Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
ASTRID GÖRANSSON<br />
EN KONSTNÄRLIG GESTALTNING FÖR FRÖSLUNDA I ESKILSTUNA KOMMUN
من يه والدتك؟ MOTHER? <strong>VEM</strong> ÄR <strong>DIN</strong> <strong>MAMMA</strong>? HOOYADAA YAA WAAYE? WHO IS YOUR<br />
Denna trycksak är utgiven av Eskilstuna kommun år 2018<br />
som en del i Astrid Göranssons konstnärliga gestaltning i<br />
Fröslunda bostadsområde.<br />
Tack till alla som kom och lät sig fotograferas i Öppen<br />
Studio. Ett stort tack till personalen på Fröet, Halima Wagad<br />
och hennes döttrar Siman och Samiya, Inger Salam Nouri<br />
och kvinnorna som stickar mot våld, Mirjana Dimovska,<br />
Abdimahad Hassan och Balkis Abdullahi Hussein. Utan er<br />
hade mitt arbete varit omöjligt.<br />
Waxan daabacan waxaa soo saartay degmada Eskilstuna<br />
sannadka 2018 iyagoo qeyb ka ah muuqaleynta farshaxan ee<br />
Astrid Göransson ee aagga deegaanka ee Fröslunda.<br />
Dhammaan dadki yimid ee oggolaaday in lagu<br />
sawiroIstuudiye Furan wey mahadsanyihiin. Mahad weyn<br />
waxaa iska leh shaqaalaha Fröet, Halima Wagad iyo<br />
gabdhaheeda Siman iyo Samiya, Inger Salam Nouri iyo<br />
dumarka ka hor tegaya xoog adeegsiga, Mirjana Dimovska,<br />
Abdimahad Hassan iyo Balkiis Abdullahi Hussein. La’aantiin<br />
shaqadeydu waxay noqon lahayd mid aan suurta gal ahayn.<br />
This magazine is published by Eskilstuna Municipality in<br />
2018 as part of Astrid Göransson’s artistic interpretation in<br />
Fröslunda residential area.<br />
Thank you to everyone who came and let themselves<br />
be photographed at the ‘Open Studio’. Big thanks to the<br />
employees at Fröet, Halima Wagad and her daughters Siman<br />
and Samiya, Inger Salam Nouri and the women who knit<br />
against violence, Mirjana Dimovska, Abdimahad Hassan<br />
and Balkis Abdullahi Hussein. My work would have been<br />
impossible without you.<br />
redaktion / soo saarid / editorial team /<br />
Josefine Bolander, Astrid Göransson, David Skoog /<br />
fotografier / sawir qaadid / photographs /<br />
Abdimahad Hassan, Balkiis Abdullahi Hussein, Astrid Göransson,<br />
David Skoog /<br />
texter / qoraallo / texts /<br />
Josefine Bolander, intendent, offentlig konst, Eskilstuna kommun<br />
/ maamule, farshaxan cid kasta u furan, degmada Eskilstuna /<br />
curator, public art, Eskilstuna Municipality /<br />
Irène Karlbom Häll, fristående skribent och projektledare<br />
Sörmland Berättar / qoraa madax bannaan iyo hoggoomiyaha<br />
mashruuca Sörmland Ayaa / freelance writer and project<br />
manager for Sörmland Berättar [Sörmland Narrates]. /<br />
Astrid Göransson, konstnär / farshaxanyahan / artist /<br />
bildtexter / qoraallada sawirka / captions /<br />
Astrid Göransson, David Skoog /<br />
översättning / turjumidda / translations /<br />
Semantix, Ehab Aljaby, Irène Karlbom Häll, Yasmine Perkins-<br />
Svensson /<br />
granskning / dib u eegis / review /<br />
Malkon Malkon, John Skoog, Amina Szecsödy /<br />
teckningar / sawir gacmeedyada / drawings /<br />
Hamdi Abdullahi Hussein /<br />
grafisk form / foomka muuqaalka / graphical layout /<br />
Astrid Göransson, David Skoog /<br />
tryck / daabacaadda / print /<br />
Arkitektkopia, Eskilstuna<br />
upplaga / daabacan / print run /<br />
3000 / ٣٠٠٠<br />
يوسفني بوالندر، أسرتيد يورانسون، دافيد سكووغ<br />
هيئة التحرير<br />
الصور<br />
عبدمياهاد حسن، بلقيس عبدالله حسني، أسرتيد غورانسون، دافيد سكووغ<br />
نصوص الصور<br />
أسرتيد يورانسون ودافيد سكووغ<br />
الرتجمة<br />
مراجعة<br />
النصوص<br />
يوسفني بوالندر، مسؤولة، الفن العام، بلدية اسكليستونا<br />
إريني كارلبوم هيل، كاتبة حرة ومدير مرشوع سورمالند تروي Berättar( )Sörmland<br />
أسرتيد يورانسون، فنانة<br />
مالكون مالكون، جون سكوغ، أمينة جيسودي<br />
سيامنتيكس، إيهاب الجايب، إيرين كارلبوم هال، ياسمني بريكنز سفنسون<br />
الرسومات<br />
حمدي عبد الله حسني<br />
التصميم الجغرافييك<br />
أسرتيد يورانسون ودافيد سكووغ<br />
عدد النسخ<br />
الطباعة<br />
تم نرش هذه املادة املطبوعة من قبل بلدية إسكيلستونا يف عام ٢٠١٨ كجزء من<br />
تصميم أسرتيد يورانسون الفني يف منطقة فروسلوندا السكنية.<br />
نوجه الشكر لكافة األشخاص الذين أتوا وسمحوا بأن يتم تصويرهم يف األستوديو<br />
املفتوح. كام نوجه جزيل الشكر للعاملني يف فرويت ،)Fröet( حليمة واجاد<br />
وابنتيها سيامن وسامية، وإنغر سالم، و نوري والنساء املناهضة للعنف، ومرييانا<br />
دميوفسكا، وعبدمياهاد حسن، وبلقيس عبدالله حسني. مل يكن باستطاعتي إنجاز<br />
هذا العمل بدونكم.<br />
© 2017-2018 Astrid Göransson och respektive författare /<br />
Astrid Göransson iyo qoraaga qora / Astrid Göransson and<br />
corresponding authors /<br />
IBSN 978-91-978940-6-7<br />
© حقوق الطبع والنرش محفوظة ألسرتيد يورانسون واملؤلفني املشاركني<br />
Första skissen i full skala, kol på papper. / Qabyo qoraalka ugu horreeya oo meel fiican maraya, kaarboon warqadda. /<br />
رسم أويل عىل نطاق كامل، كربون عىل الورق. / paper. The first full-scale sketch, charcoal on
FÖRORD<br />
Jag tänker på mammor. Mammor jag mötte när<br />
jag växte upp. Jag tänker på vad de betydde för<br />
mig. Att de var lite som mina hemliga idoler.<br />
Fulla av vetskap om livet. Jag minns lyckan<br />
över minsta lilla inblick i deras privata värld.<br />
Ett smyckeskrin, en handväska, ett toalettskåp.<br />
Världen växte. Alla gav de mig något som jag bär<br />
med mig än idag, även de som bara satt tysta vid<br />
köksbordet med sin kaffekopp i handen.<br />
Idag vet jag att min fascination över dem<br />
bottnade i barnets vilja att förstå världen. Att det<br />
inte bara handlade om att de var mammor, utan<br />
även vuxna människor, och kvinnor. Viljan att förstå<br />
är grundläggande och en naturlig utveckling<br />
för ett växande barn. En överlevnadsinstinkt som<br />
kräver sina förebilder.<br />
Men världen slutar inte snurra bara för att<br />
vi blir vuxna. Den förändras konstant, ibland för<br />
fort kan det tyckas, men kanske oftare så sakta<br />
att vi knappt märker det. Så plötsligt en dag är sig<br />
världen inte lik, och vi behöver titta igen. Förstå<br />
igen. Och igen.<br />
När Astrid och David besöker Fröslunda, är det<br />
med ambitionen att försöka se och förstå en<br />
plats. En plats som är ny för dem, som har sitt<br />
igår och sitt idag, sina kvalitéer och sina utmaningar.<br />
Att få kontakt med boende i området är<br />
nödvändigt för uppdraget. Boende som levt hela<br />
sitt liv eller kanske bara en dag i Fröslunda, som<br />
talar hundra olika språk och som är mellan noll<br />
och hundra år. Astrid och David närmar sig med<br />
en fråga som utgångspunkt och som ska hjälpa<br />
dem att se. En fråga som är universell och som<br />
alla kan relatera till. En fråga som betyder något.<br />
Frågan är viktig och på riktigt. Det fungerar<br />
dåligt att ställa den rakt upp och ner på gatan,<br />
kommunikation är nödvändig, en kontakt, ett<br />
möte. Kameran får bli verktyget och en tillfällig<br />
utomhusstudio sätts upp på torget, med det uttalade<br />
målet att få kontakt. Kom och bli fotograferad!<br />
Ett givande och tagande. Ett möte.<br />
Det blir många möten. Kön ringlar sig över<br />
Fröslunda torg. Kameran förenar. Kameran<br />
öppnar upp för samtal. Bilden av Fröslunda växer,<br />
utvecklas, förändras.<br />
Och så var det min mamma. Jämnårig med<br />
Fröslunda och uppvuxen i en nyproducerad tvåa<br />
högst upp på Tallåsvägen 11F tillsammans med<br />
sin mamma, pappa och lillebror. Busshållplatsen<br />
utanför porten. Köket utan frys. Hallen med den<br />
i generationer ärvda byrån full av vardagens små<br />
skatter. Socialdemokratiska arbetarföräldrar<br />
som sjöng i kör och var fackligt engagerade, som<br />
byggde fritidshus utanför stan och som aldrig tog<br />
körkort eller en sup. Folkhemsverige i sina bästa<br />
år, rekorderliga svenskar med ryggsäcken tung av<br />
värderingar. Eller enklare sagt; vuxna människor<br />
som ville bygga ett nytt och bättre samhälle,<br />
för sig och för sina barn. Precis vad föräldrar i<br />
Fröslunda, och för den delen i resten av världen,<br />
alltid velat.<br />
Vem är din mamma?<br />
Josefine Bolander<br />
intendent, offentlig konst,<br />
Eskilstuna kommun<br />
4
HORDHAC<br />
Waxaan ku fikirayaa hooyooyinka. Hooyooyin<br />
aan la kulmay marki aan soo korayay. Waxaan ku<br />
fikirayaa micnihi ay iigugu fadhiyeen. In ay yara<br />
ahaayeen kuwa aan ku daysado ee sirta ah. Ay ka<br />
buuxdo aqoon xagga nolosha ah. Marki aan in yar<br />
gudaha ka eego caalamkooda gaarka ah waxaan<br />
xasuusta farxadda. Sanduuqa waxyaabaha leysku<br />
qurxiyo, boorso gacanta ah, kabar musquleed.<br />
Caalamku wuu weynaaday. Dhammaantood cid<br />
walba waxbey i siisay aan weli xambaarsanahay<br />
ilaa iyo maanta, xitaa marki iyagoo aamusan ay<br />
fadhiyeen miiska kushiinka iyagoo koobkooda<br />
qaxwada gacanta ku heysta.<br />
Maanta waan ogahay in la dhacsanaashada<br />
aan la dhacsanaa iyaga ay salka ku hayo rabitaanka<br />
