamule, farshaxan cid kasta<br />

u furan, degmada Eskilstuna<br />

6


PREFACE<br />

I think about mothers. Mothers that I met when<br />

I was growing up. I think about what they meant<br />

to me. That in a way they were like my secret heroines.<br />

Full of knowledge about life. I remember<br />

the joy of the tiniest little insight into their private<br />

sphere. A jewellery box, a handbag, a bathroom<br />

cabinet. The world grew. They all brought me<br />

something that I carry with me to this day, even<br />

those who merely sat quietly at the kitchen table<br />

with a cup of coffee in their hand.<br />

I now know that my fascination with them<br />

was based in the desire of children to understand<br />

the world around them. That it was not just<br />

about them being mothers, but about them being<br />

adults, and women. The desire to understand<br />

is fundamental and a natural development for a<br />

growing child. A survival instinct that demands<br />

role models.<br />

But the world does not stop turning just<br />

because we grow up. It changes constantly,<br />

sometimes perhaps too quickly, though maybe<br />

often so slowly that we barely notice it. And then<br />

suddenly one day the world is entirely different,<br />

and we need to have another look. To understand<br />

again. And again.<br />

When Astrid and David come to visit Fröslunda,<br />

it is their ambition to try to see and understand<br />

the place. A place that is new to them, which has<br />

a past and a present, qualities and challenges.<br />

Establishing contact with those living in the area<br />

is crucial for the assignment. Residents who have<br />

lived their whole lives or perhaps merely a single<br />

day in Fröslunda, who speak hundred different<br />

languages and are aged between zero and hundred.<br />

Astrid and David approach with a question<br />

as a basis, one that will help them to observe<br />

and understand. A question that is universal<br />

and that anyone could relate to. A question that<br />

bears meaning.<br />

The question is important and pertinent. It’s<br />

no good simply asking it on the streets, communication<br />

is essential, to establish contact, an<br />

encounter. The camera is decided as the tool, and<br />

a temporary outdoor studio is set up in the town<br />

square, with the expressed aim of establishing<br />

contact. Come and get your photo taken! Giving<br />

and taking. An encounter.<br />

There are plenty of encounters. The queue<br />

stretches across the square in Fröslunda. The<br />

camera unites. The camera incites conversations.<br />

The image of Fröslunda grows, develops, changes.<br />

And then there was my mother. As old as<br />

Fröslunda itself, she grew up in a new build,<br />

two-room apartment at the top of Tallåsvägen<br />

11F together with her mother, father and younger<br />

brother. The bus stop by the front door. The<br />

kitchen with no freezer. The hall with the bureau,<br />

handed down for generations, full of tiny everyday<br />

treasures. Working class, social democratic<br />

parents who sang in choirs and were involved<br />

in trade unions, who built a cottage outside of<br />

town and who neither pursued a driver’s licence,<br />

nor a single drop of alcohol. Swedes of the<br />

folkhem-era, “the People’s Home”. Dependable<br />

Swedes with a rucksack full of moral values. Or<br />

to put it simply: adults who wanted to build a<br />

new and improved society, for themselves as well<br />

as for their children. Just as parents in Fröslunda,<br />

(and the rest of the world for that matter), have<br />

always wanted.<br />

Who is your mother?<br />

Josefine Bolander<br />

Commander, Public Art,<br />

Eskilstuna Municipality<br />

8


مقدمة<br />

جوزفني بوالندر<br />

نية،‏ الفن العام،‏<br />

بلدية إسكيلستونا<br />

إنني أُفكر باألمهات.‏ األمهات الاليت قابلتهن خالل نشأيت.‏ أفكر يف<br />

ما تعنني بالنسبة يل.‏ أنهن بشكل ما كانوا مبثابة أمثلة عليا يل رساً.‏<br />

غنيات باملعرفة عن الحياة.‏ أتذكر السعادة يف كل لقطة صغرية من<br />

عاملهن الشخيص.‏ علبة مجوهرات،‏ حقيبة يد،‏ خزانة غرفة حامم.‏<br />

لقد منى هذا العامل.‏ قدّمن جميعهن يل شيئا أحمله معي حتى<br />

اليوم،‏ حتى أولئك اللوات جلسوا صامتني حول طاولة املطبخ مع<br />

فنجان القهوة يف يدهم.‏<br />

واليوم أعلم أن افتتاين بهن موجود يف إرادة الطفل لفهم العامل حوله.‏<br />

أن هذا مل يتعلق فقط بكونهن أمهات،‏ بل أيضاً‏ بكونهن بالغات<br />

ونساء.‏ اإلرادة للفهم أمر أسايس وتطور طبيعي لطفل يكرب.‏ غريزة<br />

البقاء هي التي تتطلب مُثالً‏ عليا.‏<br />

ولكن العامل ال يتوقف عندما نصبح بالغني،‏ بل يتغري باستمرار.‏<br />

أحياناً‏ قد يحدث ذلك بشكل رسيع جداً،‏ ولكن يف كثري من األحيان<br />

ببطء شديد حيث أننا ال نالحظه بالكاد.‏ وفجأة يُصبح العامل مختلفاً‏<br />

عامّ‏ كان يف السابق،‏ فيستدعينا إىل إعادة النظر،‏ إىل فهمه مرة أخرى<br />

تلو األخرى.‏<br />

عندما قام كلّ‏ من أسرتد ودافيد بزيارة فروسلوندا )Fröslunda(<br />

حاوال رؤية وفهم املكان بطموح.‏ املكان جديد عليهام،‏ لديه أمسه<br />

ويومه،‏ صفاته وتحدياته.‏ والتواصل مع السكان يف املنطقة رضوري<br />

للمهمة.‏ السكان الذين عاشوا طوال حياتهم يف فروسلوندا،‏ أو رمبا<br />

عاشوا بها يوم واحد فقط،‏ يتحدثون مائة لغة مختلفة،‏ وأعامرهم<br />

ترتاوح بني الصفر إىل مائة سنة.‏ اقرتح كل من أسرتيد وديفيد سؤاالً‏<br />

كنقطة أنطالق والذي سيساعدهام عىل البحث والفهم.‏ سؤال عاملي<br />

وميكن للجميع الرد عليه.‏ سؤال يحمل معنى.‏<br />

هذا السؤال مهم بحق.‏ ال يجدي نفعاً‏ أن يُطرح هذا السؤال ببساطة<br />

يف الشارع،‏ من الرضوري أن يتم التواصل ومتكني االحتكاك،‏ وااللتقاء.‏<br />

يتم إختيار الكامريا كأداة وعمل استوديو خارجي مؤقت يف الساحة،‏<br />

مع الهدف املعلن وهو التواصل مع األشخاص.‏ تعال وسيتم تصويرك!‏<br />

أخذ وعطاء ولقاء.‏<br />

تحدث عدة لقاءات.‏ يصبح الطابور أكرب يف ساحة فروسلوندا.‏ الكمريا<br />

تجمع الناس.‏ الكامريا تحث املحادثات.‏ صورة فروسلوندا تكرب،‏<br />

تتطور،‏ تتغري.‏<br />

وهناك أيضاً‏ كانت أمي.‏ عمرها من عمر فروسلوندا،‏ نشأت يف مبنى<br />

حديث البناء يف شقة مكوّنة من غرفتني يف شارع Tallåsvägen 11F<br />

مع كل من والدتها ووالدها وشقيقها األصغر.‏ خارج البوابة األمامية<br />

يوجد موقف للحافالت.‏ مطبخ بدون ثالّجة.‏ صالة بها خزانة متوارثة<br />

جيل بعد جيل ومليئة بالكنوز اليومية الصغرية.‏ كان الوالدان<br />

ينتميان للطبقة العاملة وللحزب الدميوقراطي االجتامعي وكانا<br />

يغنيان يف الجوقة كام انخرطا يف النقابات العامّ‏ لية،‏ وقاما ببناء بيت<br />

للعطالت خارج املدينة،‏ ومل يرغبا بالحصول عىل رخصة للقيادة أبداً‏<br />

أو حتى رشب رشفة من الكحول.‏ كانا سويديان من حقبة ‏“منزل<br />

الشعب”‏ يف أفضل سنواتهم،‏ سويديان أمينان بجعبتهام الكثري من<br />

القيم.‏ أو ببساطة؛ بالغان أرادا بناء مجتمع جديد وأفضل،‏ لهم<br />

وألطفالهم.‏ متاماً‏ كام يريده اآلباء يف فروسلوندا ‏)وما يريده اآلباء يف<br />

أنحاء العامل(.‏<br />

من هي أمك؟<br />

10


االستوديو املفتوح ÖPPEN STUDIO ISTUUDIYE FURAN OPEN STUDIO<br />

Porträttbilderna är fotograferade under sex dagar<br />

i juli 2017 av Abdimahad Hassan, Balkiis Abdullahi<br />

Hussein, Astrid Göransson och David Skoog.<br />

Bilderna togs under bar himmel på en gräsplätt i<br />

anslutning till Fröslunda torg, alldeles i närheten<br />

av den plats där skulpturen ska placeras. Alla<br />

som ville blev fotograferade och de kunde dagen<br />

efter hämta utskrifter av bilderna. Vår ambition<br />

är att alla som blev fotograferade finns med i<br />

denna publikation.<br />

تم تصوير الصور ملدة ستة أيام يف يوليو ٢٠١٧ من عبدمياهاد حسن،‏<br />

بلقيس عبدالله حسني،‏ أسرتيد غورانسون،‏ دافيد سكووغ.‏ التقطت الصور<br />

تحت السامء عىل مساحة عشبية مجاورة لساحة فروسلوندا،‏ عىل مقربة<br />