canugga ee ah in uu caalamka fahamo.<br />
In aysan arrintu ku saabsaneyn in ay ahaayeen<br />
hooyooyin oo keliya, ee xitaa ay ahaayeen dad<br />
waaweyn, iyo dumar. Rabitaanka wax fahamku<br />
waa wax canug soo koraya aasaasi ah iyo horuumar<br />
dabiici ah. Dareen is badbaadin oo u baahan<br />
cid lagu daysado.<br />
Laakiin caalamku in aannu weynaanno oo<br />
keliya kuma joojinayo in uu wareego. Si joogto<br />
ah ayuu isu bedbeddelayaa, mararka qaarkood<br />
waxaa loo arki karaa si aad u degdeg badan, laakiin<br />
badanaa si tartiib ah oo aananba dareemeynin<br />
ayuu u socdaa. Markaana si lama filaan ah<br />
ayaannu u arkeynaa in uu caalamku is beddelyay,<br />
waxaanunna u baahannahay in aannu mar kale<br />
eegno. Mar kale fahanno. Iyo mar kale.<br />
Marka ay Astrid iyo David booqanayaan Fröslunda,<br />
waxay himmaddu tahay in ay isku dayaan in<br />
ay arkaan, ayna fahmaan hal meel. Meel iyaga ku<br />
cusub, oo leh shalaydeeda, maanteeda, tayadeed<br />
iyo taxaddigeeda. In dadka aagga deggan xiriir<br />
lala sameeyo wax lagama maarmaan ah ayey<br />
hawsha loo socdo u tahay. Dad deegaan ah oo<br />
laga yaabo in ay Fröslunda ku noolaayeen noloshooda<br />
oo dhan iyo kuwa laga yaabo in ay hal<br />
maalin oo keliya ku noolaayeen, oo ku hadlaya<br />
100 luqadood oo kala duduwan, una dhexeeya 0<br />
iyo 100 jir. Astrid iyo David waxay kuula imaanayaan<br />
hal su’aal oo laga amba qaadayo, kana caawineysa<br />
in ay wax arkaan. Hal su’aal oo caalami ah<br />
oo cid walba ay isla xiriirin karto. Hal su’aan oo<br />
micno leh.<br />
Su’aashu waa muhiim, waana mid dhab ah. Si<br />
fiican uma shaqeyneyso in su’aasha toos waddada<br />
leysugu weydiiyo, waxaa lagama maarmaan<br />
ah wada xiriirid, xiriir, kulan. Kaamiradu waa in<br />
ay qalab noqotaa, istuudiyo dibadda ahna waa in<br />
suuqa laga dhex sameeyaa, iyadoo ay u jeeddada<br />
la sheegay tahay in xiriir la yeesho. Kaalay ha lagu<br />
masawiree! Siin iyo qaadasho. Kulan.<br />
Waxaa jiraya kulamo fara badan. Saf dheer oo<br />
is duubaya xaga suuqa Fröslunda. Kaamiradu waxbey<br />
isu keeneysaa. Kaamiradu wada hadal ayey<br />
albaabka u fureysaa. Sawirka Fröslunda wuu weynaanayaa,<br />
wuu hormaryaa, wuuna is beddelayaa.<br />
Sidaas ayeyna ahayd hooyadey. Ku fac ah Fröslunda.<br />
Waxayna ku soo kortay guri cusub oo laba qol<br />
ah ku yaal dabaqa u sareya ee Tallåsvägen 11F iyada<br />
iyo hoyadeed, abaheed iyo walalkeeda ka yar.<br />
Maxaddada baska iridda bannaanka horteed ku<br />
taal. Kushiin aan qaboojiye lahayn. Hoolka dhexda<br />
uu yaallo kabadh ay jiilal iska dhaxleen oo ay<br />
ka buuxdo hanti yar-yar oo maalinle ah. Waaliddiin<br />
shaqaale ah oo ka tirsan Xisbiga Bulshada Dimuqraadiga<br />
ah oo hoballo ahaan u heesaya, urur<br />
shaqaale ahaanna isu xilqaamay, oo guri nasasho<br />
ka dhisay bannaanka magaalada, abidkoodna<br />
aan leysin qaadan ama khamri cabin. Swiidhanti<br />
shacabka guri u ahaydna ay mareysay sanooyinki<br />
ugu fiicnaa, swiidhish dhab ah oo boorsooyin dabay<br />
uu qiima ka buuxo dusha ku sita. Ama haddii<br />
si fudud loo dhaho; dad waaweyn oo doonayay<br />
in ay dhisaan bulsho cusub oo fiican, oo ay iyaga<br />
iyo carruurtooda isugu tala galeen. Isla waxa<br />
ay waaliddiinta jooga Fröslunda ay doorteen,<br />
iyo qeybtaas dunida inteeda kale, ay mar walba<br />
doonayeen.<br />
Hooyadaa yaa waaye?<br />
Josefine Bolander<br />
maamule, farshaxan cid kasta<br />
u furan, degmada Eskilstuna<br />
6
PREFACE<br />
I think about mothers. Mothers that I met when<br />
I was growing up. I think about what they meant<br />
to me. That in a way they were like my secret heroines.<br />
Full of knowledge about life. I remember<br />
the joy of the tiniest little insight into their private<br />
sphere. A jewellery box, a handbag, a bathroom<br />
cabinet. The world grew. They all brought me<br />
something that I carry with me to this day, even<br />
those who merely sat quietly at the kitchen table<br />
with a cup of coffee in their hand.<br />
I now know that my fascination with them<br />
was based in the desire of children to understand<br />
the world around them. That it was not just<br />
about them being mothers, but about them being<br />
adults, and women. The desire to understand<br />
is fundamental and a natural development for a<br />
growing child. A survival instinct that demands<br />
role models.<br />
But the world does not stop turning just<br />
because we grow up. It changes constantly,<br />
sometimes perhaps too quickly, though maybe<br />
often so slowly that we barely notice it. And then<br />
suddenly one day the world is entirely different,<br />
and we need to have another look. To understand<br />
again. And again.<br />
When Astrid and David come to visit Fröslunda,<br />
it is their ambition to try to see and understand<br />
the place. A place that is new to them, which has<br />
a past and a present, qualities and challenges.<br />
Establishing contact with those living in the area<br />
is crucial for the assignment. Residents who have<br />
lived their whole lives or perhaps merely a single<br />
day in Fröslunda, who speak hundred different<br />
languages and are aged between zero and hundred.<br />
Astrid and David approach with a question<br />
as a basis, one that will help them to observe<br />
and understand. A question that is universal<br />
and that anyone could relate to. A question that<br />
bears meaning.<br />
The question is important and pertinent. It’s<br />
no good simply asking it on the streets, communication<br />
is essential, to establish contact, an<br />
encounter. The camera is decided as the tool, and<br />
a temporary outdoor studio is set up in the town<br />
square, with the expressed aim of establishing<br />
contact. Come and get your photo taken! Giving<br />
and taking. An encounter.<br />
There are plenty of encounters. The queue<br />
stretches across the square in Fröslunda. The<br />
camera unites. The camera incites conversations.<br />
The image of Fröslunda grows, develops, changes.<br />
And then there was my mother. As old as<br />
Fröslunda itself, she grew up in a new build,<br />
two-room apartment at the top of Tallåsvägen<br />
11F together with her mother, father and younger<br />
brother. The bus stop by the front door. The<br />
kitchen with no freezer. The hall with the bureau,<br />
handed down for generations, full of tiny everyday<br />
treasures. Working class, social democratic<br />
parents who sang in choirs and were involved<br />
in trade unions, who built a cottage outside of<br />
town and who neither pursued a driver’s licence,<br />
nor a single drop of alcohol. Swedes of the<br />
folkhem-era, “the People’s Home”. Dependable<br />
Swedes with a rucksack full of moral values. Or<br />
to put it simply: adults who wanted to build a<br />
new and improved society, for themselves as well<br />
as for their children. Just as parents in Fröslunda,<br />
(and the rest of the world for that matter), have<br />
always wanted.<br />
Who is your mother?<br />
Josefine Bolander<br />
Commander, Public Art,<br />
Eskilstuna Municipality<br />
8
مقدمة<br />
جوزفني بوالندر<br />
نية، الفن العام،<br />
بلدية إسكيلستونا<br />
إنني أُفكر باألمهات. األمهات الاليت قابلتهن خالل نشأيت. أفكر يف<br />
ما تعنني بالنسبة يل. أنهن بشكل ما كانوا مبثابة أمثلة عليا يل رساً.<br />
غنيات باملعرفة عن الحياة. أتذكر السعادة يف كل لقطة صغرية من<br />
عاملهن الشخيص. علبة مجوهرات، حقيبة يد، خزانة غرفة حامم.<br />
لقد منى هذا العامل. قدّمن جميعهن يل شيئا أحمله معي حتى<br />
اليوم، حتى أولئك اللوات جلسوا صامتني حول طاولة املطبخ مع<br />
فنجان القهوة يف يدهم.<br />
واليوم أعلم أن افتتاين بهن موجود يف إرادة الطفل لفهم العامل حوله.<br />
أن هذا مل يتعلق فقط بكونهن أمهات، بل أيضاً بكونهن بالغات<br />
ونساء. اإلرادة للفهم أمر أسايس وتطور طبيعي لطفل يكرب. غريزة<br />
البقاء هي التي تتطلب مُثالً عليا.<br />
ولكن العامل ال يتوقف عندما نصبح بالغني، بل يتغري باستمرار.<br />
أحياناً قد يحدث ذلك بشكل رسيع جداً، ولكن يف كثري من األحيان<br />
ببطء شديد حيث أننا ال نالحظه بالكاد. وفجأة يُصبح العامل مختلفاً<br />
عامّ كان يف السابق، فيستدعينا إىل إعادة النظر، إىل فهمه مرة أخرى<br />
تلو األخرى.<br />
عندما قام كلّ من أسرتد ودافيد بزيارة فروسلوندا )Fröslunda(<br />
حاوال رؤية وفهم املكان بطموح. املكان جديد عليهام، لديه أمسه<br />
ويومه، صفاته وتحدياته. والتواصل مع السكان يف املنطقة رضوري<br />
للمهمة. السكان الذين عاشوا طوال حياتهم يف فروسلوندا، أو رمبا<br />
عاشوا بها يوم واحد فقط، يتحدثون مائة لغة مختلفة، وأعامرهم<br />
ترتاوح بني الصفر إىل مائة سنة. اقرتح كل من أسرتيد وديفيد سؤاالً<br />
كنقطة أنطالق والذي سيساعدهام عىل البحث والفهم. سؤال عاملي<br />
وميكن للجميع الرد عليه. سؤال يحمل معنى.<br />
هذا السؤال مهم بحق. ال يجدي نفعاً أن يُطرح هذا السؤال ببساطة<br />
يف الشارع، من الرضوري أن يتم التواصل ومتكني االحتكاك، وااللتقاء.<br />
يتم إختيار الكامريا كأداة وعمل استوديو خارجي مؤقت يف الساحة،<br />
مع الهدف املعلن وهو التواصل مع األشخاص. تعال وسيتم تصويرك!<br />
أخذ وعطاء ولقاء.<br />
تحدث عدة لقاءات. يصبح الطابور أكرب يف ساحة فروسلوندا. الكمريا<br />
تجمع الناس. الكامريا تحث املحادثات. صورة فروسلوندا تكرب،<br />
تتطور، تتغري.<br />
وهناك أيضاً كانت أمي. عمرها من عمر فروسلوندا، نشأت يف مبنى<br />
حديث البناء يف شقة مكوّنة من غرفتني يف شارع Tallåsvägen 11F<br />
مع كل من والدتها ووالدها وشقيقها األصغر. خارج البوابة األمامية<br />
يوجد موقف للحافالت. مطبخ بدون ثالّجة. صالة بها خزانة متوارثة<br />
جيل بعد جيل ومليئة بالكنوز اليومية الصغرية. كان الوالدان<br />
ينتميان للطبقة العاملة وللحزب الدميوقراطي االجتامعي وكانا<br />
يغنيان يف الجوقة كام انخرطا يف النقابات العامّ لية، وقاما ببناء بيت<br />
للعطالت خارج املدينة، ومل يرغبا بالحصول عىل رخصة للقيادة أبداً<br />
أو حتى رشب رشفة من الكحول. كانا سويديان من حقبة “منزل<br />
الشعب” يف أفضل سنواتهم، سويديان أمينان بجعبتهام الكثري من<br />
القيم. أو ببساطة؛ بالغان أرادا بناء مجتمع جديد وأفضل، لهم<br />
وألطفالهم. متاماً كام يريده اآلباء يف فروسلوندا )وما يريده اآلباء يف<br />
أنحاء العامل(.<br />
من هي أمك؟<br />
10
االستوديو املفتوح ÖPPEN STUDIO ISTUUDIYE FURAN OPEN STUDIO<br />
Porträttbilderna är fotograferade under sex dagar<br />
i juli 2017 av Abdimahad Hassan, Balkiis Abdullahi<br />
Hussein, Astrid Göransson och David Skoog.<br />
Bilderna togs under bar himmel på en gräsplätt i<br />
anslutning till Fröslunda torg, alldeles i närheten<br />
av den plats där skulpturen ska placeras. Alla<br />
som ville blev fotograferade och de kunde dagen<br />
efter hämta utskrifter av bilderna. Vår ambition<br />
är att alla som blev fotograferade finns med i<br />
denna publikation.<br />
تم تصوير الصور ملدة ستة أيام يف يوليو ٢٠١٧ من عبدمياهاد حسن،<br />
بلقيس عبدالله حسني، أسرتيد غورانسون، دافيد سكووغ. التقطت الصور<br />
تحت السامء عىل مساحة عشبية مجاورة لساحة فروسلوندا، عىل مقربة<br />
من املكان الذي سيتم فيه وضع التمثال املنحوت. تم تصوير جميع<br />
الراغبني، ومتكنوا يف اليوم التايل من أخذ الصور املطبوعة. نأمل أن يظهر<br />
كل من تم تصويره يف هذا املطبوع.<br />
Sawir qofeedyada waxaa la qaaday muddo lix<br />
maalmood ah bishii Julaay ee 2017 gudeheeda.<br />
Sawirrada sawirada waxaa la sawiray muddo lix<br />
maalmood ah July 2017 of Abdimahad Hassan,<br />
Balkiis Abdullahi Hussein, Astrid Göransson iyo<br />
David Skoog. Sawirrada waxaa lagu qaaday<br />
cirka oo qaawan hoostiisa, meel cows leh oo ku<br />
dheggan suuqa Fröslunda , oo aad ugu dhaw<br />
meesha sawir farshaxaneedka la dhigi doono.<br />
Cid kasta oo dooneysay waa la sawiray, maalinti<br />
ku xigtay wey soo qaadan kareen sawirradi<br />
oo daabacan. Waxaannu ku rejo weynahay<br />
in dhammaan dadkii la sawiray ay ku jiraan<br />
daabacaaddan.<br />
The portraits were photographed over six days in<br />
July 2017 by Abdimahad Hassan, Balkiis Abdullahi<br />
Hussein, Astrid Göransson and David Skoog. The<br />
pictures were taken under a clear sky on a piece<br />
of grass next to the square in Fröslunda, very<br />
close to where the sculpture is to be installed.<br />
Everyone who wanted to be photographed had<br />
their picture taken, and next day they could<br />
collect prints of the pictures. It is our ambition<br />
that everyone who was photographed should be<br />
included in this publication.<br />
12
<strong>HEL</strong>A VÄGEN TILL FRÖSLUNDA<br />
Irene Karlbom Häll<br />
fristående skribent<br />
En mörk kväll för några år sedan stod jag i hallen<br />
i Fröslunda , polis och kommun hade kallat till<br />
ett så kallat trygghetsmöte. De som hittat dit var<br />
mestadels äldre svenskar. Några av dem var arga<br />
och de hade bestämt sig för att äntligen ta bladet<br />
från munnen och säga vad de tyckte om Fröslundas<br />
utveckling till ett mångkulturellt område.<br />
Men det fick jag veta först efteråt. För det hände<br />
inte den kvällen.<br />
En enda somalisk kvinna i lysande blå klänning<br />
och matchande turban avvärjde hela planen –<br />
utan att veta det – bara genom att stå där och<br />
vara. Och genom att ge sin historia och sina tankar.<br />
Ingen vågade säga det de planerat inför henne.<br />
Istället tog samtalet en annan vändning, lite<br />
mer positiv. Andra, lite mindre arga Fröslundabor<br />
reste sig och sa emot. De hade också erfarenheter.<br />
Som att barnen som drog runt i stora grupper<br />
ofta gick alldeles utmärkt bra att prata med, bara<br />
man vågade.<br />
Kommunens lösning på de problem som trots<br />
allt dryftades på mötet var – nattvandrare. Nattvandrare<br />
is the shit. Nattvandrare är en rätt konstig<br />
sak om man jämför med länder där alla ändå<br />
är ute och går i mörkret på natten för att det är<br />
för varmt mitt på dagen men mildare framåt<br />
kvällen. Och för att det finns mer människor ute<br />
överhuvudtaget. Att organiserat hjälpas åt på<br />
svenskt föreningsvis och hålla ett vakande öga<br />
på varandras tonåringar när de är ute och frigör<br />
sig och kanske dricker för mycket, det blir snudd<br />
på komiskt i en kultur där social kontroll är en<br />
självklarhet hela tiden utan att behöva organiseras,<br />
där ingen förväntas frigöra sig i någon<br />
större utsträckning, varför då, från vad? Och där<br />
alkohol inte är det som ligger närmast till hands<br />
om man ska testa dåligheter.<br />
Men var det nattvandrare kommunen ville ha,<br />
så var det väl det, resonerade drottningen i blått.<br />
Hon ville ändå vara med och bidra till en positiv<br />
utveckling. Veckan efter infann hon sig i Stadshuset<br />
med en ung man i sällskap, och han var redo<br />
att nattvandra. Men enligt reglerna skulle vandrarna<br />
vara flera, och utgöra en formellt godkänd<br />
ideell förening med ungdomsverksamhet vilket<br />
innefattar en hel del papper och är en helt annan<br />
55
WADDADA OO DHAN ILAA IYO FRÖSLUNDA<br />
sak än att bara vilja ta ansvar i största allmänhet,<br />
så den gången vart det inget. Idag är reglerna<br />
något mindre fyrkantiga och nattvandrarna fler.<br />
Inte sällan mammor.<br />
Några år senare var jag på plats igen i samma sal i<br />
Fröslunda och hörde berättelser om den ofta helt<br />
outhärdliga väg många fått gå för att komma till<br />
Sverige. Det var en väldigt tung kunskap att ta in.<br />
Men en sak var klar. De hade lärt sig konsten att<br />
bära barn på axlarna – länge.<br />
Ytterligare en tid senare träffade jag en familj<br />
som gjort just detta och vi blev vänner, fast vi<br />
knappt kunde prata med varandra från början.<br />
Det var bara en märklig sorts personkemi. Men<br />
vid ett särskilt tillfälle när en tolk var på plats<br />
märkte jag att de passade på tillfället att berätta<br />
saker, som att de burit sina barn på axlarna,<br />
många dagar i sträck. Utan att reflektera över om<br />
det var jobbigt. För vad var alternativet? De hade<br />
ett helt annat perspektiv på vad jobbigt var för<br />
något. Jag fick en ingivelse och testade hemma<br />
med mitt eget, lite yngre och lättare barn och<br />
orkade knappt till busshållplatsen. Det var en<br />
redig packning. Tänk sen att man har lite annan<br />
packning också. Som sina viktigaste minnen,<br />
betyg kanske. Och att ge upp betyder att dö. Eller<br />
lämna barnet att dö. Då orkar man nog en bit till.<br />
Kanske hela vägen till Fröslunda.<br />
Till slut fick min familj – för det hade de blivit<br />
uppehållstillstånd. Ett år i limbo var över och de<br />
skulle efterhand bli svenskar. Man riktigt såg hur<br />
en osynlig men betydligt svårare tyngd av oro<br />
lyfts från deras axlar. Det var läge för ett Stockholmsbesök,<br />
tyckte jag. Sagt och gjort. Jag förevisade<br />
riksdagen, kungliga slottet, djurgårdsfärjan<br />
och Nordiska museet med Gustav Vasa i jätteformat.<br />
En dos gedigen svenskhet som fick mitt<br />
eget barn att krokna fullständigt. Hon blev buren<br />
på ett par blivande svenska axlar i snålblåst ända<br />
till Centralen, en sträcka som var ren och skär<br />
småpotatis. Snålblåsten var också småpotatis.<br />
Liksom det mesta andra, har jag senare förstått.<br />
Det var de två minnena som kom för mig när<br />
jag såg Astrids skulptur. Kvinnan i blått med sin<br />
drottninglika hållning på trygghetsmötet, föräldrarna<br />
som bar sina barn hela vägen till tryggheten.<br />
De smälter samman i hennes mamma.<br />
Många av de vi ser i Fröslunda har burit sina<br />
barn på samma sätt, eller på andra. Här förvandlas<br />
de till studenter, praktikanter, klienter,<br />
patienter. Inte sällan idiotförklarade. På sikt blir<br />
de istället arbetskamrater, familjemedlemmar,<br />
yrkespersoner . Men den gången var de något<br />
annat. Några bar, andra åkte i förväg för att<br />
bana väg. Som när min vän Fatimas mamma<br />
sa till henne ”alla dörrar kommer att öppnas<br />
för dig”. Och när dottern klev ut på flygplatsen<br />