من املكان الذي سيتم فيه وضع التمثال املنحوت.‏ تم تصوير جميع<br />

الراغبني،‏ ومتكنوا يف اليوم التايل من أخذ الصور املطبوعة.‏ نأمل أن يظهر<br />

كل من تم تصويره يف هذا املطبوع.‏<br />

Sawir qofeedyada waxaa la qaaday muddo lix<br />

maalmood ah bishii Julaay ee 2017 gudeheeda.<br />

Sawirrada sawirada waxaa la sawiray muddo lix<br />

maalmood ah July 2017 of Abdimahad Hassan,<br />

Balkiis Abdullahi Hussein, Astrid Göransson iyo<br />

David Skoog. Sawirrada waxaa lagu qaaday<br />

cirka oo qaawan hoostiisa, meel cows leh oo ku<br />

dheggan suuqa Fröslunda , oo aad ugu dhaw<br />

meesha sawir farshaxaneedka la dhigi doono.<br />

Cid kasta oo dooneysay waa la sawiray, maalinti<br />

ku xigtay wey soo qaadan kareen sawirradi<br />

oo daabacan. Waxaannu ku rejo weynahay<br />

in dhammaan dadkii la sawiray ay ku jiraan<br />

daabacaaddan.<br />

The portraits were photographed over six days in<br />

July 2017 by Abdimahad Hassan, Balkiis Abdullahi<br />

Hussein, Astrid Göransson and David Skoog. The<br />

pictures were taken under a clear sky on a piece<br />

of grass next to the square in Fröslunda, very<br />

close to where the sculpture is to be installed.<br />

Everyone who wanted to be photographed had<br />

their picture taken, and next day they could<br />

collect prints of the pictures. It is our ambition<br />

that everyone who was photographed should be<br />

included in this publication.<br />

12


<strong>HEL</strong>A VÄGEN TILL FRÖSLUNDA<br />

Irene Karlbom Häll<br />

fristående skribent<br />

En mörk kväll för några år sedan stod jag i hallen<br />

i Fröslunda , polis och kommun hade kallat till<br />

ett så kallat trygghetsmöte. De som hittat dit var<br />

mestadels äldre svenskar. Några av dem var arga<br />

och de hade bestämt sig för att äntligen ta bladet<br />

från munnen och säga vad de tyckte om Fröslundas<br />

utveckling till ett mångkulturellt område.<br />

Men det fick jag veta först efteråt. För det hände<br />

inte den kvällen.<br />

En enda somalisk kvinna i lysande blå klänning<br />

och matchande turban avvärjde hela planen –<br />

utan att veta det – bara genom att stå där och<br />

vara. Och genom att ge sin historia och sina tankar.<br />

Ingen vågade säga det de planerat inför henne.<br />

Istället tog samtalet en annan vändning, lite<br />

mer positiv. Andra, lite mindre arga Fröslundabor<br />

reste sig och sa emot. De hade också erfarenheter.<br />

Som att barnen som drog runt i stora grupper<br />

ofta gick alldeles utmärkt bra att prata med, bara<br />

man vågade.<br />

Kommunens lösning på de problem som trots<br />

allt dryftades på mötet var – nattvandrare. Nattvandrare<br />

is the shit. Nattvandrare är en rätt konstig<br />

sak om man jämför med länder där alla ändå<br />

är ute och går i mörkret på natten för att det är<br />

för varmt mitt på dagen men mildare framåt<br />

kvällen. Och för att det finns mer människor ute<br />

överhuvudtaget. Att organiserat hjälpas åt på<br />

svenskt föreningsvis och hålla ett vakande öga<br />

på varandras tonåringar när de är ute och frigör<br />

sig och kanske dricker för mycket, det blir snudd<br />

på komiskt i en kultur där social kontroll är en<br />

självklarhet hela tiden utan att behöva organiseras,<br />

där ingen förväntas frigöra sig i någon<br />

större utsträckning, varför då, från vad? Och där<br />

alkohol inte är det som ligger närmast till hands<br />

om man ska testa dåligheter.<br />

Men var det nattvandrare kommunen ville ha,<br />

så var det väl det, resonerade drottningen i blått.<br />

Hon ville ändå vara med och bidra till en positiv<br />

utveckling. Veckan efter infann hon sig i Stadshuset<br />

med en ung man i sällskap, och han var redo<br />

att nattvandra. Men enligt reglerna skulle vandrarna<br />

vara flera, och utgöra en formellt godkänd<br />

ideell förening med ungdomsverksamhet vilket<br />

innefattar en hel del papper och är en helt annan<br />

55


WADDADA OO DHAN ILAA IYO FRÖSLUNDA<br />

sak än att bara vilja ta ansvar i största allmänhet,<br />

så den gången vart det inget. Idag är reglerna<br />

något mindre fyrkantiga och nattvandrarna fler.<br />

Inte sällan mammor.<br />

Några år senare var jag på plats igen i samma sal i<br />

Fröslunda och hörde berättelser om den ofta helt<br />

outhärdliga väg många fått gå för att komma till<br />

Sverige. Det var en väldigt tung kunskap att ta in.<br />

Men en sak var klar. De hade lärt sig konsten att<br />

bära barn på axlarna – länge.<br />

Ytterligare en tid senare träffade jag en familj<br />

som gjort just detta och vi blev vänner, fast vi<br />

knappt kunde prata med varandra från början.<br />

Det var bara en märklig sorts personkemi. Men<br />

vid ett särskilt tillfälle när en tolk var på plats<br />

märkte jag att de passade på tillfället att berätta<br />

saker, som att de burit sina barn på axlarna,<br />

många dagar i sträck. Utan att reflektera över om<br />

det var jobbigt. För vad var alternativet? De hade<br />

ett helt annat perspektiv på vad jobbigt var för<br />

något. Jag fick en ingivelse och testade hemma<br />

med mitt eget, lite yngre och lättare barn och<br />

orkade knappt till busshållplatsen. Det var en<br />

redig packning. Tänk sen att man har lite annan<br />

packning också. Som sina viktigaste minnen,<br />

betyg kanske. Och att ge upp betyder att dö. Eller<br />

lämna barnet att dö. Då orkar man nog en bit till.<br />

Kanske hela vägen till Fröslunda.<br />

Till slut fick min familj – för det hade de blivit<br />

uppehållstillstånd. Ett år i limbo var över och de<br />

skulle efterhand bli svenskar. Man riktigt såg hur<br />

en osynlig men betydligt svårare tyngd av oro<br />

lyfts från deras axlar. Det var läge för ett Stockholmsbesök,<br />

tyckte jag. Sagt och gjort. Jag förevisade<br />

riksdagen, kungliga slottet, djurgårdsfärjan<br />

och Nordiska museet med Gustav Vasa i jätteformat.<br />

En dos gedigen svenskhet som fick mitt<br />

eget barn att krokna fullständigt. Hon blev buren<br />

på ett par blivande svenska axlar i snålblåst ända<br />

till Centralen, en sträcka som var ren och skär<br />

småpotatis. Snålblåsten var också småpotatis.<br />

Liksom det mesta andra, har jag senare förstått.<br />

Det var de två minnena som kom för mig när<br />

jag såg Astrids skulptur. Kvinnan i blått med sin<br />

drottninglika hållning på trygghetsmötet, föräldrarna<br />

som bar sina barn hela vägen till tryggheten.<br />

De smälter samman i hennes mamma.<br />

Många av de vi ser i Fröslunda har burit sina<br />

barn på samma sätt, eller på andra. Här förvandlas<br />

de till studenter, praktikanter, klienter,<br />

patienter. Inte sällan idiotförklarade. På sikt blir<br />

de istället arbetskamrater, familjemedlemmar,<br />

yrkespersoner . Men den gången var de något<br />

annat. Några bar, andra åkte i förväg för att<br />

bana väg. Som när min vän Fatimas mamma<br />

sa till henne ”alla dörrar kommer att öppnas<br />

för dig”. Och när dottern klev ut på flygplatsen<br />

gjorde de mycket riktigt just det. Dörrarna öppnades.<br />

Eller, som när en annan flickas mormor<br />

sa ”om din dröm inte skrämmer dig, är den inte<br />

stor nog”. Sådana mammor och pappor, som<br />

lyfter sina barn.<br />

Mamman med sitt lugna ansiktsuttryck och<br />

sitt balansnummer av väskor, ugnar och annat<br />

som Astrid formade efter sin tid i Fröslunda liknar<br />

också ett träpussel där man kan välja bland<br />