gjorde de mycket riktigt just det. Dörrarna öppnades.<br />
Eller, som när en annan flickas mormor<br />
sa ”om din dröm inte skrämmer dig, är den inte<br />
stor nog”. Sådana mammor och pappor, som<br />
lyfter sina barn.<br />
Mamman med sitt lugna ansiktsuttryck och<br />
sitt balansnummer av väskor, ugnar och annat<br />
som Astrid formade efter sin tid i Fröslunda liknar<br />
också ett träpussel där man kan välja bland<br />
olika delar och sätta ihop till en hel människa.<br />
Fötter och smalben som en del, lår upp till<br />
midjan nästa, överkropp med armar en, huvudet<br />
upp till pannan nästa och sist en anslående huvudbonad.<br />
Eller ett barn. Och så ser vi också ut.<br />
Vi pusslar ihop oss av bitar och vår identitet<br />
är inte så enhetlig, den är gjord av delar som kan<br />
streta åt olika håll och behöva balanseras. Tyngden<br />
av ett ansvar för någon eller något annat än<br />
sig själv får bitarna att hitta sina platser, utan<br />
att helt gå förlorade. På det sättet är mamman<br />
i Fröslunda något helt annat än de madonnor<br />
och armlösa nakna damer som pryder många<br />
småstadstorg. Hon är flerdimensionell. Hon har<br />
fler namn än bara mamma.<br />
Irene Karlbom Häll<br />
qoraa madax bannaan<br />
Galab mugdi ah dhawr sano ka hor waxaan<br />
dhex taagnaa hoolka Fröslunda, booliiska iyo<br />
degmada aya shir iskugu yeeray, shir loogu yeero<br />
kulan-ammaan. Dadka meesha soo gaaray waxay<br />
inta badan ahaayeen iswiidhish waayeel ah. Qaar<br />
iyaga ka mid ahi wey careysnaayeen, waxay ugu<br />
dambeyn go’aansadeen in ay afka furtaan oo ay<br />
sheegaan sida ay u arkaan dhanka ay Fröslunda<br />
u socoto ee ku aaddan in ay isu beddeleyso aag<br />
dhaqamo fara badan leh. Laakiin taas gadaal<br />
dambe ayaan ka ogaaday. Maxaa yeelay taasi ma<br />
ay dhacin galabtaas.<br />
Hal dumar ee soomaali ahayd ee qabtay<br />
cambuur buluug ifaya ah iyo shaash u eg ayaa<br />
qorshihi oo dhan joojisay – iyadoon iyadu taa<br />
ogayn – keliya in ay halkaas joogtay ayey ku<br />
joojisay. Iyo iyadoo taariikhdeeda ka warrantay iyo<br />
fikirkeeda. Cidna kuma dhiirran in ay sheegaan<br />
wixii ay horteed qorsheynayeen. Taa beddelkeeda<br />
waxay sheekaadu u weecatay, si ka wanaagsan<br />
sidii hore. Kuwa kale, kuwi ka carada yaraa ee<br />
degganaa kuwa kale ee Fröslunda ayaa istaagay<br />
iyagoo sheegaya hadal ka soo horjeeda kii hore.<br />
Khibrad ayeyna sidoo kale lahaayeen. Sida in<br />
carruurtu iyagoo koox badan ah ay wareegaan oo<br />
aad u fiicneyd in lala hadlo, keliya waxay ahayd in<br />
lagu dhiirrado.<br />
Xalka degmada ee dhibaatooyinkaas oo saas<br />
oo ay tahay kulanka lagu falaanqeeyay wuxuu<br />
ahaa – habeen wareegayaal. Habeen wareegayaal<br />
is the shit. Habeen wareegayaal waa wax lala<br />
yaabo haddii la barbar dhigo waddamo dhammaan<br />
dibadda la wada joogo, mugdigana lagu socdo<br />
habeenkii maxaa yeelay aad bey u kulushahay<br />
maalinta bartameheedu laakiin galabtii marka<br />
lagu dhawaado wey sii qaboobeysaa. Iyo guud<br />
ahaan in ay dibadda dad badani joogaa. In la is<br />
nidaamiyo oo leesu kaashado urur ahaan iyo in<br />
il soo jeedda lagu hayo dhawr iyo toban jirrada<br />
qofba qofka kale marka ay dibadda joogaan oo<br />
ay is xureynayaan, lagana yaabo in ay si xad dhaaf<br />
ah khamri u cabaan, waa wax qarka u saaran<br />
in ay yihiin wax lagu qoslo dhaqan koontarool<br />
bulsho uu mar walba caadi ka yahay iyadoo aan<br />
loo baahan in lays nidaamiyo, halkaas oo aan<br />
cidna laga fileyn in ay si weyn isu xureyso, waa<br />
maxay sababtu markaa, maxaa laga xuroobayaa?<br />
Halkaas oo aysan khamradu ahayn waxa kuugu<br />
dhaw ee agtaada yaal haddii uu qofku wax xun<br />
tijaabinayo.<br />
Laakiin waa habeen-wareegayaal waxa ay<br />
degmadu dooneysay, markaa arrinku waa sidaa,<br />
ayey boqoraddi dharka buluugga ah wadatay ku<br />
fikirtay. Sidaas oo ay tahay waxay dooneysay in<br />
ay wax ka joogto oo ay gacan ka geysato horuumarka<br />
dhanka wanaagga ah. Usbuuci ku xigay<br />
waxay joogtay - Dhismaha maamulka ee degmada<br />
iyadoo uu la socdo will da’yar, waxay diyaar<br />
u ahayd in ay habeenka wareegto. Laakiin sida<br />
xeerku yahay waa in wareegayaashu ay ahaadaan<br />
kuwo badan, ayna ka tirsanyihiin jaaliyad la<br />
aqoonsanyahay oo qabata hawlo dhallinyaryo<br />
taasoo ka kooban waraaqo badan iyo waxyaabo<br />
kale oo gebi ahaanba aan ahayn in la doonayo<br />
oo keliya in mas’uuliyad guud la qaado, sidaas<br />
awgeed markan waxba ma ahaannin. Maanta<br />
sharciyadu yara wey ka furfuranyihiin kuwii hore,<br />
habeen wareegayaashuna wey badanyihiin. Mana<br />
aha wax dhif ah in ay hooyooyin yihiin.<br />
Dhawr sano ka bacdi waxaan mar kale joogay<br />
goobta, isla saaladi Fröslunda, waxaanna maqlayay<br />
sheekooyin ku aaddan waddada badanaa<br />
aan gebi ahaanba loo adkaysan karin ee ay qaar<br />
badani soo mareen si ay Swiidhan u yimaadaan.<br />
Waxay ahayd aqoon aad u culus in la kororsado.<br />
Laakiin hal arrin wey iska caddeed. In ay barteen<br />
farsamada ah in carruur garbaha lagu qaado –<br />
waqti dheer.<br />
Waqti kale oo dheeraad ah ka bacdi waxaan la<br />
kulmay qoys sidaas naftirkeeda sameeyay, waxaannuna<br />
noqonnay saaxibbo, in kasta oo ay adkeyd<br />
in aan isla hadalno billawgi hore. Is cajiib ah<br />
ayaa unoqonay dad isku dookh ah. Laakiin mar<br />
gaar ah oo uu turjumaan goob joog ahaa waxaan<br />
dareemay in ay fursadda uga faa’iideysteen in ay<br />
waxyaabo ka sheekeeyaan, in ay carruurtooda<br />
garbaha ku soo qaadeen, maalmo fara badan<br />
oo isku xig-xiga. Iyagoon dib u eegin in ay dhib<br />
badneyd. Maxaa yeelay muxuu beddelku noqon<br />
karay? Aragti kale ayey gebi ahaanba ka qabeen<br />
waxa uu dhibi yahay. Waxaa igu soo dhacday<br />
56<br />
57
ALL THE WAY TO FRÖSLUNDA<br />
fikrad kedis ah, waxaanna tijaabiyay canuggeyga<br />
yar, oo khafiifna ah, waxaanna hassinka ku awooday<br />
in aan gaarsiiyo maxaddada baska. Wuxuu<br />
ahaa baakad culus. Ka fikir dabadeed in uu qofku<br />
sidoo kale sito wax kale oo u xir-xiran. Sida waxa<br />
xasuusta ah ee ugu muhiimsan, laga yaabee<br />
shahaaddooyin. Isdhiibna waxay ka dhigantahay<br />
dhimasho. Ama in uu canuggu ka tagtid u dhinto.<br />
Markaa wuxuu hubaal ahaan qofku awoodayaa<br />
in yar oo kale. Laga yaabee waddada oo dhan ilaa<br />
iyo Fröslunda.<br />
Ugu dambeyntii qoyskeygu waxay heleen – maxaa<br />
yeelay taa wey noqdeen – sharci degganaasho<br />
ah. Hal sano oo aan meel la saaranyahay jirin<br />
ayaa dhammaatay, gadaal dambana waxay ka noqon<br />
karaan swiidhish. Waxaa dhab ahaan la arki<br />
karay culeyska aan muuqan laakiin aadka u adkaa<br />
oo uu welwelku ka buuxyay ee garbahooda laga<br />
qaaday. Waa ina Stockholm soo booqano, ayaan<br />
u arka. Dhahay oo lana sameeyay. Waxaan horay<br />
u tusiyay baarlamaanka, qasriga boqortooyada,<br />
doonta Djurgården iyo matxafka Waddamada<br />
Waqooyiga ee leh Gustav Vasa oo qaab weyn leh.<br />
Cabbir ilaa heer ah oo Swiidhishnimo oo canuggeyga<br />
ka dhigtay in uu si buuxda u soo godmay.<br />
Waxaa dabeyshi aadka u socotay lagu qaaday<br />
garbo dad swiidhish noqon doona ilaa iyo inta<br />
laga gaarayay Maxaddada dhexe, masaafo nadiif<br />
ahayd oo dhex mareysay bataati yar-yar. Bataatiga<br />
yar-yar sidoo kale dabeysha xoogga leh wey ku<br />
dheceysay. Si la mid ah dadka kale badankooda,<br />
gaadaal ayaan wax ka fahmay.<br />
Waa labadaas xasuusood waxa igu soo dhacay<br />
marki aan arkay sawir farshaxaneedka Astrid.<br />
Haweeneyda heysata dharka buluugga ah ee<br />
kulanka amaanka u dhex taagneyd sida boqorad,<br />
waaliddiinta xambaarsan carruurtooda waddada<br />
oo dhan ilaa iyo inta laga gaarayo ammaan. Waxay<br />
isugu soo ururayaan hooyadeed.<br />
In badan oo ka mid ah kuwa annu ku arkeyno<br />
Fröslunda si la mid ah sidaas, ama siyaabo kale,<br />
ayey carruurtooda u soo xambaareen. Halkan<br />
waxaa leesu beddelayaa arday, dad tababar shaqo<br />
sameeya, rukun, bukaan. Mana yara inta jeer ee<br />
doqonnimo logau sheego. Waqtiga fog waxay<br />
beddel ahaan noqdaan saaxibbo shaqo, xubno<br />
qoys, dad xirfadlayaal ah. Laakiin markan waxay<br />
ahaayeen wax kale. Qaar dusha bey ku siteen,<br />
qaar kalana wey baxeen si ay waddada u xaaraan.<br />
Sida marki ay saaxibaddey Fatima hooyadeed ku<br />
dhahday iyada ”albaabadoo dhan wey kuu furmi<br />
doonaan adiga”. Markii albaabbadu ay garoonka<br />
diyaaradaha ku kala furmeen waxay sameeyeen<br />
taas naftirkeeda. Albaabbadi waa la furay. Sow<br />
saas maaha, sida markii gabar kale hooyadeed ay<br />
dhahday” haddii riyadaadu aysan ku cabsi gelin, si<br />
fiican uma weyna”. Hooyooyinka iyo aabbooyinka<br />
nuucaas ah, oo kor u qaadaya carruurtooda.<br />
Hooyada ay ka muuqatay calaamad weji<br />
deggan ah iyo nambarkeeda isu dheelli tirka ee<br />