olika delar och sätta ihop till en hel människa.<br />

Fötter och smalben som en del, lår upp till<br />

midjan nästa, överkropp med armar en, huvudet<br />

upp till pannan nästa och sist en anslående huvudbonad.<br />

Eller ett barn. Och så ser vi också ut.<br />

Vi pusslar ihop oss av bitar och vår identitet<br />

är inte så enhetlig, den är gjord av delar som kan<br />

streta åt olika håll och behöva balanseras. Tyngden<br />

av ett ansvar för någon eller något annat än<br />

sig själv får bitarna att hitta sina platser, utan<br />

att helt gå förlorade. På det sättet är mamman<br />

i Fröslunda något helt annat än de madonnor<br />

och armlösa nakna damer som pryder många<br />

småstadstorg. Hon är flerdimensionell. Hon har<br />

fler namn än bara mamma.<br />

Irene Karlbom Häll<br />

qoraa madax bannaan<br />

Galab mugdi ah dhawr sano ka hor waxaan<br />

dhex taagnaa hoolka Fröslunda, booliiska iyo<br />

degmada aya shir iskugu yeeray, shir loogu yeero<br />

kulan-ammaan. Dadka meesha soo gaaray waxay<br />

inta badan ahaayeen iswiidhish waayeel ah. Qaar<br />

iyaga ka mid ahi wey careysnaayeen, waxay ugu<br />

dambeyn go’aansadeen in ay afka furtaan oo ay<br />

sheegaan sida ay u arkaan dhanka ay Fröslunda<br />

u socoto ee ku aaddan in ay isu beddeleyso aag<br />

dhaqamo fara badan leh. Laakiin taas gadaal<br />

dambe ayaan ka ogaaday. Maxaa yeelay taasi ma<br />

ay dhacin galabtaas.<br />

Hal dumar ee soomaali ahayd ee qabtay<br />

cambuur buluug ifaya ah iyo shaash u eg ayaa<br />

qorshihi oo dhan joojisay – iyadoon iyadu taa<br />

ogayn – keliya in ay halkaas joogtay ayey ku<br />

joojisay. Iyo iyadoo taariikhdeeda ka warrantay iyo<br />

fikirkeeda. Cidna kuma dhiirran in ay sheegaan<br />

wixii ay horteed qorsheynayeen. Taa beddelkeeda<br />

waxay sheekaadu u weecatay, si ka wanaagsan<br />

sidii hore. Kuwa kale, kuwi ka carada yaraa ee<br />

degganaa kuwa kale ee Fröslunda ayaa istaagay<br />

iyagoo sheegaya hadal ka soo horjeeda kii hore.<br />

Khibrad ayeyna sidoo kale lahaayeen. Sida in<br />

carruurtu iyagoo koox badan ah ay wareegaan oo<br />

aad u fiicneyd in lala hadlo, keliya waxay ahayd in<br />

lagu dhiirrado.<br />

Xalka degmada ee dhibaatooyinkaas oo saas<br />

oo ay tahay kulanka lagu falaanqeeyay wuxuu<br />

ahaa – habeen wareegayaal. Habeen wareegayaal<br />

is the shit. Habeen wareegayaal waa wax lala<br />

yaabo haddii la barbar dhigo waddamo dhammaan<br />

dibadda la wada joogo, mugdigana lagu socdo<br />

habeenkii maxaa yeelay aad bey u kulushahay<br />

maalinta bartameheedu laakiin galabtii marka<br />

lagu dhawaado wey sii qaboobeysaa. Iyo guud<br />

ahaan in ay dibadda dad badani joogaa. In la is<br />

nidaamiyo oo leesu kaashado urur ahaan iyo in<br />

il soo jeedda lagu hayo dhawr iyo toban jirrada<br />

qofba qofka kale marka ay dibadda joogaan oo<br />

ay is xureynayaan, lagana yaabo in ay si xad dhaaf<br />

ah khamri u cabaan, waa wax qarka u saaran<br />

in ay yihiin wax lagu qoslo dhaqan koontarool<br />

bulsho uu mar walba caadi ka yahay iyadoo aan<br />

loo baahan in lays nidaamiyo, halkaas oo aan<br />

cidna laga fileyn in ay si weyn isu xureyso, waa<br />

maxay sababtu markaa, maxaa laga xuroobayaa?<br />

Halkaas oo aysan khamradu ahayn waxa kuugu<br />

dhaw ee agtaada yaal haddii uu qofku wax xun<br />

tijaabinayo.<br />

Laakiin waa habeen-wareegayaal waxa ay<br />

degmadu dooneysay, markaa arrinku waa sidaa,<br />

ayey boqoraddi dharka buluugga ah wadatay ku<br />

fikirtay. Sidaas oo ay tahay waxay dooneysay in<br />

ay wax ka joogto oo ay gacan ka geysato horuumarka<br />

dhanka wanaagga ah. Usbuuci ku xigay<br />

waxay joogtay - Dhismaha maamulka ee degmada<br />

iyadoo uu la socdo will da’yar, waxay diyaar<br />

u ahayd in ay habeenka wareegto. Laakiin sida<br />

xeerku yahay waa in wareegayaashu ay ahaadaan<br />

kuwo badan, ayna ka tirsanyihiin jaaliyad la<br />

aqoonsanyahay oo qabata hawlo dhallinyaryo<br />

taasoo ka kooban waraaqo badan iyo waxyaabo<br />

kale oo gebi ahaanba aan ahayn in la doonayo<br />

oo keliya in mas’uuliyad guud la qaado, sidaas<br />

awgeed markan waxba ma ahaannin. Maanta<br />

sharciyadu yara wey ka furfuranyihiin kuwii hore,<br />

habeen wareegayaashuna wey badanyihiin. Mana<br />

aha wax dhif ah in ay hooyooyin yihiin.<br />

Dhawr sano ka bacdi waxaan mar kale joogay<br />

goobta, isla saaladi Fröslunda, waxaanna maqlayay<br />

sheekooyin ku aaddan waddada badanaa<br />

aan gebi ahaanba loo adkaysan karin ee ay qaar<br />

badani soo mareen si ay Swiidhan u yimaadaan.<br />

Waxay ahayd aqoon aad u culus in la kororsado.<br />

Laakiin hal arrin wey iska caddeed. In ay barteen<br />

farsamada ah in carruur garbaha lagu qaado –<br />

waqti dheer.<br />

Waqti kale oo dheeraad ah ka bacdi waxaan la<br />

kulmay qoys sidaas naftirkeeda sameeyay, waxaannuna<br />

noqonnay saaxibbo, in kasta oo ay adkeyd<br />

in aan isla hadalno billawgi hore. Is cajiib ah<br />

ayaa unoqonay dad isku dookh ah. Laakiin mar<br />

gaar ah oo uu turjumaan goob joog ahaa waxaan<br />

dareemay in ay fursadda uga faa’iideysteen in ay<br />

waxyaabo ka sheekeeyaan, in ay carruurtooda<br />

garbaha ku soo qaadeen, maalmo fara badan<br />

oo isku xig-xiga. Iyagoon dib u eegin in ay dhib<br />

badneyd. Maxaa yeelay muxuu beddelku noqon<br />

karay? Aragti kale ayey gebi ahaanba ka qabeen<br />

waxa uu dhibi yahay. Waxaa igu soo dhacday<br />

56<br />

57


ALL THE WAY TO FRÖSLUNDA<br />

fikrad kedis ah, waxaanna tijaabiyay canuggeyga<br />

yar, oo khafiifna ah, waxaanna hassinka ku awooday<br />

in aan gaarsiiyo maxaddada baska. Wuxuu<br />

ahaa baakad culus. Ka fikir dabadeed in uu qofku<br />

sidoo kale sito wax kale oo u xir-xiran. Sida waxa<br />

xasuusta ah ee ugu muhiimsan, laga yaabee<br />

shahaaddooyin. Isdhiibna waxay ka dhigantahay<br />

dhimasho. Ama in uu canuggu ka tagtid u dhinto.<br />

Markaa wuxuu hubaal ahaan qofku awoodayaa<br />

in yar oo kale. Laga yaabee waddada oo dhan ilaa<br />

iyo Fröslunda.<br />

Ugu dambeyntii qoyskeygu waxay heleen – maxaa<br />

yeelay taa wey noqdeen – sharci degganaasho<br />

ah. Hal sano oo aan meel la saaranyahay jirin<br />

ayaa dhammaatay, gadaal dambana waxay ka noqon<br />

karaan swiidhish. Waxaa dhab ahaan la arki<br />

karay culeyska aan muuqan laakiin aadka u adkaa<br />

oo uu welwelku ka buuxyay ee garbahooda laga<br />

qaaday. Waa ina Stockholm soo booqano, ayaan<br />

u arka. Dhahay oo lana sameeyay. Waxaan horay<br />

u tusiyay baarlamaanka, qasriga boqortooyada,<br />

doonta Djurgården iyo matxafka Waddamada<br />

Waqooyiga ee leh Gustav Vasa oo qaab weyn leh.<br />

Cabbir ilaa heer ah oo Swiidhishnimo oo canuggeyga<br />

ka dhigtay in uu si buuxda u soo godmay.<br />

Waxaa dabeyshi aadka u socotay lagu qaaday<br />

garbo dad swiidhish noqon doona ilaa iyo inta<br />

laga gaarayay Maxaddada dhexe, masaafo nadiif<br />

ahayd oo dhex mareysay bataati yar-yar. Bataatiga<br />

yar-yar sidoo kale dabeysha xoogga leh wey ku<br />

dheceysay. Si la mid ah dadka kale badankooda,<br />

gaadaal ayaan wax ka fahmay.<br />

Waa labadaas xasuusood waxa igu soo dhacay<br />

marki aan arkay sawir farshaxaneedka Astrid.<br />

Haweeneyda heysata dharka buluugga ah ee<br />

kulanka amaanka u dhex taagneyd sida boqorad,<br />

waaliddiinta xambaarsan carruurtooda waddada<br />

oo dhan ilaa iyo inta laga gaarayo ammaan. Waxay<br />

isugu soo ururayaan hooyadeed.<br />

In badan oo ka mid ah kuwa annu ku arkeyno<br />

Fröslunda si la mid ah sidaas, ama siyaabo kale,<br />

ayey carruurtooda u soo xambaareen. Halkan<br />

waxaa leesu beddelayaa arday, dad tababar shaqo<br />

sameeya, rukun, bukaan. Mana yara inta jeer ee<br />

doqonnimo logau sheego. Waqtiga fog waxay<br />

beddel ahaan noqdaan saaxibbo shaqo, xubno<br />

qoys, dad xirfadlayaal ah. Laakiin markan waxay<br />

ahaayeen wax kale. Qaar dusha bey ku siteen,<br />

qaar kalana wey baxeen si ay waddada u xaaraan.<br />

Sida marki ay saaxibaddey Fatima hooyadeed ku<br />

dhahday iyada ”albaabadoo dhan wey kuu furmi<br />

doonaan adiga”. Markii albaabbadu ay garoonka<br />

diyaaradaha ku kala furmeen waxay sameeyeen<br />

taas naftirkeeda. Albaabbadi waa la furay. Sow<br />

saas maaha, sida markii gabar kale hooyadeed ay<br />

dhahday” haddii riyadaadu aysan ku cabsi gelin, si<br />

fiican uma weyna”. Hooyooyinka iyo aabbooyinka<br />

nuucaas ah, oo kor u qaadaya carruurtooda.<br />

Hooyada ay ka muuqatay calaamad weji<br />

deggan ah iyo nambarkeeda isu dheelli tirka ee<br />

boorsada, foornooyin iyo wax kale oo Astrid ay<br />

waafajisay waqtigeeda Fröslunda waxay sidoo<br />

kale u egyahay geedo leysku aad-aaddiyay halkaas<br />

oo qeybo kala duwan laga doorankaro oo laga<br />

sameyn karo qof bani’aadan ah oo buuxa. Cago<br />

iyo lug ka qeyb ahaan, cajirka ilaa iyo dhexdana<br />

ay ku xigto, jirka kore oo ay gacmuhu la socdaan,<br />

madaxa ilaa iyo foolkana ay ku xigaan, ugu dambeytana<br />

koofiyad madax oo ku soo jiidaneysa.<br />

Ama canug. Sidaas ayaannu sidoo kale annagu u<br />

muuqannaa.<br />

Waxaannu isu geegeyneynaa qeybo yar-yar,<br />

aqoonsigeennuna sidaas uma dhama, wuxuu ka<br />

sameysanyahay qeybo aad ugu shaqeeya dhinacyo<br />

kala duduwan, una baahan in leysu dheelli<br />

tiro. Culeyska in qof mas’uul laga ahaado ama cid<br />

kale oo aan qofka naftirkiisa ahayn ayaa keenaya<br />

in qeybaha yar-yar ay midba meesheeda hesho,<br />

iyadoon si buuxda wax loo lumin. Sida sidaas ah<br />

ayey gebi ahaanba hooyada Fröslunda u tahay<br />

wax kale marka la barbar dhigo sawirkii Maryam<br />

iyo naagaha aan gacmaha lahayn ee qaaqaawan<br />

ee qurxinaya magaalada hoose. Wey dhinacyo<br />

badantahay. Waxay leedahay magacyo badan oo<br />

aan ahayn oo keliya hooyo.<br />

Irène Karlbom Häll<br />

freelance writer<br />

One dark evening at the beginning of this decade<br />

I went to the big hall in Fröslunda, where the police<br />

and the municipality had called for a meeting<br />

on security in general. Most of the people who<br />

had found their way there were older Swedish<br />

ladies and gentlemen who had made up their<br />

minds to speak out and also complain about the<br />

transformation of the area into a place of cultural<br />

diversity. But that is something I found out much<br />

later. Because that night, it didn’t happen.<br />

A single Somali woman in a radiant blue<br />

dress and matching turban overturned the entire<br />

plan – without knowing it – just by showing up<br />

and being present, by telling her thoughts and<br />

her story. No one had the guts to say what they<br />

originally planned, not in front of her. Instead,<br />

the whole conversation took a different, more<br />

positive turn. Other people, less angry ones, got<br />

up to give their version of Fröslunda. They had<br />

experiences too. The children who roamed the<br />

area in large groups were actually quite possible<br />

to talk to, if given the chance.<br />

The municipality had a great solution to the<br />

problems discussed at the meeting: night patrols.<br />

Night patrols may seem like a strange thing to<br />

someone not born and raised in Sweden, particularly<br />

if you come from a country where most<br />

social life takes place at night because the midday<br />

is too hot, the evening pleasantly cool and, on<br />

top of that there are more people around in the<br />

first place. Organizing night walks and discreetly<br />

keep an eye on teenagers who might possibly get<br />

too drunk in their process of liberation, may seem<br />

comical to someone from a culture where social<br />

control never needed to be organized by anyone,<br />

where no one is expected to liberate themselves,<br />

why, from what? and where alcohol is not the<br />

first choice if you intend to be naughty. The problems<br />

in Fröslunda were of a different kind.<br />

But if night patrols are what they want, they<br />

shall have them. This is how I think she reasoned,<br />

this queen in a blue dress. A week after the meeting<br />

she came to City Hall, straight and elegant<br />

as ever with a young man who was ready to go<br />

out at night and get working. But – according to<br />

the rules the patrols needed to be a minimum of<br />

three, formally organized and registered, which<br />

meant a great deal of paperwork and by far<br />

more complicated than showing responsibility in<br />

general. (Today the rules are more flexible, night<br />

patrols are out there from time to time and they<br />

may consist of mothers.)<br />

A few years later I was back in Fröslunda and<br />

heard the stories of the sometimes unbearably<br />

tough road many people had taken to get to<br />

Sweden. One thing was clear; they knew the art of<br />

carrying children on shoulders for hours on end.<br />

Yet I met a family who had done just this and<br />

we made friends, despite the fact that we could<br />

barely talk at first. It was just a strange kind of<br />

recognition. But at one time, when there was an<br />

interpreter present I noticed they took the chance<br />

to tell me for instance that they carried the<br />

children this way for days without even thinking<br />

of it as a difficult thing. There was just no other<br />

option. They had a completely different view of<br />

what was difficult.<br />

I decide to try it myself with my own child who<br />

was a little younger and less heavy but I could barely<br />

make it to the nearest bus stop. It was quite<br />

a burden. Now imagine some additional burdens,<br />

like ones most treasured possessions, family documents<br />

perhaps. And yet you have to keep going<br />

or die. Wouldn’t that knowledge take you another<br />

mile, maybe all the way to Fröslunda?<br />

In the end my family, for so they had become, got<br />

their residence permit. A year in limbo was over<br />

and they had taken their first step to becoming<br />

Swedish. It was as if an invisible burden was<br />

removed from their shoulders. It was time to see<br />

the capital, I decided, and so I dragged them past<br />

the parliament, The Royal Palace, took the ferry<br />

over to the Nordic Museum and the gigantic statute<br />

of Gustav Vasa. The amount of Swedishness<br />

in one day made my own child tire completely.<br />

She was carried by a pair of soon-to-be swedish<br />

shoulders all the way to the Central Station in<br />

the cold wind, and this distance was definitely a<br />

piece of cake. As was the weather, and basically<br />

everything else.<br />

58<br />

59


الطريق إىل فروسلوندا<br />

These are the memories that came to my mind<br />

when I saw Astrids sculpture. The majestic woman<br />

in blue at the security meeting, the parents<br />

carrying their children all the way to safety. They<br />

come together in her sculpture of a mother.<br />

Many of the people we meet in Fröslunda have<br />

carried their children in this way, or other ways.<br />