boorsada, foornooyin iyo wax kale oo Astrid ay<br />
waafajisay waqtigeeda Fröslunda waxay sidoo<br />
kale u egyahay geedo leysku aad-aaddiyay halkaas<br />
oo qeybo kala duwan laga doorankaro oo laga<br />
sameyn karo qof bani’aadan ah oo buuxa. Cago<br />
iyo lug ka qeyb ahaan, cajirka ilaa iyo dhexdana<br />
ay ku xigto, jirka kore oo ay gacmuhu la socdaan,<br />
madaxa ilaa iyo foolkana ay ku xigaan, ugu dambeytana<br />
koofiyad madax oo ku soo jiidaneysa.<br />
Ama canug. Sidaas ayaannu sidoo kale annagu u<br />
muuqannaa.<br />
Waxaannu isu geegeyneynaa qeybo yar-yar,<br />
aqoonsigeennuna sidaas uma dhama, wuxuu ka<br />
sameysanyahay qeybo aad ugu shaqeeya dhinacyo<br />
kala duduwan, una baahan in leysu dheelli<br />
tiro. Culeyska in qof mas’uul laga ahaado ama cid<br />
kale oo aan qofka naftirkiisa ahayn ayaa keenaya<br />
in qeybaha yar-yar ay midba meesheeda hesho,<br />
iyadoon si buuxda wax loo lumin. Sida sidaas ah<br />
ayey gebi ahaanba hooyada Fröslunda u tahay<br />
wax kale marka la barbar dhigo sawirkii Maryam<br />
iyo naagaha aan gacmaha lahayn ee qaaqaawan<br />
ee qurxinaya magaalada hoose. Wey dhinacyo<br />
badantahay. Waxay leedahay magacyo badan oo<br />
aan ahayn oo keliya hooyo.<br />
Irène Karlbom Häll<br />
freelance writer<br />
One dark evening at the beginning of this decade<br />
I went to the big hall in Fröslunda, where the police<br />
and the municipality had called for a meeting<br />
on security in general. Most of the people who<br />
had found their way there were older Swedish<br />
ladies and gentlemen who had made up their<br />
minds to speak out and also complain about the<br />
transformation of the area into a place of cultural<br />
diversity. But that is something I found out much<br />
later. Because that night, it didn’t happen.<br />
A single Somali woman in a radiant blue<br />
dress and matching turban overturned the entire<br />
plan – without knowing it – just by showing up<br />
and being present, by telling her thoughts and<br />
her story. No one had the guts to say what they<br />
originally planned, not in front of her. Instead,<br />
the whole conversation took a different, more<br />
positive turn. Other people, less angry ones, got<br />
up to give their version of Fröslunda. They had<br />
experiences too. The children who roamed the<br />
area in large groups were actually quite possible<br />
to talk to, if given the chance.<br />
The municipality had a great solution to the<br />
problems discussed at the meeting: night patrols.<br />
Night patrols may seem like a strange thing to<br />
someone not born and raised in Sweden, particularly<br />
if you come from a country where most<br />
social life takes place at night because the midday<br />
is too hot, the evening pleasantly cool and, on<br />
top of that there are more people around in the<br />
first place. Organizing night walks and discreetly<br />
keep an eye on teenagers who might possibly get<br />
too drunk in their process of liberation, may seem<br />
comical to someone from a culture where social<br />
control never needed to be organized by anyone,<br />
where no one is expected to liberate themselves,<br />
why, from what? and where alcohol is not the<br />
first choice if you intend to be naughty. The problems<br />
in Fröslunda were of a different kind.<br />
But if night patrols are what they want, they<br />
shall have them. This is how I think she reasoned,<br />
this queen in a blue dress. A week after the meeting<br />
she came to City Hall, straight and elegant<br />
as ever with a young man who was ready to go<br />
out at night and get working. But – according to<br />
the rules the patrols needed to be a minimum of<br />
three, formally organized and registered, which<br />
meant a great deal of paperwork and by far<br />
more complicated than showing responsibility in<br />
general. (Today the rules are more flexible, night<br />
patrols are out there from time to time and they<br />
may consist of mothers.)<br />
A few years later I was back in Fröslunda and<br />
heard the stories of the sometimes unbearably<br />
tough road many people had taken to get to<br />
Sweden. One thing was clear; they knew the art of<br />
carrying children on shoulders for hours on end.<br />
Yet I met a family who had done just this and<br />
we made friends, despite the fact that we could<br />
barely talk at first. It was just a strange kind of<br />
recognition. But at one time, when there was an<br />
interpreter present I noticed they took the chance<br />
to tell me for instance that they carried the<br />
children this way for days without even thinking<br />
of it as a difficult thing. There was just no other<br />
option. They had a completely different view of<br />
what was difficult.<br />
I decide to try it myself with my own child who<br />
was a little younger and less heavy but I could barely<br />
make it to the nearest bus stop. It was quite<br />
a burden. Now imagine some additional burdens,<br />
like ones most treasured possessions, family documents<br />
perhaps. And yet you have to keep going<br />
or die. Wouldn’t that knowledge take you another<br />
mile, maybe all the way to Fröslunda?<br />
In the end my family, for so they had become, got<br />
their residence permit. A year in limbo was over<br />
and they had taken their first step to becoming<br />
Swedish. It was as if an invisible burden was<br />
removed from their shoulders. It was time to see<br />
the capital, I decided, and so I dragged them past<br />
the parliament, The Royal Palace, took the ferry<br />
over to the Nordic Museum and the gigantic statute<br />
of Gustav Vasa. The amount of Swedishness<br />
in one day made my own child tire completely.<br />
She was carried by a pair of soon-to-be swedish<br />
shoulders all the way to the Central Station in<br />
the cold wind, and this distance was definitely a<br />
piece of cake. As was the weather, and basically<br />
everything else.<br />
58<br />
59
الطريق إىل فروسلوندا<br />
These are the memories that came to my mind<br />
when I saw Astrids sculpture. The majestic woman<br />
in blue at the security meeting, the parents<br />
carrying their children all the way to safety. They<br />
come together in her sculpture of a mother.<br />
Many of the people we meet in Fröslunda have<br />
carried their children in this way, or other ways.<br />
Here they become students, trainees, clients,<br />
patients. And they are often presumed to be<br />
idiots. Later on they become our fellow workers,<br />
neighbours, professionals. But once, they were<br />
something else. Some carried, some went ahead<br />
to clear a path. My friend Fatimas mother told<br />
her ”all doors will open to you”, and when Fatima<br />
arrived at the airport it was exactly what they did.<br />
They opened automatically. And, as the grandmother<br />
of another girl said “If your dream doesn’t<br />
scare you, it’s not big enough.”Those are the kind<br />
of mothers and fathers who lift their children.<br />
The mother with her serene expression and<br />
her balancing act of suitcases, ovens and what<br />
not that Astrid made after her stay in Fröslunda<br />
also resembles a wooden puzzle where you get<br />
to choose parts to put a person together. Feet<br />
and legs are one part, knees to waist another,<br />
trunk and arms a third, face up to forehead and<br />
finally some kind of hat. Or a child. And that is<br />
what we look like too.<br />
We put ourselves together from bits and<br />
pieces, and our identity is not so neatly defined<br />
but made out of straggling parts aiming different<br />
ways which need to be balanced. The responsibility<br />
for someone or something outside of oneself<br />
is what makes the pieces find their best places<br />
without having to be dropped and sacrificed<br />
completely. In this way the Mother in Fröslunda is<br />
something completely different from the madonnas<br />
and armless naked ladies who decorate so<br />
many small town centres. She is multidimensional,<br />
and she has more names than just mother.<br />
إريين اكرلبوم هيل<br />
كاتبة حرة<br />
يف ليلة مظلمة قبل بضع سنوات وقفت يف قاعة يف فروسلوندا،بعد<br />
دعويت من قبل الرشطة والبلدية إىل ما يسمى باالجتامع األمني.<br />
الحضور كان معظمهم من السويديني الكبار يف العمر . بعضهم كان<br />
غاضباً، وقرروا أن ينزعوا الالصق من عىل أفواههم ويقولوا رأيهم يف<br />
تطور فروسلوند لتصبح منطقة متعددة الثقافات. ولكنني مل أعرف<br />
إال بعد ذلك. ألن ذلك مل يحدث يف تلك الليلة.<br />
امرأة صومالية واحدة ترتدي لباس أزرق ساطع وعاممة بنفس اللون<br />
تُخفي ورائها كل يشء- دون أن تعرف ذلك - فقط من خالل الوقوف<br />
هناك والتواجد. ومن خالل التحدث عن قصتهم وأفكارهم. مل يجرؤ<br />
أي شخص عىل قول ما خططوا له أمامها. بدال من ذلك، اتخذت<br />
املحادثة منعطفاً آخر، أكرث إيجابية قليالً. وآخرون، كانوا أقل غضباً،<br />