Here they become students, trainees, clients,<br />

patients. And they are often presumed to be<br />

idiots. Later on they become our fellow workers,<br />

neighbours, professionals. But once, they were<br />

something else. Some carried, some went ahead<br />

to clear a path. My friend Fatimas mother told<br />

her ”all doors will open to you”, and when Fatima<br />

arrived at the airport it was exactly what they did.<br />

They opened automatically. And, as the grandmother<br />

of another girl said “If your dream doesn’t<br />

scare you, it’s not big enough.”Those are the kind<br />

of mothers and fathers who lift their children.<br />

The mother with her serene expression and<br />

her balancing act of suitcases, ovens and what<br />

not that Astrid made after her stay in Fröslunda<br />

also resembles a wooden puzzle where you get<br />

to choose parts to put a person together. Feet<br />

and legs are one part, knees to waist another,<br />

trunk and arms a third, face up to forehead and<br />

finally some kind of hat. Or a child. And that is<br />

what we look like too.<br />

We put ourselves together from bits and<br />

pieces, and our identity is not so neatly defined<br />

but made out of straggling parts aiming different<br />

ways which need to be balanced. The responsibility<br />

for someone or something outside of oneself<br />

is what makes the pieces find their best places<br />

without having to be dropped and sacrificed<br />

completely. In this way the Mother in Fröslunda is<br />

something completely different from the madonnas<br />

and armless naked ladies who decorate so<br />

many small town centres. She is multidimensional,<br />

and she has more names than just mother.<br />

إريين اكرلبوم هيل<br />

كاتبة حرة<br />

يف ليلة مظلمة قبل بضع سنوات وقفت يف قاعة يف فروسلوندا،بعد<br />

دعويت من قبل الرشطة والبلدية إىل ما يسمى باالجتامع األمني.‏<br />

الحضور كان معظمهم من السويديني الكبار يف العمر . بعضهم كان<br />

غاضباً،‏ وقرروا أن ينزعوا الالصق من عىل أفواههم ويقولوا رأيهم يف<br />

تطور فروسلوند لتصبح منطقة متعددة الثقافات.‏ ولكنني مل أعرف<br />

إال بعد ذلك.‏ ألن ذلك مل يحدث يف تلك الليلة.‏<br />

امرأة صومالية واحدة ترتدي لباس أزرق ساطع وعاممة بنفس اللون<br />

تُخفي ورائها كل يشء-‏ دون أن تعرف ذلك - فقط من خالل الوقوف<br />

هناك والتواجد.‏ ومن خالل التحدث عن قصتهم وأفكارهم.‏ مل يجرؤ<br />

أي شخص عىل قول ما خططوا له أمامها.‏ بدال من ذلك،‏ اتخذت<br />

املحادثة منعطفاً‏ آخر،‏ أكرث إيجابية قليالً.‏ وآخرون،‏ كانوا أقل غضباً،‏<br />

وقف سكان فروسلوندا معارضني . فلديهم خربات أيضاً.‏ مثل األطفال<br />

الذين يخرجون يف مجموعات كبرية،‏ عادة ما يجري الحديث معهم<br />

بشكل جيد جداً،‏ إن األمر مجرد جرأة.‏<br />

وكان حل البلدية للمشاكل التي نوقشت يف االجتامع - املتجولون<br />

الليليون.‏ املتجولون الليليون هذا هو اليشء الصحيح.‏ إن املتجولون<br />

الليليون هو يشء غريب جداً،‏ إذا قارنا ذلك مع البلدان التي يكون<br />

أهلها يف الخارج خالل الليل عىل أية حال،‏ وذلك ألن األجواء تكون<br />

حارة بالنهار،‏ وتُصبح األجواء أكرث لطفاً‏ باملساء.‏ وبالتايل يكون هناك<br />

الكثري من األشخاص خارج منازلهم بالليل.‏ وهي إحدى الجمعيات<br />

السويدية املنظمة من أجل مراقبة شبابنا املراهقني عندما يكونون<br />

يف الخارج ويحررون أنفسهم،‏ ورمبا يرشبون الكثري من الكحوليات،‏<br />

وأصبح املوضوع فكاهة يف ثقافة تكون فيها املراقبة االجتامعية<br />

مستتمرة طوال الوقت دون الحاجة إىل أن يتم تنظيمها،‏ ال أحد<br />

يتوقع فيها أن يقوم بتحرير نفسه ملدى كبري،‏ ملاذا إذن،‏ ومن ماذا؟<br />

وفيها ال تكون الكحوليات هي أقرب يشء للقيام به،‏ إذا كنت تريد<br />

تجربة األشياء السيئة.‏<br />

ولكن املتجولون الليليون هم من أرادت البلدية أن تحصل عليهم،‏<br />

ولذا فقد كان األمر كذلك،‏ وستكتيس املدينة باللون األزرق.‏ وقد<br />

أرادت املشاركة عىل أية حال واملساهمة يف التطوير اإليجايب.‏ يف<br />

األسبوع التايل وجدت نفسها يف قاعة املدينة مع شاب يف صحبتها،‏<br />

وكان عىل استعداداً‏ للتجول ليالً.‏ ولكن وفقاً‏ للقواعد ينبغي أن<br />

يكون املتجولون عدة أشخاص،‏ ويشكلون مجموعة تطوعية ألنشطة<br />

الشباب،‏ وهو األمر الذي يتطلب الكثري من األوراق واملوافقات،‏<br />

وهو يشء مختلف متاماً‏ عن اختيار تحمل املسؤولية يف املجتمع،‏<br />

ولذا ففي هذه املرة مل يكن هناك أي يشء.‏ أصبحت القواعد الخاصة<br />

باملتجولني الليلني يف الوقت الحايل أقل،‏ وأصبح املتجولون الليليون<br />

أكرث.‏ وشاركت األمهات بكرثة.‏<br />

بعد بضعة سنوات،‏ أتيت إىل نفس املكان مرة أخرى يف نفس القاعة<br />

يف فروسلوندا وسمعت قصص عن الطريق الذي ال يطاق الذي اضطر<br />

العديد إىل سلوكه للوصول إىل السويد.‏ لقد كانت تجربة ثقيلة<br />

جداً.‏ لكن اآلن انتهينا من ذلك.‏ فقد تعلموا فن حمل األطفال عىل<br />

الكتفني لوقت أطول.‏<br />

وباإلضافة إىل ذلك،‏ فقد قابلت بعد ذلك أرسة فعلت اليشء نفسه،‏<br />

وأصبحنا أصدقاء،‏ عىل الرغم من كنا نستطيع بالكاد التحدث مع<br />

بعضنا البعض يف البداية.‏ لقد كان ذلك مجرد نوع عجيب من<br />

الكيمياء الشخصية.‏ ولكن يف إحدى املناسبات الخاصة عندما كان<br />

أحد املرتجمني الفوريني متواجداً،‏ الحظت أنهم اغتنموا الفرصة<br />

لإلخبار بأشياء مثل جلوس أطفالهم عىل أكتافهم،‏ لعدة أيام متتالية.‏<br />

دون التفكري يف ما إذا كان ذلك صعبا.‏ وهل كان هناك أية خيارات<br />

أخرى؟ فقد كان لديهم منظور آخر ملا هو صعب.‏<br />

خطر يل هاجس وجربت ذلك يف املنزل مع طفيل،‏ وهو أصغر قليالً‏<br />

من أطفالهم وأخف وزنا بالطبع وبالكاد تحملت حمله عىل كتفي<br />

إىل محطة الحافالت.‏ لقد كانت حمولة ثقيلة.‏ تخيل أن لديك مزيد<br />

من األمتعة أيضاً.‏ فقد كان ذلك مبثابة أكرث الذكريات أهمية لهم.‏<br />

واستسالم الشخص يعني املوت.‏ أو ترك الطفل للموت.‏ وعندما يضع<br />

الشخص ذلك أمام عينه،‏ ميكنه التحمل أكرث قليالً.‏ رمبا طوال الطريق<br />

للوصول إىل فروسلوندا.‏<br />

ويف النهاية حصلت عائلتي عىل ترصيح إقامة يف السويد - عن كل<br />

ما عانوا منه.‏ لقد انقضت سنة يف طي النسيان وأصبحوا يف نهاية<br />

املطاف سويديني.‏ لقد متكنا من الرؤية بحق كيف تم رفع ثقل<br />

كبري جداً‏ وغري مريئ من القلق من عىل أكتافهم.‏ وها قد حان الوقت<br />

لزيارة ستوكهومل.‏ ونفذت ما قلته.‏ وأريتهم مبنى الربملان السويدي<br />

والقرص املليك،‏ ويورغوردسفاريان<br />

،)Nordiska museet( ومتحف نورديسكا )Djurgårdsfärjan(<br />

ومتثال غوستاف فاسا الكبري.‏ جرعة سويدية رصفة،‏ جعلت طفلتي<br />

تنحني متاماً.‏ وأصبحت عبئاً‏ عىل كتفني سويديني مستقبليني<br />

وبنفس الهث حتى سنرتالن ،)Centralen( وهي مسافة كانت<br />

خالية يُستهان بها.‏ لقد كان النفس الالهث أيضاً‏ يُستهان به.‏<br />

وكالغالبية العظمى،‏ فهمت الحقاً.‏<br />

لقد كانت تلك هي الذكريات التي جاءت إيل عندما رأي متثال<br />

أسرتيد.‏ املرأة التي ترتدي اللباس األزرق ذات العاممة امللكية يف<br />

مقابلة األمان،‏ واآلباء واألمهات الذين حملوا أطفالهم طوال الطريق<br />

إىل حني وصولهم إىل بر األمان.‏ أنها تذوب مع والدتها معاً.‏<br />

الكثري من األشخاص الذين نراهم يف فروسلوندا حملوا أطفالهم<br />

بنفس الطريقة،‏ أو بطريقة أخرى.‏ وهنا يتم تحويلهم إىل طالب<br />

ومتدربني وعمالء ومرىض.‏ وأشخاص رُفع من عليهم التكليف<br />

القانوين.‏ وعىل املدى الطويل سوف يصبحون زمالء عمل،‏ أو أفراد<br />

يف األرسة،‏ أو مهنيني.‏ ولكن هذه املرة كانوا شيئاً‏ آخر.‏ البعض رفعوا<br />

األشياء،‏ والبعض اآلخر ذهبوا مسبقاً‏ لتمهيد الطريق.‏ كام تقول<br />

والدة صديقتي فاطمة لها ‏»كل األبواب سوف تفتح لك«.‏ وعندما<br />

ركبت األبنة الطائرة،‏ حدث ما قالته والدة صديقتي.‏ فُتحت األبواب.‏<br />

أو كام قالت جدة فتاة أخرى ‏»إذا مل يخيفك حلمك،‏ فهو ليس كبرياً‏<br />

مبا يكفي«.‏ إن مثل هؤالء األمهات واآلباء هم من يرفعون أطفالهم.‏<br />

فاألم وتعبريات وجهها الهادئة والحقائب واألفران وغريها من األشياء<br />

التي قامت أسرتيد بتصميمها خالل فرتة وجودها يف فروسلوندا<br />

متاثل أيضاً‏ األحجية الخشبية التي يقوم فيها الشخص باالختيار بني<br />

األجزاء املختلفة ووضعهم مع بعضهم البعض لتكوين إنسان كامل.‏<br />

األقدام وقصبة الرجل جزء،‏ والفخذين حتى الخرص جزء آخر،‏ والجزء<br />