وقف سكان فروسلوندا معارضني . فلديهم خربات أيضاً. مثل األطفال<br />
الذين يخرجون يف مجموعات كبرية، عادة ما يجري الحديث معهم<br />
بشكل جيد جداً، إن األمر مجرد جرأة.<br />
وكان حل البلدية للمشاكل التي نوقشت يف االجتامع - املتجولون<br />
الليليون. املتجولون الليليون هذا هو اليشء الصحيح. إن املتجولون<br />
الليليون هو يشء غريب جداً، إذا قارنا ذلك مع البلدان التي يكون<br />
أهلها يف الخارج خالل الليل عىل أية حال، وذلك ألن األجواء تكون<br />
حارة بالنهار، وتُصبح األجواء أكرث لطفاً باملساء. وبالتايل يكون هناك<br />
الكثري من األشخاص خارج منازلهم بالليل. وهي إحدى الجمعيات<br />
السويدية املنظمة من أجل مراقبة شبابنا املراهقني عندما يكونون<br />
يف الخارج ويحررون أنفسهم، ورمبا يرشبون الكثري من الكحوليات،<br />
وأصبح املوضوع فكاهة يف ثقافة تكون فيها املراقبة االجتامعية<br />
مستتمرة طوال الوقت دون الحاجة إىل أن يتم تنظيمها، ال أحد<br />
يتوقع فيها أن يقوم بتحرير نفسه ملدى كبري، ملاذا إذن، ومن ماذا؟<br />
وفيها ال تكون الكحوليات هي أقرب يشء للقيام به، إذا كنت تريد<br />
تجربة األشياء السيئة.<br />
ولكن املتجولون الليليون هم من أرادت البلدية أن تحصل عليهم،<br />
ولذا فقد كان األمر كذلك، وستكتيس املدينة باللون األزرق. وقد<br />
أرادت املشاركة عىل أية حال واملساهمة يف التطوير اإليجايب. يف<br />
األسبوع التايل وجدت نفسها يف قاعة املدينة مع شاب يف صحبتها،<br />
وكان عىل استعداداً للتجول ليالً. ولكن وفقاً للقواعد ينبغي أن<br />
يكون املتجولون عدة أشخاص، ويشكلون مجموعة تطوعية ألنشطة<br />
الشباب، وهو األمر الذي يتطلب الكثري من األوراق واملوافقات،<br />
وهو يشء مختلف متاماً عن اختيار تحمل املسؤولية يف املجتمع،<br />
ولذا ففي هذه املرة مل يكن هناك أي يشء. أصبحت القواعد الخاصة<br />
باملتجولني الليلني يف الوقت الحايل أقل، وأصبح املتجولون الليليون<br />
أكرث. وشاركت األمهات بكرثة.<br />
بعد بضعة سنوات، أتيت إىل نفس املكان مرة أخرى يف نفس القاعة<br />
يف فروسلوندا وسمعت قصص عن الطريق الذي ال يطاق الذي اضطر<br />
العديد إىل سلوكه للوصول إىل السويد. لقد كانت تجربة ثقيلة<br />
جداً. لكن اآلن انتهينا من ذلك. فقد تعلموا فن حمل األطفال عىل<br />
الكتفني لوقت أطول.<br />
وباإلضافة إىل ذلك، فقد قابلت بعد ذلك أرسة فعلت اليشء نفسه،<br />
وأصبحنا أصدقاء، عىل الرغم من كنا نستطيع بالكاد التحدث مع<br />
بعضنا البعض يف البداية. لقد كان ذلك مجرد نوع عجيب من<br />
الكيمياء الشخصية. ولكن يف إحدى املناسبات الخاصة عندما كان<br />
أحد املرتجمني الفوريني متواجداً، الحظت أنهم اغتنموا الفرصة<br />
لإلخبار بأشياء مثل جلوس أطفالهم عىل أكتافهم، لعدة أيام متتالية.<br />
دون التفكري يف ما إذا كان ذلك صعبا. وهل كان هناك أية خيارات<br />
أخرى؟ فقد كان لديهم منظور آخر ملا هو صعب.<br />
خطر يل هاجس وجربت ذلك يف املنزل مع طفيل، وهو أصغر قليالً<br />
من أطفالهم وأخف وزنا بالطبع وبالكاد تحملت حمله عىل كتفي<br />
إىل محطة الحافالت. لقد كانت حمولة ثقيلة. تخيل أن لديك مزيد<br />
من األمتعة أيضاً. فقد كان ذلك مبثابة أكرث الذكريات أهمية لهم.<br />
واستسالم الشخص يعني املوت. أو ترك الطفل للموت. وعندما يضع<br />
الشخص ذلك أمام عينه، ميكنه التحمل أكرث قليالً. رمبا طوال الطريق<br />
للوصول إىل فروسلوندا.<br />
ويف النهاية حصلت عائلتي عىل ترصيح إقامة يف السويد - عن كل<br />
ما عانوا منه. لقد انقضت سنة يف طي النسيان وأصبحوا يف نهاية<br />
املطاف سويديني. لقد متكنا من الرؤية بحق كيف تم رفع ثقل<br />
كبري جداً وغري مريئ من القلق من عىل أكتافهم. وها قد حان الوقت<br />
لزيارة ستوكهومل. ونفذت ما قلته. وأريتهم مبنى الربملان السويدي<br />
والقرص املليك، ويورغوردسفاريان<br />
،)Nordiska museet( ومتحف نورديسكا )Djurgårdsfärjan(<br />
ومتثال غوستاف فاسا الكبري. جرعة سويدية رصفة، جعلت طفلتي<br />
تنحني متاماً. وأصبحت عبئاً عىل كتفني سويديني مستقبليني<br />
وبنفس الهث حتى سنرتالن ،)Centralen( وهي مسافة كانت<br />
خالية يُستهان بها. لقد كان النفس الالهث أيضاً يُستهان به.<br />
وكالغالبية العظمى، فهمت الحقاً.<br />
لقد كانت تلك هي الذكريات التي جاءت إيل عندما رأي متثال<br />
أسرتيد. املرأة التي ترتدي اللباس األزرق ذات العاممة امللكية يف<br />
مقابلة األمان، واآلباء واألمهات الذين حملوا أطفالهم طوال الطريق<br />
إىل حني وصولهم إىل بر األمان. أنها تذوب مع والدتها معاً.<br />
الكثري من األشخاص الذين نراهم يف فروسلوندا حملوا أطفالهم<br />
بنفس الطريقة، أو بطريقة أخرى. وهنا يتم تحويلهم إىل طالب<br />
ومتدربني وعمالء ومرىض. وأشخاص رُفع من عليهم التكليف<br />
القانوين. وعىل املدى الطويل سوف يصبحون زمالء عمل، أو أفراد<br />
يف األرسة، أو مهنيني. ولكن هذه املرة كانوا شيئاً آخر. البعض رفعوا<br />
األشياء، والبعض اآلخر ذهبوا مسبقاً لتمهيد الطريق. كام تقول<br />
والدة صديقتي فاطمة لها »كل األبواب سوف تفتح لك«. وعندما<br />
ركبت األبنة الطائرة، حدث ما قالته والدة صديقتي. فُتحت األبواب.<br />
أو كام قالت جدة فتاة أخرى »إذا مل يخيفك حلمك، فهو ليس كبرياً<br />
مبا يكفي«. إن مثل هؤالء األمهات واآلباء هم من يرفعون أطفالهم.<br />
فاألم وتعبريات وجهها الهادئة والحقائب واألفران وغريها من األشياء<br />
التي قامت أسرتيد بتصميمها خالل فرتة وجودها يف فروسلوندا<br />
متاثل أيضاً األحجية الخشبية التي يقوم فيها الشخص باالختيار بني<br />
األجزاء املختلفة ووضعهم مع بعضهم البعض لتكوين إنسان كامل.<br />
األقدام وقصبة الرجل جزء، والفخذين حتى الخرص جزء آخر، والجزء<br />
العلوي من الجسم مع الذراعني جزء أيضاً، والرأس حتى الجبني هو<br />
الجزء التايل، وآخر جزء هي القبعة. أو طفل. وعىل هذا نكون نحن<br />
أيضاً.<br />
نحن نكون أنفسنا من أجزاء، وشخصيتنا ليست يشء موحد، فهي<br />
أيضاً مكونة من أجزاء والتي ميُ كن أن متتد يف اتجاهات مختلفة<br />
وتحتاج إىل أن تكون متوازنة. إن ثقل تحمل املسؤولية عن شخص<br />
ما أو يشء ما غري نفسه، يجعل األجزاء تحاول العثور عىل أماكنها،<br />
وإال فإننا نفقد كل يشء. وبهذه الطريقة تكون األم يف فروسلوندا<br />
شخص مختلف متاماً عن السيدات العارية التي تزين العديد من<br />
ساحات املدن الصغرية. فهي متعددة األبعاد. وهي لديها عدة أسامء<br />
غري ماما.<br />
60<br />
61
LERA FRÅN EN ÅKER<br />
– Jag tittade förbi bara för att säja hej.<br />
Mor kommer in i ateljén, helt objuden, kollar<br />
runt på alla de hängande skulpturerna. Hon säjer<br />
inget. Letar med blicken. Hon hittar inget. Så<br />
plötsligt ser hon den lilla teckningen, där under<br />
hyllan, på babyn i vagnen.<br />
– Åh så fin! Sådana borde du rita fler.<br />
Långt borta ser jag en gestalt, möter ditt ansikte,<br />
med mitt ansikte. En livvakt.<br />
Vinterkväll, jag har hyrt ett rum på Vilsta Sporthotell.<br />
– Ja det är en bit att gå till Fröslunda, berättar<br />
killen i receptionen. Låna nyckeln här så kan du<br />
ta en genväg genom campingen, på andra sidan<br />
finns en grind i nätet. Släpp inte in någon bara.<br />
Jag pulsar i snön förbi alla husvagnar som upplysta<br />
farkoster på ett vitt himlavalv, hittar grinden.<br />
På andra sidan står ett gäng tonårsflickor och<br />
stampar i snön. Vill in, när jag går ut.<br />
– Ni får gå runt.<br />
Smäller igen grinden mitt framför dem och<br />
fortsätter på gångstigen mot Fröslunda. I ryggen<br />
ekar deras kommentarer.<br />
– Sjyst att stänga grinden! – Ouppfostrat! – Vem<br />
är din mamma?<br />
Hur tar jag mej an denna plats där ”allt är inom<br />
räckhåll”. Kanske bara genom att ha markkontakt,<br />
stå här på båda fotsulorna.<br />
Mor samlade på tomma trådrullar. Hon målade<br />
dem i klara färger och trädde upp dem på ett<br />
grovt snöre. En bra leksak till ett litet barn. Jag<br />
förvarar hennes samling i en blå kakburk av plåt.<br />
Skulpturen behöver en stötta för att hålla balansen.<br />
Mors trådrullar får bli en bit ryggrad.<br />
Mårtensafton nån gång i början av 60-talet.<br />
Vuxna som pratar och pratar runt bordet, länge…<br />
glida sakta, sakta nedför stolen in under<br />
bordsduken för att sitta där under och titta på<br />
alla fötter, höra rösterna och gissa vilka fötter<br />
som talar, uppe på ovansidan.<br />
Kan jag betvinga några hundra kilo uppgrävd lera<br />
från en åker mellan Rönneå och Skälderviken?<br />
Det finns en inre axel som håller ihop bygget,<br />
bygget som är min kropp eller din. Lägga på<br />
lera tills det blir likt, liknar dej. Jag är ditt du.<br />
Skära bort tills det börjar leva.<br />
Hur bär jag dej på mina axlar, hur håller jag dej<br />
kvar, utan att det gör ont.<br />
Händerna är nog viktigast ändå.<br />
Sommarkväll på Fröslunda torg. En svart fond<br />
framför de gängliga asklönnarna, den är så lång<br />
att den också räcker till ett golv. Många kliver in.<br />
För här bor bilden och nu blir den till, under tiden<br />
ser vi på varandra.<br />
Om du tittar upp i taket så finns det alldeles fullt<br />
med blommor, broderade blommor. En del av<br />
dem växer vidare på skulpturen.<br />
Många tror att bronsstatyer är stumma men sätt<br />
dej på pallen, lägg handen och örat mot bronsen<br />
och du får höra underbara historier.<br />
Det var tidigt på våren. Jag var liten. Far och jag<br />
var ute på åkern. Han satte sej på huk tog en näve<br />
jord från marken visade mej och sa<br />
– Titta Lillan, det lever!<br />
Astrid Göransson<br />
konstnär<br />
88<br />
89
DHOOBO DHUL BEEREED LAGA SOO QAADAY<br />
– Waan soo maray oo keliya si aan u salaamo.<br />
Hooyo ayaa qolka shaqada soo geleysa, iyadoon<br />
gebi ahaanba lagu casuumin, waxay dhinac walba u<br />
fiirineysaa waxyaabaha suran Sawir farshaxaneedka.<br />
Waxba ma dhaheyso. Isha ayey la raaceysaa. Waxba<br />