العلوي من الجسم مع الذراعني جزء أيضاً،‏ والرأس حتى الجبني هو<br />

الجزء التايل،‏ وآخر جزء هي القبعة.‏ أو طفل.‏ وعىل هذا نكون نحن<br />

أيضاً.‏<br />

نحن نكون أنفسنا من أجزاء،‏ وشخصيتنا ليست يشء موحد،‏ فهي<br />

أيضاً‏ مكونة من أجزاء والتي ميُ‏ كن أن متتد يف اتجاهات مختلفة<br />

وتحتاج إىل أن تكون متوازنة.‏ إن ثقل تحمل املسؤولية عن شخص<br />

ما أو يشء ما غري نفسه،‏ يجعل األجزاء تحاول العثور عىل أماكنها،‏<br />

وإال فإننا نفقد كل يشء.‏ وبهذه الطريقة تكون األم يف فروسلوندا<br />

شخص مختلف متاماً‏ عن السيدات العارية التي تزين العديد من<br />

ساحات املدن الصغرية.‏ فهي متعددة األبعاد.‏ وهي لديها عدة أسامء<br />

غري ماما.‏<br />

60<br />

61


LERA FRÅN EN ÅKER<br />

– Jag tittade förbi bara för att säja hej.<br />

Mor kommer in i ateljén, helt objuden, kollar<br />

runt på alla de hängande skulpturerna. Hon säjer<br />

inget. Letar med blicken. Hon hittar inget. Så<br />

plötsligt ser hon den lilla teckningen, där under<br />

hyllan, på babyn i vagnen.<br />

– Åh så fin! Sådana borde du rita fler.<br />

Långt borta ser jag en gestalt, möter ditt ansikte,<br />

med mitt ansikte. En livvakt.<br />

Vinterkväll, jag har hyrt ett rum på Vilsta Sporthotell.<br />

– Ja det är en bit att gå till Fröslunda, berättar<br />

killen i receptionen. Låna nyckeln här så kan du<br />

ta en genväg genom campingen, på andra sidan<br />

finns en grind i nätet. Släpp inte in någon bara.<br />

Jag pulsar i snön förbi alla husvagnar som upplysta<br />

farkoster på ett vitt himlavalv, hittar grinden.<br />

På andra sidan står ett gäng tonårsflickor och<br />

stampar i snön. Vill in, när jag går ut.<br />

– Ni får gå runt.<br />

Smäller igen grinden mitt framför dem och<br />

fortsätter på gångstigen mot Fröslunda. I ryggen<br />

ekar deras kommentarer.<br />

– Sjyst att stänga grinden! – Ouppfostrat! – Vem<br />

är din mamma?<br />

Hur tar jag mej an denna plats där ”allt är inom<br />

räckhåll”. Kanske bara genom att ha markkontakt,<br />

stå här på båda fotsulorna.<br />

Mor samlade på tomma trådrullar. Hon målade<br />

dem i klara färger och trädde upp dem på ett<br />

grovt snöre. En bra leksak till ett litet barn. Jag<br />

förvarar hennes samling i en blå kakburk av plåt.<br />

Skulpturen behöver en stötta för att hålla balansen.<br />

Mors trådrullar får bli en bit ryggrad.<br />

Mårtensafton nån gång i början av 60-talet.<br />

Vuxna som pratar och pratar runt bordet, länge…<br />

glida sakta, sakta nedför stolen in under<br />

bordsduken för att sitta där under och titta på<br />

alla fötter, höra rösterna och gissa vilka fötter<br />

som talar, uppe på ovansidan.<br />

Kan jag betvinga några hundra kilo uppgrävd lera<br />

från en åker mellan Rönneå och Skälderviken?<br />

Det finns en inre axel som håller ihop bygget,<br />

bygget som är min kropp eller din. Lägga på<br />

lera tills det blir likt, liknar dej. Jag är ditt du.<br />

Skära bort tills det börjar leva.<br />

Hur bär jag dej på mina axlar, hur håller jag dej<br />

kvar, utan att det gör ont.<br />

Händerna är nog viktigast ändå.<br />

Sommarkväll på Fröslunda torg. En svart fond<br />

framför de gängliga asklönnarna, den är så lång<br />

att den också räcker till ett golv. Många kliver in.<br />

För här bor bilden och nu blir den till, under tiden<br />

ser vi på varandra.<br />

Om du tittar upp i taket så finns det alldeles fullt<br />

med blommor, broderade blommor. En del av<br />

dem växer vidare på skulpturen.<br />

Många tror att bronsstatyer är stumma men sätt<br />

dej på pallen, lägg handen och örat mot bronsen<br />

och du får höra underbara historier.<br />

Det var tidigt på våren. Jag var liten. Far och jag<br />

var ute på åkern. Han satte sej på huk tog en näve<br />

jord från marken visade mej och sa<br />

– Titta Lillan, det lever!<br />

Astrid Göransson<br />

konstnär<br />

88<br />

89


DHOOBO DHUL BEEREED LAGA SOO QAADAY<br />

– Waan soo maray oo keliya si aan u salaamo.<br />

Hooyo ayaa qolka shaqada soo geleysa, iyadoon<br />

gebi ahaanba lagu casuumin, waxay dhinac walba u<br />

fiirineysaa waxyaabaha suran Sawir farshaxaneedka.<br />

Waxba ma dhaheyso. Isha ayey la raaceysaa. Waxba<br />

ma heleyso. Marka halkaas iyo kabadhka hoostiisa<br />

ayey si lama filaan ah sawir gacmeed yar oo gaariga<br />

carruurta ku jira uga arkeysaa.<br />

– Aaaah, aadbuu u qurux badanyahay! Kuwa nuucan<br />

ah waxay ahayd in aad wax badan ka sawirtid.<br />

Meel fog waxaan ka arkaa wax la muuqaaleeyay,<br />

wejigaagu wuxuu ku dhacayaa wejigeyga. Waardiye<br />

shakhsi ahaaneed.<br />

Galab jiilaal ah, waxaan qol ka kireystay Hoteelka<br />

Isboortiga ee Vilsta.<br />

– Haa xoogaa ayaa Fröslunda loo soconayaa, ayuu<br />

wiilka xafiiska qaabilaaddu leeyahay. Halkan fure ka<br />

deynso si aad wadda gaaban u martid adiga oo dhex<br />

maraya meesha hawo geddiska loo dego, dhanka<br />

kale waxaa shabaqa ku yaalla albaab. Cid ha ka<br />

soo deynin oo keliya. Waxaan ka dul tallaabsanaya<br />

barafka aniga oo hor maraya dhammaan aqalada<br />

yar oo faagannada u eg sida maraakiib cir oo hawada<br />

sare ka iftiimaya, waxaan heliyaa albaabka. Dhanka<br />

kale waxaa taagan koox gabdho dhawr iyo toban<br />

jirro ah oo doodinaya barafka. Waxay doonayaan in<br />

ay galaan, marka aan dibadda u baxo.<br />

– Waa in aad wareegtaan.<br />

Qab ayaan hortooda iskula siinayaa albaabka,<br />

diqdiqa ayaana ku sii soconayaa aniga oo ku sii jeeda<br />

Fröslunda. Dhabarkeyga ayey faalladoodu ka jabaq<br />

leedahay. – Waa wax fiican in la xiro albaabka!<br />

– Edeb laaway! – Yaa waaye hooyadaa?<br />

Sidee aan uga war hayn karaa meeshaan oo qofku<br />

”wax walba u dhawyihiin”. Laga yaabee oo keliya in<br />

dhulka lala xiriiro, labada cagood xaggooda hoose<br />

halkan kula istaag.<br />

Hooyo waxay isu ururisay duubyo dun ah oo faaruq<br />

ah. Waxay ku rinjiyeysay medebbo cad-cad waxay<br />

soo gelisay xarig adag. Alaab-alaabey fiican oo canug<br />

yar loogu tala galay. Waxaan waxa ay ururisay ku<br />

heynayaa gasac doolshe oo waslad bira ah ka sameysan.<br />

Sawir farshaxaneedku wuxuu u baahanyahay<br />

wax lagu tiiriyo si uu isugu miisaannaado. Duubka<br />

dunta ee hooyo ha u noqdo in yar oo laf dhabar ah.<br />

Dabbaal degga tobanka nofeembar waqti waqtiyada<br />

ka mid ah oo ah horraantii 60-meeyadi.<br />

Dad waaweyn oo miiska hareerihiisa ku hadlaya oo<br />

hadlaya, waqti dheer,… tartiib u sibxo, tartiib hoos<br />

ugu siibo kursiga ee hoos gal marada miiska saaran<br />

si aad halkaas u hoos fadhiisatid, una fiirisid dhammaan<br />

cagaha, una maqashid codadka, una qiyaastid<br />

cagaha warramaya, kor iyo xaggaas sare.<br />

Ma ku guuleysan karaa dhawr boqol oo kiilo oo ah<br />

dhoobo laga soo qoday dhul beereed u dhexeeya<br />

Rönneå iyo Skälderviken?<br />

Waxaa jira garab gudaha ah oo dhismada isku haya,<br />

dhismada oo ah jirkeyga iyo jirkaaga. Dhoobada dul<br />

saar ilaa uu uga ekaado, kaaga ekaado. Waxaan ahay<br />

kaaga adigu. Jar ilaa iyo inta uu ka billaabayo in uu<br />

noolaado.<br />

Sideen garbaheyga kuugu qaadayaa, sideen kugu sii<br />

heynayaa, iyadoo aysan xanuun ahayn.<br />

Sidaas oo ay tahay gacmuhu dabcan waa kuwa ugu<br />

muhiimsan.<br />

Galab xagay ah oo la joogo suuqa Fröslunda. Sanduuq<br />

madow oo ka horreeya deebta geedka caleemo<br />

ballaadhan ee la heli karo, waa wax aad u dheer oo<br />

sidoo kale ku filan dhul kibbis ah. Qaar badan ayaa<br />

soo gelaya. Sababtu oo ah halkan sawirka ayaa<br />

deggan, iminkana uu sameesmayaa, inta lagu jiro<br />

waqtiga waannu is arkeynaa.<br />

Haddii aad kor u fiirisid waxaa markaas aad ugu<br />

buuxa ubax, ubax la sharraxay. Qaar iyaga ka mid ah<br />

waxay ka dul baxayaa sawir farshaxaneedka.<br />

Dad badan waxay u maleeyaan in taallada nuxaasta<br />

ah ay tahay mid aamusan laakiin ku fadhiiso gemberka,<br />

gacanta iyo dhegta saar nuxaasta, waxaad<br />

maqleysaa sheekooyin aad u wanaag badan.<br />

Waxay ahayd waqti hore oo guga ka mid ah. Waan<br />

yaraa. Aabbe iyo aniga waxaannu jirnay beerta.<br />

Wuxuu u fadhiistay gadalloobsi gacanta ayuu carro<br />

dhulka ugu soo qaadyay, wuuna i tusyay wuxuuna<br />

yiri – Eeg Lillan, wey nooshahay!<br />

Astrid Göransson<br />

farshaxan<br />

90<br />

91


CLAY FROM A FIELD<br />

“I just dropped by to say hello.”<br />

My mother enters the studio, completely unannounced,<br />

inspecting the suspended sculptures.<br />

Not saying a thing. Just gazing, without finding<br />

anything. She suddenly spots the small drawing,<br />

over there under the shelf, of the baby in the<br />

pram.<br />

“Oh, how nice! You should make more of those.”<br />

In the distance I see a shape, meeting your face,<br />

with mine. A bodyguard.<br />

A winter’s evening, I’ve booked a room at Vilsta<br />

Sporthotell. The guy at reception informs me<br />

that “it’s a bit of a walk to Fröslunda. But I’ll lend<br />

you this key so you can take a shortcut through<br />

the campsite, there’s a gate in the fence on the<br />

other side. Just don’t let anyone else in.”<br />

I plough through the snow past the camper vans<br />

like illuminated vessels on a white firmament. I<br />

find the gate. On the other side there’s a group<br />

of teenage girls, stomping around in the snow,<br />

wanting to enter as I leave.<br />

“You’ll have to go around.”<br />

I slam the gate shut and continue along the path<br />

toward Fröslunda. Their remarks echo behind<br />

me. “Nice of you to shut the gate!”, “How rude!”,<br />

“Who’s your mother?”<br />

How does one take on such a place, where everything<br />

is “within reach”? Perhaps by just keeping<br />

both feet firmly on the ground.<br />

My mother collected empty thread bobbins.<br />

She painted them in bright colours and strung<br />

them on a coarse piece of string. An excellent toy<br />

for a small child. I store her collection in a dinged,<br />

blue biscuit tin. The sculpture needs some support<br />

to maintain its balance. Mother’s bobbins<br />

become part of the spine.<br />

St Martin’s Day, sometime in the early 60’s.<br />

Adults rambling on and on around the table...<br />

little by little I slide down the chair and under<br />

the tablecloth to sit there, looking at all the feet,<br />

listening to the voices, trying to guess which feet<br />

are the ones talking, up there.<br />

Can I mould a few hundred kilos of clay, excavated<br />

from a field between Rönne-river and the<br />

bay of Skälderviken?<br />

There’s an inner axis holding the structure<br />

together, the structure that’s either my body, or<br />

yours. Adding clay until it resembles you. I’m your<br />

‘you’. Subtracting until it comes alive.<br />

How do I carry you on my shoulders, how do I<br />

keep you there, without it hurting too much?<br />

The hands are probably most important.<br />

A summer’s evening at the square in Fröslunda. A<br />

black backdrop in front of the gangly maple trees,<br />

it’s even long enough to provide us a floor. A lot<br />

of people pass through. Because for a moment<br />

this is the place where the picture lives, as long as<br />

we’re looking right at each other.<br />

If you look up at the ceiling, it’s completely filled<br />

with flowers, embroidered flowers. Some of<br />

them spread onto the sculpture.<br />

Many people believe that bronze statues are<br />

mute, but just sit down on the stool, place a<br />

hand and an ear against the bronze, and you will<br />

surely hear wonderful stories.<br />

It was early spring. I was young. Dad and I were<br />

out in the fields. He crouched down, took a handful<br />

of earth from the ground and said:<br />

“Look here ‘Lillan’, it lives!”<br />

Astrid Göransson<br />

artist<br />

92<br />

93


الطني من احلقل<br />

أسرتيد يورانسون<br />

فنانة<br />

‏“لقد جئت أللقي التحية ال أكرث.”‏<br />

أتت أمي إىل األتيليه،‏ دون أن تخرب أحد،‏ تتفحص التامثيل<br />

املعلّقة.‏ ال تقول يشء.‏ تبحث بعينيها،‏ دون أن تجد يشء.‏ وفجأة ترى<br />

رسمة صغرية،‏ تحت الرف،‏ لطفل يف عربة.‏<br />

‏“جميل جداً!‏ علييك بصنع املزيد من هذه.”‏<br />

عىل بعد مسافة أرى شكالً،‏ يلتقي فيه وجهي ووجهك.‏ هو مثابة<br />

حارس شخيص.‏<br />

إنها ليلة شتاء،‏ لقد استأجرت غرفة يف أوتيل فيلستا الريايض.‏<br />

يخربين الشاب يف مكتب اإلستقبال:‏ ‏“فورسلوندا تبعد مسافة ميش<br />

البأس بها،‏ لكن سأعرييك هذا املفتاح ليك تتبعي طريقاً‏ مخترصاً‏ عرب<br />

منطقة التخييم.‏ هناك بوابة يف السياج عىل الطرف اآلخر.‏ فقط ال<br />

تدعي أي أحد يدخل خلفيك.”‏<br />

أكسح طريقي يف الثلج أمام الكرفانات املنورة كأنها مراكب يف سامء<br />

بيضاء،‏ أعرث<br />

عىل البوابة.‏ ويف الجهة املقابلة يوجد مجموعة من الفتيات<br />

املراهقات يدوسون يف الثلج،‏ يريدون دخول البوابة بينام أغادرها.‏<br />

‏“يتوجب عليكن الدخول من الطرف اآلخر”‏<br />

أطبق البوابة بقوة وأواصل امليش يف الطريق تجاه فروسلوندا.‏ يصل<br />

صدى تعليقاتهم إىل خلفي - شكراً‏ لغلق البوابة!‏ - عدمية الرتبية!‏ -<br />

من هي أمك؟<br />

كيف ميُ‏ كنني دخول هذا املكان،‏ حيث ‏»كل يشء يف متناول اليد«.‏<br />

رمبا بأن اثبت قدميّ‏ يف األرض.‏<br />

قامت أمي بجمع بكرات الخيطان الفارغة.‏<br />

قامت بتلوينها بألوان زاهية ولفتها عىل قطعة خيط سميكة.‏ لعبة<br />

ممتازة لطفل صغري.‏ سأحفظ مجموعتها يف علبة كعك معدنية<br />

زرقاء.‏ تحتاجة املنحوتة إىل داعم للحفاظ عىل توازنها.‏ بكرات<br />

الخيطان الخاصة بأمي هي جزء من العمود الفقري.‏<br />

يف عيد سانت مارتن يف وقت ما من بداية الستينات.‏<br />

بالغون يتحدثون مطوّالً‏ حول الطاولة...‏ أتحرك ببطء وانزلق من<br />

الكريس إىل أسفل رششف الطاولة،‏ أنظر إىل كافة األقدام،‏ وأستمع إىل<br />

األصوات وأخمن أقدام املتحدثني فوق الطاولة.‏<br />

هل ميكنني أن أجبل مئات الكيلوغرامات من الطني،‏ مستخرجة من<br />

حقل ممتد بني نهر رونني وخالدرفيكن؟<br />

هناك محور يبقي الهيكل متامسكاً،‏ هذا الهيكل هو جسمي،‏ أو<br />

جسمك.‏ أضيف مزيداً‏ من<br />

الطني حتى يشبهك أكرث.‏ أنا ‏’أنت’‏ الخاصة بك.‏ اقتطع منه إىل أن<br />

تنبعث فيه الحياة.‏<br />

كيف يل أن أحملك عىل كتفي.‏ كيف أبقيك عىل كتفي،‏ دون أن<br />

أشعر بكثري من األمل؟<br />

اليدان أهمّ‏ عىل األغلب.‏<br />

ليلة صيفية يف ساحة فروسلوندا.‏ خلفية قامشية سوداء أمام شجرات<br />

القيقب املمشوقة.‏ الخلفية طويلة كفاية لتفرش األرض تحتنا.‏ مير<br />

يف الساحة العديد من الناس حيث تعود الصورة للحياة للحظة يف<br />

هذا املكان،‏ طاملا أننا ننظر إىل بعضنا البعض<br />

إذا نظرت إىل السقف تراه ميلء بالزهور،‏ زهور مطرزة.‏ بعضها<br />

ينسدل عىل التمثال.‏<br />

يعتقد الكثريون أن التامثيل الربونزية خرساء وصامء،‏ لكن اجلسْ‏<br />

عىل الكريس،‏ ضع يدك وأذنك عىل الربونز وستسمع بالتأكيد قصصاً‏<br />

رائعة.‏<br />

قد جاء الربيع مبكراً،‏ كنت صغرية.‏ كنت أنا وأيب خارجاً‏ يف الحقل.‏<br />

قرفص أيب ثم أخذ قبضة من الرتبة وقال:‏ ‏“أنظري هنا يا صغرييت،‏ إنها<br />

عىل قيد الحياة!”‏<br />

94<br />

95


96<br />

97


نصوص الصور BILDTEXTER QORAALLO SAWIR CAPTIONS<br />

87<br />

89<br />

89<br />

91<br />

93<br />

94<br />

95<br />

96<br />

Självporträtt med kol på stora papper, workshop på Fröet, februari 2017. /Sawir sawir leh dhuxul ku yaal waraaqo waaweyn,<br />

fadhiga Fröet. Febraayo 2017. / Self portrait with charcoal on big paper, workshop at Fröet. February 2017. /<br />