ma heleyso. Marka halkaas iyo kabadhka hoostiisa<br />
ayey si lama filaan ah sawir gacmeed yar oo gaariga<br />
carruurta ku jira uga arkeysaa.<br />
– Aaaah, aadbuu u qurux badanyahay! Kuwa nuucan<br />
ah waxay ahayd in aad wax badan ka sawirtid.<br />
Meel fog waxaan ka arkaa wax la muuqaaleeyay,<br />
wejigaagu wuxuu ku dhacayaa wejigeyga. Waardiye<br />
shakhsi ahaaneed.<br />
Galab jiilaal ah, waxaan qol ka kireystay Hoteelka<br />
Isboortiga ee Vilsta.<br />
– Haa xoogaa ayaa Fröslunda loo soconayaa, ayuu<br />
wiilka xafiiska qaabilaaddu leeyahay. Halkan fure ka<br />
deynso si aad wadda gaaban u martid adiga oo dhex<br />
maraya meesha hawo geddiska loo dego, dhanka<br />
kale waxaa shabaqa ku yaalla albaab. Cid ha ka<br />
soo deynin oo keliya. Waxaan ka dul tallaabsanaya<br />
barafka aniga oo hor maraya dhammaan aqalada<br />
yar oo faagannada u eg sida maraakiib cir oo hawada<br />
sare ka iftiimaya, waxaan heliyaa albaabka. Dhanka<br />
kale waxaa taagan koox gabdho dhawr iyo toban<br />
jirro ah oo doodinaya barafka. Waxay doonayaan in<br />
ay galaan, marka aan dibadda u baxo.<br />
– Waa in aad wareegtaan.<br />
Qab ayaan hortooda iskula siinayaa albaabka,<br />
diqdiqa ayaana ku sii soconayaa aniga oo ku sii jeeda<br />
Fröslunda. Dhabarkeyga ayey faalladoodu ka jabaq<br />
leedahay. – Waa wax fiican in la xiro albaabka!<br />
– Edeb laaway! – Yaa waaye hooyadaa?<br />
Sidee aan uga war hayn karaa meeshaan oo qofku<br />
”wax walba u dhawyihiin”. Laga yaabee oo keliya in<br />
dhulka lala xiriiro, labada cagood xaggooda hoose<br />
halkan kula istaag.<br />
Hooyo waxay isu ururisay duubyo dun ah oo faaruq<br />
ah. Waxay ku rinjiyeysay medebbo cad-cad waxay<br />
soo gelisay xarig adag. Alaab-alaabey fiican oo canug<br />
yar loogu tala galay. Waxaan waxa ay ururisay ku<br />
heynayaa gasac doolshe oo waslad bira ah ka sameysan.<br />
Sawir farshaxaneedku wuxuu u baahanyahay<br />
wax lagu tiiriyo si uu isugu miisaannaado. Duubka<br />
dunta ee hooyo ha u noqdo in yar oo laf dhabar ah.<br />
Dabbaal degga tobanka nofeembar waqti waqtiyada<br />
ka mid ah oo ah horraantii 60-meeyadi.<br />
Dad waaweyn oo miiska hareerihiisa ku hadlaya oo<br />
hadlaya, waqti dheer,… tartiib u sibxo, tartiib hoos<br />
ugu siibo kursiga ee hoos gal marada miiska saaran<br />
si aad halkaas u hoos fadhiisatid, una fiirisid dhammaan<br />
cagaha, una maqashid codadka, una qiyaastid<br />
cagaha warramaya, kor iyo xaggaas sare.<br />
Ma ku guuleysan karaa dhawr boqol oo kiilo oo ah<br />
dhoobo laga soo qoday dhul beereed u dhexeeya<br />
Rönneå iyo Skälderviken?<br />
Waxaa jira garab gudaha ah oo dhismada isku haya,<br />
dhismada oo ah jirkeyga iyo jirkaaga. Dhoobada dul<br />
saar ilaa uu uga ekaado, kaaga ekaado. Waxaan ahay<br />
kaaga adigu. Jar ilaa iyo inta uu ka billaabayo in uu<br />
noolaado.<br />
Sideen garbaheyga kuugu qaadayaa, sideen kugu sii<br />
heynayaa, iyadoo aysan xanuun ahayn.<br />
Sidaas oo ay tahay gacmuhu dabcan waa kuwa ugu<br />
muhiimsan.<br />
Galab xagay ah oo la joogo suuqa Fröslunda. Sanduuq<br />
madow oo ka horreeya deebta geedka caleemo<br />
ballaadhan ee la heli karo, waa wax aad u dheer oo<br />
sidoo kale ku filan dhul kibbis ah. Qaar badan ayaa<br />
soo gelaya. Sababtu oo ah halkan sawirka ayaa<br />
deggan, iminkana uu sameesmayaa, inta lagu jiro<br />
waqtiga waannu is arkeynaa.<br />
Haddii aad kor u fiirisid waxaa markaas aad ugu<br />
buuxa ubax, ubax la sharraxay. Qaar iyaga ka mid ah<br />
waxay ka dul baxayaa sawir farshaxaneedka.<br />
Dad badan waxay u maleeyaan in taallada nuxaasta<br />
ah ay tahay mid aamusan laakiin ku fadhiiso gemberka,<br />
gacanta iyo dhegta saar nuxaasta, waxaad<br />
maqleysaa sheekooyin aad u wanaag badan.<br />
Waxay ahayd waqti hore oo guga ka mid ah. Waan<br />
yaraa. Aabbe iyo aniga waxaannu jirnay beerta.<br />
Wuxuu u fadhiistay gadalloobsi gacanta ayuu carro<br />
dhulka ugu soo qaadyay, wuuna i tusyay wuxuuna<br />
yiri – Eeg Lillan, wey nooshahay!<br />
Astrid Göransson<br />
farshaxan<br />
90<br />
91
CLAY FROM A FIELD<br />
“I just dropped by to say hello.”<br />
My mother enters the studio, completely unannounced,<br />
inspecting the suspended sculptures.<br />
Not saying a thing. Just gazing, without finding<br />
anything. She suddenly spots the small drawing,<br />
over there under the shelf, of the baby in the<br />
pram.<br />
“Oh, how nice! You should make more of those.”<br />
In the distance I see a shape, meeting your face,<br />
with mine. A bodyguard.<br />
A winter’s evening, I’ve booked a room at Vilsta<br />
Sporthotell. The guy at reception informs me<br />
that “it’s a bit of a walk to Fröslunda. But I’ll lend<br />
you this key so you can take a shortcut through<br />
the campsite, there’s a gate in the fence on the<br />
other side. Just don’t let anyone else in.”<br />
I plough through the snow past the camper vans<br />
like illuminated vessels on a white firmament. I<br />
find the gate. On the other side there’s a group<br />
of teenage girls, stomping around in the snow,<br />
wanting to enter as I leave.<br />
“You’ll have to go around.”<br />
I slam the gate shut and continue along the path<br />
toward Fröslunda. Their remarks echo behind<br />
me. “Nice of you to shut the gate!”, “How rude!”,<br />
“Who’s your mother?”<br />
How does one take on such a place, where everything<br />
is “within reach”? Perhaps by just keeping<br />
both feet firmly on the ground.<br />
My mother collected empty thread bobbins.<br />
She painted them in bright colours and strung<br />
them on a coarse piece of string. An excellent toy<br />
for a small child. I store her collection in a dinged,<br />
blue biscuit tin. The sculpture needs some support<br />
to maintain its balance. Mother’s bobbins<br />
become part of the spine.<br />
St Martin’s Day, sometime in the early 60’s.<br />
Adults rambling on and on around the table...<br />
little by little I slide down the chair and under<br />
the tablecloth to sit there, looking at all the feet,<br />
listening to the voices, trying to guess which feet<br />
are the ones talking, up there.<br />
Can I mould a few hundred kilos of clay, excavated<br />
from a field between Rönne-river and the<br />
bay of Skälderviken?<br />
There’s an inner axis holding the structure<br />
together, the structure that’s either my body, or<br />
yours. Adding clay until it resembles you. I’m your<br />
‘you’. Subtracting until it comes alive.<br />
How do I carry you on my shoulders, how do I<br />
keep you there, without it hurting too much?<br />
The hands are probably most important.<br />
A summer’s evening at the square in Fröslunda. A<br />
black backdrop in front of the gangly maple trees,<br />
it’s even long enough to provide us a floor. A lot<br />
of people pass through. Because for a moment<br />
this is the place where the picture lives, as long as<br />
we’re looking right at each other.<br />
If you look up at the ceiling, it’s completely filled<br />
with flowers, embroidered flowers. Some of<br />
them spread onto the sculpture.<br />
Many people believe that bronze statues are<br />
mute, but just sit down on the stool, place a<br />
hand and an ear against the bronze, and you will<br />
surely hear wonderful stories.<br />
It was early spring. I was young. Dad and I were<br />
out in the fields. He crouched down, took a handful<br />
of earth from the ground and said:<br />
“Look here ‘Lillan’, it lives!”<br />
Astrid Göransson<br />
artist<br />
92<br />
93
الطني من احلقل<br />
أسرتيد يورانسون<br />
فنانة<br />
“لقد جئت أللقي التحية ال أكرث.”<br />
أتت أمي إىل األتيليه، دون أن تخرب أحد، تتفحص التامثيل<br />
املعلّقة. ال تقول يشء. تبحث بعينيها، دون أن تجد يشء. وفجأة ترى<br />
رسمة صغرية، تحت الرف، لطفل يف عربة.<br />
“جميل جداً! علييك بصنع املزيد من هذه.”<br />
عىل بعد مسافة أرى شكالً، يلتقي فيه وجهي ووجهك. هو مثابة<br />
حارس شخيص.<br />
إنها ليلة شتاء، لقد استأجرت غرفة يف أوتيل فيلستا الريايض.<br />
يخربين الشاب يف مكتب اإلستقبال: “فورسلوندا تبعد مسافة ميش<br />
البأس بها، لكن سأعرييك هذا املفتاح ليك تتبعي طريقاً مخترصاً عرب<br />
منطقة التخييم. هناك بوابة يف السياج عىل الطرف اآلخر. فقط ال<br />
تدعي أي أحد يدخل خلفيك.”<br />
أكسح طريقي يف الثلج أمام الكرفانات املنورة كأنها مراكب يف سامء<br />
بيضاء، أعرث<br />
عىل البوابة. ويف الجهة املقابلة يوجد مجموعة من الفتيات<br />
املراهقات يدوسون يف الثلج، يريدون دخول البوابة بينام أغادرها.<br />
“يتوجب عليكن الدخول من الطرف اآلخر”<br />
أطبق البوابة بقوة وأواصل امليش يف الطريق تجاه فروسلوندا. يصل<br />
صدى تعليقاتهم إىل خلفي - شكراً لغلق البوابة! - عدمية الرتبية! -<br />
من هي أمك؟<br />
كيف ميُ كنني دخول هذا املكان، حيث »كل يشء يف متناول اليد«.<br />
رمبا بأن اثبت قدميّ يف األرض.<br />
قامت أمي بجمع بكرات الخيطان الفارغة.<br />
قامت بتلوينها بألوان زاهية ولفتها عىل قطعة خيط سميكة. لعبة<br />
ممتازة لطفل صغري. سأحفظ مجموعتها يف علبة كعك معدنية<br />