صورة ذاتية باستخدام الفحم عىل ورقة كبرية،‏ ورشة عمل يف فرويت.‏ فرباير ٢٠١٧.<br />

Abdimahad och Balkiis gör en affisch inför Öppen Fotostudio. / Abdimahad iyo Balkis waxay soo saartaa farshaxan sawirada<br />

”Open Photo Studio”. / Abdimahad and Balkiis make a poster for the ‘Open Photo Studio’./<br />

عبدمياهاد وبلقيس يقومون بعمل ملصق دعايئ أمام االستوديو املفتوح.‏<br />

Fotostudion är öppen under sex dagar i Juli och vi fotograferar 5 235 bilder på alla som vill ställa sig framför kameran. Dagen<br />

efter fotograferingen är det möjligt att hämta de färdiga porträtten som delas ut gratis. Samtidigt passar vi på att berätta<br />

om skulpturen Vem är din Mamma? och om att bilderna kommer att bli en tidning. / Istuudiyaha sawirku wuxuu furanyahay<br />

intii lix maalmood ah bisha julaay gudeheeda, waxaannuna qaadi doonnaa isku dar ahaan 5 235 oo sawir oo annu ka qaadeyno<br />

dhammaan ciddi dooneysa in ay kaamirada hor istaagto. Maalin ka dib marka sawir la qaado waa la soo qaadan karaa sawir<br />

shakhsiyeedka oo diyaarsan oo si lacag la’aan ah leysugu qeybinayo. Isla mar ahaantaasna waxaannu ka faa’iideysaneynaa<br />

fursadda si aannu uga warranno sawir farshaxaneedka Hooyadaa yaa waaye? iyo in sawirrada wargeys lagu soo ban dhigi<br />

doono. / The photo studio is open over six days in July and we take a total of 5,235 photos of everyone who wants to stand in<br />

front of the camera. The next day the finished portraits can be collected free of charge. We also take this opportunity to tell<br />

people about the sculpture ‘Who is your Mother?’ and that their photos will appear in a magazine. /<br />

فتح استوديو التصوير عىل مدار ستة أيام يف شهر يوليو،‏ وقمنا بدورنا بتصوير ٥٢٣٥ صورة ملن رغبوا يف الوقوف أمام الكامريا.‏ ويف اليوم التايل للتصوير كان باإلمكان أخذ الصور<br />

الجاهزة والتي تم توزيعها مجاناً.‏ ويف نفس الوقت تحدثنا مع الحضور عن التمثال ‏)من هي أمك؟(،‏ وأعلمناهم أن صورهم ستظهر يف مجلة.‏<br />

Med ugångspunkt från skisserna växer skulpturen fram i ateljén. Först svetsar Jonas Högström en armering och sen formas<br />

kärnan av frigolit och hönsnät. Efter förberedelserna är det dags att börja skulptera med leran. Ibland behöver en järnpinne<br />

från armeringen kapas. Halima Wagad och hennes döttrar Siman och Samiya Hussein är på besök och vi tittar tillsammans på<br />

skulpturen. / Iyadoo laga amba qaadayo naqshadda wuxuu sawir farshaxaneedku u weynaanayaa in uu gaaro qol shaqo. Marka<br />

hore Jonas Högström wuxuu alxamayaa bir xoojin, dabadeedna waxaa la dhisayaa nuxurka buush-buushka iyo shabaqa geeska.<br />

Diyaar-garowga ka dib waxaa la gaaray waqtigii la billaabi lahaa in dhoobo wax lagu sawiro. Mararka qaarkood waxaa loo<br />

baahanyahay in ul bir ah laga fujiyo birta xoojinta. Halima Wagad iyo gabdhaheeda Siman iyo Samiya Hussein ayaa booqasho<br />

ku jooga, si wada jir ah ayaannuna sawir farshaxaneedka isula eegeynaa. / Based on the sketches, the sculpture starts to take<br />

shape in the studio. Jonas Högström first welds a reinforcement, then the core of polystyrene and poultry netting is moulded.<br />

After the preparations, it’s time to start sculpting with the clay. Sometimes an iron rod from the reinforcement has to be<br />

trimmed. Halima Wagad and her daughters Siman and Samiya Hussein pay a visit, and we examine the sculpture together. /<br />

استناداً‏ إىل الرسومات،‏ فإن املنحوتة تأخذ شكلها يف االستوديو.‏ يقوم يوناس هوغسرتوم أوال بلحام حديد التسليح،‏ وبعد ذلك يتم تكوين نواة املنحوتة من مادة ستايروفوم وشبكة معدنية.‏<br />

وبعد االنتهاء من التحضريات يكون قد حان الوقت لبدء النحت مبادة الصلصال.‏ يف بعض األحيان نحتاج إىل شذب سيخ من حديد التسليح.‏ تزورنا كلّ‏ من حليمة واجاد وأبنتيها سيامن<br />

وسامية حسني ونتفحص التمثال سويّة.‏<br />

Den färdiga skulpturen som den såg ut innan formtagningen i oktober 2017. / Sawir farshaxaneedka diyaarsan sidi uu u<br />

muuqday intii aan qaabka la soo saarin bishii oktoobar 2017. / The finished sculpture as it looked before the mould was cast in<br />

October 2017. /<br />

الشكل الذي كانت تبدو عليه املنحوتة املكتملة قبل عملية الصبّ‏ يف أكتوبر ٢٠١٧.<br />

När skulpturen i lera är klar kommer Stefan Brückner från Noacks bronsgjuteri i Berlin och tar en form av silikon och gör en<br />

gipskappa till silikonformen. I Berlin gjuts det en vaxskulptur i silikonformen och jag får hjälp att retuschera den av Eddie<br />

Majewski. / Marka sawir farshaneedka dhoobadu uu dhammaado waxaa imaanayaa Stefan Brückner oo ka socda wershadda<br />

birta nuxaasta shubta ee Noack ee Berlin, kana qaadaya qaab silikoon, waxa nuuriyadda laga sameeyayna ka dhigaya silokoon.<br />

Baarliin ayaa qaab silikoon ah looga sameynayaa sawir farshaxaneed xeyrta ka sameysan, waxaanna naash naashidda gacan<br />

uga helayaa Eddie Majewski. / When the clay sculpture is finished, Stefan Brückner from Noack’s bronze foundry in Berlin<br />

comes to make a silicone mould, and then a plaster covering for it. In Berlin, a wax sculpture is cast in the silicone mould and<br />

Eddie Majewski helps me to retouch it. /<br />

بعد أن يتم االنتهاء من مرحلة كسو املنحوتة بالطني،‏ يقوم ستيفان بروكرن،‏ الذي يعمل يف مسبكة ‏“نواك”‏ للربونز يف برلني،‏ بإعداد قالب من السيليكون للمنحوتة ومن ثم تغطيته بالجص.‏<br />

يف برلني،‏ يتم صب املنحوتة بالشمع يف قالب السليكون ويساعدين إيدي ماجوسيك يف إضافة اللمسات األخرية.‏<br />

När det är klart täcks vaxorginalet med en blandning av gips och chamotte. Allt sätts i en ugn och vaxet smälter ut. I det<br />

hålrum som bildas gjuts bronsskulpturen. Efter gjutningen rensas skulpturen från gjutrester och ciseleras av Maik Herrmann.<br />

/ Marka uu diyaar noqdo waxaa xeyrta asalka ah lagu dahaarayaa nuuniyad iyo dhoobo la gubay. Wax walba waxaa la<br />

gelinayaa foorno, xeyrtuna wey ka dhalaaleysaa. Daloolka sameysmaya waxaa naftirkiisa lagu shubayaa sawir farshaxaneedka<br />

nuxaasta ah. Ka dib markii la tuuro, naqshadda waa la nadiifiyaa haraaga hadhaaga ah waxaana lagu sharaxay Maik Herrmann.<br />

/ When it is finished, the wax is covered with a mixture of plaster and chamotte. Everything is then placed in a furnace where<br />

the wax melts and flows out. The actual bronze sculpture is then cast in the cavity that is created. After the casting, the<br />

sculpture is cleansed from cast residues and is ciselated by Maik Herrmann. /<br />

عند االنتهاء،‏ يتم تغطية متثال الشمع بخليط من الجص و طني التشاموت.‏ يتم وضع كل يشء يف فرن حيث يذوب الشمع.‏ ويف التجاويف التي تظهر يتم صب التمثال<br />

الربونزي.‏ بعد الصب،‏ يتم تطهري املنحوتة من بقايا الصب ويتم نقشها عىل يد مايك هريمان.‏<br />

Skulpturen patineras med Schlippsches salt för att bli svart, därefter vaxas den. Patineringen görs av Alex Seitz. / Farshaxanka<br />

waxaa lagu dhajiyay cusbada Schlippsche si uu u noqdo madow, ka dibna wakhtiga loogu talagalay dhogorta. Baadhitaanka<br />

waxaa sameeya Alex Seitz. / The sculpture is patinated with Schlippsche’s salt to become black, then it´s time for the wax. The<br />

patina is done by Alex Seitz. /<br />

يضاف عىل املنحوتة طبقة من الصدأ النحايس باستخدام ملح شليبيش ‏)ثيوأنتيموانات صوديوم(‏ حتى يصبح لون املنحوتة أسوداً‏ ثم تطىل بالشمع.‏ قام بهذه<br />

الخطوة أليكس سيتز.‏<br />

98

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!