زرقاء. تحتاجة املنحوتة إىل داعم للحفاظ عىل توازنها. بكرات<br />
الخيطان الخاصة بأمي هي جزء من العمود الفقري.<br />
يف عيد سانت مارتن يف وقت ما من بداية الستينات.<br />
بالغون يتحدثون مطوّالً حول الطاولة... أتحرك ببطء وانزلق من<br />
الكريس إىل أسفل رششف الطاولة، أنظر إىل كافة األقدام، وأستمع إىل<br />
األصوات وأخمن أقدام املتحدثني فوق الطاولة.<br />
هل ميكنني أن أجبل مئات الكيلوغرامات من الطني، مستخرجة من<br />
حقل ممتد بني نهر رونني وخالدرفيكن؟<br />
هناك محور يبقي الهيكل متامسكاً، هذا الهيكل هو جسمي، أو<br />
جسمك. أضيف مزيداً من<br />
الطني حتى يشبهك أكرث. أنا ’أنت’ الخاصة بك. اقتطع منه إىل أن<br />
تنبعث فيه الحياة.<br />
كيف يل أن أحملك عىل كتفي. كيف أبقيك عىل كتفي، دون أن<br />
أشعر بكثري من األمل؟<br />
اليدان أهمّ عىل األغلب.<br />
ليلة صيفية يف ساحة فروسلوندا. خلفية قامشية سوداء أمام شجرات<br />
القيقب املمشوقة. الخلفية طويلة كفاية لتفرش األرض تحتنا. مير<br />
يف الساحة العديد من الناس حيث تعود الصورة للحياة للحظة يف<br />
هذا املكان، طاملا أننا ننظر إىل بعضنا البعض<br />
إذا نظرت إىل السقف تراه ميلء بالزهور، زهور مطرزة. بعضها<br />
ينسدل عىل التمثال.<br />
يعتقد الكثريون أن التامثيل الربونزية خرساء وصامء، لكن اجلسْ<br />
عىل الكريس، ضع يدك وأذنك عىل الربونز وستسمع بالتأكيد قصصاً<br />
رائعة.<br />
قد جاء الربيع مبكراً، كنت صغرية. كنت أنا وأيب خارجاً يف الحقل.<br />
قرفص أيب ثم أخذ قبضة من الرتبة وقال: “أنظري هنا يا صغرييت، إنها<br />
عىل قيد الحياة!”<br />
94<br />
95
96<br />
97
نصوص الصور BILDTEXTER QORAALLO SAWIR CAPTIONS<br />
87<br />
89<br />
89<br />
91<br />
93<br />
94<br />
95<br />
96<br />
Självporträtt med kol på stora papper, workshop på Fröet, februari 2017. /Sawir sawir leh dhuxul ku yaal waraaqo waaweyn,<br />
fadhiga Fröet. Febraayo 2017. / Self portrait with charcoal on big paper, workshop at Fröet. February 2017. /<br />
صورة ذاتية باستخدام الفحم عىل ورقة كبرية، ورشة عمل يف فرويت. فرباير ٢٠١٧.<br />
Abdimahad och Balkiis gör en affisch inför Öppen Fotostudio. / Abdimahad iyo Balkis waxay soo saartaa farshaxan sawirada<br />
”Open Photo Studio”. / Abdimahad and Balkiis make a poster for the ‘Open Photo Studio’./<br />
عبدمياهاد وبلقيس يقومون بعمل ملصق دعايئ أمام االستوديو املفتوح.<br />
Fotostudion är öppen under sex dagar i Juli och vi fotograferar 5 235 bilder på alla som vill ställa sig framför kameran. Dagen<br />
efter fotograferingen är det möjligt att hämta de färdiga porträtten som delas ut gratis. Samtidigt passar vi på att berätta<br />
om skulpturen Vem är din Mamma? och om att bilderna kommer att bli en tidning. / Istuudiyaha sawirku wuxuu furanyahay<br />
intii lix maalmood ah bisha julaay gudeheeda, waxaannuna qaadi doonnaa isku dar ahaan 5 235 oo sawir oo annu ka qaadeyno<br />
dhammaan ciddi dooneysa in ay kaamirada hor istaagto. Maalin ka dib marka sawir la qaado waa la soo qaadan karaa sawir<br />
shakhsiyeedka oo diyaarsan oo si lacag la’aan ah leysugu qeybinayo. Isla mar ahaantaasna waxaannu ka faa’iideysaneynaa<br />
fursadda si aannu uga warranno sawir farshaxaneedka Hooyadaa yaa waaye? iyo in sawirrada wargeys lagu soo ban dhigi<br />
doono. / The photo studio is open over six days in July and we take a total of 5,235 photos of everyone who wants to stand in<br />
front of the camera. The next day the finished portraits can be collected free of charge. We also take this opportunity to tell<br />
people about the sculpture ‘Who is your Mother?’ and that their photos will appear in a magazine. /<br />
فتح استوديو التصوير عىل مدار ستة أيام يف شهر يوليو، وقمنا بدورنا بتصوير ٥٢٣٥ صورة ملن رغبوا يف الوقوف أمام الكامريا. ويف اليوم التايل للتصوير كان باإلمكان أخذ الصور<br />
الجاهزة والتي تم توزيعها مجاناً. ويف نفس الوقت تحدثنا مع الحضور عن التمثال )من هي أمك؟(، وأعلمناهم أن صورهم ستظهر يف مجلة.<br />
Med ugångspunkt från skisserna växer skulpturen fram i ateljén. Först svetsar Jonas Högström en armering och sen formas<br />
kärnan av frigolit och hönsnät. Efter förberedelserna är det dags att börja skulptera med leran. Ibland behöver en järnpinne<br />
från armeringen kapas. Halima Wagad och hennes döttrar Siman och Samiya Hussein är på besök och vi tittar tillsammans på<br />
skulpturen. / Iyadoo laga amba qaadayo naqshadda wuxuu sawir farshaxaneedku u weynaanayaa in uu gaaro qol shaqo. Marka<br />
hore Jonas Högström wuxuu alxamayaa bir xoojin, dabadeedna waxaa la dhisayaa nuxurka buush-buushka iyo shabaqa geeska.<br />
Diyaar-garowga ka dib waxaa la gaaray waqtigii la billaabi lahaa in dhoobo wax lagu sawiro. Mararka qaarkood waxaa loo<br />
baahanyahay in ul bir ah laga fujiyo birta xoojinta. Halima Wagad iyo gabdhaheeda Siman iyo Samiya Hussein ayaa booqasho<br />
ku jooga, si wada jir ah ayaannuna sawir farshaxaneedka isula eegeynaa. / Based on the sketches, the sculpture starts to take<br />
shape in the studio. Jonas Högström first welds a reinforcement, then the core of polystyrene and poultry netting is moulded.<br />
After the preparations, it’s time to start sculpting with the clay. Sometimes an iron rod from the reinforcement has to be<br />
trimmed. Halima Wagad and her daughters Siman and Samiya Hussein pay a visit, and we examine the sculpture together. /<br />
استناداً إىل الرسومات، فإن املنحوتة تأخذ شكلها يف االستوديو. يقوم يوناس هوغسرتوم أوال بلحام حديد التسليح، وبعد ذلك يتم تكوين نواة املنحوتة من مادة ستايروفوم وشبكة معدنية.<br />
وبعد االنتهاء من التحضريات يكون قد حان الوقت لبدء النحت مبادة الصلصال. يف بعض األحيان نحتاج إىل شذب سيخ من حديد التسليح. تزورنا كلّ من حليمة واجاد وأبنتيها سيامن<br />
وسامية حسني ونتفحص التمثال سويّة.<br />
Den färdiga skulpturen som den såg ut innan formtagningen i oktober 2017. / Sawir farshaxaneedka diyaarsan sidi uu u<br />
muuqday intii aan qaabka la soo saarin bishii oktoobar 2017. / The finished sculpture as it looked before the mould was cast in<br />
October 2017. /<br />
الشكل الذي كانت تبدو عليه املنحوتة املكتملة قبل عملية الصبّ يف أكتوبر ٢٠١٧.<br />
När skulpturen i lera är klar kommer Stefan Brückner från Noacks bronsgjuteri i Berlin och tar en form av silikon och gör en<br />
gipskappa till silikonformen. I Berlin gjuts det en vaxskulptur i silikonformen och jag får hjälp att retuschera den av Eddie<br />
Majewski. / Marka sawir farshaneedka dhoobadu uu dhammaado waxaa imaanayaa Stefan Brückner oo ka socda wershadda<br />
birta nuxaasta shubta ee Noack ee Berlin, kana qaadaya qaab silikoon, waxa nuuriyadda laga sameeyayna ka dhigaya silokoon.<br />
Baarliin ayaa qaab silikoon ah looga sameynayaa sawir farshaxaneed xeyrta ka sameysan, waxaanna naash naashidda gacan<br />
uga helayaa Eddie Majewski. / When the clay sculpture is finished, Stefan Brückner from Noack’s bronze foundry in Berlin<br />
comes to make a silicone mould, and then a plaster covering for it. In Berlin, a wax sculpture is cast in the silicone mould and<br />
Eddie Majewski helps me to retouch it. /<br />
بعد أن يتم االنتهاء من مرحلة كسو املنحوتة بالطني، يقوم ستيفان بروكرن، الذي يعمل يف مسبكة “نواك” للربونز يف برلني، بإعداد قالب من السيليكون للمنحوتة ومن ثم تغطيته بالجص.<br />
يف برلني، يتم صب املنحوتة بالشمع يف قالب السليكون ويساعدين إيدي ماجوسيك يف إضافة اللمسات األخرية.<br />
När det är klart täcks vaxorginalet med en blandning av gips och chamotte. Allt sätts i en ugn och vaxet smälter ut. I det<br />
hålrum som bildas gjuts bronsskulpturen. Efter gjutningen rensas skulpturen från gjutrester och ciseleras av Maik Herrmann.<br />
/ Marka uu diyaar noqdo waxaa xeyrta asalka ah lagu dahaarayaa nuuniyad iyo dhoobo la gubay. Wax walba waxaa la<br />
gelinayaa foorno, xeyrtuna wey ka dhalaaleysaa. Daloolka sameysmaya waxaa naftirkiisa lagu shubayaa sawir farshaxaneedka<br />
nuxaasta ah. Ka dib markii la tuuro, naqshadda waa la nadiifiyaa haraaga hadhaaga ah waxaana lagu sharaxay Maik Herrmann.<br />
/ When it is finished, the wax is covered with a mixture of plaster and chamotte. Everything is then placed in a furnace where<br />
the wax melts and flows out. The actual bronze sculpture is then cast in the cavity that is created. After the casting, the<br />
sculpture is cleansed from cast residues and is ciselated by Maik Herrmann. /<br />
عند االنتهاء، يتم تغطية متثال الشمع بخليط من الجص و طني التشاموت. يتم وضع كل يشء يف فرن حيث يذوب الشمع. ويف التجاويف التي تظهر يتم صب التمثال<br />
الربونزي. بعد الصب، يتم تطهري املنحوتة من بقايا الصب ويتم نقشها عىل يد مايك هريمان.<br />
Skulpturen patineras med Schlippsches salt för att bli svart, därefter vaxas den. Patineringen görs av Alex Seitz. / Farshaxanka<br />
waxaa lagu dhajiyay cusbada Schlippsche si uu u noqdo madow, ka dibna wakhtiga loogu talagalay dhogorta. Baadhitaanka<br />
waxaa sameeya Alex Seitz. / The sculpture is patinated with Schlippsche’s salt to become black, then it´s time for the wax. The<br />
patina is done by Alex Seitz. /<br />
يضاف عىل املنحوتة طبقة من الصدأ النحايس باستخدام ملح شليبيش )ثيوأنتيموانات صوديوم( حتى يصبح لون املنحوتة أسوداً ثم تطىل بالشمع. قام بهذه<br />
الخطوة أليكس سيتز.<br />
98